Att försvara den kristna tron med förnuft och precision – 1

Jag har den senaste tiden läst en bok som jag önskat att jag hade haft i min hand redan när jag var i övre tonåren. Jag talar om den kände apologeten William Lane Craigs senaste bok, On Guard – Defending Your Faith with Reason and Precision (Colorado Springs, CO: David C. Cook, 2010). Under de sista veckorna har jag också predikat några gånger om hur man kan försvara den kristna tron och ge svar på vanliga frågor som icke troende ställer och då haft stor nytta av denna bok. När jag skriver ”försvara den kristna tron” syftar jag inte bara på en allmänt defensiv hållning där vi bara försvarar oss mot invändningar, utan också på en offensiv hållning där vi aktivt ifrågasätter andra förhållningssätt, som t.ex. ateismen och sekularismen.

När jag under tonåren och strax därefter läste mycket apologetisk litteratur, hette det ofta att de traditionella/klassiska så kallade ”gudsbevisen”, som Craig skriver om, var passé. Det hette att filosoferna sedan Upplysningstiden visat att de inte längre var hållbara. Ofta framkom den inställningen både i kristen litteratur och i skolans religions- och filosofiundervisning. Och fortfarande är väl det en allmänt utbredd uppfattning. Det visar sig att även William Lane Craig hade samma erfarenhet som ung teologistuderande, men att han via en speciell bok fick upp ögonen för att så inte var fallet. Därefter har han ägnat sitt liv åt att återuppliva dessa argument för den kristna tron.

William Lane Craig är välkänd i många kretsar som en intellektuell försvarare av kristen tro. Han doktorerade i filosofi i England, för den kände religionsfilosofen John Hick (som är känd från Myth of God Incarnate-debatten på 70-talet och numer kanske mest för sin speciella variant av pluralistisk religionsteologi), då hans skrev en doktorsavhandling om det kosmologiska gudsbeviset. Han doktorerade därefter i Tyskland för den kände teologen Wolfhart Pannenberg (känd bl.a. för boken Jesus – God and Man, i engelsk översättning), då han skrev en doktorsavhandling om Jesu uppståndelse. Craig är känd som apologet, vilket märks om man söker på hans namn på Youtube, där man kan hitta flera godbitar från hans debatter med kända ateister. Han har också en hemsida där man kan hitta mycket nyttigt att läsa av både längre och kortare slag, inklusive en fråge-svar-sida samt lyssna på videos från olika debatter.

Den här boken är som en sorts handbok i apologetik – som kortfattat kan översättas som det rationella försvaret för den kristna tron. Men vad är det närmare bestämt och vad innebär det?

Man brukar ofta utgå från bibelordet:

”Var all­tid be­red­da att sva­ra (apologia) var och en som kräver be­sked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och re­spekt­fullt i med­ve­tan­de om er go­da sak…” (1 Pet 3:15-16)

Det grekiska ordet apologia som här är översatt med verbet svara, betyder egentligen försvar. Det används t.ex. som beteckning för det som en försvarsadvokat sysslar med i en rättegång. Och det texten här säger är, att vi som troende ska vara beredda att företräda/representera vår tro med så goda argument som möjligt, vilket kan tolkas både som försvar mot invändningar och som ett aktivt granskade och ifrågasättande av motståndarens argumentation. Man kan också se det som en fäktare som står beredd att försvara sig eller anfalla motståndaren i en fäktningsmatch, vilket är Craigs speciella vinkling av det i just denna boktitel och på omslaget. Det finns alltså både en defensiv och en offensiv aspekt på detta.

Men är detta bibliskt? Ska man inte bara predika evangelium och låta den helige Ande sköta överbevisningen?

Craig lyfter fram flera bibliska exempel på att både Jesus och apostlarna ägnade sig åt det vi kallar apologetik. Jesus hänvisade t.ex. både till sina underverk och till uppfyllda profetior för att bevisa för andra judar att han var Guds Messias. Apostlarna gjorde samma sak i sina predikningar i Apostlagärningarna. Lukas hänvisar i början av sina böcker till ögonvittnen som bekräftar hans berättelse. Paulus hänvisar till många olika ögonvittnen som sett Jesus uppstånden. Han hänvisar också till vad vi kan dra för intellektuella slutsatser utifrån naturen. Apostlagärningarna använder för övrigt också många uttryck som att ”övertyga”, ”vederlägga”, ”bevisa” osv när den beskriver de första kristnas predikoverksamhet.

Varför är detta viktigt? Craig ger tre skäl:

1. Det är viktigt att påverka kulturen.

Evangeliet hörs ju aldrig i ett vakuum, utan alltid i ett visst kulturellt sammanhang. Vissa kulturer kan göra att människor är mer positivt inställda från början till evangeliet och ser det som mer trovärdigt, andra kulturer kan göra människor mer negativt inställda från starten. Craig påtalar skillnaden mellan USA och Europa (han har bott 13 år i Europa) och nämner bl.a. Sverige!

