Vad är ”församlingen” eller ”kyrkan”?

Bibeln använder många olika begrepp och bilder för att beskriva det vi oftast kallar ”kyrkan” eller ”församlingen”. Det är ord som Guds folk, Guds utvalda, ett heligt folk, Guds hushåll, den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval, Kristi kropp osv. Här kommer några tankar kring vad ”församlingen” är, lite ecklesiologiska tankar.

När Bibel 2000 översätter med orden ”kyrka” eller ”församling” är det samma ord i grundtexten som används, det grekiska ordet ekklesia. Det betyder i grunden just ”församling” och används bland annat även i den antika grekiska översättningen av Gamla testamentet när det talas om Israels folk och motsvarande hebreiska ord för församling används. Det används även för att beteckna de styrande folkförsamlingarna i vissa grekiska stadsstater.

Ekklesia används i Nya testamentet både som en beteckning på Guds universella församling, dvs när man ser till hela församlingen över hela världen. Ordet används även som regional term, om Guds församling i Judéen eller i Makedonien, osv. Det används om församlingen i en stad, i Korinth, i Rom osv. Det används om församlingen som kommer tillsammans i någons hus. Med andra ord, det är en term som kan syfta på allt från den universella Guds församling till den minsta lilla gruppen. Översättarna till Bibel 2000 översätter med ordet ”kyrka” när det är den universella församlingen som åsyftas.

Här följer några punkter om vad som kan anses grundläggande för ett bibliskt, kristet församlingsliv och struktur, utan någon särskild tanke på ordningsföljden:

1) Församlingen utgörs av de som tror och är omvända

Jag tror att det är en tydlig undervisning i Nya testamentet. Läs t.ex. Apg 2:37ff. eller 1 Kor 12:13. Ingen som inte är född på nytt av Guds Ande tillhör hans församling i (den andliga) verkligheten. Till det yttre kan människor som inte är troende eller pånyttfödda givetvis ”tillhöra” en kyrka och stå med i medlemsregistret, men de tillhör inte Guds församling på riktigt.

2) Församlingens gudstjänster är öppna även för de som inte tror.

Så var det i Nya testamentet. Man kan tänka dels på Apg 2 där man samlades varje dag i templet i Jerusalem, på en offentlig plats. Men också på t.ex. 1 Kor 14:22-25 där Paulus förmanar församlingen i Korinth att använda det offentliga tungotalet på ett klokt sätt ifall icke troende skulle komma in och lyssna.

3) Man hade på NT:s tid en klar uppfattning om vem som var med i församlingen och inte.

Människor i allmänhet kan befinna sig på en väldigt glidande skala i förhållande till kristen tro. Så var det förr, så är det nu. Det kan vara allt ifrån en renodlat fientlig inställning till en väldigt positiv, nästintill troende, men ännu inte helt avgjord inställning. Men vilka som var medlemmar i församlingen, visste man fullständigt klart i den nytestamentliga församlingen. Man visste hur många som var med (Apg 2:41 och 4:4). Man visste med namn vilka som var med, läs slutet av alla breven, t.ex. Rom 16:3-16). Man kunde också idka ”församlingsfostran” och utesluta sådana som inte levde rätt (t.ex. 1 Kor 5:1-5 och Matt 18:15-18) och välkomna dem tillbaka in om det omvände sig. De höll t.ex koll på vilka som var ”riktiga” änkor, (1 Tim 5:3-16).

4) De höll fast vid den apostoliska undervisning och var en församling under Gud och hans ord.

Läs t.ex. Apg 2:42 och Timotheosbreven och Titusbrevet.  Den sunda och rätta läran var oerhört viktig och grundläggande för att det skulle kunna anses vara en Guds församling.

5) De praktiserade dop och nattvard.

