Amos Yong – är detta en pentekostal teologi vi vill eftersträva? – Del 2

Anser pingströrelsen i Sverige att alla världens religioner är skapade av den helige Ande och kanske har en frälsande karaktär? Man kan i alla fall fundera lite grann efter att ha studerat den amerikansk-kinesiske pingstteologen Amos Yongs tankar.

Detta inlägg är en fortsättning på det jag skrev igår och som kan läsas här. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så delar jag inte de tankar som redovisas här nedan och jag kommer i ett senare inlägg att redovisa mina ståndpunkter.

I en doktorsavhandling jag nämnde i föregående inlägg, av Christopher A Stephenson, Pentecostal Theology According to the Theologians: An Introduction to the Theological Methods of Pentecostal Systematic Theologians, framlagd på Marquette University, Wisconsin 2009, behandlas Amos Yong i det fjärde kapitlet, s 144-190. Det är ett intressant kapitel som handlar om Yongs teologiska metod i sin helhet. Men jag ska försöka att bara fokusera på det som gäller religionsteologin.

Stephenson framstår som överlag tämligen positiv till Yong och som saklig i sin redogörelse och jag tror därför att även om det inte är Yong själv som skrivit det, så kan det ändå tjäna som ett något så när rättvisande underlag för en beskrivning av Yongs tankar. För enkelhetens skull, kommer jag härefter inte att skriva ”enligt Stephenson” hela tiden, utan bara referera det han skriver.

Amos Yong är en ledande förespråkare för att pingstvänner ska engagera sig i religionsdialog. I sin doktorsavhandling från år 2000, Discerning the Spirit(s), utvecklar han en pneumatologisk religionsteologi. Han hävdar att om man låter pneumatologin bli avgörande i dessa frågor, så kan man komma förbi eller skjuta upp saker som kristologin, som annars brukar uppkomma som hinder i dialogen. Den helige Ande kan vara verksam inom andra religioner trots avsaknaden av tro på Kristus.

Yong metod har en metod som karaktäriseras av en filosofisk fundamentalteologi från ett pneumatologiskt perspektiv. Jag ämnar inte blogga om just det, även om det är intressant och viktigt i sig. Kortfattat dock: Han har en metod som han på engelska kallar foundational pneumatology. Han anser att ”Den helige Ande” är den mest grundläggande symbolen för och därför det bästa begreppet när man ska tala om Guds handlande och närvaro i världen. Därför bygger han upp en teologisk metod och teologi kring detta. Dvs, hans sätt att skriva och uttrycka teologi i största allmänhet formas på ett speciellt sätt av hans tankar om begreppet ”Helig Ande”. ”Den helige Ande” är alltså inte bara ett av ämnena i den kristna läran, utan något mer grundläggande som styr hela det läromässiga bygget, om jag får uttrycka mig något oakademiskt. ”Anden” är det främsta och primära uttrycket för Guds närvaro och verksamhet i världen och därför bör det teologiska bygget formas utifrån detta. Jag går inte in mer på det här annat än att jag säger att jag är tveksam och jag kommer att redogöra lite för den tveksamheten i nästa blogginlägg. Yong lanserar även begreppet pneumatological imagination i sammanhanget, vilket kanske säger en del.

Det finns säkert dem som gillar Yong tankar om metod och det finns en del saker som även jag gillar här. Men detta blogginlägg är inte avsett att diskutera just det.

Yong menar att när vi för dialog med andra religioner, kan vi tillfälligt skjuta upp samtalet om Kristus Jesus med allt vad det innebär av hinder i dialogen. Grundläggande i Yongs religionsteologi är vi måste urskilja vad som är den helige Ande och vad som är andra andar i andra religioner. Han utgår väldigt tydligt från sin mycket genomarbetade teologiska metod, från sin pneumatologiska fundamentalteologi enligt vilken han ungefär menar att allt som är gott och fungerar bra socialt är uttryck för den helige Andes närvaro och verk. Medan det som är negativt och bryter ner är demoners verk. I en mening kan därför alla religioner, deras heliga texter grundläggande myter, institutioner, tempel, riter mm, sägas vara skapade genom Anden. Där dessa ting fungerar autentiskt och i harmoni med sin omgivning kan man därför i större eller mindre grad se Andens närvaro (s 160-161, jfr citatet av Yong och Stephensons förklaring). Om religiösa riter och traditioner i andra religioner fungerar bra och bygger upp gemenskapen är de alltså från den helige Ande, om de skapar splittring och bryter ner är de demoniska.

