Vad ska man säga om KD?

Vad ska man säga om KD i dessa tider?

Både Lars Adaktussons krönika och Hasse Boströms ledare i Dagen är tänkvärda analyser. KD riskerar att hamn under fyraprocentsspärren och söker febrilt att hitta en väg att vinna väljare. Lösningen som uppenbarligen tycks tilltala majoriteten inom partiet tycks vara att söka sig åt ett mer liberalt håll och att lämna värdekonservatismen bakom sig. Partiets majoritet vill inte längre förknippas för starkt med den väljarbas som en gång startade och byggde upp partiet, de traditionella kristna kärnväljarna. Man talar gärna om en kristen värdegrund, men vad den betyder rent praktiskt tycks kunna ändra sig ganska tvärt över en natt, vilket exemplet med frågan om sterilisering vid könsbyte visar.

Kanske detta visar att hela projektet med ett ”kristet” parti egentligen är dödfött från början, kontinentala exempel till trots. Att försöka driva politik utifrån så kallade kristna värderingar är ju endast rimligt om dessa värderingar kan anses ha ett ganska starkt stöd hos väljarkåren i allmänhet. Men, Sverige är ju knappast ett sådant land. Hela 1900-talets politik och kultur- och samhällsliv har ju i mångt och mycket gått ut på att folket och samhället vill frigöra sig från det kyrkliga tvånget. I vårt land har kristen tro så starkt kommit att förknippas med politiskt tvång på grund av vår 500-åriga historia med en statskyrka som är starkt förknippad med den högsta politiska makten, att ingen svensk idag tänker på kristen tro och kristen kyrka som något frigörande. Kristen tro och kyrka är något man ska frigöra sig ifrån. Och vi i frikyrkan har varit med på barrikaderna! Vi har ofta haft som en viktig del av vår egen identitet, att vi inte är som Svenska kyrkan… vad det nu än gäller och med olika negativa ord om hur Svenska kyrkan är eller har varit. Vi har därför på ett sätt varit en bidragande orsak till problemet att Sverige nu är ett av världens mest sekulariserade länder. Genom att kämpa för frigörelse från Svenska kyrkan och dess traditioner (ja, genom att vara starkt kritiska mot allt som har smak av tradition) har vi både bidragit till allmän historielöshet och till avkristning.

Nu är det sistnämnda i och för sig inget som en biblisk beläst person speciellt skulle förvånas över. Bibeln talar ju klart och tydligt om att vi människor är syndare med en medfödd benägenhet att söka oss bort från Gud. Vi är födda med en böjelse att inte vilja lyda Guds bud och att inte vilja lyda Gud. Det kallas arvsynd. Det gör att hela 1900-talets svenska historia av sekularisering inte på minsta sätt är förvånande på ett sätt. Det som är mer förvånande är att vi frikyrkliga så aningslöst har trott att lösningen på detta är att ha ett ”kristet” parti som lagstiftningsvägen ska försöka göra samma sak som Svenska kyrkan gjorde förr när den var en statskyrka med stort inflytande över politiken.

Jag tror, att i ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle som vårt, så kan inflytande för ”kristna värderingar” endast ske underifrån. Genom att människor kommer till tro på evangelium och genom att kristna förvandlas från lata, självgoda konsumenter av privatreligion till genomtänkta, bibelläsande och teologiläsande Jesu lärjungar. Då kan vi underifrån påverka samhället utifrån goda principfasta bibliska och kristna värderingar.

Det kanske rentav vore bra om KD åkte ur riksdagen! Det kanske vore det bästa som kunde hända för kristenheten i Sverige och för folket i övrigt. Bort med politiska flummare som inte begriper vad kristen tro handlar om men som ändå envisas med att använda sig av det kristna namnet. Det kanske är dags att ge upp drömmen om KD och rösta på vanliga politiska partier i stället. Det kanske vore bättre med fler engagerade och tänkande kristna politiker i vanliga partier. Jag börjar undra om inte Roland Utbult gjorde fel som bytte från Folkpartiet till Kristdemokraterna. Det är kanske åt andra hållet som vägen borde gå.

