Vem bestämmer över teologin i Pingströrelsen?

Dan Salomonsson sade i en intervju i Världen idag den 21 augusti:

”– Teologin i Pingströrelsen äger varje pingstförsamling. Det är inte så att det teologiska nätverket utformar teologin. Möjligtvis beskriver vi den. Men det är den lokala församlingen som är ansvarig för den teologiska utformningen. Det finns ingen instans över den, konstaterar Salomonsson.”

I tidningen Dagen den 10 sep skriver Dan Salomonsson, Sören Perder och Ulf Sundkvist, som är föreståndare i Uppsala respektive Örebro respektive Karlskrona, och medlemmar i det teologiska nätverket:

”Alf B Svensson riktar en uppmaning till det teologiska nätverket inom Pingst om att tala klartext och ge en tydligare vägledning till församlingarna. Vår församlingssyn innebär att det är den lokala församlingen som är ansvarig för den teologiska utformningen. Varje församlingsledning står ansvarig inför Gud för sin undervisning och för teologins tillämpning. Det är inte det teologiska nätverket, en samfundsledning eller någon utanför den lokala församlingen som ansvarar för teologin. Den gemensamma teologin i Pingströrelsen är den som lokala församlingar bär gemensamt. Det är inte heller den enskilde som definierar teologin som den personliga bekännelsen knyter an till. Det är tillsammans med alla de heliga vi förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet. Teologinätverket kan i bästa fall betjäna de troende genom att beskriva den gemensamma tro som mejslats fram under lång tid. Parallellt med det ganska omfattande skrivandet arrangerar Teologinätverket också hearingar och samtalsdagar i olika ämnen.”

Den store debattören Pelle Hörnmark, högste ledare för Pingstsamfundet, skriver i sin blogg den 23 augusti:

Niklas Piensoho har ju dessutom avkrävts lojalitet till Teologiska Nätverkets skrifter (av en del som kritiserat Piensoho för otydlighet – min anmärkning). Jag är övertygad om att han inte har några problem med innehållet i dem. Däremot vittnar ju kommentarerna runt detta om en total okunskap hur svensk Pingströrelse fungerar. Teologin formas i den lokala församlingen. Det betyder att vi tror att Filadelfias pastorer och församlingstjänare är fullt kapabla att forma en Jesuscentrerad biblisk lära.

Det är alltså tydligt att den svenska pingströrelsens teologi inte utformas av någon speciell människa, inte av någon speciell yrkeskår, inte av något biskopskollegium, inte av någon central instans av något slag. Den utformas i varje lokal församling för sig, av främst pastorer och äldste, men även gemensamt med alla andra i församlingen. Alla dessa olika lokala ”teologier” växer så successivt ihop till någon sorts gemensam och övergripande konsensus, över tid.

Det finns med andra ord ingen övergripande klar och tydlig teologi som säger: Detta är svensk pingströrelses teologi. Varje lokal församling är fri att forma sitt eget tänkande. Eventuellt kan det teologiska nätverket beskriva vad de tror är en sorts allmän uppfattning inom rörelsen. Nätverket är inte heller något som väljs på något kyrkomöte eller liknande eller av en samfundsledning, utan verkar vara ett på privat initiativ sammanhållet nätverk som fått någon sorts semiofficiell status.

Detta till synes flytande scenario ska dock inte förorsaka någon oro, utan med Pelle Hörnmarks lugnande ord: ”Pingströrelsen håller inte på att driva iväg. Hon står stadigt.”

Ulf Ekman har skrivit några kloka ord i en ledare i Världen idag den 6 september om detta: Var formas teologin?

Jag har tidigare skrivit på facebook att jag helt och hållet delar Ekmans synpunkter. Personligen tycker jag att svensk pingströrelse när det gäller just denna punkt, befinner sig på ett milsvitt avstånd från det man förr brukade kalla ”den nytestamentliga förebilden”. Man är lika långt bort från kyrkans historia och tradition. Och man tar inte sitt läroämbetesansvar på allvar. Det sistnämnda verkar inte heller särskilt viktigt och prioriterat inom rörelsen.

