Ekumenik – vi tror på en helig och universell kyrka…

Dagen skriver idag om 00-talet som ett ekumenikens århundrade. Och visst finns det väl en del fog för detta. Vilka personer som påverkade synen på kristenheten mest i Sveriga under denna tid kan dock diskuteras. Det som beskrivs i artiklarna kan man ha många olika synpunkter på, också i frågan var de stora skiljelinjerna går. Jag tror att en huvudskiljelinje dock, som går rakt igenom många kyrkosamfund men där man ändå kan säga att vissa samfund är mer på den ena sidan än den andra, det är bibelsynsfrågan. Det handlar inte om dem som tolkar Bibeln och dem som inte gör det. Alla tolkar Bibeln. Men somliga vill inte ta till sig det budskap som Bibelns författare hade för avsikt att föra fram. Visst kan vi ibland vara oense om den exakta tolkningen av vissa texter, men det är en skillnad mellan dem som är villiga att böja sig under det som texterna vill säga, när och om man har kommit fram till det, och dem som hellre jobbar på att kasta vissa texter på historiens skräphög för att de inte passar in i det politiskt korrekta tänkandet och som delvis gör detta genom anakronistiska eller andra radikala dekonstruktivistiska omtolkningar.

En annan viktig skiljelinje gäller huruvida man vill hålla fast vid den kristna kyrkans centrala läror om Gud och Kristus eller om man i liberalteologisk eller religionssynkretistisk anda vill omformulera eller förkasta dem. Dessa läror eller dogmer om Gud och Kristus, om inkarnation och treenighetslära, är i sann mening ekumenik. De är nämligen gemensamma för alla kyrkor och samfund. Låt vara med viss reservation för en del orientaliska kyrkors något divergerande mening vad beträffar mötet i Kalcedon 451. Just för tillfället skriver jag en serie inlägg som tar upp just denna fråga om treenighetslära och kristologi. Missa inte den serien, som hittills är uppe i tre inlägg:

Treenighetslära och kristologi, del 1

Treenighetslära och kristologi, del 2

Treenighetslära och kristologi, del 3

36 reaktioner till “Ekumenik – vi tror på en helig och universell kyrka…”

  1. Jag är så tacksam för du skriver denna serie ,treenighetslära och kristologi…För när jag var ung som kristen ,51 nu .Och innan jag kom vilse i tron och livet och fick en hel del problem ,främst i tron.

    Tillhörde jag en församling där man var väldigt duktig på att predika och undervisa i ordet och ta med i beaktan de omgivande förhållandenna . Kontexten under bibelns tid och under histiorien och samtiden…Det gav mig som bara hadde grundskola och haft enkla uppgifter i livet ,en chans till lite bildning och insikt med …Och det var mycket lärande och spännade …

    Jag har inte upplevt sen 91 i mitt liv att få en sån bra undervisning som din. Som jag varit öppen och mottaglig för och som jag uppfattar är trovärdig och biblisk och andlig och sund … Så tack Broder och Guds Frid och Gud välsigne dig för det och överhuvudtaget som Gud vill för gott !!! Ronny

  2. Ekumenik – av godo eller av ondo? Det är komplicerat att tala om ekumenik. Vad har man som utgångspunkt? Om man ser utvecklingen ur olika frikyrkors synvinkel, då kan man konstatera att utvecklingen är katastrofal. Man har förlorat sin tro på den teologiska särarten, som oftast gav existensberättigandet. Detta borde vara allvarligt.

    Ekumenikens frukt i Sverige är ond generellt sett. Den har lett bara till nonchalans i teologi och i liv. Man bryr sej inte om vad som förkunnas, viktigaste blir att ekonomin går ihop och att man TRIVS bra i församlingen.

    Detta kan jämföras med situationen för några årtionden tillbaka. Då man TRODDE på vad som förkunnades från predikstolen. Man sa inte, att det här kan man diskutera och vi accepterar lite olika synsätt. Man var ÖVERTYGAD! Det fick kosta och det kostade mycket för många evangelister och pastorer.

    Man behöver inte skälla på SvK, utan avfallet är här i frikyrkorna! Jag är rädd för att den moderna frikyrkopastorn är mer mån om samhällets gunst än att hålla sej till sin bekännelse. Visst, de kristna uppfattas lite konservativa av samhällets progressiva krafter, men man vill göra kyrkan till en plats, där alla trivs.

    Idag fick jag SAMs periodiska medlemstidning Aktuellt. Det var en trevlig tidning, som hade temat framtid. I dessa nedgångstider vill man lyfta fram församlingar, som har haft framgång och det är förståeligt. Men det genomgående i denna tidning, som representerar SAM, var att församlingen ska vara en plats, där man trivs, får sina behov tillfredsställda och att vara human osv.

    Kristenhetens problem ligger just här. Finns det verkligen GUD? Gud, som TALAR, och har SIN VILJA? Eller är Gud något längre bort från oss? Något diffust, något, som vi pratar trevligt om i kyrkan? Och sen kommer vi fram till lite olika slutsatser, men det är väl inte så farligt i ekumenikens tidevarv?

