Utan skuld om någon går förlorad – innehåll och ton

Det uppstår då och då en diskussion om hur vi kristna – och jag tänker framförallt på kristna ledare – ska framföra det kristna budskapet inför vår tids människor. Ofta brukar man hamna i olika läger eller diken, en del tycker att att de ledare vi har är alltför mesiga och politiskt korrekta och efterlyser mer tydlighet och mod, medan andra är främst präglade av en oro för att budskapet ska låta alltför gammalmodigt, reaktionärt osv och de efterlyser mer genomtänkta kommunikationsstrategier och metoder. För båda dessa grupper finns frestelsen att överbetona just det man själv söker på bekostnad av det andra. Men, behöver det vara så?

När jag läser i Bibeln, så hittar jag faktiskt båda dessa sidor på ett väldigt tydligt sätt hos aposteln Paulus:

1. Han var väldigt noga med att tydligt och klart föra fram det kristna budskapet i dess helhet, utan att sticka under stol med saker som vissa människor kunde uppleva som frånstötande av olika skäl. Och han var inte rädd för att i hårda ordalag fördöma villolärare.

2. Han ansträngde sig mycket för att slå an den rätta tonen, för att hitta de rätta orden och uttryckssätten, allt i syfte att kunna kommunicera så bra som möjligt. Och han uppmanade församlingarna till detsamma.

Tydlighet och allsidighet

Bibeltexter som ger exempel på den första punkten är:

Till de äldste från Efesos sade Paulus:

”Jag har inte varit rädd för att låta er veta det som gagnar er, utan har undervisat er om det, offentligt och i hemmen, och jag har enträget uppmanat både judar och greker att omvända sig till Gud och tro på vår herre Jesus… Därför vill jag denna dag bedyra att jag är utan skuld om någon går förlorad. Ty jag har inte varit rädd för att delge er allt som hör till Guds plan.” (Apg 20:20-27)

Paulus berättar om sin kallelse och sin tjänst för kung Agrippa:

”’Jag är Jesus… jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare… till dem (till judar och hedningar) skall jag sända ut dig, för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud…’ Därför kung Agrippa, kunde jag inte annat än lyda denna syn från himlen. Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern…” (Apg 26:15-20)

Enligt dessa texter lade Paulus fram hela evangeliet när han predikade. Att man blir räddad genom att omvända sig och tro på Jesus, annars går man förlorad. Att det handlar om att gå från Satans makt till Gud, från mörker till ljus. Att man måste omvända sig, att ha en ånger med motsvarande gärningar. Det betyder att Paulus inte var rädd för att delge ”obekväma” sanningar. Märk väl att den sista texten är från ett sammanhang där han är arresterad och ska försvara sig och tala i egen sak inför en icke-kristen kung. Jag menar, blir en icke-troende kung (alternativt modern människa) glad att få höra rakt upp i ansiktet att han själv rent faktiskt befinner sig under Satans makt, i mörkret, och att han måste ändra på sig? Ingår detta i moderna frikyrkliga kommunikationsstrategier?

Och på detta sätt går det även till då han i motsvarande situation talar med en annan romersk ståthållare:

”Han (den romerske ståthållaren Felix) lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: ’Det räcker för den här gången…'” (Apg 24:24-25)

Förkunnelsen av evangelium om Jesus Kristus handlar alltså inte bara om ”nåd och kärlek” i någon sorts diffus, allmänhumanistisk mening, utan också om varför vi behöver nåd i reell och faktisk mening, och att Guds kärlek inte bara är en vag och varm känsla, utan en högst självuppoffrande och självutgivande sådan, och det handlar om orsaken till att Jesus behövde dö. Vi är alla syndare på väg att gå förlorade, men det finns en räddning som Gud ger av nåd, att han i kärlek sände sin son att dö för våra synder, och att den som omvänder sig och tror på Jesus bli räddad. Ingen annan blir räddad! Och det måste till omvändelse, inte bara allmänt intresse och åsikter! Lägg märke till vad Paulus faktiskt pratar om med Felix, vad som faktiskt gör Felix förskräckt –  rättfärdighet, försakelser (kan översättas självkontroll) och den kommande domen! Tänk också på att dessa korta  referat av vad Paulus sade, som vi har från Apostlagärningarnas författare Lukas, är Lukas sammanfattning av vad Paulus sade och det han (Lukas) måste ha menat vara kärnan i vad Paulus i dessa speciella situationer faktiskt sade. Lukas försöker alltså få fram vad som var ”andemeningen” i det Paulus sade. Ingår detta i moderna frikyrkliga kommunikationsstrategier?

