Stefan Swärds ”blåsväder” och frikyrklig oreda

EFK-pastorn Stefan Swärd befinner sig i blåsväder. Det har han säkert varit många gånger, men nu börjar det bli intressant. Därför att jag tror att det han befinner sig i nu, blottlägger en intressant problematik som verkar olöst i dagens svenska frikyrklighet. Vad är det som har hänt?

På kort tid har Stefan Swärd på sin blogg varit inne i två stora debatter, varav den andra nu tycks ha glidit över i en tredje, men egentligen är nog allt detta bara ett symtom på ett underliggande kristillstånd inom EFK, och förmodligen även på en del annat håll.

Den första debatten handlade om helvetet. Den orsakades av att EFK-pastorn Joachim Elsander på sin blogg skrev ettinlägg i vilket han förkastade den klassiska kristna tron på ett evigt helvete. Han har senare bett om ursäkt för vissa delar av inläggets formuleringar och liknelser, men inte för sakinnehållet. Att han bad om ursäkt beror mestadels på att han fick oerhört skarp kritik för inlägget bland annat från just Stefan Swärd på hans blogg, och då insåg att han kunde ha formulerat sig bättre. Men debatten på bloggarna om helvetets vara eller icke-vara blev livlig.

Den andra debatten handlade om något som kom att kallas ”fyrke” och blev om möjligt ännu livligare! Den orsakades av att en bloggare från Örebro vid namn Jonas Lundström på sin blogg skrev ett inlägg i vilket han dels klagade på det ”låga taket” eller det dåliga debattklimatet inom EFK, men framförallt kritiserade ledande personer inom samfundet (bl.a. Stefan Swärd) för att använda härskartekniker för att trycka ner dem som ifrågasatte det som Lundström kallar ett ”åsiktspaket” av vissa läror. Dessa läror omfattar bl.a. treenighetsläran, inkarnationen, jungfrufödelsen, Jesu fysiska uppståndelse från de döda, Jesu ställeföreträdande försoningsdöd, synen på Bibeln som Guds ord, den kristna sexualetiken som bl.a. innefattar att homosexuella relationer inte är tillåtna. Lundström kallar detta ”åsiktspaket” för ”fyrkantsevangelikalism”, förkortat ”fyrke”, och det har nu av någon anledning blivit vedertaget begrepp i vissa kretsar. Lundström skrev själv i ett annat inlägg att han inte tror på treenighetsläran och inkarnationsläran och andra nämnda saker och definierar därmed ut sig själv som kristen. Stefan Swärd skrev några inlägg på sin blogg som svar på detta och kallar numer Lundström för sektledare, då denne också skrivit att 99 % av alla kristna inte fattar vem Jesus är eller vad han säger. Det ger Swärd sektvibbar.

C-H Jaktlund på tidningen Dagen försöker sära på den senaste debatten. Han menar att det är en sak att diskutera samtalsklimatet inom EFK och andra frikyrkor, och en annan att diskutera ”fyrke” (alltså debatten om de kristna lärorna). En del andra tycks också vara inne på den linjen, bl.a. Josefine Arenius. Jaktlund och Arenius välkomnade debatten om det försämrade samtalsklimatet. Jaktlund menar att diskussionen mer handlar om attitydskillnader i hur man bemöter dem som tänker annorlunda i teologiska frågor, och den handlar inte så mycket om teologi. Och många tycks ha delat den uppfattningen.  Många har kritiserat Stefan Swärd för hans ”hårda ord” och för ”härskartekniker” mm. Flera EFK-pastorer (enligt vad som skrivs, jag känner ju inte alla namnen) är kritiska till Stefan Swärd och tycker att han är onödigt hård och att han borde be om ursäkt, liksom även en del andra personer.

Vad är det då för hemskt som Stefan Swärd har gjort? Det kan sammanfattas i följande punkter:

1. Han har försvarat en mer traditionell kristen syn på evigt liv och evigt straff, dvs att det finns en dubbel utgång.

2. Han har därmed förklarat universalismen – att alla blir frälsta i slutändan – som en villolära.

3. Han har försvarat den traditionella kristna tron/läran som helhet och därmed förklarat avvikelser från den vara villolära.

4. Han har utifrån de skriverier som Jonas Lundström gjort förklarat att denne dels inte kan kallas kristen, dels att han är en sektledare.

5. Han har avvisat tanken att det skulle vara lågt till tak inom EFK. Han har bara klargjort att det borde vara självklart att de som är medlemmar i EFK-församlingar är kristna som tror på den grundläggande kristna läran. Och detta gäller i synnerhet de som ska vara ledare.

6. Han tar sin egen blogg som exempel på att det är högt till tak, eftersom där bereds stort utrymme att kritisera vad som helst.

För detta har han fått utstå en kanonad av kritik från både pastorer och vanliga troende.

Jag tror dock att det denna debatt visar, är att många inte fattar vad det innebär att ha en kristen lära och vad viktigt det är att hålla fast vid den. Några synpunkter:

Kristen tro och kristna ledares bibliska uppgift

1. Jag accepterar inte beteckningen fyrkantsevangelikalism eller fyrke. Det som Lundström syftar på med denna benämning är inget annat än klassisk kristen tro. Den är inte fyrkantig på något sätt – att kalla paket åsikter för fyrkantigt är ju bara ett negativt värdeladdat skällsord. De läror han uppräknar är inte ens typiskt evangelikala, utan snarast typiskt kristna (och därmed också evangelikala). Så det är fel från början till slut. Men, det är riktigt att många kristna ledare försvarar den kristna tron i dess helhet (det som JL kallar för ”åsiktspaket”). Personligen, skulle det därför aldrig falla mig in att börja använda den termen som beskrivning av mig själv.

2. Det är kristna ledares jobb att försvara den kristna tron som helhet. Den som inte försvarar och förklarar och utlägger den kristna läran som helhet sköter inte sin uppgift som kristen ledare. Och de läropunkter som Lundström räknade upp hör alla till grunderna, även om kanske inte hans formulering av dem alltid vad så bra.

När kristna ledare gör sitt jobb och försvarar den kristna tron, då innebär det bl.a. att man förklarar exakt vad som är den kristna läran och argumenterar för den, man talar om vad som är fel lära och man argumenterar mot felaktigheterna. Det innebär att man fördömer felaktig lära. Detta är ett bibliskt mandat till det kristna ledarskapet. När Paulus håller sitt avskedstal till de kristna ledarna i Efesos, säger han bl.a. följande:

”Jag har inte varit rädd för att låta er veta det som gagnar er, utan har undervisat er om det, offentligt och i hemmen… Och nu ser ni mig aldrig mer, det vet jag, alla ni som jag har besökt och förkunnat riket för. Därför vill jag denna dag bedyra att jag är utan skuld om någon går förlorad. Ty jag har inte varit rädd för att delge er allt som hör till Guds plan. Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna, och kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar.” (Apg 20:20,25-31)

Denna text visar flera saker: Dels att det är möjligt att gå förlorad! Det är möjligt om man inte har fått ta del av allt som hör till Guds plan, om man inte fått del av hela läran, utan bara vissa delar. För då är det möjligt att man tror och lever fel. Dels visar texten att, att det kommer att komma villolärare, som Paulus kallar farliga vargar, och att det är ledarskapets uppgift att vaka över detta och skydda hjorden/församlingen. Lägg märke till att det ingår i herdeskapet att vakta hjorden mot vargar.

Tittar man i andra texter  Bibeln, så hittar man ett liknande ”hårt” språkbruk gentemot de människor som förkunna fel läror eller mot dem som anammat fel läror. I Galaterbrevet förkunnar Paulus förbannelse över dem som predikar ett annat evangelium än vad han gör. Han kallar galaterna för dårar som anammat den felaktiga tron att de måste omskäras. Han säger att de som predikar detta borde skära av sig alltihop.  I Filipperbrevet kallar han dem för hundar, skadegörare och sönderskärare. I Kolosserbrevet talar han om tomma och bedrägliga vishetsläror. I Timotheosbreven uppmanar Paulus Timotheos att förmana människor att inte förkunna avvikande läror och syssla med tomt prat, han talar om vissa att de lidit skeppsbrott i tron. Han talar om att framöver kommer några att ”avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror, spridda av hycklande lögnare med bortbränt samvete” (1 Tim 4:1-2). Han skriver att de som kommer med annan lära är förblindade, okunniga, har en sjuklig lust att diskutera och träta. Han säger åt Timotheos att inte tillåta dumma och oordnade diskussioner, att med mildhet föra dem till ordningen som säger emot honom. Han säger att dessa människor som säger emot och har avvikande läror är fångade av djävulen för att göra hans vilja. De har mist förståndet, de trotsar sanningen, de sysslar med galenskap. Han säger till Timotheos att undervisa, vederlägga, vägleda och fostra, tillrättavisa och vädja.

Paulus skriver detta till Titus, om församlingsledare:

”Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna. Det finns, särskilt bland de omskurna, många som inte vet sin plats, pratmakare som förvrider huvudet på andra. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för snöd vinnings skull sprida otillåtna läror. En landsman till dem, en av deras egna profeter, har sagt: ”Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.” Det vittnesbördet är sant. Vederlägg dem därför med kraft, så att de blir sunda i tron och inte ägnar sig åt judiska legender och åt påbud från människor som vänder sig bort från sanningen. För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent, de är orena både i sinne och samvete. De försäkrar att de känner Gud, men i sina handlingar förnekar de honom. Avskyvärda är de, oförbätterliga och odugliga till varje god gärning.” (Tit 1:9-16, mina kursiveringar).

