Måste man vara kristen för att vara präst?

En präst i Svenska kyrkan Ulla Karlsson, präst i Aspeboda församling, är anmäld till domkapitlet i sitt stift för att hon inte vill tala om en Gud som straffar synden. Hon vill inte tala om en frälsare som lider döden på ett kors för mänsklighetens synder. Hon tror inte att skapelsen är fallen i synd. Det behövs därför ingen försoning, ingen försoningsdöd på korset – allt sådant tal är groteskt enligt denna präst.

Hon skriver i ett  inlägg i Kyrkans tidning:

”Är det bara jag som känner det motbjudande att ta dessa ord i min mun? Den gudsbild och människosyn som avbildas är förfärlig och grotesk! En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, vars Gud de tillber, är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver ett människooffer för att försonas med sitt folk…

”Är det ingen människa som undrar över detta inom kyrkan? Jag förstår att människor utanför kyrkan inte bryr sig, eftersom det är en så verklighetsfrämmande världsbild i ett modernt sekulariserat land, som förmedlas. Men det måste väl finnas någon människa som funderar över detta?

”Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!

”Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!”

Hon har för detta fått mycket kritik och försvarar sig i ytterligare en artikel där hon bl.a. skriver:

”Många deklarerar tydligt att de tror på jungfrufödsel, uppståndelsen och att Jesus dog för våra synders skull och visst må man tro så. Men låt det inte vara den allenarådande sanningen för hur man ska tro för att vara kristen! Jag tror att kraften i Jesus ord är större, än att hans budskap ska stjälpas av att vi ifrågasätter och kritiserar så kallade utsagor. Tänk vilken frigörelse, vilken enorm befrielse för människor att äntligen få lov att säga sin mening och inte bara det, utan också att det är ok! Inga repressalier, ingen utfrysning, bara en öppen och fri dialog. Jag vet i alla fall en som skulle bli glad! En man som för tvåtusen år sedan predikade om frihet för de fångna, upprättelse för de svaga och sjuka. Jag vet inte av att han någonsin satte upp restriktioner om hur, vad och var vi skulle tro på honom. Det han bad oss göra, var att älska varandra.

”Vad vi missar är att kyrkan faktiskt har ett ärende, utan försoningsoffer. Jag anser att det är dags att upprätta Jesus till den storslagna människa och andliga förebild han är! Han led en förfärlig död på grund av att den tidens människor inte tog till sig hans budskap och makthavarna blev rädda för att han uppviglade folket. Han mördades på grund av sina åsikter, vilket var förfärligt men inte särskilt unikt. Sådant sker fortfarande på många håll runt om i världen.

”Men kärlekens kraft som han predikar är större än något annat. Detta Jesus budskap ser jag som min främsta uppgift att föra fram i Svenska kyrkan. Om det anses okristligt får vara upp till var och en att bedöma.”

Det ska bli intressant att se hur det går med anmälan!

Hon har ju uppenbarligen inte en kristen tro och vill inte predika kristen tro. Frågan är om man måste vara kristen för att få vara präst i Svenska kyrkan? Anser domkapitlet att hon överskridit sina befogenheter? Anser domkapitlet att hon håller eller inte håller sina prästlöften om hon förnekar det centrala kristna budskapet på detta sätt?

Personligen, är jag mest förundrad över hur sådana personer vill envisas med att fortsätta kalla sig kristna och varför de överhuvud taget vill envisas med att besvära kyrkan mer. Jag kan bara säga, att hade jag personligen av någon anledning kommit fram till sådana åsikter, så hade jag tyckt det vara mycket ärligare att lämna prästjobbet och kyrkan och syssla med något annat jobb.

 

50 reaktioner på ”Måste man vara kristen för att vara präst?”

  1. Ja,vad är egentligen en ”präst”?
    Ska vi ställa oss den fråga utifrån ett inomkyrkligt perspektiv eller ett bibliskt?
    Vad är en ”kristen” person? Eller är frågan mer konkret om man hänsyftar till en ”troende” kristen person?
    Så länge SvK inte är en gemensam nämnare för ”troende” så kan inte heller vi låta SvK svara på dylika frågor.
    Det försegår en debatt om polisen ska ha rätt att utreda anmälningar mot sig själva.
    Det är samma sak. Men ifråga om SvK så är domaren sedan väldigt lång tid tillbaka redan utsedd men inte dagen för dom.
    För övrigt så är svaren för en ”troende” så grundläggande att frågorna knappt bör bemödigas några svar.
    Det viktigaste är dock:
    – Vad gör du för dem?

  2. Kristian,
    Under den första tiden var kännetecknet för en kristen för de utomstående: ”Se hur de kristna älskar varandra”. Det räcker säkert
    som kännetecken än i dag.

  3. Pingback: Den modiga prästen från Aspeboda « Jerrys Ord

  4. LifeOnGod´s Earth

    Har just läst Nils-Olov Nilssons nyss utgivna bok ”Anden och vi har beslutat / den svenska pingströrelsens förändringsprocess”

    Förutom den dominerande delen som handlar om rörelsens inre från dess start till idag, nämner han lite om det allmänna läget i dagens frikyrkliga teologiska utbildning…(utan att han nämner någon särskild skola/institution skall sägas)

    Även där har det enligt Nilsson blivit så att den historisk-kritiska ”liberala” teologin skaffat sej stort och framförallt växande inflytande.
    Kanske snart sådana saker som Ulla Karlsson säger kommer att hävdas även från pastorer inom våra nyare ”fri”-kyrkliga församlingar(?)
    Nog har jag sett lite sådant redan, men så klart och tydligt som Ulla K har väl nästan ingen kommit att uttrycka sin (o)tro…ännu iaf.

  5. Nej, uppenbart måste man inte vara kristen för att bli präst.

    Talade med en gammal välkänd präst och tillika god vän för några år sedan (numera avliden), där han berättade om tråkiga upplevelser från att ha besökt en av landets teologiska seminarier. Han berättade om präststuderande som inte alls hade en tro som kunde kallas kristen, och en ’förnyad’ utbildning i sådan dekadans att man inte ens undervisade från Bibeltexterna i vad han menade vara elementär kristendom. Till sist bara grät min gamle vän prästmannen när han stakande fortsatte sin berättelse, och sa: ”numera behöver man inte ens vara kristen för att bli präst i Svenska Kyrkan”.

