Vad sade Niklas Piensoho, egentligen?

En del har bett mig lyssna på och kommentera det bibelstudium Niklas Piensoho höll den 17 juni på Nyhemsveckan i år. Det finns på Nyhemsveckans hemsida, för den som vill lyssna.  Utifrån vad jag hörde om det, så förväntade jag mig något stort. Inte nödvändigtvis något jag skulle helt anamma, men dock något lite extra att bita i på något sätt.

 

Det fanns en del bra i föredraget, mycket igenkänningsfaktor på hur frikyrkligheten och väckelsen har uttryckt sig förr. Det är den biten då han talar om att frikyrkligheten förr i mångt och mycket levt utifrån ett exodus-perspektiv. Han betonar att vi i mångt och mycket har definierat oss själva utifrån vad vi inte är och vad vi tar avstånd ifrån, och att vi velat vara så annorlunda som möjligt.

Sedan kommer Piensoho med sin ”nya väg”, då han föreslår att vi idag borde orientera oss mer utifrån ett Abrahams-perspektiv. Abrahams liv kännetecknas inte, enligt Piensoho, så mycket av att han drog ut och lämnade något, som han flyttade in i Kanaan och var till välsignelse. Han var inte rädd för de som inte var som han. Han levde mitt ibland alla andra i landet och han välsignade; han förbannade inte och tog inte avstånd från allt och alla.

En tillämpning Piensoho gör av det sistnämnda är, att vi frikyrkliga idag – om vi omorienterar oss utifrån detta perspektiv- inte längre behöver ha åsikter om allt. Han tog ett personligt exempel om en gammal vän som en dag berättade för honom om att han skulle på bröllop. Vad roligt, sade Piensoho, och pratade på. Men såg ganska snart att vännen inte var obetingat lycklig. Det kom då fram att vännens dotter skulle gifta sig med sin flickvän. Piensoho förklarade då för vännen att denne inte behövde ha och uttrycka en åsikt om allt. Gå till bröllopet som en ”patriark” och välsigna. Din dotter vill inte leva som du tycker är rätt, men du behöver inte gå och ha en massa åsikter. Gå dit och välsigna.

Man får väl förmoda att det sistnämnda i någon mån ska tillämpas på oss frikyrkliga i allmänhet. Vi ska sluta uttrycka åsikter om allt och i stället välsigna människor. Så långt mitt referat av Piensoho. Jag hoppas att jag inte varit alltför orättvis och missvisande.

I mina öron var detta bibelstudium inte någon höjdare i klarhet och ”uppenbarelse”. Det fanns som sagt saker som var bra – det gäller framför allt hans belysning av hur extrem tidigare frikyrklighet och väckelserörelse i Sverige har varit i sitt avståndstagande från världen och Svenska kyrkan. Att Piensoho här ser ett behov av att vi omorienterar oss och tänker lite annorlunda är helt rätt. Men jag tycker inte riktigt att hans tolkning av det är så klargörande. Och när han börjar prata om Abrahams-perspektivet blir det inte riktigt bra. Här nedan kommer jag med några lösa synpunkter.

Den grundläggande fråga som allt detta handlar om är egentligen den om hur vi kristna och vi som kyrka ska förhålla oss till och tänka om den kultur och det samhälle vi lever i. Den som vill läsa en bra analys av detta bör i stället läsa Tim Kellers bok Center Church – Doing Balanced, Gospel-Centered Ministry in Your City från 2012. Det som allra närmast berör just det specifika som det här gäller är framför allt den del av boken som kallas ”City”, på sidorna 135-247. Till alla pastorer som lyssnat till Piensoho och som uppskattat det: Gör inget förhastat innan ni läst Tim Keller!

Piensohos bibelstudium och de uttalanden jag hört om det, har övertygat mig om att det är nödvändigt att dela mer av Tim Kellers tankar här på bloggen. Och jag ska därför försöka delge lite godbitar från den boken framöver.

Men i detta blogginlägg vill jag dock bara komma med några enkla reflektioner jag fick när jag hörde Piensoho:

Jag delar hans uppfattning att frikyrkligheten och väckelsen tidigare var tämligen extrem. Fast Piensoho är noga med att betona att det kanske var nödvändigt på den tiden. Men jag är inte helt övertygad om att den var resultatet av att man orienterat sig utifrån ett exodus-motiv. Och jag tror inte att lösningen idag är att vi inte orienterar oss utifrån ett exodus-motiv, och i stället orienterar oss utifrån ett Abrahams-perspektiv. Jag tycker det är fel sätt att tolka både då och nu.

Båda perspektiven på kyrkan finns nämligen i Nya testamentet och lösningen är inte att vi väljer ett perspektiv i stället för något annat, utan att vi håller båda dessa perspektiv – plus en del andra – i ett sunt och balanserat spänningsförhållande. Tim Kellers bok ger här en välgörande balanserad framställning. Att frikyrkligheten förr var extrem på vissa sätt beror nog på andra saker än att de läst för mycket i 2 Mosebok.

 

Jag tycker att valet av både exodus och Abraham är olyckliga som övergripande motivbilder för hur kyrkan i Sverige idag ska orientera sig. I stället tycker jag att det judiska diasporamotivet som lyser fram i främst Apostlagärningarna, men även i breven, är en mer lämplig tankemodellen för vår tid, eftersom kyrkan i Apg också levde i ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle som vi. Detta perspektiv är mer inkluderande av olika aspekter av vad det innebär att vara kyrka i ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle.

Judarna i Apg framträder tydligt som ett särskilt och eget folk, men som lever i diasporan/förskingringen i alla delar av världen. Många lever förvisso i Israel, men de flesta lite överallt. Det finns synagogor överallt, i alla städer. Den första kristna kyrkan uppstår som en rörelse inom ramen för judendomen. I början finns de som en del av templet, synagogan. Från början utgörs kyrkan bara av Jesus-troende judar, men utvidgas sedan till att omfatta även Jesus-troende från de andra folken. Kyrkan blir successivt en egen gemenskap i ett spänningsfält med det judiska.

Samhället och kulturen som den nytestamentliga kyrkan lever i är ett samhälle som präglas av många kulturer, många religioner och livsåskådningar, många gudar och herrar. Det är en kultur där allt gärna blandas och ingen har monopol på sanningen.

I det sammanhanget är de kristna och kyrkan givetvis till välsignelse. Det finns ett ”Abrahams-perspektiv”. Men i vilken betydelse?

Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder när han sade till AbrahamGenom dina ättlingar skall alla släkten på jorden bli välsignade. Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg.” (Apg 3:25-26)

Lägg märke till mina understrykningar. Petrus, som här talar, citerar här samma text som Piensoho citerade i sitt föredrag, men Petrus ger det en annan innebörd. För honom innebär Abrahams välsignelse inte att vi går runt och önskar människor välsignelse i största allmänhet, utan Abrahams välsignelse innebär att vi får nåden att omvända oss från från den ondska vi lever i!

När Petrus predikade i kapitlet innan för de fromma judarna i Jerusalem, sade han:

”Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.” (Apg 2:40)

Om detta är innebörden i Abrahams välsignelse, att vi alla får nåden att omvända oss till Gud och lämna vårt tidigare liv i synden, hur rimmar det med Piensohos utnyttjande av motivbilden? Visar inte detta att exodus-motivet och Abrahams-motivet snarare är två sidor av samma mynt?

Man kan se många fler exempel på detta i Apg. När Paulus är arresterad i Judeen inträffar följande:

”Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: ”Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid.” (Apg 24:24-25)

Lägg åter märke till understrykningarna. När Paulus inför en hednisk romersk ståthållare kallas att tala om tron på Kristus Jesus (frontförkortning skulle en del vilja kalla det), så ingick det tydligen i Paulus föreställningsvärld, att talet om tron på Kristus Jesus även innefattade tal om vilket liv Gud vill att vi ska leva och om tanken på en kommande Guds dom! Det är uppenbart här och på otaliga andra ställen i Nya testamentet, att kristen förkunnelse för dem som inte trodde, alltid innefattade ett moment av att förklara att mänskligheten stora problem är att vi är syndare inför Gud och står under domen, och momentet att Gud kräver att vi omvänder oss och lever ett annat liv. Inte bara det, men alltid innefattande det. Så förhöll sig kristna till kulturen och samhället i den mångkulturella och pluralistiska värld som fanns på Nya testamentets tid.

Paulus försvarstal inför kung Agrippa (en judisk lydkung och därtill en samling med både romare och judar) i Apg 26 innehåller bl.a. följande passus:

”…till dem (hedningarna) skall jag sända ut dig, för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig skall de vinna syndernas förlåtelse och få en plats bland dem som helgats.’

Därför, kung Agrippa, kunde jag inte annat än lyda denna syn från himlen. Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern. Det var därför judarna grep mig i templet och försökte mörda mig.” (Apg 26:17-21)

Paulus tal på Areopagen i Athen i Apg 17 är också ett slående exempel på detta förhållningssätt. Paulus går först omkring i Athen och blir upprörd över den avgudadyrkan han ser. Sedan samtalar och diskuterar han med olika människor i staden om detta. Sedan får han hålla ett tal på Areopagen. I detta tal anknyter han först till den kultur han talar till. Han anknyter till de föreställningar och seder han möter i Athen. Han leder sedan tankegången över till att även om det finns en del att bejaka i atenarnas tänkande, så är det överlag inte rätt. Och nu har den Gud de söker, utan att känna, sänt sin son Jesus till världen. Och Gud befaller nu alla att omvända sig från det de lever i nu. Kort sammanfattning, men huvudpoängen är att även om det finns saker att bejaka och anknyta till i den mångreligiösa kultur athenarna hade, så är huvudtanken ändå att de lever i en lögn och måste omvända sig till den levande Guden för att bli frälsta.

Sammanfattningsvis, ser jag i Nya testamentet en kyrka som är väl medveten om att den är ett särskilt och utvalt folk som är befriade från ett andligt Egypten. Som har omvänt sig från synd och lämnat sitt tidigare liv som Gud fördömde. Samtidigt är det ett folk som kan bejaka andra delar i den kultur de levde i, men allt måste bedömas utifrån den nya tron och läran. Att få del av Abrahams välsignelse innebar att man fick nåden att precis som Abraham kunna omvända sig från avgudarna till att tjäna den levande Gud. Observera att det är just detta som Abraham gjorde, han omvände sig från avgudar:

”Därefter talade Josua till hela folket: ”Så säger Herren, Israels Gud: För länge sedan bodde era förfäder – Terach, Abrahams och Nachors far – på andra sidan floden Eufrat, och de tjänade andra gudar. Men jag hämtade er stamfar Abraham från landet på andra sidan Eufrat och lät honom vandra omkring i hela Kanaan.” (Jos 24:2-3)

Abraham och de andra patriarkerna kallas i Heb 11:13 för gäster och främlingar på jorden. På samma sätt kallas de kristna för ”de utvalda, som lever skingrade som främlingar” (1 Pet 1:1). Ordvalet syftar på främlingar som bor stadigvarande (resident aliens). Det talas i Fil 3:20 om att vi har vårt medborgarskap eller hemland i himlen. Allt detta och mer talar diasporans/förskingringens språk.

Den första kristna kyrkan och de första kristna levde i kulturen/samhället. De kunde både bejaka vissa delar av den, men också konfrontera andra delar av den. Det var inte ett antingen-eller. Det var ett både-och. Därför kunde man i sitt tal (och tyckande) både bejaka och konfrontera. Man välsignade genom att predika den Guds nåd som ger oss möjlighet till omvändelse och liv. Jag tror inte att de skulle förstått tanken på att vi skulle välsigna utan att i detta inkludera predikan om omvändelse. Det handlar alltså om att både leva i världen, men inte av den. Att vara offentligt tydlig med vad man tror på och leva efter det och arbeta för att omvända andra till detta, men samtidigt låta andra välja själva hur de vill leva.

 

Jag har själv många gånger i min undervisning talat med en liknande udd mot det snäva avståndstagande mot ”världen” som tidigare frikyrklighet präglats av. Jag har också beklagat att vi frikyrkliga så många gånger gjort samma saker som fariséerna gjort inom judendomen: Vi har byggt ”staket” kring läran. I vår rädsla för att bryta mot bibliska bud, har vi satt upp en massa andra bud som ska skydda oss från detta. I rädslan för att begå otukt har vi förbjudit dans och biobesök. I rädslan för andra synder har vi förbjudit kortspel, rökning och alkoholhaltiga drycker. I den goda viljan att hjälpa andra som har det svårt, har vi ställt upp stränga levnadsregler som allmänna normer – regler som kanske bara borde tillämpas individuellt av en del.

