Liberalism i evangelikala led

Jag har precis läst en intressant artikel om hur liberalteologin uppstod, skriven av Gregory A Wills, professor i kyrkohistoria på Southern Baptist Theological Seminary, Louisville, Kentucky.Den finns att läsa här, på engelska givetvis. Den kan vara värd att fundera på.

Sen kan vi konstatera att i USA är frikyrkopastorer viktigare än här i Sverige. Där måste Vita Huset ta avstånd ifrån dem. Jag var väl dock lite snabbare. 😉

8 reaktioner till “Liberalism i evangelikala led”

  1. Liberaslism och ”liberalteologi” är inte riktigt samma sak. Nuvarande Folkpartiet-Liberalerna i Sverige (tidigare enbart Folkpartiet) bildades under 1930-talet genom sammanslagning av två partier, nämligen De frisinnade och Liberalerna. Förstnämnda partis väljarbas bestod huvudsakligen av frikyrkokristna och helnykterister på landsbygden och i mindre stöder. Sistnämnda partis väljarbas bestod huvudsakligen av medelklasspersoner och intellektuella i de större städerna, bland dem många ateister och sexradikaler.

    Denna grupp kom alltmer att ta över det sammanslagna partiet (Folkpartiet), med DN:s chefredaktör Herbert Tingsten i spetsen. Han var militant ateist, som pga missnöje med Folpartiets linje i monarkifrågan blev socialdemokrat under 1930-talet, varefter han blev folkpartist på nytt pga missnöje med Socialdemokraternas linje i statskyrkofrågan. Tingsten var ju både anti-monarkist och hätsk fiende till såväl statskyrkan som frikyrkan.

    Således vägrade han vid minst ett tillfälle Levi Pethrus att svara på ateistenrnas påhopp i DN. Mindre begåvade Svk-präster fick sina alster publicerade, i syfte att de skulle göra bort sig. De mer begåvade Svk-prästerna mötte samma behandling som Levi Pethrus. De fick inte komma till tals. Detta beskrivs av en katolsk invandrare, Robert Braun, i boken ”Vad händer i Sverige?” – tydligen var boken avsedd som en varning till resten av den kristna världen.

    Den negativa utvecklingen inom Folkpartiet var väl orsak till att Levi Pethrus startade KDS – som nu följer i fp:s fotspår under Tingsten-tiden. Enligt min mening har KDS/kd dränerat de anbdra partierna på kristet inflytande, något som flera kristna folkpoartister varnade för, när KDS bildades.

    Som ett svar på Luthers kritik mot den alltför vildvuxna ”Traditionen” i den medeltida kyrkan, faställde konciliet i Trient åtta aspekter av Traditionen. Dessa åtta aspekter granskades av Luthers efterträdare som ledande luthersk teolog, Martin Chemnitz, vilken accepterade sju av de åtta aspekterna´, men dömde ut den åttonde aspekten helt och hållet. De mer radikala reformatorerna Calvin och Zwingli ville nog gå längre än lutheranerna i sin uppgörelse med Katolska kyrkan. Emellertid kom fientligheterna mellan protstanter och katoliker att speciellt under 1600-talet att leda till en kraftig polarisering, så att även de lutherska kyrkorna i praktiken tog avstånd från hela Traditionen, medan Katolska kyrkan satte Traditionen över Skriften.

    För Luther var Bibeln det enda ofelbara verket av människohand. Traditionen var, om än inte ”ofelbar” ett viktigt hjälpmedel och komplettering (upplysningar om livet i de första kristna församlingarna efter Apostlagärningarna och delvis även under NT-tid). Det kraftiga avståndstagande från Traditionen i de protestantiska kyrkorna kom under 1600-talet att leda till att man bara hade Skriften varför man försökte läsa in mer i Skriften än vad som egentligen står där, s.k. bokstavstro, typ Står det inte i Bibeln är det inte sant. Ur detta föddes idén att tolka Bibeln med vetenskapliga och ”kritiska” metoder. Man kunde då inte ha Guds existens o.dyl. som utgångspunkt för bibelstudiet. Det som ska bevisas får ju inte förutsättas.

