Visst är vi alla katoliker!

Rubriken ovan är tänkt att provocera! Det kanske inte behöver sägas. Men i en mening är faktiskt alla vi som kallar oss kristna katoliker, vi tillhör nämligen den allmänna kristna kyrkan, den kyrka/församling (ekklesia) som Gud vunnit åt sig med sin Sons blod och som inte är begränsad av våra mänskliga samfundsgränser. Ordet katolik kommer nämligen från ett grekiskt ord som betyder allmän o.d. Ordet förekommer bl.a. i den apostoliska trosbekännelsen som alla kristna kyrkor över hela världen erkänner som ett korrekt uttryck för sin tro (dvs även den svenska pingströrelsen): ”Vi tror ock på… en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund…” Med det bekänner man sin tro på en Guds församling som finns över hela världen. Jag skriver detta inlägg bl a inspirerad av denna Dagenartikel och denna, trots att de egentligen handlar om lite andra saker. Men ändå berör allt detta samma sak, Guds församling.

I Apostlagärningarna läser vi om hur Gud grundade sin församling/kyrka (på grekiska används ordet ekklesia, som betyder församling, men som ofta översätts med kyrka då den syftar på något större än en lokalförsamling). Denna kyrka började i Jerusalem, spreds över Judeen, Samarien, Galileen, för att senare spridas över hela medelhavsvärlden. I Apg 28 ser vi att det finns en kristen församling i huvudstaden Rom. Denna kyrka var inte perfekt och fullkomlig på något sätt. Den plågades av inre stridigheter, okristligt leverne bland ledare och medlemmar, villoläror mm. Det räcker med att läsa de nytestamentliga breven för att bli varse detta. Men, det var likväl Guds församling, Kristi kropp, med fel och brister och allt.

Någon väldigt tydlig och självklar ledarskapsstruktur på denna kyrka är något svårutläsbart ur Skrifterna. Apostlarna verkar ha haft en viss överledarskapsfunktion över det hela. Men, de fick å andra sidan också argumentera kraftigt om de ville få sin vilja igenom (läs Paulus brev). I vissa församlingar verkar ledarskapet ha fungerat som ett sorts kollektiv (t.ex. tolkar man gärna bl.a. Filipperbrevet och Timotheusbreven så, även om Paulus respektive Timotheus måste ha haft en högre position än äldstkollektivet). I andra församlingar verkar det vara så att en ledare står lite över de andra, t.ex. verkar Jakob i Jerusalem ha intagit en sådan position. Och kanske kan man tolka notisen i 3 Joh 9-12 så, och t.ex. Upp 2-3. Men oavsett hur den styrdes, så var det Guds församling.

Successivt försvinner apostlagenerationen genom naturlig ”avgång”, befordran till härligheten. Problemen finns kvar och ledarskapsfunktionerna finns kvar. Men det är andra män än apostlarna som får axla ansvaret. Ofta blir det den ledande äldsten i vissa städer som får en övergripande ledarfunktion för sin region, ett system med biskopar uppstår. Vi ser det redan i Ignatiusbreven från 100-talets början, där det framstår som naturligt och självklart. Andra församlingar vid denna tid kanske hade ett mer kollektivt ledarskap, men successivt verkar det som om systemet med biskopar segrar. Kanske för att det var mer praktiskt och lämpligt i den tid som då var. Kampen för rätt tro, lära och liv fortsätter.

Kyrkan lever vidare. De skrifter som härrör från apostlarna och deras medarbetare bevaras och läses och förs vidare, skrivs av och används i alla församlingar överallt där det finns en församling. Med tiden tas det ett officiellt beslut om att ha en officiell lista på de böcker som alla erkände som helig skrift, det blev det vi kallar Nya testamentets kanon, vårt NT.

När det gäller villoläror och moraliska felsteg så har kyrkan aldrig haft en oproblematisk existens. Nya testamentet vittnar ju med all tydlighet på detta. I NT:s tid kan man peka ut flera typer av villolära: den judekristna varianten som vill tvinga de hednakristna att hålla Mose lag (se Paulusbreven och Apg), de villolärare som förnekar Kristus Jesus har kommit i mänsklig gestalt (doketismen, se Johannesbreven), villolärar som av olika skäl tar bort de moraliska buden (se bl a 2 Pet, Jud, Upp 2-3), olika blandningar av detta mm. Med tiden blir det nödvändigt för den kristna kyrkan att mer tydligt definiera gränserna för vad som var acceptabel kristen tro och inte. Det främsta skälet till detta var de risker för religionssynkretism som fanns, framför allt gnosticismen.