Som pastor vill jag inte direkt i denna blogg ta en renodlad partipolitisk ställning, jag är precis som tidningen Dagen partipolitiskt obunden. Men, som pastor är jag trött på att namnet ”Krist-” och uttrycket ”kristna värderingar” ständigt missbrukas av politiker som i det lilla partiet har kunnat skapa sig en god och trygg ekonomisk karriär baserad på vad som verkar vara en ständig önskan att vända kappan efter vinden ständigt lite för sent för att det ska verklig effekt, men tillräckligt ofta och snabbt för att man skulle kunna kalla det principlöshet. Jag tror inte längre på att stödrösta på KD, bara för att jag är kristen och har ”kristna värderingar”. Nu kommer jag i fortsättningen att ta ställning enbart utifrån hur jag tänker i andra politiska och ideologiska frågor. De kandidater jag skulle ha kryssat för i val till riksdagen om jag rösta på KD, för att de är principfasta och verkligen står för kristna värderingar, de är numer marginaliserade. Och själva tanken på ett specifikt ”kristet” parti har ju aldrig riktigt verkat övertygande för mig ändå.

21 reaktioner till “Vad ska man säga om KD?”

  1. Bra och genomtänkt skrivet, Mikael! Det stora problemet i samhällets politiska liv är ”politisk korrekthet” och det har drabbat praktiskt taget alla politiska ideologier och partier. Man har ändrat sej till oigenkännlighet! Man tar bort eller tonar ned det, som är tydligt ideologiskt, men inte allmänt populärt. Man söker sej till den allmänt liberala hållningen. Den politiska korrekthetens mest kända idé är ”alla människors lika värde” och detta tolkas så att alla har rätt närmast i alla frågor. Att påstå någon rätt och fel uppfattas som kränkning av ”alla människors lika värde”.

    Bara att ta de två tydligaste områden, där politisk korrekthet är tydligast och gör att all kritik är förbjuden, om man vill vara anständig och bli accepterad medialt. Homosex och invandringspolitiken/multikuturalismen.

    Jag tycker, att det är svårt att definiera något som ”kristet” i politiken. Det är bättre att vara konservativ och så var det, när KD och hela den europeiska kristdemokratin började, målet var att bevara kristendomsundervisningen i skolan och klassiska kristna värden i samhället. Jag håller med dej, att vi inte kan skapa ett kristet land genom politiken.

    Men som du skrev, vi ska inte nedvärdera det kristna inflytandet i samhället, som funnits. Det har hjälpt människorna att leva någorlunda vettigt och så småningom har de förstått det ännu bättre, när de har kommit till en personlig tro.

    Detta blev ett kort litet inlägg. Jag är mycket glad över ditt klara och insiktsfulla sätt att skriva! Kämpa på i ditt sammanhang!

  2. Under min tid som väljare har KD aldrig varit ett alternativ till stort förtret för delar av min släkt som är aktiva kristdemokrater. Tyvärr ser jag även på dom hur det specifikt kristna har tonats ned och hur man ställer upp på relativismen, allas lika värde oavsett konsekvenser, allt för att passa i den politiska mittfåran.

    Det finns idag inget existensberättigande för KD! Sista chansen, kändes det, var förlidna partiledaromröstning. Det vore mycket bättre om kd las ned och istället togs emot av någon av de andra partierna. Att, som många säkert gör, till delar behöver tumma på sina politiska övertygelser för att taktiskt rösta kvar KD i riksdagen är egentligen hyckleri och odemokratiskt beteende.

