Israel och kommentarer

Jag noterar att mitt mycket balanserat hållna inlägg om Israel har uppväckt en del reaktioner hos somliga. En del är glada, andra är arga och kallar mig ”fundamentalist” (en vanligt förekommande svordom som används mot dem som man inte har några sakliga argument emot). En del för bloggen nya kommentatorer har jag helt enkelt inte släppt in, av den enkla anledningen att jag inte anser att de tillför debatten något. Jag förutser nämligen ingen konstruktiv debatt med den typ av kommentarer jag refuserat. Bloggdebatter kan ju ibland fara iväg något alldeles, så ett visst hejdande av det värsta flödet kan ibland vara på sin plats.

En del kommentatorer tycks också ha missat en av huvudpoängerna i mitt inlägg, nämligen att man som bibeltroende kristen förvisso kan kritisera Israels politik. Det går alldeles utmärkt att kritisera ens vänner, dvs en saklig kritik vänner emellan med konstruktivt syfte.  Men, eftersom man är en vän av Israel och eftersom man är för Guds tanke med Israel och det judiska folket och vad Bibeln säger om Israels land, så blir det omöjligt att sälla sig till de antisionistiska vargflockarna då de ylar sina antisemitiska och antiisraeliska slagord. När hela världen samfällt i starka ordalag fördömer Israel för att de dödat nio våldsverkare som gett sig in i ett krigsområde där de inte har något att göra, när denna kör av fördömande leds av Libyen (ordförande för FN:s råd för mänskliga rättigheter!), Turkiet (som dödar kurder på löpande band i syfte att trycka ner kurdernas strävanden efter självbestämmande), Ryssland (som dödat tusentals tjetjener i liknande syfte mm), då saknar det trovärdighet.

Man kan sakligt diskutera och ha synpunkter på den israeliska regeringens handlande, utan att sälla sig till den politiska diktaturkramarvänster som hittar sina såtaste vänner bland självmordsbombarförhärligande islamister, man måste inte varken bokstavligt eller bildligt sitta i samma båt som sådana. Israel är en parlamentarisk demokrati av västerländskt snitt. Israel har yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Det betyder att människor i Israel har sin fulla frihet att offentligt kritisera den egna regeringens politik, och de gör det också. Därför är det också så att Israel ibland skiftar regering. Väljarna beslutar nämligen vem som ska bilda regering. I Israel just nu pågår en stor diskussion om den aktuella situationen om stoppandet av skeppen till Gaza. Som kristen kan man mycket väl ha synpunkter på än den ena, än den andra konkreta åtgärden som olika israeliska regeringar gör. Men, det betyder inte att man ska sälla sig till dem som är emot Israel, till dem som är motståndare mot att det överhuvudtaget finns en stat med judar.

Det är heller inte bra, att sitta i något lugnt hörn av Europa och ha en massa tyckanden om vad det land som ständigt är utsatt för terroristangrepp från sina grannar ska göra och inte göra. Den typen av tyckanden från vår lugna horisont skorrar nämligen ganska illa. Vad skulle vi gjort om vårt land varit utsatt för de ständiga terroristangrepp som Israel är? Den typen av åsikter om vad Israel får och inte får göra, är påfallande lik den naiva fredsoptimism som rådde strax efter det första världskriget i Europa, då man trodde att inga krig mer skulle komma och man satte igång en allmän och radikal nedrustning. Lika naivt som när man 1938 trodde att freden var vunnen, då den brittiske premiärministern Neville Chamberlain hade förhandlat med Adolf Hitler om sudetområdena i Tjeckoslovakien. Den gången omtöcknade pacifistiskt tänkande förståndet och ledde till krig!

Som bibeltroende kristen är det självklart för mig, att jag ber för och välsignar Israel, eftersom det är Guds folk. Landet tillhör Gud. Det betyder varken att jag på ett naivt och godtroget sätt applåderar allt vad den israeliska regeringen gör eller att jag är motståndare mot araber i allmänhet och palestinska araber i synnerhet. Men, om jag då och då kan ha synpunkter på om den eller den åtgärden av Israel var lämplig eller ej, så behöver jag ju heller inte godtroget och naivt köpa hela den politiska propaganda som den andra sidan i Mellanösternkonflikten har. Att älska araber, vilket Gud gör och vi måste göra, innebär inte att vi ska anamma och godta allt som finns i arabisk självuppfattning och religion/ideologi. En del av det måste utmanas. Gud älskar alla människor, men han älskar inte allt vi säger , tänker eller gör. Detta gäller oss alla, oavsett religion, nationalitet, hudfärg osv. Evangelium är en utmaning mot alla mänskliga kulturer – ingen kultur går fri från den evangeliska utmaningen, inte heller vår egna kvasikristna västerländska. Att älska araber kan inte innebära att vi ska köpa arabvärldens syn på Mellanösternkonflikten eller att vi ska tycka att de ”har lika rätt” som Israel, att de är lika goda kålsupare båda två.

