Kristet universitet

Jag har alltid varit positivt inställd till utbildning på akademisk nivå. Detta inkluderar teologiska studier. När jag under min tonårstid började intressera mig för teologi på riktigt, så insåg jag snabbt dels att pingströrelsen som jag tillhörde var utpräglat antiintellektuell och rädd för alla typer av akademisk utbildning om det hade med pastorer att göra (absolut inte om det gällde t.ex. läkare eller civilingenjörer) och dels att pingströrelsen i Sverige var unik i världen i detta avseende, i alla fall så långt jag kunde blicka då. Pingstsamfund i andra länder hade pastorsutbildningar på akademisk nivå. Och allt detta berodde på att den svenska pingströrelsens förste starke (och hittills ende sådana) ledare, Lewi Pethrus, från början varit oerhört negativ mot pastorsutbildningar. Det fostrade fram generationer av antiintellektualism inom den svenska pingstpredikantkåren, vilket jag tydligt upptäckte i min ungdom (70-80-tal).

Därför var det väldigt intressant att läsa Göte Olingdahls debattartikel i Dagen idag om att Lewi Pethrus faktiskt ändrade sig på äldre dar. 1967 skrev LP ett brev från USA till Kaggeholms dåvarande rektor Åke Boberg och uttryckte tankar om att skolan i framtiden skulle kunna utvecklas till ett kristet universitet. LP hade då tagit intryck av pingströrelsen i andra länder som hade både församlingstillväxt och akademisk pastorsutbildning. Detta nytänkande från LP mötte dock ett massivt motstånd från de övriga svenska pingstpredikanterna, som inte hade samma internationella eller intellektuella utblickar och visioner som sin forne ledare. Och resten är historia, som man brukar säga. Med tiden fick vi ett PTS (Pingströrelsens teologiska seminarium) som av vad jag förstår aldrig lyckats samla några större studentskaror, och nu diskuteras samgående med andra samfunds pastorsutbildningar (EFK och SAM).

En fråga som slår mig är: Var Lewi Pethrus största misstag som ledare att han avgick som föreståndare för Filadelfia i Stockholm, och därmed lämnade sin inflytelserika maktposition inom rörelsen och dels lämnade fältet fritt för mindre vidsynta och mindre intelligenta ledare?

När det gäller Göte Olingdahls tankar i övrigt angående teologisk utbildning för predikanter, är jag inte helt säker på att jag delar allt. Jag har aldrig haft någon större faiblesse för s k ”pentekostal” teologi, trots att jag nu är pingstpastor. Jag är nämligen ganska frågande inför vad det egentligen är. Vad säger vi pingstvänner som är annorlunda än vad andra evangelikala kyrkor säger om treenighetsläran, inkarnationen, bibelsynen, försoningsläran, eskatologin osv? Jag kan inte komma på något som gör att vi borde tala om en särskild ”pentekostal” teologi i motsats till de olika andra former av evangelikal teologi som samtidigt är vidöppna för att den helige Ande är verksam idag med samma sorts gärningar som vi kan läsa om i Apostlagärningarna. Jag är fullt nöjd med att kalla mig evangelikal.

Därför har jag heller inget emot att pingströrelsen i Sverige ska inleda ett samarbete med EFK och SAM i denna fråga. Det är samfund som står oss nära och i ett befolkningsmässigt litet land med en liten procentdel kristna, är det klokt att samordna resurser. Det intressanta är sedan hur denna utbildning sedan ska se ut. Men det är en annan fråga.

När det gäller den senaste debatten om New Wine och SALT, så kan jag förstå Pekka Mellergård (rektor för ÖTH) och Roland Spjuth (rektor för SALT), att de inte anser att New Wine är ett alternativ till SALT, utan snarare ett komplement. Jag har heller inte tillräcklig information för att säga så mycket om den diskussion som uppstått inom EFK om detta eller om EFK:s stockholmspastorers inställning. Mellergård och Spjuth är ju parter i målet och de är inte på stockholmspastorernas sida. Det märks i artikeln. Men för övrigt vill jag inte säga så mycket mer om det. Vem som har rätt om vem som säger vad bakom lyckta dörrar inom EFK, undandrar sig mitt vetande.