    Gudstjänsten i församlingen är först och främst den PLATS, där GUD talar till församlingens medlemmar! Och vi protestanter är överens om att Gud talar genom sitt Ord, bibeln i predikan, sedan kan Gud använda annat också i gudstjänsten. Ett rätt församlingsliv börjar med att GUD talar till oss. Det finns GUD, som är skild från människor, Han bor i höjden och hos dem, som har förkrossat och ödmjukt hjärta, dvs. de, som VILL uppriktigt höra, vad Gud vill säga till sin församling!

    Därefter kan vi med glädje fika och dela gemenskap med varandra som systrar och bröder i Herren. Visst ska vi hjälpa och stödja varandra och även göra insatser i samhället, MEN hur fint det än låter, bör vi komma ihåg, att det är GUD, som talar till sin församling i kyrkan, och därefter ska vi ut med det glada budskapet!

    När jag fick idag SAMs tidning, jämförde jag den med ELM-BVs Till Liv och ser den tydliga skillnaden, att i SAM räknar man mest med det medmänskliga, men i Till Liv finns betoningen på den teologiska undervisningen, vad Gud vill säga genom sitt Ord.

    Jag vill hellre satsa på en klassisk reformatorisk tro och då är det inte så viktigt, vad folk tycker eller icke tycker. En sann god ekumenik är av sådant, som ger mej frihet och inte inskränker min tro och bekännelse till nonchalant hållning, att det inte är så viktigt…

  3. För att späda på den ekumeniska soppan, hörde jag precis nu, hur PR börjar acceptera barndopet. Det säger ganska mycket om situationen inom PR. Det är bara att beklaga. Vad är sanningen om dopet? Jag är övertygad om att svenska frikyrklighet i stora drag kommer att förenas i en ny stor svensk frikyrka, där man kommer att ha olika sanningar och olika tro allt eftersom det behagar. Man kan bara tacka för de ekumeniska strävandena, att sudda ut teologin och sätta människornas trivsel i centrum. Den unga kristna kyrkan fungerade inte så i sin expansion, det har alltid funnits olika uppfattningar och den levande kyrkan har aldrig sopat det under mattan, utan man har accepterat det de facto. Men den nutida svenska frikyrkan visar hur man har överegett tron och teologin och vill finna den minsta gemensamma nämnaren för olika uppfattningar, när alla samfunden har stagnerat eller krymper.

    Den svenska frikyrkan behöver uppriktig väckelse vad som gäller lära och liv, annars går vi under!

  4. Själv är jag övertygad anhängare av barndopet, vilket ni som har läst mina kommentarer säkert har märkt. Men jag har ju aldrig behövt överge något som jag tidigare har trott på för att acceptera barndopet. Jag undrar bara hur fortsättningen blir, om man överger något som man tidigare har trott på. Fortsätter man sedan att överge den ena teoliska ståndpunkten efter den andra, och vad blir då slutresultatet?

    Det finns så mycket gemensam tro ändå, som vi gemensamt bör försvara mot de villoläror som brer ut sig alltmer. Vad är vunnet med samsyn i dopfrågan, om vi samtidigt får en svår splittring i våra kristna samfund om Kristi natur, o.s.v? Vad är vunnet om även Pingstkyrkan börjar döpa småbarn, om man då döper en del av dem i guden Vishnus namn?

  5. Barndopet är naturligtvis en mycket konstig och teologiskt svårmotiverad företeelse.

    Jag blev barndöpt i hemmet av en präst i Svk. Men när jag var gammal nog att vara medveten om mig själv och detta b l a blev jag så fruktansvärt arg att man hade begått detta övergrepp på mig! Hur kan någon annan å mina vägnar lova att jag ska bli en Jesu lärjunge? Vilken fräckhet! Så när jag blev tonåring vägrade jag att komfimera mig, den ende i min klass, och blev aktivt ateist.

    Många år senare fick jag möta Jesus på riktigt och DÅ beslöt jag mig för att följa honom som Hans lärjunge och lät döpa mig.

    I Svk och katolska kyrkan kallar de detta ”vederdop” eller ”omdop” Bibeln kallar det kort och gott ”dop”. För min barnbegjutelse var naturligtvis ingenting annat än en tom ceremoni utan andligt innehåll.

    Hans Rukkola:

    Jag håller med dig till 100%, bra skrivet! Men det skulle stått i dagen istället…..

  6. Amen till det Hannu att vi behover en vackelse i lara och liv, framforallt maste vi ga tillbaks till grunderna. Tillbaks till passionen till Jesus och beroendet utav Honom.