Precis som Johannes i 1 Joh 4:1-6 och 2 Joh 7-11 tvingas sätta ner foten ordentligt och tydligt deklarera att den som inte har rätt lära om Kristus är en bedragare, så var den kristna kyrkan tvungen att göra likadant. Detta skedde successivt allteftersom behovet av tydlig lärodefinition växte. Det Johannes behövde markera mot, var inte ett problem på 300-talet, utan då var det andra villoläror man måste markera mot. Arius, som var en äldste i Alexandria, var en lärd man som var starkt påverkad av den romerskt-hellenistiska tidens tänkande. För honom var det otänktbart att Sonen skulle vara Gud på samma sätt som Fadern är Gud. Utifrån den grekiska hellenistiska filosofi som var förhärskande då, drog han den slutsatsen att Sonen måste vara skapad av Gud. Låt vara den högsta av alla skapade varelser, men dock skapad i tiden. De kristna som då var mer bibliska i tanken insåg då genast att Arius tankar på många avgörande sätt stred mot de heliga Skrifterna och mot den lära som man hade fått från apostlarna. Utifrån denna bibliska övertygelse mejslade man successivt fram den trosbekännelse som idag är känd som den nicenska (jag har en flik här på bloggen där denna citeras i sin helhet). Denna bekännelse är medvetet formulerad för att sätta gränser mot den hellenistiska villolära som Arius och många andra på den tiden stred för. De som idag därför förnekar de beslut angående teologin som togs på kyrkomötena i Nicea 325 och i Konstantinopel 381, och i stället förfäktar en lära som är mer lik arianernas, de förespråkar alltså i själva verket en mer hellenistiskt (några bloggare skriver ”paganistisk”) linje. Grupper som Jehovas Vittnen och andra är ju inne på den linjen. Ironiskt nog verkar det som om en del som berömmer sig av att vara ”hebreiska” är inne på denna hellenistiska tankegång.

På 400-talet fortsatte denna kristna kamp för att bevara den lära som en gång för alla givits de heliga. Då var det inte frågan längre om att strida för tanken att Jesus faktiskt är både Gud och människa, utan då mer om att försöka slå fast att han verkligen var sann Gud i sann bemärkelse och likaledes sann människa i samma bemärkelse som vi är människor. Dvs, Jesus var inte någon gudochmänniskamix som varken var riktigt Gud eller riktigt människa. Han är Gud lika mycket som Fadern är Gud, men han är lika sant mänsklig som vi. Det är detta som kyrkomötena i Efesus 431 och Kalcedon 451 handlar om. De Johannestexter jag ovan anfört är egentligen en tydlig markering om hans sanna mänsklighet, medan Joh 1:1-18 är en tydlig markering om hans gudomlighet. Men eftersom bibeltexter av det slaget ofta vrängs än hit och dit av dem som är villolärare, så fanns det ett behov att i mer kortfattad och specifikt uttalad form markera gentemot olika typer av villolära. Och återigen, de som inte gillar eller vill acceptera dessa kyrkomötetsbeslut ställer sig egentligen på hellenisternas sida.

Om vi gör ett litet avbrott här i dogmhistorien och kikar på utvecklingen i övrigt, så ser vi att den kristna församling som grundats i Apostlagärningarna fortsätter sin existens. Den är lika lite felfri och fullkomlig nu som förut, men den lever vidare. Och så fortsätter det under de århundraden som följer. Vi som lever i vår tid tenderar ju ofta att förfasa oss över hur tidsbundna de kristna från förr var, hur mycket barn av sin egen tid de var. Men, är det någon som tror att kristna om 200 år skulle ha någon annan uppfattning om oss? Så kyrkan lever vidare, ofta väldigt tidsmässigt påverkad, men det är fortfarande Guds församling. Villoläror kommer och går, en del kanske lever vidare, de moraliska snedsprången lever vidare, men det är fortfarande Guds församling.

Successivt sker det en splittring mellan å ena sidan den västliga delen av den kyrkliga världen som hade sitt gemensamma språk i latinet och som ofta såg biskopen i Rom som sin ledare (åtminstone till viss del), och å andra sidan den östliga delen av den kyrkliga världen som inte var lika enhetlig i kyrkospråket men likväl hade mycket annat gemensamt. År 1054 skedde en ömsesidig bannlysning mellan biskopen i Rom och hans motsvarighet i Konstantinopel. På 1500-talet skedde ytterligare en massiv splittring i kristenheten, då de kristna som ansåg den reformation som leddes av män som Luther, Calvin, Zwingli m fl, somväldigt riktig, tvingades bort från den kyrkliga gemenskapen med biskopen i Rom och hans anhängare. Först härefter kan man i viss mening tala om den katolska kyrkan som ett samfund för sig.

Men trots alla dessa strider, villoläror, moraliska snedsprång, maktkamper, elände, splittringar så har Guds församling alltid fortsatt sin existens. Gud har alltid haft en kyrka, han har alltid haft människor som varit frälsta och rättfärdiggjorda genom sin tro på honom. Och exakt hur mycket av villolära och moraliska snedsteg och maktkamp man ska ha gjort sig skyldig till innan Gud slutar räkna en som rättfärdig och såsom medlem i hans församling, det får vi nog inte veta förrän i den kommande världen.