I själva frågan om predikantutbildning och universitet har jag dock en klar uppfattning: Det borde finnas minst ett kristet universitet i Sverige med en stor teologisk fakultet som bedriver akademisk forskning  inom åtminstone bibelvetenskap, kristendomens historia och systematisk teologi, apologetik. Detta universitet bör kunna erbjuda examina minst upp till mastersnivå inom dessa nämnda ämnen samt en mer praktiskt pastoral inriktning. Detta universitet bör vara fast förankrat i evangelikal teologi (liberalteologi, helgondyrkan och påvens ställning är t.ex. inte evangelikalt) och således ha en trosbekännelse som samtliga anställda måste skriva under på. I den bör det tydligt markeras att det är ett evangelikalt universitet (alltså inte romerskt-katolskt, grekiskt-ortodoxt, liberalteologiskt osv, att det är karismatiskt (här inkluderas allt som har med andedop eller andeuppfyllelse och Andens nådegåvor att göra), men att det inte tar ställning till huruvida pingströrelsen eller EFK eller SAM har mest rätt i dopfrågan, församlingssynsfrågan, samfundssynsfrågan eller andra liknande samfundsskiljande frågor.

Livets Ord skulle kunna vara en del av detta, beroende på hur man offentligt vill ställa sig i relationen till bl.a. den romerskt-katolska kyrkan och olika ortodoxa kyrkor. Personligen tror jag inte det blir något problem, men det har ju pågått en debatt inom framför allt bloggosfären en längre tid om detta, så för säkerhets skull denna brasklapp. Men, jag tror det vore nyttigt för de gamla frikyrkosamfunden pingst, EFK och SAM, om de fick sällskap av något som Livets Ord som kommer med lite andra influenser än de gamla frikyrkorna. De gamla svenska frikyrkorna är nämligen sprungna ur en viss svensk historisk utveckling där de är föreningar med ett särpräglat föreningstänkande à la 1800-tal, är en reaktion mot något visst tidigare stadium av Svenska kyrkan eller andra svenska samfund, är präglade av svensk kultur och jantelag. Svensk frikyrka är helt enkelt för mycket av gammal föreningstradition från 1800-talet och 1900-talets första hälft, och för lite kyrka. Livets Ord å andra sidan, kommer med influenser från den världsvida pingst-karismatiska rörelsen samt nu även en öppenhet mot andra kyrkliga traditioner där man kan plocka det bästa ur ett gemensamt arv, samt saknar föreningstänkandet och jantelagstänkandet. Det vore med andra ord en ömsesidigt nyttig kombination – svenska frikyrkor och Livets ord.

Ett sådant universitet bör inte inordna sig under det svenska statliga universitets- och högskoleväsendet, utan bör i stället söka internationellt samarbete och söka sina ackrediteringsmöjligheter inom ett sådant samarbete. Detta för att slippa styras av de snäva politiskt korrekta vindarna i Sverige. Det vore bra om man kunde ge examina som är godtagbara inom det s k Bolognasamarbetet, men åtminstone bör de vara godtagbara och erkända enligt gällande amerikansk standard på högsta nivå. Ett sådant universitet skulle naturligtvis även kunna erbjuda utbildningar inom andra ämnesområden än teologi, men vilka de skulle vara är en senare diskussion.

Jag tror att den teologiska/samfundsmässiga bredden för ett sådant universitet är viktig för framtiden. Idealet vore om något evangelikalt samfund till hade varit med i detta, men den svenska marknaden är inte så stor. Kanske några s k ”inomkyrkliga” organisationer som EFS eller ELM hade kunnat vara med? Tyvärr har vi inget starkt reformert samfund i Sverige, annars hade det varit en självklar partner i detta, för den teologiska stabilitetens och stringensens och evangelikala förankringens skull. Men, vi är ett litet land.