  7. Den ekumenik som ar byggd pa den sanna grunden, Jesus Kristus ar byggd pa saker grund.

    Ser anda en fara i en breddad ekumenik byggd pa losan sand.
    Att vara tolerant, ekumenisk och inkluderande ar modernt.
    Det finns i tidsandan. Jesus hade sakert med sina ord:
    “Ga bort. Jag kanner er inte” blivit stamplad som oekumen, forlegad och diskriminerande, aven om Han i sjalva verket star for det motsatta.
    Guds vilja ar att alla ska bli fralsta.
    Fralsningsbudskapet ar inkluderande.
    Ett religiost beteendemonster kvalificerar ingen for himmelriket.
    Det kan kannas bekvamt att sanktionera religiositet i ekumeniska sammanhang for da behover vi ju inte predika omvandelse.

    Sann enhet ar baserad pa Ande och Sanning. Ovriga forsok till enhet dar dessa tva ingredienser lyser med sin franvaro ar endast ett manskligt forsok till enhet men i sjalva verket blir det en kompromiss.

    Steg tva i en breddad ekumenik kan bli att samla manniskor oavsett religionstillhorighet, men religionssynkretism ar inget Gud sanktionerar. Jesus ar den enda vagen till Gud.

    Visst har vi trosfrander i manga sammanhang, allt ifran de gamla etablerade kyrkorna till trossamfund av senare datum.
    Jesus ser alltid till om individen har en ratt hjarteinstallning och en Gudsrelation aven om det religiosa system dar han eller hon befinner sig i (eller snarare under) kan ha felaktigheter.

    Vagen till LIVET har alltid varit och kommer alltid att vara SMAL.
    Vagen till FORDARVET har alltid varit och kommer alltid att vara BRED.

    Jesus sa:”Kampa for att komma in genom den tranga porten”.
    Vart primara mandat ar att forsoka fa sa manga som mojligt med oss pa den smala vagen.
    Med livsresenarer som gjort ett personligt mote med Fralsaren och vandrar pa den smala vagen pa vag mot samma himmelska mal kan vi ha ekumenik, sann enhet byggd pa den fasta grunden Jesus Kristus sjalv.

    ”On Christ the solid rock we stand,
    all other ground is sinking sand”

  8. Jag tror att hela frikyrkovärlden inklusive den utanför Sverige behöver omvända sig. De sista åren har ”stora” namn fallit på olika sätt:

    – Han med ”pensacola”väckelsen (vad han nu heter…) har en affär, skiljer sig och gifter om sig med den kvinnan.

    – Ted haggard missbrukar knark och går till manliga prostituerade.

    – Benny Hinn skiljer sig efter 30-årigt äktenskap.

    – Hela Knutbyaffären

    – The Riveraffären (lurar av gammal tant en gård)

    – Pastor begår under flera år sexuella övergrepp mot barn (Mer känd lokalt i Skellefteåtrakten men ändå, en pastor som var mycket omtyckt och som var i ”hetluften” ofta)

    Varför händer allt detta nu? Kanske vi som kristna behöver vakna upp och lägga av alla ”superstjärnor” och fokusera på vardagen och bli apostlar/evangelister där? Eller beror det på att dessa blev korrupta?

    Kallelsen till ett helgat och överlåtet liv har nog sällan varit så viktigt som i dessa tider.

    Då är det extra viktigt att vara noga med vilka man ber med. Om man går samman med de som inte delar den bibliska synen, ja då tror jag att det kan gå illa.

    Om man delar gudstjänst och inlåter sig i böner till avlidna och tillber Maria, ja då gör man sig delaktig i deras villolära.

    Om man ena veckan firar gudstjänst med prästen i byn som förra veckan vigde Tomas och Olle, ja då godkänner man ju hans synd.

    Ekumenik med brinnande kristna, JA! Ekumenik styrd av mänskliga traditioner, NEJ!

  9. Bra michael Häggqvist många viktiga poänger.

    En annan sak som också är viktig är att vi har välvilja mot våra bröder som inte tycker som oss.

    Även om jag avskyr barndopet och Mariadyrkan och vet att dom sakerna hindrat många människor till ett rikt andligt liv och ibland även att ta emot frälsning så
    får man ibland ”lägga det åt sidan för kärlekens skull.

    Men däremot får vi aldrig accetpera synd som Micael riktigt poängterar

  10. Det, som jag ville få fram, var det det, som Lars Flemström skrev. Det allvarliga är hur en kristen kyrka kan ändra sej i olika och viktiga frågor UTAN djupare studier och funderingar på längre tider. Vad är motivet? Vad blir det kvar av tron, om man kan utan vidare ändra sej p.g.a. omgivningen och tidsandan? Den attityden visar, att man inte tar sin tro på allvar, utan man har andra mer eller mindre oriktiga motiv, som styr församlingen, dess tro och liv. Det är likadant både i SvK och frikyrkorna.

    Jag menar, att en ärlig och god ekumenik tål OLIKHETER i teologin, men den farliga ekumeniken kräver att förneka sin tros och bekännelses betydelse till en ”allmän” kristendom, där alla kan finna sin kristendomstolkning och ändå vara med i en och samma församling. Detta är ren LIBERALTEOLOGI!!