    Jag har läst, fastän jag inte minns var, att så uppstod den s.k. historisk-kritiska bibeltolkningen. Man gick alltså från den ena ytterligeheten (blind ”bokstavstro”) till den andra ytterligheten (att man inte alls kan tro på Bibeln, om det inte vetenskapligt kan bevisas). Och det var de universitetsutbildade prästerna under slutet av 1700- och början av 1800-talet, som stod för denna relativisering av Guds ord. Frikyrkorörelsen föddes i protest mot detta, till försvar av Bibeln som tillförliglig källa till den kristna tron. Och kom då att stödja sig på de liberla idéerna om tanke- och religionsfrihet. Liberalismen användes alltså som ett ”vapen” mot liberalteologin. Som politisk rörelse har liberalismen emellertid alltmer kommit att inkorporera liberalteologin, så att tankefrihet blir detsamma som rätt att kritisera Guds ord, och religionsfrihet detsamma som att påtvinga de kristna samfunden det profana samhällets värderingar.

    Föreningen av liberalism och liberalteologi förkroppsligas av Gert Gelotte, som är ledarskribent i liberala Göteborgs-Posten och därtill katolik och ledare för nätverket Katolsk vision. Som vill ”befria” Katolska kyrkan från varenda kristen dogm – alltså även sådant som protestanter och katoliker är överens om.

  2. Tack Lars Flemström för detta komplement i Mikaels Blogg.
    Jag behöver sakupplysningar och har frågat och frågat under 8 års tid vad historisk kritisk bibelsyn innebär. Ibland heter det ”tolkningsmodell” eller att vi har olika tolkningstraditioner. Det allra värsta jag mött är, att jag som har mina rötter i SMF får veta, att de tolkat fel ända sen 3:e århundradet.

    Tack för din upplysning om Folkpartiets väg.
    Hälsningar
    Gunnel

  3. Historisk har ju att göra med att det är något gammalt (alltså inte en helt ny modell), kritisk innebär ju en skepticism som ofta tenderar att skala av allt som är mirakulöst/övernaturligt samt bortförklara allt sådant med ”efterkonstruktioner” ”författarnas egna agenda” eller samanblandande av myter i verkliga händelser. Alltså finns det en ”historisk jesus” som givetvis har lika lite med Iesus som den historiskt verklige Iesus att göra. Alltså Evangeliernas Iesus utan alla under och märkliga uttalanden, och gärna med en fru, barn och utan en fysisk uppståndelse. Problemet är egentligen inte nytt utan de gamla gnostikerna som återigen försökter stjäla Iesus ifrån dem som har Apostlarnas tro.
    Frågn blir då inte längre om det kan finnas sanning i ”den historiske jesus” utan vad som är mäst sannolikt? Det som ögonvittnena förkunnade, skrev ned och förde vidare eller vad antikristliga ”forskare” med egna politiska agendor har hittat på långt efter att allt hände?

    Det är faktiskt inga större skilnader mellan 2:a och 3:e århundradet när det gäller tolkningsmetodik. Och varför skulle det vara det? Det som skiljer är att under det 3:e århundradet så finns det många fler som skrivit och har skrifter bevarade efter sej än från det 2:a århundradet.
    När någon påstår något så kan det ju vara intressant att ta reda på varför?

  4. ”Historisk-kritisk” är en etablerad benämning på ett speciellt sätt att tolka Bibeln. Nu finns en ännu värre avart. Den kallas ”kontextuell teologi”. Ordförande i Institutet för kontextuell teologi (IKT) är förre ärkebiskopen K G Hammar.

    ”Kritisk” är ett vetenskapligt förhållningssätt, och är inte samma sak som ”skeptisk”. ”Kritisk” betyder förutsänningslös granskning, och är alltså inte samma sak som ”kritisera”. Ett kritisk bibelstudium kan inte ha som förutsättning att Gud finns eller inte finns, och så kan en kristen inte läsa Bibeln – om syftet med läsningen INTE enbart är att få kunskap om dåtida profana förhållanden (samhällsliv, politik, språk och kultur).

    Den kontextuella teologin utgår från att Bibeln är en avspegling av dåtida profana förhållanden. Man anser alltså att det är kristet att kyrkan ska anpassa sig efter det profana samhällets värderingar, ”för det har kyrkan alltid gjort”, vilket ofta exempelfieras med Paulus, om de kontextuella teologerna påstår var anhängare av slaveriet. Eftersom det profana samhällets värderingar har ändrats, gäller inte längre vad som står i Bibeln. Kristna är ju numera motståndare till slaveriet. Detta drivs exempelvis av professor Jesper Svartvik i dennes bok ”Bibeltolkningens bakgator.” Enligt min privata mening är Svartvik en lögnare under vetenskaplig täckmantel. Han lär ha något slags chefsbefattning för Svenska teologiska institutet i Jerusalem, som just idag besöks av präster från Stockholms sift med domprosten i spetsen.