Inom parentes – detta skulle man aldrig ha kommit fram till och sagt om den helige Ande, om man inte hade haft en specifik metod som är spekulativt konstruerad på Yongs sätt. I Stephensons avhandling framgår tydligt hur detta är ett resultat av just metoden, inte av ett empiriskt bibelstudium.

På grund av det som sagts ovan, så blir urskiljningen viktig. Vi måste urskilja vad som är Anden och vad som är demoner. (Traditionell evangelikal teologi skulle ju inte anse sig behöva leta efter Anden inom andra religioner, utan möjligen se vissa spår av den naturliga uppenbarelsen som alla människor har såsom skapade av Gud). Yong utvecklar här tankar om en process för att tolka och jämföra religiösa traditioner. Han talar om tre olika nivåer av jämförelse: Den fenomenologiskt-upplevelsemässiga, som handlar om hur utövarna influeras av sitt utövande. Den moraliskt-etiska, som handlar om hur utövarna förvandlas av symboler och ritualer. Och den teologiskt-soteriologiska, som handlar om huruvida den andliga verkligheten bakom symbolerna och ritualerna är den helige Ande eller en annan, kanske en demon.

Ett konkret exempel på detta är när Yong tittar på den afro-brasilianska religionen Umbanda. Det är en religion som innebär att medier inbjuder olika andar att besätta dem. Då kan de sedan hjälpa människor med helande till ande, själ och kropp och med praktiska råd osv. Yong tycker att nyttan av umbandiska riter är tillräckligt stor för den helige Ande skulle kunna vara involverad i detta. Han är dock noga med att vi inte får trycka på umbandierna våra kristna tolkningar. Pingstvänner och umbandier kan ömsesidigt lära sig saker av varandra. Dialogen bör fortsätta och det vi bedömer som kommande från den helige Ande eller från demoner idag, kan få en annan bedömning i framtiden (för det sista, se citatet av Yong i fotnot 61, s 165).

Dock visar Yongs tankar om den buddhistiskt-kristna dialogen att han inte vill relativisera de olika religionernas motstridiga påståenden. Dessa ska granskas enligt konstens alla regler, som han själv utlagt i sina metoddiskussioner. Men en pneumatologisk religionsteologi får oss att ställa andra frågor än vad traditionell kristen teologi har ställt. Den frågar inte så mycket hur eller om man kan bli frälst genom andra religioner, utan mer om och hur dessa religioner är uttryck för Guds handlande i olika syften. Den frågar inte som tidigare teologi om religionerna ger uttryck för Guds allmänna nåd och/eller den naturliga uppenbarelsen, utan frågar mer efter relationen mellan religion, kultur och språk. En pneumatologisk religionsteologi försöker gå vidare och förbi gamla frågeställningar som  gett uttryck i begrepp som exklusivism, inklusivism och pluralism.

Hur Yong ser på frågan om att predika omvändelse och tro på Jesus i dessa sammanhang, framkommer inte i det material jag har. Ej heller hur han ställer sig till den traditionella kristna ståndpunkten att frälsning endast finns att få hos Jesus Kristus och genom tro på hans namn. Det är möjligt att Amos Yong endast försöker bidra till en personligt och socialt öppen atmosfär inför vårt möte med medmänniskor av annan tro. Det är möjligt att han bara försöker få oss att vara så förstående och inlevelsefulla som möjligt, när vi predikar evangelium för människor av annan tro. Men frågan är om man behöver skruva till teologin på detta sätt. Frågan är om detta är en pedagogiskt klargörande teologi som bidrar till ett sunt kristet missionsarbete och församlingsbyggande?