Återigen Apg 2:37ff. Dopet är det yttre synliga tecknet och ceremonin för vägen in i Guds församlingen. Nattvarden är som regelbundet återkommande förbundsmåltid det yttre synliga tecknet på att den troende förblir troende och deltagare i förbundet. Jesus instiftade/befallde både dop och nattvard, och ingen ”församling” som inte praktiserar detta kan kallas en Guds församling.

6) Den kristna församlingen har ett organiserat och delvis avlönat ledarskap, den är inte bara ”karismatiskt” uppbyggd.

Det första ledarskapet utgjordes av apostlarna, som Jesus personligen hade utvalt. Sedan tillkom vad de flesta menar är början till diakoner (Apg 6 och 1 Tim 3:8-13). På ett tidigt stadium tillsatta man äldste i församlingarna (Apg 14:23 och 20:17. Tit 1:5 mm). Det hörde till ”ordningen” att man skulle ha äldste som ledare. De äldste verkar vara huvudledarskapet i den normala församlingen på plats och en del av dem hade tydligen betalt för sin tjänst, särskilt de som predikade och undervisade (1 Tim 5:17-18). Det verkar ibland som att vissa av de ”karismatiska” tjänsterna i församlingen (apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare) var av något mer ”translokal” karaktär (de verkade inte bara på en plats) och det verkar som att åtminstone apostlarna i normalfallet hade betalt (1 Kor 9:1-18 och Ef 4:7-16). Men det verkar ha gällt i första hand de som undervisade. Paulus skrev: ”Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet.” (1 Kor 9:14). Han själv avstod frivilligt från det, men tycks ha betraktat sitt eget tillvägagångssätt som ett undantag, liksom det faktum att han inte var gift.

7) Man hade så pass mycket organisation så att man kunde samla in pengar för gemensamma ändamål.

Hit hör givetvis betalningen till de som undervisade och andra typer av ekonomiskt bidrag, som insamlingen till de fattiga i församlingen i Judeen (bl.a. 2 Kor 8-9) och stöd till kringresande bröder som utförde olika församlingsuppdrag (Tit 3:13f).

8) Församlingen bestod av de människor som var kallade att leva heliga liv.

Se t.ex. hur Paulus adresserar församlingen i Korinth: ”…till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre.” (1 Kor 1:2). Att omvända sig till Kristus och ha honom som herre i sitt liv innebar ju inte bara en engångshändelse utan ett helt liv i ”trons lydnad” (Rom 1:5 m. par.). Därför hade man också den församlingsfostran som ovan nämnts (punkt 3). ”Församling”/”kyrka” var inte en beteckning på alla som på en glidande skalade närmade sig kristen tro och var positivt nyfikna, utan endast en beteckning på dem som hade tagit det avgörande steget och förblev i det.

9) Församlingen är sanningens pelare och grundval.

Församlingen kämpar för den tro som en gång för alla meddelats de heliga (Jud v 3). Församlingen är grundad på sanningen, den sunda läran, lever under Guds ords auktoritet i både bekännelse och liv. Därmed är också församlingen en del av Jesu mission i världen, att göra alla folk till lärjungar genom att döpa dem till Kristus och lära dem att tro och leva som han befallt (Matt 28:18-20).

Jag tror att ovanstående punkter visar att inte alla grupper av kristna kan kallas församling eller kyrka. Det finns vissa kriterier att uppfylla. Men det finns o å andra sidan också en ganska stor spännvidd inom denna ram.

 

Var det rätt att butlern fick fängelse? Ja, jag tycker att han svikit ett förtroende.

Är regionala ledare bibliskt? Ja, jag tycker att det stämmer med vad jag ovan skrivit.

Ska pastorer uttala sig politiskt som det här? Bra fråga!

Jourhavande präst på nätet…? Oundvikligt.

 

34 reaktioner till “Vad är ”församlingen” eller ”kyrkan”?”

  1. ”Är regionala ledare bibliskt? Ja, jag tycker att det stämmer med vad jag ovan skrivit.”

    Så länge man inte sneglar på episkopaten i s k kyrkor.