Övriga länkar:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=210115

http://www.stefansward.se/2010/04/27/ar-efk-i-stockholm-konservativt/

http://aletheia.se/2010/04/26/brist-pa-gemenskap/

http://erevna.nu/?p=1601

http://ulfekman.nu/2010/04/26/kyrkans-vasen-4/

34 reaktioner till “Kristet universitet”

  1. Intressant och välskriven bloggpost! Den positiva hållningen till Livets Ord förvånar mig mycket när du i allt övrigt framhåller den reformerta teologins fördelar. Visserligen har LO redan en akademisk utbildning i teologi, men i övrigt har jag mycket svårt att se fördelar med att Ulf Ekman ska få en ännu viktigare roll i Sveriges kristenhet. En mer kritisk granskning av Livets Ord vore nog på sin plats innan diskussioner bör komma i fråga om gemensam teologiutbildning. Även tidigare aktiva i Livets Ord talar om Ekmans 180-gradiga svängning i olika teologiska frågor. Hur ska EFK och andra evangelikala trossamfund finna en gemensam grund för samarbete med LO? Jag bara undrar.

    1. Broder Roger, förvisso kan man granska Ulf Ekman och hans teologi. Jag säger inget emot det. Men, jag är övertygad om att svensk frikyrklighet skulle må mycket väl av lite andra influenser än vanlig snäv svensk föreningsmentalitet och jantelagstänkande och inomsvenskt folkrörelsetänkande. Mer Ulf Ekman skulle betyda mindre av emergent church och anabaptistisk flummighet och diverse annat flum.

      Men, invänder någon, innebär det inte en massa katolsk rökelse och ikoner och böjande av nackar under Petri ämbete? Ja, det får väl undersökas lite närmare. Själv ämnar jag inte böja min nacke under påvestolen i Rom eller använda några ikoner – rökelsen bryr jag mig inte så mycket om, bara den luktar gott. Men, om Ulf Ekman och Livets ord tydligt och klart och offentligt tillkännager att de inte eftersträvar att gå in under Rom, så får man väl tro på vad de säger… eller? Men, jag tror ärligt talat att vi har mer att lära av Rom än av Münster…

      Och, med mer av Ulf Ekman och Livets ord, desto mindre inflytande fick alla dessa individer som tror att de läser Bibeln innantill och som förnekar treenighetsläran, vi slapp den felaktiga israelromantiken från dem som inte förstår att vi lever i ett nytt förbund, vi kunde få en bibliskt korrekt men positiv syn på Israel och vi slapp den grasserande ersättningsteologi som hotar att influera även pingströrelsen. Jag tror, med andra ord, att vi behöver få in lite mer influenser från lite andra håll än dem som just nu dominerar över svensk frikyrklighet. Jag tror inte att Livets ord har hela sanningen på något sätt, men att det kan utgöra en välkommen motvikt mot mycket annat som behöver motas bort.

      För att undvika missförstånd – jag är inte livetsordare och avser inte att bli det. Men, jag tror att vi behöver lite annat inflytande än bara vänsterflum och liberalteologiskt flum. För balansens skull.

  2. Bra skrivet! Universiten, ja all utbildning, startades ju av kyrkan. Tror statens religionsvetenskapliga utbildningar inte har framtiden för sig. Så varför inte ett evangelikalt universitet. Sunt tänkt! Lycka till med idéen… Newmaninstitutet har ju gått samma väg (även om de är kyrkliga i betydelsen; tror att helgon kan vördas: INTE DYRKAS och att Petrus fick sitt uppdrag från Gud osv 🙂 ). Skulle vara kul med ett ortodoxt dito oxå. Lutheranerna har ju börjat med ”församlingsfakultetet och LO med sitt. Det borde finnas plats för fler. Teologhögskolorna producerar ju mest skräp i min mening och det delar nog de flesta som har en levande tro…

    1. Anders Gunnarsson, du har förvisso rätt att de statliga universiteten behöver lite mer konkurrens. Kanske den lutherska församlingsfakulteten som du nämner kunde bidra till detta evangelikala universitet jag efterlyser – tack för den påminnelsen!