Men en så kallad ”pentekostal” teologi eller pneumatologisk religionsteologi som tror att man hitta den helige Andes närvaro och verksamhet i spiritistiska mediers verksamhet och andebesättelse – är det en teologi som svensk pingströrelse behöver idag? Jag tror inte det! Om min teologiska metod tvingar mig att säga att den helige Ande är verksam genom spiritistiska mediers besättelse, då skulle nog jag anse att det är något fel på metoden. Jag tror knappast att det är fel på den heliga Skrift. Att den helige Ande skulle verkat skapande bakom andra religioners heliga skrifter såsom Koranen och Bhagavadgita, är något som jag svårligen kan acceptera. Min läsning av Amos Yong lider av stora materialmässiga begränsingar, men det jag läst får mig att resa vissa frågetecken inför att en sådan teolog medverkar på pastorskonferenser inom svensk pingströrelse. Som pastor och teolog är jag mycket tveksam till den pastorala nytta av dylikt. Som akademiskt skolad teolog tycker jag naturligtvis att även sådana tankar kan vara intressanta att analysera och ta ställning till, men jag skulle inte som pastor vilja ta dem till mig. Jag tycker också att Amos Yong inte riktigt håller sig till sina egna principer. Han uttrycker ju bl.a. att vi pingstvänner borde studera Bibeln utifrån vår egen kanon inom kanon, nämligen Luk_Apg. Men i dessa båda böcker hittar jag i alla fall inte personligen dessa oerhört positiva tankar om andra religioners uttryck. Jag hittar en församling som predikar omvändelse till alla och som driver ut demonerna.

Jag menar att traditionell kristen teologi har ett sundare sätt att se på andra religioner och på det faktum att människor med annan tro också kan tro på och uttrycka sådant som är sant. Om detta får jag återkomma i nästa inlägg, inom ett par dagar.

 

Ett litet tillägg (kl 16.25): Den pedagogiskt tydliga och klart skrivande teologen Roger E Olson skrev en artikel om Amos Yong i Christianity Today den 3/1 2006. Jag tycker att den artikeln kompletterar vad jag sagt och mina frågetecken kvarstår. Läs den gärna.

17 reaktioner på ”Amos Yong – är detta en pentekostal teologi vi vill eftersträva? – Del 2”

  1. När Greger Andersson kom till Mikael Karlendals blogg blev jag så glad. Andersson är exeget och pingstvän hade jag förstått. Lars Gunther är pastor (SMK numera Gemensam Framtid). Lars satte ribban så högt att bara Joel Halldorf och Mikael Karlendal kan vara med. Men jag bryr mig inte längre.

  2. Pingback: Behövs pentekostal teologi? | itpastorn.nu

  3. Blev lite felskrivning: ”…om andra religioners och i synnerhet möjliga utgörande av fullt möjliga vägar till räddning/frälsning…”

    Så här skulle det stått:
    ”…om andra religioner, och då i synnerhet tanken om deras utgörande av fullt möjliga vägar till räddning/frälsning…”

  4. Att se att bra saker kan komma från en lärare som Young, trots att/om han än har avvikande uppfattningar i en och annan sakfråga…är väl lite som han själv ser på det hur vi kan se på andra religioner…de kan innehålla bra element men allt är inte bra.
    Men, när man ha sett lite närmare på VAD Young tycker om andra religioners och i synnerhet möjliga utgörande av fullt möjliga vägar till räddning/frälsning, då blir det ju mycket svårt att se varför Pingst Sverige ska ens ta hit honom (som talare, lärare) överhuvudtaget. De tankar han har om att vara lyssnande och förstående inför dem vi vill ge Evangeliet till…de tankarna finns det andra som kan uttrycka men som inte har Youngs mkt luriga teologi. För mig räcker det långt med den beskrivning MK gett för att inta den ståndpunkten, även om MK själv inte påstått exakt något sådant.

    Läste lite kort om saken i en kommentar av T Wasserman i en annan bloggdiskussion (på Stefan Swärds blogg) och blev både förvånad och lätt förskräckt…

    Läste artiklarna om Young i både Dagen och Världen Idag, med det som bakgrund och MKs 2 första artiklar känns det ganska klart att något mycket osunt har hänt, trots att Youngs seminarier verkat ha gett bra intryck till dem som närvarat, och sagt något om dem.