Petrus skriver om ”falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier” (2 Pet 2:1) och skriver att ”fördärvet lurar på dem” (2 Pet 2:3).

Johannes skriver:

”Den som inte förblir i Kristi lära utan går andra vägar, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till er utan denna lära skall ni inte släppa in honom i ert hem och inte hälsa honom välkommen. Den som välkomnar honom gör sig till hans medbrottsling” (2 Joh 9-11)

Judas skriver:

”Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga. Bland er har det nämligen nästlat sig in några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa…” (Jud 3-4)

… Med mera, med mera!

Detta var bara axplock. Det går att hitta hur mycket som helst av detta i Nya testamentet. Om man ser till denna starka betoning i NT på rätt lära och på vikten av att försvara denna och inte skräda orden när man gör detta, är då Stefan Swärds ganska milda formuleringar så märkliga? Är det inte snarare så, att Stefan Swärd på ett ganska milt och försiktigt sätt faktiskt har försökt utöva sin pastorala plikt när han skrivit det han gjort? Om man är herde (pastor) så kan man ju inte milt stå och titta på när vargarna kommer för att sluka hjorden, utan då är det dags att låta herdestaven vina, för att utveckla Paulus bildspråk lite grann.

Detta är teologi, det handlar inte om attitydfrågor! Om man avviker från den kristna läran i centrala frågor, så riskerar man att gå evigt förlorad. Särskilt om man försöker undervisa andra på det sättet. Då räknas man nämligen till de förförare om vilka Jesus säger, att det är bättre att de fick en kvarnsten hängd om halsen och de sänktes i havets djup än att de förförde en av dessa mina minsta.

Poängen med alla dessa bibeltexter är ju, att man inte kan skräda med orden när man har att göra med villolära. Man måste kalla saker vid deras rätta namn. Man måste kunna varna andra för villolärorna. Man måste kunde skarpt, rakt och tydligt kunna säga till namngivna individer att de är villolärare och ”vederlägga dem med kraft” eller ”tysta munnen” på dem, eller liknande. Man kan inte, som en EFK-pastor som var kritisk till Swärd skrev i en kommentar, bara ägna sig åt att vägleda människor till Kristus och inte varna skarpt för villolärare. Om man inte talar i klartext gentemot villolära, så vägleder man inte människor i den kristna tron i praktiken, då gör man inte sitt jobb.

Jag är absolut inte någon expert på jobbet att vara pastor eller församlingsledare. Jag har varit i denna position alldeles för kort tid för att våga ta några sådana stora ord i min mun. Min erfarenhet är begränsad. Men, jag tar mitt uppdrag från Gud på stort allvar och jag läser den bibliska instruktionsmanualen så seriöst jag kan. Jag inser att som pastor, så är det i första hand inför Gud jag ska avlägga räkenskap för min tjänst, och med tanke på det, så vågar jag helt enkelt inte ignorera Bibelns tydliga och skarpa markering gentemot villolära. Och, eftersom Bibelns författare inte skräder orden gentemot villolärare, eftersom man riskerar att gå evigt förlorad om man följer dem eller är en sådan, så vågar inte heller jag göra det.

Orden villolära/villolärare och heresi/heretiker betyder samma sak. ”Sektledare” har ju en annan betydelse, men knappast en mer negativ sådan än de föregående. Huruvida Swärds benämning av Lundström som sektledare är korrekt eller ej, har jag inte tillräcklig information för att bedöma, men Swärd har onekligen sina poänger. Att Lundström har ställt sig utanför kristen tro står dock utanför allt rimligt tvivel. När han dessutom då också fiskar i de kristna vattnen efter anhängare, så skulle jag inte heller tveka att kalla honom villolärare.

Får man tvivla och ifrågasätta?

Som kristen människa, så kan det ju hända att man under tider av sitt liv faktisk börjar ifrågasätta och tvivla över det mesta av tron, inklusive sådant som treenighetsläran, inkarnationen, Bibeln som Guds ofelbara ord, mm. Jag tror inte att det finns någon grundläggande kristen lära som jag personligen inte har ifrågasatt och betvivlat. Jag kan säga att jag ärligt och uppriktigt under flera år av mitt liv har kämpat hårt med dessa frågor, särskilt bibelsynsfrågorna, treenighetsläran och inkarnationen, men även gudsbilden i stort. Allt har jag vridit och vänt på, och ibland har jag känt mig mer som en icke troende än som en troende, även om jag innerst inne alltid har klamrat mig fast vid min kristna tro. Att betvivla den typiska ”pingstvänskostymen” gjorde jag redan som tonåring, de övriga frågorna kom i rask takt eftersom jag studerade Bibeln och läste teologi, dvs även innan jag började på universitet. Det är alltså inte teologiska studier som gjorde mig till tvivlare,  utan mitt eget behov av att ifrågasätta och veta grunden för saker och ting.

Efter många år av inre kamp, kom jag så fram till en mer stabil och mogen kristen tro, då jag verkligen av hjärtats (och förnuftets, vilket är samma sak) övertygelse kan försvara klassisk kristen tro såsom den uttryckts i de klassiska trosbekännelserna, den apostoliska och den nicenska. Jag kan försvara den kalcedonensiska kristologin. Jag kan försvara den klassiska reformatoriska/evangelikala synen på Bibeln och dess roll, osv. Det betyder inte att jag är färdig med alla frågor och att jag har nått ända fram i alla avseenden, osv. Men, det betyder att jag inte längre svävar i tvivlets ingenmansland. Jag har nått fram till en tro och övertygelse, som jag är beredd att kämpa för.

Det jag stör mig lite över i C-H Jaktlunds och Josefine Arenius skriverier om högt till tak och samtalsklimat är, att det verkar så oförståndiga på något sätt, nästan ytliga. De verkar inte fatta skillnaden mellan att betvivla och ifrågasätta centrala kristna läror och att ifrågasätta om man ska läsa engelska från första klass eller från fjärde. De verkar tro att en diskussion huruvida Jesus verkligen är Gud av evighet och inte bara människa, är likvärdigt med att diskutera om man ska ha orgel eller piano i kyrkan. De verkar dessutom tro att de är den första generationen av kristna som ifrågasätter saker och ting! Hallå! Skaffa lite perspektiv! De borde också fatta, att det är gigantiskt stor skillnad på att diskutera musikstil i kyrkan och treenighetsläran.De har uppenbarligen inte läst de bibeltexter jag refererat här ovan. De verkar inte ha insett allvaret i att driva villoläror. Därför verkar de också ha svårt att fatta när Stefan Swärd tar till mer tydliga ord gentemot vissa saker, då tror de att han har fel attityd!

De borde fatta, att när en pastor som av Gud har fått ett jobb att försvara den kristna läran (vilket alla pastorer har fått), när han förklarar vissa saker vara villolära, så är det inte ett uttryck för härskartekniker eller att ha dålig attityd mot oliktänkande – en pastor (=herde) har faktiskt ett gudomligt uppdrag att låta herdestaven vina över ryggen på vargarna! Jag antar att varken Jaktlund eller Arenius vill ifrågasätta den centrala kristna läran, utan endast att de vill få utrymme att kunna diskutera och ventilera de frågor man som kristen kan ha inför dessa läror, och det är inte fel alls. Men, då kan man inte vara så trångsynt att man inte kan acceptera att den som är herde faktiskt försöker förklara ibland att vissa saker är villolära, att vissa personer är villolärare som ställt sig utanför den kristna gemenskapen och ska hållas utanför den. De måste inse att inte alla åsikter är lika bra eller lika mycket värda, en del är skräp!

Man får alltså ifrågasätta och kritisera, men det är inte pastorns jobb att leda den kören. Hans jobb är att förklara och försvara den kristna tron. Jag kan förstå att Stefan Swärd måste känna en viss frågande hållning gentemot en del pastorer inom hans eget samfund, som både vägrar att utföra sitt läraruppdrag och kalla saker vid dess rätta namn, och som själva inte tycks ha bearbetat sin tro innan de blev pastorer. En del verkar onekligen ha blivit pastorer för tidigt. Och detta gäller inte bara EFK, jag vill inte ensidigt utpeka ett samfund, även om det är det som just nu är på tapeten.

Det är alltså rimligt att man som kristen tänker igenom vad man tror på, att man inte förtränger sitt tvivel, utan bearbetar det. Det är också rimligt att man inom den kristna församlingen har forum för detta, forum där det är möjligt att samtala och ställa frågor och söka svar. Det gäller alla frågor, alla läror. Allt! Det är dock inte rimligt att ha högt till tak gentemot villolärare och villolära. En enskild kristen troende som ifrågasätter treenighetsläran och har svårt att fatta den eller att få den att gå ihop med Bibeln, räknas inte hit. Det är dem som är mer ”färdiga” och som driver ”kampanjer” mot treenighetsläran som är villolärare. Det är alltså skillnad mellan en kristen som ifrågasätter allt och en villolärare.

Andra länkar:

http://www.stefangustavsson.se/?p=706

http://www.rom1017.se/index.php?option=com_content&view=article&id=162:6-mars-debatten-om-fyrke&catid=2:nyheter&Itemid=7

http://aletheia.se/2011/03/04/undervisning-om-herrens-sabbat-stoppad-av-kanal-10-mitt-i-sandning/

 

 

 

46 reaktioner till “Stefan Swärds ”blåsväder” och frikyrklig oreda”

  1. Nej, jag har inte påstått – ens en enda gång – att kristna läror inte ska försvaras. Där har du lyckats hitta något som inte är skrivet.