    Vi vet att urförsamlingen, den i Jerusalem, hade Yeshua broder – broder i både kött och ande – som föreståndare. Vi förstår av Apostlagärningarna och breven att de andra församlingarna hade en motsvarande herde i sin församling. Bakom dessa herdar finns ”de sju stjärnorna” d v s änglar – Guds sändebud – enligt breven i Uppenbarelsebokens första kapitel. Över dem står Herden med stort H själv, Hjälparen.

  2. Känns lite som om Mikael reagerar på det utspel som gjordes under de s k pingstdagarna i Uppsala nyligen, refererat i Världen Idag, där åtminstone inte jag förstod vad Niklas Piensoho menade med att alla riter är shamanism. Isåfall är väl Sv kyrkan en shamanistisk kyrka?

    Det här är lite off-topic, men jag har inte sett någon som reagerat på detta uttalande än och jag undrar om jag är tokig eller om nån annan är det. En gudstjänst ska alltså vara så slätstruken o strippad på allt kristet o övernaturligt så att vem som helst som kommer in från gatan ska känna att här vill jag sitta kvar. Det är bara det att jag tror att om man gör så förlorar kyrkan fullständigt sitt existensberättigande. Om det är nåt som skiljer den kristna kyrkans sammankomster från alla andra (eller så borde det vara) så är det den övernaturliga aspekten, att Jesus är där mitt ibland oss.

    Varför ska jag annars gå till en kyrka? Med sämre musik, sämre föredrag, hårdare bänkar, ingen öl, vild blandning av folk som sannolikt inte tilltalar mej? Det enda sätt jag tror att man får folk till kyrkan är om det övernaturliga blir naturligt. Så har det varit hittills när kyrkan haft inflytande och många besökare och då har människor blivit omvända. Så är det inte nu och då går det rakt utför stupet, både med medmänniskorna utanför kyrkan o kyrkan själv.

  3. ”Det är bara det att jag tror att om man gör så förlorar kyrkan fullständigt sitt existensberättigande.”

    Kyrkan d v s församlingen d v s Yeshua lärjungar har en enda uppgift; ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för allt skapat.”

    I detta uppdrag ska lärjungen uppträda mycket enkelt:

    ”Och där I gån fram skolen I predika och säga: ‘Himmelriket är nära.’ Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet. Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten, icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat.”

    Inga gyllene rökelsekar, inga dubbla prästskrudar… inga krusiduller.

  4. ”Kyrkan d v s församlingen d v s Yeshua lärjungar har en enda uppgift; ‘Gå ut i hela världen och predika evangelium för allt skapat.’ ”

    ”Gör alla folk till mina lärjungar”

    Gick Yeshua omkring i en prålig prästdräkt med mitra och svängde ett rökelsekar samt rabblade ramsor på ett för samtiden okänt språk?

    Nej.

    Gör som Honom.

  5. Lars W: förstår inte vad Du menar. Jag har inte skrivit om några rökelsekar.

    Menar Du att en församling inte ska finnas, eller vad menar Du? Vi ska alla ranta runt i terrängen o predika Kristus o sen lämnar vi folk i skogen att klara sej själv? Det är isåfall anarkistiskt men inte bibliskt.

    För övrigt gick Jesus omkring i en mantel som var så dyrbar att man vid korsfästelsen inte ville dela den utan man kastade lott om vem som skulle få den. Så helt oprålig var han inte. Om man inte får ha prästdräkt, får man ha Armanikostym eller Hugo Boss eller ska det vara second hand, isåfall vilket second hand, isåfall vilket pris på dressen? Får man ha slips?

  6. ”För övrigt gick Jesus omkring i en mantel som var så dyrbar att man vid korsfästelsen inte ville dela den utan man kastade lott om vem som skulle få den.”

    Nej, det gällde livklädnaden. Den var vävd i ett stycke. Hans moder lade ned många timmar och omsorg på det hantverket vilket gjorde den mycket dyrbar.

