Treenighetslära och kristologi, del 4

Detta är nu fjärde inlägget i min serie Treenighetslära och kristologi, i vilken jag försöker förklara varför jag är en kristen som helhjärtat bekänner mig till den kristna kyrkans gemensamma tro på en treenig Gud och på att Gud har blivit människa i Jesus från Nasareth. Jag vill visa varför det är självklart som kristen att ha denna tro, även om inte alla ord och begrepp som används i den s k treenighetsläran bokstavligen står i Bibeln. Läran är biblisk, därför att den är en korrekt bibelutläggning.

I andra inlägget i serien skrev jag om judisk gudstro på Jesu och apostlarnas tid. Judisk tro under det andra templets tid (ca 520 f.Kr. – 70 e.Kr.), var mycket starkt monoteistisk. Judarna tänkte inte så mycket i termer av vad Gud är, utan mera i termer av vem Gud är. Och när man skulle beskriva vem Gud är, så betonade man oerhört starkt att Gud är den som skapat allt annat. Hela universum och alla varelser som finns, i himlarna eller på jorden, inklusive alla varelser som hedningarna dyrkade som gudar, allting och alla var skapade av Gud och därför också underställda Gud. Gud härskade ytterst över allting och delar inte den makten med någon annan. Alla andra varelser, inklusive änglar är honom underställda och är endast hans tjänare.  Gud skapade världen ensam, utan någon medhjälpare. Eftersom Gud ensam är Gud, eftersom han skiljer sig från allt annat och alla andra genom att han har skapat allt, så är han den ende som är värd att dyrka och den ende som man får dyrka. Och endast Gud är evig. Allt annat är ju skapat och har en början och ett slut.

Denna skarpa åtskillnad mellan Gud och det skapade lyser fram väldigt tydligt i den nytestamentliga texten Rom 1:18-32, i vilken Paulus när han ska beskriva mänsklighetens synd och förfall och peka på den yttersta orsaken till detta, skriver:

”… De har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades…  De bytte ut den oförgängliga Gudens härlighet mot bilder av förgängliga… De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen.” (Rom 1:21-25, min kursivering)

För en jude under denna tid var det med andra ord helt otänkbart att dyrka någon annan än den Gud som skapat allt annat, den Gud som var känd under namnet som stavades JHVH och som man av respekt för Gud inte vågade uttala. I stället sade man ofta ett annat ord som betyder ”Herre”, på grekiska kyrios. I den gamla svenska bibelöversättningen från 1917 kan man se när den hebreiska grundtexten till Gamla testamentet översätter JHVH, då skriver man HERREN med stora bokstäver.

I tredje inlägget gjorde jag en längre utläggning av bibeltexten 1 Kor 8:6, i vilken Paulus gör en omskrivning av den judiska trosbekännelsen shema (”Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en”,  5 Mos 6:4) och skriver om Jesus Kristus på ett sådant sätt att man förstår att han som judisk troende på Jesus måste ha sett på Jesus som en del av den ende Gudens identitet, med andra ord att han såg Jesus Kristus som Gud.

I ett sammanhang där Paulus vill förklara för de kristna i Korinth att de inte kan delta i offermåltider i avgudatemplen, eftersom en kristen (precis som judarna) endast kan dyrka en enda Gud, Israels Gud (JHVH), så skriver han dessa synnerligen signifikanta ord:

”När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ju många gudar och många herrar – så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.” (1 Kor 8:4-6)

När Paulus alltså vill kontrastera avgudadyrkan mot dyrkan av den ende Guden, när han vill göra den typiskt judiska skarpa åtskillnaden mellan att dyrka det skapade eller skaparen, så skriver han om Jesus Kristus på ett sådant sätt att man förstår att för Paulus, så är Jesus på skaparens sida. Gud skapade världen genom Jesus Kristus, alltså är Jesus Kristus inte en del av skapelsen, när man ser till frågan om gudsdyrkan. Paulus säger med andra ord i praktiken att Jesus Kristus är Gud och att det är rätt och riktigt att tillbe, ära och dyrka honom som Gud! (Se mitt tidigare inlägg för mer argumentation). I och med att Paulus skriver om Jesus Kristus att han är den genom vilken Gud skapade världen, så gör han därmed de facto Jesus till ett med Gud, och till Gud. Det finns ingen annan motsvarighet till detta inom judisk litteratur från denna tid.