    Det jag skrivit, och håller fast vid, är att det fanns många (däribland Josefine Arenius) som gav sitt medhåll till ”Fyrkekritiken” utan att uppfatta det som att de därmed satte sig upp emot Stefan Swärds teologi. Deras kritik gäller inte hur Swärd tror utan hur han försvarar sin tro, det vill säga attityden/tonen/stilen. Det hela mynnade ut i en debatt i vilken Jonas Lundström utvecklade sin personliga teologi, vilket är en annan sak.

    Det är vad jag försökt kommunicera, men bevisligen inte lyckats med, utifrån vad du skriver här.
    Det handlar inte om att tro att det kristna livet handlar om att ”diskutera om man ska ha orgel eller piano i kyrkan” – var i all sina dagar får du det ifrån? Inte heller har jag skrivit att Stefan Swärd inte ska få markera och försvara sin teologiska syn, jag har tvärtom skrivit att ”Lundström-debatten” både får och bör föras. Men jag tycker faktiskt att det är ganska västenligt att inte personer beläggs med en massa teologiska ståndpunkter som de inte har. Det var ett antal personer som tyckte att Lundström satte fingret på något riktigt kring Fyrkes attityd men som för den sakens skull inte delar hans teologiska syn. Det är helt orimligt om inte en sådan definition ska kunna göras.

    Skilj på debatterna, det är egentligen det enda jag sagt och upprepat (samt skrivit en kommentar kring att ”Fyrke” och ”Fyrkeskeptikerna” inte nödvändigtvis har olika teologiska uppfattningar utan att det mer handlar om olika sätt att samtala kristna emellan om teologi). Därefter är det bara att debattera på och vara hur tydlig kring den kristna trons innehåller och grunder som helst.
    Och frågan om orgel eller piano är sannerligen ointressant, det har jag alltid tyckt.

    1. C-H Jaktlund, jag förstår inte riktigt vad du menar när du om Stefan Swärd säger att du ifrågasatt attityden/tonen/stilen. Vad exakt menar du då? Syftar du inte då på att han och andra kallar vissa saker för villolära och liknande, och därmed i skarpa ordalag tar avstånd från vissa saker? Vad exakt menar du med att det kan vara lågt till tak (vet inte om just det är exakt ditt ordval) i vissa sammanhang.

      Du skriver att du misslyckats kommunicera… det har jag känt många gånger också, men när du i samband med att någon dels klagar på attityder och i samma veva buntar ihop dem han klagar på som en grupp med ett visst ”åsiktspaket” (med klassisk kristen tro), om du i det sambandet glatt uppskattar talet om lågt till tak, så verkar det onekligen som du också tycker att det är lågt till tak om någon som ifrågasätter/tar avstånd ifrån treenighetsläran blir kallad för villolärare (och jag talar alltså här inte om enskilda troende som har tvivel, utan om personer som driver vissa uppfattningar.) Kanske du kan förklara hur man kan kalla någon villolärare, fast med rätt attityd i motsats till fel attityd. Eller får man inte kalla någon för villolärare? Får man inte säga att någon förkunnar något som fel?

  2. Tack till dig C-H som orkar kommentera detta!! Mikael Karlendal skriver ”De verkar tro att en diskussion huruvida Jesus verkligen är Gud av evighet och inte bara människa, är likvärdigt med att diskutera om man ska ha orgel eller piano i kyrkan.” Tycker denna jämförelse är så ”billig” och ett riktigt lågvattenmärke från dig.
    Är inte insatt i EFK:s verksamhet, men när man som utomstående läser debatten på olika forum kan man inte utläsa annat än att detta är en organisation med STORA interna problem.

  3. Hjärtligt tack Karlendal för din gedigna bibliska utläggning.
    Föredömligt att du använder din blogg med så tids- & arbetskrävande insats. Inte många som klarar av det, men fler borde nog ta det som föredöme att bereda sina inlagor, spec. de som har till uppgift att undervisa/vägleda kristna.

    Jaktlund – återigen påvisar du en onödig kittslighet om du uppfattar att någon har en åsikt som inte helt följer dina intentioner.
    Att anmärka på Karlendals lilla passus om orgel visavi piano, kan nog hellre tolkas som att du suttit inför en gedigen predikan & enbart retar dig på slipsvalet hos predikanten

  4. @Carl-Henrik: Det kanske ligger något i det du säger, på ett mycket avlägset och principiellt plan. Man kan säkert i alla sakdiskussioner finna och göra en åtskillnad mellan vad som sägs och hur det sägs om man vänder och vrider på det tillräckligt länge. Men ärligt talat, när någon går ut och i en bloggpost dissar historisk kristendom och buntar ihop alla kristna, i egenskap av döpta in i kyrkans tro genom bekännelsen till den kristna tron, så är det väl inte läge att värna vikten av ett bättre samtalsklimat? Jag kan faktiskt inte begripa varför du vurmar så passionerat för frågor kring ”attityder” i relation till just det här samtalet? Som Karlendal skriver finns det en viktig pastoral uppgift att värna om kyrkans lära och vi bör vara tacksamma att några nu har gjort det, utifrån sina förutsättningar. Frågan om debattklimat känns minst sagt som en sidodskussion men som du har lyckats göra till ett huvudnummer. Och det här sektbegreppet ”fyrke” borde väl inte du torgföra som om det vore ett legitimt begrepp? Det är ett begrepp som bör lämnas kvar i den sektmiljö där det uppstått.

    Jag brukar uppskatta vad du skriver men här ställer jag mig totalt frågande. Det är som om någon har dräpt min moder (metafor för kyrkan) och när denna blir ertappad och fördömd så börjar någon hävda att man har tagit i för mycket under gripandet! Jag undrar om du inte kommer att omvärdera dina inlägg här när det gått lite tid, eller är du totalt frågande inför själva sakargumenten och menar att det är avgörande att nu börja prata debattklimat?

  5. Jag vet inte om Carl-Henric tycker om att jag drar en lans för hans analys.

    Jag tyckte det var både skarpt och korrekt och bra att dela upp debatten i teologiska menings-skillnader, och hur man hanterar avvikande mening och anmärkningar/ kritik/ förslag /samtal över huvud taget.

    Det borde inte undgå någon att auktoritärt ledarskap inte ligger i tiden. Världen brinner! Vi har all anledning att förmoda att den tid som återstår är kort.

    Det jag nu skriver bör inte läsas som ett underkännande av Stefan, dock några få konstateranden som inte kommer att falla i god jord.

    Att springa marathon och sedan må dåligt. Att vara fotbollsenthusiast och få migrän. Att bjuda in dokumenterade heretiker till debatt. Att engagera sig i allt och alla. Att åka på mijökonferenser jorden runt. Att slå upp stora artiklar om vardagshändelser på plaster som en del anser exotiska. Alltid vara attent med artiklar i Dagen. Att gå fram för att falla efter förbön av Benny Hinn. Skall jag fortsätta?

    Om detta ”superman-skap” är Stefans gudomliga kallelse så ber jag om förlåtelse.

    Om det handlar om högmod, är konsekvenserna kända.

    Jag kan, emellertid, mycket väl tänka mej att inte alla har varit viktiga nog att få seriösa svar och genomtänkt evaluerande av spörsmål.

    Ingen av oss har mer än 24 timmar om dagen. Och ingen av oss har rätten att köra rovdrift och försumma att veckan har en vilodag.

    Förtroende måste man förtjäna.

    /Kjell

  6. Nu blandas det ihop friskt här. Jag skrev inte att jag ifrågasatt attityden/tonen/stilen, jag skrev att ”deras kritik” (dvs Fyrkekritikerna) handlat/handlar om det. Jag är inte en av dem som gett mitt bifall till Fyrkekritiken, jag har kommenterat den kritik som de gett.

    Och nej, jag uppfattar inte att Fyrkekritikerna menar att man inte får eller bör säga till när något betraktas om villolära, jag tycker tvärtom flera av dem tydligt säger att de inte håller med Lundström i hans teologi. Det har Arenius bland annat tydliggjort här, där hon även utvecklat vad som är ”attitydsproblemet” och exempel på frågor det gäller. Där nämns INTE att det skulle vara problematiskt att Swärd och andra reagerar emot teologi som går på tvärs med klassisk kristen tolkning, det är andra saker hon resonerar kring:
    http://josefinearenius.se/2011/03/det-svara-bloggandet-eller-konsten-att-vara-konservativliberal/

    Arenius och en rad andra gav alltså, så tolkar jag det, sitt bifall kring en intern problematik/utmaning inom EFK. De tycker att det skulle finnas ett annat debattklimat kollegor och kristna emellan.
    Lundströms personliga teologi är ett annat spår som jag alltså tycker att många reagerat på och sagt att de inte håller med i. Jag är inte heller överens med Lundström, jag delar ju – precis som exempelvis Arenius – läromässiga övertygelser och åsikter med Swärd.

    Jonas Lundström förklarade Fyrke så här i nyhetsartikeln i Dagen:
    ”Det är inte åsikterna i sig som gör det till fyrkantsevangelikalism utan hur man har detta åsiktspaket – som inte bara rymmer trosbekännelserna utan även bibelsyn, åsikter om helvetet, syn på homosexualitet med mera – och påstår att det är så ”klassisk kristen tro” sett ut under 2000 år. De som ifrågasätter eller tänker delvis utanför deras ramar avvisas som flummiga eller villolärare.”
    Debatten har därefter blivit svår eftersom man sedan läst in hans följande blogginlägg där han tydliggjort sin egen teologi som många menar bör klassas som villolära, avvikelse från klassisk kristen tro. jag har ingen annan bedömning än det, det tycks inte Lundström heller ha – han håller tvärtom med om det och gör en poäng av det.
    Bra, tydligör vad som gäller.