    1. Mikael Karlendal

      M, jag kan väl säga att jag personligen hellre hade kallat en annan teolog att föreläsa än Yong. Men, jag menar det rent generella, att man kan ju lyssna till vad talare Z har att säga om ämnet Q, utan att för den skulle gilla hans åsikter om Y. Men, jag anser att Yongs teologi är mycket missvisande på flera punkter och jag kommer att ta upp det mer i kommande inlägg.

  5. Pingback: Amos Yong – är detta en pentekostal teologi vi vill eftersträva? Del 3

  6. Elisabeth och jag brukar inte så ofta vara överens, men nu är vi det. 🙂

    Att bara kalla en som har denna inriktning till en pingsrörelsens konferens säger en hel del om det andliga läget hos dagens pingströrelse. På den tid då pingströrelsen växte hade det varit helt otänkbart, men när grodan kokas sakta så kan man acceptera det mesta.

    När det gäller andra religioner som inte tillber den ende sanne Guden, han som är patriarkernas Gud, så har vi tydliga instruktioner från Israels folks historia hur vi skall ställa oss till dessa. Israels Gud har inte förändrats, andra gudar är avgudar. Gud har inte gett tillåtelse till någon annan religion än den som skapades genom Mose, Israels profeter och Herren Jeshuas apostlar.

    Även om presentationen av Amos Youngs teologi här är knapphändig, så bör det vara tillräckligt för att konstatera att vi inte finner något av den praktik vi ser i Apostlagärningarna. Men det är väl omodernt att göra sådana jämförelse.

    All Guds frälsning kanaliseras genom Guds Smorde Jeshua, så har det varit från begynnelsen, men det är upp till den Evige allena att avgöra hur mycket av detta man måste förstå för att få del av det eviga livet som finns i Guds son. Vi har aldrig fått mandat att förkunna något annat är det goda budskapet om räddning genom Guds Son Jeshua (som betyder just räddning), resten skall vi överlåta till Gud att ta hand om.

    Denne Amos Young är inte en isolerad företeelse, utan han tillhör den nya rörelse av ekumenik och samförstånd mellan religioner som går fram idag mer eller mindre genom alla kristna samfund. Men Guds rike kommer varken att befrämjas eller upprättas på synkretismens grund. Låt oss hålla oss till det gamla gudsordet av Herrfens profet:

    ”Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.” Sak 14:9

    Mvh

  7. Vem släpade in katten… ?
    Vem tar ansvar för en främmande katts förehavanden, där han inte förstår att anpassa sig efter hur det är städat & möblerat ?

    Nån omogen yngre yttrade: Jo han såg så snäll ut & strök sig mot mig…
    En annan familjemedlem sa: Men nu när han fått ta in en katt, så vill jag ha en hund.

    Men dessa entusiaster, tar de ansvar för skötsel & att det befintliga hemmet som också är till för andra inte tar skada eller belastas i onödan ?

    Och den mest utstuderade yttrade efter ett tag när övriga syskon propagerat för sitt: Jag har hört om en stor hund som synts utanför Falkenberg & nu har den synts i Fiskebäck också utan att ha ett hem – den vill jag också ta hem hit !

    Tjaaa – var det inte någon som nämnde en berättelse om en fårafålla som fick ovälkommet besök…

  8. Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn

    Teologi, pentekostal och/eller evangelikal måste alltid vara förankrad i Bibelordet.

    Den teologi som inte uppfyller detta grundläggande kriterium får och kan inte accepteras eller godkännas.

    Det subtilt förradiska i Amos Yongs förkunnelse är smmanblandningen av det som verkar bra och det som är förkastligt och av ondo.

    Skiljelinjen mellan ljus och mörker måste vara definierbart tydlig och klar. Sammanblandning av andar främjar inte utbredandet av Guds rike utan främjar mörkrets rike.

    Det är en omöjlighet att uppfylla missinsbefallningen att förkunna evangelium, som inkluderar utdrivandet av demoner Mark.16:15-18 om man andligt sett befinner sig på fel planhalva.

    Evangeliets udd får inte brytas,den kristna församlingen får inte passivieras och missionsuppdraget får inte neutraliseras.