Detta är inte det enda stället i NT där det skrivs om Jesus på detta sätt. Paulus skriver följande i Kolosserbrevet:

”Han (Sonen) är den osynlige Gudens avbild,

den förstfödde i hela skapelsen,

ty i honom skapades allt i himlen och på jorden,

synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter;

allt är skapat genom honom och till honom.

Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.” (Kol 1: 15-17)

I versen innan skriver Paulus om ”Sonen”, alltså Jesus Kristus, och sedan skriver han ovanstående text. Det finns flera saker värda att observera här:

När Paulus skriver att Gud skapade allting genom och till Sonen, så är det Jesus Kristus han skriver om! Det är inte genom någon abstrakt idé eller princip, plan eller tanke, som Gud skapar, utan genom den person som kallas Sonen. Gud, som enligt judisk monoteistisk tro inte hade någon medhjälpare vid skapelsen, sägs nu ha skapat allt genom Sonen, Jesus Kristus. Denne Son ”finns före allting” – alltså innan allt annat skapades – och han är den genom vilken hela skapelsen hålls samman i detta nu. Sonen existerade alltså innan skapelsen och därmed självklart också innan han blev människa i Jesus från Nasareth (alltså preexistens). Skapelsen är inte bara skapad genom Sonen, utan bygger sin fortsatta existens på Sonen. I den judiska miljö i vilken Paulus kom ifrån, med dess starka monoteism och betoning på det som skiljer Israels Gud från allt annat är att han är den som skapat allt annat och att han gjort det ensam, kan man knappast säga på ett ännu tydligare sätt, att Jesus Kristus är Gud, dvs att han är en del av den ende sanne Gudens identitet.

Detta förstärks av preciseringen av vad som är skapat genom honom, nämligen ”synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter”. Detta syftar på alla de olika typer av änglar som judisk tro var full av. Gud tänktes nämligen inte som en ensam solitär långt borta i sin himmel, utan Gud har skapat myriader av änglar och andliga varelser som är hans tjänare och utför hans vilja. Dessa varelser anses mäktigare än människorna. Men här skriver alltså Paulus, att alla dessa är skapade genom Sonen och till Sonen. Denne Son är alltså skild ifrån alla dessa andliga varelser på samma sätt som Gud är skild från dem, på det sätt som skaparen är skild från sin skapelse.

Uttrycket ”den förstfödde i hela skapelsen” eller mer ordagrant: ”hela skapelsens förstfödde” markerar den position Jesus Kristus har som herre över skapelsen.

I verserna närmast efter (18-20) skriver Paulus om Sonens roll som frälsare:

”Och han är huvudet för kroppen, kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen” (Kol 1:18–20)

Sonen är herre över allt skapat, eftersom allt är skapat genom honom och till honom. Men han är också herre över allt skapat, därför att allt skapat är försonat med Gud genom honom. Skaparen och frälsaren är samma Gud. Försoningen sker genom Sonens död på korset. Då måste Sonen som är skaparen ha blivit människa, annars kan han inte ha dött på ett kors. Annars kan inte hans blod bringa försoning.

När Paulus skriver att ”Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom” så beskriver han just det vi i kristen teologi kallar inkarnationen, att Gud blir människa, dvs Sonen blir människa. Han så här i nästa kapitel:

”Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus. Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning. Och i honom, som är huvudet för alla härskare och makter, har ni nått er fullhet” (Kol 2:8–10)

Det kursiverade uttrycket ovan (och i föregående citat) säger att hela Guds fullhet kroppsligen bor i Jesus. Om man försöker tolka det i sitt sammanhang i brevet, så understryker det vad vi ovan sagt. Den villolära som frestade församlingen i Kolosse var nämligen en villolära som bl.a. innefattade ängladyrkan (2:18) och hänsynstagande och underordnande under ”kosmiska makter” (2:8, 20). Dvs, en villolära som sade att man måste underordna sig och förhålla sig till och på olika sätt dyrka olika varelser som befann sig på någon sorts nivå mellan Gud och människa. Det fanns många liknande tankegångar inom hellenistiskt tänkande. Men Paulus fördömer allt detta och säger att all Gud fullhet bor kroppsligen i Jesus Kristus som är huvudet för alla dessa varelser och den genom vilken de är skapade. Ur ett gammaltestamentlig och dåtida judiskt perspektiv, har jag svårt att tänka mig ett mer tydligt sätt att säga, att Jesus Kristus är Gud kommen i köttet, Gud som blivit människa, eller med den klassiska kristna formuleringen – inkarnation.