Paulus skriver själv om denna sida av sin förkunnelse:

”Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära  är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst.” (2 Kor 2:14-17)

Vad ”luktar det” när man kommer in i en svensk frikyrka, undrar någon? Har vi en förkunnelse som likt Paulus, inte schackrar med Guds ord, inte förvanskar det, håller undan saker, inte förfalskar det, utan förkunnar hela evangeliet öppet? Att vara en kristusdoft vill nog många vara, av liv till liv – det låter väldigt bra! Men hur många läser om, att också vara en doft av död till död, för dem som går förlorade? Nu är jag inte ute efter att någon ska dra alltför snabba slutsatser och säga, javisst, var det inte så jag tänkte! Låt oss skälla lite mer på folk! Utan slutsatsen vi ska dra är helt enkelt denna: Om vi predikar att Gud älskar alla människor trots att vi är syndare, att han sände sin Son som ett försoningsoffer för våra synder, att han räddar var och en som tror, men att den som inte tror går förlorad, att man måste omvända sig, alltså ändra på sig… då kommer vissa (de som blir räddade) att bli glada och tycka om doften, medan andra (de som inte kommer till tro och blir räddade) kommer att ogilla det, til syvende og sidst. Det borde alltså vara så, att det är evangeliets innehåll som stöter bort somliga och inte mitt allmänna otrevliga sätt. Förstå mig rätt nu! Om jag är en kristusdoft, så luktar den olika i olika människors näsor, en del kommer att gilla den, andra inte. Alla gillar nämligen inte Kristus!

Paulus skriver också detta om sin kommunikationsstrategi:

”När jag genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger jag alltså inte upp. Jag avhåller mig från allt skamligt smussel, jag använder inga knep och förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och överlåter i Guds åsyn åt varje människa att själv bedöma mig. Om mitt evangelium är dolt är det dolt för dem som går förlorade. Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull.” (2 Kor 4:1-5)

Denna text känns så påfallande modern och nutida på något sätt! Ingår det t.ex. i nutida svenska frikyrkliga kommunikationsstrategier att lägga fram hela evangeliet, hela sanningen helt öppet, utan att genom knep och smussel hålla undan eller förtiga saker som omvändelse från synd och risken att gå evigt förlorad? Ingår det att predika Kristus och inte oss själva? Inser vi likt Paulus, att om vi lägger fram hela evangeliet om synd, dom, omvändelse och evigt liv, att om någon inte ser ljuset så beror det inte på oss själva utan på att den onde har förblindat dem, dvs under förutsättning att vi klarar av att inte vara allmänt otrevliga samtidigt som vi predikar och om vi klarar av att predika på svenska och inte på Kanaans tungomål?

Att förkunnelsen av evangeliet innefattar allt detta, dvs både om att man kan bli räddad och att man kan gå förlorad, både om frälsning och om dom, framgår av ovanstående texter, men det finns också många fler exempel:

”Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan” (Rom 2:16)

Men för övrigt framgår detta av i stort sett varenda refererad predikan i Apostlagärningarna och i Nya testamentet som helhet. Men i t.ex. ovanstående vers, så framgår det av själva definitionen av ”evangelium” att det även innefattar talet om domen. Så vi har alltså inte rätt att välja att bara predika en del av evangeliet, vi måste predika allt!

Den rätta tonen, de rätta orden

Paulus strävade samtidigt efter att lägga fram evangeliet på rätt sätt. Han skriver till exempel följande:

”Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att jag kan predika hemligheten med Kristus – det är för den jag är fängslad – och göra den känd och tala som jag bör. Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.” (Kol 4:3-6)

I Galaterbrevet skriver han:

”Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen – jag vet mig ingen råd med er” (Gal 4:20)

Detta i ett brev där han kallar vissa ledare inom församlingen för ”falska bröder som nästlat sig in för att spionera på den frihet vi äger…” (Gal 2:4); kallar alla i den galatiska församlingen för ”dårar” och ”förhäxade” (Gal 3:1); uttalar en förbannelse två gånger över den som predikar ett annat evangelium än han själv (Gal 1:8, 9); säger att dessa som predikar omskärelse borde skära av sig alltihop (Gal 5:12). De rätta orden, den rätta tonen, kan alltså möjligen ibland vara rätt så tuff!

