Till trons försvar

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att denna gång delta i den apologetikkonferens som just ägt rum i Stockholm, där den välkände kristne apologeten William Lane Craig har talat. Men jag kan desto mer glädja mig över att en hans mer lättillgängliga böcker nu har kommit ut på svenska. Den heter Till trons försvar – handbok i kristen apologetik och har utgivits av Credoakademin. Jag har läst den på engelska tidigare, den utgavs ursprungligen 2010. Det är en bok som jag varmt kan rekommendera. Jag tror också som det står i Dagens reportage att vår tids människor egentligen inte är fullt så postmoderna som många vill ge sken av. Ingen kan leva med total relativism i praktiken. Livet och verkligheten är inte sådan. Den moderna nyateismens förespråkare gör allt de kan för att motbevisa all religion och särskilt kristendomen. För dem är det inte frågan om att allt är relativt och att var och en blir salig på sin tro. Där är det svart och vitt som gäller. Därför blir apologetik av det slag Craig bedriver mycket viktigt. Han visar med tydliga intellektuella argument att den kristna gudstron är rationell och att ateism och agnosticism inte är det.

En annan bok som Credoakademin också utgivit är Varför ska jag tro på Gud? av Timothy Keller. Den har jag också läst i den engelska originalversionen och vill också varmt rekommendera den boken. Keller är pastor och församlingsgrundare i New York och har stor erfarenhet av att predika evangelium för vår tids mest sekulariserade men också mest välutbildade och karriärklättrande människor. Denna bok spänner över fler frågor än Craigs bok och är en utmärkt sammanfattning av vad man behöver veta då man evangeliserar i vår tid.

En tredje och nyutgiven bok som jag i detta fallet inte ännu läst men som verkar lovande är Gud och hans kritiker – en antologi om nyateismen (red. Mats Selander). Även denna gång – Credoakademin – uppenbarligen ett förlag att hålla ögonen på i framtiden!

Läs även om Chuck Colson, som just gått ur tiden, i Daniel Grahns trevliga krönika ”Arvet efter Nixons torped”. Denne Colson var tidigare en medarbetare till Richard Nixon. Blev korrumperad av makten och bidrog starkt till Watergate-skandalen. Fick sitta av ett fängelsestraff under vilket han blev frälst. Därefter blev han en respekterad evangelikal kristen ledare som betytt oerhört mycket för att förstärka den kristna församlingen och försvara en sund kristen tro. Jag tycker dock inte att jämförelsen mellan Colson å ena sidan och Tony Blair, Bono och Rick Warren å den andra, är särskilt träffande. Men, det är ju inte alltid man träffar rätt i det man skriver…

Jag tror också att Per Ewert är inne på viktiga tankar när han ställer frågan om vem som tar upp manteln efter dessa stora apologeter som går ur tiden.

13 reaktioner till “Till trons försvar”

  1. Säkert bra och intressanta böcker. Och nödvändiga. Men det verkar som om du ser dem som lite grand framtvingade av ”nyateism” och postmodernism. Och som i första hand evangelisationsredskap. Jag tror du missar finessen att denna typ av litteratur inte i första hand kan fungera som agitationsunderlag utan som diskussionsunderlag.

    Du skriver att förespråkare för moderna ”nyateismen” gör allt för att motbevisa all religion. Det är faktiskt ett ansvar som vilar lika starkt på religionens företrädare. Att hypotespröva, bekräfta eller förkasta är enda sättet att närma sig sanningen, hur denna sanning än manifesteras. Åtminstone för den del av mänskligheten som har svårt att tro på något som är så svårgreppbart som Gud. För egen del tvivlar jag på Guds existens och vill helst inte tro men klarar samtidigt inte av att inte tro. Mitt sanningssökande kan därför inte bara utgå från tankar och idéer ur enbart en synvinkel utan jag måste ha idéer och tankar från bägge sidor. För att förhoppningsvis kunna närma mig den ena ståndpunkten, religion eller icke-religion. För detta personliga kval har jag blivit benämnd ”råateist” men ingen från kyrkans sida har försökt fördjupa diskussionen, frågat – hur menar du nu? Inom Humanisterna är denna nyfikenhet oerhört stor och andelen ”råateister” där uppfattar jag som relativt begränsad.

    Det är diskussionen, samtalet, fördjupningen som är kärnan. Kan denna typ av litteratur leda till detta i praktiken vore det gott. Men om den enbart används av den ena sidan (kyrkans) för att få bättre argument att slå i huvudet på de där antagna ateisterna slår det tyvärr tillbaka på kyrkan själv. Och storheten hos apologeten är liksom aldrig större än insikten i sina egna argument.

  2. Konferensen var riktigt bra. Det gavs gott om tid att ställa många frågor och förutom Craigs föredrag så fanns där även andra som Stefan Gustavsson att lyssna till. Riktigt bra helg var det.