Detta motsäger alltså helt alla tankar på att Jesus bara skulle vara en väldigt smord och andligt utrustad människa som blir upphöjd till en hög position. Alla sådana ”mellanting” mellan skaparen och det skapade är för Paulus helt uteslutna. Sonen fanns före allt skapat, var den genom vilken allt skapades, allt skapat äger bestånd i honom, och i honom bor gudomens hela fullhet.

Vi ser här i dessa verser ett visst ”schema”: Sonen existerar hos Gud fadern, är med vid skapelsen. Sonen blir människa och dör på korset för världens försoning, Sonen blir upphöjd genom det till högsta position. Sonen är inte bara främst i rollen som den höge skaparen, utan också i att han gjort det djupaste offret som bringat försoning. Vi ser här tydliga paralleller till Fil 2:6-11,

”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesus namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.”

Jag ska inte göra någon längre utläggning av denna text här, eftersom Pär Stenberg nyligen gjort det på bloggen Erevna, utan endast göra några noteringar:

I denna text ser vi ett tydligt schema, liknande det från Kolosserbrevet: Sonen existerar i Guds gestalt och är jämlik med Gud, men han blir något annat, han blir människa. Som sådan går han vägen till korset och dör för vår skull. Därför blir han upphöjd till den allra högsta nivå. Vi har med andra ord en tydlig undervisning om att Jesus Kristus existerade innan allt annat (preexistens) i Guds gestalt och jämlik med Gud. Han blev sedan människa (inkarnation). Han dog för oss. Han blev upphöjd över allt annat och får ”det namn som står över alla andra namn” (vilket inte kan syfta på något annat namn än Guds namn, JHVH, eftersom det är det högsta av alla namn)…

Det finns exegeter som har försökt tolka denna text som att den inte handlar om Kristi preexistens och inkarnation, utan i stället är en adamstext, dvs att den handlar om att Kristus var människa som först var i en position där han hade det som Adam ville ha (att vara som Gud), men sedan i motsats till Adam som försökte roffa åt sig den positionen, gick den rakt motsatta vägen och avstod från det för att bli vanlig människa och dö på ett kors. Först därefter har han blivit upphöjd till Guds högra sida och fått det namn som är över alla andra namn. Den mest kände av dessa exegeter är förmodligen James Dunn, som 1981 kom ut med boken Christology in the Making, i vilken han undersöker olika kristologiska texter.

Till det, kan jag endast konstatera, att de flesta exegeter (bl.a. kända sådana som N T Wright, Gordon Fee och Richard Bauckham) inte delar Dunns antiinkarnations-tolkning, utan verkligen ser denna text som en preexistens- och inkarnationstext. Det framstår som väldigt långsökt att tolka varandet i ”Guds gestalt” och ”jämlikhet med Gud” som att vara människa, speciellt när det sedan står uttryckligen att han ”antog en tjänares gestalt… blev som en av oss… till det yttre blivit människa”. Dessutom vad exakt hos Jesus bestod denna speciella ”gudsjämlikhet” i så fall i? När hade han den och exakt när lämnade han detta tillstånd? Dvs, när i hans jordiska liv inträffade det? Resonemanget blir alltför långsökt för de flesta, och den klassiska och antagligen för de flesta läsare mest naturliga tolkningen av texten – dvs att den säger att Kristus existerade i Guds gestalt innan han blev människa på jorden – är den som de flesta moderna exegeter står för. För mer argumentation om detta, och det är naturligtvis viktigt att göra det utifrån grundtexten, se bl.a. Pär Stenbergs blogginlägg. Jag har här bara pekat på den svenska texten, men ett noggrant studium utifrån den grekiska grundtexten gör detta ännu tydligare.

Men en sak som inte är fullt så omtvistad i denna text är dock det faktum att Jesus Kristus får det namn som står över alla andra namn, namnet JHVH. Det står:

”Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesus namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.” (Fil 2:9-11)

Denna text är en medveten citering och allusion till en annan text i Jesaja, där HERREN (JHVH) talar:

”För mig skola alla knän böja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed.” (Jes 45:23)

Vi ser här att Paulus tar en text i Jesaja, som handlar om den eskatologiska slutvisionen när alla varelser till slut ska böja sig och erkänna HERREN som överordnad, och Paulus tillämpar denna text på Jesus Kristus. Det är Jesus som i slutändan ska bekännas som Herre och då blir Gud ärad, dvs när den Jesus som fått det högsta namnet, JHVH, bekänns som ”Herre” (i grekiskan här kyrios men givetvis i stället för hebreiskans JHVH), då blir Gud ärad! Dvs, Gud som i samma Jesajatexter säger att han inte ger sin ära åt någon annan!