    Jag tror kristna ska finnas i alla partier och göra sin röst hörd. Dessutom ska kristna, särskilt kristna ledare, höras i debatter, översvämma Brännpunkt och DN Debatt och regionaltidningarnas insändarsidor för att visa att kristen tro inte är en marginaliserad sekt utan det som hela samhället är byggt på. All heder åt Stefan Swärd som syns ofta på tidningssidorna. Även om just innevarande migrationsdebatten är den kristna kyrkans svar på politiskt korrekthet – i den frågan finns uppenbarligen bara ett tillåtet sätt att tänka

    Dock tror jag att när KD grundades var tidsandan en annan, då fanns statskyrkan och såg inte ut att avvecklas. Det finns alltid en risk med ett kristet parti att det blir väldigt enkelspårigt och ses som en kyrka istället för ett politiskt parti.

    Min mors gamla pastor svarade på frågan vilket parti man bör välja: välj det som ger dej största personliga frihet. Det är en ledstjärna som jag själv går efter.

  3. Jag är inte engagerad i partipolitiken i dag. Jag blir ibland lite förundrad över sammanblandningen av partipolitik och församling. Kristdemokraterna är ett politiskt parti grundat på vissa värderingar, inte bibeln. De vilar på kristen etik men inte på kristen tro.
    Det skulle man i och för sig kunna önska sig, men så är det inte. Det finns alltför många debattörer som inte vill se skillnaden.
    När LP och co bildade partiet var samhällsklimatet annorlunda. Då kunda man tala om kristen tro och sjunga väckelsesånger på partimötena. Vi var idealister på ett annat sätt. LP var den store ledaren som satte standarden. När vi fick 1.9% av rösterna var vi på gång. I dag är det annorlunda.

    Vi kan jämföra med den diskussion som Sigfrid Deminger startat bland kristna. Kristenheten är på tillbakagång i församlingarna och i samhället. Det får vi försöka behandla i resp. församling, inte på den politiska arenan.
    Ska vi ställa högre krav på politiska partier än på församlingen?
    KD ingår i en allians med fyra partier som inte är ett dugg intresserad av samma moraliska frågor som KD. Värdet i att vara med kan säkert diskuteras, men så är det. KD är dessutom det minsta partiet i denna allians. Dessa fyra partier skall föra en gemensam politik. Egentligen en omöjlighet.
    Tre ministrar mot, hur många är det, 24?

    Vad man skulle önska sig ibland är att man skickar med en brasklapp, ”härtill är jag nödd och tvungen” när man måste representera något man inte håller med om, (som tex Maria Larson om barnhusbarnen) men är tvungen att acceptera.
    Men, det kanske inte heller skulle fungera i längden. Enade vi stå, söndrade vi falla.

    Ibland får jag intrycket att vi tar ut vår frustration över bristande framgångar i församlingarna på Kristdemokratrerna. Det finns inte mycket nåd för KD-politiker.

    1. Jag tycker inte att man ska ställa högre krav på politiska partier än på kristna församlingar. Och jag vill heller inte ta någon frustration på just KD för att kristenheten i Sverige upplever en stagnationsperiod. Men, jag anser att det blir lite galet när ett parti som hela tiden försöker låta kristet och hävdar sig stå för kristna värderingar hela tiden successivt ändrar på sin politik i syfte att kunna regera ihop med andra. Det blir liksom ingen mening med begreppet kristna värderingar då. Kanske skulle jag vara något mindre negativ till det hela om man hade bytt partinamn. Man kunde kalla sig Vård- och omsorgsdemokraterna t.ex., då har man fångat in hela KD:s politik i ett nötskal och vi som är intresserade av ekonomiska frågor och utrikespolitik kan söka oss till andra partier. Sedan kan man i stadgarna skriva att partiet vill låta sin politik inspireras av kristna värderingar. Men, så länge man har stavelsen ”Krist-” i sitt partinamn sänder man missvisande signaler.

  4. ”Ska vi ställa högre krav på partier än på församlingar?” Mycket intressant kommentar. Den tål att tänka på.