Men, för att anknyta till rubriken, eftersom jag tror på att Gud alltid haft en församling över hela världen (det sistnämnda mer och mer bokstavligt med tiden), så är ju jag i viss mening katolik, även om jag normalt inte springer runt och använder den termen om mig själv. Idag används ju termen också som samfundsbeteckning och jag vill ju inte förvirra någon till att tro att jag underkastar mig påven i Rom eller ber till helgon. Och eftersom jag ser mig själv som medlem i den världsvida kristna församling som Gud skapade i Nya testamentets tid och som han bevarat genom alla dessa århundraden, så ser jag allt som hänt fram till nu i det perspektivet. Jag ser därför på de biskopar och andra som samlats i de fornkyrkliga koncilierna och  som successivt formulerat treenighetsläran och kristologin, som min bröder och mina företrädare i kampen för att bevara den sanna tron gentemot hellenistiska villolärare och andra. Jag gör likadant själv, fast kanske inte på historiskt sett lika hög och betydelsefull nivå. Varje gång någon inte nöjer sig med bibelcitat, utan frågar vad det betyder och hur det ska tillämpas och jag försöker svara, så sysslar jag ju egentligen med samma verksamhet. Jag förklarar och försvarar evangeliet. Jag kommer förmodligen att bedömas som lika lite eller lika mycket tidsbunden som alla andra i efterhand. Men det är inte mitt bekymmer. Det är Gud som ska döma mig. Men poängen är: Jag måste själv som pastor förklara bibeltexterna. Jag måste förklara och ibland försvara. Jag måste ibland säga vad som är fel och vad som är rätt. Jag måste ibland markera gentemot vad som är villolära i vår tid. Osv.

De som tror sig något vara och som sitter och bedömer den tidiga kristna kyrkan utifrån sitt snäva nutidsperspektiv och ibland utifrån ett överdrivet konspiratoriskt och misstänksamt perspektiv, de borde tänka om. Antingen är man för Gud och hans församling eller inte. Antingen är man för Kristus eller inte. Om man är för Kristus, kan man inte vara emot hans församling. Man kan ropa på reformation, man kan kritisera sådant som är fel, men man måste ändå inse att om man är i Kristus, så är man i hans församling. Och då måste perspektivet vara annorlunda. Som kristen är jag kallad att försvara och befästa evangelium!

Det finns ingenting i den kristna kyrkan ibland tragiska historia som kan ändra detta. Det finns ingenting i de ibland horribla antijudiska ord och handlingar som den kristna kyrkan gett uttryck för, som berättigar ett återfall i vare sig gamla judekristna eller hellenistiska villfarelser. Vare sig villfarelsen kom från judiskt eller hedniskt håll, så blev den bekämpad på NT:s tid (tänk på den judekristne aposteln Paulus brev till kolosserna) och så bör det vara nu också.

Som alla läsare förstår, så är detta inlägg delvis också ett inlägg i övrig bloggdebatt: a b

Tillägg: Twingly jobbar ibland irriterande långsamt, men missa inte mitt senaste inlägg om apostoliska nätverk.

33 reaktioner till “Visst är vi alla katoliker!”

  1. Visst är det ett fantastiskt vittnesbörd om Guds verk att vi faktiskt fortfarande har en kristen kyrka, som dessutom aldrig varit större än nu. Möjligheterna till kaos och total söndring har varit oräkneliga under hela kyrkans historia, ändå håller den samman 2000 år senare.

    Allt gott

  2. Jag anser min fråga besvarad.

    Detta var frågan:

    “En seriös frågeställning som du skulle kunna fundera på litet grand är: Var fanns de rättfärdiga mellan år 100 och år 1970? Vad kallades dom. Vilka spår efterlämnade de? Hur levde de? Vad trodde de?”

    Tack!

    /Kjell

  3. Mikael Karlendal: ”Visst är vi alla katoliker!”

    – Nej! Inte ens en protesterande katolik! 🙂
    Var välsignad i alla fall!

  4. Jaha var finns nu denna kyrka (osynlig eller.he he) det judekristna är fel skriver du…jaha men då får vi väl spola paulus lära helt då.ha ha . Lika bra att bli romersk-katolsk fullt ut då..för du är väl stolt att va hednakristen!? Dem första kristna var en gren av judendomen! Det sanna israel där hedningar blivit inympade! Dem höll sig till brödbrytelserna och samlades varje sabbat. Ref/källa Apostlagärning

  5. Ja, Mikkael Karlendal, du och jag representerar ju olika kyrkotraditioner, med bl.a. olika syn på ledarskapet i kyrkan. Det var därför med stigande förvåning som jag läste ditt inlägg. Med stigande förvåning eftesom vi är överens om så mycket- Men detta bekräftar ju å andra sidan, att personer som har en fast förankring i den traditionella kristna tron – även om, de tillhör olika kyrkliga traditioner – inte tolkar Bibeln lite som det passar dem själva. Utan som ”main stream” kristendom alltid har uppfattat Guds ord. Och att oenigheten i de samfundsskiljande frågorna (t.ex dopteologin) gäller sådant som inte blev riktigt utrett under fornkyrkans tid. (Alternativt att det blev riktigt utrett, men att dokumentationen därom har gått förlorad under förföljelserna mot kristna under de tre första århundradena).

    Jag har själv provocerat katolikerna med att påstå att Svenska kyrkan (som samfund) är Sveriges enda katolska kyrka. Men i vidare bemärkelse står den allmänneliga (katolska) kyrkan över samfundsgränserna – det har du alldeles rätt i. Men varken Katolska kyrkan (i Sverige) eller pingströrelsen kan göra lika stora anspråk på att vara ”katolsk” som Svenska kyrkan. Vad som emellertid solkar ner Svenska kyrkan som en ”katolsk” kyrka är det utbredda avfallet från den ”allmänneliga” kristna tron.