Detta inte som en personlig kritik mot de bröder som är citerade här ovan. De är alla så vitt jag vet födda och uppvuxna in i pingströrelsen. De befinner sig i detta av födsel och ohejdad vana. Och liksom jag, som nu har knappt två månader kvar av min pingstpastorstjänst i Ängelholm, så har de att förhålla sig till verkligheten inom det samfund de verkar. Jag vet inte vad de personligen och egentligen tycker om denna situation, även om jag har mina aningar. Men jag anser att svensk pingströrelse är i stort behov av genomgripande förändring. Utifrån min studiehorisont, är ovanstående system  i grunden fel. Det är obibliskt i det ordets samtliga tänkbara bemärkelser, och det strider mot den kristna kyrkans samlade tradition.

Att genomföra en sådan reformation lär dock inte ske i en handvändning eller av en eller två personer. Och även om man får drömma, så är det kanske en hopplös dröm. Jag har mycket svårt att dela Pelle Hörnmarks rosafärgade uppfattning att ”allt är väl, allt är väl”.

Om detta ska jag återkomma.

 

14 reaktioner till “Vem bestämmer över teologin i Pingströrelsen?”

    1. Det är väl inte speciellt fruktbart att tillhöra en annan kristen tradition & sätta etikett på avlägsna släktingar som man kanske t.om. aldrig träffat … – eller ?

  1. Så skönt att man lämnat detta skepp ändå i sorg. Men vad som nu sker är en kapten och massa rorsmän som springer omkring och ingen vill säga eller vågar säga nått. Det är jag och skeppsråttorna som lämnat och letar en ny och trygg hamn. Tack o lov att man kan se och lyssna på carter conlon från time square church. Så man får lite uppbyggligt och sunt innan dagen är här.

  2. Först och främt måste man väl bena ut vilken teologi som avses. I vår församling har vi (åtminstone) två olika nivåer av teologi. Dels den grundläggande, med frälsningslära, med bibelsyn, dopsyn, nattvard, medlemskap osv osv. Den är tämligen statisk och trög. Sedan, ovanpå detta finns inofficiella, kortlivade teologier som delas en tid av olika många i församlingen. Sådant jag brukar kalla dagsländeläror.

    Var formas dessa teologier? När det gäller vår församling, är det väl USA. Sedan paketeras de om och marknadsförs av Livets ord, Kanal 10 osv. De ”formas” väl inte så mycket mer, de lever så länge det fortfarande finns folk som tror att detta är Nyckeln vi letat. Så hoppar man vidare på nästa.

    Uffe verkar söka sina tillbaka till rötterna. Först gav hans förlag ut Lewi Pethrus’ verk i nyupplaga, sedan fördjupade han sig i Luther, och på senaste tiden, ja ni vet. Personligen kan jag tycka att han borde gjort den resan tidigare. Kanske han då hade kunna mota några stolligheter redan i grind och besparat svensk kristenhet mycket svåra lidanden.

    Kanske ni bara diskuterar den där grundläggande bas-teologin? Annars kan jag inte begripa att man så totalt förbiser det uppenbara i hur dagsteologierna formas, eller snarare marknadsförs och distribueras.

  3. En annan infallsvinkelse.
    Letandet efter teologisk struktur har varit underordnat den svenska pingströrelsen. Visserligen bars den högt av en mångfald bibelkunniga ledare i tidigare generationer.
    Detta gjordes oreflekterat – inte av de som bar, för de var besjälade av läsandet & ordets uppenbarelse och den Helige Andes uppenbarelse/tilltal.