      Sedan ett viktigt tillägg – på detta kristna universitet kommer det att finnas många olika ämnesområden. Men, som rektor för detta universitet i den mån som det till större delen kommer att vara en teologisk forsknings- och utbildningsanstalt, så måste det vara ett krav att vederbörande har en gedigen teologisk utbildning. Det borde vara självklart att man inte sätter någon civilingenjör, arkitekt eller ens en läkare (!) på en sådan post. (Inga namn nämnda)

  3. Börja gärna spåna med församlingsfakultetet i GBG. Johannes Hellberg heter rektorn. Han är skåning och doktorerar i GT Exegetik… Ytterst trevlig och en gammal klasskompis till mig. 031-778 35 40 och de har brottats länge med högskoleverket och pingst har haft en del samarbete här, kanske de t.o.m. har det numera… 🙂

    1. Anders G, tack för alla tips! Dessvärre ligger det dock inte på mitt bord. Men, om någon som har det på sitt bord läser detta, så…

      Christian, du är självklart undantaget som bekräftar regeln! 😉

  4. Min pappa gick i mogen ålder tre veckor på bibelskola innan han och mamma gick ut på fältet i förnyelseväckelsens spår. Mamma blev en mycket duktig predikant, trots att hon inte studerat formellt sett, men hon läste oerhört mycket. Mest Bibeln men också Torrey, Spurgon, Harald Gustafsson och mycket annat. Framför allt låg både hon och pappa på knä i timtal innan sina predikningar. Mamma var för övrigt aldrig formellt anställd som predikant men hon och pappa delade allt från hushållsarbetet och fostran av oss ungar till att ha möten många gånger i veckan och be för syndare.

    Att det fanns en antiteologiundervisningssyn i tidig svensk pingstväckelse bottnade i att många som läste teologi blev avfällingar. Liberalteologin härjade svårt vid svenska universitet.

    Mina egna studier har varit tekniskt inriktade. Teologin har jag fått genom att lyssna på mammas och pappas utläggningar i min ungdom men också mängder av predikningar av andra små och stora predikanter.

  5. Lewi Pethrus motstånd till högre teologisk utbildning bottnar nog i det faktum att han själv höll på att förlora tron när han gick på Betelseminariet kring 1900. Betelseminariet behärskades (redan då…?) av liberalteologi. Han betraktade nog fortsättningsvis teologisk utbildning ifrån sina egna erfarenheter där även om han enlig vad som sägs ovan kan ha ändrat sig när han blev äldre. Det gjorde han f ö även på ett antal andra områden.

  6. Är inte SMK den reformerta kyrkans gren i Sverige?
    Inte för att teologin är reformert, eller knappt ens distinkt, längre, men i sitt arv?

  7. Tror detta är en generationsfråga mer än något annat. Det här är troligtvis ett inlägg av Mikael som inte skulle finna något gensvar om jag printar det till mina äldre föräldrar. Jag har läst om LP’s erfarenheter på Betelseminariet, men det vore ju förstås intressant att få reda på (om det går) vad som exakt hände honom där. Att detta seminarium redan på den tiden var så liberalt att man kunde tappa tron har alltid förvånat mej.

    Samtidigt ser och läser jag på/om amerikanska pastorer, där en del har en imponerande akademisk utbildning och samtidigt är utomordentliga talare med en bibeltrogen undervisning. Det ena behöver inte utesluta det andra. I Sverige har vi dock en tråkig erfarenhet av teologisk utbildning – på folktalarnas tid, dom enkla och kantiga böndernas, då var det väckelse. När akademikerna började dyka upp så tog väckelsen slut. Man måste göra upp med den bilden och inte sopa den under mattan för att gå vidare med Det Fristående Kristna Universitetet, vilkens existens åtminstone jag varmt kan ansluta mej till.