Om kristna kan lära sig att ge goda intellektuella skäl för sin tro, kan det på sikt skapa ett ändrat kulturellt klimat som får den kristna tron att framstå som ett mer attraktivt alternativ för människor i allmänhet, och inte bara som något för de mindre vetande. Craig skriver (i min översättning):

”Jag säger inte att människor kommer att bli kristna på grund av olika argument och bevis. Jag säger snarare, att de argumenten och bevisen kommer att hjälpa till att skapa en kultur i vilken kristen tro är något förnuftigt. De skapar en miljö i vilken människor kommer att vara öppna för evangeliet. Så, att träna sig i apologetik är ett sätt, ett vitalt sätt, i att vara ett salt och ett ljus…” (s 18)

2. Det är också ett bra sätt för att stärka de redan troende. Det är en klar fördel att veta både varför man tror, som vad man tror, när man ska tala om sin tro med andra. Apologetik hjälper en också att bevara sin tro när man själv råkar hamna i tider av tvivel och andra svårigheter. En god utbildning i apologetik för tonåringar skulle utan tvivel sätta dem i bättre stånd att klara övergången till vuxenlivet och särskilt om de flyttar till annan ort för att studera. Det är också personligt utvecklande och gör dig till en intressantare person, enligt Craig.

3. Det är viktigt för att vinna människor för Kristus! En del kanske invänder och säger att det är få som kommer till kristen tro via argument av detta slag. Craig svarar med innebörden att det kan vara många bäckar små som leder människor till tro. Och vi vet ju inte vad som är det avgörande. Men, även om det skulle vara få, så är varje individ viktig för Gud och även om de individer som ”svarar positivt på apologetisk behandling” (mitt uttryck) är få, så är de många gånger väldigt viktiga och får väldigt stor betydelse för omvärlden, enligt Craig. Han tar här den kände kristne författare C S Lewis som exempel.

En manual för nya apologeter

Denna bok av Craig är avsedd att vara manual i apologetik. Den är avsedd att studeras, inte bara läsas. Craig har skrivit många böcker och artiklar, en del av det mer svårlästa slaget och en del mer populärt skrivna. Denna bok hör till det senare slaget. Den innehåller bilder, illustrationer och varje kapitel avslutas med en sorts argumentationskarta, där man kan se varje argument uppdelat med premisser, motargument, svar på motargumenten osv. Mycket pedagogiskt, när man väl läser texten och i efterhand repeterar kapitlet.

Jag ska i fler inlägg återkomma till hans argument i boken. Han framlägger fyra olika argument för varför det är mest rationellt att tro på Gud: Det faktum att något överhuvud taget existerar (Leibniz kosmologiska gudsbevis); Varför universum började existera (Kalam-kosmologiska gudsbeviset); Varför universum är så finkalibrerat för liv (designargumentet); det moraliska argumentet. Han tar upp ”motbeviset” mot kristen tro, lidandets problem. Han tar upp Jesu uppståndelse som det avgörande argumentet för varför just kristen tro är det rätta, och argumenterar mycket kraftigt för varför uppståndelsen är en historiskt mycket väl belagd händelse. Och han tar slutligen upp frågan om Jesus som enda vägen till Gud.

Men för den som inte kan vänta och/eller helst vill läsa själv, så köp den på en gång! Den är på 286 sidor (men med sådär pedagogiskt stor text med få rader, om ni förstår vad jag menar) och kostar 124 SEK på adlibris.com. Den är definitivt värd pengarna och är verkligen en bok som skulle ha varit väldigt bra att ha läst innan man började på universitet. Men, det är ju aldrig för sent.

För sent är det ej heller att förkovra sig i läran om de yttersta tingen och dit hör läran om den dubbla utgången, himmel och helvete. Dagen publicerar idag resultaten av en enkätundersökning om pastorers tro/inte-tro på just helvetet. Jag tillhör en av dem som svarat på enkäten. Jag får återkomma mer i detalj i just det ämnet längre fram.

Jag konstaterar också att dessvärre 😉 hann Jonas Melin före mig i Sverige att skriva om boken Against Calvinism av Roger Olson. Får se om jag kan slå honom om boken For Calvinism av Michael Horton. Men jag har läst Olsons bok, den är mycket bra. Jag håller på med att läsa Hortons, den är också mycket bra.

Övriga länkar: a, b, c

11 reaktioner till “Att försvara den kristna tron med förnuft och precision – 1”

  1. Hur man än vänder sina ord och funderingar måste vi inse till att vi idag nästan helt undviker att försvara tron. Har själv utmanat våra pastorer inom Pingst att debattera och försvara tron. Men det finns inget intresse. (se Pingst.nu). Det verkar som om våra pastorer som oftast förkunnar, inte har någon iver att föra ut Sanningen.