    MVH / Sefast Tronde

  6. Kristian: den analys och iakttagelse Du gör kan jag bara hålla med om!

    Att stanna upp och vända dessa processer av oenighets- och avfallsfaser kallas väckelse. Ett missbrukat begrepp, även i kyrkan (där tio nyfrälsta varav en återstår efter ett halvår har kallats ”väckelse”), men läser man väckelsehistoriens konsekvenser på 1800-talets slut i det svenska samhället förstår man vilken enorm kraft det är.

    En annan process som stoppar upp är ofärd. Den finska fromheten kommer till stora delar från utsattheten under andra världskriget där Finland i förhållande till sin befolkning förlorade mest människor, stora landområden och där folkförflyttningarna var mycket smärtsamma. När allt runt omkring vacklar så söker sej många till det Eviga, det som håller i nöden, dvs Gud. Många avfaller när det går bättre, detta beskriver redan Bibeln, men det ligger ändå en hel del kvar under ytan under lång tid.

  7. Kristian

    Före 325 fanns det egentligen inte någon splittring…

    Så då var det enkelt; antingen Romtrogen och katolik eller villolärare (montagnist eller donatist)…

    Det var enklare förr, ju förr desto enklare. 🙂

    Allt Gott

  8. ”Jag tycker vår nuvarande tid, särskilt i Sverige, liknar den här perioden extremt mycket.”

    Det tror jag det kan ligga mycket i. ”Påkristning” och ”avkristning” (och motsvarande för andra religioner) är nog lite av spegelvända processer.

    Det börjar med några entusiaster,
    sedan kommer det till fler,
    sedan blir man oense om vad det är som gäller,
    sedan blir någon riktning dominerande,
    avvikare förföljs,
    de sista förnekarna tvingas in i fållan,
    och i peakstadiet dominerar religionen hela samhället och alla är religiösa.

    Vägen från denna peak blir det omvända:

    Några förnekare dyker upp,
    avvikare förföljs,
    avvikare tillåts men en riktning är ändå dominerande,
    sedan blir man också inom huvudriktningen oense om vad som gäller,
    flera faller av,
    och till slut är det bara entusiasterna kvar.

    De här faserna flyter väl också ihop lite. Men vi är nog i en ”oenighets- och avfallsfas” i Sverige. 🙂

    I alla fall i länder med statsreligion. I USA blev det mest religiösa stadiet väl mer att man var ense om att vara oense, så länge man höll sig inom vissa ramar. Och kanske var det också ett mer hållbart stadium, om man jämför med Europa.

    Fast nu håller man ju på att bryta sig ur dessa ramar också där. Även de mainstream-kristna tror jag ofta frågar sig om Jesus verkligen är den enda vägen till Guds rike, om det verkligen kommer att finnas ett helvete, och liknande. När det har hållit på ett tag gissar jag på en tilltagande ”avfallsfas” där också.

    Men det är förstås bara spekulation. Och kanske går det att få sådana här processer att stanna upp i vissa faser, eller till och med vända? Vem vet.

  9. Man var väldigt kristen innan Nicea! Se apostlarna och många av de stora kyrkofäderna. Men undan för undan blev förvirringen större, folk hade egna idéer för att försöka få in sina egna åsikter i en trosuppfattning eller böja till tron så den skulle passa de egna synderna, det är ju läskigt att inse att det liv man lever kan vara fel, då är det enklare att böja till läran än att behöva ändra på sej.

    Det steg fram starka personer som Arius som hävdade att Jesus var ett skapat väsen, inte Gud, och där nånstans blev man tvungen att slå fast vad det innebar att vara kristen enligt ursprunget, enligt evangelierna. Detta för att ärliga sökare skulle hitta rätt i bråten. Jag tycker vår nuvarande tid, särskilt i Sverige, liknar den här perioden extremt mycket.

    Sen tror jag att vi har olika utgångspunkt i grundernas grund, Bibeln, Guds ord, det som motsvarades av evangelierna innan Bibelns kanon fastställdes, innan dess av apostlarnas muntliga tradition, innan dess av personligt fysiskt umgänge med Jesus själv.

    När jag inte förstår något i Bibeln så säger jag, hm, jag måste ha missat nåt, jag har inte läst ordentligt, jag har tappat bort en hänvisning. När andra läser Bibeln och inte omedelbart förstår, inte får ihop det, då är Bibeln snabbt osann, legender, sagor, inget man kan tro på. Mitt tvivel och min undran om en del bibelsammanhang är fortfarande innanför ramverket att Bibeln är ofelbar och Guds ord och att jag måste fortsätta leta efter svar.

    På det viset finner jag att trosbekännelsen återspeglas i Bibeln och jag behöver inte varken vidga eller smala av begreppet ”kristen”. Dvs vi pratar aldrig samma språk så länge vi inte står på samma grund. Det är ett vanligt fenomen, så no offence där.

  10. Anders G,

    Hur svårt kan det bli? Det kan bli skitsvårt, det trodde jag att jag hade demonstrerat 🙂

    Tror dock att jag har komplicerat det lagom mycket nu, så jag låter det vara där. Men jag kan inte låta bli att fråga…fanns det i så fall några kristna innan man skrev den nicaenska trosbekännelsen? Hur visste man om man var kristen innan år 381?

    Sankte Per till sina medhjälpande dörrvakter, AD 381:

    -”Ok hörni, nya kriterier från och med idag…”
    -”Åh nej, inte nu igen. Så mycket krångel vi hade med den Apostliska och de som blandade ihop dödsriket och helvetet!”
    -”…och det här ’filioque’, ska det vara med egentligen…?”

    🙂

  11. Ag
    Dopet gör ingen till en kristen om inte tron är förhanden.

    Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

    Om inte tron vore nödvändig hade Jesus kunnat nöja sig med: den som blir döpt ska bli frälst. Han hade dessutom inte behövt tillägga: men den som inte tror skall bli fördömd.

    F ö definierar Paulus vem som är kristen och inte i Rom 8:9

    Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.

    Har man inte Guds Ande hjälper det inte hur många dop och mässsoffer man än deltar i…. 🙂

  12. Hur svårt kan det bli med definitioner!

    A) Religiös är man om man tro och liv (moraliskt liv & liturgiskt liv) bekänner att det finns något utanför materialismen (följdaktligen ateist om du förnekar ov)!
    B) Jude är den med judisk mor!
    C) Kristen är man om man tror som niceanska trosbekännelserna och är döpt (=inlemmad i kristi kropp).
    D) Katolik är man om man är döpt och tror som påven (påven är nämligen katolik)!