    Många av de kristna församlingar, vars själva existens handlar om kristen tro och utbredandet av den, är så totalt okristnade att ordet ”kristen” borde tas bort. Om basen, om man så vill, till ett kristet parti i Sverige till stora delar är okristen så kan man inte förvänta sej att det kristna partiet ska vara kristet.

    För övrigt tycker jag alla partier håller på med samma ”moraliska” frågor men det är ordet ”moralisk” som är den springande punkten, hur definierar man det? Om vi, främst av allt som det verkar, vill ha biblisk sexualmoral i ett politiskt parti, då får vi nog leta länge, KD’s alla falanger och de flesta kyrkor o samfund inkluderade.

  5. Mikael!
    Jag har en känsla av att det är andra än kristdemokrater som vill klistra etiketter på KD. De kristna värdena är, har ju också blivit, väldigt allmänna i dag. Det hette ju också KDS från början men det visade sig omöjligt att marknadsföra. Den kristna etiken var ju heller inte säljbar eftersom den omvandlades till kristen tro av väljarna, med god hjälp av konkurrenter. Jag tror att ”krist” mycket väl platsar i partinamnet om det placeras i rätt sammanhang. Någon delning av grcerna tror jag inte på.

  6. KD är det parti som i högsta grad gör mer skada än nytta. Tänk vad de arbetade för EU-medlemskapet och införande av euron. Inga var ivrigare än Alf Svensson & co. (KALE fanns med förståndiga män som Lennart Sacredeus men vad hjälpte det när de ständigt marginaliserades). Med KD´s hjälp har abortturism införts i vårt land. Man har nyligen sagt ja till lagändring om sterilisering av transsexuella. För trons bevarande i vårt land är det glädjande att de nu hamnat under 4%-spärren.

  7. ”Kanske detta visar att hela projektet med ett ”kristet” parti egentligen är dödfött från början, kontinentala exempel till trots.”

    ..precis som kontinentala exempel. Kunde man även säga beroende på synsätt. De kontinentala kristdemokraterna är till största delen styrda från Vatikanen för att driva genom påvens projekt – ett enat Europa – precis såsom Charta oecumenica föreskriver:
    En enda enad katolsk kyrka i ett politiskt enat Europa.

    Unionen startades en gång av tre kontinentala katolska kristdemokrater vilket givit aktörer i det forna KDS anledning att heja på detta supermaktsbygge och införandet av EMU och euron i Sverige. Nu har EU införlivat Mellanöstern och Nordafrika i ett s k Eurabia, även benämnt Medelhavsunionen (PA-UfM), vilket föranledde påven att vördsamt kyssa koranen.Detta föranledde i sin tur svenska KD-politiker att säga: ”Muslimer och KD har gemensam värdegrund” (vilket kanske kan stämma).

  8. Nej, Lars W! Nu får Din aversion mot katolikerna faktagranskningen att stå på öronen! Det stora tyska CDU är sannerligen inte ett katolskt parti. Tyskland har ungefär 50/50-fördelning mellan katoliker och protestanter. Många protestanter är med i CDU. T ex finansministern från den protestantiska lekmannarörelsen Wolfgang Schäuble, t ex nye presidenten protestanten och prästen Joachim Gauck, t ex förbundskanslern, den protestantiska prästdottern Angela Merkel, t ex tidigare presidenten Horst Köhler, von Weizsäcker, lekmannapredikanten Johannes Rau osv. Det är knappast katolsk dominans i CDU. Möjligen i någon delstat som är övervägande katolsk, som t ex Nordrhein-Westfalen och Bayern.

  9. ”Nej, Lars W! Nu får Din aversion mot katolikerna faktagranskningen att stå på öronen! Det stora tyska CDU är sannerligen inte ett katolskt parti.”

    Det var inte CDU som grundade EU (d v s dess begynnele kol- och stålunionen). Det finns många länder i Europa och det finns andra kristdemokratiska partier än CDU i Europa.

  10. ”Tyskland har ungefär 50/50-fördelning mellan katoliker och protestanter.”