    Den historisk-kritiska bibeltolkningen var dock ett försök att tolka Bibeln vetenskaplig, men detta ledde till en urvattning av den kristna tron, eftesom trons sanningar inte kan bevisas med vetenskapliga metoder. Dessutom sjösattes detta projekt, kritisk historieforskning med Biblen som studieobjekt, innan det fanns en tillstymmelse till kritisk forskning inom det profana studiet av historien – som då alltså ännu inte var en vetenskap. Historia skrevs då på order av kungar och andra makthavare och var snarare partsinlagor (”propaganda”) än forskning. Historia blev en vetenskap i egenlig bemärkelse först i början av 190 0-talet.

    Teologernas försök att skapa en historisk forskningsmetod, framstår idag, jämfört med de metoder som har utvecklats inom den profana histori-forskningen, som misslyckades. Man ”kritiserar” sönder forskningsobjektet (Bibeln) i stället för att studera det. Jag har själv läst (profan) historia vid universitet, inklusive en mycket givande kurs i källkritisk forskningsmetod. Enligt min mening ska en historiker besvara frågan ”Vad hände?”, inte ”Kunde det hända?”. Och detta är det mest grundläggande felet med teologernas ansats till hisitorisk-kritisk bibelforskning. De besvarar fel fråga.

    Ekonomisk historia, som är en gren av den profana historieforskningen, visar på ett nästan brutalt sätt att Jesper Svartvik har fel om kristendomens och kyrkans inställning till slaveriet. Antingern är Svartvik en teologisk fackidiot, eller också ljuger han. Det är ju ändå inte förbjudet för teologer att tjuvtitta i de profana historieböckerna. Kyrkan drev redan under antiken en mycket aktiv och pådrivande roll för att avskaffa slaveriet. Men det var inte lätt.

    Slaveriet var ju den ekonomiska basen för det antika samhället. Kyrkan valde i det läget samma strategi som socialdemokratin i Sverige långt senare kom att använda i sin förändring av samhället, nämligen steg för steg genom kompromisser med makthavarna. Om man stirrar sig blin på dessa kompromisser, kan man förstås få för sig att kyrkan slöt upp bakom slaveriet. Denna kompromiss-strategi finns redan hos Paulus, i berättelsen om slaven Onesimos, som hade rymt från den kristne slavägaren Filemon.

    Paulus skickade tillbaka Onesimos, men uppmanade Filemon att ta emot honom som sin egen son och inte som en återbördad slag. De kontextuella teologernas förvrängning av Guds ord, är – särskilt på denna punkt – skamlig. Så djupt föll inte ens de gamla liberalteologerna, vad jag vet.

  5. Tydligaste svar jag fått på frågan vad ”historisk-kritisk” innebär har Sven Reichmann gett i sitt förord till boken:
    ”I väntan på Messias” där han skriver, att han inte använder den historiskt-kritiska bibeltolkningen, ”som underkänner stora delar av Bibeln”. Av två skäl att denna form av teologi bygger på naturalistiska förutsättningar och utesluter under.
    Om tolkningsmodellen utesluter att Jesus kommer tillbaka dessutom, så utesluter den ju också det profetiska ordet.
    Vad blir det då kvar av Bibelns budskap?

  6. Lars Flemström: Om Du skriver en bok om det här ämnet så anmäler jag mej som köpare omedelbart! Enormt intressant. Jag har lärt mej mer på dessa bloggkommentarer än hittills i livet i detta ämne! Tack.

  7. Jag måste delvis nyansera min version av ”historisk kristisk” då jag tydligen blev missförstådd. Givetvis så måste det inte innebära förnekande av allt som står i Bibeln. Jag skrev faktiskt ”tenderar” vilket syftar på all nedanstående text. Att bedriva Bibelforskning och studera tidig kristen tro (och judisk) är jag en stor vän av, även om jag menar att mycket av den så kallade ”forskningen” helt enkelt går ut på att avkristna kristendomen och mytologisera det som går utöver naturvetenskapen.
    Vad blir Iesus/Bibeln/Traditionen utan jungfrufödelsen? Uppståndelsen? Eskatologin? Underverken? Den Helige Ande? Eller kanske rent av Iesus som icke Gud?

  8. Finns det inte lika många teologier som det finns människor?
    Jag har i alla fall min egen teologi som är en blandning av allt jag har hört och läst, prövat och behållit det goda utav.
    Detta är en fortgående process som jag nog aldrig blir klar med här på jorden. Här ser vi ju som i en spegel.
    Jag tror varje kristen måste återupptäcka bibeln själv, och lära känna Jesus personligen. Men det klart att det är intressant att läsa om vilka tankar och slutsatser andra människor har haft.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.