Nyhem

Jag har varit på Nyhemskonferensen i några dagar och därför inte bloggat. Det var riktigt trevligt. Eftersom jag inte är campartypen, så bodde jag på hotell i Jönköping. Fungerar alldeles utmärkt. Är man fyllda 50 så har man rättigheter!

Jag tyckte det var intressant att lyssna till Sara Lindholm som är pastor i församlingen United i Malmö. Hon har medvetet tänkt igenom sin teologi. Definitivt inte någon semipelagianism! Jag skulle nog säga att det inte ens var synergism, utan monergism. Magnus Persson, pastor i samma församling, gör en också glad. Han berättade om de goda resultaten som uppstår, när man håller ”en icke-sökarvänlig predikan på 53 minuter……om att göra sitt liv till en lovsång till Gud”. Sånt är bra! Stefan Gustavsson är knivskarp som vanligt, när han talar om att Jesus är unik. Marcus Birro är också strålande, när han utmanar oss alla att sluta vara pastor Jansson och fega och rumsrena, och i stället frimodigt tala om hela evangeliet.

 

Nu är det ju midsommarhelgen som nalkas, så alla bloggläsare må förlåta mig den oförrätten att det kanske inte blir något djupgående teologiskt inlägg just idag eller i morgon. Sen vet man ju inte förstås.

Men jag har en hel del  intressant som jag vill dryfta framöver. Så håll ut.

25 reaktioner till “Nyhem”

  1. Grattis till den nya, fina bloggen! Jag kan inte annat än instämma i glädjen över vännerna i Malmö och deras teologiska ställningstaganden. Detsamma gäller även United Göteborg som hade sin första ”officiella” gudstjänst nyligen. Spännande tider!

  2. Gjorde nog liknande reflektion som du… men jag hade störst behållning av samtalspanelen med Birro, Attefall & co & blev kanske inte så tagen av Malmö-skrået.
    Det är nog iofs en generationsfråga.
    Men man kan ju allmänt reflektera över om en vacklande katolik har tydligare pingst-teologi än många hemvävda i vårt skrå på denna ”väckelsekonferens” ?
    Birros budskap sitter som hullingar i själen – mycket av det andra talet rinner i väg efter hand…

    Sen en sista reflektion:
    Kaffesugen som jag var tågade jag upp till tältet, där jag kände igen en icke oanselig skara som köade till kaffetältet. – Men tyvärr var det pastorsskrået som lagt beslag på kaffetåren.
    Men iaktar man gänget, så förstår jag konferensledningen att man tagit med ”Friskus & Svettis” på programmet… – nästa år skådas resultatet 🙂

  3. vad står de olika telogiska beteckningarna du nämner för om man beskriver dem från gräsrotsnivå?

    1. Gunilla, det finns egentligen inget enkelt och bra sätt att sammanfatta de orden för en lekman. Det blir lätt förenklingar som i sin tur skapar missförstånd. Orden har sin historiska förklaring och har uppstått i situationer då de egentligen var reaktioner mot något annat. Jag ska be att få återkomma med lite bättre förklaringar längre fram. Men jag tror att det går att lyssna på Sara Lindholms predikan i efterhand via nätet. Hon betonar att vår frälsning helt och hållet är ett Guds verk från början till slut, och att även vår s k medverkan egentligen i sig är ett resultat av Guds förekommande verk eller nåd. Sara betonade detta på ett så starkt sätt att jag kallade det monergism. Hade hon lämnat mer utrymme för människans egen samverkan med Gud hade det kallats synergism. Hon är inte semepelagian, för hon tror inte att en människa fallen i synd i egen kraft kan vända sig till Gud. Hon tror att vår omvändelse till Gud eller att vi börjar söka honom aktivt, egentligen är ett Guds verk i oss.

      Detta kanske inte blir klarare för dig, utan kanske bara väcker frågor och skapar missförstånd, men jag får försöka längre fram i något blogginlägg att förklara detta bättre.

      1. Ser fram mot kommande föklaringar men tack även för detta även om mer behövs för min del o säkert flr fler :-).

      2. Å andra sidan så skulle ju självaste Arminius kunna hålla med om Guds föregripande nåd. 😉

  4. Vet inte hur Marcus Birro o Niklas Piensoho synkar. Den ena utmanar oss att inte vara så räddhågsna, den andra – enligt referat i Dagen – anser att den nya svenska pingströrelsen ska välsigna synder! Vad skiljer honom nu från Sv kyrkans präster som välsignar homosexuella parbildningar? Pridefestivalen ska välsignas och dess deltagare. Jag fattar ingenting! Hur ska jag exakt formulera den välsignelsen? Herre, välsigna dessa vilsna själar och låt dem fortsättningsvis i fred o ro njuta av sina synder! Förlåt mej Herre att jag inte gratulerade min kollega till hans homosexuella bröllop och hans försök att hitta en surrogatmamma i Thailand för deras ”gemensamma” barn.

