Tecken på det övernaturliga

Dagen tar upp en intressant fråga i en nyhetsartikel – frågan om det övernaturligas verklighet. Artikeln handlar om hur den amerikanske pastorn Brady Boyd i sin megakyrka undervisar om den andliga verkligheten. Boyd är efterträdaren till den numera ökände pastorn Ted Haggard. Ämnet som Boyd talade om och som fått sådana rubriker är ”att skilja mellan andar”, vilket inte är ett vanligt tema i amerikanska megakyrkor, eftersom det innebär att tala om onda andar.

Ämnet är förmodligen inte så vanligt i svenska församlingar heller, vare sig de är små eller stora, stad eller landsbygd. Men faktum är, att frågan om andlig urskillning är en väldigt viktig fråga för den kristna församlingen och för den enskilde individen. Det finns några bibelsammanhang som talar ett tydligt språk om detta. Bland annat följande:

”Mina kära, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen. Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skall komma och som redan nu är i världen…” (1 Joh 4:1-3)

”Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet – de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem. Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten.” (2 Thess 2:9-12)

”Anden säger uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror…” (1 Tim 4:1)

”Tillåt inga dumma och oordnade diskussioner. Du vet att de vållar strid, och en Herrens tjänare skall inte strida; han skall vara vänlig mot alla, kunna undervisa, ha tålamod och med mildhet föra dem till ordningen som säger emot honom. Kanske låter Gud dem omvända sig och komma till insikt om sanningen, så att de nyktrar till och slipper ur den fälla där de hålls fångna av djävulen för att göra hans vilja.” (2 Tim 2:23-26)

”Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus…” (2 Kor 11:3)

”Därför vill jag denna dag bedyra att jag är utan skuld om någon går förlorad. Ty jag har inte varit rädd öfr att delge er allt som hör till Guds plan. Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över… Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida.” (Apg 20:26-30)

”Vad köttet ger är lätt att se: otukt… vrede, intriger, splittringar, kätterier…” (Gal 5:19f)

Det finns flera saker vi här kan notera och apostlarna verkar säga:

1. Satan och onda andar för en teologisk strid mot församlingen och försöker fånga människor i villolära, speciellt i fel lära om Kristus Jesus.

2. De människor som ”köper” dessa villoläror blir alltså fångade av Satan och styrs av de tankesystem som han byggt upp.

3. Dessa villoläror kan ibland förenas med ”under och tecken” som förstärker trovärdigheten i dessa läror.

4. Villoläror om Jesus Kristus är speciellt sammankopplade med den som kallas Antikrist och den ande som ligger bakom denne.

5. De människor som sätter tilltro till villoläror gör det av fri vilja, eftersom de väljer att lyssna på och ta in felaktig undervisning och felaktiga idéer.

6. Att ge detta utrymme för falsk lära och lyssna på den som om den var en lika god tolkning som någon annan lära, är ett uttryck för bristande kärlek till sanningen. Därför är det också ett uttryck för Guds dom över dem, att de blir så fast i villolärans makt att de inte omvänder sig och blir räddade. Orsaken till att man lyssnar till villolära kan många gånger vara en helt annan än intellektuella skäl, det kan vara ren köttslighet, dvs ett uttryck för vår fallna mänskliga naturs böjelse till att göra uppror mot Gud.

7. Med en beskrivning av detta slaget förstår vi att villolära inte handlar bara om bibeltolkning hit och dit, utan är en allvarlig fråga på liv och död, dvs om vårt eviga väl eller ve.

8. Villolära uppkommer i kristna sammanhang och kan komma från dem som är ledare. Men, villolära räknas inte som kristen lära, utan som Satans lögner, som villolära.

