Rucka inte på läran!

Jag håller med Elisabeth Sandlund om att Svenska kyrkan borde satsa på att hålla sig väl med sin kärntrupp av trogna gudstjänstbesökare, dem som vill vara en gudstjänstfirande församling och som har en levande kristen tro. Jag håller med om att man inte ska rucka på läran. Problemet är väl att man dessvärre redan gör det i väldigt stor utsträckning. Den bästa vägen för Svenska kyrkan anser jag vara följande:

  1. Satsa på att bli en bekännelsekyrka på riktigt. Alla präster måste tro på vad Bibeln lär och som det förklaras i Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Moderna försök att kringgå detta genom att säga att man ”förhåller sig poetiskt till texten” måste ses för vad det är: Otro och ovilja att förstå. Alla präster och diakoner måste alltså vara omvända kristna.
  2. Bara de som är aktiva troende ska ha rösträtt i kyrkliga val och församlingar. Bara aktiva troende ska med andra ord få vara med och bestämma. Inga passiva medlemmar ska ha något inflytande överhuvud taget.
  3. Inga stora och avgörande beslut när det gäller tro och kyrkoordningar ska fattas av någon som inte helt och fullt delar kyrkans tro och vill leva efter den.
  4. Satsa på att vara kristen kyrka och låt allt annat komma i andra hand. Det betyder att man inte behöver bry sig om eventuella andra åsikter om vad kyrkan ska syssla med eller vara. I princip är det endast Gud som bestämmer över sådant. Och endast de troende har därför egentligen något att göra med beslut i frågor som dessa.

Om man nu av olika skäl måste leva kvar med ett ”medlemskap” som omfattar allt och alla och som inte är förknippat med några krav alls, så kan man åtminstone agera som om endast den gudstjänstfirande församlingen var församling eller kyrka. Alla övriga räknas in i de onådda folken, de som ska missioneras.

När jag nu har skrivit detta, så undrar jag om detta inte är samma väg som de övriga lite mindre ”folkkyrkorna” som pingströrelsen och EFK m.fl måste gå. Inga passiva medlemmar ska ha något inflytande över något eller någon rösträtt. Ingen som inte helt och fullt delar församlingens tro och vill leva efter den ska ha något inflytande. Man ska satsa på att vara bekännelsekyrka, dvs ha en tydlig trosbekännelse och teologi som alla ledare måste bekänna sig till… Det skulle krävas rejäla omorganisationer av samtliga av dessa samfund.

Frågan vilka som kan eller får vara medlemmar kanske behöver kompletteras med frågan: Medlem i vad? Gäller det medlemskap i någon allmän religiös intressegemenskap eller i en beslutande församling?

Historiskt sett så har det varit vanligt att tolka Jesu liknelse om ogräset som att att åkern i berättelsen, som Jesus förklar är ”världen”, syftar på ”världen” i betydelsen av den värld som omfattas av den kristna kyrkan. Inom kyrkan finns både sanna troende och de som bara är det till namnet. Och så kommer det att vara till världens slut. Om detta stämmer, finns det många goda skäl till att slå vakt om den sunda läran och den sunda förkunnelsen och tilllämpandet av densamma, genom att inte organisera sig som en demokratiskt uppbyggd folkrörelse. Det finns nog andra modeller att vara kyrka, där bara dem som delar tron bestämmer.

Här följer bibeltexten:

Liknelsen om ogräset

”Han lät dem höra en annan liknelse: ”Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ – ’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’” (Matt 13:24-30)

Tolkning av liknelsen om ogräset

”Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.” (Matt 13:36-43)

Detta är ett kompletterande inlägg till mitt föregående med rubriken: Reformera Svenska kyrkan – och frikyrkan! Skrivet med anledning av en Dagenartikel.

15 reaktioner till “Rucka inte på läran!”

  1. Det är rätt tänkt, men hur kommer man dithän? Hur sorterar man bort alla icke-aktiva medlemmar ur både Sv kyrkan o frikyrkorna? Här råder absolut ingen samsyn. Det finns väldigt många som tycker att man härigenom klipper av den lilla spindeltråd som fortfarande ger en möjlighet till kristen påverkan på folk.

    Det vore bra med en sådan reformation men praktiskt är den omöjlig. Jag ser bara ett sätt då detta skulle gå och det är inget jag önskar: en rejäl förföljelse där medlemsskap i en kyrka kan innebära martyrskap eller åtminstone rejäla ingrepp i vardagen. Då kommer alla lämna som inte sätter Jesus främst.