    Det går isåfall att hitta alla möjliga bibelfientliga rörelser, beslut o personer som vi nu måste be om förlåtelse för att vi genom århundraden har protesterat, kritiserat, demonstrerat mot dem pga deras felaktiva välval. Många martyrskap var helt i onödan bara för att vi protesterade mot synder och inte välsignade dem. Vi kanske posthumt ska välsigna Hitler, Stalin o Pol Pot? Det var väl väldigt kontraproduktivt av Bekännelsekyrkan i Tyskland att vara i oppostion till Hitler, eller hur? Bättre hade varit att bjuda in honom till en välsignelseakt, helst i någon hednisk offerlund där dom gamla germanerna höll till.

    En sak kan denne Piensoho: provocera! Är det inte att försvara halvsataniska rockbands förehavanden i Lewi Pethrus gamla väckelsekatedral så är det påståendet att nattvardsfirande och andra märkliga praktiker som vi har för oss bäst sker i skymundan, det är inget moderna sökare tål. Vad mer ska jag höra innan öronen trillar av? Pingstvän kallar jag mej i varje fall inte längre, jag känner inte igen mej överhuvudtaget.

  5. Hur kan man missförstå Niklas så ofattbart mycket?

    Var och när säger han att vi ska välsigna homosexuella relationer? Han säger att vi ska välsigna människor (be att Guds vilja ska ske i deras liv, att det ska gå de väl i livet). Hur kan det vara fel?

    Sen hans uttalanden om att inte fira nattvard i offentliga gudstjänster utan i sammanhang som är för församlingen låter väll helt ärligt mer korrekt om man jämför med urkyrkan. eller har jag helt fel? Vem har sagt att nattvarden, den mest intima måltiden lärjungar emellan ska ske i offentliga gudstjänster? Låter fel i mina öron.

    Allt gott!

    1. Hej Samuel! Med urkyrkan antar jag du menar de församlingar som nämns i bibeln.
      Med din logik, så undrar jag varför vi ska ha offentliga Gudstjänster?
      Gudstjänsten är väl en tjänst inför Gud? Vad ska då de som inte är i tjänst inför Gud göra där? Är inte Gudstjänsten helig och intim för den som är kristen och troende? Så alltså, vem har sagt att vi ska ha offentliga Gudstjänster? Kan du visa ett sådant exempel från urkyrkan?

      1. För det första skulle jag nog egentligen vilja säga att vår mest intima och bibliska gudstjänst är våra liv som ges som ett offer till Gud. Läs Rom. 12:1ff.
        Egentligetycker jag nog att ordet gudstjänst för våra sammankomster är lite fel. Men jag använder det för att folk i allmänhet säger så.
        Vad gäller offentliga gudstjänster så kan du läsa Paulus texter till korinth. Där han talar om oinvigda som finns med i församlingens sammankomster. Och hur man bör anpassa vad man gör efter dessa personer så att de kan förstå evangeliet. Den första församlingen i apg verkade samlas både i hemmen och i templet som var en offentlig plats. Etc

        1. Hej Samuel! Jag har precis läst dessa texter du nämner, och det står att de undervisade i templet och i hemmen. Var det en Gudstjänst?
          Däremot står : ANTA att hela församlingen håller Gudstjänst…och OM det då kommer in oinvigda eller otroende. Alltså OM det skulle ske vilket troligen skedde, men i vilken omfattning?
          Låt oss vara raka i detta, vi har väl alla en längtan att efterlikna den första församlingen och vi kan väl också konstatera att kunskapen om exakt hur de samlades vad som skedde i de yttre formerna finns det små hintar som dyker upp men ingen manual hur det ska gå till.
          Därför är det väl så också att just de yttre formerna har det varit en kamp om i hela kyrkans historia. Allt ifrån ökenfäderna som blev less på biskoparnas allierade med romersk stat så att det inre livet blev lidande, till förföljelsen av de frikyrkliga exempelvis i vårt land på 1800 talet där man menade på att Gudstjänst hålls i sv kyrkan så att lära och liv hålls intakt.