    Men Fyrkekritiken handlade om att även de som bara tänker eller resonerar annorlunda än Fyrke snabbt blir klassade som flummiga, liberala, sekulariserade eller rena villolärare, trots att de delar samma teologi och egentligen bör räknas som ”klassiskt kristet troende”. Där uppstår en problematik.

    Så tolkar jag situationen, men den är allt annat än lättolkad och det är mångbottnat.

    1. C-H Jaktlund, jag tror inte att du är villolärare, men jag har lite svårt för det du försökt göra denna gång. Jag tror fortfarande inte att du riktigt förstår skillnaden mellan att diskutera centrala kristna läror och annat mindre viktigt. För du skriver:

      ”Men Fyrkekritiken handlade om att även de som bara tänker eller resonerar annorlunda än Fyrke snabbt blir klassade som flummiga, liberala, sekulariserade eller rena villolärare, trots att de delar samma teologi och egentligen bör räknas som ”klassiskt kristet troende”. Där uppstår en problematik.”

      De som kritiserar det du kallar Fyrke (ett begrepp du borde sluta använda), men som alltså ska syfta på dem som tror på treenighetsläran, inkarnationen, Jesu fysiska uppståndelse, hans ställeföreträdande död för oss, jungfrufödelsen, synen på Bibeln som Guds ord, osv, de är ju flummiga. De delar ju inte samma teologi, hur kan du påstå det? Den som förnekar treenighetsläran och inkarnationen ska klassificeras som flummig eller liberal eller som villolärare eller som något annat, beroende på vem det är och med vilka bevekelsegrunder han har, men vederbörande kan inte sägas dela den klassiska kristna tron. Vad menar du med att det uppstår för problematik här? Menar du, att den som ifrågasätter treenighetsläran och inkarnationen eller förnekar detta inte ska klassa som liberal eller som villolärare?

  7. Hade tillkommit flera kommentarer, ser jag nu.

    Nils: Nej då, Mikael och andra får gärna tycka annorlunda än jag. Däremot så känns det naturligt att skriva när man uppfattar sig missförstådd. Jag hör nämligen inte, för att använda din bild, till dem som någonsin retar sig på pastorns val av slips. Aldrig. Därför känns det konstigt när det påstås.

    Jonasq: Jag har aldrig hävdat att man inte kan eller bör reagera när någon ”dissar historisk kristendom”. Jag förstår att Swärd och många med honom – exempelvis Joacim Elsander – tydliggjort att de inte delar Lundströms läromässiga teologi.
    Det jag skrivit om är att debatten dock började tidigare än den bloggposten och att det är olyckligt om alla som gav sitt medhåll til Fyrkekritiken då ska buntas ihop med den teologi som Lundström tydliggjorde sen. Det tycker inte jag är konstigt. Som jag skrivit flera gånger kan man då, om de sakerna skiljs åt, absolut ta en ordentlig och tydlig debatt kring den teologi som Lundström fört fram. Jag har inget alls emot det.

  8. Jag blir ändå inte klok på Dej, CH Jaktlund, hur mycket Du än förklarar!

    Vaddå samtalsklimat? Om hårda ord nån gång i världshistorien ska användas så är det just när en uppenbar och av fri vilja egenpositionerad villolärare skriver och dessutom samlar sympatier hos s k evangelikala pastorer! Det handlar inte om att missa bussen om man accepterar delar av Jonas teologi, det handlar om att missa hela evigheten med Gud! Det är den ultimata kärlekslösheten att ens antyda att man håller med en person som för människor till ett ställe dom inte förväntade sej komma till.

    Det handlar INTE om en kristen broder med alla dess påbud om att vara snäll. Det handlar om en ulv i fårakläder, ja knappt det, han är ganska tydlig utan fårakläder. Det finns andra som är mer svårupptäckta.

    Det finns inget att diskutera om samtalsklimat vad gäller Fyrke! Det är Fyrke som gäller om man ska kalla sej en kristen efterföljare. Den som inte ställer upp på Fyrke (=apostolisk trosbekännelse) är inte kristen. Punkt. Den som ogillar att vissa pastorer av typen Swärd propagerar för läskiga klassiskt kristna ståndpunkter är minst sagt ute på tunn is, ja, halvvägs under vattenytan!

    En person som självmant går ut i offentligheten på en blogg och frejdigt presenterar sin tro, en annan tro än den oss har blivit lärd, ska bemötas offentligt. Han har tagit ställning. Det är inget själavårdsoffer. Det är självvalt. Vad vunne man på ett hemligt kafferep? En omedelbar omvändelse till kristendom? Knappast.

    Så jag förstår inte det suddiga och otydliga budskap som kommer från både Dej och EFK-pastorer. Det finns inget å ena sidan, å andra sidan vad gäller villolärare. Det finns bara en sida att stå på.

  9. Nej, det är tydligt att det är svårt att förstå. Jag tar det en gång till: Jag har aldrig – en endaste gång – sagt att det är fel att Jonas Lundströms kritiseras för sin teologi (sen kan man alltid diskutera hur det görs, för det kan självklart göras på olika sätt, men jag har inte en enda gång anmärkt på att Swärd tydliggör sin ståndpunkt gentemot Lundström, det jag skrivit om har handlat om det som det bloggade om innan Lundströms tydliggjorde sin teologi).

    Jag har aldrig försökt försvara Jonas Lundströms teologi, jag har försökt förklara att andra som uttryckte sitt stöd för Fyrke inledningsvis inte med det sa att de håller med Lundströms i hans teologi.
    Det är allt. Är det verkligen så svårt att förstå?

    Utifrån det, om det kan hållas isär, så går det jättebra att kritisera Lundströms teologi. Jag har aldrig sagt något annat, säger inget annat nu heller. Vad är det som är suddigt och otydligt med det? Kritisera den som står för den teologin men inneslut inte andra som säger – det gör de ju bokstavligen – att de inte håller med honom i hans teologi.

  10. wildwest
    Håller med om det du skriver men en fråga infinner sig. Varför anser du att katoliker skulle vara så mycket bättre än Lundström? Mycket av det du skriver gäller även dem anser jag.

    Det handlar INTE om en kristen broder med alla dess påbud om att vara snäll. Det handlar om en ulv i fårakläder, ja knappt det, han är ganska tydlig utan fårakläder. Det finns andra som är mer svårupptäckta.

    En person som självmant går ut i offentligheten på en blogg och frejdigt presenterar sin tro, en annan tro än den oss har blivit lärd, ska bemötas offentligt

    Det finns inget å ena sidan, å andra sidan vad gäller villolärare. Det finns bara en sida att stå på.

    OK, katoliker håller sig till trosbekännelserna och står upp för moralfrågorna, så på det sättet skiljer de sig till det bättre, men i övrigt är det annan tro än den som blivit oss lärd. Det råder ingen tvekan om att även det är en villolära hur fina och fromma katoliker än må synas vara. Reformationen var knappast onnödig då och katolicismen har inte ändrat sig sen dess, i så fall till det sämre, mt p att dogmerna om Marias obefläckade avlelse, påvens ofelbarhet och Marias himmelsfärd har proklamerats sen dess.

  11. Jag har mer förtroende för en person som klart framlägger sina åsikter och står för dem, utan att vare sig med eller utan självömkan börja klaga på dåligt samtalsklimat när han blir emotsagd. Det är ju så med Guds ord att när man talar ord som inte står i motsats till det skrivna ordet, alltså bibeln eller Guds ord, kan man räkna med att Gud står bakom orden med sin auktoritet, välsignelse och överbevisande kraft. Vi talar Guds ord och räknar med att han ska låta orden verka fram den frukt som han vill. Vi talar inte Guds ord för att vara människor till behag utan såsom tjänare till Gud (Jesus) som sa att vårt sätt att förhålla oss till hans ord ska döma oss på den yttersta dagen. Därför, om vi talar i enlighet med Guds vilja och ord, kan och ska vi lämna lyssnarnas respons, mottagande eller förkastande av våra ord, i Guds händer. Vi tjänar ju inte oss själva utan undervisar och förmanar såsom tjänare åt Gud. Endast för Gud och inte emot honom, förmår vi bära frukt som består inför Gud.

    Dessutom känns detta klagande på ”fyrkerepresentanternas bemötande” (inte tillräckligt högt i tak), vilket tydligen var Jonas Lundström första kritik innan han utvecklade vad han inte tror på, som väldigt märkligt med tanke på den apologetiska tystnad som överlag råder i vårt land, alltemedan postmodernisterna (liberalerna) vinner terräng. Om Jonas har några personliga dåliga erfarenheter av stöddiga fyrkerepresentanter så borde han väl ta upp det med dem personligen. Men att hävda att företrädare för klassisk kristendom överlag agerar som besserwissrar känns som att sila myggor och svälja kameler. Att hemfalla till en retorik som handlar om att man har blivit trampad på tårna av ”fyrkeetablissemanget” blir mot bakgrund av ovan anförda skäl inte särskilt respektingivande i mina ögon.

  12. CH Jaktlund: Tack, nu förstod jag! Fast Du menar väl att dom som initialt uttryckte sitt stöd MOT Fyrke, inte för, inte nödvändigtvis behövde omfatta Jonas teologi. Så det blev lite svårt att förstå igen (det var skämtsamt menat).

    Exakt definition av vad Fyrke nu var har jag tappat bort men om det handlade om den klassiska kristna tron och de som försvarar den så blir jag inte särskilt lugnad av att det finns företrädare inom en evangelikal rörelse som har problem med det. Fyrke definierat som trobekännelsen ÄR kristendom! Det mesta andra är det inte. Så vad man är ute efter på den kanten känns mest som att försöka vingla på gärdsgården.