  2. Varför i all sin där ska man tolka ”världen” som ”den värld som omfattas av den kristna kyrkan”? Det rimliga är väl att världen är alla människor, det finns ju Jesusfolk både innanför och utanför kyrkan. Dessutom finns det något som är värre än en kall kyrka i Guds ögon nämligen den som är ljum. Det verkar lättare att få fyr på en kallnad historik kyrka än på en som inte förstår sitt eget ljumma tillstånd.
    Själv är jag helt övertygad att urförsamlingen enligt Apostlagärningarna representerar den bästa modellen för hur kyrka ska byggas även i våra dagar,

    1. Ulf, jag tror att de som tolkat liknelsen som att den syftar på kyrkan, gör det för att de ser just denna liknelse som träffsäker beskrivning av sakernas faktiska tillstånd i kyrkan. För denna består både av varma kristna, ljumma kristna och sådana som inte är kristna alls. Men det är svårt för oss att bedöma vem som är vem. Vi kan ju inte läsa människors hjärtan. Syftet med denna tolkning är alltså inte att varken förespråka en kall eller en ljummen kyrka, utan snarare att se den som en förklaring på varför det är som det är. Sedan får man gripa sig an verket med att väcka dem som sover, reformera allt som kan reformeras kan, osv. När du talar om urmodellen i Apostlagärningarna, så glömmer du en sak som oåterkalleligt skiljer oss från dem hur vi än gör, nämligen att vi har snart 2000 år av kristen historia bakom oss, med mängder av olika kristna traditioner och tolkningar. Det hade inte urkyrkan i Jerusalem, och vi kan inte låtsas som om vi inte hade det.

      Wildwest, man kanske inte behöver ”sortera ut” några människor, om man organiserar om det som utgör juridisk person för kyrkan.

  3. Vi har tyvärr en dålig tradition av ständigt uteslutande i svensk frikyrklighet. Enligt någon undersökning var vi värst i världen på detta. Den generation som upplevde detta finns fortfarande kvar och bitterheten är emellanåt stor. Familjen har två 90-åriga vänner som fortfarande talar om detta som något av livets största besvikelser.

    Genom förändring av den juridiska organisationen eller genom att aktivt genom brev eller samtal be folk ta ställning till sitt medlemsskap kommer utlösa ett ramaskri i befolkningen över kärlekslöshet, fundamentalism, hårklyveri etc. Jag vet inte om det gagnar saken. Här väljer man mellan pest och kolera: antingen gör man inget åt den nuvarande situationen och har medlemmar som företräder nåt annat än sin kyrka eller så är man väldigt radikal och får en ganska improduktiv diskussion på halsen.

    Det enda som måste förhindras är att icke-aktiva, icke-troende medlemmar genom demokratiska processer kan bestämma teologisk inriktning på kyrkan (se Norrmalmskyrkan bl a). Det ser jag ändå som det största hotet. Kanske ett enkelt sätt att förhindra detta är att kräva medlemskort på församlingsmöten och att mötet inte är beslutsfört när färre än 50% av medlemmarna är på plats.

    En annan anledning att rensa matrikeln är om man uppbär statsbidrag uttryckt per medlem. Då finns en hederlighetsaspekt i det hela.

    Hur som helst så måste processen starta med ett eller två års bibelcentrerad predikan om vad vi tror på och vad det innebär att vara medlem i en kyrka. Innan dess kan man inte göra nånting.

  4. Jag tycker problematiken koncentreras i SvK dilemma hur de hanterar skolavslutningsproblematiken:

    Neutralitet visavi evangeliskt innehåll
    Prästens tjänsteutövning visavi krav på ”lame duck”
    Att medverka eller ta ledigt för att kraven inte förknippas med prästens tjänsteuppfattning.

    Sedan finns det högröstade som oftast inte ens är i närheten av kyrkorummet, som tar varje ”pip” för intäkt att någon försvarlös skulle bli kränkt av att namnet Gud yttras:
    Alltifrån Sturmark-fans till någon hemmasnickrad filosof-ateist, men sällan eller aldrig ifrågasättande från någon vuxen förälder med invandrarbakgrund & helt annan religiös/kulturell bakgrund.

    Den politiska korrektheten har blivit en beröringsskräck med kristofobiska förtecken.

    Egentligen behövs sedan länge en biskop med kräkla som åtminstone kan yttra sig till förmån för kyrkans tradition, istället för att sätta tvivelsgrubblerier & subkulturfenomen som Ecce-homo-utställningar i högsäte.
    Men då får också frikyrkofolkets omslagspojke påvisa att han steppade in i Storkyrkan sida vid sida med fel sällskap, där han dessutom sköt sina egna SD-åsikter till fel publik.