    Som en medlem i en kyrka, kan jag finna, att jag har kommit fram till en del andra slutsatser än församlingens i lärofrågor, då är det inte ÄRLIGT, om jag börjar strida och göra mullvadsarbete i den församlingen och för det andra, det är inte hederligt av mej att försöka styra församlingen till sådant, som strider mot dess bekännelse. Då är det bättre, att jag lämnar den församlingen i någorlunda frid och söker mej till det, som jag har blivit övertygad.

    Som ett konkret exempel inom PR, PRförsamlingarna i Habo och Taberg har haft besök av några människor, som INTE accepterar PRs dopteologi. I stället för att hålla sej fast vid sin baptistiska tro, gör man stadgeändring och välkomnar man medlemmar, som inte accepterar PRs dopteologi, som fullvärdiga medlemmar. Om PR-församlingarna i Habo och i Taberg hade haft respekt för sin tro och bekännelse, hade man vänligt förklarat, att PRs dopteologi är så pass viktig att man inte kan strunta i den. Jag tror, att dessa skulle förstått saken och kanske funnit en annan kyrkogemenskap. Och det skulle bli enklare i ekumeniska sammanhang. Alla vet, att denna församling har baptistisk dopteologi och man hade vunnit respekt hos icke-baptister.

  11. Jag tror, och styrks i detta var gång jag läser olika bloggsidor, att vi kristna aldrig kommer till en fullständig samsyn vad gäller hur vi tolkar bibeln eller vad som är trons grundläggande innehåll. Men, som någon sa, ”pick your battles”. Tror inte barndopsfrågan är en fråga att strida så mycket om, även om jag själv tycker att barnvälsignelse är mer riktigt. Nej, den stora fråga som alltmer kommer upp gäller vilken Gud vi ska tro på och synen på Jesus. Fick i veckan ett programblad för en av de kyrkor som håller på att gå samman i en ”ny kyrka”. Där förespråkas bl a ”samarbete med de som tillber Allah, Krishnaanhängare, judar och kristna”. Och byggandet av en en ny kyrka- en helig plats där alla är välkomna, en plats för bön oberoende av religion”. Och vi har alla läst om kyrkor som testar alltmer av det nyandliga smörgåsbordet, med yoga, oness blessing, etc etc. Allt detta innebär en väg bort från Jesus. Det är här ska striden stå, enligt min mening

  12. Bra skrivet Hannu.
    Om man tar sin tro på allvar så begrundar man Guds ord och får en övertygelse som man inte ändrar i första taget.

  13. Mitt i prick Staffanw.
    Den ‘farliga’ skiljelinjen ligger mellan dem som förnekar respektive tror att alla människor är evigt förlorade syndare som endast kan frälsas genom Jesus Kristus.
    Den moderna människan verkar inte vilja höra talas om synd, utan känner sig ‘kränkt’ om man inte säger hur fantastisk hon är i sig själv.

  14. Staffanw, Jag förstår inte, vad du menar riktigt, en församling, som ska bilda en ny kyrka? Menar du mission-baptist-metodist? Du behöver inte gömma sådant, det är av värde att känna till saker och ting exakt. Eller är det en helt fri ny kyrka utan koppling till de vanliga kristna samfunden?

    Staffanw, jag delar inte alls din syn på dopet, att det inte är så viktigt. Jag är tveksam på denna syn, att det viktigaste är teologi,dvs. läran om Guds person och påstå att det är skiljelinjen mellan sant och falskt. Du gör det lätt för dej och det blir väldigt ytligt.

    I stället lutar jag mer åt P-O.S.s håll. Det viktigaste är dock, vad vi tror om frälsningen. Hela bibeln från dess början till Johannes’ uppenbarelse handlar om frälsningen, soteriologin. Men den kristna tron innehåller många områden och som sanna kristna bör vi möta hela kristna läran utan att bortförklara några områden. Men om vi lever i den moderna ekumenikens anda, då försöker vi strunta i det ena eller i det andra, för att skapa den ”enhet”, som vi gillar.

    Staffanw, du behöver inte ta så illa vid detta,jag med många andra menar, att vi behöver formulera på nytt vad vi tror och inte tror för att skapa klarhet i vår tids ekumeniska soppa. Det är helt riktigt,att vi INTE ÄR överens om allt och vi BLIR INTE heller överens här i tiden. Varför då försöka att förena olika kyrkor med olika bekännelser under ett och samma paraply? Låt oss arbeta enligt den tro och bekännelse, som vi har och sprida goda nyheter om frälsningen till de, som inte har någon tro. De kristnas främsta uppgift är varken kriga mot andra kristna eller förena alla kristna i en stor liberal kyrka, utan följa sin tro och leva ut det!