9. Församlingens ledare har som uppgift att vaka över detta, undervisa i rätt lära och förmana, tillrättavisa och vid behov avvisa villoärare. Bilden av villolärare som vargar anger vad de kristna herdarnas uppgift är i förhållande till dem… man klappar inte vargen på huvudet eller stryker honom medhårs…

Man kan förvisso beskriva detta på fler sätt och med fler eller andra punkter än jag har gjort ovan, men det viktiga är att lyssna till vad dessa bibeltexter vill säga oss. Det viktiga är att förstå allvaret i hur Bibelns författare ser på villolära och på dem som sprider sådant. Enligt apostlarna, så är detta en av Satans huvudsysselsättnigar, dvs inte att angripa enskilda individer och försöka fresta dem till vredesutbrott eller andra enstaka ”syndafall” av annat slag, villolära är ett mer förslaget och listigt gift som mer långsiktigt och effektivt dödar en kristen eller en grupp kristna. En pastors/prästs grova språk i något enskilt sammanhang är med andra ord av betydligt mindre vikt än om han systematiskt skulle undervisa villolära. Allmänt grovt språk kan kanske såra för stunden och väcka anstöt, men villolära dödar. Det vi behöver idag är fler kristna ledare som har en tydlig och medveten kristen teologi/lära och som kan undervisa. Det är inte antalet som studerar vid universitetens eller frikyrkornas teologutbildningar som är det viktiga, utan om personerna i fråga har rätt lära och vågar predika och praktisera den. Pastorer och präster som predikar villolära är värre än om antalet präster och pastorer är för litet. Dessvärre finns det mycket vid våra utbildningsinstitutioner som inte håller måttet. Om man är ung eller gammal är inte heller det viktiga, utan det är läran.

I de pingst-karismatiska sammanhang jag står, är det viktigt att påpeka att vad som är rätt lära inte avgörs av vilka erfarenheter eller upplevelser jag som individ har, utan genom att vi använder oss av traditionell bibelläsning och bibeltolkning enligt sunda historisk-grammatiska metoder. Och ingen av oss gör detta i ett vakuum, utan vi står alla i den kristna kyrkans samlade historiska tradition. Ingen av oss behöver uppfinna hjulet på nytt. Vi kan studera och ta till oss de lärdomar man gjort förr, pröva det det utifrån skriften, och sedan bedöma vad som är rätt lära. Inga så kallade ”profetiska ord eller tilltal” kan någonsin sättas över detta eller vara tolkningsnyckel för vad som är rätt i läran. Ingen kan heller ställa sig utanför den kristna församlingens gemenskap och utifrån försöka agera som teolog eller lärare, ingen kan vara frifräsare och ha någon som helst trovärdighet i sammanhanget. Man kan inte vara både utanför Kristus och med Kristus.

Vi behöver mer läromässig förkunnelse idag, vi behöver mer undervisning. Detta måste ske under bön. Men botemedlet mot villolära kan inte vara något annat är rätt lära. Det hjälper inte att förbanna lögnen, om man inte är villig att föra fram sanningen. Detta kräver hårt arbete av oss förkunnare, men det är vår allra viktigaste uppgift. Ytterst sett är det ju missionsbefallningen som är uppdraget, att gå ut och göra alla folk till lärjungar och undervisa dem att hålla  allt Jesus befallt. Då måste man som förkunnare vara inställd på att vår uppgift är som Paulus skriver, att ”försvara och befästa evangeliet” (Fil 1:7, 16) eller ”att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga” (Jud v 3).

16 reaktioner till “Tecken på det övernaturliga”

  1. Förlåt om jag kastar mej in i en kommentar med en gång, men jag hade nästan på känn att Mikael skulle ta upp tråden från Dagen. Själv har jag efterlyst en diskussion om andlig urskiljning länge, även här på bloggen.

    Med tanke på den nu aktuelle Gardell, vad är han om inte en företrädare för lögnens ande? Jag vill inte ens påstå att han kommer från dom egna leden. Där har han väl aldrig varit sin frikyrkouppväxt till trots.

    Det var när jag fick se Pauli bibelord citeras som jag ändrade uppfattning om Gardell. Paulus skriver att huvudsaken är om Kristus predikas, även om det inte är av honom själv. Men det Paulus talar om är avundsjuka pastorer, pastorer med mindervärdighetskomplex gentemot Paulus. Fortfarande var de kristna, fortfarande predikade de Kristus! Gardell predikar inte Kristus! Han predikar en annan lära. Alltså kan Paulus smått uppgivna kommentar inte appliceras här. Då återstår enbart att Gardell är en varg i fårahjorden. Såna stryker man inte medhårs, såna jagar man därifrån. Jag hamnar alltså åter i fållan (!) att Gardells tv-serie kommer förstöra mer än den hjälper.