Nu är det inte den kristna församlingens främsta uppgift att agera politiskt eller agera politiskt parti. Men, det är vår uppgift att vara sanningens stödjepelare och grundval. Det betyder att vi ska stå upp för och predika hela Guds rådslut. Om då detta innebär att förklara att Gud har utvalt Israel till sitt folk och att han har gett dem landet Israel som en evig egendom, då kan jag inte se hur vi genom tystnad ska kunna komma undan detta, även om det är i strid med det ”politiskt korrekta”. Det är inte min avsikt att försöka provocera genom dessa inlägg, men jag vill tydligt uttala vad Bibeln lär. Jag är lite trött på den undflyende tystnad som man ibland kan få intrycket präglar våra församlingar. Jag vill inte genom min tystnad ge intrycket av att världens ständiga fördömanden och bekämpande av Israel har grund eller att det är OK för kristna att viljelöst svepas med i tidsandens strömningar. Jag vill inte genom min tystnad eller genom att när jag talar bara ge intrycket av att jag tycker exakt samma saker som all världens massmedia och svensk sådan i synnerhet, jag vill inte på det sättet predika ett budskap som ligger i strid med det som Bibeln har. Jag vill genom att tala tydligt visa att det finns en annan och biblisk väg.

Och tro mig – en s k  tvåstatslösning kommer aldrig att leda till en varaktig fred – islamismen innebär nämligen att de aldrig kommer att ge upp det långsiktiga målet att hela landet ska tillhöra islam. Och en tvåstatslösning är inte Guds långsiktiga lösning.

Länkar:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=215186

http://aletheia.se/2010/06/07/fredsaktivisternas-lek-blir-plotsligt-allvar/

http://erevna.nu/?p=2033

http://ulfekman.nu/2010/06/01/skeppen-till-gaza/

http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/?p=669

32 reaktioner till “Israel och kommentarer”

  1. Mikael Karlendal: ”Och tro mig – en s k tvåstatslösning kommer aldrig att leda till en varaktig fred – islamismen innebär nämligen att de aldrig kommer att ge upp det långsiktiga målet att hela landet ska tillhöra islam. Och en tvåstatslösning är inte Guds långsiktiga lösning.”

    – Helt rätt! En tvåstatslösning skulle bara ge ”blodad tand” och sporra för en än värre aggression mot Israel. Det som förvånar mig är att det finns judar i Israel som önskar detta, men det kan kanske förklaras med att de är så trötta på den situation som är så man griper ett bedrägligt halmstrå?

    1. SÅ, jag håller med dig! Jag tror det måste vara väldigt jobbigt att vara en helt sekulariserad jude och israel och leva under det ständiga tryck som det är att leva under det hot Israel är utsatt för.

  2. OK, här finns förklarar du alltså varför du inte tog in mina inlägg. Helt OK, din sida, du bestämmer vad som ska stå där. Nota bene: Jag gick hårt fram, men var inte osaklig och inte oförskämd. Jag går inte till personangrepp. Jag kallade dig visserligen fundamentalist, och det kanske du inte gillar. Men det du kallar en konstruktiv debatt förefaller att sakna en del input utifrån, och förefaller mig en smula… hur ska vi säga… intern. Vilket kan vara helt i sin ordning, men i det här fallet innebär det bara att ni är en grupp som blir alltmer innesluten i sig själv. Jag beskrev din ursprungliga text som skrämmande, av den anledningen att om man betraktar Mellanösterns öde som bestämt av evärdliga, heliga sanningar finns inget utrymme för kompromisser. Finns inget utrymme för kompromisser är konfrontationen ett faktum, sen kan man orda hur mycket man vill om sin omsorg för den andra sidan.

    Med bedrövelse, PK.

  3. När Paulus refererar till Israel så talar han väl rimligen om folket och inte om dagens staten Israel av idag? Läser man Hebreerbrevet är det tydligt att församlingen som består av både hedna-kristna och jude-kristna har fått se uppfyllelsen av löftena om landet, som Abraham och alla andra fram till församlingen inte fått se. Hur ser du på detta? I Gal 6:16 kallar Paulus församlingen för Guds Israel, hur får du ihop det med din syn på den Israeliska staten? Och missförstå mig inte jag är helt för Israels existens. Jag kan också tänka mig att Gud använder staten Israel för sina syften att frälsa judarna, men jag har svårt att se att staten Israel har den teologiska betydelse som många inklusive du Mikael verkar ge den.