    Svårare än så behöver man inte göra det!

    Allt Gott

  13. Vare sej man är agnostiker eller kristen på glid i sina trosuppfattningar så tycker jag fortfarande att trosbekännelsen är minsta gemensamma nämnare.

    Rövaren på korset visar på att man i sista sekund kan ropa på Jesus och då avvisar han oss naturligtvis inte. Men det är undantag, det normala är ju att man kommer fram till en tro och lever ett antal år, på denna tid även agerar i Jesu efterföljd och försöker leda andra fram till tron. Det är svårt för någon att ropa på Jesus om man inte vet vem han är.

    Punkt 1 är det persoliga mötet med Honom. För att inte hamna snett i alla ismer och idéer och prästers och pastorers utvikningar, så har man riktlikaren att hålla sej till, trosbekännelsen, en komprimerad Bibel. Börjar ett uttalande från någon likna nånting annat så drar man öronen åt sej.

    Om man inte är kristen och inte tänker bli det, ja, då spelar förstås varken trosbekännelse eller bibel någon roll, annat än som en vanlig bok, en kulturell rest från forntiden. Men då kan man i varje fall inte vara präst.

  14. Pingback: Är Guds kärlek ovillkorlig? – Ars amandi- Konsten att älska

  15. Kristian och Wildwest,

    intressant diskussion det där som man lätt kan ha mycket att säga om…som Wildwest 😉 Men jag låter bli för den tar allt för mycket tid som jag för stunden inte har. Men jag noterar vad som sägs och inser att ni pratat förbi varann lite som Kristian tydliggör i sista inlägget. Kort kan jag väl säga att utifrån dina ursprungliga utgångspunkter Kristian, så finns det i mina ögon inte en enda modell som allena faller i smaken utan en kombination av några av de saker vilka du är inne på.

  16. För att bli frälst är enda villkoret att tro på Jesus. Rövaren på korset blev inte och kommer inte heller att bli avkrävd en korrekt trosbekännelse vid himlens port. Varför är det då viktigt att tro på jungfrufödseln eller Kristi uppståndelse? (Att inte kunna tro på jungfrufödelse men däremot tro att någon som varit död blir levande igen på tredje dagen verkar ytterst orimligt. Mänskligt sett borde jungfrufödsel vara rimligare än att ett lik får liv igen. Det finns liksom ingen grund till att acceptera det senare men inte det förra.)

    Om nu folk blir frälsta utan att klara trosbekännelsen varför bry sig om läran? Ett svar är att den frälsta människan behöver ett sammanhang att utvecklas i. Den institution Gud anvisat för detta är församlingen. Det är högst rimligt med regler för denna Kristi kropp och att genom en trosbekännelse klargöra vad man faktiskt tror på.

  17. Nej, det är klart att evangelikaler och karismatiker inte tänker som jag. Hur skulle det se ut 🙂 Jag har ju en i grunden agnostisk inställning.

    Vi diskuterar utifrån olika perspektiv här. Jag frågar mig ungefär: ”Om jag var redaktör för en ordbok och skulle ställa upp kriterier för begreppet ’kristen’, vilka skulle behöva vara med då?” Eller kanske ”kan vi hitta någon definition av begreppet ’kristen’ som så många som möjligt skulle kunna acceptera när vi diskuterar?”

    På så sätt är det mer för diskussionens skull än evighetens, om man säger så. Men samtidigt håller jag ju inte med dig om vad som leder till helvetet, om man utgår från Bibeln. Jag hävdar att den inte är så tydlig och att man inte kan vara så säker som du tror.

  18. Du får nog leta efter Din majoritet av kristna som tycker att Bibeln är en samling legender, sagor, historier, ovetenskapliga påståenden, men ett och annat sanningens ord. I Sverige är det säkert så, det håller jag med Dej om, det här är, icke obekant, det mest sekulära land som världen skådat! Ett land som avskaffat all religion och bara tror på individualism (dvs att vi alla själva är små gudar), ett land som numera börjar vika åt att även håna och förfölja s k fundamentalistiska kristna, dvs de som faktiskt tror på Bibeln som Guds ord. Men utöver världen finns en annan kristendom. En som tror, som hör Guds röst, som lyder, som går ut, som vittnar, där mirakel sker och där tron är levande och lika naturlig som diskussionen om vårvädret. Av 500-800 miljoner evangelikaler och karismatiker, till vilka jag räknar mej, så finns det inte många som tänker som Du gör.

    För min del är varken Jonas Gardell eller Ulla Karlsson ett uns kristna! De är lika okristna som Dalai Lama, indiska guruer, japanska shintopräster, iranska mullor och haitiska voodoopräster. Kriteriet för när man är kristen går långt utanför det som Ulla Karlsson eller Gardell omfattar. De har inget i någon kyrkas talarstol att göra. De är dessa som i Bibeln kallas ulvar i fårakläder. Dvs förment kristna som leder sina anhängare/läsare/åhörare åt totalt fel håll. Chans till omvändelse finns naturligtvis, men man får ta första steget själv.

    Då jag undrar vad Du är ute efter så handlar det just om varför vi ska försöka inkludera så många som möjligt när vi diskuterar kristendom. Vad är det bra för? Mår vi bättre av att vi inte stöter bort nån? Är vi kärleksfulla när vi bejakar ett budskap som leder till helvetet? Eller tycker vi helt enkelt inte att det är nån skillnad på att vara kristen eller inte?

    Du dribblar bort Dej i akademiska termer och missar helt det personliga mötet med Jesus som förlåter synder och är den enda chans vi har att undgå ett evigt straff. Om vi inte kan förlita oss på Jesu nåd så är vi dömda till evig död. Den nåden kan bara en gudomlig Jesus ge oss, som dog för våra synder och uppstod igen. Utan den nåden är vi bokstavligen rökta på domens dag. En människa med enbart god andlig inspiration kan inte ge oss något hopp. Isåfall är vi förtappade, förlorade och jag allt är förgäves. Vi vore de mest ömkansvärda varelser, som Paulus skriver.

    The Bare Minimum är trosbekännelsen! Den omfattas av 2 miljarder kristna. Den är the absolute bare minimum. Den omfattas inte av Ulla Karlsson och Jonas Gardell.

  19. Hm, jag trodde det var tydligt vad jag är ute efter. Det hela utgår ju från diskussionen kring Ulla Karlsson. Och man kan koppla det till Rob Bell, Jonas Gardell osv också.