    Jag har f ö inte skrivit något om att ranta runt i skogen.

  7. Hej

    Det vart på tiden att det kom lite nya blogginlägg på din blogg, jag har väntat. 🙂

    En sak som jag tänkte på och som inte togs upp är hur det är/var och enligt Bibeln skall vara med auktoritet inför ledarskapet. Vissa organisationer har en tämligen rigorös hierarki (Katolska kyrkan exempelvis), medan andra (exempelvis pingst) har en relativt platt organisation. Hur såg man på detta från början med tanke på att det talas om apostoliskt ledarskap (exempelvis när Petrus kallas klippas som församlingen skall byggas på), men samtidigt så skriver Petrus själv i 1 Pet 2 om allmänna prästadömet.

    1. Peter N, jag tänkte återkomma till den frågan, men kortfattat, så anser jag att varken det ena eller det andra diket är det bästa. Jag tror också i och för sig att inget system, hur vi än utformar det, kan vara immunt gentemot den mänskliga faktorn. När det gäller det allmänna prästadömet kanske man ska betänka att uttrycket att vi är ett folk av präster faktiskt är hämtat från Mose lag. Det är Israels folk som första gången beskrivs så. Vad får det för betydelse för vår tolkning/förståelse av det uttrycket?

  8. Peter N

    Om du studerar NT o kyrkofäderna ser du samma mönster som nu; ett apostoliskt ledarskap med Petrus i spetsen, men med stor folklig frihet.

    Enhet i mångfald o mångfald i enheten…

  9. Mikael Karlendal: ”När det gäller det allmänna prästadömet kanske man ska betänka att uttrycket att vi är ett folk av präster faktiskt är hämtat från Mose lag. Det är Israels folk som första gången beskrivs så. Vad får det för betydelse för vår tolkning/förståelse av det uttrycket?”

    – Man kan också ta sig en funderare till vilka Petrus riktar sitt första brev. Han skriver till de utvalda som lever kringspridda, d v s i diasporan. Vi vet ju att Petrus inte fick till uppgift att gå till hedningarna. Jakob riktar sitt brev till de tolv stammarna i diasporan.

    Det är inte osannolikt att Petrus skriver sitt första brev till judar som tror på Jeshua.

  10. Och båda ledningsmodeller har sina för- och nackdelar. I mer hierarkiska kyrkor, som den katolska, så finns det mindre svängrum för nya infallsvinklar. Samtidigt finns en hård kontroll av läran som verkligen har visat sig hålla.

    I Pingst finns en ganska stor frihet att ”testa” nya strömningar, men förflackningen är också farligt nära hela tiden. Vilket vi också sett. Katolska kyrkan har överlevt i 2000 år, pingströrelsen i knappt 100. Utbrytarrörelser därifrån har ännu kortare delningstid.

    En rent demokratisk kyrka tror jag dock inte på. Demokratisk såtillvida att lära kan beslutas genom handuppräckning av folk som råkar befinna sig i kyrkolokalen. Den helige Ande och vi, står det ofta i NT. Det betyder att alla fått sin övertygelse genom Anden och därefter är alla ganska överens. Den ledningstypen tror jag mest på.

  11. Wildwest

    Vilka var VI i Apg 15?
    Betänk att varenda koncilium i 2000 år har upprepat den ordalydelsen.

  12. Romersk katolsk församlingssyn.

    Det barn som är döpt genom sina katolska föräldrar är katolik. Dopet gör barnet till katolik, hela livet. Det kan bli en dålig katolik, men katolik (jmr namnkristen). Liksom den som är född fransman, är fransman hela livet, fransk medborgare tills man dör. Man byter inte religion lika lite som man byter fädernesland. I katolska kyrkan finns frälsningen, utanför finns ingen sådan. En hos många människor djupt rotad tanke hos okunniga människor.