På ett annat ställe skriver han om hur långt han är beredd att gå för att anpassa sig till olika grupper, allt i syfte att kunna nå dem med evangeliet:

”Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.” (1 Kor 9:19-23)

För att kunna nå ut med evangeliet, för att få möjlighet att lägga fram hela sanningen och predika allt som måste sägas för att människor ska kunna komma till tro och bli räddade, så var Paulus beredd till långtgående anpassningar av sitt levnadssätt, sin kultur (för att använda ett modernare ord). Han som inte måste hålla Mose lag, eftersom han var en Jesustroende jude, han kunde leva efter den i alla fall, för att kunna få tillfälle att tala med judar. Han kunde också leva på hedningars vis, fast utan synd eftersom han höll sig till Kristi lag, för att kunna tala med hedningar. Han kunde anpassa sina mönster, ”kostymer”, ”kulturella uttryckssätt”, osv i syfte att nå ut med evangeliet. Så, för att kunna nå ut med det eviga och oföränderliga evangeliet, kunde han alltså anpassa sig själv och sitt språkbruk väldigt mycket.

Paulus strävade alltså efter att finna de rätta orden, slå an den rätta tonen, han vädjade till människors förnuft (1 Kor 10:15; 14:20 m fl). Man kan säga med modernare ord, att han anpassade sig människors olika kulturer i syfte att nå dem. Evangeliet är detsamma och det kan inte ändras. Men vårt sätt att predika det och vårt sätt att leva när vi gör det, kan förändras och anpassas efter omständigheterna. Evangeliet är detsamma till sitt innehåll, Kristi lag är densamma vad gäller hur Jesus vill att vi ska leva (Matt 28:18-20), men utöver det som faktiskt sägs i Bibeln om hur vi ska leva och hålla Guds bud, så finns det en enorm möjlighet att ändra sig och anpassa sig efter olika sammanhang och kulturer vi befinner oss i och som vi vill nå.

Nutida frikyrklig kommunikationsteori

Personligen, uppfattar jag det som att vi nutida frikyrkliga ofta har svårt att hålla fast vid båda dessa ovanstående punkter. Jag uppfattar att vi ofta, i vår iver att söka nya sätt att framföra evangelium i vår tid, nästintill fullständigt glömmer bort det oföränderliga i budskapet och framförallt att vi inte vågar predika hela evangeliet. I vår iver att göra samma saker som Paulus i 1 Kor 9 riskerar vi att förtiga eller smussla bort att evangeliet innebär ett krav på omvändelse, att man vänder sig bort från synden och avgudarna, och låter sig tvättas ren från sina synder. Att vi i vår strävan efter att vara fria från den gamla frikyrkliga syndakatalogen och i stället visa Guds kärlek, glömmer att Jesus faktiskt vill att vi gör lärjungar som håller vad han befallt (läs missionsbefallningen i Matt 28). När vi träffar ”romerska ståthållare” eller våra dagars motsvarigheter, så talar vi inte så gärna om rättfärdighet, försakelser och den kommande domen (Apg 24), vi talar inte så gärna om just omvändelse från mörker till ljus, från Satans makt till Gud och de gärningar som svarar mot ångern med ett ändrat liv och leverne som följd (Apg 26). Vi kanske är något mer hågade åt att schackra med Guds ord, mer lagda åt att smussla undan och rent av förfalska det, att inte öppet lägga fram det (2 Kor 2 och 4). Eller är det kanske bara det att kommunikationsstrategierna är mer påverkade av hur de tillämpas inom t.ex. politiken än vad de borde vara? Låter vi kanske kommunikationsmetoderna styra för mycket över innehållet? Tror vi fortfarande på fullaste allvar att den tror blir räddad, men den som inte tror är redan dömd (Joh 3:18, läs hela 3:16-36)?

Faktum är, att evangelium är det glada budskapet att Gud älskar alla människor trots att vi är syndare, och att han berett en väg till frälsning för oss, om vi tror. En dag ska han döma världen – gör upp din sak med Gud nu, sen kan det vara för sent!