    Christian: Du vet vad jag tycker om katolicism, det lönar sej inte att upprepa det igen. Tills vidare är det för mej en kristen kyrka med andra traditioner än den jag tillhör. Punkt.

  13. Mikael Karlendal,

    Jag tackar Gud för din blogg. Ett fantastiskt inlägg måste jag säga. ”Huvudet på spiken” uttrycket är slitet men är helt rätt formulering här känner jag.

    Det som var lite roligt för mig personligen i detta var att precis de saker du delvis kommenterat var vad jag själv gått och formulerat i mitt huvud precis idag.

    Herden – idag ser jag så många herdar som är mjuka och goa att de inte skulle skrämma vettet ur en myra. Än mindre en varg. Hur skrämmer en herde bort en varg för att skydda sin hjord? Ryter han inte som ett lejon och slåss ursinnigt och våldsamt om så behövs för att rädda sin hjord? Inte undra på att vargar finns mitt i fåra-hjorden idag när man säger ”kom du in i hjorden och bered dig ett dukat bord”.

    Att tala om ”den rätta läran” idag är att vara arrogant och dömande. Detta är så oerhört fel, vilket du tydligt visat på idag i din blogg, och dessutom vederlagt med så många bibelord så att det borde bli uppenbart för alla dem som vill vara verkliga herdar och inte gå sina egna vägar utan Herrens.

  14. Wildwest:De uttryckte sitt stöd för Fyrkekritiken, borde det ha stått.

    Mikael: Men… Det är ju inte så att exempelvis Josefine Arenius förnekar treenighetsläran, inkarnationen etcetera! Det är ju själva poängen: Det fanns de som inledningsvis i denna debatt förstod begreppet ”Fyrke” (jag använder det enbart för att det behövs för förståelsen i det här samtalet) som att det handlade om attityder och samtalsklimat och inte om teologi. Läser du hennes blogg så ser du ju det svart på vitt.

    Jag menar detta och endast detta: Det är att gå för långt att – vid sidan om befogad kritik mot dem som faktiskt förnekar de lärorna -även avfärda de som _inte_ förnekar treenighetsläran etcetera såsom flummiga bara för att de uppenbarligen tyckt att det finns en samtalsproblematik inom EFK (om det är sant vet jag inte, jag är inte insatt i det, men de tycker uppenbarligen det).

    Fyrkebegreppet, såsom Lundström först beskrev det i exempelvis Dagen, är inte ett samlingsnamn för dem som tror på treenigheten, jungfrufödseln och så vidare – det är ett samlingsnamn för dem som tror på allt det och dessutom (menar man) har svårt att ha en bra dialog med dem som uttrycker sig annorlunda även om den teologiska tron är densamma. Det kan man tycka vad man vill om, man kan fnysa och säga att de har fel eller att det är ett oviktigt samtal, men den delen finns också med i det här sammanhanget. Det handlar inte enbart om teologiska villoläror, även om det med tiden blivit en allt mer väsentlig del i detta, utan även om attityder och samtalsklimat.
    Att klassificera de som förnekar de lärorna som villolärare är en sak, att klassificera de som säger ”jodå, jag tror visst på de lärorna, absolut, men tycker att det finns att jobba på kring vårt interna samtal i trosfrågor i detta samfund” som ”flummiga, liberala eller villolärare” är något helt annat.

    Jag menar alltså, till sist, att jag absolut förstår skillnaden ”mellan att diskutera centrala kristna läror och annat mindre viktigt”. Det är bara det att denna debatt rymt båda de sidorna och att det blir helt fel om man blandar ihop dem, för då blir resultatet att de som ville diskutera det ”mindre viktiga” (fast som för dem ändå är viktigt, samtalsklimatet) sammanbuntade med en teologi som ifrågasätter eller förnekar ”centrala kristna läror” – trots att de upprepade gånger sagt och säger att de inte delar den teologin.

    1. C-H Jaktlund, jag vill inte avfärda dem som tycker att samtalsklimatet inom EFK är för trångt som flummiga. Jag har ju inte heller riktigt insikt i hur det är inom EFK nu för tiden. Men, jag tror att de som vill ha ett högre tak nog bör skaffa sig andra allierade än Jonas Lundström, om de vill driva frågan. För eftersom det var han som tog upp det, och han med sitt begrepp fyrke buntade ihop dem som tror på klassiska kristna läror och sade att de genom härskartekniker försöker tysta ner de som ifrågasätter någon av dessa punkter (inte har annat språk eller vill tränga djupare eller samtala om) av ”åsiktspaketet”, och i samband med det önskar sig ett öppnare debattklimat…då är det i den kontexten som dina ursprungliga ord tolkas när du också önskar ett öppet debattklimat. I och med att du anknyter till just Jonas Lundström och hans ”åsiktspaket”. Jag förstår nu mycket väl att du varken vill ifrågasätta grundläggande kristna läror och jag förstår nu att du förstår skillnaden mellan viktiga läror och mindre viktiga ting. Men, kan du förstå hur fel det kan bli om du i just detta sammanhang ansluter dig till en heretikers önskan om öppet debattklimat, kan du förstå hur fel du kan tolkas? Jag tror att signaturen Jonasq här tidigare satte fingret på just denna ömma punkt. Om du vill slå ett slag för öppet samtalsklimat, välj ett annat tillfälle, en annan kontext.

  15. Jag tror att mycket som skrivs i bloggosfären är ord från Gud. Somligt kommer från ”den andra sidan” och annat besitter varierande grader av renhet, ungefär som ädelstenar har olika grad av renhet. Och somliga borde därför fundera över hur de responderar till det sagda. Den som ödmjukar sig vill Gud ge nåd.

    Detta skrivet av en som säkert av många uppfattas som en hopplöst inkrökt konservativ kristen. (OBS, jag använde inte ordet ”fyrke”).

  16. Jodå, jag förstår det. Men jag vill än en gång förtydliga, för vilken gång i ordningen vet jag inte: Det är inte jag som önskat ett öppnare samtalsklimat. Jag har skrivit om dem som önskar det.
    Och det var alltså så att Jonas Lundström snarast, inledningsvis, menade sig tolka det som han sett och hört andra ge uttryck för och då bekräftade andra det: ”Ja, så är det, samtalsklimatet är inte bra”. Därefter tog debatten en annan vändning och började handla om Lundströms egen teologi. Jag tycker det är svårt att lasta dem för det.

    Än en gång, för sista gången: Jag ansluter mig inte och har aldrig gjort det till vad Lundström skrivit i detta – jag har i artikel- kommentars- och bloggform försökt att som journalist reda ut att det finns två olika sidor i detta som inte ska blandas ihop. Jag har mestadels fått reaktioner från folk som förstått precis vad jag menat och åsyftat, några sådana reaktioner finns även i detta kommentarsfält. Men en del har haft svårt att förstå både att det finns olika spår i den här debatten och att jag agerat och skrivit som journalist. Då har jag försökt förklara det igen, och igen.

    1. C-H Jaktlund, jag ska inte pressa dig mer på denna punkt. Jag har dessutom inte läst alla dina kommentarer på alla bloggar, men jag kan tänka mig att du haft ett jobb att svara och förklara överallt. Du har gjort din tolkning av vad diskussionen handlar om. Jag är inte helt hundra på just den tolkningen, men det är å andra sidan inte något att strida om. Det blir intressant att se hur det hela utvecklas.

  17. @Jaktlund: Jag tycker att Karlendal väldigt tydligt pekar på problemet i den hållning du har intagit i den här diskussionen. Att du tar avstamp i förnekelsen av i princip alla centrala kristna dogmer när du vill slå ett slag för ”högt i tak” och ett bättre ”debatklimat”. Hela den kristna tron står ju på spel i just dessa dogmer, det kan väl inte bara ställa åt sidan och börja prata om samtalstonen?

    Vidare, du skriver ovan:

    ”Fyrkebegreppet, såsom Lundström först beskrev det i exempelvis Dagen, är inte ett samlingsnamn för dem som tror på treenigheten, jungfrufödseln och så vidare – det är ett samlingsnamn för dem som tror på allt det och dessutom (menar man) har svårt att ha en bra dialog med dem som uttrycker sig annorlunda även om den teologiska tron är densamma.”

    Den här meningen är ju lite krånglig, men jag tror att jag förstår vad du vill säga. Och jag vill då ställa ett par frågor till dig: Vilka är egentligen dessa människor? Alltså, den grupp människor som visserligen delar uppfattningen om vad som är kärnan i historisk kristendom (Guds självuppenbarelse som Fader, Son och Ande, nkarnationen, Jesu gudomlighet och uppståndelse) men som ”uttrycker sig annorlunda” än vi andra som delar denna tro? Och vad är det egentligen de försöker uttrycka? För det här verkar vara kärnan i ditt resonemang, att det finns en grupp kristna i vårt land, eller kanske specifikt inom EFK, som känner ett djupt behov av att prata ”annorlunda” av de här kristna dogmerna som har legat fast inom kyrkan sedan slutet av 200-talet.

    Kan det inte istället vara så att Lundström känner sig lite trängd när han har valt att förneka den kristna trons centrala dogmer och då märker att kristna reagerar ganska kraftigt på detta? Att det alltså egentligen är Lundströms behov av annorlundahet som du för fram här? Eller vilka är det som har det här till synes trängande behovet av att få uttrycka sig p ett annat sätt och vad är det de vill föra fram? Bra om det utreds tror jag.

