Rob Bell, helvetet och lite sundare reflektioner

Den amerikanske förkunnaren Rob Bell har i dagarna kommit ut med en ny bok, Love Wins, som vållat stor uppmärksamhet och stor debatt redan innan den kom ut. Innan boken kom ut, publicerade Bell och förlaget en reklamvideo i vilken Bell ger antydningar om att kanske det är så att alla människor i slutändan blir frälsta, att Guds kärlek på så sätt vinner. Uppfattningen att alla i slutändan blir frälsta, oavsett hur de i detta livet ställer sig till Gud och Jesus kallas universalism. Efteråt har Bell i intervjuer förnekat att han är universalist, men det han i stället vill göra är att öppna upp för tanken om att betydligt fler, ja, kanske de flesta ändå i slutändan och kanske i livet efter detta låter sig övervinnas av Guds kärlek och vänder sig till honom och blir frälsta. Den traditionella kristna läran är annars att det är i detta livet som det avgörs.Efter döden får vi inte några nya chanser.

Bell har intervjuats om detta och i denna intervju verkar han ha mycket svårt att svara på journalistens frågor. Läs gärna Ben Witheringtons kommentar angående detta:

 

 

Den kritik som journalisten refererar till låter exakt som den kritik som Kevin De Young framfört i sitt mycket långa och välskrivna blogginlägg i vilket han recenserar Bells bok. I det inlägget visar De Young på flera exempel på Bells mycket vidlyftiga och svaga exegetik av bibeltexterna och hans mycket förvanskande framställning av historien.

För den som är intresserad av denna debatt och vill läsa en nytestamentlig exeget utlägga texten, så vill jag rekommendera en läsning av Ben Witherington III:s blogginlägg:

Hell? No??

Matt 10.28 – Why Annihilationsim is not Universalism

And Now – The Case for Permanent Residence in Hell

Witherington argumenterar för att det finns två legitima kristna ortodoxa ståndpunkter i frågan om de eviga straffen: Evig medveten plåga i ett evigt helvete eller att man efter en längre tids plåga i helvetet utplånas (annihilationism). Den första uppfattningen är den klassiska kristna uppfattningen och den senare har uppkommit rätt sent i kyrkans historia. Witherington menar att Nya testamentets texter kan tolkas åt båda hållen. Han säger att det inte med säkerhet går att slå fast den ena eller den andra, men att han personligen skulle satsa på annihilationism. Men stödet för den andra uppfattningen är så pass starkt, att det vore oklokt att vara dogmatisk i frågan. När det gäller valet mellan dessa, borde lika bibeltroende och rättroende kristna kunna vara överens om att vara oense. Universalismen däremot, har inte något stöd i Bibeln.

En bra text om universalismens historia är Richard Bauckhams Themeliosartikel Universalism: a historical survey från 1978.

En annan bra text är denna samling med kyrkohistoriska citat om helvetet, citat som uttrycker olika uppfattningar i frågan: Hell, Across the Spectrum of History av C Michael Patton.

Ytterligare en intressant översikt är: What About Those Who Haven’t Heard?

En del läsare nu kanske undrar var jag står själv i frågan och varför jag helt enkelt inte utlägger texten själv, utan bara gör en massa länkar. Bra frågor! Att jag inte utlägger texten själv beror på att jag inte alltid hinner skriva längre inlägg och därför känns det ibland enklare att bara länka. Jag kan ju inte hinna med exakt alla debatter.

Men, i frågan om var jag själv står, så liknar min ståndpunkt Witheringtons, men jag lutar mer åt att helvetet verkligen är ett evigt straff på det sätt som den kristna kyrkan historisk sett alltid förkunnat. Jag inser att det finns vissa möjligheter utifrån NT att tolka texterna som att det slutgiltiga straffet vid den yttersta domen handlar om ett längre tidsbestämt och plågsamt straff som sedan leder till att den som straffas utplånas. Men, jag tycker att de nytestamentliga stödet för tanken på evigt medvetet straff är något starkare. Jag inser också, att båda dessa tankegångar – den traditionella tolkningen och annihilationismen – borde kunna accepteras inom ramen för en bibeltroende och renlärig kristendom. Annihilationismen innebär inte att alla blir frälsta och den innebär inte att de som utplånas bara ”slipper undan” sitt straff genom att utplånas på en gång, så rättvisa skipas även i det perspektivet. Läs som sagt gärna Witheringtons argumentation för detta.