C-H Jaktlund, dagenjournalisten, har i sin blogg tagit upp detta om hur man ska kommunicera i vår tid och har då bl.a. länkat till följande tal av en känd förkunnare. Han önskar att vi ska lyssna på den predikan innan vi kommenterar, och det har han helt rätt i, ty det är en god pedagogisk övning för alla läsare av denna blogg att efter att ha läst detta inlägg, lyssna på den predikan och sedan fundera över tillämpningarna.

Fundera bl.a. över följande: Inkluderas inte i evangeliet ”andemening” allt det som nämns i ovanstående av mig citerade bibelord, eller är dessa ovanstående bibelord inte ett uttryck för evangeliets andemening? Håller du som läsare/lyssnare i så fall med den kände förkunnaren i alla tillämpningar eller saknar du någon sida? Om det är ”kanelbulle” det ska dofta då man kommer in i våra sammanhang, hur rimmar det med Paulus ord om en doft av liv till liv för dem som blir räddade (här rimmar det kanske bra) och en doft av död till död för dem som går förlorade (är det doft av bränd kanelbulle, då? eller krackelerar bilden här något)? Om man tror mer på evangeliets kraft att frälsa, än på vad det frälser ifrån, ska man då inte uppmana människor att omvända sig och göra sådana gärningar som svara mot ångern? (Apg 26).

Som predikant vet jag, att man inte kan säga allt i en predikan, inte ens om den är på 33 minuter. Och det är definitivt så, att det är ganska lätt att misstolka ”andemeningen” i en sådan kort predikan, speciellt när man inte var där själv och hörde sammanhanget runt omkring osv. Men, det kan ändå vara bra att fundera över vår tids förkunnelse i generella drag och fundera på om det är något vi skulle kunna lära oss av Paulus. Till slut är kanske den stora frågan ändå, hur kan vi vara uppfyllda av Guds kärlek och låta den kärleken prägla oss då vi predikar hela evangeliet, hela Guds rådslut? Hur kan vi kärleksfullt predika att man måste omvända sig?

Övrigt:

Anders Sjöberg är vald till ny ordförande i Svenska Evangeliska Alliansen. Det gläder mig!

http://www.stefansward.se/2010/05/10/predikan-om-att-inte-anpassa-oss-efter-varlden/

http://aletheia.se/2010/05/10/holger-nilssons-dom-inget-jamfort-med-herrens/

http://erevna.nu/?p=1739

21 reaktioner på ”Utan skuld om någon går förlorad – innehåll och ton”

  1. Mycket bra inlägg/bloggpost förresten Mikael K.
    Det är väl uppenbart att ordet ’världen’ betyder olika saker i Joh.3:16 respektive Jak. 4:4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.

    I det första fallet menas människorna, och i det andra fallet allt som är byggt på människotankar (under Satans inflytande).

    2Kor 10:4 De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader

    Matt 15:19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.

  2. Pingback: ”Ett speciell och oberoende apostolisk Kristi samfund” Del 1 « Erevna – Blogg & Tankesmedja

  3. Helt rätt Fuji!

    ”If Jesus preached the same message that many ministers preach today, He would never have been crucified.”

    Leonard Ravenhill

  4. Det är egentligen mycket märkligt att så många kristna ledare inte verkar ha insett att det är omöjligt att vara vän med världen.
    Även vanliga troende för den delen, däribland jag själv är trög när det gäller just detta:

    Johannes 15:19:
    Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.

    Biblisk kristendom kan inte vandra i vänskap med världen, så enkelt är det!
    Den kommer b.la alltid att vara kontroversiell, irriterande, utmanande, stickande för samhället. Ju mer Helige ande fylld den är, ju mer kommer världen hata den och bekämpa den.

    Varför? Jo, för att det onda avslöjas när ljuset skiner på det!

    Det kan vara klokt att fundera över varför förföljelsen var så stor de första hundratals åren.
    Människor, och då i synnerhet avgudadyrkande romare , blev säkerligen ”skogstokiga” när de fick höra att det bara fanns en som var Herre, Jesus och inte deras Jupiter, Venus eller Caesar osv
    Nu uppmanades de att vända bort från de värdelösa, livlösa och falska gudarna. Människorna ville inte och en reaktion uppstod.

    Samma visa idag. Venus har bytt skepnad, liksom alla de andra avgudarna.
    Idag kan det vara tv, droger , internet, karriär, alla möjliga materiella prylar.
    Otukt och kärleken till pengar har visserligen alltid funnits, men problemet är ju desamma, att människor inte vill sluta eller omvända sig.
    Livlösa och – ur evighetens synvinkel – värdelösa saker fångar många. Underhållning stavas det.