Alla dessa extrabud är alltså sådana vi satt upp, men som inte kan härledas ur ett sakligt bibelstudium. Det är extrabud som gjort oss strängare än Bibeln själv, och detta ibland på ett märkligt sätt. Kontrollfråga: Skulle Jesus själv kunnat vara medlem i en normal pingsförsamling 1950, med tanke på följande: (1) Han drack vin (2) Han tillverkade stora mängder vin (300 l) till åtminstone en bröllopsfest?

Jag sympatiserar därför mycket med Niklas Piensohos ansats att vilja verka för ett nytt förhållningssätt i vår tid. Gångna tiders frikyrklighet var för extrem. Men jag kan inte säga att jag vet vad Piensoho verkligen ville ha sagt med sitt tal om Abraham och att vara till välsignelse. Det var tillräckligt icke-konkret för att det ska kunna tolkas lite hur som helst. Det var uppbyggt kring dramatiska målande bilder (exodus och Abraham) och konkreta groteska exempel från förr. Dessa bilder gör att det fångar tanken och eggar fantasin. Men vad menar han egentligen?

De som gillar Piensoho och/eller tror sig veta vad han menar, kan läsa in vad de vill i talet, och klappa i händerna. De som inte känner Piensoho eller är mer neutralt inställda eller rent av är reserverade mot honom, kan också tolka in vad som helst. De kan tolka in sina farhågor om vart pingströrelsen är på väg.

Jag tror att diasporan är en bättre tankemodell för hur vi som kyrka ska tänka om oss själva i samhället/kulturen idag. Jag ser i Nya testamentet inte en motsättning mellan exodus och Abraham. Jag ser integration av detta och mer.

På ett sätt verkar det som att det hos många frikyrkliga uppstått en trötthet kring vad vi är och vad vi tror. Många orkar inte längre vara så annorlunda. Och det är förståeligt med tanke på att vi fostrats in i en subkultur som  betonat extremt ”annorlundaskap” samtidigt som vi haft en strävan efter att bli accepterade av alla och helst populära i samhället. Det blir en konflikt, till slut. Därför orkar många inte med det ”ständiga tyckandet” om t.ex. etikfrågor angående sex o.d.

Piensoho har väl knappast med sitt tal, hjälpt någon att tänka teologiskt om hur vi som kyrka ska förhålla oss till den omgivande kulturen/kulturerna i dagens samhälle. Man skulle ju kunna tolka det som att huvudfrågan var att bereda oss en möjlighet att med gott bibliskt samvete sluta uttrycka våra åsikter om moraliska/etiska frågor offentligt. Jag har med några exempel från Apg visat att det knappast är en hållbar linje utifrån hur Bibeln talar om Abraham och välsignelse.

Det vi frikyrkliga borde få in i våra huvuden är (och här är jag kanske ense med Piensoho) att vi måste sluta definiera oss utifrån vårt avståndstagande gentemot det gamla lutherska enhetssamhället och en statskyrka fylld med namnkristendom. (Det var så vi tolkade det förr). Vi måste söka nya sätt att definiera oss själv som passar bättre in i pluralistiska och mångkulturella samhällen. Och ett sådant exempel är Nya testamentets tid!

Jag håller med Piensoho om behovet av nyorientering. Men eftersom jag egentligen inte kan veta vad han egentligen vill ha sagt med sin ”nya” Abrahamsväg, så kan jag inte säga om jag håller med om det. Man kan ju tolka det lite hur som helst. Jag hade lite svårt med hans exempel med vännen med den homosexuella dottern. Vad menade Piensoho med att ”välsigna” i det sammanhanget? De som känner honom kanske förstår det. Men vi som inte känner honom, har nog svårigheter på denna punkt. Det kan tolkas lite hur som helst. Det sänder oklara signaler.

Jag ska försöka återkomma med fler blogginlägg framöver, där jag redogör för en del av Tim Kellers tankar i ovan anförda bok. Det är bättre än att spekulera.

100 reaktioner till “Vad sade Niklas Piensoho, egentligen?”

  1. Det är bra att läsa Keller. Man kan också läsa Niklas Piensoho. Vad han säger i det här föredragets ska naturligtvis ses i ljuset av det han för övrigt sagt och skrivit. Finns det någon i svensk kontext som så radikalt talat om omvändelse och pånyttfödelse som han? Ni som går ut med offentlig analys borde först göra den researchen.

    1. Torsten, man kan visst hävda att jag borde läst det och det innan jag skriver om en offentlig föreläsning. Men å andra sidan, tycker jag att man kan kräva en viss tydlighet om dessa saker när pastorn för landets största pingstförsamling håller ett tal på pingströrelsens största konferens, ett tal som av många kommer att betraktas som ett linjetal för hela pingströrelsen. Den dagen skulle präglas av att man talade om sexualetiska frågor och Piensohos bibelstudium var dagens första stora tal. Jag tror inte att alla som satt och lyssnade hade läst allt eller ens det mesta av vad Piensoho skrivit. Och man kan inte kräva av någon att man ska säga allt i ett enda bibelstudium. Men i detta fallet och i just de frågor det här gäller, tycker jag nog att man hade kunnat kräva något mer tydlighet. Om jag hade läst en massa av Piensoho tidigare som för mig hade kompletterat bilden, så hade jag säkert varit glad och lycklig. Men alla andra som lyssnade och som inte läst, hade fortfarande suttit där med en oklar bild av vad han egentligen menade. Man kan väl säga att jag i viss mån gör mig till talesman för dem som undrar lite grann. Inte för att vara onödigt kritiskt, men blott ha en del frågetecken.

    2. Torsten Åhman,

      Är förvånad över detta uttalande: ”Man kan också läsa Niklas Piensoho. Vad han säger i det här föredragets ska naturligtvis ses i ljuset av det han för övrigt sagt och skrivit.”

      Varför är det nödvändigt, menar du? Skall man inte tolka N.P´s senaste predikan bokstavligen? För när man väljer att tolka Ordet, som han gjorde; att vi enligt Abrahams förbundet, är kallade att välsigna något som Herren själv förbannar, då måste man väl kunna dra den slutsatsen att detta är ett första steg i riktning mot ett ställningstagande, för att Kyrkan skall anamma/välsigna en homosexuell livsstil? Det är ju den frågan som är uppe på agendan just nu, där varje samfund snart måste välja sida ? Och den frågan, tror jag, kommer också att bli den stora ‘vattendelaren’ inom kristenheten.

      Förstår heller inte varför du försöker försvara dessa uppenbara förvanskningar av Guds skapelse ordning, genom att hänvisa till tidigare uttalanden han gjort ? Avfall från troheten till förbundet, sker alltid i små steg för att folket långsamt skall vänja sig.Och när avsteg måste, tas från den Heliga Skrift, för att befrämja det som är ‘politiskt korrekt ‘, är det inte längre en Sanningsfråga, utan snarare en tillvänjningsfråga!

      ‘Den välkända grodan i kastrullen’ får tjäna som ex. på denna taktik. Den kände inte att vattnet till slut blev kokhett eftersom det sakta värmdes upp.Hade det varit hett från början så hade grodan hoppat ut, och förmodligen räddat sitt liv!

      Som jag upplevde Piensohos predikan så var det precis det han gjorde. En förförelsekonst på hög nivå, där han valde att inte ta en radikal ställning för Guds ord, utan istället omtolkade han skriften så att den skulle anpassas till en utslätad humanism, där synd och skuld är ord som mist sin ursprungliga betydelse! Nåden kan bara komma in, där en dom först har avkunnats!

      (Människan i centrum, istället för Gud!) ‘Reptilhjärnan’ skulle nu omprogrammeras till att välsigna istället för att förbanna, menade han uppenbarligen!

      Mvh,

      Antonia

  2. Mikael Karlendahl skriver som Pingstpastor:
    ”De som gillar Piensoho och/eller tror sig veta vad han menar, kan läsa in vad de vill i talet, och klappa i händerna. De som inte känner Piensoho eller är mer neutralt inställda eller rent av är reserverade mot honom, kan också tolka in vad som helst. De kan tolka in sina farhågor om vart pingströrelsen är på väg.”

    Torsten Åhman kommenterade och jag skriver:
    Jag som genuin ”missionare” och med i Smyrnaförsamlingen sen år 1970 var nära att gråta av glädje under konferensen ”Har vi ett ord från Gud”, när både Rune W Dahlén och Torsten Åhman var två av huvudtalarna! Jag kan detta A-lag och vi i B-laget. Nu skall vi vara rädda om varandra, när nästan all bibelkunskap försvunnit! Tycker nog jag. Tack Mikael för vad du gett i din blogg tidigare! Tack Torsten Åhman för alla dina bibelstudier på Hönökonferensen förr!

  3. Tack Mikael för en intressant analys. Torsten har givetvis en poäng. Men det handlar just om ”timing” och sammanhang. Att Niklas tänker högt och tar ut teologiska svängar må vara tillåtet. Men då måste man välja rätt tid och rätt plats. Jag har sagt det förut: Detta väckte fler frågor än svar.

    När Niklas talar om de 5 900 uteslutningar man sett i hans egen församlings historia tycker jag att han talar värdigt om saken. Och visst ska vi känna till våra historiska rötter. Men i vår tid är frikyrkans problem inte att vi är för radikala och ”dömande”. Vårt största problem är nog vårt kompromissande i både synen på Bibeln och vårt lärjungaskap. Jag tror även att vi måste bli bättre på att förstå att frikyrkan i Sverige inte definierar vad väckelsekristendom är – rent globalt. I det perspektivet blir vi närmast en avart.

    Jag reagerade även på hans andra bibelstudium där Niklas använde ordet ”kunskapsteoretisk” bas/bank i sin beskrivning av vad bibelläsningen handlar om. Skulle vilja sätta en språkanalytiker på detta uttryck.

    1. Tommy, det går bara att hålla med Dig. Frikyrkligheten lider inte precis av att vara tydlig. Tyvärr faller Piensohos predikan väl in i den linjen. Bibelstället ”och de var omtyckta av alla” har istället blivit norm, man glömde bort allt annat (t ex den ”exkludering” det innebar att ”de” en gång blev till en kyrka – genom tro o omvändelse). En annan felkantring är att vi alla är syndare och därför kan inget kritiseras, motsägs av Paulus brev. Jag tror t o m det finns en gradering av synder, som vi i konformismens namn inte vill hålla för sant (jämför en vit lögn på julaftonsmorgon med t ex folkmord).

      Jag väsnades livligt i föregående bloggpost om detta tema, men Mikael sammanfattade det förstås ypperligt. Sansat och med samma förvånade underton som jag dock lät blomma ut i mer indignation. Det som framgick av Dagen-referatet var ju att vi ska välsigna de människor i Pridefestivalen just när de celebrerar upproret mot Gud med sin livsstil. Hur ska man kunna välsigna just precis denna handling av tågande med bara rumpor och svängande regnbågsmålade bröstvårtor? Det var om inte annat ett exceptionellt dåligt exempel som är långt ifrån den nivå som borde finnas på Nyhem.

    2. Hej Tommy!
      Filadelfiakyrkan där jag är medlem tänker jag ha integritet nog att inte tala om på ett offentligt forum så det lämnar jag därhän.
      Däremot när du nämner om svensk väckelsekristendom blir jag däremot intresserad. Att skriva om svensk väckelsekristendom som en avart sett i ett historiskt perspektiv vill jag mena är mycket missvisande. Vår land är ett mkt statuerande exempel på ett land som genomgått en total förvandling i och med den upplysningstid vi hade som kombinerades med en väckelsekristendom med ett tillväxt som får anses vara helt makalös. På en befolkning på 5.8 miljoner är det inte helt osannolikt att vi en bit in på 1900 talet hade ca 10% medlemmar i svensk frikyrkorörelse. Då har vi inte räknat med de troende som förvisso fanns och var aktiva inom svensk statskyrka även om vi historiskt kan förstå att de flesta inte var för en levande och seriös tro eftersom förföljelsen var tidvis mkt svår från sv kyrkans lakejer.
      Men återigen, det är lite typiskt att börja hänvisa till globala rörelser, det måste vi nödvändigtvis inte. Vi har alltifrån sv metodiströrelse som nådde de rika och bemedlade i städerna till missionsförbundet som nådde tiotusentals ute i bygderna till baptisterna och pingstvänner, frälsningsarmen och de bönerörelser som fanns inte minst i norrlands bygder. Det är en bredd och en mångfald av rörelser som gemensamt prioriterade Guds Ord och bön och som reste detta land upp ur superiets förbannelse.

      1. Hej Jonas!

        Jag ger dg rätt!