    1. Tomas, jag ska försöka svara kort. Det är förvisso folket Israel Paulus talar om i Romarbrevet, men om det ska vara någon rimlig mening i det han skriver om att Gud inte förskjutit sitt folk, så måste ju Israels folk fortfarande vara ett folk med ett förbund som i någon mening fortfarande gäller. Det kan ju då inte vara ersatt av någon folkligt sett större entitet bestående av både judar och icke-judar som kyrkan. Och om Israel fortfarande även i det nya förbundet är ett folk med ett giltigt förbund och löften, så är det rimligt att tro att även löftet om landet gäller. Sedan har vi ju texterna om Jesu återkomst, där han verkar anlända till ett judiskt Jerusalem som välkomnar honom som Messias. Att talet om ”landet” i vissa bibeltexter även tolkas i en mer metaforisk betydelse, menar jag inte ändrar på detta. Men, jag tror också som du, att frälsning för juden sker på samma sätt som för icke-juden, dvs genom tro på Jesus Kristus. Jag tror att församlingen/kyrkan består av både judar och icke-judar. Jag är dock inte övertygad om att Gal 6:16 syftar på församlingen som helhet, utan tror snarare att det syftar på Jesus-troende judar som följer den väg Paulus föreskriver. Exakt vilken roll den nuvarande israeliska staten spelar i det historiska skeendet ur ett andligt/profetiskt perspektiv är ju egentligen svårt att veta – judarna har ju haft stater i landet flera gånger som blivit besegrade och de har blivit fördrivna många gånger. Men, jag är övertygad om att det innan Jesus kommer tillbaka, kommer att finnas en judisk stat i landet med Jerusalem som sin huvudstad. Jag menar alltså att den församling/kyrka som bildades av både judar och icke-judar under NT:s tid inte har ersattIsrael som folk eller de löften som det folket har fått. Det var i kortaste laget, men ändå…

      Peter K, jag struntar i att säga något om ”fundamentalist”, den diskussionen får jag ta en annan gång. Men, jag tror inte att frikyrkliga människor som har vissa uppfattningar om Israel och Mellanösternfrågorna är särskilt ”inneslutna i sig själva”. Vi är nog ganska väl medvetna om all den debatt som förs i all media och vilka andra åsikter som finns, det är liksom rätt så omöjligt att värja sig mot översköljningen. Jag är dock inte så helt emot kompromisser som du tycks tro. Jag kan personligen mycket väl tänka mig att man, även med min uppfattning att Gud har gett landet till Israels folk, skulle kunna göra praktiska och pragmatiska kompromisser med dem som kallar sig palestinier på ett ganska långtgående sätt. Kanske autonomi, viss form av självbestämmande, viss form av association med någon arabisk grannstat mm, även om jag inte vill gå så långt som att dela upp landet. Utrymmet och fantasin tryter lite här. Men, jag är väldigt pessimistiskt om att det skulle kunna fungera. Och den pessimismen härrör främst ur hur jag tolkar islamismens ideologi och inflytande i området. Jag är också väl medveten om hur svårt det är att skapa förtroende mellan de olika inblandade parterna av flera olika skäl. Och jag ser det inte som att det historiskt sett är israelernas fel att det blivit som det blivit. De kringliggande arabstaterna har en desto större skuld i sammanhanget, förutom det tänkande som varit och är förhärskande i regionen. Israels agerande i kan säkert i många fall kritiseras på grund av för mycket våld, men det blir fel när man som regel alltid enbart kritiserar Israel och inte den andra sidan, som faktiskt begått fler övergrepp och använt betydligt mer övervåld. En sådan kritik blir inte trovärdig, eftersom den så tydligt är ensidig och partisk. Det är inte alltid lätt att försvara sitt land, om de som dagligen skjuter dödliga raketer mot en alltid gör det från bostadsområden.

  4. Tomas, Gud lovade landet till israelerna och det löftet gäller än idag och det är dit de alla kommer att återvända i den sista tiden. Denna tillbakavandring av judar/israeler sker hela tiden från hela världen just nu då staten Israel blivit upprättad. Folket är alltså knutet till landet enligt Guds löfte och profetiorna gällande återupprättandet.

  5. Mikael, återkommer med svar.

    Juha, läs Hebreerbrevet för att förstå grunden i min argumentation. Där hävdas det att judarna inte fått se uppfyllelsen av löftena om landet, utan att det först genom Jesus som vi fått se uppfyllelsen av löftena.

  6. Mikael, i sammanhanget av Gal 6:16 så skriver Paulus följande om galaterna som uppenbarligen är hedna-kristna (läs gärna hela sammanhanget):

    Gal 4:28 Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak.
    Gal 4:31 Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan.

    Det ä två tydliga verser som visar att galaterna är del av Guds Israel, de är löftesbarn liksom Isak och barn till Abraham. Så utifrån det så är det rimligt att tro att Paulus inte suftar på jude-kristna.

    Att Paulus säger att i 1 Kor att inte Gud brutit löftet till judarna visar ju sig i att det är många judar bland annat Paulus som tagit emot frälsningen (en liten räddad skara som det talas om i GT). Vid denna tid är det väl också rimligt att tro att en stor andel av församlingen bestod av jude-kristna. De kristna ska dock inte bli för sturska av att de flesta judar inte tagit emot Jesus, då de hedna-krsitna endast är inympade i samma träd som de jude-kristna.