Även detta är för mig ett övertydligt sätt att säga, att Jesus Kristus är inte bara en människa högt andligt rustad, Jesus Kristus är Gud! Den inre logiken i alla dessa paulustexter talar sitt tydliga språk, om man ser dem utifrån den judiska rabbinbakgrund som Paulus hade. När Paulus skriver om Jesus och sätter honom i skaparens position, när han i ett sammanhang med resonemang om Gud och änglar av olika slag skriver att hela Guds fullhet bor kroppsligen i Jesus, när han tydligt talar om Kristi preexistens, när han tillskriver Jesus det högsta av alla namn, över alla andra varelsers (vilket inte kan vara något annat än JHVH), när han vill kontrastera felaktig gudsdyrkan (avgudadyrkan) mot rätt gudsdyrkan och då sätter in Jesus Kristus vid sidan av Gud Fadern, när han tillskriver Jesus den högsta makten och auktoritetspositionen som bara Gud kan ha, då säger det mig att Paulus ansåg att Jesus Kristus var Gud och att det är rätt att även ära och tillbe Jesus Kristus som Gud vid sidan om Gud Fadern.

En annan text av Paulus som jag menar talar samma språk som detta är Ef 1:1-14, 19-23. Men även de s k ”sänd-texterna” blir i ljuset av detta mer begripliga om de förstås i linje med detta, Gal 4:4-5; Rom 8:3. Men, jag avrundar detta redan långa inlägg här.

Jag återkommer snart med mera – bl.a. om Hebreerbrevet och Johanneslitteraturen samt Apostlagärningarna – dock knappast i samma inlägg…

Övriga länkar som fört diskussion i detta ämne är eller anknytit: Aletheia och Haggaj och Jaktlund.

11 reaktioner till “Treenighetslära och kristologi, del 4”

  1. Mycket övertygande och bra skrivet.
    Om jag inte missminner mig så skrev jag i en kommentar någonstans att det är synd att det inte står rakt ut i bibeln att Jesus är Gud. Men är det inte det som står i Joh 20:28
    Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!”

  2. Jag kan bara hålla med om allt som du här har skrivit! Jag kunde inte ha skrivit bättre själv, snarare sämre. Jag har ju inte fackkunskaperna, och är på långa vägar inte lika hemmastadd i bibeltexterna och den teologiska litteraturen. Men jag uppskattar verkligen att du fått med sådant som jag också har tänkt på, exempelvis Paulus’ judiska bakgrund, som inte kan nog understrykas! Vad har vår tids ”före detta-judar” att sätta emot juden Paulus?

    Intressant är också hur starkt Paulus framhåller Jesu gudomlighet. Kan man då sätta Paulus mot Jesus, som liberalteologerna gör? Det är ju faktiskt Paulus som framhåller Jesus som större än halv själv. Tror man inte på vad Paulus säger härom, så blir ju Paulus en jämlike med Jesus, och varför ska man då tro på Jesus mer än på Paulus, som liberalteologerna säger att de gör?

    Nu tycker jag, att du när du har skrivit alla inläggen i ämnet, ska samla dem i en bok. Gärna tillsammans med Per Stenberg, som också har skrivit mycket bra i samma ämne. Gardells anhängare säger ju att Gardell är så bra för att han har väckt intresse för Jesus, och ställt frågorna. Och sedan blir de jättearga om man försöker besvara frågorna, och säger att man försöker ”censurera” Gardell. Som om ett genmäle vore detsamma som censur! Men om det ska komma något gått från Gardells bok, krävs ju faktiskt att någon svarar på frågorna, och helst också att svaret får samma spridning som Gardells ”frågor”.

    Gardells bok heter ju ”Om Jesus”. En lämplig titel på den nya boken kunde då vara ”Sanningen om Jesus – den kristna trons grunder (ett svar till Jonas Gardell)”. Nivån på inläggen är ju sådan att de bör förstås av nybörjaren, om än med en viss ansträngning. Viss omsorg bör därför ägnas åt redigeringen av boken, så att nybörjaren får ”nycklar” till förståelsen av den övriga texten. Jag tror inte på alltför lätta nybörjarböcker, om de inte vänder sig till barn.