    SvK har det inte lätt…
    – men ändå fröjdas jag av att sitta ned i dess kyrkbänkar, följa med i psalmsång & liturgi med ”tunga matnyttiga” texter.
    Och det finns trots allt ett tjänande prästerskap som är gediget ”utbildade” till att förkunna Ordet.
    Det är för en frikyrkovan ”gammelkristen” också befriande, att slippa det oförberedda frikyrkliga hemsnickeriet där hängmattefilosoferandets funderingar tagit högsäte i predikokonsten, & några assister ramlar in på estraden med oförberedelsens hurtfriska humorfraser.

    För klassiska äldre kyrkor tycker jag mig se en nyfikenhet hos en blandad skara, alltifrån att upptäcka ”det gamla” kyrkorummets rymd & helighet med stillhet, till strofens gamla sångtext & nattvardens sakrament.
    Många har vidare preferenser – alltifrån prästen olle Carlssons bekända trasighet till kyrksamhetens minimala fragmentanknytning.
    Men kan SvK fortsätta med ”matnyttigt” Gudstjänstfirande & öppna kyrkportar för enskild stillhet så tror jag förtroende & tillväxt kan gro.

    En annan avgörande faktor är predikokonstens utbildning. Den nymordena predikonstens slagsida till att förmedla egna funderingar & utgångspunkt från sina inre tankar måste återgå till Ordets rena auktoritet som fundament.

    Frikyrklighetens sekulära hängmattefilosoferande & SvK mänskliga utgångspunkter i predikokonst måste återgå till Guds Ordets källor.

  5. Käre bror Michael
    Min utgångspunkt är inte att ta vara på 2000 år av tradition utan att så långt det är möjligt rensa bort sånt som inte stämmer med Bibeln. För mig innebär detta inte att jag inte kan ta lärdom av ortodox hängivenhet eller pietistisk rättspatos men om en praxis inte stämmer med Bibeln anser jag inte att en sådan har nått större värde. Vad ska vi exempelvis med ha med ersättningsteologi att göra. Denna vidriga grund för antisemitism är inte bra bara för att den tillkom redan före Augustinus och tillskyndades av denne. Troendedop och Andedop fanns i urkyrkan. Du kan väl rimligen inte mena att vi som pingstvänner inte ska tillämpa dessa urkristna yttringar bara för att det gått långa tider där dessa sanningar var satta på undantag?

  6. För det första, vad Jesus menar med liknelsen om ogräset i den yttersta tiden är nog att undervisa oss om att det goda och det onda växer tillsammans. Det är ibland mycket svårt att säkert veta vad som är ogräs, förrän det är fullvuxet. Vi klarar ofta inte ens att se hur det ligger till. Men nu börjar ondskan och upproret mot Gud ha vuxit så högt så att det är lätt att se hur det ligger till.

    Håller med Ulf att vi måste gå tillbaka till urkyrkans sätt att fungera. Och jag tror också att vi hellre borde lägga ner alla samfund, i stället för att som Pingst bygga upp ett. Resultatet blir överallt att samfundsledningen ”förfaller”, påverkas av varandra och av liberalteologin, kolla om det finns någon kyrkan/samfund som inte mer och mer överger bibeln som enda grund. Nu känner t ex pingstledningen att den har ansvar för hela rörelsens teologi, vilket aldrigt varit tänkt.

    Däremot behöver få tillbaka sanna fria apostlar/biskopar/profeter som över samfunds/lokalförsamlingsgränser vågar säger vad bibeln säger och vad Gud vill. Idag saknar vi akut herdar som vågar säga Sanningen. Anpassningsviljan och rädslan är alldeles för stor.

  7. Lennart J

    Sen när anpassade sig +Anders?
    Sen när anpassade sig påven?
    Sen när anpassade sig Kyrkan (e.g. polygami, slavar, abort, preventivmedel, homosexualitet, prästinnor, socialläran)?

    Glad pingst!

  8. De som bortser från ortodox tradition bortser från att också Bibeln har en muntlig tradition. Ortodoxt troende-och Andedop sker genom dopets och chrismasmörjelsens sakrament. Barndop sker på grundval av föräldrarnas tro. Alla kristna, av judisk eller icke-judisk bakgrund, är det nya Israel.