    Vad som utmärker en ”katolsk” kyrka är att den saknar gränser i både tid och rum. Den är en gemenskap inte bara med kristna i andra samfund och andra länder, utan också med andra generationer än de nu levande. När vi diskuterar ”demokrati” i kyrkan, kan det inte bli en verklig ”demokrati”, om inte de tidigare kristna, nu avlidna generationerna, får komma till tals.

    Jag måste emellertid tyvärr rätta dig på en punkt: Den korrekta översättningen till svenska av ordet ”katolsk” är inte ”allmän”, utan ”allmännelig”. Det är inte olika former av samma ord. Må vara att de har snarlika betydelser, men dock inte exakt samma betydelse. ”Allmän” betyder 1) Gemensamt ägd, tillhörig den ”allmänna” (offentliga) sektorn, och 2) Vanlig, exempelvis Vargen har åter blivit allmän i Sverige.

    Ordet ”allmännelig” syftar snarare på en icke formaliserad (åsikts-)gemenskap, som inte med nödvändighet behöver vara vanlig. Ordet förekom i den politiska debatten före demokratin och opinionsinstituten, som benämning på den verkliga folkmeningen (som alltså då var föga kartlagd av de politiska makthavarna), men har nu kommit ur bruk i icke-kyrkliga sammanhang. Naturligtvis kan man se den kraftiga expansionen av frikyrkliga rörelser under speciellt andra hälften av 1800-talet som ett uttryck för den allmänneliga kristna tron. Men uttrycket kom ffa att lanceras av Gustaf Aulén, som senare blev biskop, under början av 1900-talet som en programförklaring för Svenska kyrkan, som en syntes mellan svenskkyrklig tradition och folklighet, med viss udd riktat mot frikyrkorna.

    Idag, tycker jag, att ordet ”allmännelig” är en bra benämning på den tro som vi i Svenska kyrkan har gemensam både med tidigare generationer i vår egen kyrka, och med andra kristna samfund i Sverige och världen. Den mening som idag förespråkas av majorteten i Svk:s ledande organ är däremot inte ”allmännelig”, utan är möjligen ”allmän”. (Men även det är tveksamt.)

    Det är min innerliga önskan att Jesusmanifestationen även i fortsättningen ska manifestera den allmänneliga kristna tron.

  6. MK skriver att 1 Joh 4:1-6 skulle vara en tydlig markering av hans mänsklighet och visst är det så men jag menar att de i ännu högre grad är en markering av hans gudom liksom i Joh 1:1-18.

    I bekännelsen att Jesus är Messias kommen i köttet i 1 Joh 4:2-3 förutsätts även det som sägs i 1 Joh 1:1-2 :
    Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss

    och i 1 Joh 2:22-23:
    Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.

    I det senare samanhanget framgår det vad det innebär att förneka att Jesus är Messias: att förneka att Jesus är Sonen, underförstått Gud. Den som förnekar detta han förnekar även Fadern.

    Ser man till hela sammanhanget i 1 Joh och inte enbart till 1 Joh 4:2-3 framgår det alltså, menar jag, att bekännelsen till Jesus som Messias även innesluter tron att han är Sonen, d v s Gud.

    1Joh 4:2-3 Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.

    Att bekänna att Jesus är Kristus som kommit i köttet är ju detsamma som sägs i Joh 1:14.
    Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

    D v s Ordet, som i Joh 1:1 sägs vara Gud, blev kött, människa, och tog sin boning, tältade, (hebr shakan varav shekina kabod, shekina glory kommer ifrån) bland oss. Eller som Paulus uttrycker det i 1 Tim 3:16

    Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han (GUD) som blev uppenbarad i köttet,

    Även Rom 9:5 är snarlikt:
    De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

    Dessa versar är alltså snarlika 1 Joh 4:2, vilket sannolikt talar för att Joh där lägger samma betydelse som i Joh 1:14 eller som Paulus i 1 Tim 3:16 eller i 1 joh 2:22-23. Den ande som inte så bekänner Jesus sägs här inte vara från Gud utan vara antikrists ande.

    Senare kom ju gnostiker även att förneka Jesu mänsklighet men det var ju inte detta som primärt avsågs med dessa verser även om det natvis är inkluderat. Nej primärt menar jag att det handlar om dem som förnekar att Jesus är Gud, Sonen.

  7. En mycket bra artikel.

    Enligt Nicaenska trosbekännelsen skall DHA tillbedjas och äras.

    Tacksam för ett bibelord som klart uttrycker att DHA skall tillbedjas.

