Varför god teologi är grunden för god själavård

Tidningen Dagen skriver om den kristna organisationen The Exodus International, som i dagarna lägger ner sin verksamhet och hur dess ledare ber om ursäkt för den skada som många homosexuella åsamkats genom denna organisations verksamhet. Organisationen har jobbat med något som kallas reparativ terapi som går ut på att ”bota” människor från deras homosexuella läggning. Man har alltså utlovat eller hävdat att det skulle ha varit möjligt att människor efter att ha genomgått terapin skulle vara befriade från sin homosexuella läggning och frestelse.

Jag känner inte själv till denna organisation mer än till namnet och är inte insatt i vad de sysslat med. Men det finns vissa teologiska betänkligheter man kan ha inför att lova för mycket i terapiväg i saker som detta. Och då tänker jag utifrån en klassisk kristen hållning i denna fråga.

Den klassiska kristna hållningen är, som de flesta vet, att homosexuellt levnadssätt är en synd inför Gud och därmed förbjudet. Guds tanke med sexualitet är att den ska ha en framträdande plats inom äktenskapet mellan man och hustru. Sexualiteten ska inte missbrukas utanför äktenskapet.

När jag skriver om betänkligheter angående en terapi av det slag som beskrivs i dessa nyheter om Exodus International, så syftar det på att denna terapiform tycks utgår från en felaktig teologi om människans natur, om syndens effekt på människan, om syndafallets konsekvenser, och om vad Bibeln faktiskt säger om människans frälsning och vad som är möjligt att uppnå i det kristna livet angående helgelse.

Bibeln utlovar exempelvis inte att heterosexuella människor i detta livet kommer att bli befriade och beskyddade från frestelser av det motsatta könet. Varför skulle man då t.ex. kunna utgå ifrån att homosexuella skulle bli det? Bibeln säger inte att vi kan bli ”botade” från att frestas till olika synder. Varför skulle då just homosexuella kunna bli det? Bibeln uppmanar alla att stå emot frestelser, att fly bort från det som frestar, att ta olika radikala steg för att undvika att falla i synd osv. Men Bibeln utlovar inte en problemfri och frestelsefri tillvaro. Bibeln utlovar inte heller att vi i detta livet kan uppnå fullständig helgelse eller helighet eller felfrihet. Därför blir det lite konstigt om man utlovar en ”terapi” som skulle kunna ”bota” någon från exempelvis en homosexuell böjelse, så att den personen efter genomgången terapi aldrig mer skulle känna sig frestad på det området.

Bibeln och kristen teologi säger helt enkelt att vi alla har en fallen och skadad mänsklig natur. Vi är inte hela längre, vi är inte som Gud skapade oss från början. Vi syndar för att vi är syndare; vi är inte syndare för att vi syndar.

Bibeln varnar oss också för en självrättfärdighet som bara fokuserar på det yttre beteendemönstret. Jesus säger i Matt 5:27-28,

”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.”

Detta handlar om heterosexuella män som frestas att se på andra kvinnor än sin hustru. Jesus flyttar i detta uttalande fokus från det enbart yttre beteendet till frestelsen och de orena tankarna som människan har i sitt inre. Man kan inte skryta om sig att vara fri från synd bara för att man undvikit att hoppa i säng med fel kvinna. Man står som syndare inför Gud redan när ens tankar och ens inre är inne på fel spår! Detta gör vår behov Jesus och Guds nåd för vår frälsning absolut nödvändig. Ingen kan frälsa sig själv av egen kraft och med enbart yttre beteendeförändring. Detta visar att om vår frälsning skulle vara beroende av att vi genom någon sorts terapi skulle uppnå inte bara beteendeförändring, utan också förändra vårt eget inre totalt, så vore det en omöjlig och fruktansvärd börda.

Frälsning är endast möjlig om Gud förbarmar sig över oss och inte längre tillräknar oss synd. Om Gud förlåter oss och räknar oss som rättfärdiga, fast vi inte är det i oss själva. Om vi blir tillräknade någon annans rättfärdighet. Det är också det som är evangeliets kärnbudskap om rättfärdiggörelse av nåd genom tro.

