Kristendomens särställning i skolan

Det är bra att utbildningsminister Jan Björklund slår fast att kristendomsämnet ska ha en särställning i skolans religionsundervisning. Detta säger jag dock inte i egenskap av kristen och pastor, utan som historiskt intresserad och medveten medborgare.

Kristendomen har på särskilt och helt dominerande sätt påverkat Sverige långt mer än någon annan religion. Det bör självfallet märkas i skolundervisningen i detta land. Allt annat är bara ideologiskt och subjektivt prat. Sedan är det självklart att även andra religioner, inte minst islam, bör studeras mycket noga. Inte bara för att det finns stora grupper människor i vårt land som tillhör dessa religioner, utan också för att de i hög grad påverkar den värld vi lever i, inte minst politiskt. Men, med samma självklarhet som alla som bor i Israel lägger extra vikt vid judendomsundervisning, i Saudiarabien vid islam, i Japan vid shintoism och buddhism osv, så är det lika självklart att man i detta land med sina kyrktorn överallt i landskapet lägger extra vikt vid kristendomsundervisning. Att Lars Ohly inte fattar det, säger mer om honom och hans extremistparti än om något annat. Men, han har ju en ideologisk agenda som aktivt kämpar mot specifikt kristendomen, så det är inget att förundra sig över.

Om man vill ha ett väl fungerande multikulturellt samhälle i ett land som Sverige, så måste man se till att den egna historien och kulturen (inklusive kristendomen och kyrkan) är väl förstådd. Detta utan att man ska försumma att studera andra länder och folk och andra kulturer och religioner. Jag är helt övertygad om att alla normalt funtade muslimer, buddhister och hinduer tycker exakt likadant i denna fråga. Jag tror att de flesta invandrare finner Ohlys funderingar rätt underliga.

21 reaktioner till “Kristendomens särställning i skolan”

  1. Bra skrivet. Detta är så självklart att man förundras över att det öht blir debatt runt det.

    En anledning till att människor har så svårt att tolka och förstå skeenden i västerländsk historia är just att de är så dåligt bevandrade i kristendom. Under medeltiden var allt teologi, allt var religion. Djupa teologiska debatter påverkade samhällsutveckling och politik på ett direkt och konkret sätt.

    På samma sätt som vi lägger större vikt vid Sverige, Norden och Väst när vi studerar historia, samhällskunskap, geografi mm i skolan, på samma sätt är det självklart att kristendomen, som en av de enskilt starkaste ideologiska krafter som format västerlandet, bör studeras noggrannare än tex shintoism.

  2. Det vore intressant att höra om du tycker att den konstantinska alliansen mellan kristen tro och den politiska makten är helt oproblematisk? Är skiftet i den tidiga Jesus-rörelsen från en underjordisk rörelse i samhällets marginaler till en kyrka som dominerar samhället med våld, tvång och ekonomiskt inflytande verkligen något odelat positivt? Och är inte ”kristendomens särställning” just beroende av det konstantinska skiftet under 300-talet?

    1. Jonas L, självklart anser jag det problematisk med vad du kallar den konstantinska alliansen, med allt vad det innebär. Men, att man i detta land bör lägga extra vikt vid kristendomen och kyrkan i religionsundervisningen, menar jag är naturligt av historiska skäl. Alltså inte av några värderingsmässiga skäl såsom att ”allt var bättre förr”, ”statskyrka är bra”, ”påvedöme är bra” eller för den delen ”anabaptisterna har sett hela ljuset”. Jag skulle tyckt så även om jag hade varit ateist eller agnostiker, dock förstås inte om jag varit rabiat marxist.

  3. Mikael, kan du argumentera för varför kristendomens stora betydelse inte ska omfattas av historie- och samhällskunskapsämnena istället? Det skulle onekligen ge större tyngd åt ämnet. Nu riskerar ju kristendomen att buntas ihop med religiösa myter från andra religioner och värderas därefter?

    1. Camilla Grepe, det är en mycket bra fråga. Svårt att ge ett snabbt och kort svar. Men, kanske idealet vore en sorts gammeldags SO-lärare (med både religion, historia och samhällskunskap) som kan ta upp samtliga religioner i sina historiska sammanhang och i samhället idag. Problemet idag är att en del samhällskunskapslärare är lite väl ointresserade av (och okunniga om) historia och religion och därmed saknar förmåga att förstå vissa samhälleliga fenomen med religiös touch. Vissa religionslärare är för mycket ”idealister” och saknar den historiska och samhällsvetenskapliga grunden för att sätta in religion i sitt sammanhang (tänker på vissa som kombinerar religion med något språk). Religion förvandlas i det senare fallet till mänsklighetens gemensamma strävanden efter mål och mening och god etik, blott och bart. Så, det är inte lätt att ge ett kort svar… Jag är själv utbildad gymnasielärare i historia och religion och har jobbat några år i branschen, så jag har viss personlig erfarenhet av det jag talar om.