  7. Mikael, du efterlyser en saklig debatt, men tonen är ganska entydig. Den försvarar staten Israel och vill inte på något sätt hålla med om den kritik de blivit utsatta för. När det gäller den teologiska debatten så har det handlat om att sätta likhetstecken mellan judarna och staten Israel som bärare av Guds löften. När det gäller detta, så är det viktigt att komma ihåg att Guds löften också är knutna till hedningarna. Det nya förbundets folk – det andliga Israel – är väl inte någon grumlig teologi. Skiljemuren mellan judar och hedningar har rivits av Jesus enligt Ef. 3:11ff.

    1. Tomas Olsson, jag ska försöka komma med ett lite längre svar inom kort. Det här är ju en större fråga än vad som täcks i dessa korta kommentarer.

      Rolf Ericson, jag håller inte riktigt med dig: Menar du att om man tydligt tar ställning för Israel och samtidigt säger att det är möjligt att kritisera enstaka israeliska handlingar, att man då inte kan föra en saklig debatt. Menar du, att jag måste hålla med om all kritik Israel utsätts för, för att kunna föra en saklig debatt? Det låter lite märkligt i mina öron. När det gäller det teologiska, så se ovan.

  8. Tack för att du lät fundamentalistkommentaren passera. Det är ofint att sätta etiketter på sina medmänniskor, och jag ber uppriktigt om ursäkt. Det finns, från mitt sekulariserade synsätt, ett reellt problem med att använda flera tusen år gamla skrifter som vägledning för vad som är rätt och fel idag. Jag räknar med att du är fullt medveten om den diskussionen, och förväntar mig inte att att genom ett debattinlägg här kunna få någon att helt plötsligt ändra åsikt. Jag ber er bara för ett ögonblick att begrunda den vrede och sorg en palestinier måste känna som blivit av med den egendom som tillhört hans släkt i kanske flera hundra år. Här står mycket konkreta arvsrättsanspråk mot något som snarare är att likna vid ett nationellt, kollektivt anspråk. Och vad nyhetsrapporteringen beträffar är den inte ensidig. Detta framförs häpnadsväckande ofta i debatten. Själv blev jag utsparkad ur Jinges forum bl.a. för att jag framförde åsikten att Cecilia Uddén inte är ensidigt anti-palestinsk.
    Nej, vad gäller bordningen fick Israel enligt min mening rättmätig kritik för överdrivet våld, vilket var den logiska konsekvensen av en rad strategiska och taktiska val som jag inte orkar gå igenom här och nu. Israel hade kunnat hävda blockaden på annat sätt, utan att spilla en droppe blod, och utan att riskera sina soldaters.

    1. Peter K, det är OK. Du tar upp en del intressanta frågor som jag gärna skriver om lite mer utförligt framöver i något inlägg. Just detta med kopplingen religion och politik, gamla skrifter och nutida politik. Förstår att det kan verka märkligt och skrämmande i sekulariserade ögon. Det ska jag ta seriöst framöver. Givetvis kan man diskutera hit och dit skeppen till Gaza och hur Israel borde ha gjort, och förmodligen lär vi inte bli överens så snabbt. Det är också mycket olyckligt med den situation du beskrev för palestinierna, den är dock dessvärre rätt vanlig i krig. Och det var inte bara palestinier som drabbades på just det sättet. Detta säger jag inte för att bagatellisera, utan för att balansera.

  9. Och för att åter förtydliga: jag är inte emot staten Israel, men däremot är jag tveksam till den teologisering av denna stat som förekommer. Ser inte i NT något större stöd för att landet Israel spelar någon stor roll för hedningarna (och inte heller för judarna, inte som i gamla förbundet i alla fall). Endast om man enbart läser GT så ser jag något som helst stöd för en möjlig fortsatt roll för landet. I NT verkar landet spelat ut sin roll och i stället har det uppstått ett nytt folk som förenar både judar och hedningar.

    Vill också bara förtydliga att jag inte heller ser mig som ”ersättningstelog”, utan ser församlingen som fortsättningen på det sanna Israel som innefattar den räddade skaran av jude-kristna (eller messiastroende om man hellre vill) och hedna-kristna. Kyrkan har inte ersatt judarna som Guds egendomsfolk utan är den kontinuerliga fortsättningen på det sanna Israel. Vi var tidigare inte ett folk men är nu tillsammans Guds egendomsfolk.