Terapi kan inte fullständigt ta bort någon människas synd, varken till det yttre eller det inre. Terapi kan kanske i vissa fall modifiera vissa beteendemönster och bidra till vissa sunda förändringar i en människas tankeliv och känsloliv. Men det kan i grunden inte ta bort det som är huvudproblemet, att vi har en fallen syndanatur. Den operationen kan bara Gud utföra, och han har inte lovat att utföra den helt och hållet i detta jordelivet. Han lovar bara för detta jordelivet, att han kommer att räkna oss som fullständigt rättfärdiga i Kristus, och samtidigt verka i oss genom sin Ande för att vi ska bli mer av det i praktiken också. Men fullkomlig rättfärdighet och helighet i praktiken i detta jordelivet lovar han inte.

Jag kan inte uttala mig om hur pass stor andel av homosexuell attraktion och levnadssätt som är medfödd eller miljö- och omständighetsbetingad. Hur mycket som är något vi själva kan välja eller inte välja, eller vad som är s k ”genetiskt”. Det finns säkert ett helt forskningsfält här som på grund av ämnets natur och politisk korrekthet med mera, är så minerat att det är i princip omöjligt att tala om det eller forska om det eller ens tänka på att forska om det. Kanske kan viss terapi ”hjälpa” vissa till en del förändringar. Kanske kan en del bli ”befriade” från just denna variant av frestelse genom någon sorts påverkan på driftens inriktning. Kanske är det möjligt för en del personer, för att just de personernas ”läggning” i väldigt stor utsträckning var miljö- och omständighetsbetingad. Men om dessa utgör ett flertal eller ett mindretal av alla människor inom detta fält, kan jag omöjligt säga.

Men jag kan av teologiska skäl förstå att för många är detta inte alls något de ”valt”. Jag kan förstå att många blivit grymt besvikna efter att ha utsatts för dessa terapiers löften och sedan märka att det inte håller. Jag kan förstå att många sådana människor antingen lämnar den kristna tron helt eller tar avstånd ifrån den. Jag kan också förstå att många sådana utifrån sin erfarenhet söker vägar att förändra innehållet i kristen tro och etik.

Faktum kvarstår dock, att Bibeln och kristen teologi kallar vissa saker synd och att dessa saker är sådant som frestar oss ”inifrån”. Vi är alla böjda åt att synda, vi har alla en läggning åt att synda. Det är bara det att innehållet i den läggningen ser lite olika ut. Och Bibeln uppmanar oss alla att stå emot frestelsen och fly ifrån den. Inte att ge efter och försöka rättfärdiga den genom olika bibeltolkningstrix.

Det finns också exempel på kristna med homosexuell läggning som erkänner Bibelns och den kristna teologins sätt att se på detta, och som inte tror eller hoppas att det är möjligt att förändra sin läggning. Men de väljer att försöka lyda Gud på detta område och be om den helige Andes hjälp till detta. Och allt detta under det, att de förtröstar på att Gud i sin nåd tillräknar dem rättfärdigheten från den enda människa som någonsin levt fullkomligt, Jesus Kristus.

Samtidig finns det vittnesbörd om att människor som blir kristna faktiskt blir befriade från sin homosexuella ”läggning”. Ett mycket läsvärt exempel på detta är den f.d. professorn i engelsk litteratur, Rosaria Butterfield, som i en självbiografisk bok berättar om hur hon efter ett liv som lesbisk aktivist, sammanboende med en kvinna, och negativt inställd till kristen tro, blev omvänd till en rejält konservativ variant av kristen tro och faktisk befriad från sin lesbiskhet. Hon är nu gift med en reformert pastor och är en ”home-schoooling” mor. Denna bok är så väl skriven att det vore kriminellt att inte referera till den. Det finns många fler skäl att läsa denna bok än just frågan om homosexualiteten.

En bra engelskspråkig artikel som också tar upp denna nyhet om Exodus International och som resonerar utförligt om de teologiska aspekterna är: http://christiancounseling.com/content/exodus-international-another-reason-we-must-trust-sacred-theology-over-man-made-theory

Läs den gärna!