        Dock ser inte dagsläget ut att var så kreativt.

        Men det historiska panorma du målar väcker intresse. Ser inte din kommentar som en kontrast till vad jag skrev.

  4. Mikael! Skulle vilja uppmana dig att använda en tumregel som jag försöker jag använda mig av. Den är att tala med personen det gäller och inte om. Det förvånar mig att du inte innan du skriver en sådan lång bloggtext och analys av det Niklas sa och menade har haft ett samtal med honom. Då skulle det varit mer intressant att ta del av din analys. För mig blir det bara en ensidig tolkning och spekulationer. Jag är helt övertygad om att en hel del frågor, oro och funderingar skulle kunna undvikas om du bara haft ett samtal med honom. Roger thörn

    1. Roger, om detta hade gällt ett personligt bråk mellan mig och NP, hade jag hållit med dig. Nu är ju detta inget bråk, jag har framför vissa försiktiga funderingar. Men detta gäller ett offentligt tal i ett av pingströrelsens mest offentliga rum. Jag skriver utifrån perspektivet som lyssnaren till ett sånt tal har och ställer några undrande frågor. Av vad jag förstått är det många som haft liknande funderingar. Offentliga tal, offentliga artiklar, böcker och liknande är inte något man först måste ta i enrum för att kunna kommentera. Det tillhör sakens natur. Försök inte göra detta till en fråga om ett enskilt samtal, för det är det inte.

    2. Roger. Ditt exempel fungerar när det gäller att tala illa om någon. Men Mikael har här försökt analysera en del av en predikan som presenterades offentligt av en pastor, mycket väl medveten om att hans predikan med innehåll skulle diskuteras både enskilt, offentligt och i kristen media. Mikael har diskuterat ett ämne och en åsikt utan att göra några personliga påhopp. Det är viktigt att prata om starka åsikter som presenteras av ledare som är förebilder. Det är de dessutom medvetna om i det offentliga rummet. Det hade varit en annan ska om Mikael refererat till ett privat samtal eller familjärt sammanhang. Jag tror människor i alla tider diskuterat av som predikats. Skillnaden är att vi även gör det på internet, på debattsidorna i pressen och på bloggar som denna. Niklas har givetvis möjlighet att lägga in en egen kommentar om han så önskar. Yttrandefriheten är viktig. Den fanns inte på samma sätt i frikyrkan förr och det går hand i hand med att syndakatalogen försvunnit. En ledares ord måste få blötas i Bibelns ljus, eller hur?

      1. Och jag är övertygad om att Niklas tycker att det är OK att hans medverkan på Nyhem dikskuteras. Allt annat skulle strida mot det han själv står för.

    3. När Niklas P så klart fortsätter på en väg han redan flera gånger, sedan flera år, och offentligt, visat att han börjat vandra på, så är det inte ett dugg fel att även offentligt gå honom emot, eller i vart fall belysa och bemöta hans dåliga argumentering. Precis vad Mikael har gjort, mycket snyggt och långt ifrån polemiskt dessutom!

      Polemisk, det är det däremot tydligt att Nikals gärna är, även nu senast i den nu ”berömda” (eller hellre: ökända) predikan han höll på Nyhem. Polemisk och retorisk så han därmed antagligen tror sig göra det svårt för de som inte håller med honom att säga något.

      Förr var NP en favvopredikant hos mig, inte minst för hans fina predikningar på några somrar på Torp. Nu vill jag inte lyssna på honom längre, han har förverkat mitt förtroende tyvärr. Mkt sorgligt är vad det är.

      M

  5. Svenska Kyrkan använde sig av Svenska Kyrkans Unga och logotypen för EFS och Svenska Bibelsällskapet från år 1999 med att göra illa dold reklam utan bibelförankring. Jag blev kallad ”fundamentalist”, ”webbpolis” och annat som protesterade i denna bibelsajt för unga med Jonas Gardells teologi. Det var teologin jag frågade om?
    Pingströrelsen som jag ser det har under alla dessa år legat lågt eller ”fegat ur” med ett annat ord. Heder åt Urban Ringbäck, som fått ta massor av smällar i radio och tidningar rakryggat utan att vika sig!

    På måndagen i Nyhemskonferensen 13 år senare skall vi inte få ta ett ärligt samtal om vad Niklas Piensoho syftade på i ”kovändningen” i sitt bibelstudium!
    I Smyrnaförsamlingen fick vi fylla i en enkät från en student på universitetet. Anonymt. Det var inte frågor om trons förvandlande möjlighet utan bara mest om homosex. ”Skulle en grupp homosexuella berika din församling?” Jag vet ännu inte om någon, som sagt sig tillhöra en speciell grupp inom församlingen mer än LP-vännerna.
    Vad är du rädd för?

  6. Känner med pappan som kanske på något sätt sökte tröst och stöd hos sin? herde/pastor men fick ”veta” att han tänkte/kände fel angående dotterns val. Hur kan vi hjälpa varandra att växa i Kristus då? Att välsigna sådant som går emot Guds tanke får bara köttet att växa.

    1. Jag har lyssnat på predikan och kände precis som du Ulrika! Det gjorde mig ont om pappan!

      Birgit

      1. Du är så varm på det skönaste sättet, och du låter det flöda över varje dag. Tack.

  7. Om jag förstått dig rätt tycker du det är angeläget att kristna ger sin åsikt tillkänna när det gäller frågan om vad vi tror på, hur vårt hopp ser ut och syndens inverkan på förhållandet till Gud och evigheten. De bibelsammanhang du hänvisar till gör den ståndpunkten trovärdig. Jag tycker nog också att den bibelläsningen borde ge råg i ryggen på mer än en förkunnare som tillägnat sig en mer liberal läsning av bibeln.
    Att i olika sammanhang smyga med vad vi tror, av hänsyn till folks olika känslor, är nog ingen bra väg att gå.

    Hur skall vi då kunna fullfölja ”missionsbefallningen”? Och göra människor till lärjungar?

  8. Är begreppet ”emerging church” bekant. Efter vad jag hört så förbereds våra församlingar för att gå in för en ”anpassad teologi” och samtalsämnet i denna tråd hör väl dit ..eller? Jag vet inte ..men undrar mycket..vad den s.k. pastorsakademin egentligen har på sin agenda.

    1. ”Pingst-akademin” har ju MK varit på, så han kan nog svara angående just den (?)

      ——————————-

      Emergent Church-tänket, det kan jag lova, är starkt på G inom Pingst nu! Då inte främst detta med lite nya och modernare gudstjänstformer, det har ju varit på G länge och som regel varit bra mer än dåligt!

      Nej, nu handlar det om att vi ska ÄNDRA vad vi LÄR! Det är helt klart att Niklas P, och tex C-H Jaktlund på Dagen, har införlivat, lite i taget, mycket sådant i sitt tänkande som EC sedan många många år infiltrerat USA:s evangelikala kyrkor (främst) med, och nu skördar vi frukten av att ”alla” (väldigt många) pastorer läst de hippaste Emergent-författarna ett antal år. Det tar tid, men det verkar som att det kommer att bli EC-tänkandet som kommer att tryckas på oss medlemmar. Detta funkar då 95% av medlemmarna inte vet vad det överhuvudtaget handlar om. De kan då inte lika lätt reagera.

  9. Alla församlingar (kyrkor) har väl grundregeln att bibeltext förklarar bibeltext.
    I boken ”Om Gud” med bibeltexter från Gamla Testamentet plockar Jonas Gardell isär alla de kända texterna. Undra på att andra vågar uttrycka att ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” bör bort ur gudstjänsten.
    Det är inte sexualkunskap som fattas i vårt samhälle utan bibelkunskap.

    1. Exakt Gunnel! Bibelnsynen bland många teologiskt skolade ledare och pastorer har också utvecklats åt en riktning som skrämmer. Jag har själv läst två år på en av frikyrkornas teologiska fakulteter. Man närmar sig inte längre Bibeln med samma vördnad. Den har blivit mer mänskligt och mindre gudomligt inspirerad. Visst finns det bibelord som är svåra att förstå och en del saker som kan upplevas motsägelsefullt. Idag är man fundamentalist och nästan litet ”ding-ding” om man har respekt för Bibeln att den är Guds ord, inte bara innehåller Guds ord, vilket många faktiskt lutar åt att tycka idag. Det handlar precis som Gunnel poängterar om att Bibelkunskapen behöver återerövras, men också om hur vi ser på Bibeln. Är den bara en bok som vägleder och vi kan plocka litet här och där ur, eller är det boken framför andra böcker som är Guds ord till frälsning, upplysning och förvandling?! Det behövs fler bibelapologeter!

  10. Tycker det är intressant med svensk väckelsehistoria varhelst den nämns om så även i en artikel som handlar om min pastor i filadelfia.

    Jag skulle gärna vilja dyka djupare och analysera väckelsehistoria ännu mer som förmodligen är en av de starkaste väckelserörelserna i västvärlden – delat med den Engelska – som inträffat.

    Hur kan det komma sig att svensk frikyrkorörelse mitt i en tid när man fick fängelse för att förkunna växte till nånstans mellan 600 000 och en miljon ? I en tid då prästerna i 1 kammaren frenetiskt motverkade religionsfrihet?
    Hur kan det komma sig att frälsningsarmen växte med 10 000 på tio år med start 1880.?
    Vi talar om siffror och tillväxt som ingen inom svensk frikyrka kan relatera till idag. Nämner man väckelse talar man gärna om Asien eller Sydamerika, men kunskapen om vår egen historia, var är den?
    Hur förkunnade man och vilken bibelkunskap hade man på 1800 talet? Ja för att få reda på det kan vi titta på pietisten, från mitten av 1800 talet te x:
    http://runeberg.org/pietisten/1847efs/0005.html

    Märk väl hur bibelcentrerad dåtidens mest använda andliga skrift efter bibeln är..

    När det gäller uteslutningar och förhållningsätt så hänvisas till en tid när väckelserörelserna hade börjat mattas av och genombrottsgenerationen var äldre eller hade flyttat till himlen. Genombrottpionjärerna hade stora rörelser att vaka över och läran att beakta och de slogs för sina samfund. Där skedde uteslutningar och det var mkt bråk om många frågor även inriktning.

    Detta är den tid man intresserar sig av det vill säga 1950 och framåt, men vem talar om slutet av 1800 talet? Början av 1900 talet? Vem talar om 1918, då baptisterna, metodister och missionsförbundet tillsammans hade 520 000 medlemmar inkl barn, dokumenterat och bekräftat av historieprofessorn Gunnar Westin? Vem nämner om roparna då Anden faller kollaktivt över tusentals kvinnor och barn och de går runt och predikar för skaror av tusenden? Eller gråkoltarna på 1700 talet där kvinnor hade bönemöten i hemmen men arresterades och torterades. De som stred för att kunna fritt samlas för att be? De som banade väg för religionsfriheten genom att slåss för den i över 100 år, tills den kom 1951?
    Här saknas både analys och relevans…

    Om jag ändå ska kommentera lite utav denna artikel om förkunnelsen och förankra den historiskt så följer förkunnelsen av Niklas väl i Waldenströms spår, som var så tidstypiskt för missionsförbundet. Mycket förenklat kan man säga att den synen innebär nåden upp och domen ned. Det har alltså i grunden med synen på försoningen att göra, där den waldenströmska sättet skiljer sig en aning. Allt rä försonat domen är lagt på Kristus. Därmed blir inte vår roll att döma.

    Tittar vi frikyrkohistoriskt tycks det sättet varit attraktivt, missionsförbundet blev vårt största frikyrkosamfund där ”kom som du är ”temat lockade många. Detta har även Professor Westin skrivit om i sin bok om frikyrkans framväxt.
    Men innan man kanske lockas att anamma allt missionsförbundet står för så ska man veta att det fanns en väldig längtar efter mer av den helige Ande, därmed strömmade också medlemmar över till pingströrelsen och så länge den helige Ande hade en tydlig plats genom pionjärernas tydliga förkunnelse så växte pingströrelsen ända till 1985 när den sedan minskat tillsammans med alla andra övriga samfund. Därmed faller väckelserörelserna väl in inom ramen för de ca 80 år som en rörelse brukar växa till inom innan det sedan går ned.
    Förenklat kan man säga att med genombrottsgenerationernas åldrande och hemgång så faller rörelserna ihop även om det tar en längre tid, alternativt urvattnas teologiskt. Internationella rörelser följer inte dessa mönster där man lyckats bättre med att lämna över till nästa generation.
    Att hitta orsak och verkan är svårt men man kan mkt väl reflektera över professor Gunnar Westins analys över frikyrkans väckelseledare , de var i Sverige av en kaliber, som inte de övriga nordiska länderna kunde mäta sig med.