    Jag ställer frågan: Vilka bör, i helt vanliga diskussioner som den här, räknas som kristna? Vad måste man tro på, som ett ”bare minimum”, för att räknas som kristen?

    Och där menar jag att din syn är utopisk. Skulle tro att det är en begränsad andel kristna som tror på *alla* dina dogmer, om man pressar dem lite.

    Matteus räknar upp 42 släktled mellan Jesus och Abraham, medan Lukas anger 56 släktled (Matt 1:1-17, Luk 3:23-38). Också de flesta kristna inser att det går inte ihop. Det har inget med översättning att göra. Bibeln är inte ofelbar utan skriven av människor, och det får man leva med. Man får helt enkelt inse att det hela inte är så enkelt som man skulle vilja. Du vet att alla kristna inte har lika många böcker i Bibeln, eller?

    Och då framstår också det orimliga i att man på domedagen skulle avkrävas tro på en lista med dogmer som man inte får avvika ifrån. Inte ens den kristne kan vara säker på vilka alla de rätta dogmerna är.

    I vilken grad man ska vara inkluderande och var man ska dra gränsen är faktiskt en viktig fråga för sådana här diskussioners skull. Man kan tycka att sådant är ointressant, men i så fall bör man inte delta i diskussioner om huruvida Ulla Karlsson med flera är kristna eller inte (vilket den här strängen ju handlar om). Då kan man ta fasta på ”Döm inte, så blir ni inte dömda” och hålla sig utanför.

  20. Jesus döptes i varje fall inte i den treeniges namn. När lärjungar i Apostlagärningarna frågade nya adepter i vilket dop de var döpta i fanns de som var Johannesdöpta, det räckte inte.

    Den allmängiltiga definitionen av vad det handlar om att vara kristen eller inte har Du i trosbekännelsen! Det räcker. På den tiden hade man samma sorts diskussioner som idag.

    Du försöka spela Jesus upp på nån gnostisk nivå, en andlig guru med särskilda andliga egenskaper, uppfylld av nån högre odefinierbar makt (Du vill ju inte ha med treenigheten). Jesus var människa. Han var Guds son. Samtidigt. I samma person. Från början till slut. Allt annat är inte kristendom! Varför nu krångla till det och försöka vara inkluderande till höger och vänster? Vad är det bra för? Vad är syftet med det? Vad är Du ute efter?

    Det går inte att samtidigt vara kristen och tro på att Bibeln är behäftad med fel. Vad ska vi ta bort? Vad passar inte just nu? Vilka avsnitt är politiskt inkorrekta just idag? Vilka passar inte med dagens nivå av vetenskap? Vad ska kastas på historiens skräphög? Vad passade inte på 1500talet, 1600talet, 1700talet? Vad hade blivit kvar av Bibeln om man resonerat så?

    Bibeln är Guds ofelbara ord, den är gudomligt inspirerad i varje stavelse. Gud vakar över sitt ord. Översättare må ha missat något i god tro, om Gud vakar över sitt ord handlar det i såfall inte om saker som välter en människas sökande fram till sann kristen tro. Då vore Gud oerhört grym. Och Gud är kärlek.

    Bibeln är totalt sann, från början till slut, vi går från ljus till ljus, allt är inte solklart, allt är inte lätt att förstå, men för den skull kan jag inte plocka bort det. Istället för jag ödmjukt böja mej och leta vidare, gräva, undersöka, förstå, men fortfarande inom ramen för att Bibeln är Guds ofelbara ord, där inget kan tas bort och inget kan läggas till.

  21. Så alla adoptionister kastas i helvetet? Potentiellt hårda bud för evangelisten Markus då, som menar att evangeliet börjar med Johannes och Jesu Dop.

    Ditt uttryck ”symboliskt Johannes-dop” tycker jag är konstigt. Himlen delade sig, en röst hördes från ovan, Anden kom ner över honom som en duva. Det är inte småpotatis direkt. ”Symboliskt Johannes-dop”, knappast.

    För adoptionisten är det mottagandet av Anden som är det avgörande. Se nu på Matteus och Lukas barndomsberättelser:

    ”ty barnet i henne har blivit till genom helig ande”
    ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig”

    Både jungfrufödelsen och adoptionen sker genom Helig Ande, så vilken är den avgörande skillnaden egentligen? En människa hade fastnat i dödsriket säger du, men genom Helig Ande var Jesus, ur adoptionistens perspektiv, ingen vanlig människa.

    Du vill definiera ”kristen” efter din uppfattning om vad man ska tro på. Men jag är ute efter en definition som inte beror av vilken kyrka man råkar tillhöra, något mer allmängiltigt.

    Det går att vara kristen utan att för den skull tro att Bibeln är ofelbar. Vilket den inte är, räkna släktleden i Matt 1 och Luk 3 exempelvis. Hos Lukas bor Josef och Maria i Nasaret men färdas till Betlehem. Hos Matteus är de istället bosatta i Betlehem och har ett hus där (Matt 2:11) och flyttar till Nasaret först senare. Om den är skriven av människor som kan göra fel, finns det också ett stort utrymme för tolkningar.

    Därför måste man fråga sig: Vad är egentligen det verkligt centrala? Måste man för att definitionsmässigt vara kristen tro att Jesus uppstod och i någon mening var Guds son? Där blir svaret ja. Klassisk treenighet, arvsynd, jungfrufödsel, specifika frälsningsvarianter? Mitt svar blir nej, inte definitionsmässigt.

  22. Ja, börjar man omformulera evangelierna och Bibeln och tror att det delvis är påhitt, delvis är legender, delvis är det gudomligt inspirerat, då kan man hamna var som helst. Hela Bibeln är Guds ord, så tror jag, från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken. Guds ord kan inte skiljas från Gud. Vad han sagt är det han menar som Gud.

    Hävdar man alltså självsäkert och ihärdigt något som inte har belägg i Bibeln så är man inte heller kristen. Därför kan de som självsäkert påstår att homosexualitet inte är synd inte vara kristna. Det går bara att hävda om Bibeln har fel och Gud kan inte ha fel. Man kan förstås synda, även på homosexområdet, men det är skillnad att synda, ha dåligt samvete för det, be om nåd resp att synda och kräva att min synd är rätt.