  3. Min förra kommentar kom inte med – censureras avvikande åsikter eller?

    Nåja, vad jag ville ha sagt är att storheten i en apologetiker aldrig är större än insikten i sina egna argument. Det är ett grundfel om apologetiken inte blir något annat än ett försvar när hypoteserna prövas från ”den andra sidan”. Den tjänar även som en fördjupad insikt i de egna argumenten. Men därifrån till att denna typ av litteratur skall vara någon form av evangelistaionsmaterial för att svara på frågor som inte är ställda är liksom lite fel utgångspunkt.

    Hypotesprövning, bekräftelse eller förkastande är grunden för att närma sig sanningen. Men då måste hypotesen ifrågasättas. Där upplever jag ett problem som inte minst manifesteras i din kommentar om att ”nyateister” gör allt för att motbevisa all religion. Samma ansvar ligger faktiskt på religionens företrädare. Att ifrågasätta sin egen ståndpunkt är enda sättet att utvecklas. Och jag upplever också att det är lite för lätt för er att etikettera dem som ifrågasätter religionen som ateister. Har själv blivit benämnd som ”råateist” men aldrig att någon kyrkans företrädare frågat – hur tänker du nu? En nyfikenhet som jag upplever som mycket stor hos Humanisterna.

    Den nämnda litteraturen är säkert både bra och nödvändig. Och läses sannolikt av bägge sidor. Men det åligger faktiskt kyrkan ett ansvar att rekommendera motståndarsidans litteratur också. Inte minst för att förstå frågeställningarna. Då kan vi börja prata om verklig apologetik.

    1. Staffan, du var nog lite snabb där med att ropa censur. Första gången någon skriver en kommentar hamnar den alltid i moderationskö. När du väl har fått in en kommentar slipper du det. Sedan har jag förstås några kommentarsregler som du kan läsa under den fliken.

  4. Fair enough! Är dock tämligen van vid att bli tystad och/eller ignorerad inom kyrkans värld. En anledning till att inte vara med trots att jag egentligen kanske skulle vilja…

  5. Jag läste i ett dokument, i Alpha tror jag, att ”Jesus är svaret, men vad är frågan?”

    Att leverera svar innan frågan (orna) ställs är nog inte helt ovanligt, men en smula bakvänt. Och kanske det är så för några av oss, att vi ”vet på vem vi tror”, som det står, och det återspeglas i en attityd som utesluter fortsatt samtal.

    Att alltid ha självklara svar till hands kan upplevas lite torftig för den som vill veta. Att ifrågasätta sin egen ståndpunkt är enda sättet att utvecklas, skriver Staffan, och jag tror det är så.

    Vägen fram till svaret, Jesus, har för de flesta kantats av många frågor, frågor som måste få ställas och bli föremål för samtal. Om sedan resultatet av ens egna ställda frågor blir ”Jesus”, så måste man ha klart för sig att medvandraren kanske inte är där – ännu, och fortfarande har kvar sina frågor.

    Jag hade en dröm en gång där jag upplevde mig som liten och hade någon fråga som var angelägen för mig. Jag var i drömmen väldigt påstridig och sade till min pappa. ”Tala om för mig, berätta, jag vill veta”. Jag upplevde det som väldigt angeläget.

    Det finns angelägna frågor som väntar på sina svar. Kan vi formulera svaren?

  6. Staffan, om jag förstår dig rätt så är du har helt rätt ute och jag gillar ditt angreppssätt. Du är ute efter sanningen rätt och slätt.
    Precis så har min egen resa varit – fastän jag kallat mig kristen hela livet. Men jag kom till en punkt i livet där jag ochså ville kunna älska Gud av hela mitt förstånd inte bara mitt hjärta. Men det innebar också att om tron inte gick att försvara intellektuellt då ville jag inte heller tro på det. Varför tro på något som inte är sant även om känslorna stundtals sa att det var sant?
    Efter att ha prövat tron, läst moståndares syn på saken, lyssnat på mängder av debatter, läst en hel del apologetisk litteratur, talat med förnuftiga människor etc så måste jag klart säga att kristen tro vinner med hästlängder.
    Och tron är inte en blind tro, typ att kristna tror att Gud finns medan ateisten vet att Gud inte finns. Nej, jag säger som John Lennox: ”Tron är snarare ett gensvar på de bevis som finns – inte en glädje över att det inte behövs några bevis”.

    Men låt dig inte förledas att tro att detta är någon form av intellektuell lek där det handlar om att ha de rätta argumenten som man kan slå i huvudet på sin meningsmotståndare. Tyvärr tror jag synen på apologetik ibland är sådan inom kyrkan men jag får inte intrycket att någon av de författare som nämnst i denna bloggpost beter sig på det viset.

    Hoppas du hittar sanningen.

  7. Sansade intellektuella människor som Staffan är alltid trevligt att samtala med. Jag hade en period där jag träffade många Staffan-människor efter midnatt på krogen, hängde mycket på Cafe Opera på 1990-talet. I efterskott kan jag sakna dessa samtal. Kanske behövs en viss distans till varann för att kunna vara öppen. Lärde mig mycket på det viset även om man självklart från kyrkorna då och då dundrade ned på det ytliga nöjeslivet där jag understundom fanns mitt i.

