Sitter KD i fel båt och har partiet en framtid?

Håkan Arenius skriver på Dagens ledarblogg att KD sitter i fel båt, när de sitter i den borgerliga regeringen. Han delar den avgående KD-politikern Carina Liljesands analys av KD:s valförlust (hon lämnar också partiet, eftersom hon känner sig okompatibel med det). Arenius skriver också att KDU:s konservativa hållning skrämmer mer än det lockar. Dagen har flera artiklar idag (a, b, c) som berör KD.

Enkelt uttryckt, så delar jag inte Arenius uppfattning. Jag tror inte att KD ska bli mindre tydliga när det gäller den etik man står för och som man vill ska prägla samhället. Jag tror inte att KD ska svika sina kristna rötter och bli likadana som andra partier. Jag tror inte att den bibliska tanken på barmhärtighet och kärlek gentemot de svaga per automatik innebär att man rent konkret ska tänka och agera som socialistiska partier brukar göra. Jag tror att man kan ha en socialt medkännande politik som uttrycker dessa bibliska rättvisetankar även inom ramen för en borgerlig politik. Jag tror också att det är nödvändigt att göra det inom en sådan ram, eftersom den socialistiska ramen innebär alldeles för mycket inskränkningar av den enskilda människans frihet, en svag förståelse för grundläggande mänskliga rättigheter som religionsfrihet och mötesfrihet och yttrandefrihet. Jag delar med andra ord inte Håkan Arenius ryggradsmässiga vurm för vänsterideologier.

Men, frågan är om KD har en framtid. Personligen tycker jag att det på ett sätt är tveksamt om man kan ha ett specifikt ”kristet” parti, ett parti som i sitt namn har beteckningen ”krist”. Det finns vissa frågor som det har varit strid om under de senaste decennierna och där kristna som tror på Bibeln har en specifik uppfattning och ett särskilt intresse för vad lagen säger, frågor om abort, familjepolitik, sexualetik. Det finns frågor där kristna har ett extra stort intresse av att människors frihet förstärks och försvaras, yttrandefrihet, religionsfrihet, mötesfrihet osv. Men, frågan är om detta räcker för att man ska ha ett eget parti baserat på bara detta? Det är ju inte alls lika självklart vad som är den kristna/bibliska utrikespolitiken angående relationen till EU, USA, Ryssland osv eller vad som är den kristna modellen för välfärdspolitik osv. Det är inte självklart att socialdemokraterna är mer i linje med kristen rättvisesyn än moderaterna, osv.

Ett KD som rakt och tydligt värnar om den bibliska basen för sin etik kommer inte att bli stort i Sverige så länge som den kristna andelen av befolkningen minskar som den gör nu. Ett KD som breddar sig till oigenkännlighet för att locka väljare, kommer att såga av den kristna gren de sitter på och därmed knappast längre ha ett existensberättigande som parti med tillnamnet ”krist”. Det kanske ändå vore bättre att kämpa för de frågor där vi kristna har specifika intressen på ett annat sätt och med andra metoder än genom att ”ha ett eget” parti? Det kanske är dags att lägga ner partiet eller slå ihop det med moderaterna? Detta kanske gäller även andra borgerliga småpartier?

Som det nu är, så tror jag att även många bibeltroende kristna känner att de snarare ”taktikröstar” på KD, än att de röstar med hjärtat. KD har fjärmat sig för mycket från sin ursprungliga bas och velat dölja eller skyla över den. Om det ska kännas som ett parti grundat på judisk-kristen etik, måste det värna den bibliska basen bättre och vara ”konservativt” i vissas ögon. Men om det i sin tur leder till att partiet åker ur riksdagen för att väljarbasen är för liten, då kanske det ändå vore bättre med partisammanslagning eller nedläggning. Det finns ju faktiskt gränser för vad som är möjligt att uppnå politiskt. Vi kan t.ex. inte försöka införa tvingande lagstiftningar som saknar grund hos människorna som bor här i landet, även om det vore i god socialistisk anda.

Så från min horisont, så känner jag starka sympatier med ursprungstanken med partiet, men jag känner viss tveksamhet om huruvida det är den bästa eller smartaste vägen. Det är med andra ord väldigt oklart vad som är bäst väg i denna fråga. Det enda jag känner mig något sånär säker på är, att om partiet försöker ”bredda sig” på fel sätt, genom att att bli mer luddigt när det gäller den kristna värdegrunden och i princip går samma väg som andra partier, då förlorar partiet sitt existensberättigande och då är det möjligen bara ”taktiktänkande” som skulle göra det värt att rösta på partiet, och det är ju knappast en bra lösning. Det kanske vore bättre med fler kristna politiker inom de övriga partierna, politiker som i vissa specifika frågor (gäller ju undantag) vågar trotsa partilinjen. Politiker som t.ex. vågar trotsa nutidens avgudaideologier som t.ex. feminismen och den extrema jämställdhetismen, och som vågar att vara politiskt icke-korrekta ibland. Om jag förstått det rätt, så verkar det vara det fungerar i Brasilien.