    Man kan inte vara adoptionist och vara kristen! Jesus hade varit en vanlig människa om han inte fötts i en jungfrufödsel. Det är en springande punkt att Jesus var sann människa och sann Gud, från början till slutet. Sann människa kunde han bli genom adoptionism, men inte sann Gud. Det är omöjligt på domens dag att påstå att jag trodde att Jesus var helt och hållet människa men med vissa andliga drag genom ett symboliskt Johannes-dop! Men det synsättet är jag inte kristen och har inte levt kristet och kan därmed inte åberopa dens nåd som jag inte tror kan leverera nåden.

    Uppståndelsen hänger ihop med jungfrufödseln. En människa hade fastnat i dödsriket. Bara Jesus som var syndfri från början, vilket han var för att han var gudomlig, klarade dödsriket. Man kan alltså inte låta bli att tro på jungfrufödseln och tro på uppståndelsen. Det är minus gånger plus, dvs fortfarande minus.

  23. Då skulle jag säga så här: Måste man tro på jungfrufödelsen för att räknas som kristen? Nej, man borde också kunna vara adoptionist, till exempel. I det troligen äldsta evangeliet, Markus, finns inga barndomsberättelser, och de kan mycket väl vara legendstoff. Jesus blir istället Guds son vid dopet, när han mottar Guds Ande. Han blir en adoptivson, lite som det judiska folket. Eftersom han har Guds Ande kan han i någon mening sägas vara gudomlig. På samma sätt som Guds rike kan liknas vid en surdeg som genomsyrar allt, kan Anden ha genomsyrat Jesus och gjort honom gudomlig.

    Detta är förstås inte en mainstreamtolkning, men är den för den skull definitionsmässigt okristen? Det kan jag inte se att den är.

    Kommer man på domedagen att säga ”Ah, sorry, du trodde på adoptionismen istället för jungfrufödelsen, så det är kört för dig”? Det är långtifrån självklart.

    Man kan resonera på ett liknande sätt om arvsynden. Blir man kastad i helvetet om man inte tror på den? Alla som trodde att Adam och Eva var en allegori blir plågade i evighet? Man kan tro det, men det är ingen slutsats som följer definitionsmässigt. Man kan ju fortfarande erkänna och ångra de synder man faktiskt begått.

    Om man försöker ta fram en ”bare minimum”-definition av vad som är kristen tro, så kan jag inte se att arvsynd och jungfrufödelse är nödvändiga.

    Jämför med Jesus uppståndelse. Paulus konstaterar i 1 Kor 15:14: ”Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro.” Utan den blir kristendomen inte mycket mer än judendom med en extra profet. Om Jesus dog och fortsatte att vara död kan det knappast ha varit något gudomligt med honom. Kunde han inte uppstå själv, borde han inte ha någon betydelse för människors uppståndelse.

    Utan Jesus uppståndelse, ingen kristen tro således.

    Men ifråga om många andra dogmer finns det alternativa tolkningar, som jag försöker visa.

    Man kan tro att en viss tolkning är fel, men man kan inte visa att den som tror så *definitionsmässigt* inte är kristen.

  24. Den springande punkten är vem som är kristen i religiös mening, alltså vem som kan åberopa Jesu nåd på domens dag och därmed gå fri från fällande dom. Det är ju sorgligt att denna fråga överhuvudtaget ska komma upp när det gäller kyrkliga herdar.

    Ingen kommer till Fadern utom genom mej säger Jesus. Det utesluter allt hokus-pokus, alla främmande religioner, om än aldrig så snarlika kristendom. Så fort någon biskop säger att det finns flera vägar till Gud så predikar han ett icke-kristet budskap. Det utesluter mormoner som jämställer Joseph Smiths läror med Bibeln. Det utesluter islam som betraktar Jesus som stor profet men inte Guds son.

    Människan är syndig från syndafallet, ingen människa är syndfri och ingen människa kan därför bestå provet inför Gud som hatar synden. Men eftersom Gud inte hatar syndaren sände han sin son för att försona oss med sej själv. Hade någon människa, i teorin, varit syndfri kanske det kunnat gå med denna människas offer för sina bröder. Mose var ju inne på den linjen, men han var inte syndfri, inte han heller, fast han är en av två människor som vi absolut till 100% kommer få träffa i himlen.

    Jesus accepterade att ta på sej alla synder som fanns, funnits och kommer finnas, men som Guds son kunde döden inte behålla honom och han uppstod synligt och fysiskt och enligt alla vittnesmål som krävs fanns han efter sin död.

    Att det verkligen var Guds son krävde en jungfrufödelse. Ett barn fött genom en vanlig sexuell relation hade varit människa, inte Gud och därmed inte syndfri. Alltså är jungfrufödseln inte en bisak utan oerhört viktig. Utan den ingen Guds son, ingen möjlighet till frälsning, bara humbug och vi är evigt förlorade.

    Om man åsidosätter allt detta så kan man inte kallas kristen. Då är man rätt och slätt hedning om man med det menar allt som inte är kristet. Om man inte är kristen och har en befattning i en kyrka som påstår sej vara kristen så har man diskvalificerat sej själv och borde ärligen avgå.

    Det finns ju även vigningslöften som prästen Ulla bryter. Även om man tycker det är jobbigt att bli teologisk genom att läsa Bibeln så räcker brottet av vigningslöftena till att avlägsna prästen från tjänsten.

  25. Nu var jag nog lite för snabb. Hon skriver ju

    ”Många deklarerar tydligt att de tror på jungfrufödsel, uppståndelsen och att Jesus dog för våra synders skull och visst må man tro så”

    Så det kan ju antyda att hon inte heller tror på uppståndelsen. Det noterade jag faktiskt inte. Trodde det var just det här med synd och offer hon var ute efter, lite som Jonas Gardell. Men han tror ju på uppståndelsen i alla fall.

    Man kan väl säga att om man ska räknas som kristen i *religiös* mening, så måste det vara ett grundkrav att man tror något mer än att Jesus var en människa med fina åsikter som blev avrättad. För det blir ju i princip bara en sekulär uppfattning. Inga övernaturligheter eller gudomligheter inblandade. Om det är så det är, kan Ulla Karlsson knappast ses som religiöst kristen.

    Däremot borde man fortfarande kunna vara räknas som något slags kulturell kristen, det kan ju icke-religiösa också göra. Men det är förstås inte det som Mikael K är ute efter.

    Nåja, den principiella frågan om vad man bör tror på för att räknas som kristen (i religiös mening) kan ju vara intressant att diskutera ändå.

  26. Ok, men om vi tar den definitionen borde väl Ulla Karlsson räknas som kristen. Liksom alla de som inte tror att Jesus död var nödvändig för människors synders skull. För Herre, Gud och uppstånden kan han ju vara ändå.