  8. Dom första kristna (katolikerna) gick till Templet i Ierusalem, firade Sabbat enligt Traditionen och firade dessutom uppståndelsens dag som är Söndagen.
    När man inympar så skär man bort en gammal del och sätter in en ny. Alltså tog man bort dem som praktiserade judendom och satte in dem som praktiserade katolicism i trädet (jämför med; Jag ÄR vinstocken, ni är grenarna). Iesus visar mycket tydligt att praktiserande av judendom i sej inte betyder uppfyllande av lagen. Efter Iesu köttblivande genom den Saliga Jungfrun så skars det gamla bort som inte längre ”gav rik frukt” och istället inympades de nya skotten i trädet/vinstocken för att bära rik frukt. Innan Iesus hade judendomen varit Guds träd, men genom Iesus inympades bara dem som hade tagit emot Honom/Iesus i dopet. Omskärelsen var alltså inte längre nödvändig och inte heller ett hinder, judar som ville bli inympade i det träd som deras förfäder tillhör fick nu möjlighet att bli delar av den Kyrka som hela judendomen syftade till. Därför hade profeterna sin tid och även judendomen, men nu är den judiska lagen uppfylld av Gud Själv och har istället gett oss Andens Lag som uppfylles genom emottagande av den Helige Ande och samverkan med samme Ande i Kärlek till Gud och nästan. På detta sätt så kan alla sant kristna kallas för judar och med större rätt sägas vara en del av den förkristna judendomen, än vad den eftermessianska judendomen är. Lagen är uppfylld och nycklarna som binder och löser är givna åt Petrus, därför är iaktagande av Petrus instruktioner också nyckeln för den som har ”byggt sitt hus på den fasta klippan” som är Iesus och enligt Iesus även Petrus (”Du är Petrus/Kefas och på denna klippa”).
    Eftersom att Iesus Själv är Herre över Sabbaten och har gett Sin Auktoritet till Petrus så kan vi förtrösta på att Petrus har Gudomlig sanktion att förvalta Vägen, Sanningen och Livet även när det gäller det gammaltestamentliga sabbatsbudet.

  9. MK skriver: ”Idag används ju termen också som samfundsbeteckning och jag vill ju inte förvirra någon till att tro att jag underkastar mig påven i Rom eller ber till helgon.”

    Bra att du skrev det, annars skulle man kunna tro att du ville ha ekumenik på bekostnad av sanningen.

  10. Tack för historie lektionen 🙂 – de som är intresserad att fördjupa sig ytterligare i historien- så kan jag anbefalla denna dokmentär:

    – som går lite igenom Guds nåd genom historien.

    Själv har senaste tid strid om Jesus varit delvis sund för mig. Jag har fått ompröva många tidiga ställningstaganden. T.ex har jag inte sätt Romersk katoliker som mina kristna syskon innan, men om man ställer t.ex MFS på ena sidan och RKK på andra sidan- så är det helt uppenbart att jag personligt delar extremt mycket mer med RKK än vad jag gör med MFS, speciellt när det kommer till Niceanska trosbekännelsen (som jag själv anser- är ett absolut minimum att bekänna sig till om man är kristen).
    Så senaste dagarna har jag funderat mycket på frågan ”vem är mina kristna syskon”, tidigare har jag sett de som delar samma grund som mig själv (t.ex skriften allena, tron allena, nåden allena…)- som mina syskon, men jag undrar om det inte är nödvändig att utviga perspektiven något (även om jag tidigare har gjort skillnad på vilka som är kristna (de som t.ex tror/bekänner såsom utformad i niceanska trosbekännelsen)och trossyskon (”en tro, ett dop, en Herre”).

    Tack för ett intressant blogginlägg- som hjälpte åtminstone mig själv i de frågor jag brottas med just nu.

  11. Sanct Clemens, var har du hittat underlaget till den sagan? Inte i Bibeln i alla fall.

    ”Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte.” Rom. 11:1

    ”Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de avomskärelsen? 2 Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem.” Rom. 3:1-2

    Pastor Karlendal, skriver du under den helige Clemens inlägg?
    Mvh

  12. [Religionssynkretism] vs. [Andens synkretism]
    ……………………………………………………..

    Vad ar Guds ‘ekklesia’/’kehila’/’forsamling’/’kropp’/’familj’?
    -De som leds av Guds Ande, Sanningens Ande enligt:

    Rom.8:14
    ”Alla som leds av Guds Ande ar Guds barn.”

    1 Kor.12:12
    ”Med en och samma Ande har vi alla dopts att hora till en och samma kropp, vare sig vi ar judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fatt en och samma Ande att dricka.”
    ……………………………………………………..

    Vad ar grunden for Guds forsamling?
    -Jesus Kristus sjalv enligt:

    1 Kor.3:11
    ”Ingen kan lagga en annan grung an den som redan finns,
    och den ar Jesus Kristus.”
    …………………………………………………..

    -> Andens synkretiserande vag ar smal.
    -> Religionssynkretismens vag ar bred.

    Mvh/ Elisabeth H-L

  13. Mikael, visst har provokation sin nytta när saker rostat fast.

    Men i likhet med SÅ anser jag nog att det vilar ett ansvar på den som ”provocerar” att även deltaga i uppföljningen.

    Alltför galna missförstånd behöver korrigeras.

    Ersättningsteologin blir lätt en hydra som sticker upp nya huvuden när man hackar av ett av de gamla.

    Menyläsning av Skriften, männsikodyrkande av både levande och döda, förmenta successioner, exklusivitets-tänkande, andlig GPS istället för Guds bud, Guds bud lästa ur sitt fulla förband …..

    Det finns ingen ände på möjliga missförstånd efter 2000 år av köttslig kreativitet.

    Din personliga närvaro i kommentar-tråden behövs.