    För att hålla inlägget någorlunda kort så avgränsar jag mig och går inte in på hur det kristna budskapet ska framföras ur en predikostol utan här kommer några tankar om de kristna ledarnas roll och dialog till samhället/media.

    Som jag skrev innan så borde utgångspunkten vara att :
    Vi kan aldrig bli vänner eller accepterade av samhället. Det kommer hata oss. Brinnande pilar kommer skjutas.
    Då har man väl egentligen bara två val:

    Antingen går man ut i strid för sanningen i Guds ord och får brinnande pilar i mot sig eller så kammar man medhårs och försöker vara relevant.

    Eventuellt ett tredje där man flyr och kapitulerar helt och hållet.

    Bättre kall än ljummen….

    Det är givetvis ingen lätt uppgift att gå ut i frontlinjen, långt ifrån, men det var inte heller lätt för många martyrer för ca 2000år sedan, men de stod fasta och vann seger. Det finns även hopp idag 🙂

    Angående en grannes åsikt så gillar jag det du skrev Kjell,

    So what!?

    Håller med 100, man har kommit en bra bit på vägen om man slutar bry sig om vad andra ska tycka.

    Gud, befria oss från all stolthet o allt de där.

  5. Det var en bra predikan av Paul Washer, Juha.
    Piensohos predikan var också ganska bra men en sak han sade bryter mot hela hans övriga budskap. Han sade nämligen på fullt allvar att han är mer begåvad än alla hantverkare. Ett oerhört högfärdigt uttalande som bara slank ur honom utan att han ens märkte det.
    Det får mig att undra om han verkligen är den han utger sig för.

  6. Pingback: GB: Nils Olof Persson- Flytta inte ett råmärke som fäderna satt upp! « Erevna – Blogg & Tankesmedja

  7. Naturligtvis Michael, men man kan inte gå från den ena ytterligheten till den andra ifråga om gärningar. Tron frälser människan men tron måste också få konsekvenser i livet, annars har man inte omvänt sig. Att vi sedan syndar och felar även i fortsättningen är en annan sak. Jag vänder mig åter igen till Jakobs brev – ”visa mig din tro utan gärningar så ska jag genom mina gärningar visa dig min tro”. Om vår ofrälsta nästa ser på våra liv och ser att vi lever på precis samma sätt som de har vi ingen trovärdighet när vi talar om för dem att de måste låta sig komma till tro på Jesus och bli frälsta från sina synder. Vilka synder då kommer de att undra?

    I övrigt håller jag med dig!

  8. Michael Häggqvist

    Nu är det ju så iof att det är INTE fyllan, porrsurfandet eller annat som gör att människor behöver omvändelse. Det är just att de INTE tror på den levande Guden…. Bibeln ingenting annat kan vi gå efter….

    Jag har vänner som varken dricker, svär eller porrsurfar (vad jag vet iaf) men de är på väg till helevtet. Varför? För att de inte tro på Herren. De är trevliga budister, ateister osv. Gör ingen människa förnär och lever ett ”Gott” liv….. Man skulle kunna tro att de är frikyrkliga.

    MEN DE HAR INTE HERREN!

    Alltså! Fokusera på det som är viktigt! Synden som leder till helvetet är att de inte vill erkänna Jesus som Herre! Inte att de lever ett lite slappt och ovårdat liv!

    Sedan behöver vi alla daglig omvändelse såklart.

    En kompis till mig tyckte det var så svårt att vittna å han inte upplevt en dramatisk omvändelse. Men sa jag, du har ju det mest fantastiska i världen, Jesu död och uppståndelse att berätta om!

    Kanske är kristna FÖR upptagna med det ytliga och inte det viktigaste i livet?

    För nog finns det många, många frikyrkliga som inte dricker eller andra saker som hör till syndakatalogen, men kommer deras vänner till tro?

    Hur många har du bett till frälsning med denna vecka? Månad?

    Hur många har du vittnat för denna vecka? Denna månad?

    Den frågan ställer jag till mig själv iaf.

  9. P.O:S:
    Personligen anser jag att ALLT det jag räknade upp är synd och olämpligt för en kristen. En utmärkt predikan för ”medelsvenssons” anser jag vara Paul Washers gatupredikan:

    http://vimeo.com/7412276

    Frid!