  15. Hannu, kyrkan jag avsåg är alltså en missionskyrka i en Stockholmsförort.
    Sedan tycker jag inte att dopet är oväsentligt, men ansåg det finns viktigare frågor att strida om. Att du anser synen på Jesus som oviktig, och därmed hela vårt förhållningssätt till bibeln – förstår jag inte. Sedan är det trist med din lite mästrande ton, nöj dig med att vi tycker helt olika. Slutligen, vem har pratat om att förena alla kyrkor – men att alla kristna bloggsidor(nåja, åtminstone de jag kommit i kontakt med)ofta liknar ett pågående verbalt inbördeskrig, tycker jag är trist. Vore intressant, förresten, att höra din syn på new age. ”Låt oss arbeta enligt den tro och bekännelse, som vi har och sprida goda nyheter om frälsningen till de, som inte har någon tro.”, skriver du. Det teologiska innehållet i den tro vi ska sprida, är den då mindre viktig?

  16. Staffanw, Jag tror, att du missförstod mej lite grann. Jag reagerade på ditt sätt gradera olika teologiska områden i viktighetsordning. Jag har inte alls sagt, att läran om Guds person är oviktig, men jag reagerade på graderingen.

    Staffanw, detta är en bloggdiskussion, och det är väl inte meningen, att jag ska skriva hela systematiska teologin för dej? Du får tycka vad du vill om olika bloggsidor, och mitt sätt att skriva. Jag kan inte ge uttömmande svar på allt här. Jag har precis menat att teologin är VIKTIG, så viktig att den inte kan offras hur som helst på ekumenikens altare!

    New Age, jag är inte så vidare insatt i det och jag bryr mej inte heller så mycket vad det är, utan jag menar, att det är en annan religion än den kristna tron. New Age grundar sej på gnosticism, där anden, det spirituella sätts före det fysiska, vilket strider mot hela den bibliska tanken om människan, Människan ÄR kropp, Människan ÄR själ, Människan ÄR ande och allt detta är en enhet. Jag tror, att Jesus föddes som människa och Han levde som människa, han gick, åt, sov och blev trött, samtidigt som Han var Gud. Han levde i konkreta, fysiska sammanhang, undervisade och uppenbarade vem Gud är såsom det berättas i evangelierna. Jag förkastar helt och hållet den spiritualistiska synen på religionen, att det kristna vore något, som man finner inom sej genom andliga övningar.

    Som reformatorisk kristen tror jag på människans totala syndafördärv, och som en introvert New Age-are, vad finner man i sitt inre, om inte synd och onda begär. Därför kom Jesus konkret som människa, att Han i sin syndfrihet kunde ta på sej min syndfullhet och begär och försona mej med Gud, och nu som rättfärdig genom tron har jag frid med Gud!

    Det är beklagligt, att någon kyrka vänder sej till människornas inre andlighet bort från det klara evangeliet i Jesus Kristus!

  17. Guds Ord bor alltid vara rattesnoret i olika fragor – inte nagra manskliga pafund.

    Med vilka kan vi ha SANN ENHET?

    1. De som ar I KRISTUS (inte i en viss kyrka)
    Joh.17:21 “…May they also be in us…”

    2. De som vandrar i LJUSET (inte i morkret)
    1 Joh. 1:7 “But if we walk in the light as He is in the light, we have fellowship with one another, and the blood of Jesus, his Son, purifies us from all sin.”

    De ovannamda kvalifikationerna ar inte beroende av samfundshorighet.

    Vi ska alska alla manniskor.
    Samtidigt varnar Bibeln oss for vissa manniskor och att halla oss undan dessa, dvs. inte ha gemenskap eller forsoka strava efter enhet med dessa manniskor utan snarare tillrattavisa dem. Vilka ar da dessa manniskor?

    1. “…having a form of godliness but denying its power. HAVE NOTHING TO DO WITH THEM.” 2.Tim.3:5

    2. “For there are many rebellious people,mere talkers and deceivers,especially of the circumcision group.They must be silenced…rebuke them sharply, so that they will pay no attention to Jewish myths or to the commands of those who reject the truth.” Tit.1:10-14

    3. “The Spirit clearly says that in later times some will ABANDON THE FAITH and follow DECEIVING SPIRITS and THINGS TAUGHT by DEMONS.Such teachings come through HYPOCRITICAL LIARS…They forbid people to marry and order them to abstain from certain foods…” 1 Tim. 4:1-3

    Endast JESU BLOD ar RENANDE och FORENANDE!

  18. – men att alla kristna bloggsidor(nåja, åtminstone de jag kommit i kontakt med)ofta liknar ett pågående verbalt inbördeskrig, tycker jag är trist.

    Instämmer fullständigt med dig Staffanw!

    En sång kom till mig idag fr. -70 talet (?)
    Jag älskar så vår Guds familj, där alla sammanvuxna (sammanslutna?) är….

    Var och en håller sin väg för den rätta.