          Men är det inte samtidigt så att det inre livet är det viktiga, vi är den helige Andes tempel, och som du skriver, vårt liv som offer är Gudstjänsten? Var är då betoningen på det inre livet? och som en följdfråga till våra församlingar, var är betoningen på lärjungaträning? Är det yttre bud vi ska lära oss hålla, eller ska vi lära oss att leva det Andefyllda livet?

          Det jag däremot reagerar över är ju att man som i ditt resonemang om gudstjänsten för att få det att ”gå ihop” behöver justera grundläggande definitioner. Om vi inte firar Gudstjänst som i församlingen i Korinth 1kor 14:23 vad är det då vi håller på med? Är det verkligen en Gudstjänst, Vad ska det vara för att få kallas en Gudstjänst? Är det bara undervisning som exemplet ” i templet och hemmen” eller behöver sakramenten vara med såsom nattvarden för att det ska kallas Gudstjänst?
          Är det i själva verket då vittnesbördsmöten som våra kyrkoledare vill att vi ska ha och sedan samlas församlingen för nattvard och förbön på annan tid?
          Så den relevanta frågan är VAD har betydelse i det yttre? Är det där vi ska lägga fokus? och när man gör det är inte risken då att man måste omdefiniera ordens innehåll ?!

          1. Du resonerar bra och ställer många frågor. Kul!

            För det första håller jag med dig om lärjungträning. Vi måste hitta miljöer för det. Sen om lärjungaträning sker bäst i en större sammankomst det är jag mer osäker på. Jag tror att lärjungaträning sker bäst i relationer och i mindre sammanhang. Där man kan få plats att prova på och utvecklas tillsammans med någon eller några som gått några steg längre.

            Våra större sammankomster (eller om du vill säga gudstjänst) tror jag ska innehålla Guds ord, bön, gemenskap. Där jag personligen tror att man kan tänka som exempelvis Tim Keller tänker då han menar att vårt mål där ska vara att undervisa och predika evangeliet utifrån hela bibeln. Gör vi det på rätt sätt, applicerat på olika områden och teman. Så kommer vi både leda den otroende till Jesus samtidigt som vi utrustar den troende.

            Jag tror att den intima miljön måste finnas men jag tror aldrig att du kan få till den intima miljön i en större sammankomst. Låt den sammankomsten vara en fest där vi ”firar” evangelium om Jesus. Öppet för vem som än vill vara med.

            Och hitta mindre mer intima sammanhang där vi tränar, testar och utvecklar den som vill gå vidare.

            Jag tror att bibeln lämnar uttrymme för lite olika vägar i dessa frågor.

  6. Piensoho skriver att vi inte ska uscha o fya utan be om Guds välsignelse över Pridefestivalens deltagare. Men hur ska jag kunna be om Guds välsignelse över ett uppror mot Gud själv? Att jag är kallad till att älska alla människor, det är en sak. Att be om Guds välsignelse över handlingar som går komplett emot Guds ord är en annan sak. Det är ju för handlingarnas skull som festivalen pågår.

    Vad jag istället borde göra, om jag är biblisk, är att riva sönder mina kläder och be och ropa till Gud om insikter och metoder för att förändra utvecklingen, be om förlåtelse för hur vi kristna har slarvat bort kritiken pga kyrklig bekvämlighet. Därefter skall jag gå ut och följa det gudsord som jag rimligen har erhållit eftersom enbart bön utan handling inte ger någonting.

    När jag avseende Pridefestivalen har kommit så här långt så är antagligen min uppgift att protestera mot en smaklös festival och att skattepengar (=mina)används till den, det är att hårt konfrontera de kristna som anser att homosexualitet är okay och på det sättet vilseför människor till fördärv, det är att verka för en förändring i lagstiftning och samhälle så att homosexualitet inte framhävs som en önskvärd livsstil. Men – det är också att vara öppen för själavårdande samtal, för att vara förlåtande när någon med dessa problem faller. Jag kan inte på något vis se att det är min uppgift att välsigna ett syndfullt liv som enligt flera bibelställen leder till döden. Det är inte kärlek, det är enbart flathet.

    När äktenskapsbryterskan förs till Jesus välsignar han inte hennes liv utan han stänger dörren om hennes livsstil och ber henne att inte synda längre. Om det var detta Piensoho menade så är jag med, annars inte.

    I alla tider, i alla kyrkor har nattvard firats offentligt. Att fösa undan denna ”rit” till ett mörkt rum snarare befäster frikyrkan som en sekt med en offentlig och en dold verklighet.