  10. Det jag menar, Juha är just det att det är svårt att se skillnad på kristna och icke kristna.
    Dels har mycket blivit tillåtet för de kristna, som att dricka och bära vapen, vilket var fullständigt otänkbart för pingstvänner förut.
    Dels har vi ett samhälle som är präglat av kristendomen, och många ofrälsta har samma värderingar som de kristna, men saknar tron och relationen till Jesus.

    För mig som redan känner Jesus är det ju lätt att se att det mesta vi gör är syndigt, men det skulle vara svårt att förklara för de som inte är ledda av Anden.
    Ytligt sett kan det se ut som om vi är likadana trots att vi drivs av olika motiv.
    Det enda av det du räknar upp som anses vara synd nuförtiden är porrsurfandet.

    Så hur låter en predikan om omvändelse egentligen???

  11. Ett utmärkt inlägg herr Karlendal!

    P-O.S.
    Den tro du har måste ju också få konsekvenser i ditt liv. Att leva som en ”medelsvensson” om det är att ha hus/radhus, Volvo, vovve, två barn och utlandssemester på somrarna, så är ju inte det något problem. Men om leva som en ”medelsvensson” innebär att svära, ta en fylla till helgen, porrsurfa, prata illa om folk etc så innebär ju det att även du behöver omvända dig (om man nu skall tolka ditt inlägg precis så bokstavligt)! Detta behöver man inte någon ”syndakatalog” för att inse om man läser sin Bibel regelbundet. Omvändelse hör inte bara till tron, den är en absolut nödvändighet, annars är tron inte tillräcklig (Jak 2:19). Således kan inte en ofrälst respektive en frälst människa leva ett exakt likadant liv (Jak 3:4).

    Alltså ska du predika för honom om nödvändigheten att omvända sig från sin synd och tro på Herren Jesus, det är en konst vi glömt i den moderna kyrkan, att föra fram nödvändigheten av omvändelse p g a synden. Idag stryker man mest medhårs i snälla predikningar och då är det klart att ingen känner syndanöd eller förstår varför och från vad man ska omvända sig.

  12. Ja visst hör omvändelsen till tron, men om jag predikar för medelsvensson som lever exakt som jag själv med den skillnaden att jag tror och han tror inte, vad ska jag då säga åt honom att omvända sig ifrån? Samma saker som jag själv sysslar med?
    Det var betydligt lättare då det fanns en syndakatalog: sluta dansa, sluta dricka, sluta spela kort, sluta vissla!, sluta svära, osv osv.

  13. Tror att det är precis tvärtom med uppskattningen av bibeltroende kristna. Talas klarspråk och finns tydliga rågångar så blir man attraktiv. Vi har ett budskap som man inte kan stå ljum inför. Det gäller antingen eller. Folk kommer bli arga och attackera oss. Men det kommer dom göra ändå, för så länge kristenheten bara andas om att man tror på en absolut sanning så är man obekväm. Då är det lika bra att trampa dom ordentligt på tårna när man redan är igång (så sa Arild Edvardsen en gång i ett möte i Citykyrkan i min barndom, glömmer det inte). Ansluter sej folk idag till mesig islam? Nej, det är den radikala falangen som vinner engagerade medlemmar. En soppa med fadd smak vill ingen ha, men kasta i lite salt och kryddor så uppskattas den.

    Idag saknar jag framförallt rågången till dom som kallar sej ”kristna” och dom som kallar sej kristna. Då måste man bli skarp. Då ryker även det kristna epitetet på många av dom som idag kallas biskopar och präster. Tyvärr. Jag vill inte behöva ta läromässig hänsyn till företrädare som inte ens är kristna. Det förvanskar budskapet och förvirrar folk, samtidigt som det för dom ärliga sökarna totalt vilse. Ett värre brott är svårt att tänka sej.

  14. MK
    You´re welcome…

    Som sagt, det var tidningen Pingst.se och inte Dagen.

    Tja, jag gav ju några kända exempel här på hur bgreppet ta emot eller undfå Anden användes i NT. Andra är självklart Apg 1:8 och 2:4

    8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen

    4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

  15. Tack för det Mikael.

    Visst ”kan” det drabba oss alla.

    Och säkert har det drabbat mej (egna felaktiga val) under årens lopp. Mea culpa!

    Men det hindrar ju inte att det är bra att känna igen det när det händer.