 

6 reaktioner till “Varför god teologi är grunden för god själavård”

  1. Mikael,

    Min fråga till dig är: skulle du kunna stå emot den djupa kärlek jag antar att du känner för din fru och din familj? För om du som pastor begär att människor som lever i homosexuella parrelationer ska göra just det måste du enligt mig vara beredd att göra samma sak. Eller menar du kanske att det är skillnad på kärleken i heterosexuella och homosexuella relationer?
    Är du på allvar medveten om vilka bördor din sexuelteologi lägger på alla de homosexuella som längtar efter närheten i en parrelation?

    1. Niclas, vi människor kan i livet irra oss in i alla möjliga relationer, gemenskaper och sammanhang, som kan göra det väldigt svårt för oss rent känslomässigt. Det gäller inte specifikt för homosexuella, utan för alla.

      Jämförelsen med vad en man känner för sin fru och sin familj är inte riktigt relevant. Därför att om en människa med homosexuella känslor skulle leva i enlighet med vad Bibeln och den kristna kyrkan lär i dessa frågor (eller åtminstone i närheten av det), så skulle den situationen du beskriver inte uppstå. Den familjesituationen och det ”äktenskapet” skulle inte uppstå. Därför skulle den personen inte behöva ”stå emot den djupa kärleken”. Men sedan är ju ofta verkligheten en annan och vi får därför ibland leva med besvärliga konsekvenser av de val vi gjort i livet. Och talar vi om personer som nu lever i en sådan relation och har gemensamma barn, och som blir kristna och vill följa den kristna läran, så uppstår onekligen en besvärlig situation, som förtjänar en bättre och mer gedigen hantering än att läggas ut i en kort kommentar på en blogg.

      Bibeln och den kristna kyrkan förbjuder inte att man älskar personer av samma kön. Vi ska älska varandra. Men den kärleken ska inte vara av det slag som en man känner för sin hustru och tvärtom. Bibeln och den kristna kyrkan kallar därför alla som har denna typ av känslor att säga nej till dem och att inte leva ut eller följa dessa känslor.

      Är detta hårt eller svårt? Ja, det är verkligen inte en enkel väg som föreslås. Men det är samma väg som gäller för alla människor inte bara när det gäller sexualitet, utan också när det gäller alla andra områden där vi frestas till att bryta mot Guds bud. Bibeln och den kristna tron säger alltså nej till att det är rätt att alltid följa sina känslor. Detta är inte ”min sexualteologi”. Det är Bibelns och den kristna kyrkans. Det är den tro som vi fått i arv från apostlarnas tid och som vi är satta att förvalta, inte att förändra. Att det inte alltid är rätt att följa alla sina känslor är något som jag tror de flesta människor håller med om. I alla fall om man tillämpar det på andra områden och på andra former av relationer. Känslor får inte vara allena och högsta bestämmande, för då får vi en värld som ingen vill ha.

      Längtan efter parrelation och den kärleken är något som förmodligen de flesta människor har. Många människor får tyvärr aldrig uppleva detta på ett bra sätt. Det kan vara alltifrån ”eviga” singlar till personer som fastnat i olika destruktiva och nedbrytande relationer, till dem som genom resonemangsäktenskap och liknande aldrig får uppleva vad det innebär att välja själv utifrån det man känner själv. Det finns många olika orsaker till detta. Och det är förmodligen jobbigt på olika sätt och i olika grad för alla dessa. Att ha en längtan efter parrelation gör dock inte vilka handlingar som helst i syfte att uppnå detta rätt. Det gör inte homosexuella prarrelationer rätta.