  10. Jag känner väl till din argumentation, jag är uppvuxen med den. Några frågor växer sig dock allt starkare.

    Jag predikade i söndags om dopet med utgångspunkt att det är tecknet på en ”ny mänsklighet”. (Drastiskt men så läser jag bibeln) Paulus gör ganska radikala påståenden om dopet, han skriver bla att det har ersatt omskärelsen. Se Kol 2:11-12. Rom 2:29. Det är ett nytt identitetstecken. Paulus är noga med att han inte längre bedömer någon på ”mänskors vis”. (2 Kor 2:16-17) Den nya skapelsen kan förstås som en helt ny mänsklighet.

    Okej vad har det här med Israel frågan att göra? Jo konsekvenserna av det här resonemanget set vi glasklart i Gal 3:27-29:
    ”Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”

    Det spelar alltså ingen roll vad du var innan. Det spelar tom ingen roll om du var jude eller grek! (Paulus är superradikal här) I Kristus har något helt nytt skett. Det är evangelium!

    När det gäller evangeliet så är Paulus glasklar att det gäller alla. Se Rom 1:6. (att det står juden först stämmer med den naturliga ordningen som vi också ser i apg 1:8) Han är också glasklar över att skiljemuren mellan hedningar och judar är riven. Hur ska man annars förstå Ef 2:11-22?

    Är inte risken med din betoning att det nya som sker i Kristus förminskas. Från början hade inte Gud ett folk, han väljer ett folk för sin räddningsplan. Jesus kommer och upprättar en ny mänsklighet. Så tänker jag idag. Sen ska vi respektera judarna de är ju i en bemärkelse grenen vi sitter på. Samtidig förs en ny mänsklighet fram i Kristus Jesus, där etniska, sociala, ekonomiska, könsskillnader m,m, är borta.

    Hur tänker du kring dessa frågor?

    1. Joachim Elsander, Tomas Olsson, m fl, ni har tagit upp viktiga frågor som jag ämnar besvara i ett nytt inlägg, de är för viktiga för att bara ta i en kort kommentar. Förhoppningsvis kommer inlägget före helgen, men kanske strax efter.

  11. Suck… Elsanders tankegångar visar på faran när alla ”läser som det står” och skapr sin egen teologi… Det är så man skulle vilja bli katolik….

    Paulus är mycket klar med att Guds löften står kvar, judarna har en plan här och i framtiden…

    Känner mig lite slut på alla småpåvar ala Michael Helders, Lennart Svennsson, Elsander, Ekman, Hinn m.fl…. som jämt ska föra fram någonting nytt….

  12. Frågan om Israel och judendomen och dess relation till kristendomen syns vara livligt debatterad.

    Det viktigaste i den kristna tron är frågan om frälsningen. Det avgörande är människans relation till Jesus Kristus. Detta är trons fundament. När urkyrkan startade, då bröt den sej ur judendomen och det blev något nytt. Den kristna tron var så radikalt, att den kom i konflikt med judendomen och proklamerade frälsningen i Jesus Kristus oavsett om man var jude eller icke-jude. Den judiska betoningen i NT är inte det framträdande såsom i GT, Guds folk, utan nu är det ”trons folk”, det nya Israel. Den klassiska kristenheten har alltid förkastat vissa judaiserings försök och menat att Jesus Kristus ÄR uppfyllelse av GT.

    Att Paulus skriver om judarna i Rom 11 profetiskt, är något, som Fadern har bestämt och spekulera om tider och stunder var inte de första kristnas uppdrag lika lite som det är vår.

    Om man nu talar om dagens Israel, måste det finnas rim och reson i samtalet. Israel har rätt att existera i fred och trygghet såsom alla andra nationer och om man inte klarar av det, så har de all rätt att försvara sej. Den kritik, som man har riktat mot Israel är helt oproportionell. När det dödades nio människor på Ship to Gaza, väckte det så väldiga fördömanden. Borde alla dessa självmordsbombarna och deras organisationer bli ordentligt brännmärkta av världssamfundet, FN och olika stater? Självmordsbombarnas offers antal är mycket högre än dessa nio människor. Visst, allas liv ska vara okränkbart, men det måste stå i rätt proportion. Man bör påminna oss om arabstaternas ovilja att lösa problem på ett konstruktivt sätt, vad som gäller flyktingar. Om man jämför med Europa efter andra världskriget, tänk på hur tyska folket tog hand om 13 miljoner flyktingar och likadant i Finland i mindre skala. Visst kändes det svårt, när man ritade gränserna om efter andra världskriget, man ACCEPTERADE den nya situationen. Visst finns det i vissa håll önskan att återgå till gränserna före 1939, men majoriteten accepterar situationen som det är.

    Att Israel i sina självförsvarkrig har erövrat vissa områden, behöver inte leda till större protester, och flyktingarna skulle tas hand om av arabstater, då skulle det inte vara större problem. För det andra, de drabbade staterna, Egypten, Jordanien och Syrien har inte alls förlorat sina ”kärnområden”. Det bästa och enklaste vore, att Egypten, Jordanien och Syrien accepterar de nuvarande gränserna och om man inte ville bo i Israel, så skulle arabstaterna se till, att palestinierna finge hjälp att starta om livet utanför Israel.