Men, jag lutar alltså mer åt den traditionella tolkningen, så pass mycket, att jag i förkunnelse hellre predikar det klart och möjligen öppnar dörren svagt på glänt för att det möjligen kan ske en liten utplåning efter ett längre straff, men det är inget jag kan utlova till den som lyssnar. Förkunnelsen måste tydligt visa att våra beslut i detta livet avgör hur det blir för oss vid domen, evigt liv eller evigt straff, som Jesus sade. Det är möjligt att gå förlorad och det är inte något behagligt!

Jag menar, att det också är väldigt tydligt i Bibeln, att det är vårt ställningstagande i detta livet som avgör hur vi får det i nästa liv. Efter döden – inga fler chanser. Jag menar, att Rob Bell här skapar falska förhoppningar med sin bok. Han verkar delvis medveten om det själv och verkar också ha svårt att svara rakt på frågor i intervjun ovan. Så egentligen verkar det alltså inte finnas någon anledning att rekommendera någon att läsa den. Det är inte på önsketänkande och ren spekulation som vi ska bygga vår tro och vår förkunnelse.

 

Övrigt: a, b, c, d, e, f,

 

27 reaktioner till “Rob Bell, helvetet och lite sundare reflektioner”

  1. Men varför går pastorsskrået över ån efter vatten.
    Stanley Sjöberg har respekt i alla läger, men han har faktiskt lanserat dessa tankar i en bok som lanserades för drygt tio år sedan. Tidningen dagen skrev alarmerande om detta, och någon avlägsen kollega tog debatten…
    Men ingen kräver att Sjöberg ska göra avbön & återkalla bokutgåvorna.
    Det om något borde rendera rubriker.

  2. Kan konstatera utifrån din länk ”Hell? No??” att förvirringen inom kristenheten angående helvetet/Gehenna och dödsriket/Sheol/Hades är lika stor som vanligt.

    Artikeln börjar bra, nämner Sheol/Hades och att helvetet inte finns förrän efter domedagen, och sedan faller den ÄNDÅ i den så vanliga gamla fällan att betrakta Luk 16 som ett uttalande om helvetet. Trots att det tydligt står ”Hades” och inte ”Gehenna” i den grekiska texten. Suck.

    När man läser kommentarerna ser man glädjande nog att det finns en del som har koll. Å andra sidan finns det andra som glatt avvisar det faktum att Sheol översattes med ”Hades” i Septuaginta. Septuaginta var den översättning som författarna till NT själva använde när de citerade GT, men strunt i det liksom…

    Och skillnaden mellan dödsriket och helvetet är faktiskt väldigt relevant för diskussionen om Rob Bell. Bell verkar mena att man skulle kunna ändra sig och komma till Gud också efter domedagen och att man hamnat i helvetet.

    Detta är en möjlighet, men det finns ju ytterligare en möjlighet. Nämligen att man skulle kunna ändra sig i dödsriket (som den rike mannen försöker göra) men inte efter domedagen.

    Det finns texter som talar om att alla ska prisa Gud och Jesus, även ”under jorden” (Fil 2:10, Upp 5:13), vilket tycks syfta på dödsriket som man ju föreställde sig låg under jorden. Här skulle man då kunna tänka sig att de som vistades i dödsriket har en möjlighet att omvända sig.

    Oavsett om man tror på någon av dessa möjligheter eller inte, borde man väl kunna hålla med om att detta är två distinkta och olika möjligheter. Men detta försvåras av den förvirring runt koncepten som tycks råda.

  3. Pingback: Vem är din Gud?
  4. Tycker Witherington har en poäng när han ifrågasätter det rättvisan i ett evigt straff för överträdelser som har är tidsbegränsade. Han skriver att Bell har en poäng i denna invändning. Gud är rättvis, en självklar grund för det oundvikliga med en dom. Men är det rättist när straffet står i sådan oproportion till överträdelsen?

  5. Karlendal skrev:
    ”Men, jag lutar alltså mer åt den traditionella tolkningen, så pass mycket, att jag i förkunnelse hellre predikar det klart och möjligen öppnar dörren svagt på glänt för att det möjligen kan ske en liten utplåning efter ett längre straff, men det är inget jag kan utlova till den som lyssnar.”

    I en tidigare diskussion i en bloggpost här på bloggen så fördes en intressant diskussion kring helvetet där Kristian ovan bidrog med massor av bra utläggning (förra sommaren). Vill upprepa en sak som jag själv postade i just den diskussionen ursprungligen skrivet av Toralf Gilbrandt.