  19. Det är så typiskt för en del, att när man vill samtala om lära och liv, då man börjar tala om verbalt inbördeskrig. Dessa människor tror på att mer djupare teologiskt samtal och definierad lära är inte så viktigt för att allt ska bakas in i en odefinierad ekumenisk soppa, där alla ska tycka om varandra. Just det – kristenhetens svaghets tecken!

  20. Mikael Karlendal skriver:
    ”En annan viktig skiljelinje gäller huruvida man vill hålla fast vid den kristna kyrkans centrala läror om Gud och Kristus eller om man i liberalteologisk eller religionssynkretistisk anda vill omformulera eller förkasta dem. Dessa läror eller dogmer om Gud och Kristus, om inkarnation och treenighetslära, är i sann mening ekumenik. De är nämligen gemensamma för alla kyrkor och samfund. Låt vara med viss reservation för en del orientaliska kyrkors något divergerande mening vad beträffar mötet i Kalcedon 451.”

    Ja, så mycket mer än så finns väl inte gemensamt mellan olika kyrkor. Kristenhetens enda gemensamma nämnare är postbibliska doktriner. De säger väl allt om kristendomen.

    Skönt att man kan vara frälst utan att vara kristen. 🙂

  21. Håller med dig Hannu.
    Den interna diskussionen måste hållas igång.
    Allting måste ifrågasättas och diskuteras om vi ska hålla oss på den smala vägen.
    Det är detta jag tror menas med att pröva allt.
    Det betyder inte att vi är fiender, men det kan vara obehagligt för konflikträdda människor, sådana som jag själv var förut.
    Men nu börjar jag lära mig att man faktiskt kan vara vänner trots att man har olika åsikter om saker och ting.

    Rune, se gärna den här profetian på Erevna-bloggen: http://erevna.nu/?p=706

  22. Märker att jag bor i Sverige igen: så fort en diskussion innebär att man inte håller med alla så beskrivs det som inbördeskrig. Man måste kunna diskutera även så det gnistrar! Gränsen går vid personangrepp och att insinuera saker som inte har med ämnet att göra. Det är det mest livsviktiga som existerar som diskuteras på denna och andra kristna bloggar. Här gäller det att vi är på rätt spår och jag har inga problem med att bli korrigerad på ett sakligt korrekt sätt genom att läsa andras erfarenheter och uppenbarelser.

    För övrigt håller jag med alla som hittills menar att organiserad ekumenik är en ulv i fårakläder. Jag har aldrig sett något gott komma ur detta. Det handlar enbart om att urvattna budskapet. Jag förstår inte varför detta ska vara nödvändigt, vad vill man egentligen uppnå? Vad är man ute efter?

  23. I KRISTUS finns DEN SANNA ENHETEN/ ekumeniken

    Genom forsoningsverket revs skiljemuren ner.
    I Honom ar vi ETT vare sig man ar jude eller grek, man eller kvinna, slav eller fri. Ef.2:11-18

    I JESUS finns ENHETEN som en naturlig foljd av att vara i Honom tillsammans med andra trossyskon som ocksa blivit renade i JESU BLOD.

    Nar Jesus pa korset ropade: “Det ar fullbordat” revs forlaten i templet uppifran och ner (inte nerifran och upp). Det var alltsa ingen manniskohand som oppnade vagen fram till nadastolen utan Gud sjalv som gjorde det mojligt att ateruppratta ett fallet manniskoslakte.

    SANN ENHET ar INTE en MANSKLIG PRESTATION
    utan ar baserad pa en GUDOMLIG RELATION.

    Mvh/ Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn

  24. Vem har talat om organiserad ekumenik?

    Kristi kropp är ingen organisation utan en organism.

    Tyvärr talas det väldigt lite om Kristi kropp idag.

    Instämmer helt och fullt i Elizabeths två inlägg ovan, dom är verkligen mitt i prick och grundade på Guds ord och inte på mänskligt tänkande.

  25. Ekumenik får inte utmynna i ett urvattnat budskap, som alla som PÅSTÅR sig vara kristna kan ställa upp. Ekumenik månste utgå från en definition (där den nicenska trosbekännelsen är den MINSTA gemensamma nämnaren) av vår gemensamma kristna tro. Detta är ju grunden för gemensamma manifestationer, av typ Jesusmanifestationen, och för att vi ska kunna gå på varandras gudstjänster.

    Men vi ska inte låtsas att samfundsskiljande frågor inte finns. Inget ska sopas under mattan. Inget samfund ska överge sina egna teologiska ståndpunkter, som sannolikt var anledningen till att man bröt sig ur (eller blev utesluten ur) något annat samfund, utan verklig övertygelse inom respektive samfund. Må så vara att dessa samfundsskiljande frågor, som på sin tid orsakade så mycket kiv, framstår som ganska små jämfört med de villoläror som sprids idag.

    Det har sagts att de verkliga skiljelinjerna idag inte går mellan samfunden, utan inom samfunden. Och en ”ekumenik” som utgår från otron i stället för från tron är av ondo. Men om vi då avstår från verklig ekumenik kring det gemensamma i tron, lämnar vi ju fältet fritt för liberalteologer, som lyckats nästla sig in i kyrko- och samfundsledningarna att bedriva ”ekumenik” på sina villkor.