    Vi behöver alltså nya Rosenius i vårt land, detta kombinerat med annat kan bana väg för en ny väckelsefåra. Den ansiktslösa väckelserörelsen har alltså ingen historisk förankring i vår land åtminstone.

    1. Jonas, det är fint med en exposé över väckelserörelserna. Jag är stolt över att min farfars farfar redan var en del av en pietistisk rörelse i Tivedstrakten, det fanns t ex 5 söndagsskolor i en liten by på max 100 invånare, där min släkt härstammar. Min farfars far startade affär i Stockholm och var missionsförbundare redan. Min farfar var den förste pingstvännen i den del av Småland han slog sig ned i.

      Men jag förstod ändå inte riktigt hur detta arv korresponderar med det som Piensoho predikar om. Jag tycker snarare det är en motrörelse att BARA vara nådefull, INTE tala om synden. Det var ju inte med ett sånt budskap som väckelserörelserna blev starkare.

      För övrigt var det Sverige som år 1950 hade flest pingstvänner per capita i hela världen. Inte riktigt så idag.

  11. Det var ju sen inte bara homoäktenskapet Niklas P talade om att man skulle välsigna. Även prideparaden skulle man lyfta sina händer och välsigna.

    Berndt Isaksson

    1. Hej Bernt!

      Jag lyssnade på Piensohos bibelstudium (från Nyhem den 17 juni) i kväll och inte hörde och jag Nicklas säga att man skall välsigna homoäktenskap. Tänker du på något annat studium? Måste ha varit det, för jag hörde inte heller Niclas säga att vi skall lyfta händerna och välsigna pridepraden. Vore tacksam om om du hänvisade till eventuellt annat studium där han uttryck det som du påstår!

      Jag har läst många åsikter och tankar kring Piensohos
      Studium från Nyhem den 17 juni i år och när jag sedan lyssnat på hans studium undrar jag om det finns någon annat som jag missat. Anledningen till det är att jag läst alla möjliga påståenden om innehållet i hans studium
      och dessa påståenden har jag svårt att koppla till studiet från ovan nämnda datum!

      Vänligen, Jerry Gegerfeldt

      1. Hej Jerry

        Jo, jag talar om det enda bibelstudium som Niklas P häll på Nyhem i år, det som kommit att kallas för något av ett ”linjetal”. Som du ser av Mikaels bloggpost här, och av Abramsgårds insändare och av Dahlmans senaste bloggpost, så är vi flera som tolkar Niklas på ett sätt som möjligen kan innebära att han tycker att vi ska välsigna den homosexuella livsstilen och samkönade äktenskap. Han har fått konkreta frågor både i Abramsgårds insändare, på twitter och i andra sammanhang, där han kunna bringa klarhet i var han står. Istället upprepar han bara vad han sa på Nyhem, och på twitter kallar han alla de som oroligt ställer dessa frågor för sådana som fastnat i ”underlivsteologi”. Så uppfattar i vart fall jag det han twittrade här om dagen.

        Mvh

        Berndt

    1. Det där svaret han ger på alltombibeln.se är intressant från många perspektiv. Oavsett man håller med honom om sakfrågan dvs synd eller inte så är ju svaret anmärkningsvärt vad gäller frågans proportion.
      Jag skulle vilja ställa frågan tillbaka och även till kyrkoledare: Var nånstans är detta med homosexuella kristna och deras leverne en så stor fråga? I vilken församling står det hundratals homosexuella som vill bli medlemmar men inte får det? Vem är det som för upp denna fråga på agendan?
      Var nånstans i min vänkrets är detta en så stor fråga och någonting man ofta tar upp och diskuterar?

      Jag förstår den homosexuella lobbyn som vill driva sin agenda och har ”rättvise anspråket” som argument och att de skriver brev och försöker påverka enskilda kyrkoledare, men var nånstans bland fotfolket vill man mena är detta en fråga som oftast nämns som synd och diskuteras livligt?

      Min erfarenhet är att den diskuteras ibland, men sannerligen inte mer än nån annan problematisk fråga.
      Att pusha för homosexuellas medlemskap i kyrkan är inte annat än ett verk av homosexuell lobbyism, det är skulle jag vilja påstå en ickefråga så länge inte som i Korinth på bibelns tid -kan man tänka sig- har att göra med homosexualitet som betydligt vanligare än i dagens samhälle.
      Våra kyrkoledare känner sig av en märklig anledning pressade just på denna fråga om levernet.
      Och nämnas ska också sägas att visst diskuteras frågan på forum, men det är av ett fåtal, bland vanliga svensson frikyrkliga kristna som lever sitt medelklassliv så vågar jag nog påstå att denna fråga inte alls har så stora proportioner som en del vill göra det till.
      Påståendet ” det är en synd som vilken som helst varför tjata om det” stämmer helt enkelt inte.

        1. Men det var lite motsägelsefullt, så jag får ta tillbaka om jag helt håller med. Det jag tycker är viktigt i Thor-Leifs svar i alltombibeln, är den Lutherska teologin, att människan är en ”syndare frälst av nåd”. Alltså man är fortfarande en syndare, även om man lyckas prestera att kämpa emot t.ex. en homosexuell läggning, likaväl som man fortfarande är en syndare även om man försöker anstränga sig på annat sätt. Jag tror man kan missa det perspektivet. Min erfarenhet av pingst är att man kanske har graderat vilka synder som är värre än andra. Det är ju inte bibliskt.

  12. Karlendal: ”Jag har också beklagat att vi frikyrkliga så många gånger gjort samma saker som fariséerna gjort inom judendomen: Vi har byggt ”staket” kring läran. I vår rädsla för att bryta mot bibliska bud, har vi satt upp en massa andra bud som ska skydda oss från detta. I rädslan för att begå otukt har vi förbjudit dans och biobesök. I rädslan för andra synder har vi förbjudit kortspel, rökning och alkoholhaltiga drycker. I den goda viljan att hjälpa andra som har det svårt, har vi ställt upp stränga levnadsregler som allmänna normer – regler som kanske bara borde tillämpas individuellt av en del.”

    – Staket kan också handla om omtanke och skydd. Man behöver inte ramla ned från en balkong som saknar staket, men risken finns. Samma sak med staket runt buden som det praktiseras inom judendomen.

    Det gick säkert för långt inom frikyrkan på 50-talet (var själv med då) när det gäller ”staketen”, men tanken är att man måste bryta ett eller flera staket för att bryta ett Guds bud. Detta anser jag inte alltid vara förkastligt. Det man kan kritisera är uteslutningar från församlingen, inte på grund av olydnad mot Guds bud, utan att man inte höll staketbuden.

    Nej, Jesus skulle inte kvalificerat sig för ett medlemskap i en 50-tals pingstförsamling om han berättat att han drack vin regelbundet. 🙂

      1. Ulrika, jag vill inte gå utanför ämnet här. Vill bara säga att jag är fullständigt enig med allt vad Paulus skriver, förstått utifrån den tid och situation som det skrevs.

          1. Ulrika, jag har redigerat dina senaste kommentarer. De var helt ovidkommande. Typiska samtalsförstörare. Inget sånt, framöver, tack!

    1. SÅ, Du har rätt i viss mån. Det visar frukten av frikyrkorörelse på 50talet och frikyrkorörelse av idag. Idag finns ingen växt, det fanns fortfarande på 50talet. Men allra mest tillväxt fanns i början av seklet, när ingen hade tid, lust, ork eller insåg vitsen med att bygga staket, utan hela livet gick ut på själavinnande, gudstjänster och att däremellan skapa sig ett så bra liv som möjligt för sej och sin familj.

      Dock måste sägas att den svenska frikyrkan har världsrekord (kan tyvärr inte belägga var jag läst det) av antalet uteslutningar för rena struntsaker, staketsynder i kubik. Det har förstört mycket. Men de som tog det rätt bevarades också från mycken synd.

      1. Mr Wildwest. Den största striden var ju inte på 50 talet och senare utan snarare de 100 åren innan. Det yttre trycket från samhället om än ett samhälle i omdaning av upplysningstidens framfart skapade en sammanhållning inom frikyrkoleden, speciellt har pingströrelsen pekats ut som speciellt sammanhållande just pga av yttre tryck. Men när rörelserna var stora så blev det ändå stridigheter, jag har faktiskt i mina studier inte funnit något man INTE stridit om.

        Tillväxten och genombrottet skulle jag vilja tidigarelägga till slutet av 1800 talet, möjligen 1880 talet. Då kommer skörden efter tiotals år av kämpande i motvind .
        Exempel från Lydia Swärds bok om insatser i svensk politik, och här tycker jag nu vi stannar upp och tänker till:
        Svenska missionförbundet år 1887: 39418 medlemmar.
        Svenska missionsförbundet år 1897: 70185 medlemmar.
        Svenska missionsförbundet år 1907: 89556 medlemmar

        Läs gärna 1887 till 1897 igen…. men käre Gud är det ens möjligt med sådan här tillväxt i SVERIGE. DÅ kanske man börjar förstå hur MYCKET ur kurs vi kommit. 8 personer blev frälsta, varje dag i 10 år i sträck. Drömsiffror för vilken kyrkoledare somhelst…
        Då talar vi enbart om missionsförbundet….
        Det är väl inte för inte man undrar om vi får nån lön i himlen nån av oss från vår generation?

    2. Gerdvall menar att Jesus drack vin regelbundet. Det är en helt annan diskussion, men hur regelbundet det var vet vi väl egentligen inte! Det många glömmer bort idag är att det inte var samma typ av vin som vi jämför med i vårt moderna samhälle. Vin idag framställs så att man kontrollera alkoholhalten och man tillsätter koncentrerad sprit i vinet för att uppnå rätt alkoholhalt. Jämför man med tex starkvin så lär det vara mycket, mycket starkare än det vin som dracks till måltidsdryck på Jesu tid! Man hade också en annan anledning. Vattnet togs från brunnar. Hur rent det var alla gånger är tveksamt. Man kan anta att det var nyttigare att blanda ut vattnet med vin eller bara dricka vin som tar död på bakterier. Som det brukar sägas i vissa teologiska sammanhang för att motivera att vi inte behöver följa Bibelord, som skrevs till människor för 2000 år sedan, man måste se saker i sitt sammanhang och i sin kontext. I det här fallet blir det tvärtom. Jesus hade kulturella och hälsomässiga skäl att dricka svagt vin då och då. Det har vi inte på samma sätt numera. Vattnet är av god kvalitet i Nordeuropa och vinet vi intar är ofta starkvin som lättare kan skapa beroende. Jag tycker att Bibeln är en bra rådgivare vad gäller alkoholhaltiga drycker. Det finns inget förbud, men rådet är varsamhet och att undvika beroende och att bli okontrollerade genom berusning. Det är också intressant att Paulus är tvungen att UPPMANA Timoteus att ”ta litet vin för sin mage” det vill säga för sin hälsas skull. Det kan ha varit känslighet för vattnets kvalitet eller annat som föranledde Paulus att säga detta. Det intressanta är att han i ett rådgivande brev uppmanar Timoteus till att dricka vin. Det hade han inte behövt om de första kristna drack vin till vardags. Det verkar tvärtom signalera att de inte gjorde det, åtminstone inte Timoteus. Så de som använder det Bibelordet för att motivera att man dricker vin gör ett logiskt krumsprång. Allright. Det här var ”offside” i ämnet! Kanske en ny diskussion i annat sammanhang!

      1. Lars L, jag tror att vi håller oss något så när inom ämnet eftersom det var pastor Karlendal själv som nämnde detta om att Jesus drack vin.

        Din restriktiva beskrivning av vin i Israel på apostlarnas tid tillhör de mer moderata. Jag har läst från nykterhetsivrande håll de mest krystade förklaringar att det inte ens handlade om alkoholhaltigt vin, utan om juice.

        Jesus och hans lärjungar skiljde sig inte från sin samtids kultur varken ifråga om vinets plats inom judendom eller i vardagsbruk. Bröd och vin är grundelementen eller bibelns metafor för en måltid.
        Vid bröllopet i Kana finns inget som antyder att det vin Jesus skapade (genom Guds kraft) skulle varit sämre än det man vanligtvis drack vid bröllop. Berättelsen visar instället att Jesu vin var av den bästa sorten, den man vanligtvis drack först och blev berusad av så att man inte märkte det sämre man fick senare.

        Man vinner inget på osakliga bortförklaringar när det gäller måttfullhet med vin och starka drycker. Att bibeln inte stöder dryckenskap och fylleri, är nog alla överens om.