  27. …och så fort jag skrivit det insåg jag att det är öppet för olika tolkningar av begreppet ”Herre”. Sjuttsingen, det är inte lätt. Min ansats är dock att om Jesus är Herre måste han vara Gud. För hur skulle jag kunna ha en annan Herre än Gud? Nu vet jag att grupper som MFS skulle kunna skriva kilometer med invändningar mot det, men dem finner jag sakna bibelstöd, efter att ha läst några kilometer sådan debatt… Så, låt mig till ovanstående lägga kriteriet: Att man anser att Jesus är Gud och aldrig svävar på målet i den frågan. Det är fortfarande inkluderande men stränga kriterier:

    Kristen är den som med sina läppar bekänner att Jesus är Gud, och i sitt hjärta tror att han uppstått från de döda.

  28. Om jag med mina läppar bekänner att Jesus är Herre, och i mitt hjärta tror att Han uppstått från de döda – är inte det en hyfsad kandidat för att räknas som kristen?

    Den är både väldigt inkluderande (för den skulle kunna innebära att många människor med väldigt skiftande teologi får vara med) och väldigt sträng (för det är på denna punkt som majoriteten människor, religiösa eller icke-religiösa, svävar på målet idag).

  29. Ulf,

    ”Att definieras som kristen är inte det viktiga”, säger du. Inte annars kanske. Men i just DEN HÄR diskussionen var det faktiskt det. Mikael K menar att Ulla K inte ska räknas som kristen, och då vill jag ställa frågan vad man ska tro på för att räknas som kristen.

    Att synen på frälsningen är av avgörande betydelse tycks vara en allmän uppfattning, och därför räknade jag upp några av de varianter som finns.

    Sedan frågade jag vilken eller vilka man måste tro på för att räknas som kristen. Räknas man som kristen även om man inte tror att blodet har en särskild kraft, till exempel? Eller om man bara tror på förebildsvarianten?

    Har du något svar på de frågorna?

    Om någon ger sig på att definiera någon annans tro som icke-kristen, då är det ju naturligt att fråga vad definitionen är, tycker du inte det?

    Det är ingen lätt fråga, men jag tycker att man faktiskt har en skyldighet att försöka besvara den, om man vill diskutera vad som är kristet och inte.

  30. Kristian listar ett antal olika varianter av tolkningar kring hur frälsningen egentligen fungerar.

    Personligen ser jag sanningar i flera av varianterna men också felaktiga påståenden.
    1. Synd betyder fortfarande ”att missa målet”. Synd är inte en katalog över vad man får göra eller inte göra men ändå fortfarande vara frälst. Synd är det som skiljer oss från Gud vars Himmel är målet för den troende. Det är bara via Jesus vi kan nå målet.
    2. Djävulen hamnar inte i den brinnande sjön förrän efter tusenårsriket. Han är nedkastad till jorden från himlen och går omkring som ett rytande lejon men han kan inte rycka den frälste ur Guds hand. Det är riktigt att Jesus besegrade döden men som bekant inte så ännu att folk inte längre dör. Gud dagtingar absolut inte med Djävulen. Visst, denne trodde att han vunnit när Jesus dog, men det var inte något lurendrejeri när Satan besegrades. Gud vann för att han var överlägset starkare. Du har helt rätt i att Djävulen inte regerar i helvetet dessvärre regerar han på jorden, med fasansfullt resultat, där inte vi människor släpper in Kristus.
    3. Alldeles rätt, Jesus har löst vår skuld.
    4. GT och NT hänger ihop. Offren i GT pekar fram mot Jesus fullkomliga offer.

    Att definieras som kristen är inte det viktiga. Det viktiga är att bli ett Guds barn. Man får Guds Ande när man tror på Jesus och hans försoning. Observera att det vi talar om är inte en livsfilosofi utan en personlig relation med Gud själv genom Jesus Kristus.

  31. Men Christian, du inser väl att motfrågan då blir: Vilken eller vilka frälsningsvarianter tror man på om man har Kristi Ande?

    För frågan var ju just vilken syn på frälsningen man ska ha för att definieras som kristen.

  32. Det finns ju ett antal olika varianter av hur frälsningen egentligen fungerar, och en sådan diskussion borde också vara värd att ta upp i sammanhanget:

    1. Förebildstolkningen. Jesus var en förebild som illustrerade vad människan hade att leva upp till. Att av kärlek till människorna offra sitt liv, eller sin son, respekterar ett ideal. Och detta faktiskt oavsett om det inträffade eller inte. Berättelsen om Jesus död framförde ett budskap oavsett. Här kan man, som Karlsson gör, ta upp att ordet för synd, hamartano, ursprungligen betydde ”att missa målet”. Att tro innebär då att tro på idealet. I så fall skulle man också kunna säga att Karlsson tror på denna variant.

    2. Christus Victor. Denna tolkning innebär att människor genom sin synd, eller Adam och Evas synd, skulle ha tillhört Satan och helvetet om inte Jesus hade kommit. Här tänker man sig då att Jesus steg ner till helvetet eller dödsriket och där besegrade Satan och släppte människorna fria. Det finns ju också bibelställen som talar om att Jesus ”besegrade döden”.

    Alternativt skulle Jesus ha fungerat som en lösensumma för människorna, Satan släppte människorna eftersom erbjudandet att få Guds Son i utbyte var alltför frestande. Bibelställen som talar om Jesus död som en lösen är Matt 20:28, Mark 10:45, Gal 4:4 och 1 Tim 2:6. Men Satan blev lurad, Jesus återuppstod och slank därmed ur Satans grepp. På det ena eller andra sättet förlorade alltså Satan makten över döda människors själar för all framtid. Här är det svårt att se hur en vanlig människa skulle kunna göra samma sak. Denna variant bygger dock på en föreställning om att Satan på något sätt är föreståndare för helvetet och ledare för plågandet av de döda. Det är en vanlig föreställning, se på gamla kyrkmålningar och på populärkulturen. Men ingenstans i Bibeln står det att Satan ska regera helvetet, tvärtom står det att Satan och de fallna änglarna ska straffas där (Matt 25:41, Upp 20:10)

    3. Olika varianter av Satisfactio Vicaria, ungefär ”ställföreträdande tillfredsställelse”. Synd ger upphov till skuld, och Jesus betalade genom sin död alla människors skuld. Här kan man jämföra med gamla tiders behandling av slavar. Det var nog inte ovanligt på gammaltestamentlig tid att den som stod i skuld och inte kunde betala fick tjäna som slav. I en sådan situation kan någon annan betala lösen, eller till och med ta på sig att vara slav i en persons ställe. Den som man har en skuld till får ju sin ersättning i vilket fall. Här kan man kanske påminna om vad Paulus säger om människan som slav under synden.