    Jag är kristen och inte jude, men jag vill försvara naturligtvis Israels rätt att existera utan att bli attackerad från terrorister.

  13. Det finns även historiska aspekter i modern tid.
    Jag förvånas många ggr över det korta perspektivets historielösa ansvar.
    Ett antal hållpunkter som jag anser vara väl värda att beakta rent generellt utifrån dagens ”politiskt korrekta” åsikter.
    * Statens Israels bildande var utifrån ett skuldperspektiv som vi västerlänningar är en del av.
    * 2:a världskrigets holocaust-delaktighet & passiva deltagande frammanda statens Israels bildande. Kardinalfelen som västvärlden = ”de brittiska protektioratet” och dess företrädare skissade på var höjden av njugghet & klantighet.

    Västvärlden hade inte lärt sig något om sin kolonialmaktstid i Afrika, där man vid överlämnanden drog naturligt geografiska gränser, men försummade etniska gränser.

    För Israel gjorde man båda kardinalfelen – man skar Israel värre än en Schweizerost & byggde in naturliga konfliktspänningar utifrån båda perspektiven: geografiska svårigheter + etnisk/religiösa spänningar.

    * 6-dagarskriget 1967 gav detta sitt rätta ansikte.
    Vad som försummats kom i klar dager, men vad man talar tyst om & är värt att påminna sig om är:

    * FN:s försummade åtagande. De hade lovat att vara en garant med trupper som såg till att Akaba-viken hölls öppen, så att Israel var garanterad försörjningsväg.
    FN: åtlydde däremot fegt Egyptens president Nassers uppmaning att packa sig därifrån & lämna mellersta östern.
    Israel blev då avstängd försörjningsmässigt under arabländernas militärhot.

    * Ett annat faktum är de landgränser som Israel tillskansade sig i samband med 6-dagarskriget.
    Hade Israel använt dessa nuvunna territorier med en utdragen förhandlingsposition – där de skulle ha vägrat att återlämna tillskansade områden om inte FN & västvärlden kunde garantera säkra gränser, så hade vi med all säkerhet haft ett helt annat mellersta östern i dag !!!

    * Israel hade kunnat utmana världssamfundet med att hävda att 2:a världskrigets skuld till det judiska folket är inte till närmelsevis betald.
    * Israel hade kunnat kräva betydligt större säkra gränser t.ex. Sinai-halvön, golanhöjderna + en naturlig gräns gentemot Jordanien med jordanfloden & döda havet som västlig gräns.
    * Självklart skulle vidare FN & världssamfundet kompensera de arab-palestinier som inte tyckte sig vilja bo inom Israels gränser erbjudas generösa alternativ i arabiska grannländer. Världssamfundet skulle samtidigt åtaga sig att bygga bostäder & infrastruktur på arabisk grannländers mark som kompensation.

    Sedan skulle en avstämningsdag anges, då gräns & kompensationsåtaganden undertecknats för alla parter.

    * Facit var att Israel lurades av FN & Arabstaterna (som höll ett förnekelsemöte i Kartoum, Sudan kort tid efter Israels återlämnande). Fredsgränser var noll & intet värt i arabstaternas ögon. Endast Egypten som blivit mest försmådd bibehöll ett anständigt grannförhållande.

    Så Israels slutsats är:
    * FN har ingen trovärdighet som fredsorganisation & vidmakthållare av demokrati.
    * Israel försummade sitt förhandlingsläge (20 partier i Knesset som schabblade), som Moshe Dayan & hans kollegor tillskansat Israel.
    * Gaza – problematiken är egentligen inte Israels ansvar, utan en rest av FN:s allvarliga försummelse.

  14. Joachim Elsander & Co

    Jag har inget att invända mot det ni skriver, i en av mina senaste artiklar skrev jag: ”Något som gör det möjligt för ett nytt folk att bli ”utvald” eller ”utkorad” av Gud i NT, är det faktum att Israel genom sin otro förlorar utkorelsens företräde, se Matt 21:43, vilket ger utrymme för Guds ”nya utkorelse”, något som Paulus kallar ”en utkorelse av nåd” (Rom 11:5).”: http://erevna.nu/?p=2033#more-2033

    Men jag tycker ni glömmer en mycket viktig aspekt, och det är det som framkommer i Rom 11:

    Utkorelsens hemlighet avslöjas
    25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.* 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.*

    28 I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

    Med andra ord Israel är fortfarande det utvalda landet, och Israels folk är fortfarande det utvalda folket, även om dem är förstockade just nu…och det är tacket vara deras förstockande som vi hednakristna är kristna den dag i dag.