  2. Bra inlägg. Nedanstående är något jag funderat över länge:

    Det vi behöver idag är fler kristna ledare som har en tydlig och medveten kristen teologi/lära och som kan undervisa. Det är inte antalet som studerar vid universitetens eller frikyrkornas teologutbildningar som är det viktiga, utan om personerna i fråga har rätt lära och vågar predika och praktisera den.

    Pastorer och präster som predikar villolära är värre än om antalet präster och pastorer är för litet. Dessvärre finns det mycket vid våra utbildningsinstitutioner som inte håller måttet. Om man är ung eller gammal är inte heller det viktiga, utan det är läran.

    Tilläggas kan att man även kan fråga sig vad som predikas från predikostolarna i våra kyrkor idag. Är det verkligen evangelium? Antalet predikanter och teologer är som sagt inte det viktigaste utan om de har en rätt lära.

  3. Allting som predikas som inte visar på att Jesus är enda vägen till fadern är en villolära. Att inte alls predika om detta, är det också en villolära? I varje fall kan man då undra vad man ska med predikan till. Bortkastad tid.

    Som jag just skrev på en annan blogg så är Jesus även sanningen. Så säger han om sej själv. Det går inte att komma runt detta påstående. Jesu ord och han själv är två sidor av samma sak. Utan att jag säger nåt är det ingen som vet vad jag vill ha eller vilka åsikter jag har. Orden är en del av mej själv. Jesu ord är alltså detsamma som Guds ord då han är en del av treenigheten (så fick jag in den också, Mikael…). Guds Ord är Bibeln. Predikar man alltså att Jesus är enda vägen till Fadern och att han är vägen, sanningen och livet så måste man predika det som står i Bibeln. Då är det sanningen. Predikas inte det som står där, med förbud, varningar och tillåtelser, så är det frågan om man inte också i det fallet är en villolärare. Här har vi enorma, för att inte säja ENORMA, problem i Västerlandets kyrkor idag. Av frukten förstår vi att det som predikas har vissa brister…

  4. Mikael, du skriver: ”Men faktum är, att frågan om andlig urskillning är en väldigt viktig fråga för den kristna församlingen och för den enskilde individen.”

    Vi vet att Den Helige Ande ger sina tacksamhetsgåvor så att de kan bli till nytta. Jag fyller själv i ”för andra”.

    Vi vet också från exempel i Skriften att urskiljningen skedde genom ett korrekt citat ur Guds Ord. Jag tänker t.ex. på Jesus i öknen.

    Man kan visserligen inte förtjäna nåde/tacksamhets-gåvor, men vore det inte egendomligt om en analfabet blev anvisad som föreläsare?

    Vill vi ha andlig urskiljningsförmåga som gåva torde det vara en god idé att förkovra sig genom att läsa Bibeln seriöst och regelbundet och med prioritet.

    En god gåva som inte kan bli till nytta är knappast i linje med Skriften.

    /Kjell

  5. Jag tror att andeurskiljningens gåva är en specifik speciell gåva precis som vissa har gåvan att profetera, andra att uttyda tungotal. Man utvecklar en viss känslighet för detta område. Jag tror att sånt delvis finns i ens gener, i ärftlighet. Som Kjell skriver kommer Gud inte ta ut nån till en tjänst/gåva som han/hon är helt omöjlig för. Fast ändå var Mose ingen talare, sa han själv (och Gud måtte ha vetat om det eftersom Aron fick åtfölja Mose), sen var ändå Mose en väldig talare både inför farao och Israels folk.

  6. Lär dem att hålla alla mina bud, sa Jesus.
    Och Jesus har egentligen bara ett bud: Älska varandra.
    Det kan vara lite svårt att förstå vad det innebär i praktiken, men om vi tittar på lagen så ser vi vad man inte gör om man har kärlek i sig.