  4. Mikael, vad jag försöker komma fram till är följande: Om kristendomen har haft ett så stort inflytande som det sägs, borde då inte detta framhållas i historie- och samhällskunskapsämnena snarare än i religionskunskapen? Annars kan man ju anfäktas av misstanken att det finns folk som anser att kristendomen specifikt bör fortsätta att påverka samhället och att detta då effektivast sker genom en kristen fostran i skolan?

    1. Camilla Grepe, jag håller helt med att det borde framhållas i historie- och samhällskunskapen. Men, det är också därför jag problematiserar lite angående olika typer av lärarbehörighet. Många historie- men kanske framför allt samhällskunskapslärare är genuint ointresserade av religion, det gäller i synnerhet de sistnämnda som dessutom kan vara ointresserade av historia. Det är därför lite svårt att helt plötsligt förvänta sig en god insats av dem.

      Men, sedan tycker jag att det bör framhållas i religionskunskapen, av samma skäl. Inte för att ge kristen fostran, utan för att medvetandegöra bland annat varifrån vårt typiskt svenska sekulariserade ”mind-set” har som både utgångspunkt och tänkt motståndare. En typisk svensk sekulariserad kan ju knappast tänkas, utan den kristna historia som landet faktiskt har. Förutom en massa andra anledningar, förstås. Men, jag lever inte under någon som helst illusion av att religionsämnet ska vara fostrande i kristendom eller kristen etik. Överhuvud anser jag att den ofta framhävda motivationen för religionskunskap – etiken – borde förminskas/talas mindre om. Allt blir så tråkigt om det bara handlar om etik!

  5. Okej Mikael, vi vänder på frågeställningen: Kan du ge några exempel på kristendomens påverkan på det svenska samhället historiskt? (Räkna nu inte upp de kristna högtiderna, utan exempel på faktisk påverkan. Räkna inte heller upp exempel på påverkan, som skett genom kyrkans försorg, men på uppdrag av staten)

  6. Camilla:

    Plocka fram de mest demokratiska och utvecklade länderna och du ska se att de har alla en kristen protestantisk bakgrund, USA, England,Holland, Schweiz, Sverige, Norge, Danmark och Finland. De har dessutom alla genomgått stora frikyrkoväckelser.

    Varifrån kommer vetenskap och nästan all nobelpris, var har vi de bästa universiteten? Var har alla rättighet och vård? Hur ser det ut i islamska, hinduiska och buddiska länder?

    Lagarna i dessa ”kristna” länder har hittills stiftats med grund i bibeln.

    Alla sekulära ateistiska stater har varit förtryckarstater,
    Sovjet, Kina, Norkorea, Kambodja, Rumänien, Nazityskland etc.

    Bevisen är alltså överväldigande för vad kristendomen betytt och betyder för hela världen!

  7. Kristendomens påverkan är överväldigande. Hela läskonsten, läkekonsten, bryggerikonsten, trädgårdskonsten, sätt att bygga, sockenindelningen mm härstammar från kristendomen. Jämför den hedniska tiden och den kristna och se alla skillnader, använd nu inte den romantiserade populära vikingatidsbilden utan gå ned i det faktiska, läs t ex lundaprofessorn Dick Harrisons utmärkta böcker om tidig svensk medeltid.

    Bara en sån sak att kristendomen lärde ut att oknytt, tomtar, troll, älvor och andar i träd o buskar inte fanns. Vilken frihet det skapade för folk som inte behövde vara rädda för allt som de inte förstod, det la grunden till hela vetenskapssamhället. Eller att alla människor är lika värdefulla, förfärligt förvanskat emellanåt, men detta synsätt fanns inte på hednisk tid.

    Läste en bok om Österlandets kyrkor för en tid sedan, kommer i hastigheten inte på vad den hette (åldern…). Den ställde allt på huvudet. Det mesta av den klassiska bildning vi tillviter islam kom från de gamla österländska kyrkorna och togs över av islam när dessa kyrkor krossades eller assimilerades. Det var inte tvärtom som vi alltid blivit itutade.

  8. Ja, onekligen bör Björklunds ställningstagande vila på betydligt bredare grund än kristendomen som sådan, vilket han väl motiverar.