  15. Är det inte vanskligt för att inte säja omöjligt att dela upp folk som å ena sidan ”kommer från Abraham via Isak och Jacob” å andra sidan de som kommer från bihustrun Hagar ? Det har väl blandats upp under historiens gång så att det ”rena blodet” gått förlorat för länge sedan eller ?
    Det är ju intressant att tänka på att frontalfiguren kung David inte hade räknast som jude om han fötts idag pga att hans mamma var moabit. Kung Salomo hade ju en hel massa fruar från olika hedniska håll som han fick barn med dessutom. Hur hittar man fram till den äkta juden idag ? Abraham är ju fader till båda grenarna i alla fall. I den patriarkala miljön som rådde så förvånar det ju lite att det är på mödernet som allt avgörs!

  16. Michael, jag ser inte var Paulus pratar om det utlovade landet i Rom 11. Av sammanhanget verkar talet om löften och gåvor snarare handla om frälsningen/frälsningens gåva (av nåd), inte om de ska få landet eller inte.

  17. Peter Karlsson . Israel bildades av världslig makt och inte av några icke komprommisande Bibelviftande fundamentalister. Att Bibelläsare sen ser att oj nu tycks löftena gå i uppfyllelse är en annan sak. Din rädsla känns därför obefogad och irrelevant när du tror att problematiken i mellanöstern har att göra med hur vissa tolkar Bibeln. Har inte upprinnelsen till denna konflikt andra orsaker ,exempelvis en hel arabvärld som inte accepterade statens Israels födelse? Vad sedan Bibelläsare tror och anser om framtid etc utifrån sina tolkningar av Bibeln har nog inte så stor betydelse som du tror för denna konflikt. Den verkar finna bränsle på många andra håll . Men Bibeln talar om och förutser en konflikt .Israel är en sekulariserad demokrati som har fullt upp med allehanda utmaningar alltsedan 1948, Bibelläsare kan bara se och bevittna vad man tycker är biblisk uppfyllelse , men inte styra skeendet som du tycks tro, det hör andra makter till.

  18. Staffan G: Jag verkar vara den ende Peter här, så jag tror att du riktar dig till mig. Jag heter inte Karlsson, dock, så det tog ett tag för mig att reagera. Mitt efternamn innehåller en etnisk markör jag inte gärna skyltar med i alla sammanhang, men jag trivs inte riktigt med att vara anonym, därav kompromissen i min signatur. Inte olik din. Jag måste bekänna att jag inte riktigt hänger med i ditt resonemang, men om vi tar sikte på slutklämmen, vad menar du med andra makter? Menar du att utvecklingen är bortom mänsklig kontroll?

  19. Staffan G: den andra makt som styr skeendet är just den vi tror på: den treenige Guden! Så det vi ser som en biblisk uppfyllelse är det som den ”andra makten” ser till att ske. Stor samstämmighet med andra ord.

  20. Ja då wildwest , där tror vi lika 🙂 . Ville bara försöka visa på orimligheten i att skylla denna laddade konflikt på Bibeltolkande kristna som man ju ofta gör från vissa håll. Att konflikten som sagt snarare ligger i de omgivande ländernas vägran att erkänna Israel med otaliga krigsförklaringar som följd. Tror att Gud och inte människor är bakom Israels tillblivelse,(han leder ju ”Kungars hjärtan som vattenbäckar” ords.) och anser att man har all rätt att tro det utan att för den skull vara en kompromissovillig krigshetsare – som vissa tycks tro. Tror även att Jesus , Fridsfursten, Messias är enda svaret på konflikten i denna region. ”Ty Han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren..” Ef 2:14

  21. Staffan, om man anser att Gud har skapat Israel, vilket utrymme finns då för kompromisser?

  22. Jo men Peter.
    Min lilla poäng i sammanhanget har varit att försöka visa på att Israel har kommit till inte utifrån att några Bibeltroende har så bestämt utan genom FN´s delningsplan 1948..Alltså på politisk väg, och Israel är idag en demokrati med såväl troende som sekulariserade judar. Vad jag kan förstå så sitter man inte i knesset med Bibeln i hand och sätter upp agendan utan det handlar om ”realpolitik”. Att man sedan som troende tror att Gud har gett sanktion till Israel betyder inte att man på mänsklig väg har någon rätt att kränka andra folk el länder. Judarna blev ju givna landet 1948 (FN)som sagt. Tycker nog att Israel har visat kompromissvilja , och inne på det ämnet, vilken kompromissvilja har visats från de omkringliggande arabländerna för Israels existens? Vilken kompromissvilja visade Arafat/PLO? In i det längsta vägrade man erkänna Israel. Hamas? Fundamentalistiska muslimska gruppers kompromisslöshet? Är inte det nockså något att sätta fingret på för att se orsaker till denna konflikt?