    Men som kyrkbänksdeltagare så reflekterar jag över karaktärsdrag i predikokonsten.
    Det mest konstraterande var för något år sedan Emanuel Minos predikan på Nyhemsveckan versus en ung predikant i samma konferens.
    Jag slogs av reflektionen: ”Arma ungdomspredikant”, varför har du inte suttit ned vid Emanuel Minos fötter och fått lära dig vad verklig kvalitet i predikokonst är…

    Tyvärr var det inte ett engångsfenomen, utan det är den generationen som nu manngrant/kvinngrant axlar ansvar i predikostolar.
    Och glappet har inte varit större…
    Absolut inte glapp i att nå en yngre generation för det klarar även Minos utan reellt predikokonst & substans i predikan.

    Jag har tidigare nämnt nya sjösatta strukturer av äldstetillsättande som pk-korrekt & ett fjärmande från bibliska mönsterbilder. Och i det avseendet ser jag ingen möjlighet för befintlig pingströrelse att förnyas utan strukturerna är som murbruket för de grundstenar som läggs i församlingsbyggande.

    Men ska man lyfta något som är värt att påminna om, så är det pingstväckelsens kärna
    – Det karismatiska. Andens utgjutelse, Andens tilltal & hänförelse över Guds uppenbarelse.
    För Gud han går de vägar han fordom gick & han använder den som ödmjukar sig i förkrosselse.
    De karaktärsdragen i möte & förkunnelse är INTE heller i behov av struktur & faktiskt INTE heller av teologi.

    Andens vind går inte att fånga, men det går att förbereda en miljö där Anden trivs.
    Denna förberedelse är heller inte beroende av struktur & teologi utan insikten om & tillämpning av Helgelse.

    ”Helgen eder ty i morgon vill jag göra under ibland er”
    Det är den enda nyckel som jag tror svensk pingströrelse har för att åter bli en pingsväckelse

    1. Det märkliga är, att jag som vuxit upp inom Svenska Missionsförbundet och fått inpräntat i mig vikten av hela bibelns lära inte kunnat få svar i Smyrna på min fråga:
      ”Vilken teologi har Pingst”?

      Jag har som sagt slutat att fråga. Det verkar inte som att Pingströrelsen upptäckt Mikael Karlendal. Och nu andas det besvikelse mellan raderna…Kan vi analysera Niklas Piensoho i tredje person, så borde ju detta gå också.

      1. Jag tycker du gör intressanta reflektioner.
        Det är alltid bra med belysning utifrån, som också din bakgrund påvisar.
        Då ser man andra nyanser, även teologiskt.

        Märkligt att Smyrna under ett par års tid inte bemödar sig med sin stora församlingsledning att delta i teologiska samtal & frågor på deras eget upprättade intranet…

        Att sedan utlysa samtal över ”Vision 2021” verkar vara ett molnspejande, där tyckande likt tidigare ”ny fastighet” ska kittla samtal…
        Men det är väl ledstjärnan ”sänkta trösklar” som ska ge aktning och förtroende till att hasa in på kyrktorg…
        Devisen ”älska Göteborg” med att sätta bibelordet ”sitt inte där bespottare sitta” under dörrmattan…
        Tjaa – stackars kristna föräldrar som lider av att deras ungdomar tillbringar tid på stadens krogar istället för den andliga gemenskapen.
        Men predikanten tyckte ju bespottargemenskapen är värdefull… – men hur blev det ett stöd för de som är obefästa i tron ?
        Eller blev det också ett tonårsförsvar att fortsätta i krogmiljön … ?
        Tjaa – nytillsatta pk-korrekta äldste tar tydligen gärna en krogvända också.

        Struktur – teologi…
        Undras om förtvivlade kristna föräldrar i nöd för det kommande släktet såtter detta i högsätet eller medel till att nå sina egna för klassisk ”omvändelse”.

        Men omvändelse är väl inte nödvändigt med ”älska Göteborg” som nya upptaktsdevisen i programförklaringen… eller ?