    Problemet är att även protestanterna i Europa står bakom Charta oecumenica och verkar alltså därmed för en enda enad katolsk kyrka i ett politisk enat Europa (Lennart Sacredus och några till undantagna).

  11. Det var Adenauer tillsammans med Monnet och Schuman som skapade Kol- och stålunionen. Adenauer var förbundskansler, troligen den bästa som funnits, han var partiledare för CDU och han var troende katolik. Så det beror på hur man ser det. CDU tycker nog att dom var med och grundade föregångaren till EU.

    Jag är inte med i någon tysk protestantisk kyrka och har ingen förstahandsinformation, men jag vet att det råder väldiga åsiktsskillnader bland gräsrötter i de båda stora kyrkorna, enormt mycket större än i Sverige. Detta eftersom vardagstron fortfarande är levande på ett helt annat sätt än här och man därmed försvarar sin kyrkas tro.

    Att man i reformationens kärnland, där det ibland råder närmast krigstillstånd mellan katoliker och protestanter i mindre städer, skulle vara i färd med att skapa en enda katolsk kyrka är lika sannolikt som att vi alla håller på att bli kinesiska provinser.

  12. ”Kom ut ur din konspiratoriebubbla.”

    Det jag skrivit om här handlar inte om konspriationer utan om realiteter. Utvecklingen av det återuppstigande romarriket – från Kol- och stålunionen till dagens EU och det planerade Eurabia är en del av den moderna, dokumenterade historien. Charta oecumenica finns tillgängligt för läsning på internet.

    (Sedan finns det givetvis många osynliga trådar mellan EU och påvetronen, vidare till KV, WEU, AU, NATO m m där man inspireras till en mängd konspirationsteorier – men det är inte vad jag skrivit om här)

  13. Kanske det går att lyfta en aktuell fråga i tiden som ändå kan visa ett det behövs ett KD för att om möjligt förhindra ytterligare urspårningar.

    Längtan efter barn hos en kvinna kan gå långt, det är tydligt. Längtan behöver inte vara mindre för att hon är ensamstående. Enligt uppgift är det den gruppen som har det ekonomiskt svårast. Hon är dessutom ensam om ansvaret för sitt barn. Jo, men hon har naturligtvis ett ekonomiskt starkt nätverk omkring sig, säger man trosvisst. Varifrån får man det, jo från ett önsketänkande att det ska vara så. Om det händer något med den ensamstående modern, sjukdom, arbetslös, hon kan tom avlida, då ska önsketänkandet gripa in. Pappan som är det naturliga nätverket finns inte, varken då eller senare.

    När man målar bilden av familjer, som kan se olika ut, men för det mesta innehåller två vårdnadshavare, så pekar man på vad som kan gå snett, skilsmässa t.ex. Man ser det som olyckligt eftersom barn blir lidande i det sammanhanget. Här bygger man in skilsmässan som ett faktum redan från början, som helt oproblematiskt. Det här förslaget är inte lagt med tanke på barnets bästa.

    Det faktum att ensamstående kvinnor kan adoptera redan befintliga barn som ofta har en svår situation redan, är inget skäl att skaffa nya på konstgjord väg. Förslaget öppnar dessutom för en ny jämställdhetsdebatt. Vad skall en ensamstående man som älskar barn göra?

  14. ”Kanske det går att lyfta en aktuell fråga i tiden som ändå kan visa ett det behövs ett KD för att om möjligt förhindra ytterligare urspårningar.”

    Den största urspårningen i vårt lands historia var KD med på frontlinjen och drev på. Det var 1994 när svenska folket lurades att säga ja till medlemskap i EU. De var än ivrigare att lura på Sverige euron ca 10 år senare och grämer sig ännu över att det inte lyckades. Jag tackar Gud för att vi med hjälp av kommunister och andra förhindrade den katastrof det inneburit att idag vara bundna vid det europeiska samarbetet även genom valutan. Må Sveriges folk ta chansen att begära utträde ur unionen medan tid finns.