  3. Mikael Karlendal

    Tack för ytterligare en tydlig, klar, bibeltrogen utläggning.
    Jag väntar också på boken men blanda inte in Jonas Gardell!

    Det motiverar jag med att om kristna inte kan någon bibellära, så finns det heller ingen referensram att förstå lärorna mot bibelns budskap. Precis som debatten mot bekännande kristna, som konverterar till Judendomen bara komplicerar och är destruktiv till slut.

    Var så säker på att jag kommer att rekommendera alla i Smyrnaförsamlingen, Göteborg att återerövra bibelkunskapen genom att läsa boken, när den kommer. Pärs bibelstudium är bra för teologer och exegeter – mycket bra men vanliga medlemmar orkar inte så många bibelhänvisningar å rad. Som jag ser det.

    Guds välsignelse
    önskar
    Gunnel Bergstrand

  4. Pär
    Får jag gissa att du arbetar/arbetat tillsammans med Seth Erlandsson?
    Ja, jag är med i Smyrna och längtar efter en bibelväckelse i samtliga kyrkor. Tittade efter dig i söndags.
    Hälsningar
    Gunnel

  5. Nej, det gör jag inte. Men nu blir jag nyfiken var du fått denna idé ifrån. 🙂

    Var tyvärr inte där i söndags men hoppas komma till nästa Gudstjänst om allt går väl (har eventuellt lite problem med min hälsa.). Så vi kanske ses.

    Guds frid!

  6. För en tid sedan gjorde jag ett försök till att systematiskt gå igenom Bibeln och ställa mig frågorna. Är Fadern Gud? Är Sonen Gud? och är Den Helige Ande Gud. Visserligen var jag redan innan det övertygad om att treenigheten var Biblisk men kunde inte annat än häpna över hur väl förankrad denna lära är i Bibeln. Helt ärligt har jag svårt att förstå hur man över huvud taget kan höra påståenden som att treenigheten inte är Biblisk.

    När jag gjorde mitt studium som inte blev helt färdigt saknade jag kunskap att verkligen gå in på djupet men det tycker jag verkligen att du Mikael har gjort här. Har läst igenom inläggen du skrivit om treenigheten och är mycket imponerad, har bara blivit mer styrkt i min övertygelse om hur Biblisk treenigheten som lära är. Väntar med spänning på utläggningarna kring det Aposteln Johannes har skrivit. Där om någonstans tycker jag mig se en tydlig kristologi och även belägg för treenigheten som helhet.

    Ha det gott

  7. Pär
    Sven Ahrian läste bibeln på grundspråken. Honom kunde jag få ställa mina frågor till angående vissa ords djupare innebörd. År 1998 blev jag sammanförd med en kvinna i Missionskyrkan Dals Långed, som var översättare i GT i Svenska Folkbibeln. Sen var mitt intresse för teologi och exegetik väckt! Jag har ingen som helst förkunskap. Efter det följde jag översättningsarbetet och fick så småningom balans på deras (= Bibel 2000 och Sv. Folkbibelns övsättares) svårigheter att finna rätt ord.
    Seth Erlandsson sa i ett sammanhang för 3-4 år sen kanske, när det var dags för revidering, att de hittat en ung man, som kunde hjälpa till …. men du är för ung ser jag.

    min E-post adress är brefvet29@hotmail.com
    Hälsningar
    Gunnel

  8. Jag är verkligen imponerad. Det är ren glädje att läsa Mikaels inlägg. Jag har aldrig tvivlat på treenigheten just för att jag inte skulle våga att ifrågasätta så många lärda o bibelsprängda män o kvinnor under 1700 år. Men jag skulle aldrig kunna förklara treenigheten utifrån Bibeln. Kanske en bok än så länge skulle bli för tunn. Men om vi under tidens lopp tröskar igenom andra stora teologiska frågor, det finns stora frågor som även vi som kristna sen många år brottas med, så blir en bok bara mer o mer verkningsfull. Tänker på frågor som bönens funktion, som teodicéproblemet, som eskatologin, demonologin etc. På alla områden behövs grundliga bibelgrundade förklaringar. Det är sånt man har bibellärare till.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.