  4. Tack Mikael!

    Pingströrelsens Teologiska Nätverk, i den form det nu existerar, och dess skrifter, verkar mer vända sig till gemene man inom kyrkan och utanför, och inte till bibellärare och teologer inom rörelsen. Skummar man igenom skrifterna, är det ingen systematisk teologi på akademisk nivå som presenteras, utan snarare sammanfattningar. Det kan därför inte ses som ett styrande organ, utan verkar ha just till syfte att återge grovdragen i svensk pingströrelses teologi. Därför blir svårt att binda en församling till något som är oklart. Dessutom finns det en mängd ämnen som nätverket inte tar upp.

    Ska jag tolka ditt konstaterande som att du skulle önska att den svenska pingströrelsens teologi skulle utformas av någon speciell människa, någon speciell yrkeskår, något biskopskollegium, någon central instans av något slag, och inte i varje lokal församling för sig, av främst pastorer och äldste, och gemensamt med alla andra i församlingen?

    Har du någon tanke om hur det borde gå till? Jag menar, hur ser visionen ut om ett gemensamt organ? På vilken nivå ska teologin utformas och till vilket syfte? Och hur ser strategin ut för att en sådan instans ska komma till stånd? Vilka ska ingå där? Kan man hämta inspiration från andra pingstsamfund? Vilken teologisk frihet kommer den enskilde pastorn att ha i förhållande till nätverket?

    Alf B Svensson riktar sin fråga till PTN med anledning av homosexdebatten, där saken blir tydlig. Jag tror det blir svårt för nätverket i sin nuvarande form att inta en annan status än den befintliga, särskilt i ”denna känsliga fråga”. Om hållningen hos Pingströrelsens flaggskepp Filadelfia Stockholm är normerande i denna fråga, undrar jag hur stadigt rörelsen står. Här gäller politisk korrekthet.

    Nästa fråga blir, vad är teologi och vad är praktik. En sak är ju att enas kring vad Skriften säger, en helt annan hur man ska förhålla sig till det som står, och hur det ska tolkas i varje situation. Risken för situationsetik och godtycklighet är uppenbar. Är det kanske först och främst bibelsyn och tillämpning som ska diskuteras – vad, hur, när och varför en biblisk sanning/princip ska tillämpas? Skiljer vi här på doktriner och praktisk teologi?

    Vad händer om teologin inte följs, i meningen att en församling inte förkunnar på föreskrivet sätt? Vad händer om en församling ”håller sig till läran”, men tillämpningarna skiljer sig åt, främst beroende på det politiska klimatet? Får det tilltänkta nätverket plötsligt en disciplinär funktion? Vad är det alltså för instans som behövs? Är det en multifunktionell instans eller flera separata instanser med olika funktioner, i samarbete?

    1. Allt du skriver är bra och relevanta frågor. Jag har för avsikt att snart börja bearbeta en del av dessa. Dock vet jag inte själv hur allt detta rent konkret skulle se ut i våra sammanhang. Jag betvivlar att det finns tillräckligt med teologiskt kompetent folk för att klara av detta. Men undrens tid är ju som sagt inte förbi. Men en sak är säker, teologi och lära är inte något som ska behandlas och diskuteras på församlingsmöten i föreningsdemokratisk anda. Det finns noll stöd för det i Bibeln. På NT:s tid var det apostlarna och de äldste som kom samman och beslutade i frågor som dessa (Apg 15). Jag tror dock att vi just nu har en viss brist på den typen av personer. Men kanske har jag fel. Församlingsledarens/herdens roll som lärans förvaltare är ju, för att uttrycka det milt, starkt underbetonad idag. Jag är inte säker på att medvetenheten om detta uppddag är så stark idag i landets pastorskår och ännu mindre i de spillror av äldstekårer som finns. Men jag får återkomma i kommande inlägg om detta.