    1. Det är flera som bett mig att skriva om Piensohos bibelstudium. Och det tänker jag göra. Jag har lyssnat på det en gång via nätet och ska väl lyssna lite till. Sedan kommer jag med min analys. Troligen inom ett par dagar. Detta är min första semestervecka för i år, så man kan väl säga att jag latat mig en del just idag. Men jag har inte tänkt ta semester från bloggen i år. Av flera skäl som jag återkommer till.

    2. Så du menar med andra ord att du inte skulle be om välsignelse över din son/dotter (vet inte om du har barn, bara hypotetiskt) om ditt barn skulle välja att leva i ett samboskap? Då skulle du alltså ta bort dina välsignande böner eftersom ditt barn inte lever i ett äktenskap som bibeln lär?

      Du har inte skrivit de orden, men det är vad du indirekt säger.

      Jag har inte full koll på nattvarden i fornkyrkan så någon får gärna kommentera det. Men finns det inte texter som pekar på att de tidiga kristna möttes tidigt på morgonen för att fira nattvard?

      1. Ja, jag menar så. Jag har inga barn, så jag behöver inte oroa mej just för deras samboskap. Men jag kan inte be en välsignelse över något som mina barn eller andra gör fel. Jag kan generellt be om välsignelse över människor, men inte av någon speciell orsaks skull som har sin botten i ett uppror mot Guds ord. Ber jag om välsignelse för Pridefestivalen och dess deltagare i deras roll som partydeltagare och firare av ett regelrätt brott mot Guds lagar så är det inget jag kan välsigna. Om Gud inte kan välsigna det så kan jag inte tvinga Gud att välsigna det. Det går lika lite att be om Guds välsignelse över ett homosexuellt kyrkbröllop. Det är en logisk omöjlighet.

        Kan inte heller be för nån förortshuligan: käre Jesus välsigna personen ifråga och det han ska göra ikväll. Amen.

        Däremot, träffar jag en trevlig person som jag inte känner närmare och han mot all förmodan ber om förbön för sitt företag eller sin förestående operation eller vad som helst, så kan jag absolut be en välsignelsebön, även om det visar sig att han var homosexuell. Det var inte hans homosexuella livsstil jag välsignade utan andra delar av hans liv som inte är upproriska. För övrigt skulle en homosexuell utan insikt om fel o brister inte be om förbön överhuvudtaget.

        Jag bara anar i all den här frikyrkliga förflackningen att vi hellre vill vara snälla o goda farbröder o tanter som inte gör någon människa något förnär, som inte tar någon strid mot ondskan, utan vill leva som små enklaver och hoppas att Jesus tar oss härifrån förr eller senare. Hade vi varit lite mer på alerten, från 70talet och framåt, och haft en vettig motrörelse mot RFSL så hade vårt samhälle inte sett ut som det gör. Piensoho var densamme som ansåg att han o Åke Green inte kunde tillhöra samma planet inom kristenheten. Det är härligt när kristna ledare gräver gravar för varann inför offentligheten!

      2. Ja, jag menar så. Jag har inga barn, så jag behöver inte oroa mej just för deras samboskap. Men jag kan inte be en välsignelse över något som mina barn eller andra gör fel, t ex över ett sambopars gemensamma framtid. Jag kan generellt be om välsignelse över människor, men inte av någon speciell orsaks skull som har sin botten i ett uppror mot Guds ord. Ber jag om välsignelse för Pridefestivalen och dess deltagare så är det i deras utstuderade roll som deltagare i ett party som förhärligar ett uppror inför Gud. Om Gud inte kan välsigna det så kan jag inte tvinga Gud att välsigna det. Det går lika lite att be om Guds välsignelse över ett homosexuellt kyrkbröllop. Det är en logisk omöjlighet.

        Kan inte heller be om framgång för nån förortshuligans kvällsaktiviteter när jag med stor sannolikhet vet vad dessa aktiviteter går ut på. Kan inte be om välsignelse över ett lyckat bilinbrott så att en stackars knarkare kan få ihop till sin nästa sil.

        Snarare bör jag be Stefanos bön: Herre förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.

        Om någon däremot ber mej om förbön, en välsignelse, så börjar jag självklart inte rota i människans hela bakgrund. Ingen är utan synd. Men då ber jag generellt om välsignelse över den personen inte specifikt för en handling som han utför.