    Sedan har jag svårt för en diskussion där man bara tycker och tycker. Vi kristna skall förkunna Sanningen, Jesu lära, inte vad vi själva tycker. Och vi behöver egentligen inte ta reda på annat än vad Jesus och Ordet säger. Så snart vi börjar lita på enskilda människornas åsikter riskerar vi hamna fel.

  2. Ja Lennart !
    Jag & många med mig såg ditt upprop på pingst.nu.
    Det ytterst pinsamma är att ingen. ingen böjer sig ned och tar upp den kastade handsken.
    Ingen för pingströrelsens talan numera i det offentliga rummet.

    Det kan ha sina förklaringar och med risk för att enbart vara negativ så måste det tillstås att:
    * trots fler bibelskolor än någonsin, så produceras det färre ”andliga ledargestalter” som syns i det offentliga.
    * 4:e generationens väckelsebärare har ingen gemensam teologi. Det spretar vildvuxet vad som kännetecknar pingstteologi.
    * Församlingsgrundande ledarskap har förändrats enormt de senaste 20 nåren.

    Dessa faktorer kanske är en förklaring till varför det är otydligt & försiktigt. De ledare som har möjlighet att kliva fram kan av förståeliga skäl känna en osäkerhet, då det inte finns entydighet med församlingsstrukturer & lära.

    Konsekvensen blir att lekmän i rörelserna hittar andra ”räcken” att hålla sig i.
    Det positiva förutsatt att man har en eghen välgrundad bas för sin teologi, är att man hittat trosfränder från andra samfundssammanhang. Man ha lättare att ta till sig förkunnelse från andra kristna förkunnare som har sin bas utifrån ett annat kristet samfund.
    Riskerna är givetvis förstärkta om man inte har välutvecklade grunder för sin tro, att man lockas av allsköns religiösa enmansshower i bloggvärlden. Här finns det många som framställer sig som fina åkerfält av god säd, men i själva verket är dominerat som ett ogräsfält där det inte går att skörda något gott utsäde.

  3. Mycket bra och välskriven text du petat ner här. Svenska församlingar behöver mer apologetik, och klara av att försvara tron på den Uppståndne. On Guard håller jag för övrigt själv på att plöja igenom, kan också rekomendera Reasonable Faith, On Guards storebror. Samma innehåll men djupare och mer välutvecklat av samma författare.

  4. Nog vore väl en retorik- o apologetikskola i församlingarnas tonårsverksamhet bra mycket bättre som bagage att ta med sig inför framtiden än att bara sitta o fika o snacka vilka senaste kristna artister som gjort vilken låt. Vet i och för sej inte hur tonårssamlingar ser ut nuförtiden. Det vara inte överhövan intressant ens på min ungdomstid, alldeles för ytligt för min smak.

  5. Apolegetik är framtiden!

    Schaeffer (labri i skåne är fantastiskt), C S Lewis (och den katolske apologet – JRR Tolkien – som fick honom på banan), Chesterton, Kreeft och Ulf Jonson (Med tanke på Gud är standardverket på sv) är bra början.

    Mera sånt…

  6. Ah..vi talar inte om samme Schaeffer. Du menade hans son…
    Tråkigt att denne skulle vanära sin teologiskt utomordentligt kunnige far på det viset. Men det ligger ju i tiden och han är ju själv inte teolog. Vi får hoppas att han genom fördjupning i Skriften så småningom kommer fram till att ”pappa hade rätt” angående de katolska ”kyrkorna” och ”drar ut”.

  7. Lasse

    Nej jag talade först om farsgubben, som var Evangelikalernas störste apologet (och helt okunnig om Kyrkan, men dock intressant som allmän apologet), vars Son senare blev enormt kyrklig och radikalt kritisk mot sin ultrakalvinistidka uppväxt. Läs hans senaste böcker, se Wikipedia!

    Franky blev alltså inte katolik, utan medlem i den andra Kyrkan = den ortodoxa! Varför ska han draga ut ur henne? Är du antiortodox oxå? Du kanske helt enkelt bara är anti.
    God Jul!

  8. ”Nej jag talade först om farsgubben…”

    ”Franky blev alltså inte katolik, utan medlem i den andra Kyrkan = den ortodoxa!”

    Du är de tvära kastens man i både religion och diskussion.

    Är inte den allmännelig? Liksom Romarriket delades i öst och väst delades senare ”kyrkan” på motsvarande sätt. Den östra inte är lika tydligt villfaren men hör ändå till skökan. Man har mariadyrkan som ett exempel. Men ”modern till skökor och skändligheterna på jorden” tronar på Roms sju kullar.

  9. Pingback: På pilgrimsfärd

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.