  15. Lars W!
    Sen var det det här med aktualiteten. EU och euron är historia nu, bortsett från att euron fortfarande kan komma upp på agendan för nytt beslut. När den frågan blir aktuell igen får vi dikutera det då. Jag tycker vi har att förhålla oss till nutidsfrågor och inte gräva ner oss i det som varit. Var sak har sin tid, som Predikaren säger. Det verkar som att KD är det enda parti som vägrar leka Gud för närvarande. Det är värt en debatt.

  16. ”EU och euron är historia nu…”

    Ja, det är den historia vi lever i nu. En historia vi ska undslippa nu när vi kan. Det finns möjlighet och regler för utträde ur EU. Det är den frågan som måste upp på agendan.

    När det gäller euron är det bara Alf Svensson och Jan Björklund som i dagsläget vågar tala om anslutning till den suspekta valutan. Alf Svensson gick för någon vecka sedan ut med en debattartikel till försvar för EU och euron – så det är ingen ”död” fråga för KD.

    Du illustrerar i din inställning det som oroade David Wilkerson mest vid dennes sista Sverigebesök:

    ”Den välkände pastorn David Wilkerson besökte Sverige i slutet av maj. Han är något av en profetgestalt och han har inte minst blivit känd för detta genom sin bok Synen. Den kom ut i början på 70-talet och det han beskriver i den om framtiden har till mycket besannats.

    I en intervju i Världen idag ger han kort även sina synpunkter på vad som håller på att ske. Han ser bl. a det profetiska skeendet som är i Europa och som vi skrivit mycket om i Flammor. För honom är det inga problem att se detta och han är förvånad över dem som inte ser detta. Om detta kunde man läsa så här i tidningen Världen idag:

    ‘Han är förvånad över att så få förkunnare är medvetna om situationen i Europa och det som väntar.’

    Själv har han läst sig till att Europaunionen omfattas av inte mindre än 85 000 sidor av lagar och paragrafer och han tycker sig se ett anti-kristligt system som växer.

    – Jag vet att många vill inte höra talas om det, men visst är det så.”

    Vidare säger han sig vara chockad över en sak:

    ”– Jag är chockad över hur få förkunnare som är medvetna situationen och hur nära vi står Jesu återkomst’

    Den känsla han fick när han landade i Sverige uttrycker han så här:

    ”– Det första jag kände var att kyrkorna behöver få en krismedvetenhet.’

    Bara dessa få citat av Wilkerson, finns anledning att djupt betänka och pröva var vi står i förhållande till det han säger. Må vi vara villiga att lyssna!” ­

    http://www.flammor.com/eu/eu044.htm

  17. EU är historia nu vad gäller Kristdemokraterna. Där är vi och där kommer vi att förbli. När det gäller euron är det en fråga för framtiden som inte ens Alf Svensson råder över. När det gäller det vi kallar för globaliseringen är det en process som fortgår oavsett vad du och jag tycker. Den är en förutsättning för det som återstår, tror jag.
    Jag har redovisat det den 29 december på min blogg som jag länkar till. Om jag inte får till en direktlänk så tar du dig nog fram, om du vill.
    http://stig-melin.blogspot.com/

  18. ”EU är historia nu vad gäller Kristdemokraterna.”

    Som sagt var, Alf Svenssons debattartikel härom dagen om EU och eurokrisen tyder på att det inte är endast historia för KD. De vill fortsätta sin imperialism och bygga vidare på supermakten som på sina håll numera kallas Eurabia. Inte minst KD-strebern Roland Utbult talar sig varm för ett starkt och överstatligt EU. Något profetiorna visar oss att vi ska hålla största möjliga avstånd till. Helst genom ett svenskt utträde medan tid är.

    En rätt ‘globalisering’ får vi se senare i Tusenårsriket – efter Harmagedon.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.