    ””På ett av dessa ställen, Matt 25:46, används aiónios om både de orättfärdigas eviga straff och om de rättfärdigas eviga liv. Det är en omöjlig tolkning att aiónios skulle beteckna evighet, när det gäller de troendes salighet, men timlighet, när det gäller de ogudaktigas straff. Den tanken att aiónios i en och samma vers skulle ha så väsensskild betydelse, är så orimlig att den knappast behöver bemötas. Uppenbarligen har ordet evig på dessa 7 ställen samma absoluta betydelse som på de övriga 64 ställena (i NT). Att skilja dessa betydelser från varandra i avsikt att eliminera eller försvaga Skriftens lära om de eviga helvetesstraffen, betyder ett övergrepp på sanningen.”

    1. Juha, m fl. Matt 25:46 är verkligen ett starkt stöd för den traditionella kristna läran. Det är bl.a. därför jag lutar åt eller snarare håller fast vid den. Att jag medger en viss öppning gentemot annihilationismen beror på att det finns vissa texter som skulle kunna uppfattas som att de talar om att förgöras i helvetet eller motsvarande begrepp. Men, jag anser att tanken på att det är evigt och medvetet straff är starkare.

  6. ”Gud ska bli allt i alla en gång” Är det ena bibelordet sant så är också det andra sant

  7. Tack för det Juha, det är ju faktiskt mycket på grund av stycken som Matt 25 som jag tycker det borde vara särskilt betydelsefullt för debatten att skilja på dödsriket (före domen) och helvetet (efter domen).

    Vanliga invändningar är ju: Är det inte orättvist mot dem som aldrig hört talas om läran, som ärligt trodde på någon annan lära, som ärligt trodde att allt var påhittat?

    Men om man dör och hamnar i dödsriket före domen, då har man ju all information man behöver. Då vet man vad det är man har att säga ja eller nej till. Den rike mannen fick inte varna sina anhöriga, men de framgår faktiskt inte att hans ultimata öde efter domedagen blev helvetet.

    Så möjligheten att man kan omvända sig före domen, men efter döden, är egentligen intressantare än möjligheten att man kan ändra sig efter domen. Men ändå är det, vad jag förstår, den senare som Rob Bell diskuterar, och då stöter han förstås på patrull i form av Matt 25 och liknande. Men om man istället ser till den första möjligheten kan man finna hopp i verser som dem jag nämner ovan. Letar man verser i GT är det en lite blandad bild, en vanlig föreställning var ju att Sheol var en tyst och inaktiv plats:

    ”…ty ingen åkallar dig bland de döda. Vem lovsjunger dig i dödsriket? (Sheol)” (Ps. 6:6)

    ”Himlen är Herrens, men jorden gav han åt människorna. De döda prisar inte Herren, de som farit ner i tystnaden. Men vi skall lova Herren nu och för evigt. Halleluja!” (Ps. 115:16-18).

    Men det finns också verser som ger en annan bild:

    ”Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket (Sheol), är du också där.” (Ps.139:8).

    Här finns också en skillnad mellan 1917 och Bibel 2000:

    ”Ja, alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe, inför honom skall knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som inte kan behålla sin själ vid liv” (Ps 22:30, 1917)

    ”De som sover i mullen kan inte hylla honom,
    de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom.” (Ps 22:30, 2000)

    Udda, eller hur? I 1917 verkar det som att man kan tillbe i dödsriket, i 2000 verkar det som man INTE kan det…

    En engelsk översättning som jag litar på är New American Standard Bible (NSAB), som verkar ta 1917 års parti…

    ”All the prosperous of the earth will eat and worship,
    All those who go down to the dust will bow before Him,
    Even he who cannot keep his soul alive.” (Ps 22:29, versnumreringen skiljer sig lite)

    Så det är ju lite otydligt. Jag säger inte nu här att man ska tro på ett visst sätt, utan bara att diskussionen hade vunnit på om man gjort den tydliga uppdelning som jag nämner.

  8. @ Rolf

    Och du är säker på att det betyder just det du insinuerar? Är det inte lite vanskligt om man måste ogiltigförklara texter som talar ett väldigt tydligt språk med sådana som kräver en speciell tolkning för att passa in på en doktrin som skulle säga något annat?

    T ex Ef 1:10 används då av somliga för att säga att tydligheten i Matt 25:46 och Upp 19:10-15 mfl skulle ogiltigförklaras. Då håller jag med Gilbrant – ”det innebär ett övergrepp på sanningen”.