        Enligt Mose lag uppmanas Israels folk att använda viss del av tiondet att köpa vin och starka drycker för eller annat som man önskar.

        ”Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som HERREN, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu HERREN, din Gud, välsignar dig, må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som HERREN, din Gud, utväljer. och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.” 5 Mos 14:24-26

        1. Du kan verkligen argumentera bra för din sak, när den andan faller på.

          Håller med till 100%

          1. Anders, har jag någonsin argumenterat dåligt? 🙂

            Jag börjar misstänka att du konverterade för vinets skull. Passa dig, tänk på att Paulus uppmanade Timoteus att dricka lite vin för sin mages skull. Tänk på att det står ”lite” vin.

  13. Då är det alltså viktigare att en högt ansvarig inom MFS får förleda människorna i denna blogg än att jag får avslöja honom? Han blåblåste mig i en annan blogg så till den grad att jag höll på att tappa förtroendet för många helt!

    Men visst välj du vad som är för Tron och Sanningen…

    1. Han har inte förlett någon än på denna blogg, med blott två kommentarer skrivna. Och jag har inte satt dig till väktare här. Vill du diskutera något, får du hålla dig till ämnet, något så när.

      1. Om någon skriver om Jesus på ett ställe och undervisar om Jeshua på ett annat är inte det vilseledande?
        Väktare eller inte så är det Gud som talar genom människor, inte du.
        Men jag ska sluta skriva här. Nu har jag gjort vad jag kunde och det som följer härefter får du ta ansvar för.
        Hur du kan veta att han inte redan vilselett är för mig en gåta.

        1. Tja, han har bara skrivit två kommentarer än på denna blogg, som är ny… Men tack för ditt bidrag! Om det blir förledande diskussioner i framtiden på denna blogg, kommer jag förvisso hålla koll på det.

  14. Som är ny….
    Fullt så overkliga är väl inte alla kommentarer som du tillät på den gamla?

    Men tja, varsågod.

  15. Ulrika:

    Jesus och Jeshua är samma person och samma namn!
    Fast på olika språk.

    I övrigt tycker jag att du bör respektera denna sidas ägare, och inte komma med snorkiga kommentarer.

    1. Jag respekterar Tron och Sanningen i allt. Vad någon tycker om mig för det spelar mig ingen roll. Gud kallar inte Sanning för snorkighet.

      1. Ja Ulrika, ”Sanningen”, det säger alla att de själva har.
        Alla hänvisar till Guds Ord, och har olika åsikter, men var och en har ”Sanningen”!
        Det vore bättre säga ungefär så här ”jag personligen tror att detta är sanning”. För vi måste ju erkänna att Bibeln på vissa ställen kan tolkas på olika sätt.
        För min personliga del så tror jag på hela Bibeln som den enda Sanningen, liksom du och alla ni andra, trots att vi förmodligen allihop har olika tolkningar av vissa saker.
        Eller menar du att alla som inte har samma ”Sanning” som du är vilseledda?

        1. Nej, men Karlendal verkar tycka att du håller dig till ämnet eftersom dina kommentarer om mig får stå kvar.

          Mitt fösta svar till SÅ handlade om ett bibelord och en kommentar om Paulus angående SÅ,s kommentar kring ”lagar och staket”.

          Detta togs alltså bort.

          Over and out.

          1. Ulrika. Kan du inte skriva om din kommentar så den funkar här på bloggen? Jag förstår om Karlendal måste vara litet restriktiv. Det är hans sida/blogg och han ansvarar för att innehållet inte innehåller för hårda ord osv. Men det vore intressant att höra din åsikt. Vad är din poäng och vad tycker du?

  16. Jag var inte på Nyhem. Jag hörde inte Piensohos predikan. Däremot har jag läst den refererad i kristen press och här på nätet. Jag reagerade själv på Niklas slutsats. Visst ska vi välsigna människor. Alla människor. Det gjorde Jesus. Men det jag tror flera reagerar på tillsammans med mig är vad det innebär i praktiken just när det gäller exemplet? Menar Niklas att vi ska vara tysta och välsigna i alla i alla sammanhang? Jag hoppas inte det. Då riskerar vi att hamna i ett annat dike. Då mister saltet sin sälta och vi går ner från staden på berget, där samhällets spotlight finns på gott och ont, till att gömma oss och vad vi står för och bosätter oss i ett litet hus i bergets skugga. Om mitt evangelium är dolt, är det dolt för dem som går förlorade, sa Paulus. Även om han menade främst budskapet om frälsning, så inbegriper det också omvändelse från det som är fel. Vi ska inte ha syndakataloger som fanns på mina föräldrars tid, men hur går det om vi hamnar i andra diket? Församlingarna riskerar att utvecklas till vår tids stora till ett tänkande som finns i det omgivande samhället. ”Allting är relativt.” ”Var och en bli salig på sin tro.” ”Var och en får göra som hon, han eller hen (!) vill.” En flytande moralisk gräns i församlingen kräver ett oerhört ansvar av både troende och dess ledare att bibehålla samvetets röst i en tid, som präglas av eskalerande samvetslöshet i många etiska frågor! Annars kommer saltet att trampas under fötterna av omgivningen och vem vill äta föda utan någon krydda eller något salt?! Nej, jag anser att denna risk är större idag. Problemen frikyrkorna hade för 30-40 år sedan med både ”själa- och andedödande” undervisning existerar knappast längre. Numera handlar det istället om att ingen längre vågar salta och krydda maträtterna som serveras i församlingarna. Och det gör man inte av kärlek. Det gör man av rädsla, människofruktan eller utifrån en annan tolkning av Biblen än tidigare. ————————————————————- Bäst att säga jag verkligen välsignar Piensoho och den svåra roll han har som pastor för Sveriges största församlingar. Jag har hört en del predikningar av honom och har många gånger blivit upplyft av undervisningen.

  17. Niklas dilemma kommer att bli allas vårt dilemma. Han har sitt dilemma nu och mycket konkret och verkligt. Han är brett respekterad, han fick tala vid riksdagens öppnande i höstas och han är kaplan för kristna riksdagsgruppen. Han har förtroende och respekt hos höga ledare inom Svenska Kyrkan osv. Dvs. i sammanhang där det skulle bli omöjligt för honom att i homosexfrågan hävda att utlevd homosexualitet är en synd och att s.k. homoäktenskap inte ska välsignas som det idag sker inom exempelvis Svenska Kyrkan.

    Nu vill då Niklas P om jag förstår honom rätt att alla andra som utifrån Bibeln ser utlevd homosexualitet som en synd, inte ska säga det, åtminstone inte offentligt samt att det inte heller är nödvändigt att bry oss om att ha en uppfattning i dessa frågor. Ja, jag kan inte gärna uppfatta hans bibelstudium på annat sätt. Likadant tycks också de på Nyhem som bjöd in hbtq-representanten resonera.

    Men det är bara så att hur snälla och trevliga och välsignande vi än försöker vara, så kommer vi alltid till den punkten där vi blir ställda mot väggen av representanter för hbtq-livsstilen och där man avkräver oss konkreta svar – ja eller nej – i frågan om det är förenligt med kristen tro och lära att leva i homosexrelationer. Man kommer inte nöja sig med några flumsvar. Och man behöver inte vara profet eller särskilt klarsynt för att se att vi alla som vill vara bibeltrogna kommer få det mycket tufft just i denna fråga om hbtq. Den har blivit en redskap till förföljelse av dem som inte vill anpassa sig till det som blivit det politiskt korrekta i vår tid; i samhället och i stora delar av kristenheten.

    Berndt

    1. Berndt
      Precis så är det! Det började på http://www.bibelsajten.nu för unga 12 till 20+ år 1999 med illa dold strategi. Alla nya bekännande kristna i debatten skulle motas in i ett hörn och tydligt avge inställning till helvetet och utlevd homosex. Den ”snygga” debatten fortsatte (som om ingen märkte det) i för eller emot ”kärleken vinner”. Som bekännande kristen gäller det för eller emot ORDET från Gud. Det är inte uppdelbart i små portioner. Det blir aldrig fråga om vad jag tycker i olika frågor.

  18. Berndt och Mikael!

    Hur ser ni på den reflektion som presenteras i detta svar på Bibelfrågans sajt! Detta är en förklaring som man hör allt mer…vad tänker ni om detta! Kan det vara så….kanske…eller inte?

    http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/hetrosin.htm
    (Länken finns också på denna bloggpost av Mimmi den 27 juni 20.50 om inte min på något sätt funkar)

    1. @Rolle:

      Jag heter nu inte Mikael eller Berndt 😉 men har en reflektion till din fråga om ”alltombibeln-reflektionen” ändå:

      Det är ju inte kristna som tjatar och bråkar om homosexualiteten, i stort sett! FÅ pastorer tar upp frågan överhuvudtaget sedan 10-15 år!
      Åke Green undantaget, men han fick ju nästan lika mycket ovett från andra pastorer, även av de som tror mycket likt honom ang homofrågan, som av media…
      Inte minst Niklas P gick hårt åt Green, och har inte vad jag vet bett Åke om ursäkt!

      Det är det omgivande samhället, och en del som säger sig vara kristna också för den delen, som alltmer, med högre röst för varje år som går, kräver av oss att vi ska ÄNDRA oss och sluta tro på Bibelns sammanfattade samlevnadsetik! Att vi inte skall säga rakt ut vad vi tror när vi (trots att vi) ständigt avkrävs rättelse in i ledet, DET är vad som nu verkar vara vad som önskas, ja, rent av förväntas, av oss.

      Svaret på sajten var ett sådant ogenerat försök. INGEN som håller den bibliska synen har så långt jag vet hävdat något annat än att ALLA är syndare. Men att GODKÄNNA, ja inte bara det, utan till och med PROPAGERA för att en viss synd är fullt ut ok, dvs inte är någon synd ens, DET är ju en annan sak!!!

      (Förlåt mina ”skrikbokstäver”, hittar inget sätt att tex kursivera för betoning av ord, så det fick bli stora bokstäver…)

      Med vänlig hälsning
      M

  19. Tack Mikael för en mycket saklig bloggpost och efterföljande inlägg/svar. Det torde vara alla kristnas förhållningssätt ”att pröva allt, och behålla det som är gott”. Det är inte okey när vi sätter en del kristna ledare så på en piedestal att deras offentliga förkunnelse inte också skall kunna prövas offentligt (vad en förkunnare har sagt och skrivit tidigare kan inte räknas med som förförståelse i ett tal som åhörs av människor på plats, via närradio och webbradio samt refereras i Dagen). Jag tycker att du visar mer kärlek till Niklas och till Sanningen genom att inte tiga och samtidigt skriva i en respektfull ton. Att korrigeringen av offentlig förkunnelse enbart skulle ske bakom stängda dörrar och utan offentlighet är bara ett bevarande av en osund maktkultur.

    1. Jag tror inte att homosexfrågan skulle uppmärksammas mer än andra synder om det inte vore för den fräckhet med vilken den marknadsförs och omtalas i de flesta media. Kristna blir ju ständigt provocerade av hbt-rörelsens företrädare.
      Man kan tycka att vi inte borde bli det men att ständigt bli ”upplyst” om att det inte är någon som helst synd med i spelet gör företeelsen mer osmaklig. Speciellt som vi genom Ordet tror att det är en svår synd.
      Stoltheten och högmodet i synden, genom arrangemang i stil med Pridemarscher, gör ju frågan till en rikslikare och gör det omöjligt att inte ta ställning till. Jag tror det är nödvändigt för de kristna ledarna att stå upp för bibeln i detta. Man måste lyda Gud mer än människor.
      Människan står under Guds vrede för alla synder och är i behov av Guds nåd. Att betrakta företeelser som hånar den nåden, och även försöker dra med sig andra kan inte bara negligeras. Man kan inte stryka synden medhårs.
      Samtidigt måste emellertid Guds nåd, även i sådana sammanhang uppmärksammas.

  20. Ibland går det väl fort med bibliska slutsatser.
    En sak är säker – Jesus välsignade inte alla människor !!!!

    Det är förvanskning av evangeliet att dra denna slutsats som vissa kommentatorer gör här.
    Jesus omtalade bl.a. fariséer & skriftlärde med mycket fördömande ord.
    Knappast välsignande, utan ställde fram deras leverne som varnade exempel.

    Det är det Piensohos predikan stupade på !!!

    Det finns inga belägg att välsigna alla människor, speciellt inte de som framhärdar i uppenbart syndigt leverne.

    Dessutom finns det varnade exempel där ”lögnprofeter” försökte välsigna människor speciellt i GT. Dessa lögnprofeter drog svåra domar över signa egna liv.