  8. Peter T
    Nej. SMF bildades med Waldenström i spetsen och han var Lutheran. Var han inte tidigare präst inom SvK för resten? Han var även med och gav ut Pietisten med Rosenius har jag för mig. Vet inte om du far efter att PPW lutade mer åt den subjektiva försoninssynen? Men det är väl knappast något som kännetecknar reformerta?

    Wildwest
    Varför förvånar det dig, liberalteologerna härjade ju vilt på de högre teologiska läroanstalterna redan under 1800-talet. Som vanligt följer de ”frikyrkliga” utbildningarna i deras spåre 30-40 år senare.

    1. Enligt Svenska Missionskyrkans hemsida samarbetar de (är medlemmar tror jag) i World Alliance of Reformed Churches. Men jag håller med alla skriftställare att det inte är mycket till reformert teologi över samfundet, och med undantag för ett stort antal lokala församlingar och pastorer inte så mycket evangelikal teologi heller. Jag begriper inte varför de har det samarbetet. Men förmodligen är det en ganska löslig organisation med en ganska löslig trosbekännelse.

  9. Förnuftiga tankar i en angelägen fråga. Det intressanta är att det ju i Sverige finns en institution som ger en amerikanskt ackrediterad Bachelor of Arts New Testament Major med fyra olika biämnen. Utbildningen ger bl a mer än 60 hp språklig utbildning i Nya testamentet, samt c:a 40 hp språklig exegetik. Dessutom Systematisk teologi, kyrkohistoria, hermeneutik mm. Knuten till Oral Roberts University, evangelikalt, karismatiskt och grundläggande ekumeniskt universitet. Institutionen ifråga är Livets Ords Teologiska Seminarium, http://www.loteol.se. Dessutom ges i samarbete med ORU två teologiska masterprogram som drivs med samma krav, men väntar på ackreditering. Undertecknad har glädjen att arbeta med några hundra studenter, varav ett 80-tal om campus i Uppsala. Så detta går att göra i Sverige.

  10. Svenska Missionskyrkan är väl inte så lät att foga in i schemat luthersk-reformert. Den nyevangeliska väckelsen som både Rosenius och Waldenström tillhörde hade ju rötter i metodismen, som i sin tur har en viktig luthersk rot. Waldenström var ju endast kort tid präst i SvK och kan väl knappast ses om någon typisk lutheran. När han genom sin försoningslära ifrågasatte både en klassiskt kristen gudsbild och Jesu verk på Golgata förflyttade han sig rätt långt från luthersk teologi. Dock fanns det enligt Ernst Newman en påverkan från Schleiermacher, som var avfällig pietist. Erfarenhetsbaseringen har han gemensam med Schleiermacher.
    Jag har f ö svårt att se att det skulle gå att plantera in någon reformert kristendom i Sverige; den har egentligen aldrig fått fotfäste annat n i mycket utspädda former.

    1. Anders Gerdmar, jag är ingen expert på kyrkohistoria, men jag har uppfattat det så att den svenska överheten under 1600-talet efter Karl IX:s tid definitivt satte ner foten för det reformerta inflytandet, och sedan dess har det varit kört. En undran jag har dock är om det månne har bedrivits någon forskning på vilket inflytande en väckelseförkunnare som C.H Spurgeon kan ha haft. Jag kan inte påstå att jag själv sett några spår av reformert tänkande som arv efter honom. När det gäller nattvardssynen så är väl de flesta frikyrkliga snarast zwinglianer än calvinister.

  11. Broder Karlendal! Du får väl själv kandidera till posten som rektor för ett fritt universitet med reformert stuk på teologin. Lycka till!

  12. Mikael,
    jag tror Du har alldeles rätt när det gäller hu man i den svenska lutherska enhetskulturen behandlade avvikare: judar, katoliker och reformerta. Undantaget var ju vallonerna som hade stor nationalekonomisk betydelse och därför fick finnas, och t o m ha egna predikanter i uppländska brukssamhällen.
    Jag vet inte vilket inflytande t ex Spurgeon haft. Jag tror begränsat. Den som borde veta är Torbjörn Aronson.