    Alltifrån det att Gud rev sönder förhänget in till det allra heligaste, har den romerska teologin ägnat sig åt samma typ av religiösa övningar som det judiska prästerskapet. De har sett till att förhänget, i överförd bemärkelse, återfått sin plats.

    Men Gud hade planerat något bättre. Det aronitiska prästerskapet som utsågs som medlare under väntans tid ersattes av Jesus, men katolska kyrkan tänkte annorlunda.
    Från vaggan till graven behöll de bandet mellan prästerskapet och Gud och den troende katoliken. Ingen välsignelse utan medlare, utan präst inget sakrament, utan sakrament, ingen frälsning. Prästerskapet spelar en absolut avgörande roll i en katoliks liv. Den troende förblir alltid andligt omyndig, underställd kyrkans förmyndarskap i form av ett prästerskap. Förstod inte, eller ville inte förstå, att den typen av präster var överspelat, av Gud själv.
    Förnekade i någon mening Jesu överteprästeliga roll.

    Katolikernas syn på församlingen borde vara helt ointressant egentligen, men eftersom pingstledningen är intresserad, vill jag redovisa några synpunkter.

    Många från en bok, Templets förhänge – åter på plats? Av André Thomas-Brés i översättning av Erling Medefjord. På GospelMedias förlag.
    http://Www.gospelmedia.se

    /Stig

    Mer finns att läsa på http://stig-melin.blogspot.se/

  13. wildwest: ”Katolska kyrkan har överlevt i 2000 år”

    – Det är en högst ovetenskaplig beskrivning. Katolska kyrkan skapades genom en process av avsteg från den apostoliska tron och det tog flera hundra år innan man kan tala om en katolsk kyrka med säte i Rom. Kristendomen har alltid varit splittrad även före kejsar Konstantins kyrkomöte.
    SÅ (är det tyvärr) 🙁

  14. Är det något som är tveksamt är det din beskrivning av kyrkohistorien.

    Har du ö h t läst Ignatius, 1 Clemens och Didache?
    Omm du hade det, hade du vetat att katolska Kyrkan fanns då, precis som nu.

  15. Anders, jag vet att du tror att Abraham också var katolik. 🙂

    Din projektering av senare kyrkohistoria in i de första århundradena upplevs patetiskt och är även ovetenskaplig. Men det är väl nödvändigt för att legitimera katolsk tro och identitet.

    Att det spretade åt olika håll redan under de första årtiondena ser vi av Paulus lite uppgivna ord när han säger att alla i provinsen Asien har lämnat mig.

    Även Niceamötet anordnades just för att ena de många olika fraktionerna bland annat för att enas när påsken skulle firas. Inte ens det fanns det enighet om, hur mycket mer oenighet fanns det då inte om allt övrigt?

  16. ”Det aronitiska prästerskapet som utsågs som medlare under väntans tid ersattes av Jesus, men katolska kyrkan tänkte annorlunda.”

    Nu är en ny väntans tid, en väntan på att Hedningarnas tider ska avslutas, att ett nytt tempel ska byggas och att Arons ättlingar åter ska träda i tjänst i detta nya tempel (Hes kap 40 – 48, Sak 14). Han själv kommer då att bo mitt ibland sitt folk.

  17. Man kan alltid ägna sej åt hårklyverier!
    Före Luther fanns en mainstream kristen kyrka. Före schismen med Konstantinopel fanns också en mainstream kyrka. Det är smaksak om jag anser att den ortodoxa kyrkan har funnits i 2000 år eller den katolska. Ingen hette så på den tiden.

    Men jag antar att ni fattade vad jag menar trots att det ska hårklyvas: det fanns faktiskt kristendom före pingströrelsen 1907 och det fanns faktiskt kristendom före Martin Luther.

  18. wildwest: ”Man kan alltid ägna sej åt hårklyverier!
    Före Luther fanns en mainstream kristen kyrka.”

    – Är allt hårklyveri som inte accepterar denna beskrivning, så har du missförstått ordet hårklyveri.

