Jerusalem, Jerusalem!

Jag instämmer med Alf Svensson, det blir ingen fred om Jerusalem delas mellan judar och palestinier, eller om Syrien återfår Golanhöjderna. Jerusalem är inte vilken stad som helst, Jerusalem är inte Norrköping, Århus eller Esbo, det är något helt annat. EU:s nya linje att Jerusalem ska delas är inte en klok linje och det kommer inte att bidra till någon konfliktlösning.

Om detta skulle man kunna resonera i historiska, religiösa och politiska termer, ungefär som Alf Svensson ovan. Utifrån detta blir det helt orealistiskt att tro att dessa två befolkningar i realiteten skulle kunna leva i fred och dela Jerusalem mellan sig. Historiskt sett så är Jerusalem judarnas, Israels, huvudstad och har så varit i 3000 år, ända sedan kung David erövrade staden från jebuseerna och gjorde den till sin huvudstad. Även om judarna ibland under långa tider har varit fördrivna därifrån, så har de ändå alltid till slut återvänt, och nu sedan 1967 har de den fulla politiska kontrollen över staden igen.

Det s k palestinska folket har ingen sådan historisk anknytning till staden. Araber har bott i staden i många århundraden, islam har härskat över staden i många århundraden, men det har aldrig någonsin existerat en stat kallad Palestina med ett folk kallat palestinier. Ordet Palestina är ett från början geografiskt begrepp, troligen härlett från den grekiska formen för Bibelns namn på folkgruppen filisteer som under gammaltestamentlig tid bodde längs med den israeliska kustremsan vid Medelhavet. År 135 e.Kr när romarna hade slagit ner det sista stora judiska upproret, så bytte man helt enkelt namn på provinsen Judeen, som nu fick heta Palestina. Detta för att slutligt kväsa alla judiska upprorskänslor. Men namnet har alltså aldrig betecknat en stat eller en bestämd etnisk folkgrupp. I landet Israel eller Palestina, om vi ska använda en geografisk benämning, har det genom århundradena bott många olika folk och grupper. Judarna är det enda folk som haft en en stat i större delen av landet och är av nu levande folk det som har varit förknippat med landet längst tid.

När judarna i större omfattning började flytta tillbaka till sitt hemland Palestina (ett geografiskt landområde) så började man allmänt kalla de judar som bodde i Palestina för palestinier. Araberna som bodde där kallades araber. När staten Israel bildades 1948 övergick man av naturliga skäl till att kalla judarna i området för israeler, medan araberna i Israel kallades israeliska araber. De araber som bodde i de delar av landet som nu kallas Västbanken och Gaza och som 1948 erövrats av Egypten och Jordanien, kallades nu palestiska araber (i motsats till de israeliska araberna). Någon gång senare, kanske på 1960-talet, ströks helt enkelt termen arab i beteckningen, och nu hade man alltså något som kallades palestinier och som alltså härefter syftade på araber som härleder sitt ursprung till den nuvarande statens Israels landområde och Västbanken och Gaza. Något år innan sexdagarskriget 1967 då Israel erövrade Västbanken och Gaza, bildades Palestine Liberation Organization (PLO) med syfte att erövra Israel och utplåna den judiska staten och skapa en ny arabstat i området. Begreppet palestinier som före 1948 syftade på en jude boende i det geografiska landområdet Palestina, syftar efter ca 1960 på en arab som bor i den del av landområdet Palestina som kallas Västbanken eller Gaza eller är ättling till sådan eller sådan som flytt från de områden som Israel bildades av 1948. Palestinier som beteckning på en etnisk folkgrupp som företräds av PLO är alltså av relativt nytt datum.

Däremot finns det  för dessa som nu kallas palestinier en lång religiös anknytning till landet och till Jerusalem, nämligen islam. De arabiska muslimska arméerna erövrade hela Mellanöstern inklusive Israel och Jerusalem under 600-talet e.Kr. varefter en omfattande arabisering och arabisk invandring har ägt rum. Med undantag för korsfararperioden på 1100-1200-talet så har islam härskat över hela landet och Jerusalem ända fram till 1917 då först britterna tog över till 1948 då Israels bildades och fick halva Jerusalem. Från 1967 har sedan Israel haft hela Jerusalem.

Inom islam är det en grundläggande tanke som säger att om ett område en gång har blivit muslimsk, så kan det aldrig återgå till att bli något annat. Islam kan aldrig acceptera att ett område förloras för islam. Tillfällig taktiska reträtter, ja. Men, strategiskt,  på sikt, måste det vara muslimskt.

Nu för tiden är det inte det sekulära PLO som är den dominerande kraften bland palestinierna, utan det är de religiösa grupperna, främst Hamas. Deras syfte är inte en slutlig fredlig lösning med två stater – Israel och Palestina – vid sidan av varandra i fred och harmoni med Jerusalem som delad huvudstad. Deras syfter är att helt återfå kontrollen över hela landet. Varje muslim känner så i sitt hjärta, ju frommare han är, desto mer känner han så.

Hur kan man tänka sig att skapa en fredlig lösning på konflikten, med ett delat Jerusalem, med en sådan motpart?