  13. @ broder Roger
    Katolsk i betydelsen allmänkyrkligt hoppas jag. I betydelsen romersk-katolskt nej. Men glada över kristtrogna var de än befinner sig.

  14. Anders Gerdmar! Vad jag kan se i mina egna kommentarer har jag inte använt ordet katolsk i någon mening; vare sig i allmän eller mer särskild betydelse. Du kanske ska kolla upp vilken kommentar du avsåg att orda om. Vad jag anser om LO och dess eventuella samband med RKK har jag mig veterligen inte kommenterat i denna bloggpost.

  15. Anders G
    Du syftade nog på mig. Det gläder mig att höra att i varje fall du inte betraktar Livets Ord som romerskt katolskt. Det finns dock som bekant delade meningar om Livets Ords nya inriktning, som man måste kalla det för. Jämför kommentarerna i Magazinet 1989 inför påvebesöket och Ekmans senaste inlägg på sin blogg http://ulfekman.nu/

    På den tiden omfattade man väl m e m Luthers syn på påven som antikrist. Nu försöker Ekman tona ner allvaret och omfattningen av sexövergreppen i RKK och pratar om Maria som evigt förblivande jungfru etc.

  16. På tal om Luthers syn på påven som antikrist

    Den lutherska kyrkan ser påven som uppfyllelsen av de bibliska förutsägelserna om Antikrist, som skall träda fram före Kristi återkomst. I alla tider har man försökt att peka ut någon särskilt ond och grym person, som t.ex. Nero, Hitler eller Stalin, som Antikrist. Varken Luther eller reformatorerna ägnade sig åt sådana spekulationer. En påve är inte Antikrist i den meningen att han personligen behöver vara djupt omoralisk eller ogudaktig. Det är i stället påvedömet som institution och ämbete som är Antikrist. Påvens anspråk på överhöghet och ofelbarhet i lärofrågor stämmer mycket väl in på den bild av Antikrist som målas upp i Nya Testamentet. Påven sitter ”i Guds tempel”, där han sätter sig över Gud och Skriften och menar sig ha gudomlig makt att utfärda nya läror som skall tros av kyrkan. Han är klart ”anti” eller emot Kristus, i synnerhet vad gäller evangeliet om syndares rättfärdiggörelse av nåd genom ”tron allena”, och bedrar människor svårt genom att hindra dem att tro denna saliggörande lära. Påvekyrkans förbannelsedom eller ”anatema” vid det tridentinska konciliet (1545-63) över var och en som säger ”att rättfärdiggörande tro inte är något annat än förtröstan på den gudomliga nåden, som förlåter synden för Kristi skull” har inte upphävts. Den gäller formellt än i dag.

  17. Christian

    Du har problem med katolska kyrkan du…
    Anathema gäller trosläran, inte personen som har tron…

    Att påven skulle vara antikrist är ju intressant spekulation. Du menar att petri ämbete som försvarat kristi människoblivande in absurdum skulle vara antikrist. Snyggt! Vad gör man inte med logiken för att få ihop det reformatoriska arvet. Att ängna sitt liv att smutskasta och förlöjliga sina medbröder känns ju otroligt uppbyggligt. Måste kännas kanon att ha ett sådant kall …

  18. Anders G: Helt omojligt ar det inte att EN pave EN dag skulle kunna vara antikrist, han ska ju bedra manga. Att nuvanrande pave skulle vara det tror jag iaf verkligen inte.

    Men personligen tror jag att antikrist kommer, som Mesias, som jude.

    ”Att ängna sitt liv att smutskasta och förlöjliga sina medbröder känns ju otroligt uppbyggligt.”

    Hehe, du skulle lasa ”Katolsk kyrkohistoria” om splitrarna, sekterna och de avfalliga…. inte milda ord som katolska kyrkan skriver om sina medbroder…

    jag som bott pa flera stallen runt om i varlden kan saga att de som mest smutskastat sina broder ar de katolska prater som jag traffat….