        Jag bara anar i all den här frikyrkliga förflackningen att vi hellre vill vara snälla o goda farbröder o tanter som inte gör någon människa något förnär, inte väsnas, protesterar, bråkar, ställer krav, inte tar någon strid mot ondskan, utan vi vill leva utan att bli störda av något runt omkring. Fast vi enligt hela Bibeln är deltagare i ett krig mot ondskan! Hade vi varit lite mer på alerten, från 70talet och framåt, och haft en vettig motrörelse mot RFSL så hade vårt samhälle inte sett ut som det gör. Piensoho var densamme som ansåg att han o Åke Green inte kunde tillhöra samma planet inom kristenheten. Det är härligt när kristna ledare gräver gravar för varann inför offentligheten!

        1. Sorry, det blev två inlägg eftersom uppkopplingen la av mitt i, sen skrev jag om det ur minnet…

        2. Du skrev: ”Kan inte heller be om framgång för nån förortshuligans kvällsaktiviteter när jag med stor sannolikhet vet vad dessa aktiviteter går ut på. Kan inte be om välsignelse över ett lyckat bilinbrott så att en stackars knarkare kan få ihop till sin nästa sil.”

          Vem har bett dig be om välsignelse över någon illegal aktivitet? Har Piensoho bett dig göra det?

          Självklart ska vi be om välsignelse över alla människors liv. Jag vill be om välsignelse över alla mina grannar, jag vill att det ska gå de väl, jag vill att de ska ha lyckliga liv, jag vill att de ska hitta Gud.

          När Niklas talade om att lyfta händer och be om välsignelse då pridetåget kommer in genom stan. Så uppfattade jag hans ord som att vi ska be om välgång över dessa människor. Att Guds vilja ska få ske i deras liv. Var när och hur blir det fel?

          Men om du inte vill be om välsignelse och välgång över människor så slipper du.

          Ha det gött!

          1. Hej Samuel! Jag tror många förstår Niclas intention. Hur många har inte bett om välgång för Sverige?
            Men det finns en haltade logik i ditt resonemang därför att du är svepande i användningen av ordet välsignelse. Vill du att dina grannar ska ha välgång och vara lyckliga i och med att de hittar Gud, eller vill du allmänt att människor ska vara lyckliga och välmående oavsett? Det finns en haltade logik just här. När söker människan Gud? När finner människan Gud? Är det inte så att det är när de blir övertygande om sin egen synd? och vänder sig till Gud? När blir man övertygad om sin egen synd, när man är lycklig och välmående?
            Jag förstår faktiskt inte riktigt den logiken, den rimmar inte med ett historiskt väckelseperspektiv.
            Vad jag däremot förstår är intentionen, enligt 1 Tim 2: att vi ska ” bön och åkallan, förbön, tacksägelse, för ALLA människor.”
            Men att sammanblanda det med kombinationen, lycklig, välmående, och Gudsfinnande…Nja…

    3. Som jag uppfattat eftermälet till Piensohos anförande på Nyhem så har bara en pastor offentligt gett uttryck för ”felaktig teologi” (vimsig teologi), trots relativt stor pastorstäthet.
      http://blogg.varldenidag.se/dahlman/2013/06/19/vimsig-teologi/
      Personligen saknar jag de tidigare konferensernas samtalssessioner, där teologiska spörsmål bröts av flera talare…
      Nu finns inget forum för detta…. Pastorsakademi i all ära, men nån akademi synes det inte vara.

      1. Ja, Nils. Frågan om pastorsutbildningarna/akademin är relevant för det är just akademin det handlar om. Men som tidigare konstaterats, locket läggs på i detta framförallt från pingsthuset (som numera är sålt )
        Jag skulle gärna se att pingst kopplade med livets ords seminarium och inte ÖTH, men det är väl underförstått att det handlar om pengar och finansiering för studenterna.
        ”Money talks” även i frikyrkorna numer eftersom den är så verksamhetsuppbyggd.

  7. Till Karlendal: Vad anser du om detta vilket skrevs i anslutning till en lovsångsrörelse som besökte Nyhems-konferensen. (Detta står alltså på konferensens egna hemsida)

    I am Future

    ”I Am Future är en lovsångsrörelse, som vill befria och stärka unga människor att ta tag i vem de är i Gud och få förändring i denna generation. De vill se unga människor stå upp och säga, ‘I Am Hope, I Am Freedom. I Am Light, I Am Future’.”

    Hur tolkar du detta?

    1. Azaryah, jag har inte kollat upp det själv, så därför kan jag inte kommentera det riktigt. Men jag skulle personligen inte uppmana folk att uttrycka sig som du beskriver. Det låter för new-age-aktigt i mina öron. Endast i Jesu mun skulle den typen av ord vara rätta.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.