      1. Tack – Mikael !
        Instämmer & det är märkligt att denna föreningsdemokrati har blivit så spridd och allomfattande i rörelsen.
        Strukturerna för pingst-ffs påvisar detta tydligt också, även om bolagsfrågor behöver gemensamma forum.

        Vad det gäller ”undrens tid”, så krävs det nog mer hur grund ska läggas i församlingsbyggande.
        Det som ska tilläggas är att ofta är det de stora församlingarna som också felar, när de blir mönsterbildande för de mindre församlingarna.
        Indirekt skapar de stora ett omvandlingstryck på mindre församlingar.

        Däremot har mindre församlingar ofta en tydligare kallelseprofil & strävan efter bibliska mönsterbilder.

        Hur kan jag påstå det när så mycket ”duktighet” finns representerad i de stora församlingarnas ledningsstruktur ?
        Jo – det är just det som är akilleshälen & det som främjat felaktiga utkorelsekriterier.

        I de små församlingarna med brister som de själva är högst medvetna om, blir trohet & kalleseansvar till församlingen mer utpräglad och en ”börda” att bära för att vårda den ”lilla” hjorden – Det skapar karaktärsdrag.
        Du ”tvingas” dessutom som läsare vara välgrundad på många områden, till skillnad från den stora församlingens ”nischade” specialister.

  5. Senast efter såna veritabla magplask som Knutby o Charisma Center så är mer struktur o styrning inom Pingströrelsen på främst det teologiska (men kanske även det ekonomiska) planet överhängande. Vi kan inte tillåta oss såna händelser en gång till som samlad bibeltroende kristenhet!

    Dock har ju i praktiken en slags samfundsstyrelse funnits förut, om än inte institutionaliserad. Det är det hyckleriet som ofta varit så svårt för mej att svälja. Man har varit stolt över sina fristående församlingar som dock aldrig varit fristående i praktiken. Filadelfia Stockholm eller större regionala församlingar har styrt vem mindre församlingar får låta predika, vem man har samarbete med, hur man får annonsera, vilka företeelser som får förekomma. Annars blir det indragning av vigselrätten, förbud mot deltagande i gemensamma sammankomster, förbud mot att synas i närstående tidningar, etc.

    Är det dessa ramar vi ska ha framöver, delvis personkemiberoende, då blir ett lärosäte och eventuella licenser för pastorer o församlingar inte ett dugg bättre än det vi redan sett. För om ett lärosäte ska fungera så måste församlingar ansluta sig till dess stadgar och då är licenser det enda möjliga.

  6. Hur kan man ens tänka tanken på att instifta ett övergripande läroämbete, med tanke på hur illa det gått i de historiska traditionella samfunden? Problemen idag är att man avfaller från den enkla bibliska tron, i stort sett i alla pingstsammanhang m fl. Predikanterna och äldstekårerna står inte längre upp för det radikala livsförvandlande evangeliet. Istället enas man om kompromisser på det ena efter det andra området. T ex att kvinnor numera (helt bibelvidrigt) får bli äldste. Folk tillåts leva i samboförhållanden. Man går inte tillrätta med synd längre som man borde m m.
    Om man predikar evangeliet rätt, så kommer mycket att lösa sig automatiskt, ty det står ju ofta klart och tydligt i Bibeln vad som gäller. Om människor verkligen har omvänt sig så kommer de att vilja ändra sig när de får biblisk undervisning.

    Betänk att det finns många exempel runt om i världen där Gud har sänt väckelse och mängder har kommit till tro, där de endast haft Bibeln att tillgå. De har läst det som det står och gjort som det står i all enkelhet, utan något läroämbete, annat än Skriften själv, uppenbarad genom den Helige Ande.

    Till sist: Det stora problemet i kristenheten idag, är att det finns så få som verkligen gör och lever det som Jesus sade. En av de viktigaste sakerna Han sade var: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

    Var finns vägledarna som kan ta med sig lärjungarna i det kristna livet och genom sina liv, visa vad det är att vara en kristen?

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.