Uppåt och neråt

När man läser Dagen idag kan man konstatera att det finns både positiva och negativa aspekter på kristenheten. Till det mer nedslående slaget hör det som är stora svenska nyheter om kristenheten i Sverige. Dit hör saker som homoäktenskapsfrågans tröskande inom svenska samfund, samma samfund som också har stora problem med vad de ska kalla sig. Jag har gett mitt förslag på det sistnämnda (som ska tolkas med glimten i  ögat). Då är det betydligt trevligare att läsa den positiva debattartikel som skrivits av Carl-Erik Sahlberg och Tuve Skånberg om kristendomens frammarsch i världen idag. Överallt i världen utom i Europa, så växer kristendomen. Den har aldrig varit så stor någonsin som idag, varken procentuellt eller i absoluta tal. Och det är inte den liberala kristendomstypen som vi vant oss vid i Sverige som växer, den som företräds av de ledande inom Svenska kyrkan (det finns många bra präster inom Svenska kyrkan, men de finns inte i de ledande positionerna), och de ledande inom vissa svenska frikyrkosamfund. Det är den bibeltroende och karismatiska varianten av kristendom som växer.

Det är väl lite av detta som Anne Jorid Ahgnell efterlyser, när hon vill att vi släpper ut Anden ur kyrksalarna. Vi lever i ett samhälle som när det gäller kultur och humaniora, när det gäller tänkande i livsåskådningsfrågor, på många sätt kan beskrivas som postmodernt. I ett sådant samhälle frågar man kanske mer efter upplevelse än efter läror, och då kan det passa extra bra med s k kraftkristendom. Däremot är samhället inte till hundra procent postmodernt. För varje gång som någon driver kritik mot kristen tro på det sätt som Jonas Gardell gör i sin TV-serie, som Christer Sturmark gör från Humanisterna, Richard Dawkins, m fl, så gör de detta utifrån ett modernistiskt perspektiv. De kritiserar traditionell kristen tro utifrån den utgångspunkten att man kan ha rätt eller fel i livsåskådningsfrågor. Så helt postmodernistiskt och relativistiskt är det inte. Det betyder att vi som kristna församlingar både har att förhålla oss till s k postmoderna strömningar och tänkesätt, och till traditionell modernistisk kritik av kristen tro.

Om vi ska kunna göra detta på ett bra sätt, så tror jag att det är rätt att vi behöver leva i en sorts ”kraftkristendom” som tror att Andens nådegåvor, under och tecken är till för vår tid. Men vi behöver också vara starka när det gäller läran och förnuftet. På Nya testamentets tid var detta förenat och någon motsättning fanns inte. Ett sätt att göra detta är att vi som tillhör lite mer ”frifräsar”-samfund som Pingst och EFK och liknande, att vi blir mer ”bekännelsetrogna”. Med det menar jag att vi borde mer medvetet förklara att vi står fast vid de fornkyrkliga bekännelserna, att vi står fast vid en traditionell evangelikal teologi med rötter i luthersk eller reformert teologi eller hur vi nu vill formulera det. En del vill ju nämna Lausannedeklarationen i detta sammanhang, och det är väl inte helt fel. Vi borde klargöra att vi kollektivt står för en sådan teologi och att därför kristen tro och förkunnelse aldrig börjar från punkt noll. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt i varje ny tioårsperiod. Jag har varit inne lite på dessa tankar i mitt inlägg Några tankar kring anabaptistisk bibeltolkning. Vi behöver ändra vårt traditionella tänkande som falskeligen säger att vi bara utgår från Bibeln, till att mer medvetandegöra att vi faktiskt också läser Bibeln utifrån de tolkningsglasögon som tidigare århundradens kristen tro och bekännelse gett oss. Och det är rätt att vi läser med dessa glasögon! Det ska vara så!

Övriga länkar:

http://www.dagen.se/blogg/jaktlund/2010/03/vart-priset

http://aletheia.se/2010/03/15/ar-detta-guds-ande/

http://erevna.nu/?p=1262

http://www.stefansward.se/2010/03/15/andrew-thompson-som-lovsangsledare/

5 reaktioner till “Uppåt och neråt”

  1. Nej Tack! Lausannedeklarationen och vad den står för behöver vi inte!

    ”Lausannedeklarationen är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Lausanne, Schweiz, 1974 på initiativ av predikanten Billy Graham. Vid mötet deltog över 2300 kristna från mer än 150 nationer.” http://sv.wikipedia.org/wiki/Lausannedeklarationen

    Alla borde vid detta laget känna till att Billy Graham är katolik och frimurare av högsta rang och att denna deklaration förespråkar ”EN VÄRLDSRELIGION” och ”EN NY VÄRLDSORDNING”.

    1. alert, det du påstår om Billy Graham är inte sant. Han är varken katolik eller frimurare och han förespråkar inget av det du påstår. Du har nog fallit offer för en typisk internetvandringssägen.

  2. Mycket ska man höra innan öronen rullar av… Jag är för övrigt den nya motpåven av Dnjepropretrovsk. I varje fall mina reliker.

  3. Alert, jag vill inte ga in pa det du sager om Billy Graham. Lausannedeklarationen är en väldigt viktig deklaration som togs angående var vi evangelikaler står i läran och mission.

    Har du läst igenom den? Jag tycker att varje troende bör läsa och begrunda den eftersom det står väldigt viktiga saker där.

    Mvh

    Patrik

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.