Roligt att se den respons som blev av mitt inlägg om treenighetslära och kristologi, både via kommentarer och mejl. Av praktiska skäl ,tidskäl och annat, har jag ju delat upp det hela i en följetong. Nästa inlägg har publicerats nu. I detta inlägg vill jag endast ge några kommentarer till det dagsaktuella.
När det gäller växjöbiskopen Sven Thidevalls avgång, så har jag inte så mycket kommentar. Det är ju vida känt att det påfallande ofta är väldigt dålig arbetsmiljösituation för anställda inom Svenska kyrkan, av olika anledningar. Och eftersom jag inte har närmare inblick i stiftskansliet i Växjö eller dem som jobbar där, så är det inte mycket att säga. Men Dag Sandahl lär väl småle.
Jag har heller inget förslag till ny ledare för det nya frikyrkosamfund som håller på att växa fram. Jag kan bara be och hoppas att det blir bra. Men, uppgifter som antyder att uppemot hälften av alla församlingsordföranden i Svenska Missionskyrkan tycks vara inne på linjen att homovigslar är bra, att en tredjedel av pastorerna kan tänka sig att förrätta sådana vigslar, gör mig synnerligen betänksam. Den evangeliska tron står uppenbarligen inte så stark i samfundet. Så frågan är vilken ledare de får!
När det gäller frågan om fasta och att följa kyrkoåret, så anser jag att man kan både göra det och inte. Det kan vara bra om en församling noga följer kyrkoåret, eftersom det är en predikan och undervisning i sig. Men det kan vara lika bra att inte följa det så noga. Det är trots allt inget som vi är ålagda att följa enligt Bibeln, och man får helt enkelt se det ur pragmatisk synvinkel. Vissa kyrkliga högtider kan vara lämpliga att följa, eftersom man då kan få extra anledning att lyfta fram evangeliet för det svenska folket, andra kan man hoppa över. Frihet är det som gäller. Samtidigt är jag som historieintresserad och historiskt medveten individ ändå rätt svag för det här med våra historiska rötter, och de sträcker sig ju faktiskt genom alla århundraden bakåt till hela den bibliska berättelsen, dvs man behöver inte hoppa över något århundrade!
Konstaterar också att rikdsdagskvinnan Carina Hägg får ordentligt på pälsen i Dagen idag. Bitte Assarmo har skrivit en mycket bra artikel som verkligen påvisar absurditeten, dumheten och den kanske aningslösa naiviteten i Häggs artikel. Om det inte är aningslöst och naivt, så är vi illa ute. Då väntar åsiktsdiktaturen runt hörnet! Se även denna.
Till sist, vill jag säga att jag fann artikeln om broder Moses mycket intressant. Vi kan nog ha en hel del att lära av personer som han i detta mycket angelägna och viktiga ämne, att predika evangelium för muslimer.
Broder Moussa är en fantastisk tillgång för Sveriges församlingar när det gäller hur vi kan nå våra muslimska vänner. Jag rekommenderar hans undervisning varmt!
Citat fran broder Moses:- Mitt folk, arabmuslimerna som jag älskar, behöver känna att vi förstår dem och älskar dem. Utan vår kärlek når inte vårt budskap fram.
—
Amen!!!
I sondags kvall var det middag och ett speciellt program om ”karlek” med anledning av ”Alla hjartans dag” i en lokal forsamling och jag hade bjudit in tva av mina kollegor som inte ar fralsta (annu), varav en ar muslim. Bada tackade ja och uttryckte tacksamhet over kvallen, som fokuserade pa Gud, som ursprunget till den akta Karleken.
Guds karlek lamnar aldrig nagon oberord.
Guds valsignelse over broder Moses i hans tjanst att na sitt eget folk med evangeliet, Guds kraft till fralsning!
Tack för det du skriver om min artikel i Dagen, Mikael! Och tack även till dig, wildwest. Allt gott!
Medan jag tuggar på lunchbananen: bra rutet av Bitte Assarmo! I såna här fall är det inte dumt att mera namnkunniga personer från mediavärlden stiger fram. Det slår bättre. Även kd-kvinnornas genmäle var bra. De menar, precis som jag skrivit i ett antal bloggkommentarer, att bara riksdagen har fattat ett demokratiskt beslut så verkar det vara oantastligt för all kritik, särskilt den som kommer från religiöst håll. Då har beslutet blivit en dogm som inte får ifrågasättas av någon annan dogm. Ljuvliga värld när vi är där!
Churchill sa en gång att demokratin är ett dåligt sätt att styra ett land på – men det bästa vi kommit på så här långt. I demokratins väsen ligger en stor respekt för minoritetens uppfattning. Man får inte glömma bort att demokratin vilar på en världsåskådning, den kan inte frigöras därifrån. Tror att såna som tant Hägg inte ska glömma bort det, annars är vi snart ifatt ”diktatoriska parlament” som t ex den i DDR, som faktiskt också hade flera partier företrädda.