Jag tror inte att Svenska kyrkans biskopar tillhör de skarpsinnigaste politiska analytikerna, dock. Ulf Ekman har nog rätt i vad han skriver på sin blogg om riksmötets öppnande. Även om åsiktsmonopolets land, har han kloka tankar.

Övriga länkar: a, b, c

8 reaktioner till “Sitter KD i fel båt och har partiet en framtid?”

  1. Håkan Arenius borde sluta skriva i Dagen.

    Har har sina ljusa stunder, faktiskt då och då, men är i det stora hela alldeles för mkt soft-vänster för att det ska kännas som vettigt att ha honom kvar.

  2. Mycket bra analys av Dig Mikael.

    Jag upplever det som att Dagen på senare år tenderat att mer och mer hamna på vänsterkanten i olika politiska frågor. Detta i en slags allmän syn att vänstern står för social rättvisa och de borgerliga ALLTID står för egoism, vilket ju är fel. Ofta hänvisas till vänsterpastorer i USA, som vore de sanningsvittnen.

    Känner dock att det främst är just Arenius som står för denna ensidiga vänsterprofil, vilken var otänkbar förr. Dagen stod alltid upp för den svage OAVSETT vilket parti som företrädde det. Och KD ville inte hamna i ett block av samma anledning.

    Men ställningstagandena handlade förr inte bara om ekonomi, utan lika ofta värnade Dagen om de specifika och ibland udda kristna värderingarna, trots att de var impopulära.

    Skallet mot SD skorrar lite falskt. Det känns som om även Dagen nu skall försöka sig på att vara politiskt (vänster-)korrekt, eftersom den har så svårt att erkänna att SD ofta antastats på ett odemokratiskt sätt bl a med våld men också erkänna att det finns problem med invandringen av muslimer.

    Det är logiskt, vi känner ju till förtrycket i de muslimska länderna. Vad man skall göra kan diskuteras. Vårt kristna recept är normalt att vi tar oss an dem och påverkar dem en och en.

    Men låt oss diskutera det ärligt och se vad som är orsak och verkan.

    Som frikyrkor så har vi inga problem med att hjälpa alla människor och se alla människor, oavsett ras, se den som lika värdefulla. Det är bara larv att påstå något annat. Vi måste försöka nu förstå varför SD har dykt upp och varför KD gått bakåt.

    Om våra påståenden är för tunna kommer de att genomskådas av väljarna och SD kommer att växa till ordentligt. Och KD:s väljare är inte dumma, de vill se ett KD som är radikalt, både socialt och kristet.

    När A nu tycker KDU är för konservativt så känns det som om han hoppat i galen tunna, åtminstone med ett ben. Som jag ser det har KDU bättre än tidigare bekänt sig till de konservativa kristna värderingarna, vilket vi väl vill?

  3. Efter Göran Hägglunds inbjudan till abortturism valde jag att inte rösta på KD i riksdagsvalet trots att jag alltid tidigare röstat på KD(S). Fler sk kärnväljare tycks ha gjort som jag.

    Tänk om Göran m.fl. skulle läsa Jesu visdomsord om saltet som misst sin sälta eller vad Gud tycker om en ljummen inställning. Den ljumma osalta sörja KD försöker sälja till väljarna verkar ingen vilja ha utom moderata stödtrupper, som sväljer smeten, bara för att få fortsätta att regera.

  4. Jag tror att det sämsta KD kan göra är att släppa de frågor som ger partiet ett existensberättigande. Bland annat försvaret av kärnfamiljen, det ofödda barnet, kristen etik med mera. Idag när KD i mångt och mycket blivit ett social-liberalt parti i likhet med de övriga partierna så finns det ingenting som lockar. Jag gav min röst på KD för att få en fortsatt alliansregering. Hade KD varit säkra på att passera riksdagsspärren skulle de inte fått min röst, för de MÅSTE förändras.

    Idag är det SD som starkast driver på frågorna om det ofödda barnet, kärnfamiljen och den kristna etiken (i alla fall i vissa frågor). Oavsett vad man tycker om partiet står de för frågorna och anser att kristendomen är den religion som har präglat landet och även i framtiden bör prägla det. SD är idag större än KD och kommer förmodligen i framtiden att ha mer att säga till om i dessa frågor än KD, om de fortsätter på samma sätt som de gör idag.