    1. Sen kan man ju faktiskt reflektera över, när uppenbarligen flera lyssnare tar till sig budskap med att välsigna människor som frmhärdar i syndig livsstil… Konsekvens när bibelstridig lära planteras.

    2. Isf måste din teologi landa i att du inte kan be om välsignelse över någon människas liv. Eftersom hela vår värld är förblindad av sin synd. Annars är inte din teologi konsekvent.

      Du kan exempelvis då inte be en bön om välsignelse över din son som inte bekänner sig som kristen.

      Självklart kan vi inte välsigna en människas synd oavsett hur den tar sig uttryck.men det gäller ju för alla. Vi kan inte be om välsignelse över kristna människors högmod. Den synd som kanske skadar mest!

      1. Du svarade själv på din fråga om välsignelse. Vi kan inte välsigna synd, men väl människor.
        Sen kanske man måste få fråga sig vad är välsignelse i detta sammanhang?
        Vad betyder det och hur uttrycker den sig?

    3. Man kanske ska skilja på att direkt välsigna eller bli till välsignelse för människor. Ni som lyssnat på predikan tolkar ni illvilligt? Är det inte att bli till välsignelse han menar? Jag fråga ärligt utan att ha lyssnat själv utan bara läst referat.

      1. Jonas, det är bland annat detta som framstod som oklart. Jag kan bara tala för mig själv, och jag har inte lyssnat illvilligt, utan tvärtom. Jag tror nog snarare att Niklas Piensoho står för den klassiska kristna tron precis som jag, men hans uttryckssätt vid Nyhem var tyvärr ganska otydligt. Och just det är faktiskt ett problem.

        1. När man vill omdefiniera begrepp brukar det många gånger smyga in sig en oklarhet eftersom det sker en övergång till ett nytt innehåll i ett begrepp. Som exempel, Waldenström var liberal och delade dess åsikter i sin riksdagsmannagärning, men benämningen liberal idag rimmar inte med vad vi benämner som typisk väckelsekristen. Tittar man noggrannare så ser man att liberal då handlade om att kämpa för religionsfrihet vilket de väckelsekristna gjorde tillsammans med då tidens liberalerna.
          En sådan sak kan bara förbryllande om man inte har samma syn på vad ett ord innebär just nu.

  21. Pastor Karlendal i en kommentar: ”Men å andra sidan, tycker jag att man kan kräva en viss tydlighet om dessa saker när pastorn för landets största pingstförsamling håller ett tal på pingströrelsens största konferens, ett tal som av många kommer att betraktas som ett linjetal för hela pingströrelsen.”

    – Precis! Det är på en arena där det tidigare dragits upp riktlinjer med skärpa av de största pingstförsamlingarnas pastorer. Utifrån det referat jag sett, så kan man begära mer skärpa och en mer teologiskt genomtänkt predikan.

    Det yngre släktet förstår nog inte hur stor förändring som skett under de senaste årtiondena och då speciellt när det gäller Pingströrelsen. Hur stor förändringen är kan belysas av det jag berättar nu och som jag personligen hört från den berörde evangelisten. Det utspelade sig förmodligen under slutet av 40-talet eller i början av 50-talet. Denne unge förkunnare besökte alltså Nyhem eller Kölingaredsveckan som den hette tidigare och under det fria samtalsmötet tog han mod till sig och gjorde ett offentligt inlägg. Han hörde bakom sig hur pastorerna viskade sinsemellan om vem han var. När han sedan gått ned från podiet steg Lewi Pethrus fram och läxade upp honom offentligt eftersom han, som kom från ett samfund, hade fräckheten att uttala sig på de fria pingstvännernas konferens.

    Man kan undra hur reaktionen blivit om någon då stått upp och profeterat att om några årtionden kommer hela Pingströrelsen att vara ett samfund bland alla andra och Lewi Pethrus position kommer en ”missionare” att inneha. Förmodligen hade han blivit utkastad med huvudet före. 🙂 Ändå låg Örebromissionen mycket närmare pingströrelsen teologiskt och karismatiskt, än vad Svenska Missionsförbundet gjorde. Jag gör inga värderingar eller fördömanden. Men var och en kan fundera över om det är en positiv utveckling, urartning eller något annat.

    1. Men som lärare i ditt samfund måste du väl ända göra någon form av bedömning/värdering. Vad bygger du annars din undervisning på?

      Eftersom du inte vill presentera dig själv har jag börjat läsa om den tro du bekänner dig till och läser bland annat följande på er hemsida:
      ”Det finns olika grupper inom Israel som befinner sig på olika andliga nivåer.”

      Min konkreta fråga: Vilken andlig nivå befinner sig följande människor enligt din tro?
      -Jag
      -Pappan som sörjer sin dotters val (Tänjer förresten inte pastorn lite väl mycket på tystnadslöftet då säkerligen pappan går att identifiera. Som Rosendal är inne på är ju fenomenet ovanligt ändå)
      -Du själv
      – Och ja…Karlendal eller vem du vill.
      – En judisk homosexuell
      -En kristen homosexuell

    2. Jo du har argumenterat rätt dåligt rätt ofta (ang en ovan kommentar); typ som när du spekulerar om varför folk konverterar.

      SÅ tokigt kan det bli. Men det finns hopp.

      Avrätta en fördom varje dag. Och minns Vinum et musica laetificant cor. 🙂

  22. Det Åhmanska misstaget

    När Åhman säger att vi måste tolka det som sägs i ljuset av det Piensoho tidigare predikat, och där han framställer honom som en av de förkunnare som radikalast predikat omvändelse, får det mig att fundera. För honom blir detta orsak att ”hålla sina åsikter för sig själv”, i Piensohos anda. I själva verket får det mig att undra än mer hur man då kan sjunka från klassisk väckelsekristendom ner i liberalteologins kvicksand. Det gör mig på samma sätt förvånad över hans slutsats.

    Med anledning av Mikael Karlendals blogg om Piensohos Bibelstudium på Nyhemsveckan 2013, följer här ett antal kommentarer på samma ämne: http://tinyurl.com/q2rnspd.

    Dessa syftar inte främst till att ”pinpointa” Piensohos fadäser, utan beskriver det massiva bedrägeri med dess olika aspekter, som pågår idag. Huvudsyftet är därför inte att utmåla Piensoho som konspiratör, men att belysa ett större falsarium, med företrädare som Bell och McLaren. Här kan du läsa och kommentera.

    1. Tack Peter Abramsgård för den otroligt välskrrivna och gedigna analysen att Niklas P:s bibelstudium. Riktigt bra analys.

      Gud välsigne dig.

      Berndt

  23. Tycker att NT:s beskrivningar av begreppet välsignelse bör ligga till den grund för den bedömning vi gör. Vilka principer för välsignelse finner vi där? Och då håller inte Niklas P.s version.

    Tack Peter Abramsgård för din analys, djupgående och mitt i prick är bara förnamnet. Fortsätt i ödmjukhet efter allt beröm…:)

  24. Enligt min ringa mening, som herr Omar brukar säga, uppstår förändringar och ifrågasättanden av den tro som en gång för alla har överlämnats åt heliga (och detta i relation till Niklas P och andra som vill göra den kristna tron mer lättköpt), p.g.a. att vi oftast presenterar Guds evangelium som att ”dom goda nyheterna är att Gud älskar dig och har en underbar plan för ditt liv”. Plus Jesu namn.

    Om vi ”bara tror på Jesus”, det som teologerna kallar easybelievism, är allt fixat och klart. Allvaret i att människan brutit alla Guds bud finns inte med i bilden initiellt och kommer inte att vara det längre fram heller. Var och en tolkar vad den kristna tron innebär och kan göra dom förändringar som man vill.

    När kyrkorna inte längre uppmanar människor att kapitulera för Jesus Kristus (omvändelse) som ett villkor för frälsning, kommer den utveckling vi ser idag bara att fortsätta. Kyrkorna i Sverige (med få undantag) har sålt sin själ.

    Med murarna nedrivna strömmar allsköns influenser in över stackars får som borde fått beskydd av sina herdar, istället för att lära sig hur man gör den kristna tron relevant för vår tid.

    Jesus Kristus säljs på REA. Och då behöver man inte bry sig om vad han säger.

  25. Oj, oj, oj…

    ”Av frukten skall man känna trädet.” Jag tror inte varken Paulus eller någon av de andra apostlarna ägnade så mycket tid till att ”analysera” en predikan eller att debattera så mycket som ni gör här. Har inte hört Piensohos predikan men tagit del av en hel hög kommentarer och ord hit och dit på endast denna ena blog. Jag tror att apostlarna hade viktigare saker att göra än att sitta och ”analysera” (ett ord som jag gärna skulle använda i dylika sammanhang som detta är att käbbla) vad någon sagt i sin förkunnelse. De hade nog fullt upp med att vinna själar för Jesus och predika de GODA nyheterna.

    Upp och hoppa syskon och gå ut och gör lärjungar som skall bli till fruktbärande redskap för Gud. INGEN av oss är perfekt så låt oss se på varandras goda sidor i stället för att alltid finna fem fel hos varje syster eller broder.

    1. Om det nu var 5 fel det handlade om, och inte en skarp och ejäl äöndring av en stor rörelses tro och lära, då förstod jag ditt inlägg.

      Och tex Paulus hade säkert analyserat dem han sedan säger ifrån till på skarpen i bla Galaterbrevet.

      Sen är det ju just Niklas P:s lite lätt otydliga framställning som gör att det måste till analys, han vet ju det såklart. Men just det är det lömska, och har man med lämskhet att göra så MÅSTE man både analysera och om analysen faller ut på det viset att man tror sig ha med en ”lärare” att göra som lär annat än Bibelns ger grund för…ja vad ska man göra annat än att ta tag i det som är fel?

      Handlar verkligen inte om att finna fem småttiga fel…trist nog. För det hade ju gjort din ”analys” av kommentarerna här till något helt rimligt.

      Lyssna till Niklas, och läs sen denna analysen vilken är noggrannare än Karlendals, så kanske du lättare förstår varför det uppstått diskussion!
      http://nalsogat.wordpress.com/2013/07/02/kommentarer-till-piensohos-bibelstudium-pa-nyhemsveckan-2013/

      Med vänlig hälsning
      M

      1. Då jag skrev ”fem fel” så talade jag inte specifikt om analysen av Piensohos tal utan allmänt om hur vi kristna söker fel hos varandra i stället för att se oss själva i spegeln.

    2. Hej Pontus! Förstår din intention i det du skriver, för visst är det väl så att vi i vårt individualistiska livsstil inte är lika utgående som möjligen var vanligare förr. Däremot tror jag man ska vara försiktig med att spekulera i vad apostlarna gjorde och inte om man inte baserar det på vad som framkommer i Nya Testamentet. Utifrån vad Paulus skriver till församlingarna, inte minst när har tar tag i syndigt leverne, så är det obegripligt för mig om man inte först har suttit och analyserat en hel del och naturligtvis även bett för församlingarna. En bild av att apostlarna vandrade runt och var allmänt goa och glada gubbar som bara ville väl och välsigna och vara tjenis och vittna för alla, stämmer inte med den bild som Nya testamentet ger tycker jag. Det var vånda och det var förföljelse och det var kamp, det var bråk, man kom inte alltid överens etc men tog man tag i synden i församlingarna JA.

  26. Kamelontbeteende

    En kamelont ändrar färg efter omgivningen och tar upp bakgrundens färg för att undgå sina fiender. Många av de varelser som Gud skapat har en förmåga att smälta in i omgivningen. För dem är det en fråga om överlevnad.
    På sätt och vis är det naturligt för vem som helst att anpassa sig till omgivningen. Svenska kyrkan t.ex. tar inte bort Gud, åtminstone inte officiellt, men man avskaffar synden, åtminstone vissa synder. Den som blivit aktuell är homosexuell utlevelse. Nu har Svenska kyrkans ledning legaliserat och medverkat till denna synds avskaffande. Dessutom försöker man få människor att tro att Gud är överens med dem på den punkten. I en sekulariserad omgivning är det naturligtvis enklast att justera obekväma åsikter och anpassa sig. Nog påminner det agerandet om kamelontens.

    Nu har det utbrutit en viss oro även på det frikyrkliga området. Vi har från vanligtvis välunderrättad källa fått veta att även vi börjat vackla under det mänskliga trycket och blivit uppmanade att välsigna i dessa sammanhang och därmed gå utanför vad som skrivet är.

    En församling/kyrka som är Kristi efterföljare har till uppgift att vara ett salt i världen, peka på all synd och dess konsekvenser men inte glömma att berätta att: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet”. Det är det budskapet som ger människorna hopp, ett levande hopp för framtiden. Det är också det som vi fått i uppgift att berätta om.

