Problemet med folkkyrkor

Problemet med folkkyrkor eller snarare ett av problemen, är att de visserligen kan ha en knippe med bekännelseskrifter med sig från deras tidiga historia på 1500-1600-talen som i sig kan vara väldigt bra, som t.ex. Svenska Kyrkans bekännelseskrifter eller Church of England’s 39 artiklar, men samtidigt så formas deras aktuella och nuvarande teologi och förkunnelse mer av tidsandan, just på grund av att de är ”folk”-kyrkor. Eftersom dessa kyrkor är så angelägna om att så många som möjligt av ”folket” ska vara medlemmar eller kvarstå som medlemmar, så blir den främsta agendan att försöka behaga så många av detta ”folk” som möjligt och inte stöta sig med dem. Eftersom detta ”folk” nu för tiden är väldigt sekulariserat och egentligen inte har någon kristen tro eller ens en kunskap om vad kristen tro är, så påverkas därmed förkunnelsen och ”prästrekrytunderlaget” av denna sekularisering av rent folkliga och demokratiska skäl.

Därför får vi präster och biskopar som K G Hammar, Anders Wejryd och Helle Klein. Ingen av dem predikar det budskap som kyrkans bekännelseskrifter står för, men de är likafullt aktade ledare inom samfundet. De präster idag som verkligen tror något sånär likt Svenska kyrkans bekännelseskrifter är en ganska liten minoritet. En så ovanligt klok och skarpsinnig präst som Anna Sofia Bonde är ett undantag. Hon skriver ofta krönikor i Dagen och jag måste säga att jag alltid finner dem väldigt bra.

Att nordiska folkkyrkor krymper i snabb takt är inget att förvåna sig över, eftersom folken i Norden inte är kristna och inte har någon kristen tro. Det är snarare förvånande att det inte går snabbare neråt. Men kanske kommer vi att få se en eskalering framöver. Ju fler som går ur, desto mer ”normalt” blir att inte vara medlem, osv…

Det var dock roligt att läsa att svenskarna vill behålla religionskunskapen i skolan, jag skriver det som gammal religionslärare. Å andra sidan är det svårt att tolka vad det innebär och som kristen är jag egentligen ganska skeptisk till nyttan med det ämnet i skolan. Många kristna har nog en lite väl rosenskimrande bild av ämnet och kanske omedvetet lever kvar i någon föreställning om att religion i skolan är som att lära sig katekesen och tio Guds bud. Det är det inte! Man kan nog mer likna det vid en kurs i indoktrinering i svensk politisk-religiös korrekthet. Inte att jag själv skulle ha agerat så under min tid, långt ifrån, men de flesta religionslärare jag träffat är definitivt tidsandans barn själva.

När det sedan gäller Arnaldo Tiburzis debattartikel i Dagen om att vi inte har så mycket att lära oss av de kristna i Syd, så kan jag delvis hålla med i hans resonemang, samtidigt som jag inte egentligen vet vad han står för och därför kan jag ändå inte skriva under. Jag håller med om att våra samhällen i det sekulariserade Europa ser väldigt annorlunda ut och att det därför blir lönlöst att försöka kopiera våra vänner i Syd. Men det kanske å andra sidan kan leda till att våra vänner i Syd får sända missionärer som omvänder alla våra invandrare från Syd och bildar stora och starka församlingar av dem, som i sin tur med tiden kan få ett starkt inflytande på vår kultur så att den förändras.

Eftersom jag inte känner till broder Arnaldo och hans församling och inte vet var de står teologiskt, så kan jag egentligen inte bedöma det han skriver om sin församling och dess verksamhet. Det har lite smak av ”folkkyrka” över sig, och därmed av utslätad och intetsägande teologi, fast de gör det bättre än renodlade svenskkyrkliga församlingar eftersom de som EFS-are har lite mer bekännelsetrohet. Nu kan ju detta vara fullständigt fel bedömning av mig, men jag blir väl något betänkt när någon så glatt vill vara postmodern och bara pratar om yttre former och inte om teologi. Så, inget angrepp på dem, alltså, men en viss skepsis.

4 reaktioner till “Problemet med folkkyrkor”

  1. En eloge till bloggskaparen: du är mycket produktiv i dessa dagar! bra texter och intressanta diskussioner.

  2. Instämmer i föregående talare. Det är verkligen inte bara blaha-ämnen, det enda negativa med detta är att jag blir sittande längre på jobbet eftersom jag skriver för många inlägg…

    Jag hittade i dagarna mitt gamla häfte från religionsundervisningen i början av 1970talet. Jag blev positivt överraskad. Det är fullt med alla viktiga kyrkliga dogmer, bibelverser att lära sej utantill, hur blir man frälst, bibliska historien osv. Jag blev impad. Så är det nog knappast idag.

    Med Mikaels tema om folkkyrkan är vi tillbaka till min gamla käpphäst som jag rätt ofta blir kritiserad för: vem kan kalla sej kristen egentligen? Är Sv kyrkan en kristen kyrka? Hur behandlar vi dess präster som inte ens håller sej till sina egna bekännelseskrifter? Tycker liksom inte det finns nån som helst anledning att hålla dom under armarna och invagga kyrkans medlemmar i den falska uppfattningen om att det som dom hör sina ledare uttala är kristen tro. Det är förförelse.

    När jag hör folk i min omgivning nån enstaka gång kommentera kyrkan och sin tillhörighet till den så handlar det enbart om kulturhistoriska skäl – vem ska annars ta hand om de historiska byggnaderna osv osv.

  3. Svenska Kyrkans problem som folkkyrka;
    hon vill inte vara kyrka
    och hon saknar folk 🙂

  4. I en kommentar till ett inlägg på min blogg fick jag en fråga om hur det jag där skrivit eventuellt skulle relatera till inlägget ”Problemet med folkkyrkor” på denna blogg.
    Om jag svarade vet jag inte men jag kom att hos mig beröra vad som skrivits här och vill för kännedom meddela detta. Det är alltså inte ett direkt inlägg eller ett klart bemötande av denhär texten utan mer av ett allmänt filosoferande över hur våra utgångspunkter påverkar vad vi ser.
    Tycker ändå det är juste att nämna att denna blogg är – om än i förbigående – nämnd hos mig i inlägget ”utifrånperspektiv”.
    http://stigstrombergsson.blogg.se/2010/april/utifranperspektiv.html

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.