    En lärare har ett oerhört ansvar gentemot sina åhörare och framförallt gentemot Gud. Även på dem som väljer att inbjuda en talare som förespråkar felaktig teologi till en pentekostal pastorskonferens vilar ett tungt ansvar.

    ”Mina bröder, bli inte lärare allesammans, ni vet att ni får en strängare dom.” Jak.3:1

  9. Tack Mikael för dina artiklar i detta ämne!

    Jag var på båda föreläsningarna med Amos Yong och tyckte de var väldigt bra. Jag håller med Greger och förstår hans poäng kring att man kan lyssna på Amos och hålla med om det som är sunt utan att köpa allt han säger i alla frågor. Men detta var trots allt en pastorskonferens och det blir ungefär som när en församling ska kalla en predikant till en söndagsgudstjänst. Det blir ex svårt att kunna lyssna till en förkunnare som visat sig leva i omoral. Det finns frågor som är av så ringa art att det inte ens är värt en kommentar ifall förkunnaren ifråga skiljer sig i sin hållning från vad som är gängse förkunnat. Men det finns också frågor som är så centrala att man inte kan bortse från när en förkunnare avviker från dessa i sin hållning. Jesu exklusivitet borde vara en sådan fråga. OM Yong är av åsikten att Jesus inte är enda vägen till frälsning, är detta väldigt allvarligt och borde påverka huruvida han tillåts tala på Pingst Pastors konferenser. Jag har beställt en bok av Yong som jag ämnar studera lite djupare för att kunna ta ställning i denna fråga, är tacksam för att Mikael lagt ner tiden och engagemanget att lyfta detta.

    1. Mikael Karlendal

      God idé,Jimmy, att beställa en bok. Av vad jag förstått av Roger E Olsons artikel, så uppfattade han att Yong inte var tydlig på vissa viktiga punkter då, 2006, när han skrev sin artikel. Möjligen har han förtydligat sig senare. Utifrån det jag läst har jag ingen tydlig uppfattning om var han står.

  10. Mikael Karlendal!
    Gratulerar dig av hela mitt hjärta att en pingstvän och teolog kommit till ditt kommentatorfält! År 2000 frågade jag varenda pastor jag kände: ”Tror du på bibeln?” Så skakad var jag inuti av allt bibliskt kunnande i debatter om bibelöversättningar, som inte stämde med min bibelläsning.
    Det är inget farligt att använda svenska ord och låta oss bibelläsare få vara med. Vart tog alla bibellärare vägen?

  11. Hej! Jag har läst dina inlägg och Wassermanns inlägg om Yongs bibelsyn på en annan blogg. Jag håller med om det du skriver men har vissa frågar på den sista punkten. Jag tror att rörelser som Pingst alltför ofta har tänkt sig att människor som de uppfattar som ”smorda” har rätt i alla frågor. Utifrån ett sådant synsätt bör man kanske inte låta Yong medverka på en pingstpastorskonferens. Men om vi hade ett mer kritiskt förhållningssätt så skulle vi kunna resonera på ett annat sätt. Yong höll bra och viktiga föreläsningar med en ton som många pingstpastorer säkert kände sig hemma med. Men det säger ingenting om hans ståndpunkter i andra frågor, hans livsstil, etc. Jag kan alltså tänka mig att lyssna till Yong i vissa frågor även om jag inte alls håller med honom i andra ämnen.

    Greger Andersson

    1. Mikael Karlendal

      Greger, jag kan hålla med dig som akademiskt skolad teolog. I det sammanhanget passar det bra. Men på en pastorskonferens som är mer av uppbyggelsekonferens är det kanske inte lika självklart. Det beror lite på kontexten och på vad syftet är. Med min eller din studiebakgrund är ju inte Yongs tankar särskilt anmärkningsvärda i sig. Det anmärkningsvärda är kanske att det är en amerikansk pingstpastor som står för det. Jag tycker dock att detta talar för att vi pingstvänner i Sverige borde satsa på att bli mer medvetet evangelikala snarare än pentekostala.

  12. Väldigt bra att du granskar. Jag tyckte hans föreläsning om Pingströrelsens hållning gentemot samhället, politiken och ekonomin var ganska bra, men det du tar upp här låter inte alls bra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.