  18. @Jaktlund: En sak till, jag har nog i likhet med Karlendal missat att det inte är du själv som efterlyser detta nya debattklimat, utan att du i egenskap av journalist pekar på att det finns de som gör det. Jag tyckte väl bara att du verkade så passionerad över detta att jag misstog det för din egen hållning. Och jag har inte för ett ögonblick trott att du delar de heresier som här diskuteras.

  19. Mikael: Nej, inte alls – jag har inte ”behövt förklara och försvara överallt”. Jag har fått några frågor på min blogg och då har jag svarat, de allra flesta tycks ha förstått precis vad jag menat. Det har även länkats till mina bloggposter av andra ett antal gånger som förklaring till vad debatten handlar om. Det borde du upptäckt när du läst, att det jag skrivit inte är någon isolerad tolkning. Jag menar att det är mer ett konstaterande jag gjort. En tolkning hade varit att säga ”det här handlar bara, bara, bara om samtalsklimat, inget om teologi”. Men det har jag inte gjort, jag har bara försökt tydliggöra att det här handlar om två spår. Du gör tolkningen att detta enbart handlar om förnekande av ”centrala kristna läror” och buntar då även in dem som uttryckligen sagt att de inte förnekar de lärorna; som säger att de inte håller med Lundström kring dem.
    Jag kan ana varför det blir så; du kommer in efter ett tag i debatten och läser, som pastor, att en annan pastor är i blåsväder för att han försvarar kristna centrala läror. Klart du reagerar och tycker att det är mycket konstigt. Men – det handlar inte bara om det. Det finns de, med Lundström i spetsen (även om han legat väldigt lågt det senaste och inte kommenterat alls) som tydligt säger att de inte tror som Swärd, absolut. Men väldigt många har inte invändningar emot _att_ Swärd försvarar kristen tro, däremot finns det en del synpunkter på _hur_ han gör det (genom att på distans – även om han läst mycket av Lundströms blogg, förstås – kallar honom för sektledare med mera). Att utifrån det säga att ”de förnekar treenigheten, inkarnationen och vill ifrågasätta centrala kristna läror” samt klassificera dem som flummiga och liberala tycker jag är missvisande. Läser man exempelvis Arenius blogg så är det ju tydligt att hon inte går att räkna in där, menar jag.

    Och återigen, det är inte konstigt att det blir debatt kring Lundströms teologi och vilket inflytande den eventuellt har. Högst naturligt, tycker jag. Men i det måste man passa sig så att man inte tränger in andra i hans gemenskap och säger ”Du hör dit, du tycker som han, du är också en villolärare och flummig” när de själva tydligt säger att det inte förhåller sig så. Sen kan man, lika naturligtvis, ha synpunkter kring tolkningar som de har men då är det ju utifrån att det är kristna syskon, inte utifrån att de är avvikande.

    jonasq: Jag gissar att du läste mina ovanstående inlägg där jag förklarat mer innan du skrev nr 1 av dina två senaste inlägg? För där upprepade du att det är konstigt att jag driver på om behovet av högt i tak och att det är märkligt att jag ”tar avstamp i förnekelsen av centrala kristna dogmer”. Jag varken driver på kring debattklimatet eller tar avstamp i Lundströms teologi, som jag påpekat ovan. Jag har försökt förklara dessa två parallella spår och sagt att det mer än gärna få vara en debatt kring Lundströms teologi.

    Och jag förstår inte hur det går att följa med i den här debatten utan att veta vilka personer det här gäller? De har skrivit egna blogginlägg, jag har refererat till dem, Swärd har refereat till dem, de har skrivit kommentarer på andras bloggar. Namnexempel: Josefine Arenius, Joachim Elsander, Linnea Åberg. Det finns fler, jag väljer bara att nämna dem som redan nämnts i debatten, läser du de olika bloggarna och kommentarsfältet på Swärds blogg så finner du dem.
    Men, och det är kanske här det blir fel och märkligt, det är inte så att de ”känner ett djupt behov av att prata annorlunda om de kristna dogmerna” i bemärkelsen att de vill att de lärorna ska upp till debatt för att eventuellt avfärdas. De önskar snarast få prata brett _inom_ de dogmerna, få vrida och vända på argumenten utifrån olika kristna tolkningar (för det finns ju som bekant flera sätt att se på samma saker inom kristenheten) men upplever att så fort man gör det så drar någon en lans och säger ”usch och fy, kan du verkligen vara kristen och pastor när du resonerar så”, trots att man skriver under på samma grundläror utifrån exempelvis trosbekännelserna. Det är deras problem, och jag menar att det är tydligt i helheten av den här debatten.
    Jonas Lundström, däremot, är väldigt tydligt med att han inte skriver under på exempelvis Swärds tolkning/tro och då är det naturligt att det uppstår en konfrontation och att argumenterande och försvarande. Inget konstigt alls (sen kan man som sagt diskutera _hur_ det sker, men det är en annan sak).
    Det enda jag velat få fram, från början och nu här på nytt, är att det finns två perspektiv i detta som är viktiga att hålla isär. Annars så buntas ”klassiskt kristet troende” samman med han som avviker på ett sätt som de själva inte alls skriver under på.

    Så, nu blev detta allt för långt men bättre det och att jag lämnar detta nu än skriver en massa mer inlägg, kanske. Tror jag sagt det jag velat få fram nu, mer än en gång.
    Tack för möjligheten att förklara och förtydliga. Och fortsätt debattera och försvara kristen tro!

    1. C-H Jaktlund, det är du och Josefine Arenius och kanske en del andra som själva har ”buntat ihop” er med villolärare! Jag har inte gjort det! Jag utgick faktiskt ifrån att du inte stödde Jonas Lundströms teologi och jag visste att Josefine Arenius inte heller stödde den eftersom jag läst hennes blogg. Men, ni har ursprungligen på ett tidigt stadium i debatten själva buntat ihop er i den otydligheten just på grund av att ni hakade på en vilsen persons funderingar och tal om högre tak inom EFK. Om ni i samband med en person som skriver kritiska omdömen om kristna ledare som försvarar den kristna trons centrala dogmer och i just det sammanhanget vill ha annat debattklimat, om ni i det sammanhanget försöker göra debattklimatet till en egen diskussion och tro att ni bara kan diskutera just det, medan andra samtidigt diskuterar de större frågorna, då har ni faktiskt er själva att skylla – i detta fall. Sedan har du fått ägna dyrbar reportertid för att försöka få andra att förstå att det är två spår i debatten… Du har så att säga själv bäddat för att du ska bli associerad med flummare.

      Jonas Lundström uttryckte en kritiska inställning till den kristna tron redan i sitt första inlägg, t.ex. genom att kalla det ett ”åsiktspaket” och ”fyrkantsevangelikalism” och vara kritisk mot att kristna ledare försvarar helheten. Så, att du och Arenius hoppade i galen tunna den här gången om ni vill prata debattklimat i sig, bygger alltså inte på Jonas L:s senare inlägg där han förklarar vad han tror.

      Om du läser mitt inlägg en gång till, så ska du se att även jag skriver om behovet av att få samtala om och ventilera teologins alla frågor, och att jag själv sysslat med det sedan barnsben. Vilket alltså inte betyder att jag som pastor ska framställa allt i den kristna teologin som att det var något osäkert och flummigt som ingen kan ha någon aaaaaaaning om och att alla åsikter är lika mycket värda utom de som har några år på nacken. (Detta är inte riktat som en pik till dig, men väl till vissa andra nätflummare.) Det är kanske svårt för en ”postmodern” (dum term) människa att fatta, men det finns faktiskt ingen kristen lära som inte har blivit ifrågasatt förr och det redan för hundratals år sedan. Den som idag är 20-30 år och ifrågasätter vissa kristna läror är alltså inte en originell nyskapare, som plötsligt kommit på något som ingen annan tidigare tänkt på.

  20. Begreppet fyrkantsevangelikaler (Fyrke) verkar nu efter många turer ha blivit definierat som ”personer som tror på de klassiska kristna dogmerna men som har svårt med att föra dialog antingen med de som formulerar sig annorlunda om dessa dogmer eller de som inte alls tror på en eller flera av dessa dogmer”.

    Denna grupp (fyrke)kan alltså vara ett uttryck för Jonas Lundström behov av att skapa annorlundahet, att genom att utmåla en grupp i vaga och oprecisa termer skapa sympati för sig själv bland dem som inte menar sig tillhöra denna fyrkegrupp och samtidigt polarisering och osämja bland dem som inte delar Jonas villoläror. Det vore mer konstruktivt att tala i konkreta termer och ge konkreta exempel på vad intoleransen består i.

    Ingen debattör är fullkomlig, alla användet vi nyanser och ordval som inte är ändamålsenliga. Som jag tidigare skrivit på Stefans blogg verkar diskussionen huvudsakligen handla om rätten att bygga rågångar mot det vi uppfattar som farlig villfarelse. Det som retar en del är inte så mycket att fyrkantsevangelikaler tror det som dom tror utan det faktum att de med sådan frenesi försvarar det dom tror på och alltså inte är mer tillåtande mot åsikter som avviker från klassisk kristen tro. De vill ge oss ”fyrkantsevangelikaler” dåligt samvete och få oss att känna oss hårda och hjärtlösa som framhärdar i vårt försvar av de kristna grundsanningarna. Och detta är också helt i analogi med det pågående postmoderna paradigmskiftet (där alla åsikter ska räknas som lika goda) bland företrädare för klassisk kristen tro, den sista bastionen som postmodernismen har att inta, något som redan den gode Francis Schaeffer förutsade skulle ske. Men detta skuldbeläggande av det öppna samtalsklimatet får vi aldrig någonsin ge efter för, något som många kristna företrädare redan verkar ha gjort, om man ska döma av deras tystnad.

