Bibelläsningsplaner och förföljelse av kristna

Först vill jag önska alla bloggens läsare ett gott nytt år och en god fortsättning! Efter att ha varit en något passiv bloggare under de sista månaderna av föregående år, så har jag nu aktiverat mig och kommer att märkas av lite mer i fortsättningen.

Många inleder ju sitt nya år med nyårslöften. Och om det gäller bibelläsning och eventuella bibelläsningsplaner, så har jag ett bra tips:

Den amerikanske pastorn och bloggaren Justin Taylor har skrivit ett utmärkt inlägg och listat upp fler bibelläsningsplaner än jag kan räkna. Mycket går att ladda ner till mobilen, RSS, iCal, webb etc. Här finns verkligen alla varianter av planer. Missa inte detta, om du kan engelska. Det låter kanske inte i första hand som att ett inlägg om detta ämne kan vara så speciellt intressant, men Justin Taylor lyckas faktiskt.

Förföljelsen mot kristna i den muslimska världen är något som behöver uppmärksammas mer det här året. Det finns starka historiska belägg för att islam inte är den ”fredens religion” som en del vill göra gällande. Hur pass trovärdig Helen Benaouda är i vad hon nu säger om extremism, har ifrågasatts bl.a. på ledarsidan i Expressen. Men, faktum är, att kristna förföljs mest i länder med starkt sekulariserade ideologier (kommunism) och i muslimska länder. I många muslimska länder har detta tidigare i praktiken lett till närmast utrotning av kristna folkgrupper. Och det pågår idag. Inte bara för hundratals år sedan.

En del läsare kanske gör reflektionen att ”så har väl kristna också gjort mot muslimer förr i tiden”. Och det kommer jag att återkomma till, för den bilden behöver modifieras. Men, en avgörande skillnad mellan kristendom och islam är, att om man går och blir religiös och vill söka sig tillbaka till respektive religions fundament, till källorna, så är dessa religioner mycket olika. Islam är politik från grunden. Muhammed var inte bara religiös/andlig ledare, han var också statschef i Medina och ”fick uppenbarelser” från Allah om hur samhället skulle styras. Därför är krig en naturlig del i religionen, från grunden. Jesus var aldrig en politisk ledare, men blev anklagad för att vara det och avrättad. Den kristna tron är från grunden en tro som talar om ett kommande gudsrike, ett rike som inte är av denna världen, men som kommer när Jesus kommer tillbaka. Därför är den kristna tron från grunden inte en politik lierad med någon statsmakt. Det är alltså en stor skillnad om man söker sig tillbaka till grunderna (fundamenten) i respektive religion, det är stor skillnad på att vara muslimsk eller kristen ”fundamentalist”. Hela berättelsen om hur Jesus arresteras och rättegången mot honom, översteprästerna och Pilatus, och hans korsfästelse, talar ett budskap som skiljer sig milsvitt från det som statschefen och den militäre ledaren Muhammed som grundade islam hade.

Av ovan skrivna, torde framgå att s k kristendom som använder sig av våld i religionens syfte knappast är en kristendom som sökt sig tillbaka till de kristna grunderna, utan är en hybrid av något annat.

Övriga länkar: a, b

6 reaktioner till “Bibelläsningsplaner och förföljelse av kristna”

  1. Mikael Karlendal

    Det har varit tomt efter dina väl genomarbetade inlägg.Jag har saknat dem. Det finns mycket jag inte fattar i striderna mellan manliga kristna. Bara inställningen till en viss författare delar läsarna i två grupper.(Ex. från Stefan Swärds Blogg.) Om jag då inte läst denne författare är jag exkluderad.
    Detta gäller striden: inkluderad eller exkluderad. Från vem? En håller sig till Apollon och en till Cefas….Är då Kristus delad?

    Guds välsignelse i fortsatt arbete med Bloggen. Vi skall heller inte överge vår församlingsgemenskap, som somliga gör.
    Och det viktigaste är familjen! Grattis till tillökningen!

    Gunnel Bergstrand

  2. Kul att du är igång och skriver lite mer igen. Tack för tipset om Justin Taylors text. Den var mycket intressant och jag hittade en plan som jag ska försöka använda i år. Jag skrev lite om bibelläsningsplaner på bloggen också.

  3. En tanke jag ibland har är hur lättvindigt vi västeuropeiska kristna i efterhand tar det faktum att vi är kristna länder sedan århundraden. Visserligen är det högst politiskt inkorrekt att ha några positiva synpunkter på krig, men vad hade hänt om vissa frankerkungar inte slagit muslimska härar vid Poitiers eller när turkarna slogs utanför Wiens stadsportar? Då hade Europa som vi känt det varit islamskt och vi hade varit muslimer. Är det bra eller dåligt att det inte blev så?

    1. Du har en poäng, wildwest!

      Självklart ska vi tacka Gud för att de turkiska-muslimska härarna blev slagna 1683 då de försökte inta Wien! Eller att Karl Martell slog tillbaka morerna 732. Utan det hade vi knappast haft den frihet vi har idag.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.