    Själv skulle man nog uppleva en viss bestörtning och besvikelse om man besökte Israel, och till sin förfäran fann att skolbarnen inte hade mer kött på benen vad gäller Judendomen än andra religioner, eller till Saudiarabien och saken gällde Islam.

    En religion som sedan hundratals år format kultur, rättstradition och tänkandet i allmänhet kan ge så mycket djupare förklaringar och förståelse för en samhällstradition än vad ren neutral historia utan religionsfördjupningen kan ge.

    Det Ohly m.fl. kommer med är inte intellektuellt förankrat, utan har främst sin grund i kristendomsfientlighet. Prästsonen Ohly måste fått en märklig uppfostran.., då hans barndomsupplevelser av pappas tro och arbete blivit så negativa.

    MVH / Sefast Tronde

  9. Märkligt, märkligt…
    Jan Björklund står fram med pondus till försvar för kristendomens särställning i skolan.

    Vad har KD presterat med kristen profil hitintills i alliansen ?

    Nada, men absolut ingenting som inte förs fram av kollegiala partier.

    Strongt Björklund & du duckade inte heller när den självlärde charlatanen Krister Sturmark bluddrade om midvinterblot som exempel på alternativa högtider att lära ut för skolan (nyss i SvT aktuellt).

    Humanisterna med Sturmark, Ulvaeus har väl inget krut kvar som skulle få allmänheten att lyssna ?
    Och Lars Ohlys har väl Bröstpumpsinköp högre på bidragslistan än kristendomsfrämjande åtgärder.

  10. Säga vad vill om de ateistiskt lagda ”humanisterna”, men särskilt humana är de tydligen inte i alla lägen. Fram till 1950-talet hade skolan även till uppgift att ”fostra eleverna till goda kristna”, något som dagens gamlingar ofta och gärna talar mycket varmt om, oavsett deras tro eller icke-tro.

    En sådan fostran sticker alltjämt vänstern och ateisterna i ögonen. Ändå har de alltid saknat hållbara argument för att avskaffa den här fostran. I den oheliga sekulariseringens namn har de kastat ut barnet med badvattnet.

    Den goda fostran i kristen etik under första halvan av 1900-talet har vänsterpartierna målmedvetet ersatt med vakuum, normlöshet och rotlöshet hos det uppväxande släktet. Frukterna av den här bristen på kristna värden och normer ser vi hela tiden i våra medier, skilsmässo, abort– och brottsstatistiken. Vilka positiva värden för vårt samhälle har ateisternas livsåskådning egentligen fört med sig? För de allra flesta är de nog väldigt svåra att upptäcka.

    Visst ska skolan ha ett sekulärt förhållningssätt. Men det innebär inte att man per automatik ska förkasta det faktum att kristendomen har betytt så oändligt mycket mer för Sveriges utveckling och samhälle än de övriga världsreligionerna.

  11. Förstod inte vad Camilla menade. Hela skolan ska poängtera att vårt västerländska samhälle och det vi uppnått av social jämlikhet och vetenskapliga framsteg till stora delar bygger på kristendomens idéarv. I religionsundervisningen ska kristendomen presenteras – jag vet inte hur det ser ut idag i skolan. När jag häromsistens läste igenom mina anteckningshäften från religionsundervisningen i lågstadiet så var det mera matnyttigt där än man får i en frikyrkas söndagsskola idag. Jag antar att det inte är så längre i skolan.

  12. Camilla: Kan inte Du förklara varifrån social jämlikhet o vetenskapliga framsteg kommer om det inte är från kristendomen?

  13. Till att börja med måste man förstå varför Europa och västasien fick ett försprång redan från början. Läs Jared Diamonds ”Vete, vapen och virus”. Då kommer du också att förstå varför Kina t ex ibland tagit så gigantiska kliv bakåt i utvecklingen trots sin storlek och sina förutsättningar i övrigt.

    Arabvärlden låg bra till inom vetenskapen i många hundra år, men valde en bokstavstrogen och kunskapsfientlig Islam under andra halvan av 1800-talet. Återstår Europa:

    Antikens vetenskapssamhälle krossades av den tidiga kyrkan. Ödeläggelsen av biblioteket i Alexandria och mordet på Hypatia är viktiga årtal. Det vetenskapliga arvet förvaltades i Arabvärlden och återkom med morerna via Spanien där det plockades upp på nytt av Europeiska intellektuella och vetenskapsmän. Under lång tid i strid med kyrkan, men med tiden allt mera framgångsrikt.