    4. Blodsoffertolkningen. Blodsoffertolkningen är i och för sig ett slags variant av Satisfactio Vicaria, Jesus är det offer som ska ersätta alla andra offer. Men den bygger också på en föreställning om en särskild kraft i själva blodet, som går tillbaka på Gamla Testamentets syndoffer, där man strök blod på ett altare. Man trodde att den aspekt av själen som på hebreiska kallades nefesh satt i blodet (1 Mos 9:4, 3 Mos 17:11-14, 5 Mos 12:23), och det var därför man strök offerblodet på altaret. Det var alltså själen i offerblodet som kunde ge förlåtelse:

    ”Ty allt kötts själ (nefesh) är i blodet, och jag har gett er det till altaret, till att bringa försoning för era själar (nefesh). Ty blodet är det som bringar försoning, genom själen (nefesh) som är i det.” (3 Mos 17:11, 1917)

    Denna föreställning om blodet går sedan igen hos Nya Testamentets brevskrivare, särskilt i Hebréerbrevet: ”Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” (Heb 9:22) Ett annat exempel är 1 Joh 1:7 ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han (Gud) är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.”

    Det finns dock många fler exempel, nästan alla uttolkare av Jesus död talar om hans blod eller om Jesus som ett syndoffer (Apg 20:28, Rom 3:23-26, 5:9, 8:3, 1 Kor 15:3, 1 Kor 5:21, Gal 1:4, 2:20, Ef 1:7, 2:13, 5:2, Kol 1:20, Tit 2:14, 1 Pet 1:2, 1:18-19, 3:18, 1 Joh 2:2, Upp 1:5, 7:14) Det finns dock undantag, Jakobsbrevet och Judasbrevet säger ingenting om någon sådan tolkning. Särskilt intressant eftersom Jakob och Judas ska ha varit bröder till Jesus (Matt 13:55, Mark 6:3, Gal 1:19).

    Då blir ju frågan: Vilken eller vilka av dessa fyra ska man tro på för att räknas som kristen? Om man bara tror på den första, och det kan man väl tänka sig att Ulla K gör, är man kristen då?

  33. Intressant fråga det här. Ordet ”kristen” kan ges en avskalad definition, att vara en anhängare till Kristus, så det är ett väldigt brett begrepp egentligen. Gott om utrymme för tolkningar om man säger så. Kan man kalla sig kristen även om man bara ser Kristus som en moralisk förebild? Jag skulle hävda att om man bara går efter en avskalad ordboksdefinition borde det vara fritt fram.

    Däremot är det en annan sak att kalla sig lutheran, protestant, katolik osv. Det är ju betydligt smalare begrepp. Svenska kyrkan är ju en luthersk kyrka, men det finns säkerligen massor av präster där som inte alls tror som Luther. Helvetet, Tron allena, arvsynden, dopets nödvändighet, jungfrufödseln, treenigheten… det är det nog lite si och så med. Nog rätt få som skulle skriva under på alla artiklarna i den Augsburgska Bekännelsen. Snarare finns det nog rätt många som egentligen är universalister, unitarianer, pelagianer osv.

    Det skulle vara väldigt intressant att göra en undersökning bland prästerna i SvK och se hur många som egentligen är lutheraner om man ser till dogmerna. Bland medlemmarna lär det ju helt klart vara en minoritet om man säger så. Kanske borde SvK egentligen helt lägga ner det epitetet? Kalla sig ”allmänkristen” eller något sådant? Eller lite-vad-du-villkristen kanske skulle fånga dess anda bättre 🙂

  34. Det enda nya med Ulla Karlssons utspel är hennes raka besked. Jättebra! Om hon vågar fortsätta med samma tydlighet inför biskop och domkapitel har hon gjort en stor insats för att få fram det som länge har sopats under mattan.

  35. Det som teologie student skriver är ju just den berömda/beramade invändningen äldre pingstvänner har mot akademiska teologiska studier. Så som teologie student beskriver det är ju faktum på väldigt många teologiska utbildningsplatser, inte bara Uppsala universitet. Och vad blir man för kristen herde som ska leda sin hjord rätt när man får den typen av utbildning?

    Ja, okay, visst är det bra att Ulla talar ur skägget om man kan säja så om en kvinna, men icke desto mindre är det oerhört sorgligt, tragiskt och skrämmande. Bara för att samma tankar finns högre upp i hierarkierna så tycker jag ju ändå inte att man kan låta dessa typer av uppfattningar få frodas opåkallat även på lägre nivåer. Alla nivåers villolärare borde omedelbart avgå, för min del får de gärna bilda sin egen sorgliga kyrka.

  36. Se Credo och tråden ”Är Gud kristen”. En debatt mellan män kan pågå i det oändliga.
    Se Credo och vad Ragnar anser om beviset på den yttersta tiden d.v.s. = kvinnliga präster
    Om nu inte män är villiga att följa Jesus och leva på existensminimun, så tror ju jag, att vi kvinnor får studera vad Guds ord förkunnar och förmedla det.
    Jag är utbildad till arbetsterapeut.

  37. Jag vet att jag blir mycket impopulär nu, men ….

    Kanske blir det ändå tid att se vad Paulus (och GT) tycker om kvinnliga präster.

    Och jag är inte katolik, men jag vill ändå rekommendera:

    http://www.peterkreeft.com/audio/09_priestesses.htm

    Som Peter själv skriver: Why ”only boys can be the daddies”

    Viker man av Skriften på en punkt kommer man gradvis vilse.

    Kineserna har ett ordspråk: En resa på 10.000 mil börjar med första steget.

    Bibeln talar mycket om träd och deras rötter och deras frukt.

    Kanske dags att ta Guds Ord på allvar?

    /Kjell

  38. inger thörnqvist

    Ullas framför i sin artikel vissa åsikter. Det ÄR modigt men inte i linje med traditionell kristen förkunnelse. Men sådan är ju inte utmärkande för Svenska kyrkan ö h t, så varför denna ”uppståndelse”? Bättre med en ärlig tvivlare än en oherderlig by-the-name-Christian!