    Jag tror att det bästa för KD är att ta platsen till höger om Moderaterna. Där bör de driva den konservativa politik som Moderaterna lämnat för länge sedan. Självklart bör de fortsätta att driva sina traditionella frågor. Detta kan säkerligen locka över en del moderata väljare som tröttnat på partiets glidande åt vänster och deras vurmande för kvoteringar och genustrams. Jag tror att KD måste sticka ut mer och inte mindre om de vill ha en fortsatt framtid i politiken.

    Vänligen,
    Mattias.

  5. KD har det skrivits spaltkilometer om, ändå upphör man inte att förvånas…
    Rent krasst skördar partiet ändå sin egen oförmåga till förnyelse.

    Tyvärr levde man för länge med ett enda starkt varumärke Alf Svensson. När sedan kronprins skulle utses valdes ett barnbarn till rörelsens rötter…

    Med detta förfaringssätt, så blir det ofrånkomligt en förvaltarroll med snuttifieringar.

    Sedan tror sig barnbarnet att det är obekvämt med frikyrkostämpel, så klanen som samlas gör vad de kan för att öka populariteten med diverse konststycken. Förutom politisk populism som ”bort med fastighetsskatt” & bensinskatteförslag ska man appellera ”verklighetens folk”.
    Om det inte vore tillräckligt, så har man ”till varje pris” lagt ut röda mattan för att få in kändisar…
    Altifrån partibytare som Anders Wijkman & Roland Utbult till kändisar Jercy Einhorn, Alice Timander, Ebba Lindsö & David Lega.
    Vid senaste valet försöktes med rockader som saknade motstycke:
    Efter att offentligt läxat upp Lennart Sacrédeus (som partiledare Göran Hägglund gjorde), så försökte man med rockad till eu-parlamentsvalet ta in Ella Bohlin.
    T.o.m. näringslivet hade en motsatt uppfattning & lobbade för Alf Svensson, som kryssades förbi Ella.

    Likadant var det i Blekingedistriktet där valberedningen puttade ned Tuve Skånberg, som senare fick se att Tuve blev inkryssad.

    På västkusten samma fenomen: Annelie Enochsom (för 2:a gången) & Roland Utbult kryssades överlägset in som första namn i Riksdagen.

    Sedan gavs en megafon till tidningen Bohuslänningen som gav röst åt de försmådda som inte blev invalda.
    Efter hand uppdagades det vem som var försmådd & anklagelserna om att frikyrkopastorer givit osunt stöd till de frikyrkliga. Och hugaligen ett annonsblad till stöd för Enochson & Utbult togs som intäkt för det oegentliga.
    Denne försmådde partidistriktsorförande Magnus Jacobson gavs sedan utrymme i Västnytt i går, att blada ut sitt missnöje om att en internutredning skulle verkställas (för sin egen försmått missade riksdagsplats) – anmälan påstods skulle göras till partisekreterare…

    Tyvärr så visste han inte att nämda partisekreterare Lennart Sjögren fann det för gått att säga upp sig – åtminstone en som fattat valresultatet & krav på framtidsförnyelse.

    M. Jacobson borde nog själv reflektera över varför han inte satt några spår hos tilltänkta KD-väljare under sin tidigare riksdagsperiod ?!
    Att anklaga mediauppbackning för 2 riksdagskandidater som skuld till sin egen otillräcklighet, är nog mest en anmärkning mot tilltänkta väljares inkompetens.
    Det om något är graverande för en som strävar efter förtroende. Så konsekvens borde nog nämde Jacobson också ställa sin plats till förfogande & anmäla sig till den lokala arbetsförmedlingen.

    Både Utbult & Enochson har verkligen fått kämpa mot partieteblissemangets njugghet.

    Enochsonm fick se & uppleva att partiledare Göran Hägglund myste med David Lega i Svt:s morgonsoffa där Hägglund talade sig varm för Lega… Enochson hade ju av valberedning för 2:a gången placerats längre ned på listan.

    När väl valet var avklarat visade det sig att Enochson kryssats förbi David Lega.
    Utbult fick hos Bohuslänsdistriktet 17 % krysstöd ! – tala om långnäsa åt distriktsordförande som suktade efter den plats som Utbult tog.
    Till Gbgs kommun fann väljarna det för gott att inte ge Carina Liljesand förnyat kommunalrådsförtroende. 2 st längre ned på listan kryssades förbi. Även hon försmådd & irriterad över att väljarna inte förstått att hons & David Legas deltagande & dansande på Pride-festivalen var synnerligen olämpligt som kristen politiker för KD. Hon har sagt sig brinna för HBT-frågor. Väljarna kan ju undra varför hon inte hittat en annan plattform än KD för detta tidigare, istället för att utnyttja KD-mandatet tidigare ?