    Kyrkohistorien är en historia av intriger och maktkamper mellan fraktioner av kristna med undantag av vissa perioder. Men visst ökade splittringen markant i och med reformationen.
    http://translate.google.com/translate?hl=sv&langpair=en%7Csv&u=http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Christian_denominations

  19. Ja men det fanns obestridligen en kristen kyrka före Luther! Eller hur? Och vad den kallas är hårklyverier. Om jag inte får kalla den katolsk så kan jag ju låta bli. Jag kan kalla den ortodox, jag kan kalla den mainstream kristen eller bara kristen.

    Men den ursprungliga invändningen jag hade var att idag är delningstiden på kyrkor oerhört mycket snabbare än den nånsin har varit. Det räcker att två pastorer är med om samma eventuella besökelsetid i sin kyrka så utkristalliserar sig snart en schism och kyrkan splittras. Det finns x antal exempel på det.

    Medan den kat… (förlåt), medan Kyrkan före Luther, den där som har en ledningsperson som börjar på ”p”, ändå har hållit ihop tron i ur o skur sedan 2000, förlåt, sedan mycket lång tid före Luther.

  20. Lars W: ”Vad kyrkan varit känns nästan ointressant och passé. Det har ältats mer än tillräckligt både här och där. Mer intressant är vad Guds församling kommer att bli.”

    – Instämmer!

    Jag håller med pastor Karlendal: ”1) Församlingen utgörs av de som tror och är omvända”.

  21. ”De praktiserade dop och nattvard”

    Nja visst var det dop, men det biblisk/judiska dopet innebär att man döper sig till en rabbi. Därför innebär ett bibliskt dop idag att man avsäger sig avgudarna och döper sig till Jeshua och hans exempel. Någon nattvard är svår att finna i skriften, men väl måltidsgemenskap. Det exempel vår mästare lämnade var att när vi tar försoningens bägare i pesachsedern så är det till hans minne.

  22. Karlendal spaltar upp den grundval som konstituerar en församling.
    Bra – men tyvärr återspeglar dagsaktuell praxis inte detsamma i pingst som han (och jag ännu) är en del av.
    Synen på församlingsledarskapet = äldste var enhetligt & tydligt i pingst fram till 80-talet.
    Då bröt det feministiska perspektivet fram i föreståndarfrågan.
    Nått årtionde senare aktualiserades stadgeändringsfrågor hos de stora församlingarna Filadelfia Sthlm & Smyrna Gbg.

    Filadelfias stadgeändring tog en hänsynstagande medelväg pga några kvarvarande tongivande apologeter i församlingsledningen.
    I princip så ändrade man begreppet till att reducera ämbetssynen till epitetet ”församlingstjänare” & överlät åt medlemmar att bedöma om det var äldstetjänst eller diakonitjänst som personen i ledning var avskild till. Med denna kompromiss så öppnades det upp för kvinnligt ledarskap i församlingsledningen.
    Något år senare tog Smyrna Gbg ett tydligare ställningstagande som föregåtts av J-T Ardenfors funderingar i församlingstidning & bok ”bryt ny mark”.
    Vid stadgeändringsförslagets ”sjösättning” proklammerades från talarstol:
    ”Hädanefter avskiljer Smyrna även kvinnor som äldste & nu blir de som avskilts som diakoner med automatik äldste”
    Med denna talarstolsförklaring så blandar Smyrna ledarskap med kvinnligt, manligt & ogifta. Hos äkta makar är det inte ovanligt att kvinnan bär ”äldsteskapet” & inte mannen. Norm är också jämn ålderssträvan & representativ spridning.
    Givetvis är det som tidigare en överbetoning av vissa yrkeskategorier som läkare & företagsledare för att återspegla den ”ideella föreningens” professionalitet.

    Indirekt så har dessa 2 stora skapat ett omvandlingstryck på de mindre församlingarnas ledningsstruktur.