    1. Jag läste den texten för ett par dagar sedan, Lasse V. Tycker den var rätt så lam. Enligt mig handlar det inte om att fördöma Rob Bell, men möjligen hans undervisning. Man måste kunna diskutera teologiska frågor utan den typen av lama uttalanden som Eugene P gör.

  9. Jag tyckte Eugene Petersons text var totalt misslyckad. Han säger i en mening att de som kritiserar Bell är dömande men går själv i nästa mening och säger att just de personerna har väldigt lite av Kristus, väldigt lite av Jesus i sig. Ganska dömande va?

    När han också säger att de bröder och systrar som är döpta inte skall strida, så har han naturligtvis en poäng, men jag vet inte om Paulus skulle hålla med honom rakt av. Paulus gick ganska hårt fram i sin kritik av villolära och kallade t ex galaterna för dårar och förhäxade.

    Slutligen säger Eugene också att ”Rob kanske inte har rätt, men gör ändå något som är värt att göra”. Hur hänger det ihop då? Är det verkligen i sig värt att göra något som är fel??

  10. Kristian skriver att det skulle kunna finnas en möjlighet att omvända sej efter döden men före domen. Det låter förstås väldigt långsökt i mina protestantiska öron, men isåfall måste det handla om en person som verkligen aldrig hört ett pip om Jesus Kristus. Nya Guineas urinvånare före Sten Bergman, typ. Så fort någon har hört talas om Jesus Kristus som vår frälsare och väljer att inte höra, inte ta reda på mer eller förkasta så har man gjort sitt val.

    Med andra ord: det synsättet och den ”möjligheten” gäller inte särskilt många människor idag. Sannerligen inte dom i vårt samhälle som hört talas om Jesus i media, i skolan, i julsånger, på teaterscenen, sett kyrkornas kors, etc. Och vi kan inte heller predika det synsättet; så fort vi öppnat munnen har vi ”förstört” chansen.

    Intressant spekulation, men inte praktiskt genomförbart, alltså.

  11. Wildwest, du skriver ”den ‘möjligheten’ gäller inte särskilt många människor idag”.

    Där tror jag att du har fel. Men låt mej först deklarera att jag inte skulle våga spekulera om frälsningsmöjligheter efter den fysiska döden.

    Jag tror att en majoritet av världens befolkning inte vet vem Jesus är.

    Av olika anledningar. Man kan t.ex. ha matats med falsk lära om Jesus sedan barnsben.

    Däremot tycker jag det är intressant att missionsbefallningen talar om ”folk”. ”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar…”

    Och det står faktiskt ”εθνη” (ethne) i grundtexten.

    Det tål att fundera litet grand på hur man ”gör ett folk till lärjungar”.

    Om det skulle betyda 100% av individerna kan projektet aldrig lyckas. Men räcker det med en?

    Upp. 7:9 med skaran av alla folk, stammar och tungomål knyter an till detta.

    Vi får väl se hur Gud ordnar det.

    Men att gå ut och predika ”second chance after death” måste betraktas som grov villolära.

    /Kjell

  12. Juha: Nej jag är absolut inte säker på att texten betyder det jag insinuerar, vem kan vara det ? Vem kan vara säker på en tolkning? Är det inte så att dessa tolkningsfrågor driver och underhåller både denna blogg och andra? eller….

  13. Nej, jag tror verkligen inte på second chance after death! Men om man nu ska spekulera så måste det handla om personer som aldrig hört talas om Jesus. Jag vet inte om man kan sträcka det så långt att man fått sej en fel bild av honom. Jag tycker att spekulationen bara kan röra sej om dom som aldrig haft chansen att få höra talas om honom. Indianer i Amerika före 1000-talet, etc. Det är väl ofta dem man ömmar för?

    Å andra sidan: vad är det vi gör när vi oroas över dessa? Vi oroar oss över att Gud inte skulle visa sej vara rättvis den dag dom faller. En fånig oro, om nån är rättvis är det Gud. Och vi skulle ändå inte kunna göra ett uns åt det.

  14. För att tro på en second chance, så tror jag man måste riva loss Bibel citat från sitt sammanhang (t.ex Rom 10:13 och Fil 2:10).
    Dessutom blir Uppenbarelseboken extrem svårtolkad om universalism skulle vara rätt, även historie böcker såsom APG.

    Däremot finns det ju tolknings-traditioner- åtminstone inom baptismen- att barn och människor som aldrig har fått höra evangeliet tillhör Guds rike direkt eller indirekt.