    Håller med wildwest, när han (?) skriver att så fort en diskussion innebär att man inte håller med alla så beskrivs det som inbördeskrig. Man måste kunna diskutera även så det gnistrar!” Förutsatt att det inte gnistrar så mycket så att den gemensamma tron skyms.

    Och om någon katolik läser detta, vädjar jag: Kritisera gärna protestantismen så att det gnistrar, men gör inte splittringen i olika samfund till ett huvudnummer! Det utnyttjas nämligen av de verkliga splittrarna, dem som försöker smyga in rena avgudaläror i de kristna kyrkorna, med argumentet att de inte är värre splittrare än andra, att kyrkorna alltid har varit osams om allting. Och protestanter bör givetvis ta reda på fakta innan de kritiserar Katolska kyrkan, och inte bara hänga på allting som ateister och liberalteologer hittar på om Katolska kyrkan idag och i det förgångna.

    Idag hörde jag en journalist, som låtsas vara expert på Katolska kyrkan för att han rapporterar från Berlin (som väl inte ens ligger i de katolska delarna av Tyskland?) påstå att präster som lever i celibat befinner sig i ”ett förpubertalt stadium”. Gäller det även frikyrkoungdomar i övre tonåren, som avstår från sex före äktenskapet?

    I övrigt håller jag med Elisabeth, även om jag har svårt att föreställa mig hur man skulle kunna genomföra exempelvis Jesusmanifestationen utan någon form av organisation. På Öland har man bildat en gemensam kommitté mellan medlemmar i Svenska kyrkan och frikyrkorna, som bl.a. ska försöka samordna resorna till Jesusmanifestationen i Stockholm. Ett exempel som gör följas i andra landsdelar!

  26. Undrar vad journalisten menade. Själv skulle jag ta hans uttalande som en komplimang.
    Sexualiteten är i sig själv ett egoistiskt begär och Satans största dörr in i människor. Den får människor att göra de mest fasansfulla saker, till och med starta krig, för att få sin vilja fram.

    Att många kristna vill att vi ska enas tror jag beror på sekulariseringen som känns som ett hot mot oss kristna, och vi vill naturligtvis att folk ska se hur mycket vi älskar varandra så att de förstår att vi har någonting extra.

  27. Det handlade om pedofilskandalerna. Journalisten menade alltså att den som lever i ett ”förpubertalt stadium” har sex med dem som är ännu yngre. Gert Gelotte, som som är ledarskribent på Göteborgs-Posten, och därtill medlem i Katolska kyrkan, skrev 2007 i ett ledarstick att män som inte har sex förvandlas till exploderande tryckkokare, vars sexualitet pyser åt fel håll. Detta påminner mig om de teorier som lancerades under 1950-talet, och sa att sexuell avhållsamhet medför psykiska sjukdomar. Det påminner också om de svenska landstingens upplysningssajt http://www.umo.se/sex, som uppmanar ungdomar från 13 år och uppåt att prova på alla tänkbara sexuella varianter, inklusive stjärtslickning, om det bara sker med jämnåriga och de själva vill. Teologie doktorn Annika Borg har i sin frågespalt i Amos tagit avstånd från idealet att man ska vänta med sex till äktenskapet.

    Pedofiler söker sig till yrken där de kommer i kontakt med barn, och det var stora problem med pedofiler på svenska kommunala dagis för ett tiotal år sedan, men nu görs alltid kontroll med brottsregistret av manliga sökande. Sexliberalerna försöker alltså att skylla problemet på kristedomen. Dessa lättköpta bortförklaringar bör vi inte gå på, även om det kan sitta bra i kritiken av katolicismen, menar jag. Det slår tillbaka till hela kristenheten. Men nog är det förvånande att kontrollen av prästkandidater tydligen har varit så slapp i Katolska kyrkan.

  28. Lars Flemström: Wildwest är en ”han”… Han har t o m två par westernboots inköpta i Arizona som har hållit att gå i under 19 år. Det är annan kvalité än på Din Sko, dom höll i två månader…

    Är det nån som vet varifrån celibatkravet i Katolska kyrkan kommer? Har en svag minnesbild av att jag läste att det för länge sen hade att göra med problemen om man skulle arvsskifta en prästgård. Tror möjligen jag läst det hos Dick Harrison, historieprofessor i Lund. Paulus skriver ju att om man inte kan avhålla sej från sex så är det lika bra att gifta sej. Tror faktiskt att det är rätt få män som klarar av detta. Men är man katolsk präst så handlar då detta bud från Paulus om att man förlorar ”jobbet”.