    Och det kan knappast vara fel att bekänna skuld heller när man funderat igenom saken.

    /Kjell

  16. Mikael, du skrev: ”Om man alltför länge varit rädd för att tala i klartext, om man varit rädd för att ”stöta sig”, så blir det desto svårare att tala i klartext senare när området i fråga är under attack.”

    Allt det du skriver om kan jag hålla med om utan reservation. Och även fast jag har blivit frispråkig sedan jag successivt befriats från rädslan för makthavare, så är det givetvis så att denna frispråkighet inte alltid är optimal i fråga om kommunikation.

    Nu antog jag att din bloggpost hade anknytning till Vetlanda-upproret. Och då kan jag inte annat än dela Holgers ”sense of urgency”.

    Låt oss undvika att sätta en siffra på procenthalten avgjorda och trogna kristna i Sverige. Att det är ett lågt ental kan ingen betvista.

    I en ”kultur” där Gud blir mindre, och mindre, relevant. Där sataniska vanbilder av Frälsaren får presenteras utan att det blir uppror. Där etablerade ”kyrkor” medverkar i att skymma sikten på synd och behovet av sinnesändring och omvändelse. Där mega-rörelser predikar ”big profits” till alla som kan tänka tillräckligt positivt för att glömma behovet av frälsning. Där sekter har egna formler och vägar till salighet……

    Jag kan till mer än 100% begripa att ”the sense of urgency” då blir så stor att man häller ut sitt hjärtas tankar i en närradio, eller blogg. Fast det kanske (jag betonar kanske) skulle ha tjänat saken att hälla ut sorgen som vatten för Guds tron några omgångar extra först. Jag vet det inte, Gud vet det!

    Men att kristna(?) och namnkristna chockeras och blir rädda för vad grannar och kollegor och chefer kommer att tycka om dem på grund av guilt by association, och sedan ”chickens out”, kan jag begripa men dock icke rättfärdiga.

    GT’s profeter fick utföra en massa chockerande uppdrag. Gud som blev människa var en superchock i Israel. Paulus talar om skammen att synder kan förlåtas utan att man förtjänar det.

    Sedan när blev skammen och chocken obiblisk? Sedan när blev formen första budet.

    Jag vet, du har inte skrivit det. Detta är inget underkännande av dina visa ord.

    Men jag känner en stark ”sence of urgency” att säga: Vakna upp och accepetera att väckelse (om möjligt i Sverige) inte kommer att hända så länge kristna och namnkristna gömmer sig hemma och fruktar vad grannen kommer att täkna.

    Grannen kommer att tänka att vi är galningar.

    So what!

    Kjell

    1. Mikael Karlendal

      Kjell, man skulle kunna diskutera Holger Nilssons uttalande hit och dit länge. Jag har ju inte hört radioprogrammet själv, så jag kan inte uttala mig med någon större säkerhet. Men jag tycker det verkar överdrivet räddhågset att stänga av honom från närradion på grund av detta. Det hade säkert räckt med att be honom förklara sig och komma med ett förtydligande. Men, detta visar dessvärre hur lätt det kan gå att man råkar komma med något uttalande som olyckligtvis skapar helt fel associationer, och därmed leder till kommunikationsmiss. Det kan nog drabba oss alla, så man ska inte kasta sten i glashus. Det manar oss alla till större eftertänksamhet. Samtidigt, är det lite tråkigt att räddhåga så ofta får styra vårt frikyrkliga beteende. det hade varit bättre om Allianskyrkan endast hade beklagat en lite olycklig formulering och sedan gått vidare med att de också är kritiska mot Gardells ”teologi”.

      Christian, jag tackar för informationen! Den där dagentexten verkar rätt så luddig på flera sätt, rent teologiskt. Men, så blir det ju ofta i intervjuer. Jag tar inte debatten med dig nu om andedopet, utan jag ber dig bara betänka hur begreppet används i NT. Jag skriver nåt inlägg framöver om det.

  17. Pastor Mikael!

    STORT TACK för en initierad redogörelse. Skönt att läsa hur du behandlar ordet kommunikationsstrategi med anledning av vad som blivit debatterat om bokbål den senaste tiden i olika medier.