    Det märkliga är att vid flertalet nya ”avskiljningar” så lyfts andra kriterier än ”bibliska” speglingar av äldstetjänst.
    Tydligen räcker inte de 13 bibelsammanhangen i NT & de gammaltestamentliga förebilderna för en modern församlingsstruktur.

    Min uppfattning är klar & entydig:
    En församling går inte före sin församlingsledning i biblisk teologi & tolkning.
    Har man uttalat att ledningsfrågor ska ses i ljuset av det sociala sammanhang som NT:s församlingar & Paulus verkade i och inte har samma relevans i dag så är stegen för att använda samma förbehåll i andra bibliska frågor.

    Märk väl att samma argumentation använder de som förespråkar liberalisering i homosexfrågan…

    På ett likvärdigt sätt använder SvK samma tolkningsargumentation till homosexuellt prästerskap.

  23. Nils skriver : “Tydligen räcker inte de 13 bibelsammanhangen i NT & de gammaltestamentliga förebilderna för en modern församlingsstruktur”

    –Olof Djurfeldt har kloka och balanserade synpunkter på detta dilemma, skriver Dagen. Även han ser och förstår, att de nya moderna samhällsbegreppen, fattade enligt enbart i politiska syften, stänger för Guds välsignelse över en sådan församling som ängsligt ser sig tvingad att följa dessa ‘världens kriterier.’
    Frågan är om någon vågar vända den trenden. Att låta Guds Hus vara ett “bönehus för alla folk”…eller att vara ‘en rövarkula’ i den betydelsen då de låter denna världens synsätt få råda istället för Bibelns kriterier. Där bör Frikyrkan ta initiativet. Dess ledare är ju inte politiskt valda…

    I övrigt delar jag helt din uppfattning.

  24. Hej! Bra inlägg du.

    Jag funderade och funderade och letade efter svar som skulle komma ovanifrån. Plötsligt fick jag inspiration om att starta en FB grupp för alla kristna för att vi ska komma ännu närmare Gud. Ofta känns det som att vi kristna inte gör tillräckligt mycket:( tråkigt att erkänna att jag känner så. Du är hur som helst varmt välkommen i kristna gruppen PÅ FB: http://www.facebook.com/groups/116256838528830/

    Bjud in dina vänner om du också vill.

  25. Elisabeth.
    Jo visst är din hänvisning & dina frågor relevanta. (Djurfeldt var ju en av de få apologeterna i Sthlm som hade reservation inför att överge den ”klassiska” synen på äldsteskap).
    Men dilemmat är djupare än så & kan förstås i ljuset av den bibliska synen på församlingen som ett byggnadsverk.

    Vad som alltid ”ska finnas” är Kristus som hörnsten. Sedan finns det grundstenar som läggs bredvid och sammanfogas ”med kärlekens murbruk”. Dessa grundstenar är äldste = presbyterios & episkopos.
    Byggs, läggs inte dessa grundstenar rätt så blir efterföljande byggnadsverk snevt & skevt. Och med tiden så återstår kanske endast rivning då grundförusättningarna blev fel.

    Vad som sker nu – som jag uppfattar det är att många församlingar lappar & pysslar med sitt bygge men man har svårt att få till det hur gärna man än proklamerar…

    Få eller inga har lyckats med ”grundstensrennoveringar” – snarare utmynnar det i så fall med nybyggen med nya visioner.

  26. Nils,
    –Precis, de pysslar och och lappar, men de gör de på samma sätt som människorna som byggde Tornet på lågslätten i Sinars land. Och vi vet ju hur det slutade…

  27. Även om jag håller med om att man dribblat bort den bibliska församlingsordningen så tycker jag att man håller på att organisera om i det oändliga, nya infallsvinklar, nya projekt, nya idéer från managementlitteraturen, allt ska testas i församlingen med den naturligtvis hedervärda förhoppningen att man därmed orsakar någon slags väckelse.

