Amos Yong – är detta en pentekostal teologi vi vill eftersträva? – Del 1

Jag var nyligen på en inspirerande konferens för landets pingstpastorer. En av talarna där var Amos Yong, som är professor på Regent University, Virginia. Han räknas av vad jag förstår som en av den världsvida pingströrelsens större teologer i nutid. Enligt en artikel jag läst av honom, definierar han sig själv som en pentekostal teolog med både evangelikala och ekumeniska överlåtelser (committments). (Se fotnot 3 i den första artikeln jag recenserar) Hade inte tillfälle att höra honom under mer än ett kort tal till en kvällsmiddag, det andra talet höll han på ett valbart seminarium. Men jag valde alltså ett annat seminarium.

Dock har jag fått tillgång till ett par texter av och om Amos Yong, som gör mig något betänksam och jag vill gärna dela med mig av några tankar här. Detta är inte en fullständig akademisk uppsats eller artikel, utan endast några funderingar i all hast. Jag delar alltså inte Amos Yongs uppfattningar som jag nedan refererar. Jag tycker att de är djupt problematiska.

Det gäller Yongs religionsteologi – dvs hur han resonerar och tänker som kristen teolog om kristen tro/teologi i förhållande till andra religioner och hur han så utformar denna kristna teologi om andra religioner.

I artikeln On Doing Theology and Buddhology – A Spectrum of Christian Proposals i tidskriften Buddhist-Christian Studies 31 (2011) 103-118 gör han en översikt över några böcker som behandlar förhållandet kristendom och buddhism och ser hur de svarar på frågeställningen: Kan eller ska buddhister och kristna göra teologi/buddhologi tillsammans? Om nej, varför inte? Om ja, varför och hur?

Jag ämnar inte fördjupa följande punkter utan bara kort referera vilka teologer Yong tar upp:

Han recenserar några olika kristna perspektiv. Först en bok av två evangelikala forskare, Keith Yandell och Harold Netland, som står för ett tämligen traditionellt kristet perspektiv på buddhismen, dvs även om det finns vissa saker som kan vara bra, så är buddhismen i sin helhet en religion som inte leder människor rätt och som inte kan erbjuda sanningen om världen, Gud och frälsning osv. Frälsning finns endast hos Jesus och genom tro på honom.

Sedan recenserar han en bok som uttrycker ett romerskt-katolskt inklusivistiskt perspektiv, av Thomas Cattoi. Dvs, människor kan bli frälsta även inom buddhismen och utan medveten kristen tro, men de blir i så fall det tack vare Jesu Kristi verk och den helige Andes verksamhet under ytan.

Han recenserar sedan en bok med ett mer allmänkyrkligt protestantiskt perspektiv, av den lutherske teologen Kristin Largen. Han kallar hennes perspektiv för protestantiskt pluralistiskt-inklusivistiskt. Därefter redovisar han vad han kallar ett protestantiskt pluralistiskt perspektiv, en bok av den lutherske teologen David Ingram. Med pluralism menar man ungefär att varje religion är i sig en frälsningsväg, dvs man kan bli frälst via olika religioners ”vägar”.

Efter dessa kommer han så till det han kallar en katolsk-pluralistisk upptäcksfärd. Och det är nu det börjar bli intressant. Man tycker sig känna att Amos Yong är mer sympatiskt inställd till denna hållning. Han recenserar här en bok av den kände katolske religionsteologen Paul Knitter, som skriver att det är tack vare att han också är buddhist, som han fortfarande är kristen.

Detta är bara kortfattat vilkas böcker han tar upp och härefter kommer Amos Yong med sina egna tankar i ämnet. Men man kan redan skönja att han inte kan stoppas in i ett solitt evangelikalt fack.

Ibland är det svårt att referera honom utan att citera honom (men eftersom det är på engelska och denna blogg försöker vara så svenskspråkig som möjligt, försöker jag ändå) och det är inte enkelt att kortfattat referera heller, eftersom artikeln i sig är kortfattad och därför är det inte alltdi helt enkelt att förstå vad Yong åsyftar med sitt ibland bombastiska språk.