    En sådan kyrka smälter inte in i omgivningen. Den är bärare av en tro och livsstil som går på tvärs mot världens uppfattningar. Den kyrkan blir inte populär bland dem som vill leva i synd, naturligtvis inte. Den går ju emot den livsstil man omhuldar. (Och i vissa är Pride över). Därför blir deras lösning att avskaffa Gud. Då blir man ju av med syndabegreppet också, tror man. Men det är en fåfäng tro. Envis som synden, säger ett gammalt talesätt och jag befarar att det snart kommer flera sådana krav som Sv. kyrkan ska anpassa sig till.

    Men, det är viktigt för kyrkan/församlingen att vara trovärdig och konsekvent för att kunna förmedla Guds kärlek in i en värld där kärlek är en bristvara.

    När det gäller Pontus J Backs inlägg ovan skriver han att han inte hört Piensohos bibelstudium. Jag tror inte han läst så mycket av Paulus heller. I den situationen sitter man nog ganska löst på den höga häst han använder.
    Välkommen att kliva ner.

    1. Hehe… tack och lov så sitter jag inte på någon hög häst och jag har inget behov av att sitta på höga hästar. Jag har även läst Paulus brev så problemet ligger nog inte där heller men Ni får ju gärna analysera min kommentar också 😉

  27. Vill dig absolut inget illa Pontus, tvärtom, men det du skriver har inte förankring i Bibeln. Liksom dagens förkunnelse i våra kyrkor inte heller har det (med få undantag).

    Det som man hör är att vi ska ”tro på Jesus”. Detta behöver inte medföra någon förändring i människans hjärta, utan är bara ett försanthållande om Jesus.

    Det medför inte heller någon förändring i en människas sätt att leva, man fortsätter att älska pengar, vara egoistisk eller leva ut sin homosexualitet. Samtidigt som man tror på Jesus. Billig nåd brukar det kallas.

    Jesu befallning var ”omvänd er och tro evangelium”. Att omvända sig är att ge upp, kapitulera och inse att Jesus Kristus är min enda räddning undan Guds vredesdom som vilar över mig och bara väntar på att få verkställas.

    Paulus gick så långt så att han i Galaterbrevet uttryckte förbannelse över var och en som förvränger detta underbara evangelium. Så viktigt var det för honom. Och för oss??? Det kan uppfattas som käbbel, men handlar om omsorg om människors eviga väl, man vill inte att dom ska bli lurade på den egentligen enda viktiga punkten i livet. Det eviga livet i Jesus Kristus. Önskar dig allt gott!

    1. Ingen förankring i Bibeln? Nåja, jag har inte tid att älta ”pingstläran” som inte heller alltid har förankring i Bibeln. Jag kan bara konstatera att alltför många kristna debatterar om trosfrågor i stället för att gå ut och göra vad Jesus kallade oss till att göra, predika evangelium om frälsning och evigt liv och du misstar dig nog om min åsikt eller kunskap för jag anser att det inte finns någon frälsning utan äkta omvändelse, så där är vi helt överens.

      Dock tror jag inte på protester och manifestationer till exempel emot homosexuella. Jag har sett hur detta har fört människor längre ifrån Jesus. Jag vet mycket väl att denna grupp av människor länge krävt att bli accepterade i våra kyrkor och tyvärr har man ju på vissa håll gått in för att välsigna synden vilket jag anser vara mycket fel.

      Däremot tror jag att en total omvändelse inte alltid är något som sker genast. Jag skulle vilja påstå att INGEN av oss är perfekt och vi får korsfästa vårt kött, ta vårt kors och bära det dagligen för att hela tiden kunna förvandlas och bli mer och mer helgade och som Jesus. Dock är INGEN av oss fullständig så länge vi lever i denna kropp. Paulus skriver själv om detta i Romarbrevet, hur uppgiven han är över att var slav under synden som lever i honom och han gör det han inte vill göra och tvärtom. Ändå prisar Han Herren Jesus Kristus för att Han tog all vår synd på sig då Han dog för oss.

      Om man ser på till exempel Westboro Baptist Church i USA så gör de större skada än nytta. Människor blir sårade och människor blir arga över deras sätt att förkunna de goda nyheterna. Paulus skriver mycket tydligt om dessa saker i 1 Kor 13 om att vi skall ha kärlek, utan kärlek är vi ingenting. Självklart skall vi vara tydliga och vi får lära oss att se dessa människor som lever utanför med Jesu ögon. Hade Jesus några problem med att en hel folksamling med syndare följde Honom? Nej, det hade han inte, däremot hade han problem med fariseérna och de skriftlärda.

      Så många gånger har jag sett människor komma till tro på Jesus Kristus och de har gjort en total U sväng för att komma in i Guds rike och hitta sin plats i församlingen för att komma vidare i det nya livet. Tyvärr så har ”pingst” gjort bort sig här på flera håll, speciellt här i Finland, vet inte hur det är i Sverige men många har flytt då de fått höra att de inte är ”de inte är tillräckligt bra”, ”de har inte den Helige Ande” eller till och med att ”de inte kan vara frälsta”, bara för att de inte talar i tungor. Detta tycker jag är tragiskt!

      I en del finska pingstförsamlingar så döper man inte till exempel en person som röker i och med att man anser detta som synd. Men vem är då fri från synden och är det Guds vilja att hindra den som vill låta sig döpas till Kristus?

      Det finns människor utanför som är på väg till helvetet för att de kanske inte fått eller får rätt undervisning utan de har blivit bortkörda och sårade med vårt fisförnäma beteende att vi är bäst och vi vet allt. Detta skrämmer mig mer och åter igen så återkommer namnet ”pingst” i dessa sammanhang där människor blivit sårade.

      Vad säger du då du möter en homosexuell?
      Säger du; Du kommer att hamna i helvetet?
      eller säger du: Jesus älskar dig?
      Fortsättningen av dialogen och vad Den Helige Ande kan göra i denna persons liv hänger mycket på hur DU beter dig. Kör du över med helvete och synd så stöter du bort personen ifrån dig. Säger du att Jesus älskar dig så sår du ett frö och i den stund denna person tar upp tanken på dessa sanna ord: JESUS ÄLSKAR DIG så öppnas hjärtat en liten bit och Den Helige Ande kan verka.

      Detta var nu bara några av mina tankar och realiteter som jag sett i dagens värld, den värld vi lever i nu. Tron utan gärningar är DÖD och Jesus har ständigt påmint mig om att sluta käbbla och ta upp det som står i Matteus 25:31-46. Vårt arbete är inte bara att förkunna synd utan också att visa tron i handling.

      1. Tänker likt dig i detta, åtminstone utifrån det du skriver. Det specifika problemet här är att det är en präst/en herde som aktivt tar ställning för någonting som går emot Guds vilja. Talade (i natt faktiskt) med en människa som levt med homokänslor och som nu är fri från detta (och stödjer andra kristna i samma sits) och han sa ungefär så här: Som kristen med homokänslor är man minst dubbelt drabbad. Först ska man stå för hela syndakatalogen själv medan andra kamelsväljare har dig som favoritämne och sedan, särskilt i nuvarande PK-samhälle, får man höra att man ändå är som allt ska vara (tolka brett, har svårt att finna rätt ord). I församlingen är den människan syndare nr 1 och i samhället kelgris nr 1. Du inser den osäkra och helvida marginalen! Förstår debattörerna den kampen? Förstår pastorn vilket hån det blir mot den som kämpar i varje stund när pastorn samtidigt tycker att homovigslar ska välsignas Varför ska den som söker att bli fri kämpa då?

        Ja, det är mycket bubblande och bloggande men det som fick mig att skriva nu är att jag på nära håll ser de människor som det bubblas om och om deras längtan och dagliga kamp att få bli befriade, människor som älskar Gud och människor…dem hjälper inte pastorn i den aktuelle predikan.

        Och en sak till: Begriper ni män vilket ansvar ni har att fostra sunda kristna män och ni kvinnor att fostra sunda kristna kvinnor så att vi överhuvudtaget ser anledning att attraheras av varandra….?

      2. Tycker det här är intressant vinkling du skriver. Men jag skulle vilja ställa frågan igen, var någonstans är detta med protester och manifestationer vanligt bland svenska frikyrkokristna? Du nämner ett exempel från en så kallad baptistförsamling i USA men med handen på hjärtat, är inte USA ytterligheternas land? Av de 100 miljoner som går till kyrkan i USA varje vecka, var nånstans mer är det protester och manifestationer? Är det miljoner som utför protestmarscher nånstans?

        Av de som säger usch och fy i Svensk pingströrelse och skriver elaka brev, vilka är då det? Finner du dem bland dina vänner? Ja inte gör då jag det och inte är det heller vanligt diskussionsämne men det kanske andra har erfarenhet av? Livliga diskussioner varje vecka om homosexuella i kyrkomiljö? Eller?

        Är inte sanningen den att de som skriver elaka brev är från den kategorin i kyrkligheten som ganska ofta är elaka? Som den man som ringde in när jag satt i närradion i Radio Rörstrand och sa att det var dem hemskaste låt han nånsin hört och som spelats i närradion. Nästa vecka ringde han igen, på samma tema.

        Så min fråga är var nånstans är det protester och egentligt problem? Var nånstans står det hundratals homosexuella par som vill in i församlingen och som gör att nu måste verkligen de andliga ledarna prioritera hur man ska agera i denna fråga?
        I Sverige lever 2835 män och 3024 kvinnor enligt SCB i enkönat äktenskap, en otroligt liten del bland de 3.2 miljoner som är gifta.
        Vad är det som driver att denna fråga ligger så högt på prioriteringslistan att hantera?

        1. För något år sedan, rättare sagt år 2009 i samband med Jesusmanifestationen i Stockholm så stod man på Sergels Torg och ropade ut hur Stockholm och Sverige är i Satans våld. Största delen av de icke kristna gick bort för att de tyckte nog att det som sades var snurrigt. Det är ju så att ofta tror man inte på det onda om man inte tror på det goda. Djävulen, de onda andarna och demonerna är lika verkliga som Kalle Anka i deras värld.

          Om jag inte minns fel så var det samma år då kristna skulle gå protestera utanför Sveriges riksdag emot homosexuella äktenskap. Detta något som jag personligen upplevde vara utanför den kallelse Jesus gett oss.

          Den största fördömelsen och de största protesterna sker inom församlingarna som sitter fast i det ”gamla pingsttänkandet”. Speciellt här i Finland. Är det någon som syndar så undviker man den människan och man talar illa om denna bakom ryggen. Man sprider förtal och svartmålar ”syndaren” i stället för att hjälpa honom eller henne i kärlek. Man talar om djävulen som om han skulle ha skapat all världslig musik, man måste isolera sig från omvärlden om man skall behålla sin frälsning och man satsar tid på att tala emot det ena och det andra. Detta ser jag som ett sätt att protestera emot.

          Nu säger jag ju inte att alla församlingar agerar på detta sätt, men det finns kvar. De pingstförsamlingar jag besökt i Sverige har nog alla varit underbara skulle jag vilja säga men i viss mån ser man nog de gamla spåren som sitter kvar. Det är nog värre här i Finland. Här döper man inte folk som syndar, röker tobak osv… Man hindrar alltså människan från att komma till Gud!

          Låt mig ge ett exempel. Det var en ung kille som kom till en församling. Jag hade haft kontakt med honom i ett år och vittnat för honom. Innan gudstjänsten var det dags att skörda och killen ville kapitulera från sitt gamla liv och inleda ett nytt liv med Jesus. Han bad om syndernas förlåtelse med tårar i ögonen och gjorde beslutet att följa Jesus. Två minuter senare, på väg in i kyrksalen stod mötesvärden och skakade hand. Han såg att killen var ny och inte varit där tidigare. Han hade sin flickvän med sig och mötesvärden frågade: – Är ni gifta?
          Svaret: – Nej, vi bor tillsammans ändrade allt och paret fick sig en riktigt stor utskällning om hur stor synd detta är och blev ombedda att flytta isär eller gifta sig omedelbart. Detta ledde till att jag inte längre fick kontakt med denna kille och han sedan den dagen inte besökt den församlingen, inte någon annan församling heller.

          Han hade varit ”frälst” i två minuter och genast blir han attackerad. Dylika situationer ser jag gång på gång ske och tyvärr främst i pingstsammanhang.