    Jag tror man slåss mot väderkvarnar. Vi är som en armé som ser fienden på andra sidan floden men istället ägnar oss åt interna rockader, åt tester på slaguppställning, ibland även åt någon intern konferens med olika fältartister, vi hinner/orkar/vill inte anfalla och vi hinner/orkar/vill inte se att fienden överflyglar våra trupper och finns framför, på sidorna och bakom oss, där de försåtligt attackerar oss i ryggen. Vi kommer dö om vi aldrig kommer längre än till att uppfinna hjulet på nytt när det gäller församlingsorganisation.

  28. Det verkar så, att en del kommentatorer har det svårt att använda vanlig svenska såsom Jesus. Genom att använda andra former visar det sej att man är en judaist och anser att det är förmer i andlig och religiös mening eller varför använder man andra former? Judendom är inte kristendom och vice versa. Jag respekterar judendom som judendom, men att göra sin ”kristendom” förmer med olika judiskheter är bara dumheter.

    Att den kristna kyrkan har alltid firat nattvard har ingen teolog ifrågasatt. Vi ska naturligtvis fortsätta samtala om vår tro och teologi, men det måste relateras till teologins och kyrkans historia för att ha någon mening. Att judaisterna vill vända upp och ner allt, är inget märkligt. Till och med det svenska språket blir bristfälligt, när de för sin talan!

  29. Hannu Ruokola skriver :”Det verkar så, att en del kommentatorer har det svårt att använda vanlig svenska såsom Jesus”

    –Kanske för att Jesus är Jude och att det då är rimligt att kalla honom vid sitt rätta namn. Som du minns, så kommer ju ‘frälsningen från judarna´ (Joh.4:22-25) dessutom blev de anförtrodda Guds ord, de har förbunden, de har löftena, barnaskapet och härligheten, lagen, Tempeltjänsten och de har Fäderna…och från DEM har Jeshua Messias kommit som människa.(Rom.9:1-5.) P.g av deras ‘fall’ har vi..’hedningar’ fått ta del av frälsning och hopp om evigt liv.(Rom.11:1-2, 11. HalleluJah !

    Namnet Jeshua betyder “den smorde”. Namnet Jesus är en grekisk översättning och har ingen profetisk betydelse.
    Men vi alla som fått möjlighet till denna frälsning kan ju frimodigt komma fram till Nådens Tron genom Jesus blod på en Ny och levande väg. Heb. 4:16, 10:19. Detta är väl helt fantastiskt !

    Ha en härlig Sabbat ! 🙂

  30. Elisabeth!
    Detta är kanske meningslöst att diskutera med en judaist, när hon/han inbillar sej vara förmer med sina judaiserade ”Jeshua” eller hur man nu skulle skriva på SVENSKA i Sverige. Eller åtminstone på en svensk blogg.

    Detta judaiserande är absurt för mej, som en vanlig kristen. Likväl kunde jag stoppa in i texten något latinskt eller Jehova i NT, där det grekiska kyrios förekommer precis som Nya Världens NT-översättning gör.

    Jag önskar dej, Elisabeth, en välsignad Herrens dag = söndag, såsom hela kristenheten har firat som Jesu uppståndelsedag!

  31. ”Namnet Jeshua betyder ‘den smorde’.”

    Nej, nej, nej…

    Yeshua betyder Frälsning eller mer exakt YHWH frälser.

    Messias betyder Den Smorde.

  32. ”Jag önskar dej, Elisabeth, en välsignad Herrens dag = söndag, såsom hela kristenheten har firat som Jesu uppståndelsedag!”

    Det har nog avhandlats förr, men hur kan söndag vara uppståndelsedagen om Yeshua Ha-Mashiach korsfästes på Fredagen?

    ”Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.”
    (Matt. 12:40)

    Att ta fasta på är Johannes ord:

    ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.”

    Vilken dag höll Mästaren avskild?”

    Shabbat Shalom!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.