    ”Djavulen bor bland pingstvannerna” (I Brasilien)

    ”Det ar satans ande som ar over dem” (I Afrika sagt om en karismatisk protestantisk kyrka)

    ”Det finns bara en bro till himmlen, moderskyrkan, alla andra broar leder till fortappelse.” (Katolsk praststuderande i Sverige)

    Osv, osv….

  19. Anders Gunnarsson
    Så du menar att när det står var och en som säger så betyder det inte var och en som säger. Intressant texttolkning. Om det är så du tolkar även Skriften så är det kanske inte så konstigt att du är katolik…

    CANON XII.-If any one saith, that justifying faith is nothing else but confidence in the divine mercy which remits sins for Christ’s sake; or, that this confidence alone is that whereby we are justified; let him be anathema

    Jag citerade endast från LUK (= LBK?). Personligen är jag dock absolut inte främmande för tanken.

    Påven är klart ”anti” eller emot Kristus, i synnerhet vad gäller evangeliet om syndares rättfärdiggörelse av nåd genom ”tron allena”, och bedrar människor svårt genom att hindra dem att tro denna saliggörande lära.

    Hur uppbyggligt är det f ö påvekyrkan att förbanna dem som omfttar rättfärdiggörelse av tro allena?

  20. Christian

    Anathema formeln är jag inte så insatt i, men jag kan forska i det om du tvunget vill. Biskop Anders hävdar att det är så och han är väldigt insatt. Att detta skulle hänga ihop med min dåliga tolkningsförmåga får stå för dig…

    Antikrist nämns i 1 Joh 2:18, 22; 4:3 och 2 Joh 7. Läs gärna ställena och se om du kan placera in nuvarande – eller ens dåvarande – påveämbetet där…

    LBK har jag alltför mycket erfarenhet av. Lycka till med ekumeniken där. 🙂

    1. Christian, förstår inte riktigt vad du menar med partsinlaga… Men, jag är ju knappast en helt utomstående betraktare om mitt eget samfund går in i ett dylikt samarbete. I princip tycker jag att det är bra att samordna resurser i så pass litet land, även avseende de kristnas antal. Sedan är det naturligtvis desto mer viktigt vad man gör av detta samarbete och vad det blir för typ av utbildning/institution. Det återstår att se. Men, personligen är jag alltså för ett större allkristet, evangelikalt och karismatiskt universitet som inte nödvändigtvis söker sina ackrediteringsmöjligheter inom det svenska högskoleväsendet.

  21. @ Roger:
    Nej jag ser nu att Du inte använde dessa ord utan bara ”Även tidigare aktiva i Livets Ord talar om Ekmans 180-gradiga svängning i olika teologiska frågor.” Vad Du avser framgår inte.
    Jag tror också beskrivningen är felaktig. Livets Ords undervisning ligger i allt väsentligt fast. Öppningen mot andra kristna betyder väsentligen inte en omsvängning, men en breddning.Vad jag personligen menar att vi inte behöver är en kalvinistisk sväng. Och att den skulle komma är också ganska osannolikt.
    Vi behöver en sund allmänkyrklig kristendom, vad jag kallas Apostolic Christianity i några blogginlägg (fler kommer förhoppnigsvis) på http://www.andersgerdmar.com.

    Hursomhelst: kul att se lite vital debatt på sajten!

  22. @Anders Gerdmar

    Primärt avsåg jag Ulf Ekmans 180-gradiga svängning från påvebesöket i Uppsala 1989 till dagens mer positiva synsätt på RKK. Eftersom frågorna kring Livets Ord och RKK varit så omdebatterade – speciellt på Aletheia – under rätt lång tid tycker jag inte att jag vill aktualisera dessa spörsmål på nytt. Ulf Ekman har ju själv förklarat att han i nuläget ser annorlunda på en del företeelser. Jag nöjer mig med de kommentarer som han själv har skrivit på sin blogg.

    Jag får ta del av din blogg en annan dag. Allt gott!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.