    /Kjell

    1. Kjell, jag ska försöka närvara i diskussionen. Det går givetvis inte att svara på allt, det hinner jag inte. Och en del saker ska jag ta lite mer seriöst i inlägg framöver. Men jag vill slå fast några saker här:

      1. Med utgångspunkten att Gud haft sin församling på jorden i alla århundraden, så är jag trots detta mycket kritisk mot mycket som skett i trons namn. Jag anser att det från fornkyrkans tid och fram över medeltiden skedde mycket som definitivt måste klassas som villfarelse enligt Bibeln. Dit hör påvens ställning, helgonens roll, Mariadyrkan, avlat, reliker, transsubstantiationsläran, celibattvång för präster mm. En del av detta genomgick en måttlig reformation under 1500-talet (tänker på den s k motreformationen här), men inte tillräckligt. Men, det faktum att män som Luther och Calvin kommer till en levande och personlig kristen tro i denna kyrka och grips av reformidéer trots allt, talar för att Gud haft en kyrka hela tiden inom den synliga och oreformerade kyrkan. Luther och Calvin hade förmodligen många sympatisörer inom den påveledda kyrkan som inte tog steget fullt ut och anslöt sig till reformationen. Jag anser att den romerskt-katolska kyrkan av idag, och även de ortodoxa kyrkorna, är i stort behov av genomgripande reformation. Den roll som helgon, Maria och ikoner spelar, t ex, är inte acceptabel ur biblisk synvinkel.

      2. Jag är definitivt motståndare till all form av ersättningsteologi och anser att all kyrklig förföljelse av judar är grovt felaktig och syndig, oavsett hur den motiverats. Den kristna kyrkans ursprung är tron på en judisk messias och alla de första kristna var judar.

      3. Av den ovanstående punkten ska man dock inte dra de vittgående slutsatser som en del personer idag gör. Judar kan endast bli frälsta genom att omvända sig och tro på Herren Jesus. Kristna som inte är av judisk börd behöver inte hålla Mose lag. Paulus for inte runt och lärde judar att sluta hålla Mose lag, men han lärde inte heller att de måste fortsätta att hålla Mose lag. Nya testamentets skrifter skrevs ursprungligen på grekiska. Jesus kanske t o m talade grekiska ibland. Förmodligen talade han dock arameiska i huvudsak. Talet om inympning i olivträdet har drivits för långt och in absurdum. Jag tror att Gud fortfarande har en plan för Israels folk och land. Jag tror att hela Israel, att alla judar, en dag ska erkänna att Jesus är Messias. Jag tror att vi kristna som är av icke-judiskt ursprung och de kristna som är av judisk börd tillsammans utgör Guds församling och Guds folk, men att det fysiska Israel fortfarande är det också, och att de sistnämnda en dag också ska bli frälsta. Treenighetsläran är en biblisk lära. Uppenbarelsen om Jesus är viktigare och mer central än Mose lag. Mose lag står under Jesus.

      4. En poäng med min ”provokation” i ovanstående inlägg är att markera mot och visa att det finns mycket i bloggvärlden idag som gått alldeles för långt, som blivit alldeles för överdrivet. Det är korrekt att kyrkan varit för antijudisk och att ersättningsteologi är fel och att vi måste läsa mer i GT och förstå NT:s judiska bakgrund (dvs dess historiska judiska bakgrund och inte utifrån nutida kvasijudiska teoribildningar). Men vi ska inte hoppa i det andra diket och vi ska inte behandla all kristen historia mellan NT:s tid och vår egen som om det var en annan och fientlig religion. Som en reaktion på det antijudiska dike som den kristna kyrkan i stort befunnit sig i under en längre tid, så har nu somliga grävt ner sig ännu mer i ett annat dike. Och det är självklart inte bra.

      5. Lars F, du har nog rätt i att jag var lite slarvig i ordvalet ”allmän” i stället för ”allmännelig” när jag skrev mitt inlägg. Men jag tror att det i texten och i citatet från Apostolikum ändå framgår att jag menar som du. Egentligen borde jag snarare ha använt ordet ”universell” eller något liknande, som det är översatt i den översättning av den nicenska trosbekännelsen jag citerar under egen flik här på bloggen.

      6. SÅ, du ställde en fråga om vad jag ansåg om en kommentar. Jag tror att du av denna kommentar kan se att jag tänker lite annorlunda än den kommentatorn.

  14. Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn skriver:Vad är Guds‘ekklesia’/’kehila’/’forsamling’/’kropp’/’familj’?
    -De som leds av Guds Ande, Sanningens Ande enligt:
    Rom.8:14
    “Alla som leds av Guds Ande ar Guds barn.”

    – Tack Elisabeth, jag är med dig! 😉

  15. MK skriver
    Av den ovanstående punkten ska man dock inte dra de vittgående slutsatser som en del personer idag gör. Judar kan endast bli frälsta genom att omvända sig och tro på Herren Jesus. Kristna som inte är av judisk börd behöver inte hålla Mose lag.

    Jag är förmodligen korkad men jag är osäker på vad du menar med ovanstående formulering. Menar du att man inte kan dra nedanstående slutsatser eller menar du att man kandet?

    a) Judar kan endast bli frälsta genom att omvända sig och tro på Herren Jesus.

    b) Kristna som inte är av judisk börd behöver inte hålla Mose lag.