  39. teologie student

    Jag hade tentamen i exegetik idag och inför den läste jag en debattbok om Jesus av N.T Wright och Marcus Borg. Marcus Borg anser sig kristen och läser med i trosbekännelsen men han tycker inte att det spelar någon roll om Jesus uppstod kroppsligen som en historisk händelse eller om han mötte lärjungarna i form av en inre upplevelse av närvaro, vilket han menar. Han beskrev i boken hur det brukar vara så att ca 20 % av hans studenter har svårt att ta till sig hans undervisning och tillgodogöra sig kursen i exegetik p g a sitt konservativa tänkande, dessutom tjafsar några mer högjudda en del de två första veckorna på kursen och diskuterar emot.(Be för dem!)
    Jag tycker lite synd om Ulla Karlsson vid det här laget. Hon är själv vilseledd av Borg eller hans gelikar, varav flera är eller har varit biskopar i Sv kyrkan, som är välformulerade nog att säga saker så inte någon begriper vad som egentligen blir följden av teologin. Ulla är betydligt ärligare i sin naivitet och talar så att folk förstår att kejsaren är naken!
    Liberalteologin är otro om än i vackra ordalag. Det är dags att utkräva ansvar högre upp och inte gå på dem som bara gör vad som förväntas av en kyrkopolitisk ledning till stor del bestående av folk med partiboken som bibel och höga kyrkoavgiftsintäkter som mål och flera biskopar som inte ens prövar dem som har en klassisk kristen syn på äktenskapet för prästtjänst utan sållar bort dem redan innan någon antagningsprocess inleds. Det är bra att saken prövas men den borde snarare prövas i biskoparnas ansvarsnämnd. Dessutom borde hela Svenska Kyrkan prövas utifrån om den följer ”lagen om Svenska kyrkan”: Nämligen att den ska vara Evangelisk-Luthersk.

    1. Mikael Karlendal

      Det ligger förvisso en poäng i det både ”teologie student” och inger thörnqvist skriver. Den teologie som länge präglat de ledande inom Svenska kyrkan (låt oss kalla det liberalteologi, för enkelhetens skull) är en teologi som i mångt och mycket använder samma ord som den klassiska kristna tron, men som berövat dem det kristna innehållet. Man använder samma ord, men menar inte samma saker. Därför tror ofta folk i allmänhet att dessa biskopar och lärda teologer är mer fromma än vad vad de i själva verket är, eftersom de hör de klassiska orden, men inte ”hör” det förändrade budskapet. Skulle man avslöja vad de i själva verket tror, så skulle förmodligen upprördheten hos det fromma kyrkfolket bli desto större.

      Därför är det i grunden väldigt positivt när det kommer en mer rakt talande präst som Ulla Karlsson. Hon säger ju vad hela etablissemanget egentligen tror i klartext. Därför blir det också intressant att se hur domkapitlet kommer att ställa sig. Jag anser givetvis personligen att Ulla Karlsson inte kan vara präst, om man på allvar menar att SvK ska vara en kristen kyrka. Men, detsamma skulle man kunna säga om många andra på högre nivåer. I detta fall handlar det alltså inte om att ”skjuta budbäraren” eller racka ner på en präst lite lägre i hierarkin – även om bara det faktum att hon är präst ändå gör att hon knappast kan anses vara någon oskyldig duva i sammanhanget. Men, domkapitlets behandling av denna sak kan säga en hel del om kyrkan som helhet.

  40. Ulla Karlsson är kanske före sin tid? Gå igenom de förändringar som under tiden från Nathan Söderbloms tid och fram tilli dag.
    Det ena sekulära skälet efter det andra har gjort det möjligt att ”lära om”.
    Jag tror på den Apostoliska Trosbekännelsen – men den skall man tydlige ge sig på att förändra.
    När blir man förkastad för att man tror på Trosbekännelsen?
    Prästerna har ju en sysselsättning utöver sitt viktiga arbete-
    fylla kyrkbänkarna och missionera. De bekrigar varandras trosuppfattning. För att sedan skriva omtolkningar.

  41. Vore kanske ingen dum idé med ett korsförhör (den var rolig!). Det är ingen vits med präster som predikar nåt annat än kristendom. Jag förstår precis som Mikael inte vad de gör i kyrkan. Om jag inte ens delar mitt företags grunder går jag. Angriper jag det inifrån blir jag utlyft inom en vecka. I kyrkan finns dock andra outgrundliga ordningar som inte har med logik att göra.

  42. Hon är långt ifrån ensam, men var modig som var öppen med sin åsikt. Hur många präster skulle det bli kvar i Svenska kyrkan om man anställde ett litet korsförhör (!) med dem andra?

  43. Jag mår fysiskt dåligt av såna inspel från s k prästers sida, är väl för samvetsöm på nåt sätt. Halva fikabullen fick ligga oäten igår på jobbet (och sedan slängas när den torkat, fy så slösaktigt).

    Hade först tänkt undersöka hur man anmäler denna människa till domkapitlet men det var redan gjort. Det finns lite hopp… Sen kanske någon som inte är medlem i SvKy inte kan anmäla, men jag slipper kolla det nu.

    Om inte detta dravel räcker för att bli av med prästlicensen så vet jag inte vad som ska skrivas. Punkt för punkt tar hon avstånd från kristen tro. Det är knappast skrivet i affekt i en bloggdebatt, det är inte uttalat en blöt fredagnatt på krogen, det är t o m publicerat i Kyrkans egen tidning. Men jag undrar hur det blir med detta… Hoppas att Aspeboda kyrka är ekande tom varje gång denna ”präst” ska leka kyrka där.

    Ett stickspår som ibland dyker upp på kristna bloggar är: kan en sån här icke-troende präst ändå förmedla Guds nåd genom kyrkans ”rituella” handlingar? Om ja måste handlingarna i sej vara frälsande, då kan även en imam leda mässan så länge han håller sej till ”körschemat”. Om nej så handlar det om prästens personliga förhållande till Gud och inte om handlingarna i sej. Det ger högkyrkliga och katoliker problem, det ger också de präster som mindre uttryckligt avsagt sej den kristna tron problem.

  44. Inom vilken krigsmakt som helst skulle den som strider för fienden men i de egna leden kallas femtekolonnare. Inom Svenska Kyrkan finns genuint kristna men många menar numera att tron kan se ut hur som helst bara man tror. Den präst du avslöjar är ett exempel. Ett annat nyligt exempel är den stockholmsförsamling som anställde en imam. Tröttna inte på att förkunna evangelium även för ofrälsta svenskkyrkliga.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.