  9. @Nils, #5:
    Apropå avslutningarna i kyrkan; mitt barn hade nyligen avslutning i kyrkan. Till min stora förvåning sjöngs även andra versen av ”Den blomstertid nu kommmer”. Ni vet, där ordet ”Gud” finns med. Överraskande. Men sen kom den kvinnliga prästen in och gav oss lite livsvisdom, hämtat inte från Jesus utan från… en hund! Ja, faktiskt – om vi beter oss lite mer som hundar blir livet kanske bättre? Tolka’t den som vill.

    Men när jag tänker på liknelsen ogräset undrar jag mer om jag är vetet eller ogräset, och känner tacksamhet över att Herren väntar med att rensa. För när herren säger: ”Nej, då kan ni rycka upp vetet med ogräset”, så bör det väl betyda att ogräs kan bli vete – något som inte sker i åkern, men väl i världen. Han väntar ju så att alla ska få tid att omvända sig.

    Varför är så många kristna säkra på att de själva är vete men att någon annan är ogräs?

  10. Herr Syndare: relevant sista fråga. Man ställer sej den frågan ganska ofta när man inte ett skvatt lever upp till de höga bibliska idealen. Men om jag ska tolka ogräset som några som inte vill vara med i Guds gemenskap men ändå finns där och förstör för allt vete så måste man, tycker jag, hålla fast vid att jag faktiskt tror på Jesus som Guds son, enda vägen till Fadern, och jag försöker i alla fall att leva rätt. Därmed är jag som vete ibland väldigt torr, ibland bär jag mycken frukt, ibland är det knappt nånting alls. Men fortfarande är jag vete.

    Håller verkligen med om att det är svårt ibland att våga tro att man är vete, men kriterierna för det finns i Bibeln. Tro på Jesus så blir du frälst.

  11. @Syndare #10
    Du skriver så bra funderingar som är värda att tänka till över.
    Tänk, om det är så från början med kampen mellan vetet och ogräset? En fiende kom in i lustgården och sådde ogräs….

    Jag tänker på liknelsen av Jesus som en herde skiljer fåren från getterna. Skall vi leva i skräck för den dagen nu och undra om jag är får eller get på den dagen?
    Är det inte så att fåren är beroende av sin herde och behöver ledning till bra bete? Är det inte så att getterna går sina egna vägar? Vill jag vara i Herrens omsorg eller vill jag gå mina egna vägar?
    En god herde ger sitt liv för fåren och det har Jesus redan gjort. Ingen är förutvald att vara en get eller ett ogräs.

  12. Det är lite taskigt mot getterna, det är snälla, men glupska djur. Jag undrar om det är bibelverserna som gör att getter i många filmer, särskilt tecknade, framställs som mer eller mindre onda?

    Även får springer dock sina egna vägar. Dom går inte alltid bakom sin herde och äter gräs. Men vad händer när ett får är bortsprunget? Jo, herden går och letar rätt på oss och leder oss tillbaka. Den lilla versen i all sin nåd är nästan jobbig att ta åt sej. Hur mycket älskar herden oss inte!

  13. Håller med om punkterna, men när det gäller Svenska kyrkan så är det nog för sent, för man har under så många årtionden låtit sig fyllas av liberalteologi och bibelkritik där man inte räknar med Bibeln som Guds sanna ord, både i undervisningen utåt och inåt (de teologiska fakulteterna). Svenska kyrkan har bidraget till stor del till avkristningen av Sverige, genom att man tummar på budskapet och anpassar sig efter samtiden.

  14. Svenska kyrkan är en stor och problemfylld organisation uti fingerspetsarna. Den är fylld av kiv,konflikter och samarbetsproblem på insidan. Därtill att man gav med sig att viga homosexuella gjorde inte saken bättre, utan tvärtom så spädde de på misstroendet mot SvK. Allt nytt som kommit med meditation, gigong mm gör inte kyrkan bättre. Liberalteologin har gjort kyrkan helt urvattnad och blasé, och den tilltalar inte människor. Att tro att de skulle kunna få tillbaka människor i dagens Sverige, det tror jag är omöjligt.

    Om inte kyrkoledningen i Uppsala gör en ordentlig kovändning, så blir det absolut ingen förändring av SvK i framtiden. Men de som sitter på kyrkokansliet är så rädda om sina jobb, så inte skulle de kunna göra någon ändring som skulle medföra några risker för dem. De kan hålla på med sina inomkyrkliga debatter som inte stöter sig med någon,för sin egen bekvämlighet. Man får inte glömma att de är välbetalda människor, som inte vill offra sin bekvämlighet på något vis.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.