  29. Jag tror, att frågan om sexualiteten inte är särskilt kontroversiellt i olika kristna samfund så länge man håller sej till ”ortodoxin”. Jag antar, att de flesta kristna menar, att sexualiteten tillhör äktenskapet mellan man och kvinna. All annan sexualitet är synd. Sedan har skett liberalisering lite här och där.

    Att det förekommer syndafall bland kristna är ett faktum och en del icke-kristna gottar sej med sådant och vill påvisa att de kristna är hycklare. Frågan är vem är hycklare, hycklaren är den, som förnekar sin syndighet. Men på detta område som på andra områden behöver man bikt och förbön och själavård.

    Jag finner den katolska kyrkans lära om prästernas celibat felaktig. Paulus kallar den synen ”att förbjuda äktenskap” som demonernas lära. Att någon avstår från äktenskap kan vara rätt i vissa fall, men det handlar om frivillighet och lämplighet. Denna celibat har inte sin grund i gnosticism, där det fysiska och sexualiteten i synnerhet är en andens ”fängelse”. Sexualiteten är positivt och välsignat av Gud, när det förekommer mellan man och kvinna i ärligt äktenskap.

    Gnosticismen har många ansikten,det andra sättet är att inte bry sej om manligt och kvinnligt, som är oerhört modernt och utbrett i många kristna samfund. Vare sej det är förnekelse eller nonchalans, är det inte gott och strider mot skapelsetanken.

    Som sagt, det samlade kristenheten har varit relativt ense om sexualiteten och könsroller och identitet till senare delen av 1900-talet. Först nu har det skett liberalisering.

    Jag tror, att det är andra frågor, som är mer angelägna att diskuteras, såsom Mikael Karlendal har tagit upp frågan om treenigheten, likaså frågorna kring frälsningen, försoningen, synden, och andedopet.

  30. Jaha Lars, jag tycker ”förpubertalt stadium” borde betyda att man inte har börjat intressera sig för sex ännu. Det intresset kommer väl i puberteten?
    Jag håller med Hannu om att sex endast ska förekomma inom äktenskapet mellan man och kvinna. Dessutom tror jag de får använda varandras kroppar hur de vill så länge båda är med på det. Det viktigaste är att det inte förekommer tvång i äktenskapet, för det är inte kärlek. Kommunikation är nyckeln till allt.
    Det här kanske verkar lite off topic, men det handlar ju faktiskt om synen på synd, och om vi vill vara ‘ekumeniska’ med de församlingar som anser att sex är en Guds välsignelse som skall njutas så ofta tillfälle ges med vem som helst.

    Kärlek(agape) innebär offer som innebär lidande som ger lön av Gud i form av glädje och frid.

    2Tim 3:1-4 Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud

  31. När jag läser ovanstående citering av 2 Tim, så kan jag inte låta bli att poängtera att sexsynden är så enkel att kritisera, särskilt om den blivit bekant offentligt, det kan ju bli ett kroppsligt synligt resultat… Men ingen av oss kommer undan när det gäller alla synder som t ex räknas upp här. På ett sätt är alla synder lika illa. Hur är det med synden ”skvalleraktig” (se damtidningar, lyssna i fikarummet?)och vad omfattas av ”kärlekslös” eller att vara ”egensinnig”? Det är vi alla till mans o kvinns.

  32. Ekumenik – pa vilken grund och till vilket pris?

    Vid ett tillfalle fick jag mojligheten att narvara vid ett symposium arrangerat av STI i Jerusalem. Representanter fran ytterligare tva religioner (islam och judendomen) var inbjudna. Daremot hade man undvikit att inbjuda konvertiter (fralsta) som lamnat sina ursprungliga religionstillhorigheter.

    Nar jag lyfte fram fragan om exklusivitet, till en av dessa konvertiter, fick jag till svars att sadana som honom var inte valkomna i interreligiosa dialoger for de skulle bara ‘forstora’. (Satt dit prickarna over vokalerna, sa det blir ratt ord).

    Ligger det sa till att de som har blivit fralsta anses for att vara forstorare, ja da vill jag hellre stamplas som “forstorare” an “forforare”.
    (anm. Prickarna saknas.Tank vad de sma prickarna anda ar viktiga for att de ratta orden ska formedlas…)

    PS. I det ovannamnda ekumeniska sammanhanget talade man aven om tva vagar till Gud.
    Borjar man tala om tva-vagsteologi ar det bara en tidsfraga innan man bejakar de manga vagarnas teologi.

    Det ar inte bara Jesus som vill ha enhet. Det vill anti-krist ochsa.

    Sammanhang dar inte JESUS ar och far forbli den enda vagen till Gud ska vi inte som kristna alliera oss med.

    Mvh/ Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn

  33. Wildwest, jag håller med dig om att de synliga synderna är lättast att kritisera, så vi får inte glömma att vi måste förlåta den som ångrar sig. Dessutom kan ju de som ser rena ut på utsidan vara fulla med synd på insidan. Gud ser till hjärtats inställning och förbarmar sig över den som har ett ödmjukt hjärta.
    Mat 23:25-26 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.