    Att skuldbelägga andra och tycka synd om sig själv kan vara ett uttryck för bristande tro på Gud eller att man överhuvudtaget inte går Guds ärenden. Hans är striden och endast för sanningen, inte emot sanningen förmår vi något.

    Jag misstänker att jag sagt mitt för denna gång. Den som har öra höre vad Gud säger till församlingen.

  21. Jag vill förtydliga att mitt inlägg i Stefan Swärds blogg den 7 mars som du hänvisar till ovan inte var ett försvar av Jonas Lundströms villolära! Självklart ska vi tydligt ta avstånd från sådana läror Jonas beskriver på sin blogg den 23 februari!

    Det jag reagerade mot var att Stefan två ggr på kort tid istället för att prata direkt med personer inom den egna rörelsen hängde ut dem, eller misstänkliggjorde dem, på sin blogg som läses av en mängd människor. För att därefter prata med dem på tfn och reda ut missförstånd och be om förlåtelse/ursäkt.

    Därför skrev jag uppmaningen till Stefan, gör tvärtom! Ring först – skriv sen!!!

    Mikael du skriver, ”Man kan inte, som en EFK-pastor som var kritisk till Swärd skrev i en kommentar, bara ägna sig åt att vägleda människor till Kristus och inte varna skarpt för villolärare.”

    Det var inte så jag skrev!!!! (Du som är äldre och har hunnit bearbeta din tro och ditt liv under längre tid borde veta bättre än att förvränga sanningen.) Jag skrev citat, ”Jag ser som min STÖRSTA uppgift som kristen ledare att få andra människor att växa i tro och kärlek till Jesus. Att hjälpa människor upptäcka livet i Honom och komma vidare i sitt lärjungaskap. Andra uppgifter ser jag som oviktiga i jämförelse.”

    Det innebär inte att jag inte lever med de bibelord du nämner ovan, men för min egen del har jag den prioriteringsordningen i mitt pastorskap/liv. Jag lever med Paulus ord 2 Kor 5:20 ”Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud.” Att hjälpa människor att känna tillit till Gud och ta emot denna försoning är det vakraste och viktigaste uppdrag jag har i min tjänst som pastor.

    C-H Jaktlund: Vilket stort tålamod du har. Beundransvärt!

    1. Kalle Spetz, välkommen till bloggen. Jag namngav inte dig i mitt inlägg och flera EFK-pastorer har ägnat sig åt kommenterande, så egentligen hade du kanske inte behövt svara. Men, när det gäller den fråga du tog upp, mitt refererande (inte citerande) av vad du skrev, var tagit ifrån minnet från något jag läst dagen innan. Och har det verkligen så stor saklig betydelse i just detta fall:

      Jag skrev, enligt ditt citat (som jag utgår ifrån är korrekt): ”Man kan inte, som en EFK-pastor som var kritisk till Swärd skrev i en kommentar, bara ägna sig åt att vägleda människor till Kristus och inte varna skarpt för villolärare.”

      Vad du skrev ordagrant i din kommentar på Stefans blogg var: ”Jag ser som min STÖRSTA uppgift som kristen ledare att få andra människor att växa i tro och kärlek till Jesus. Att hjälpa människor upptäcka livet i Honom och komma vidare i sitt lärjungaskap. Andra uppgifter ser jag som oviktiga i jämförelse.”

      Då borde jag alltså ha skrivit följande i mitt inlägg (om jag gjort anspråk på att citera, vilket jag inte gjorde och därför ej heller använde citationstecken): ”Man kan inte, som en EFK-pastor som var kritisk till Swärd skrev i en kommentar, bara ägna sig åt ”att få andra människor att växa i tro och kärlek till Jesus. Att hjälpa människor upptäcka livet i Honom och komma vidare i sitt lärjungaskap” och inte varna skarpt för villolärare.”

      Vad är det egentligen som förändras? Min poäng var ju att du tycktes ställa ditt föreskrivna mål att hjälpa människor med sin tro i motsättning mot att bekämpa villoläror. Det verkade så på din kommentar. Att varna för villolära måste nämligen ses som en integrerad del i att hjälpa människor att växa i tron.

      Så det här med att förvränga sanningen är kanske en anklagelse du borde tänka över lite mera innan du slungar ut den igen.

  22. Vill gärna svara när någon refererar till mina kommentarer. Särskilt när man betonar dem på ett felaktigt sätt för att få fram en poäng!

    1. Kalle Spetz, du skrev så här på Swärds blogg:

      ”Jag ser som min största uppgift som kristen ledare att få andra människor att växa i tro och kärlek till Jesus. Att hjälpa människor upptäcka livet i Honom och komma vidare i sitt lärjungaskap. Andra uppgifter ser jag som oviktiga i jämförelse.

      Hur konstruktivt är det att skriva hårda ord och omdömen om andra människor på en blogg, som du vet att många läser, att nämna namn och koppla ihop människor för att sedan ringa upp personer, träffa personer och reda ut missförstånd. Mitt förslag är att du gör tvärtom. Ring först skriv sen!!

      Är det verkligen så här vi ska hålla på som kristna ledare? Har vi inte bättre och viktigare saker för oss? Jag tycker det är tröttsamt.”

      I det sammanhanget som du skrev, som en kommentar i en livlig debatt, är det ganska lätt att förstå din kommentar som att du inte vill att man tydligt ska ta avstånd ifrån villolära eller andra felaktiga uppfattningar, och att du satte ditt eget så fromma och nobla mål i motsättning till det. När du skriver att Stefan borde ringa först till alla han ska nämna i ett kritiskt debattinlägg, så visar du ju bara att du missförstår det här med offentlig debatt. Du uppvisar här den tyvärr rätt vanliga frikyrkliga inställningen att det viktigaste av allt är att visa upp en from fasad utåt. ”Låt oss sopa allt under mattan och låtsas som att det regnar.” Jag har inte betonat på ett felaktigt sätt i syfte att få fram en poäng, jag har bara tolkat din kommentar i sitt sammanhang och refererat dig på ett ganska naturligt sätt. Att din kommentar då framstår som ett stöd för flummare och att du framstår som att du är rädd för att ta itu med villolära, beror ju i detta sammanhanget faktiskt på hur du själv formulerat dig och i vilket sammanhang du faktiskt skrev just detta. Det är kanske dina egna formuleringar som du borde fundera över, just denna gång.

      Har du tänkt på, att det kanske inte var en enda bloggläsare som kopplat samman dig med vad jag skrev i mitt inlägg, innan du satte igång den här ”sårad-missförstådd”-diskussionen?

  23. @wildwest:
    På Stefan Swärds forum skriver du att det inte handlar om evangelium om man tror att man med sina gärningar kan blidka Gud och avslutar den aktuella kommentaren med att det är inte kristendom.

    Det har du givetvis helt rätt i. Gärningslära står rakt i stid med evangelium och är inte kristendom. Men, wildwest, du förbryllar mig!

    Samtidigt som du alltså slår huvudet på spiken med din träffsäkra formulering, om att gärningslära inte är kristendom, så hävdar du alltså ovan att påvekyrkan är en kristen kyrka med enbart ”en annan tradition”.

    Hur skulle den kunna vara det, om de lär att vi blir frälsta av goda gärningar och inte genom tro allena. Du skrev ju själv att det i så fall rör sig om ett annat evangelium och att det inte är kristendom. Gäller inte din definition på påvekyrkan..?

    Striden står djupast sett om evangeliets sanning, rättfärdiggörelse genom tro. Djävulen kan gå med på mycket men det är denna han i första hand siktar in sig på, eftersom det är grunden. Håller man inte fast vid och lär detta, så är man ute på lösan sand. Faller denna lära faller allt. Detta är själva kärnan i evangelíum vi talar om.

    Frågan man ska ställa sig är alltså om Rom har samma evangelium som det apostlarna predikade. Har de inte det, hur kan de då vara en kristen kyrka mot bakgrund av vad Paulus säger i t ex Gal 1:8. Om de har samma evangelium, så hade reformatorerna fel och reformationen var i så fall onödig. Det var ju detta striden primärt handlade om.

  24. wildwest
    Tilläggas ska att jag nat.vis vet att katoliker brukar hävda att det numera råder en samsyn i dessa frågor men det stämmer inte. Trients anathema (förbannelse) står kvar över dem som hävdar tron allena och påvekyrkan har inte ändrat sin lära i detta avseende. Om vi skulle kunna fråga reformatorerna skulle de alltså självkart inte hålla med.

    Sen kan man fundera lite på det faktum att reformatorerna samt företrädarna för i stort sett alla större väckelserörelser som följt sen 1500-talet har betraktat påven som antikrist…

  25. Mikael: Jag skrev min kommentar på Stefans inlägg där han berättat att han just pratat med Josefine A. på tfn.

    Men för den som inte känner mig kan jag, om jag anstränger mig, förstå att mitt inlägg kan misstolkas och därför har jag nu tydliggjort det på Stefans blogg.

    Låt oss gå vidare:-)!

    1. Kalle Spetz, jag går gärna vidare. 🙂

      Detta är ett dilemma i ”fyrkantiga” medium som detta. Texter som skrivs relativt hastigt är alltid lätta att missförstå av många skäl. Det har jag själv fått erfara många gånger. Om du upplever att jag missförstått dig, så kan jag i så fall försäkra dig att det inte var av illvilja, utan en tolkning som man kan göra av texter i sina sammanhang. Jag är naturligtvis glad för att du inte har den uppfattning som jag först trodde att du hade.