    En viktig förutsättning för vetenskapens framväxt i Europa var mängden av små stater. Fick man inte framgång i ett land kunde man söka sig till ett annat mera välvilligt sinnat. (Jfr. Columbus) Ett kontraproduktivt beslut i ett enskilt land fick inte samma genomslag som i ett stort land (Jfr. Kina) Dessutom ”spanade” staterna på varandra och var snabba på att plocka upp viktiga vetenskapliga nyheter.

    På samma sätt som med de vetenskapliga framstegen kom de sociala framstegen att utvecklas i enskilda länder som då tjänstgjorde som ”inkubatorer” för nya idéer. (Jfr. Sveriges roll idag inom t ex familjepolitik, dagis och föräldraförsäkring etc.)

    Glöm heller inte demokratins framväxt. (En idé som slog rot i det antika Grekland bra många år innan Jesusbarnet låg och pep i sin krubba i Betlehem).

  14. Jag kan inte plötsligt läsa en hel bok för att fatta vad Du vill säja. Kinas nedgång beror mycket på egen expansion och mongolisk invasion. Det har inget med kristendomen att göra.

    Biblioteket i Alexandria brändes ned före Jesu födelse, då fanns det inga kristna. Fel alltså. Hypatia vet jag inte mycket om, men hon var god vän med en biskop vill jag minnas, så hur hon är exempel på kristen anti-vetenskap fattar jag inte.

    Araber tog över det mesta av sin vetenskap av de österländska kyrkorna som sedan decimerades och underkuvades av islam. Sen är det säkert rätt att islam bevarade kunskaperna. Men ursprunget kom inte från dem.

    Vad har mängden med små stater i Europa att göra med att kristendomen motarbetade vetenskap?

    Sverige är ett dåligt exempel på familjepolitik. Det är tur inte fler följer efter, då skulle inga socialbudgetar räcka till nånstans.

    Den grekiska demokratin omfattade bara ett fåtal, s k grekiska medborgare, diverse högt uppsatta män. Den kristna demokratin utgår från allas lika värde, allas rätt att höras och bli hörda. Det kommer inte från Grekland!

    Du övertygar mej inte!

  15. Det kan diskuteras vad kristendomen fört med sig i vårt land. Vi är sannolikt inte ens överens om vad kristendomen är till sin natur. Hur skall vi då kunna finna vad den har fört med sig.

    Vi kan jämföra med vad kommunismen förde med sig i Östeuropa och Ryssland. Det enklaste sättet att komma framåt i en sådan diskussion är att se att det var människor som med en någorlunda gemensam övertygelse gjorde olika saker, som de motiverade med argument ifrån ett idésystem, eller en någorlunda gemensam fatabur.

    I båda fallen är det svårt att säkert säga hur händelseutvecklingen skulle ha blivit om inte om hade varit emellan.

    Däremot kan man konstatera att många människor i Sverige agerat med sin kristna tro som stark drivkraft, och vilkas tankar formats av kristna tolkningar eller ideal.

    En tanke som nu håller på att gå i graven är att något är rätt eller fel i sig, och den därmed sammanhängande tanken att något har ett värde i sig. De ersätts av tanken att makt är rätt, fast under beteckningarna personlig frihet respektive demokrati, medan värden bara erkänns om någon människa (eller grupp av människor) kan och vill sätta värde på det, dvs. att om förmågan eller viljan saknas så saknas också allt värde.

    Tanken är från början inte särskilt kristen, utan judisk. I den mycket gamla värden ansåg man att gudarna hade motstridiga viljor, och var inomvärldsliga till sin natur. Människans möjligheter låg i att orientera sig mellan de olika gudarnas välviljor. De kunde ha intresse av offer, men de hade inget intresse för människorna i sig. Mot detta ställde patriarkerna, och senare Moses en Gud som inte är en del av världen, men som agerar i och genom världen. Han är skapare (till skillnad från de andra folkens gudar, vilka själva är skapade), och han har en avsikt med sin skapelse. Till skillnad från de andra gudarna är han också allsmäktig, dvs. han har inga begränsningar i vad han kan göra, medan de andra gudarna begränsas av sina specialiteter, och av den inbördes konkurrensen. Detta gör att den ende Gudens vilja definitionsmässigt är rätt, och att gå emot den, eller att gå sina egna vägar, lika definitionsmässigt är fel. Gud hinner upp även den mäktigaste kung. För de andra gällde att det inte fanns något absolut rätt eller fel, utan att det hela handlade om huruvida kungen kunde få gudarnas välvilja, i vilket fall han kunde behålla sin makt. Den yttersta rätten är alltså makten och framgången. För mig är det kusligt likt vad vi ser omkring oss i dag.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.