Han beskriver sitt eget sätt att arbeta, hur han bedriver ett komparativt teologiskt forskningsprogram genom vad han kallar pneumatologiskt fantiserande (imagination). Kärnan i detta utgår från Apg 2 och berättelsen om pingstundret, som han ger sin egen mycket speciella tolkning. Texten handlar om hur lärjungarna i övre salen fylldes av Anden och började tala olika tungomål, olika språk från regionen runt Medelhavet. Yong menar att detta betyder att Anden genom detta räddade eller frälste de kulturer, livsåskådningar och praktiska handlingssätt som medföljde dessa språk, i en varierande grad men ändå så att det tillsammans talar om Guds väldiga gärningar. Detta ger Yong ett säreget eskatologiskt framtidsperspektiv.

 ”Så å ena sidan, återstår det att se vad religionernas slutgiltiga roll är, inklusive de institutionella formerna av den kristna religionen. Å andra sidan, kommer allt som är gott, sant och heligt i religionerna, i kristendomen också, att frälsas genom Anden i Kristus så att rikedomarna från jordens kungar och världens nationer kommer att helgas och bevaras så att de konstituerar skapelsens multivokala och polyfona upphöjande av det treeniga mysteriet i evighet” (s 113, min översättning).

För Amos Yong är det så uppenbart, att som kristen teolog ska man även bedriva buddhologi. Bibelns tal om Anden och olika tungotal får för honom den konsekvensen att man måste lyssna till vad olika röster har att säga. Som kristen och pingstvän tror han att framtiden kommer att visa att alla olika röster kommer att på något sätt tala om det stora Gud har gjort i Kristus. Men framtiden kommer att förvåna oss alla. Därför är Yong sympatiskt inställd till att Knitter säger sig vara både buddhist och kristen på samma gång, även om han inte tycker att det ska vara ett krav för att göra teologi och buddhologi.

Yong svarar alltså själv ja på den inledande frågan: Kan eller ska buddhister och kristna göra teologi/buddhologi tillsammans? Om nej, varför inte? Om ja, varför och hur? Det är inte exakt klart vad han menar med detta. Artikeln i sig ger inte tillräckligt stoff för det.

Vad Yong menar med religionsdialog och hur han ser på kristen omvändelseförkunnelse bland människor som tillhör annan religion eller hur han ser på möjligheten eller omöjligheten att man kan bli frälst genom en annan religion än genom tro på Jesus Kristus, framgår inte i denna artikel. Och som framgår av ovan är den väl heller inte ägnad åt att ge tydliga signaler om hur Yong här tänker.

Men i en doktorsavhandling av Christopher A Stephenson, framlagd på Marquette University, Wisconsin 2009, som heter Pentecostal Theology According to the Theologians: An Introduction to the Theological Methods of Pentecostal Systematic Theologians vars fjärde kapitel (s 144-190), framgår det lite mer.

Om detta kommer jag att skriva mer om i nästa inlägg, som kommer om en eller två dagar.  Men åter igen, jag delar inte Yongs teologi och jag kommer att förklara varför.

 

OBS! Inlägg 2 i denna serie har nu kommit!

 

Länkar: a, b, c

7 reaktioner till “Amos Yong – är detta en pentekostal teologi vi vill eftersträva? – Del 1”

    1. Bra, Anders! Har du själv läst något av honom eller/och hur upplevde du hans besök på Livets Ords universitet?

  1. Låter som om det handlar om Billy Grahams sentida ståndpunkt. När alla religoner är borta och begravda kommer judisk messiansk tro att vara den enda beståndande och den består på denna jord i minst ettusen år.

  2. Tack Mikael. Ta gärna upp Amos Yongs bibelsyn också, inte minst med tanke på alla debatter i vår svenska kontext kan det vara intressant att få ett internationellt perspektiv från pingsthållet.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.