  15. En aspekt som jag inte ser i debatten är tanken att liksom tiden hade en början när Gud i begynnelsen skapade tid och rum har tiden också ett slut. Visst, jag vet att uttrycket ”ingen tid ska vara mer” inte behöver tolkas så men vi troende är ju överens om att Gud är evig och fanns till vid tidens begynnelse. Eftersom Gud står över tid och rum kommer han att finnas även när tiden tagit slut och vi som blivit frälsta har löfte att vara hos honom i detta lycksaliga tillstånd.

    Min poäng är att evigheten inte är samma sak som oändlig tid. De eviga straffen respektive en evighet med Gud är helt enkelt tillstånd utanför vår fattningsförmåga. Möjligen skulle annihilationismen kunna ses som ett uttryck för att tiden tagit slut.

  16. Jag måste fråga än en gång, (har just gjort det på Stefan Svärds blogg), när Gud dömer människan, vad är det Han dömer?

    1. Dömer han människan i frågan om hon har hört evangelium eller inte?

    2. Dömer Gud synden i människan? Rom 3:23 till exempel som säger att vi alla är syndare.

    Om det är så att de som aldrig har fått chansen att höra om Jesus kommer att få en chans efter döden att välja Honom, är det bättre att skicka hem alla missionär och vara olydig mot missions befallningen.

    Om vi ger dem en chans här på jorden att höra om Jesus så ger vi ju dem möjligheten att säga nej till Honom och därmed gå förlorade.

    Om det är så så är ju Jesus grym när Han befallde oss att gå till alla folk (ethnos) och berätta för dem om Honom. Alla missionärer som lagt ner sina liv för Jesus har ju då gjort människan en otjänst eftersom de istället för att ge människan en andra chans efter döden ger dem en möjlighet att säga nej till Jesus redan här och därmed gå förlorade.

    Detta är frågor som jag går omkring och tänker på ganska ofta och det ligger väldigt nära mitt hjärta eftersom jag själv arbetar som missionär i ett land där många svenska missionärer har dött som martyrer för Jesus.

    Paulus sade i Apostlagärningarna 20:24 ”Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.”

    Paulus gav sitt liv för detta eftersom han visste att hedningarna var förlorade om de inte fick möta Jesus. Låt samma nöd finnas i våra hjärtan för dessa människor som aldrig hört evangelium.

    Varje sekund går en människa förlorad i asien utan att ha fått höra evangelium om Jesus Kristus!

  17. Bäste Patrick Oelund

    Romarbrevet två ger en alldeles utmärkt ingång till ett försök att besvara dina frågor. Det allra viktigaste finns dock i tredje kapitlet vers 26 ”..han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.” (Folkbibeln). Tidigare i samma kapitel står det ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda.” Gud dömer rättvist men bara de som tagit emot Jesus blir frälsta.

    Din fråga: Dömer han människan i frågan om hon har hört evangelium eller inte?
    Mitt svar: Enligt Rom 2: 6 beror domen av var och ens gärningar inte av om människan i fråga hört evangelium eller inte. Igen endast de som tagit emot Jesus blir frälsta.

    Din fråga: Dömer Gud synden i människan? Vi är ju alla syndare.
    Mitt svar: Denna din andra fråga har det självklara svaret att detta är precis vad Gud gör och att därmed är alla under en fällande dom. Det underbara är att den som tagit emot Jesus inte längre står under denna dom.

    Både den som känner till lagen och den som inte gör det får en rättvis dom. Självklart ska vi lyda missionsbefallningen. Det är viktigt att ge alla möjlighet att höra evangelium. Evighetsperspektivet är det primära men ett liv med Jesus här på jorden har också ett högt egenvärde.

    Apropå missionärers oegennytta och matyrskap får vi inte glömma att till synes meningslöst matyrskap faktiskt är en sådd i den andliga kampen. Det finns många exempel genom historien att väckelse blivit en frukt av martyrskap.

  18. Bäste Ulf Stenlund,

    Jag skrev nog lite otydligt 🙂 Jag ställde frågorna men svarade vad jag tyckte på dem ungefär likadant som dig. Jag är helt på det klara med vad jag tror.

    1. Gud dömer synden och INTE ifall man har hört evangelium eller inte.
    2. De som aldrig har hört evangelium är förlorade och kommer att gå evigt förlorade ifall de inte får höra evangelium och tar emot Hans förlåtelse.

    Var välsignad Ulf S

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.