  2. Tycker att all god kristendom ska ha kärlek, nåd och försoning som högsta prioritet. Vem man vill försöka leva med, är upp till var och en av oss. Kan aldrig föreställa mig, att det skulle kunna skilja mig från Gud. Livet är för komplicerat, för att förutom sina egna önskningar, även ta hänsyn till hur andra gör och tycker. Så länge jag inte skadar mig själv och andra. Guds nåd är oändlig, säger vi ofta. Den rymmer Allt. Jesu ord på korset, styrker den inställningen: ”Allt är fullbordat”. Ordet allt, kan inte betyda annat än just – ALLT!” Lägg även dit: ”Den sonen gör fri, är verkligen fri”. Kristna ska väl minst av alla binda människor! ”Låt ingenting binda er”, är ett tredje bra ord att ta till sig. Ingenting av det som möter oss; läror, vänner, saker, hus, bilar, kärlekar osv, ska vi tillåta bli herrar över oss! Gud är i nuet och där möter vi honom och kan säga; Jag och Gud är ett.

    1. Hej Stig,

      Du vill ha fred och försoning. Kärlek och frid. Men jag tänker att det finns sanna varianter av detta. De sanna är de som Gud tänkt och vet är bäst för oss. För att inte direkt bli stämplad för: ”lätt för dig att säga” kan jag berätta att även jag levt med homokänslor. Orsakerna till detta är för mig i ljuset av allt som var ganska lätta att se. En var det grundläggande behovet att få kärlek och gemenskap, ja så nära att man önskar sig en intim partner. Alla, i princip, bär på en sådan längtan. När mitt hopp var ute om att finna en kärleksfull man började jag se till kärleksfulla människor av samma kön. Tillräckligt mycket för att ana vad det är som händer i oss. Nu hade jag den fantastiska lyckan att få möta en man som bär på sann kärlek vilket jag inte kan utgå ifrån att alla kan få. Därmed har jag full förståelse för alla som söker kärlek men även för skillnaden mellan de olika känslor och situationer jag levt i. Det jag kände ”som homo” är inte samma kärlek som hetero. Den frihet du talar om handlar inte om att vi kan börja göra som vi vill. Mannen jag mötte för 5 år sedan har jag av olika skäl fortfarande inte kunnat gifta mig med och prognosen säger att det kommer att ta minst några år till. Sex är uteslutet eftersom den man som ligger hos en kvinna som om de vore gifta utan att vara det drar en dom över sig. Och det vill jag ju inte. Inte han heller. Således får jag även nu, befriad från homokänslorna, nöja mig med att kramas.

  3. Stig!

    Din kommentar speglar precis den inställning som är gängse, dvs .”skulle Gud som är kärleken missunna människan till att leva i kärlek med varandra oavsett om det man/kvinna eller man/man, kvinna/kvinna.

    Detta mantra hör man i alla debatter men den tolkningen av Guds ord är ändå en misstolkning utifrån syndens natur. Man skulle då också kunna säga att.. skulle Gud missunna mig som är arbetslös och inte har pengar till mina hungrande barn. neka mig rätten att på ett oärligt sätt införskaffa mig dessa pengar. Gud är ju kärleken och därför kan jag begå ett brott…för mina barns skull.

    Alla inser orimligheten i detta påstående men det är precis det man gör i homosexdebatten. I trafiken måste vi hålla oss till de regler som Trafiksäkerhetsverket har statuerat för att det helt enkelt ska fungera för alla trafikanter på ett så säkert sätt som möjligt. På samma satt har Gud i sitt ord satt upp ”trafikregler” för människan att hålla sig till för att livet ska fungera på bästa sätt.
    Men upproret i människan gör att man söker egna lösningar…”Skulle då Gud ha sagt…”!….visst känns det igen?? Förvisso! Precis som Mikael skrev…vi är inte satta till att förändra Guds ord, utan förvalta! Upproret sedan fallets dag sitter djupt i människan och man måste nämna saker vid dess rätta namn också i denna fråga. Gud har sagt hur han vill ha det i sitt ord och det är KÄRLEK från Guds hjärta!

  4. Ulrika! Tack för din ärliga, bra förklarande kommentar som du skrev till Stig. Jag uppskattar ärliga människor som kan dela med sig av sitt eget vardagsliv, och vad man själv gått/går igenom.

    Jesus älskar dig så Ulrika!

    Birgit

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.