          Hoppas min förklaring belyser lite hur jag ser på saken. Jag vill se den individuella människan som Jesus ser honom eller henne. Jag tror att man kan hantera saker och ting på ett smidigare sätt; ordet heter kärlek. Då vi vandrar i Jesu kärlek, då kör vi inte bort någon, utan Guds kärlek i oss blir därmed attraktiv. Inget vi kan göra själva utan endast genom Guds kärlek med hjälp av Den Helige Ande.

          Jag har fler exempel men väljer att sätta punkt här. Skall åka iväg med min familj. Var välsignade!

          1. Pontus – Du tar upp två exempel från Sverige som du mött och i ena fallet nämner du om protester gentemot lagändringen, där du även anser att att man gick utanför Jesu kallelse.
            Jag blir lite nyfiken, är det fler områden där du anser att kristna inte ska engagera sig i politiska frågor?
            Den andra du nämner är Jesus manifestationen. Det är intressant, jag har också både positiva och negativa erfarenheter från den manifestationen, till den mer negativa var när jag dessutom var fanbärare längst fram i ett av tågen och när det blev en debatt om Muhammed, inte så roligt att höra nån skrika ”Moh***** är död Jesus lever” det blev ju så att säga rätt spänt ett tag, och frågan är vad det ger i längden. Så låt oss vara ärliga, Jesus manifestationen drar till sig både kreti och pleti varav man önskade att en del skulle stanna i sin del av landet med sina yttringar.
            Jag tycker inte nåt av dina svenska exempel känns så relevanta med det jag skrev innan om hur vi relaterar och talar kring frågan i detta. Sedan nämner du finska pingströrelsen, den vet jag inget om och kan inte heller relatera till, möjligen jag har lite koll på antal och om jag inte missminner mig är den finska pingströrelsen betydligt mindre än den svenska.

  28. Pontus!
    Förlåt mig för att jag placerade dig på alltför hög häst. Jag tycker efter ditt senaste inlägg att det var fel. Vi har alla olika livsöden att förhålla oss till och kommer ut till frälsning på olika vägar.
    Du skriver: ”Dock tror jag inte på protester och manifestationer till exempel emot homosexuella”.
    Jag håller helt med dig, min udd är riktad mot dem som vill välsigna detta i Guds namn..
    Sedan frågar du också: ”Vad säger du då du möter en homosexuell?
    Säger du; Du kommer att hamna i helvetet?
    eller säger du: Jesus älskar dig?”

    Om jag skulle hamna i en sådan situation skulle jag inte uttala någon välsignelse över hans homoliv, men jag skulle definitivt säga att Jesus älskar honom.
    Jag tror inte vi skulle skiljas som ovänner.

    Det vi ”käbblar” om är just detta, Skall vi välsigna det som Gud inte godkänner och tro att det hjälper. Då tror jag nog att han hellre vill höra sanningen. Inte den sanning som människor presenteras, utan Guds sanning och naturligtvis är det viktigt HUR vi gör det.
    Allt gott
    /Stig

    1. Hej Stig!

      Jag har inte råd att sitta på någon hög häst och jag hoppas att ingen annan heller har det för vi måste inse att allt i slutändan handlar om NÅD. Du är förlåten!

      Jag förstår precis hur du menar Stig. Självklart skall vi inte välsigna synden men syndaren älskar Jesus precis lika mycket som alla andra. Vid några tillfällen har jag fått förfrågan av en homosexuell vad jag tror om homosexualitet och kristen tro… Det finns ingen orsak att jag skulle säga att det är okej, inte heller att jag skulle döma denna person men mitt ansvar är här att berätta vad Guds ord säger; att det är synd. Det är just här det är så viktigt att vi är ledda av Den Helige Ande och Hans vishet. Han stöter inte bort någon som ärligt frågar efter Gud utan Han drar till sig syndaren. Även detta kan vara en process som tar tid, att syndaren blir fri, i detta fall den homosexuella personen. Kan vi utesluta en sådan som ärligt söker befrielse och ett nytt liv i Kristus från gemenskapen? Nej, det kan vi inte. Jesus själv står med öppna händer och välkomnar var och en som vill komma till Honom.

      Vi får lov att göra som Jesus, älska syndaren in i Guds rike och låta Den Helige Ande göra sitt verk. Ju närmare denna person kommer Jesus dess mera kommer köttet att svida och någonstans kommer kapitulationen då personen kommit till insikt i Guds ord och sanningen genom Den Helige Ande. Jag tror att vi skall vara försiktiga med att peka finger på synden i ett dylikt fall och bara älska men hålla fast vid Guds ord. Det finns befrielse i Jesus Kristus och vill man bli fri så är det givetvis alltid lättare.

      Vi är beroende av Den Helige Ande!

      Hur är det då men en homosexuell som kommit underfund med att han eller hon lever i synd men ger sitt liv i Jesu händer och längtar efter att bli fri? Jag tror att en människa som i sitt hjärta vet om och bekänner sin synd och uppriktigt ber om befrielse i Jesu namn är lika frälst som vilken pingstpastor som helst. Hur går det för denna person då han eller hon dör men inte har blivit fri? Jag tror stenhårt att personen gått in genom pärleporten och äntligen fått bli fri och att denna person får leva i evighet tillsammans med Jesus.

      Det är ju ingen skillnad på den homosexuella och lögnaren, den homosexuella och förtalaren, den homosexuella och den girige, den homosexuella och den man som med lust i blicken ser på en annan kvinna (har då redan begått äktenskapsbrott i sitt hjärta)…

      Självklart skall vi tillrättavisa de som försöker få synden laglig och de som försöker gå ifrån Guds ord, men vi får också använda vårt förnuft VAR vi tar fram dessa ärenden och om det i slutändan gör större nytta än skada. Tyvärr har jag sett många som dragit sig undan kristendomen för att de läst vad ”vi kristna” bloggar och debatterar om, detta tycker jag är den tragiska biten i det hela.

      Ibland kanske vi får spendera flera månader, kanske år då vi vittnar för en person innan han eller hon inser behovet av nåden och syndernas förlåtelse. Vi får ha förståelse för de som är nyfrälsta. Jag är inte så gammal i tron själv ännu men jag gör mitt bästa för att bli mer Kristus lik för var dag som går. INGEN förvandlas över en natt, förvandlingen är en process som sker livet ut.

      Guds frid till Er alla!
      Har troligtvis inte mycket mer att tillföra denna diskussion. Paulus skriver också tydligt om meningslösa dispyter, att vi skall akta oss för dessa.

      1. Det du skri´ver här får mig att tycka det varit bättre att du predikat på Nyhem, och inte Niklas P. För det han gjort är ju att (om än lite otydligt) läsa fram ur berättelsen om Abrahams liv av alla bibelställen att vi skall rakt av välsigna det som Gud förbannar. Inte att Gud förbannar männiksorna i sig, eftersom ALLA är syndare, men just den synden är en av många gud avskyr. Att vara homosexuell är heller knappast en synd, det är ju att leva sexuellt utlevande som är felet.
        I och för sig inte mer fel än att leva (hetero)sexuellt tillsammans som ogift. Något som ju gör det väldigt hycklande inom kyrkan då det senare verkar vara accepterat om än inte sägs från alla predikstolar (ännu).

        1. Hallå M.

          Du skriver om Nicklas:

          ”För det han gjort är ju att (om än lite otydligt) läsa fram ur berättelsen om Abrahams liv av alla bibelställen att vi skall rakt av välsigna det som Gud förbannar”

          Jag bara undrar var och när gjorde Nicklas det här? Var det under Studiet på Nyhem 17 juni i år. Jag har precis lyssnat på studiet och har inte hört det som påstås ovan. Jag undrar om det finns två eller möjligtvis flera varianter det omtalade studiet?

          Vänligen, Jerry Gegerfeldt

      2. Kan inte låta bli att tacka Dej, Pontus, för en suverän utläggning. Kunde inte sagt det bättre själv, haha. Som sagt, varför predikade inte Du på Nyhem? Då hade vi å andra sidan inte fått lära känna Dej, då hade denna diskussion på pastor Karlendals blogg inte ägt rum.

        En homosexuell som är medveten om sin synd och vill ta sej ur är för mej en högt aktad människa! Han är ärlig, han förstår, han tar ofta smärtsamma konsekvenser av sin insikt för det är inte lätt att ta sej ur vissa synder, det är därför man också bör varna för dom i god tid och inte förringa deras effekter (vilket jag delvis tycker Piensoho gör). Jag högaktar såna personer även om de faller. De är definitivt mina kristna bröder.

        Men de som springer i Pride-festivaler o visar rumpor o bröst är knappast de som är medvetna om sin synd. De är provokativa, fräcka och knappast kärleksfulla i Bibelns mening. Och vad jag ska välsigna deras provokativa parad för kan jag inte få in i min skalle. Själv brukar jag bojkotta stan när det är paradhelg, jag ids inte se eländet. (För övrigt: en heterosexuell parad med så mycket bar hud skulle förmodligen inte kunna äga rum, den skulle anmälas som störande av allmän ordning…)

        Protester mot homosexuell livsstil hör kanske mer hemma i ett allmänt samhällsengagemang som kommer ur min kristna tro. Om jag tror att Bibeln är sann, Guds ord, så tror jag att det som där påbjuds är bra för människan, det är därmed bra för samhället, därmed är ett så kristuslikt samhälle det bästa möjliga. I ett sånt finns förvisso yttrandefrihet o trosfrihet men det borde inte finnas plats för statligt understöd till en provokativ synd. Och det protesterar jag emot, för även jag lever i detta samhälle och vill inte att samhället, mina medmänniskor, på längre sikt förgås i synd och elände. Negativa konsekvenser av många livsstilssynder märks nämligen inte på kort sikt, när de märks är det dock för sent att ändra inställning

  29. Hallå Pontus! om du är kvar 🙂
    Känns bra att läsa det du skriver. Omvändelse är viktigt, men det är inte en grej som sker en gång bara givetvis. Vi får ju vända om hela tiden! Jag är på krigsstigen mot kyrkorna i Sverige som inte vill höra talas om omvändelse alls i samband med frälsning, utan säger att ”det är bara att tro”. Jag misstog mig när det gäller dig. Jag ber om förlåtelse.

    Önskar dig all Guds välsignelse i ditt nya liv!

  30. Paulus skriver brev till romarna

    ”Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer, genom att döma en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt.”
    Ett intressant bibelord som somliga antyder visar hur vi skall handla gentemot andra, vi skall inte döma andra, punkt.

    Men även här måste man läsa sammanhanget för att förstå vad aposteln verkligen sade. Församlingen i Rom bestod av både judar och hedningar. Judarna hade drabbats av förhärdelse och obotfärdighet. Trots sin kunskap har de syndat lika allvarligt som hedningarna. Kunskapen om lagen och sin historia räddade dem inte från den kommande Guds dom, även om de trodde det. De såg ner på hedningarna. Deras dömande attityd gällde inte bara hedningarna, det drabbade också dem själva.
    Paulus satte dem i samma förhållande till Guds dom. Så bibelsammanhanget handlar om judarnas syn på hedningarna, inte om någon i dag vill diskutera och korrigera en tveksam lära som i sin förlängning leder människor fel.

    Man kan bli högeligen förvånad över den ovilja från kristenhetens ledarskap att medverka och ev.korrigera de felaktigheter som de menar florerar på de olika bloggarna. Det kan väl inte vara så att man inte KAN svara för sig och hyllar devisen, bättre fly än illa fäkta.

    Om det gällde ett kommersiellt företag vore det tjänstefel att cheferna håller sig undan. Nu är det värre än så. Jag undrar ibland vad som skulle locka åtminstone några av dem till att vässa sina egna argument genom att delta. Det kanske skulle åstadkomma en förnyelse av både tankar och attityder både hos bloggaren och dem själva.

    Att bidra med den egna kunskapen och andlig inspiration i bloggverksamheten kan ju aldrig vara fel.
    Vi väntar – förgäves?

  31. Exakt så Stig! I åratal har jag väntat på att ledare inom svensk kristenhet ska visa någon form av ryggrad och tala om vad evangelium innebär och vad den kristna tron får för konsekvenser. Nu har jag gett upp. Definitivt. Mitt förtroende för dom allra flesta av dessa företrädare = 0.

    Nu skriver jag i en blogg som drivs av en pastor så jag vet ju inte om jag får uttrycka mig så här på denna bloggen. Men jag hämtar massor av inspiration främst från Bibeln och från sant evangeliska strömningar från utlandet.

    Och givetvis i gemenskapen med systrar och bröder som fått sina liv förvandlade genom evangelium. En absurd verklighet: Ledare inom svensk kristenhet kan inte ens enas om vad Guds evangelium innebär. Istället ger man människor det dom vill höra. Det kliar gott i öronen men det handlar om religiöst bedrägeri i högsta potens.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.