  23. Staffan, låt mig citera dig. 1: ”Israel bildades av världslig makt och inte av några icke komprommisande Bibelviftande fundamentalister.” Citat 2: ”Tror att Gud och inte människor är bakom Israels tillblivelse…” Jag får inte ihop det här riktigt.
    Bosättarrörelsen har ett relativt stort, och växande, inflytande över israelisk politik, livligt påhejad av vissa kristna grupperingar i USA och Europa. Detta är väl knappast någon hemlighet.
    Oavsett om man är jude, muslim eller kristen, israel, palestinier eller (som jag) cyklist, måste det väl vara svårt att kompromissa bort land som man anser vara ens gudomliga arv? Det är väl bland annat det som gjort det svårt för Hamas, men också för bosättarrörelsen och Shas? Det finns kompromissvilja på båda sidor, inte bara extremister, och Salam Fayyad är en allmänt respekterad politiker som många knyter förhoppningar till, för att bara nämna en på den palestinska sidan (Västbanken).
    Jag vill inte på något sätt försvara en organisation som Hamas, som har mycket på sitt samvete, men det kan vara värt att komma ihåg att fred är något man sluter med sina fiender. Den tidigare chefen för Mossad, Ephraim Halevy, sa redan för fyra år sedan, att det viktiga inte var att få Hamas att erkänna Israel, eftersom det var retoriskt omöjligt för organisationen att göra det, och att ett sådant krav skulle kväva alla samtal innan de ens hade börjat. Det viktiga vara att få med Hamas på banan, att samtala och kompromissa – därigenom skulle Hamas de facto erkänna Israel, och det är det som är det viktiga. Halevy är verkligen inte någon blåögd idealist, och det var inte Yitzhak Rabin heller. Som sagt, för att få fred måste man tala med sina fiender. Om det nu är fred man vill ha.
    Länk till intervju med Halevy: http://www.opendemocracy.net/conflict-debate_97/halevy_3490.jsp

  24. Ok Peter, får väl försöka förtydliga mig ..
    1) Tror att Gud och inte kristna fanatiker (”korsfarare”)är bakom Israels tillkomst Redan tidigt före Israels tillkomst så var det många Bibelläsare som tolkade de profetiska orden som så att Gud skulle föra tillbaka judarna till deras land. Det föranledde dock inga korståg som sagt utan man överlät åt Gud att uppfylla sitt ord..

    2) Tror att Gud i sin suveränitet lät ”världsliga makter” – FN -fatta beslutet 1948.

    3) Tror inte att det största hotet mot freden kommer från kristna som tror att Gud står bakom Israels rätt till existens utan som redan nämnts bl a från en arabisk omgivning som konsekvent vägrat att erkänna staten Israel.

    4) Tror inte att ”Gudomlig arvsrätt” till ett land skulle vara mer problemfyllt eller svårare att hantera än andra skäl som kan finnas för att vilja försvara/förhandla om land. I Bibeln kan man läsa om hur Israels folk fick lämna sitt land pga olydnad (Jeremia)och hur de senare fick återvända efter 70 år . Det är alltså Gud som uppehåller löftena och inte människor.

    ”Inte genom styrka, inte genom makt, utan genom min Ande säger Herren” Profeten Sakarja 4:6

    5)Intressant det där med ”retoriskt omöjligt för Hamas att erkänna Israel..och ”att det är sina fiender man sluter fred med” Hur kan man sluta fred med sin fiende om han inte finns? Då blir väl också freden utom synhåll? ”Om det nu är fred man vill ha”.Förstår att du avser Israel men ställd till Hamas är väl svaret givet, deras mål är ju staten Israels utplånande och knappast någon fred. Sorgligt nog.

  25. Hej Staffan. Tack för ditt svar. Jag har läst vad du har skrivit några gånger, men jag förstår ärligt talat inte vad du skriver. Jag tror att det kanske kan vara så att våra utgångspunkter och föreställningsvärldar är alltför olika varandra.
    Jag skall vara helt ärlig och medge att jag inte förstår religion, annat än som kulturell yttring. Uppfatta inte detta som en smädelse, det är inte avsett så. Jag tror inte vi kan överbrygga avstånden mellan oss.
    Och nej, jag avsåg bägge parter.
    Adjö! – P.

  26. Hej Peter, el Hej då . Tack själv . Tänker på Jesu ord till Nikodemus, den judiske skriftlärde som hade lite problem med att greppa Jesus ;”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike..” (joh 3). Jo jag håller med dig om i att vi med all säkerhet har olika föreställningsvärldar och utgångspunkter. Men precis som du hoppas jag på fred och rättvisa i mellanöstern. Och att jag ser Israel som uppfyllelse av Bibliska profetior betyder inte det att jag anser att Israel skulle ha rätt till att förtrycka palestinier el kränka deras rätt. Att tro på Bibeln är inte liktydigt med att sanktionera förtryck och orättvisa. Om nu någon skulle dra den slutsatsen.. Tvärtom skulle j vilja säga. Ajökens.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.