  26. Jag har medvetet valt att inte blanda mig i den här i sig mycket angelägna diskussionen. Jag har generellt upplevt min uppgift som att försvara och kommunicera den tro som kristna är överens om, det är ju ganska lätt att gå ner sig i läromässiga skillnader, QED…

    Men när en av de två saker som diskuteras är av så avgörande betydelse för försvaret av den kristna trons sanning kan man nästan inte nog betona vikten av tydlighet. Utmärkt bra av Swärd och er andra som sett som er uppgift att ta den kampen. Jag tycker din bloggpost, Mikael, och även några av dina förtydliganden ovan, CHJ, har varit väldigt relevanta och gett nödvändigt perspektiv.

    Själv har jag ett livsmotto som jag vill göra mitt bästa för att följa i alla diskussioner: ”Dra ut till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet.” (Ps 45:5) Sanning utan ödmjukhet kan kännas hård och hjärtlös. Ödmjukhet utan sanning blir å andra sidan meningslös.

    Kanske är det tid att låta diskussionen lägga sig så smått och fästa vår uppmärksamhet på dagens tema och påbörja fasteresan upp till Jerusalem tillsammans med Jesus Kristus, Guds son, vår Herre.

  27. @jonasq: jag tror att jaktlund exemplifierade med josefine arenius här tidigare. jag känner inte josefine superväl, men från det jag vet så vore det inte att tänja på sanningen att säga att hon är EFK-mainstream: evangelikal, baptistisk, karismatisk, missionerande. Så ser jag på mig själv också (även om jag inte tror att jag vill skriva under på varje tänkbar definition av de fyra begreppen som går att ställa upp. tyckte dock att efk:s egen redogörelse för dem passade mig utmärkt när jag läste den för några år sedan, så om någon läsare tycker att det är störande med en massa nyanseringar hela tiden kan denne med fördel bortse från den här parentesen).

    so anyway, och nu talar jag bara för mig själv: även om jag ev står teologiskt närmare Swärd än Elsander, så ser jag absolut ett problem i sättet som den förre för debatten på. och om du vill ha exempel på folk som passar in på de fyra (e,b,k,m) som hanterar frågan på ett annat sätt vill jag rekommendera jonas melin på barnabasbloggen.blogspot.com.

  28. Att vara tydlig är knappast en svensk specialitet på 2000talet. Att inte riskera att bli ihopblandad med villolära är mycket viktigare än mitt behov att visa att även en villolärare kan ha en del intressanta åsikter. Det har buddhismen också, det har alla ismer.

    Det är väl därför Paulus är så hård mot villolärare att han skriver att vi ska kasta ut dem ur församlingen, fysiskt hålla oss ifrån dem, inte ses ihop med dom, inte ens prata med dom. Bara för att ingen ska fås att tvivla på vår gudstro.

    En del saker passar bättre att behålla för sej själv resp diskutera med närstående runt köksbordet där frågor omedelbart kan ställas och kroppsspråk kan avläsas. Detta gäller ju inte minst herdarna/pastorerna.

    Sen kan en off-topic-diskussion gärna få handla om varför vi i kristna sammanhang i allmänhet tycker det är så bra att vara snälla, vänliga och förstående inför allas åsikter, att allt är lika bra i demokratisk anda. Vad är det som är så fel med att ryta till när någon har åsikter som för människor vilse? Vi glömmer lätt att vår tro grundar sej på ett svartvitt ställningstagande för eller emot Kristus. Där finns inga kompromisser.

  29. Mikael!
    Du exemplifierar själv dock kanske vad det hela handlar om.

    Jag håller med om att Fyrke låter tråkigt och jag känner en viss skuld i att hela samtalet började. Historiken beskriver du bra själv. Jag ställde frågor om helvetet som ett evigt medvetet lidande. Det var den posten som startade allt, genom att Swärd kraftigt reagerade och mer eller mindre begärde min avgång, (vi försonades sen efter lite magont) jag vet inte, men det är möjligt att det var den responsen som triggade Lunström att lansera begreppet Fyrke.

    Du skriver så här om mig, jag citerar: ”Du verkar ibland ha svårt att tydligt ställa dig i en evangelikal position.”

    Jag har lusläst mina egna bloggposter och kan bara se 6 områden där jag möjligtvis kan uppfattas som kontroversiell (Hittar du fler är jag öppen för det)

    1. Jag har problematiserat lite kring modern vs postmodern, speciellt när bloggen var ny.

    2. Jag har varit öppen med min bearbetning av den trosundervisning jag fick under delar av 90-talet, vilket inneburit att jag bla problematiserat en del karismatiska jargonger.

    3. Jag har ställt mig skeptisk till den eskatologi dispensationalismen står för med uppryckande etc.

    4. Jag har problematiserat kring Israel

    5. Jag har också tagit intryck av anabaptismen som rörelse

    6. Så har jag brottats med helvetet.

    Allt det här ryms inom det vida begreppet ”evangelikal”.

    Ettan handlar om frågor kring ”kulturanpassning” etc. Ett viktigt samtal i evangelikala kretsar.

    Tvåan: Karismatiken och dess olika uttrycksätt diskuteras också, det gör mig inte ”liberal” på något sätt.

    Trean: Inom det evangelikala spektrumet finns en mängd olika variationer på eskatologiskt tänk. Jag står här nära Tom Wright som inte kan kallas annat än evangelikal.

    Även när det gäller fyran om Israel så finns det olika varianter och tolkningar inom det evangelikala.

    Femman är inte märklig alls, en teolog som påverkar mig mycket är Greg Boyd han finns också här och att kalla honom liberal är grymt vilseledande.

    Slutligen så har vi den infekterade frågan om helvetet som nyligen rört upp stormar i USA inför Rob Bells kommande bok ”Love Wins” även här finns det en rad sätt att se på frågan, alla inom det evangelikala.

    Så varför antyder du att jag är ”liberal”, det är ju närmast ett skällsord i våra kretsar?

    Det är sant att jag ställer frågor och vrider och vänder och spetsar till saker men gör det mig per automatik till en flummig liberalteolog.

    Fråga min församling om du undrar!

    Är det inte det här som väldigt slarvigt kan kallas ”Fyrke”?

    (Jag har ju gång på gång försäkrat att jag inte står Lundström nära i hans avvikande syn på treenigheten, Jesu gudom, etc. så låt oss inte hamna där igen)

    Jag har funnit att alla gånger jag kallats ”liberal” (Det har hänt tidigare) Har det i själva verket varit för mina åsikter inom det som kallas evangelikalt.

    Är inte det lite märkligt?

    1. Joachim Elsander, när jag skrev som jag skrev på Stefans blogg, så var det givetvis ett subjektivt intryck jag gav. Ibland kan det säkert handla om språkbruk eller sådan små detaljer som när du trycker på gilla-knappen på Stefans blogg och gillar nån kommentar som jag uppfattar som flummig, osv. Jag vill minnas att det är fler konkreta saker som fått mig att undra (som jag läst långt innan denna debatt men som jag självklart glömt bort just nu), men jag ska inte kalla dig liberal om jag inte gör det i samband med att jag kritiserar något konkret du skriver. Jag kallade dig väl inte direkt liberal, men väl antydde att jag undrar om inte dina sympatier ibland går åt det hållet. Liten nyansskillnad, kanske. Men, jag ska vara enbart konkret framöver. Då kanske vi lättare kan klargöra var vi står.

      Och visst finns det utrymme inom evangelikal teologi för ganska disparata uppfattningar i många frågor. Jag får väl skriva lite fler undrande kommentarer ibland. Jag har dock inte uppfattat dig som att du ifrågasätter treenighetsläran eller nåt sånt i denna debatt, jag har noterat att du i sådana frågor tagit ställning. Jag har känt mig kritisk mot en hel del av dina kommentarer, men det av andra skäl. Läs gärna mitt senaste inlägg som svar på Jaktlund.

  30. Mikael!
    Nyansskillnad? Jag vet inte, om man ser till de mestadels anonyma kommentatorerna på Stefans blogg så tror jag det var kristallklart vad du menader.

    Till min nackdel!

    Jag tror även den här längtan att kategorisera och ”märka” människor bekräftar mycket av det Jaktlund menar.

    Du tycker jag är ”liberal” bara för att jag inte alltid har samma ”reformerta” utgångspunkt som du har. Istället för att tänka. Okej, den här killen är mer åt det anabaptisktiska eller What ever så tänker Aha! En liberal! Got You!

    Ursäkta om jag är orättvis (kalla det en liten vedergällning i all välmening) men det är så jag upplever ditt sätt att bedöma och du är ingalunda ensam.

    Men nu är det fastetid och jag kommer att ligga lågt i debatterna som rasar.

    Önskar dig allt Gott!

  31. Oj…
    Hörrni, blev uppmärksammad om detta igårkväll och har inte hunnit gå igenom förrän nu.

    Först: Tack fina Carla och andra som gör vad de kan för att förklara det jag också försökt säga. Och tack alla som orkar, jag beundrar er energi i de här samtalen.

    Sen: För egen del. Jag upplever att jag sagt det jag kan säga i ett skrivet forum. Jag tycker dock att detta – i sin grundform – är superviktigt. Finns någon av er i närheten av Stockholm bjuder jag gärna på kaffe och funderar mer ihop. Och, Mikael, kanske att du ska till Jönköping på Pastorsakademi här nästnästa vecka? Jag är där. Ska vi passa på att mötas en sväng? Jag tror det här har blivit onödigt snurrigt nämligen.

    Jag önskar er alla allt gott från han som vet,
    Josefine

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.