    Jag tror apologetisk diskussion behövs eftersom kristna i allmänhet har så dålig bibelkunskap. Dålig bibelkunskap skulle till äventyrs kunna uppvägas av ständigt nya o aktuella berättelser om vad Gud har gjort i mitt liv. Det förefaller mej som om sådant är ändå mera nedprioriterat än bibelkunskap. Många kristna förväntar sej inget av Gud, talar sällan med honom, och vad kan då hända värt att berätta? Inte mycket.

    Att slå apologetiska one-liners i huvudet på sina motståndare passar möjligen i tv-mediets snuttifiering, men jag tror inte man kommer särskilt långt med det. När det i Bibeln står talas om människor som vill diskutera med Jesus så sker det ibland hela nätter igenom, typ Nikodemus. Inga one-liners där inte.

  8. Staffan,

    Om du visste hur tacksam jag är för ”du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft”. (Markus 12:30)

    Och kombinerat med Joh. 14:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

    Min bakgrund är Pingst och där fanns det redan för 50 år sedan en överbetoning av känslor och upplevelser. Det fanns ett bildspråk som i många avseenden var både groteskt och köttsligt. Jag skulle kunna ge exempel på nästan erotiska formuleringar i bön där (ofta en kvinna) uttryckte sin kärlek till Jesus, eller predikningar och böner som koncentrerade sig kring de gruvligheter som utspelade sig vid Jesus korsfästelse. Allt avsett att väcka starka känslor till liv.

    Jag tror att man rätteligen får tolka Markus 12:30 såhär:

    1. Orden ”hela ditt hjärta” syftar på den emotionella biten. Vi har olika behov av att rationalisera våra upplevelser.

    2. Orden ”hela din själ” skulle kanske hellre ha översatts ”hela ditt liv”. Vi har olika lätt (eller svårt) för att ”vara vittnen” och ta risken att förlora anseende eller till och med livet i vissa länder.

    3. Orden ”hela ditt förstånd”. Tolkning och förklaring överflödiga.

    4. Orden ”hela din kraft”. Det syftar nog inte bara på hur mycket muskler vi har. Jag tolkar det som en förstärkning av de tre första. Uthållighet, trofasthet och så vidare.

    Det var en befrielse för mej att upptäcka att det fanns tillgivna Kristustroende som hade en speciell gåva i att kunna formulera logiska tolkningar av Guds Ord.

    Jag kände mej ensam och alienerad i den övervägande emotionella omgivningen.

    Långt senare i livet, i en situation av kris, fick jag upptäcka att förståndet kom till korta och att gemenskap och tröst fanns på det emotionella planet.

    Varför nu detta korta vittnesbörd?

    Jo, för att jag kan tänka mej att den som vuxit upp i en rationaliserande, förståndsorienterad miljö, kan ha behov som är diametralt motsatta de behov jag hade.

    Apologetiken har utan tvekan ett stort värde för dem som inte känner sig hemma i mera emotionella sammanhang.

    Vad som är till mest nytta för de mer emotionella vet jag inte. Kanske poesi?

    Och till sist en liten kommentar till ditt behov att läsa andra personers frågor.

    Empati och viljan att förstå andra är ju bra.

    Dock blir det lite haltande om man inte först själv formulerar sina egna frågor. Och finner acceptabla svar på dessa.

    Ungefär som en livräddare som inte själv kan simma.

    /Kjell

  9. Kan verkligen rekommendera Kreeft, då jag för 15 års sedan köpte den på en evangelikal konferens (IFES) i Marburg (o påsken firades på luthersk-zwingliansk mark (utan nattvard, p g a allt för skyllda nattvardssyner)!

    Jag sträckläste Kreeft. Den är helt suverän, men helt tyst i konfessionella stridsfrågor (alltså behandlas bara sånt som Evangelikaler o katoliker är överens om)! Kreeft var den stora behållning i Marburg (trots att han inte var där)!

    Detta är apolegetik i världsklass, ja snarast ”celestial klass”. Köp, läs o läs om. Lidandets problem tas upp i en annan (finns bara Second-hand) av hans mästerverk; Guds tårar (på HF-förlag SIC)! Och Catholic Christianity är en sagolikt bra utläggning o kommentar till katekeserna. Den sistnämnda är dock livsfarlig för den är prokatolsk! 😀

  10. Idag firas riktig påsk (HAN är Verkligen där, uppstånden i fysisk realitet), t o m på TV…
    Kl 10 i SvT (repris 14/5 och på SvT play) för er som BARA kommer se universums största händelse på film.

    Missa inte en massa, ty de som missar en mässa, missar en ”mass”/massa

    Merry X-mas (ty ALLT sammanfattas o återupprepas i detta mysterium)!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.