    ”Lär dem att hålla alla mina bud” kan tolkas på två sätt.
    1. Tala om för dem att de skall hålla mina bud.
    2. Tala om för dem hur de skall göra i praktiken för att stå emot egoismen och ondskan genom att vittna om egna erfarenheter och avslöja fiendens list. Tala alltså om för dem hur de skall gå tillväga för att kunna hålla alla mina bud.

    MVH P-O

  7. Wildwest skrev: ”Som Kjell skriver kommer Gud inte ta ut nån till en tjänst/gåva som han/hon är helt omöjlig för. Fast ändå var Mose ingen talare, sa han själv”

    Visst har du helt rätt. Man kan inte bara bedöma en aspekt. Att Moses hade en trög tunga hindrade ju inte att han hade vishet och uthållningsförmåga och erfarenhet.

    Även med en trög tunga kan man bära fram viktiga budskap.

    Men däremot bör man nog inte sitta och vänta på att kunskap ur Skriften skall falla ner på en som stekta sparvar.

    Moses fick ju en ganska lång erfarenhets-utbildning som grund för sitt uppdrag.

    /Kjell

  8. Kanske bäst att förtydliga min förra kommentar, även om Mikael säkert förstår vad jag menar.
    Jag menar alltså att vi borde satsa mer på nr 2 i min lista, för att det leder till helgelse och stadigare fötter på klippan Jesus.

  9. Amen amen! Ett ord som talar väldigt starkt till mig är 1 Kor 1:17. Det är svårt att se skillnad mellan andligt och köttsligt ibland…

  10. Det är så många idag som talar om andlig urskiljning och gåvan att skilja mellan andar, och även många som med stolthet och väl synlig självaktning tydligt säger sig ha gåvan. Tro då inte så självklart på en människas vittnesbörd om sig själv.

    Gåvan att skilja mellan andar är enkel att identifiera för den som är född av vår Herres Jesu Kriti Ande. En liten tolkningsnyckel i sammanhanget, för de förvirrande:
    Gåvan att skilja mellan andar manifesteras i en ‘klarhet’ som uppenbaras när gåvan är i funktion. Allting blir så klart, verkar komma på plats och i sitt rätta sammanhang. ‘Det inre vittnesbördet’ som är en essentiell funktion given av Den Helige Ande till alla Herren Jesu efterföljare säger omedelbart ”Amen!”, och allt syns självklart och förklarat. Det är såsom när kinesiska blir översatt till svenska: det blir begripligt.

    Tro alltså inte på var och en som ‘skryter’ med sin andliga bedömningsförmåga. När gåvan är i funktion säger det [uttydningen] omedelbart ‘Amen!’ inom dig, och det inre vittnesbörd som du fått ser ‘bedömningen’ glasklart.

    Alltså: Tro på Herren Jesus, och tro på Hans vittnesbörd inom dig själv!

    MVH / Sefast Tronde

  11. Bra Micael K
    Du låter som första generationens pingstvittnen ( dom kallade sig så )
    Skärpt och sannt.

  12. Jag har en fråga inom demonologin som jag inte får några bra svar på. Kanske nån härinne har en fundering över det. Det finns olika synsätt på detta mellan generationerna i min pingstbetonade släkt.

    Kan demoner vara fritt flygande i rummet eller behöver de alltid en kropp att vara i? Är alla spökhistorier från Carolina Rediviva, vissa vårdavdelningar som inte används osv demoner eller är det teologiskt omöjligt att dom finns i icke-levande materia?

    Min mor berättar om den underliga atmosfär som infann sej när hennes barndoms kyrka hyrde krogar och biografer för sina söndagsmöten. Det behövde ”bes ut” först. Så säger även äldre svenska pingstvänner. Under den karismatiska väckelsen på 70talet såg många blixtar under kupolen i Gustav Vasa kyrka vid Odenplan när tillbedjan var stark.

    Diskuterar man spökhistorier med icke-kristna vill jag gärna göra kopplingen till den onda makten som vill förstöra våra liv genom att bl a injaga skräck. Men teologiskt vet jag inte om det håller. I NT står talat om demoner som fanns i människor, vid ett tillfälle drevs de ut och hamnade i en svinhjord. Självklart är inte allt som kallas spöken nånting andligt i sej, mycket är överreaktioner, skvaller och osanning.