    1. Christian, jag ber om ursäkt att jag skrev otydligt! Jag menar att judar endast kan bli frälsta om de omvänder sig och tror på Jesus, som t.ex. Petrus säger i sin predikan i Apg 2. Jag menar också, att det är fel om man försöker införa Mose lag som lag över kristna av ickejudiskt ursprung. Paulus lärde inte judar att de skulle lämna Mose lag, men å andra sidan sade han inte heller att de skulle fortsätta att hålla fast vid den. Av t.ex. Galaterbrevet framgår ju att han själv kände sig väldigt fri i förhållande till matreglerna och att han skarpt kritiserade andra judekristna som Petrus och Barnabas som tänkte som han men inte våga praktisera det som han.

  16. Ja då är vi överens. Instämmer i ovanstående 2 slutsatser a) och b).

    Gal 2:14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: ”Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?”

  17. Som historiskt intresserad är det härligt att få en exposé över kyrkohistorien på några korta rader(det är ju ändå en sammanfattning av många hundra år). Det är en springande punkt att inse att det mellan 300talet och 1800talet faktiskt fanns en Guds församling, att medeltiden inte var mörk. Ser vi tillbaka på alla de mer eller mindre konstiga uppfattningar som existerade så kan man tycka att detta aldrig kan vara mina kristna syskon. Det är här trosbekännelsen, sammanfattningen av kristen tros grunder, är så viktig. Gud måste alltid ha haft en församling, det kan aldrig ha funnits en församlingslös period, det är ologiskt. Så trots korståg, drakoniska kroppsstraff utgående från Mose lag, relikskrin och avlatsbrev, men också trots karismatiska överdrifter som att spela full eller låta som djur, så är de som ställer upp på trosbekännelsen mina kristna syskon. Många sammanhang i behov av reformation, inträngande frågor, skarpa avståndstaganden, men vi ser att detta redan fanns på NT’s tid.

  18. Mikael K.
    Tack för ytterligare ett bra blogginlägg! Helt underbar uppgörelse med:
    De som idag därför förnekar de beslut angående teologin som togs på kyrkomötena i Nicea 325 och i Konstantinopel 381, och i stället förfäktar en lära som är mer lik arianernas, de förespråkar alltså i själva verket en mer hellenistiskt (några bloggare skriver “paganistisk”) linje. Grupper som Jehovas Vittnen och andra är ju inne på den linjen. Ironiskt nog verkar det som om en del som berömmer sig av att vara “hebreiska” är inne på denna hellenistiska tankegång.

  19. ”Frälsningen kommer från judarna”. De andliga rötterna till tron på Messias kommer från det judiska folket. Det är från rötterna som den näringsrika saften kommer som ger tillväxt. Vi måste återupptäcka dessa rötter i vår tid.

    Det är bristen på denna andliga näring som Kyrkan nu i ett medvetslöst tillstånd vill plötsligt hävda sin hemvist bland döda helgon som den Katolska Kyrkan gärna tillbeder. Medeltidens mörker svävar över kristenheten som ett svart spöke. Lewi Pethrus skulle aldrig, aldrig tänka tanken på att förlika sig med en sådan typ av Kyrka.

  20. Pastor Karlendal: ”De som idag därför förnekar de beslut angående teologin som togs på kyrkomötena i Nicea 325 och i Konstantinopel 381, och i stället förfäktar en lära som är mer lik arianernas, de förespråkar alltså i själva verket en mer hellenistiskt (några bloggare skriver “paganistisk”) linje. Grupper som Jehovas Vittnen och andra är ju inne på den linjen. Ironiskt nog verkar det som om en del som berömmer sig av att vara “hebreiska” är inne på denna hellenistiska tankegång.”

    – Detta missar målet om det är adresserat till messianska troende som vi i MFS. En trad. judisk gudsbild med tillägg att Yeshua är Messias den Levande Gudens son har inget med hellenism att göra. Att vara ”Guds son” med biblisk/judisk förståelse är inte detsamma som Gud Sonen i kristen teologi. Guds son är en titel som har med position och makt att göra och som också under andra templets tid var en messiansk titel. ”Messias den Eviges son” var ett etablerat messianskt begrepp, som vi också kan se av översteprästens ord vid rättegången mot Yeshua.
    Mvh

  21. Mikael Karlendal; Om jag förstår dig rätt så menar du att församlingen föddes på pingstdagen i Apg 2. Har jag uppfattat dig rätt?

  22. Vagen till ”medborgarskap” i ”de heligas samfund” / ”Guds forsamling” ar och forblir oforandrad.

    Jesus sa: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

    [Ingen] = [Ingen]

    Villfarelser och villolaror kan komma med ‘hebreiska’ saval som med ‘hellenistiska’/ ‘paganistiska’ fortecken.

    Jesus forsprakade inte nagon tva-vagsteologi.

    Jesus presenterad sig som ‘Vagen’ (singularis, bestamd form).

    Porten ar trang och Vagen ar smal men leder till ratt destination:
    blodskopt ”medborgarskap” i Guds rike.

    Mvh/ Elisabeth H-L

  23. Eftersom att det är jag som tydligen har propagerat för ”ersättningsteologi” så måste jag väll också försvara förföljelser av judar (menar Mikael Karlendal etnisk grupp eller religiös tillhörighet?), villfarelse enligt Bibeln. Dit hör påvens ställning, helgonens roll, Mariadyrkan, avlat, reliker, transsubstantiationsläran, celibattvång för präster mm.
    Som ni märker så är det även mer ”villoläror” som jag försvarar.
    Nu till något lite mer matnyttigt; givetvis så behöver jag varken försvara judeförföljelser eller diskutera republiken israels politik.
    Det är mycket åsikter som jag indirekt ska skuldbeläggas för enligt vissa skribenter. Dock så hävdar jag med emfas att endast det jag uttryckligen skrivit bör hamna på mitt konto.
    Givetvis så förstår jag inte vad Iesu språkkunskaper kan ha med ”ersättningsteoligi” att göra. Inte heller kan jag utläsa från mitt inlägg att Gud (enligt mej) inte skulle ha en plan med Abrahams barn.