    Kanske får du framöver samla dina bloggposter och predikningar i en samlingsvolym likt den erkände musikjournalisten Andres Lokko, som under perioden 1989-2009 fått ihop över 1 600 sidor text i två volymer. Du är på god väg du med. Dessutom har det du skriver mer med sanningen att skaffa än vad någon musikjournalist subjektivt kan förmedla.

    Jag delar glädjen med dig över valet av Anders Sjöberg som ny ordförande för SEA. Han är definitivt en av de mest intressanta att lyssna till vad gäller utläggning av Skriften.

  18. Instämmer med Daniel. Väl skrivet.

    Och nästan heltäckande. (Inser till fullo at du inte kunde göra bloggpsten ännu längre.)

    Kanske kan du kommentera lite om ”sense of urgency”. (Vad det nu kan heta på modern Svenska?)

    Framför allt i GT tycker jag mig kunna se exempel på chockerande brott mot kutymen.

    Det finns ju en anledning till att du skrev denna bloggpost.

    Och som du troligen sett reagerar jag skarpt mot obalansen i ”sense of urgency”.

    Är verkligen det viktigaste, i dagens läge, att backa ytterligare och hålla sig väl med en fientlig majoritet som avskyr lukten på att vad evangelium heter?

    /Kjell

    1. Mikael Karlendal

      Kjell, jag är inte helt säker på om jag förstått dig rätt, men jag ska försöka svara.

      Jag menar att vi inte ska backa på någon punkt överhuvudtaget. Många av de problem vi har idag – t.ex. att det blev sådan turbulens kring Åke Green och att det var så många kristna ledare som tyckte det var viktigare att markera mot vad de uppfattade som Greens dåliga formuleringar snarare än att tala om att de höll med honom i sak – bottnar i att man alltför länge backat och inte vågat tala i klartext om vad Bibeln säger i olika frågor. Om man alltför länge varit rädd för att tala i klartext, om man varit rädd för att ”stöta sig”, så blir det desto svårare att tala i klartext senare när området i fråga är under attack. Så blev fallet i homosexfrågan. Min uppfattning är att vi ska predika hela evangeliet nu, med allt vad det innebär, i klartext. Vi ska inte titta efter vilka som blir stötta av det ena eller det andre, utan frimodigt hålla fast vid att lägga fram hela sanningen öppet.

      Med anpassning till olika kulturer syftar jag alltså inte på någon anpassning av budskapet. Jag syftar i stället på att vi kan anpassa oss efter olika sedvänjor och andra kulturella uttryckssätt. Som t.ex att Paulus kunde anpassa sig efter judiska matregler när han predikade för judar, strunta i de matreglerna när han var bland hedningar. Du kan säkert själv räkna upp saker från Afrika som kan vara av liknande art. Som kristna har vi en frihet att äta vad vi vill, vi måste inte hålla kosherreglerna, men det innebär också att vi har en frihet att anpassa oss till kosherregler för stunden om det innebär att vi kan få tillfälle att presentera evangeliet. Anpassningen kan också gälla språket: Jag behöver inte fråga i församlingen om någon har ett ”böneämne” eller ”tacksägelseämne”, jag kan fråga om någon har något de vill att vi ska be för eller tacka Gud för. Mindre och kanske för dig och mig betydelselösa anpassningar av språket, men som för en utomstående kan ge ett betydligt annorlunda intryck.

      Om man har som mål att öppet lägga fram hela sanningen och inte vill smussla undan de delar av budskapet som man tror skulle kunna väcka anstöt bland utomstående, så behöver man endast tänka på att göra sitt bästa för att inte lägga ut andra hinder för den raka förkunnelsen, som inte har med evangeliet att göra.

  19. Väl skrivet!

    Frågan är inte svartvit. ”Problemet” är att i Gud ryms både den Helige Andes känslighet, men även lammets vrede (Upp 6:16). Således finner vi ingen mall för hur vi bör agera i alla situationer utan varje prövning vi möter kräver en avstämning med DHA.

    I fallet Vetlandapastorerna upplever jag att bl.a. Dagen var snabba att skjuta i de egna leden för att upprätthålla den politiska och religiösa korrektheten.

    I min ringa mening had man kunnat utnyttja situationen bättre.
    Samtidigt som man skrev att man inte förespråkar eller försvarar bokbål hade man gott och väl kunnat passa på att ge Vetlandapastorerna sitt stöd för den heliga vrede de känner inför Gardells villolära.

    Som sagt, frågan är inte svartvit.

    mvh
    D

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.