  13. Hej Wildwest, eftersom jag har den fula ovanan att tycka någonting om allting trots att jag är dåligt beläst, så ska jag säga vad jag tror (just nu) gällande spöken.

    Med ordet spöke menas vanligtvis en död människa som visar sig för de levande. Men jag tror att det är onda andar som låtsas vara döda människor för att lura folk att tro på det övernaturliga utan att tro på Gud.

    Jag tror att människan består av ande, själ och kropp.
    Jag tror att själen är medvetandet som innehåller jaget.
    Jag tror att både kroppar och andar kan ha själar/medvetanden.
    Gud är ande och Gud är helig, vilket betyder att Gud är Den Helige Ande. Sedan finns det onda andar som är fallna änglar, medan de vi kallar änglar är goda andar.

    Jag tror att onda andar gärna befinner sig på platser där ”svaga” människor uppehåller sig, för att om möjligt hitta en vrå i deras hjärtan, där de kan sitta och påverka människans tankar och handlingar, vilket brukar kallas besättelse.

  14. Wildwest, jag vet inte om du tycker om att få ett svar från mej. Det blir ju mest personliga tankar i ämnen som dessa.

    Att ”spöken”, i betydelsen avlidna personers andar, skulle manifestera sig utan att de anropas i spiritistiska seancer, anser jag inte troligt.

    Att däremot ”demoner” skulle kunna figurera, torde vara möjligt. Men att det knappast hör till dagliga händelser vet vi nog allihopa.

    Att ”demoner” finns behöver vi inte tvivla på. Jag tolkar det så att det handlar om fallna änglar.

    Änglar är unika tjänstehjon. Var och en specifikt skapad för en specifik uppgift. En ängel som gör uppror handlar i full insikt om det han gör. Valet leder till ett evigt tillstånd av ”fallenhet”. En fallen ängel kan varken ångra sig eller förlåtas.

    Vi vet att synd ofta ger som följd att syndaren vill dra med sig så många som möjligt på samma väg. Detta torde vara karakteristiskt för de fallna änglarna. Detta blir alltså demonernas nya ”uppdrag”. Ett uppdrag de inte kan vägra.

    Däremot kan Gud både specifikt och strukturellt hindra demoner i deras aktiviteter. Likasom demonernas herre behöver tillstånd från Gud. Jfr. Jobs bok.

    Änglar brukar symboliskt avbildas med vingar. Symboliken handlar om att änglar kan finnas tillstädes varsomhelst i tiden, och var som helst i rummet, utan dröjsmål. De kan anta mänsklig gestalt, men det är inte nödvändigt. Eller som du uttrycker det ”de kan vara fritt flygande i rummet”.

    Ängalar är inte bundna av tid och rum. Samma gäller alltså för demoner. Den ”underliga atmosfär” din mor kände har troligen med insikt att göra, och inte med några närvarande demoner. Insikten i vilka aktiviteter som avspelar sig i den omgivning man befinner sig i kan vara mycket påtaglig.

    Jag tror att 1 Kor. 8 visar på en princip som handlar om just denna personliga påverkan som symbolik kan ha.

    Vidare är jag mycket skeptisk mot ”härjandet med onda andar”. Judas brev talar ett tydligt språk. Jag tänker specifikt på verserna 8 till och med 11.

    Till sist tror jag att pånyttfödda, döpta och bekännande kristna, det som vi brukar kalla ”frälsta”, inte behöver vara rädda att demoner skulle hoppa fram och anfalla dem. Gud har gett ett strukturellt förbud mot detta.

    Däremot kan vem som helst själv öppna en spricka i muren, eller ett fönster, och ge demoner tillträde.

    Jämför texten i Johannes kapitel 10.

    /Kjell

  15. Jag undrar mycket över varför de Kristna ej reagerar på homoäktenskap. Det är enligt Gud en stor synd. Inga kristna samfund står upp för detta budskap.
    Varför sväljer man vissa delar i Bibeln, när man gör korståg mot andra förbud.
    Undrande.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.