    Lennart Sacredéus vann också överlägset antal kryssröster i Dalarna.
    Tyvärr var Hägglund & co. inte ett tillräckligt attraktivt riksparti för att Sacrédeus skulle få fortsätta, då Dalarna blev orepresenterade.

    Det finns mer att säga om detta…
    Men framförallt: Att förakta väljarnas kunskap om politik & deras kunskap om vilka som företräder deras iontressen är att skjuta sig i foten för ett parti som KD.

    KD behöver banérförare, som Alf var tidigare.
    I dag saknas tydliga visionsbärare besjälade med kristen pondus.
    Vi väljare har som synes enl. ovanst. sett mer än vad partiets självbild säger.
    Valet är alltid ett facit. Fakta är också att, hade inte KD erhållit så många stödröster skulle valet direkt klassats som ett katastrofval för KD

  6. Det har historiskt funnits två riktningar inom KD, de värdekonservativa kristna ‘kärnväljarna’ härstammande från LPs tid, och de något modernare liberala ‘kristdemokraterna’ som ser något av sin förebild hos det framgångsrika tyska motsvarigheten, med en långt mer sekulär inriktning.

    Ett avgörande problem är att värdekonservatismen som ideologi tappat mark till förmån för liberala strömningar. Värdekonservativa har av tradition även funnits till stor del inom moderaterna och centern, och nu när KDs partiledning till stor del svängt åt det liberala hållet frågar sig många värdekonservativa väljare om KD är ett trovärdigt alternativ. Bland de värdekonservativt sinnade känner sig många svikna och rotlösa och frågar sig om KD är ett trovärdigt alternativ. En viss strömning har därav skett till Sverigedemokraterna, som trots sina politiskt något ‘brunskjortade’ rötter, idag för många framstår som ett rumsrent värdekonservativt parti.

    En avgörande fråga för KD är: Kommer man fortsättningsvis att framstå som ett trovärdigt värdekonservativt alternativ.

    Helt klart har det alltid varit olyckligt att sammanblanda världslig politik med religion. Detta insåg de djupt kristna ledarna i USA för mer än tvåhundra år sedan, när de utmejslade den amerikanska konstitutionen. LP insåg det inte när han som den främst drivande var med och bildande partiet Kristen Demokratisk Samling, nuvarande KD.

    Men onekligen känner sig många av KDs kristna kärnväljare ganska vilsna idag, med nära nog obefintlig påverkan i KDs partistyrelse. Personligen tror jag det är en ödesfråga för KD idag, att vara ett alternativ för sina kristna kärnväljare, eller gå under som sämre imitation av det tyska Kristdemokratiska partiet. Alf Svensson hade nog bättre fingertoppskänsla än efterträdaren Göran Hägglund, som främst kristen men i offentlighetens ljus som partiledare.

    Att driva och besluta om en fråga som ”abortturismen” blir onekligen ett bland många svek mot partiets kärnväljare som blir en tung uppförsbacke för Göran Hägglund att vända. Frågan är som nämnts i bloggen om ordet ”Krist” bör finnas i ett partinamn som inte kan stå upp för innebörden av detta ord, eller om det alls bör förekomma i ett världsligt politiskt parti?

    Bra artikel!

    MVH / Sefast Tronde

  7. Mats, du har mitt fulla stöd beträffande herr Arenius, inte bara utifrån den riktning som hans polititska syn tar tar utan också med vetskap hur det ser ut när han själv utmanas att ta ställning i utmanande frågor. Kort sagt när han själv blir utmanad att gripa in. Då är det politiska överväganden som går före att ställa sig på den utsattas sida.
    Är det någon som sitter i fel båt med fel sorts skor så är det Herr Arenius själv.

  8. KD’s överflödighet är en tanke jag haft i mer än en mandatperiod. KD’s existensberättigande ligger i att försvara de i landet förlöjligade åsikterna om livets okränkbarhet, kärnfamiljens överlägsna status och att vara en värdekonservativ röst i samhället. Det finns inget av detta kvar. Därmed har KD upplöst sej själv ideologiskt. Spännvidden inom andra borgerliga partier omfattar även KD-frågor. Det är väl ett tydligt tecken att man som litet alliansparti som därmed haft oproportionerligt stort genomslag i regeringspolitiken ändå går bakåt under nästa val. Det går heller inte att skruva tillbaka utvecklingen. Med andra ord, uppgå i ett annat borgerligt parti så slipper en hel del kristna taktikrösta, vilket ju på ett sätt är att ljuga.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.