    Eftersom att du hävdar att judar måste komma till tro på Herren Jesus (omvända sej) för sin frälsnings skull så tycks det inte vara så mycket värt med det trädet?
    Varför skulle vi vilja tillhöra ett träd som inte har med frälsningen att göra?
    Varför skulle Gud vilja inympa oss i ett träd med en massa oomvända judar som inte blir räddade förens de också har ”kommit till tro” och kanske även döpts?
    Nu är det ju så att vad ympning innebär är ganska lätt att ta reda på, och bilden har ett syfte för att markera den radikala förändring som skett i och med Guds Offer för hela världens synd.
    Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande(Joh 3:3).

    Till de judar som trodde på honom sade Jesus: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” De sade: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader.” De svarade: ”Vår fader är Abraham.” Då sade Jesus: ”Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig – den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. Ni gör er faders gärningar.” Då sade de: ”Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan.” Jesus svarade: ”Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte. Kan någon av er bevisa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig då inte? Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader Joh (:32-47).”

    Iesus hade tydligen inte så mycket till övers för varken Abrahams barn eller dem som praktiserade judendomen (och tendensen är den samma i alla Evangelierna).

    Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek (Joh 15:1-10).

    Här talar Iesus om att ansa för att maximera skörden, Fadern skär alltså bort det som behöver ansas. Har man inte tagit emot Ordet (som är Iesus) så behöver man skäras bort ifrån Vinstocken/Iesus (som man också blir en del av genom dopet), dem som inte har döpts men var en del av Vinstocken pga sin genetiska samhörighet måste skäras bort därför att genetik är inte en förutsättning för ”rik frukt”, denna goda växt kommer av Andens verk i en människas liv, inte av etnicitet eller avlägsnande av kroppsdelar.
    Denna ”obibliska” lära bygger jag på tro till Iesu Egna Ord.
    Dock finns det inget samband med mina kommentarer och ett förnekande av ickedöptas möjlighet till frälsning. Gud vet och dömmer, inte jag. Vem som verkligen kommer att räddas och inte kan jag inte säga med 100% säkerhet. Jag har endast fingervisningar om hur Gud förväntar Sej att vi ska leva och en förhoppning om att Guds Nåd förmår rädda även dem som inte har döpts och muntligen bekänt Iesus som Guds Son.

    Vad gäller övriga påhopp och fördommar om Kyrkans tro så ämnar jag inte diskutera med dem som själva har bestämt vad Kyrkan ”tror på”. Men om någon önskar få svar på frågor om vad vissa saker innebär eller varför och hur något är möjligt, istället för att i hatisk okunskap fara med rena osanningar så är jag behjälplig efter bästa förmåga. Dock måste jag varna för att jag varken ser Herrens Kyrka som ”den stora skökan” eller obiblisk (hur nu det är möjligt att vara både ”den stora skökan och obiblik samtidigt?” när ”den stora skökan är högst biblisk.), eller att Hon har antikristliga läror.
    Mvh Clemens

  24. Mikael
    Intressant!

    Stämmer det verkligen att ”alla” de första kristna var judar? Hur var det med Longinus, som sägs vara namnet på den soldat som skar upp Jesu sida och som kan ha varit den officer som sade ”Den mannen måste ha varit Guds Son”?

    Men i stort sett är det så klart sant att de första kristna, som regel, var av judisk börd.

    Allt gott!

  25. Jag skulle vilja påstå att friförsamlingen kanske är den som till stora delar burit smörjelsen genom århundradena samtidigt som den förföljts av det etablerade kyrkosystemet.

    Kan t.ex. nämna Valdenserna som vände sig mot kyrkans alla nya läror som: mässoffer, skärselden, ämbetets hiearki, vallfärder, helgondyrkan osv.

    Petrus Valdes predikade bibeln som den avgörande auktoriteten.

    Först när kätteribålen tändes och många valdenser led martyrdöden i Frankrike, Tyskland och Italien lyckades man få tyst på rörelsen.

    Kan också nämnas som ett ex. närmare vår tid, radikalpietisten Thomas Leopold som under 1700-talet satt i fångenskap på olika sätt i 43 år bl.a. på fästningar, intagen på sinnesjukhus. Han dog som fästningsfånge 77 år gammal. Vilken martyr!
    Staten och kyrkan gick här hand i hand.

    Han ansåg att: när dopet sker innan människan är född på nytt, är det en cermoni, liksom nattvarden när den delas ut till ogudaktiga personer. Den officiella kyrka kunde naturligtvis inte tolerera denna syn.

    Jag frågar mig hur mycket gudsfruktan och gudsnärvaro det fanns i den officiella kyrkan.

    Var det verkligen den officiella kyrkan som alltid var bärare av ljusstaken?

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.