För oss svenskar är hänvisning till en sådan lång historia många gånger helt obegriplig. Vi minns ju knappt det kalla kriget! Men denna långa historia är en blodig realitet i Mellanöstern. Judarna har som folk, som etnisk folkgrupp och som religion, en tydligt samhörighet till landet. Deras nationella identitet är sammankopplad till landet och till staden Jerusalem. Palestinierna har ingen historisk nationell koppling till landet, förutom den som skapats under 1900-talet, men de har en månghundraårig religiös koppling till landet som muslimer. Det kan inte bli någon fredlig lösning utan att man tar hänsyn till historien. Men, samtidigt är det svårt att se att det skulle kunna bli någon jämbördig fredlig lösning överhuvudtaget, eftersom antingen måste judarna backa från hela sin religion och sin historia eller så måste araberna (inklusive gruppen som nu kallar sig palestinier) backa från sin religion islam och dess grundläggande idéer om att landet tillhör islam. Visserligen är de flesta israeler relativt sekulariserade och det finns även sekulariserade bland palestinierna, men historien har djupa rötter trots detta.

Med sådana djupa historiska rötter till konflikten behöver man kanske inte vara religiös för att inse, att det inte bara handlar om bosättningar hit eller dit, utan om något mycket djupare. Faktum är att det pågår en ideologisk, teologisk och andlig kamp om landet och om Jerusalem. Som kristen tror jag inte på någon varaktig fredslösning innan Messias (dvs Jesus) kommer tillbaka. Det behöver dock inte hindra att man försöker sig på temporära lösningar på praktiska frågor som kan bidra till en fredligare och tryggare atmosfär. Men förslag som går ut på att Israel ska backa från militära och strategiska positioner, lämna delar av Jerusalem, osv, kommer inte att leda till något gott. Konflikten är av mycket djupare karaktär än så.

9 reaktioner till “Jerusalem, Jerusalem!”

  1. Jag tycker ni skall lyssna på de Palestinska kyrkoledarna har att säga: Ockupationen en synd mot Gud http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/12/lyssna-pa-palestinierna-del-2.html
    I stället för e mest fanatiska kristna sionisterna menar att en fredsprocess mellan Israel och palestinierna är upptakten till antikrists ankomst och att Israel bör använda kärnvapen till att utplåna alla palestinier, inte bara Hamas. Denna irrlära har dödliga konsekvenser.

  2. Nej det är inte en synd emot Gud. Struntprat! Herren har själv lovat det judiska folket landet! Hans löften gäller i evighet!

    Om de Palestinska kyrkoledarna läste sin Bibel så skulle de förstå att det finns inte stöd i ordet för en delning av landet. Om man som kristen försöker tvinga fram en sådan lösning i strid mot Guds löfte, ja då gör man sig till Guds fiende.

    Att ställa sig på samma sida som de som, vill utplåna varenda jude från Israel är tragiskt.

    Är du verkligen så Naiv Dmmb? Förstår du inte att du slåss emot Guds löften och Guds eget egendomsfolk?

    VAKNA innan det är försent!

  3. Från Atlethia:

    ”Patriarkernas, biskoparnas med fleras manifest om sanningen i Israel-Palestinakonflikten är en kyrklig partsinlaga med antiisraeliskt klarspråk.

    Manifestet talar om ‘rättvis’ fred. I samband med ett Sverigebesök av den lutherske biskopen i Jerusalem Munib Younan – en av huvudförfattarna till Manifestet – skriver Sven Reichmann:

    ”Younan eftersträvar alltså ett utplånande av Israel som judisk nation. […] Nyckelordet i sammanhanget är dock att freden och försoningen skall vara ‘rättvisa’. A just peace – är målet. […] Att resultatet blir just Israels utplåning är lätt att inse när man väl förstått vem som är anklagad och vem som är åklagare. Hamas och PLO har bägge just Israels utplåning som en evig förpliktelse inskriven i sina stadgar.”

    Den f.d. terroristen muslimen Hamid Tawfik har följande budskap till Israel:

    ”Israel och det judiska folket är en stor nation. I de mycket svåra tiderna av historien, när nazisterna kastade ert folk i gaskamrarna, då lyckades ni komma ut ifrån detta. Ni lyckades bygga en stor nation som respekterar de mänskliga rättigheterna. Låt inte ert land besegras av barbarism. Slåss för landet. Använd varje taktik ni kan, militärt, utbildning, ideologiskt, psykologiskt för att stå emot dess terrorism. Lita på det folk som byggde denna stora nation att hon kan bevara den och göra vår värld bättre. Lita på att ni kan förändra framtiden. Gör aldrig eftergifter till de radikala. Gör man det blir attackerna bara flera. Löftena från de radikala betyder ingenting, och eftergifter till dem betyder grönt ljus för dem att fortsätta sin terror.”

    ”Till sanningens perspektiv hör att Israel-Palestinakonflikten av omvärlden och dess ledande organ FN ses som en politisk konflikt med Israel som boven i dramat. En politisk konflikt söker och ges politiska lösningar.

    Till sanningens perspektiv hör att Israel-Palestinakonflikten ytterst är en andlig konflikt som har sitt ursprung i Abrahams söner Ismael och Isak. En andlig konflikt som denna aktuella konflikt söker andliga lösningar, vilka beskrivs i både Gamla och Nya Testamentet.

    Kyrkornas dilemma tycks vara att de söker politiska lösningar helt utan andliga perspektiv.”

    Just så! Det finns kristna som agerar ”nyttiga idioter” och går Islamisters ärenden vars högsta mål är Israels utplåning. Att verka för att Palestinier inte ska utstå övergrepp är naturligtvis bra, att verka för, som det dokument Dmmb presenterar, är däremot andligt naivt, ja rent av farligt.

    ALLA kristna måste förstå att denna konflikt djupast sett är en ANDLIG konflikt, de som inte förstår det är andligt blinda tyvärr.

  4. ”och han (Gud) bestamde TIDERNA och
    faststallde de exakta GRANSERNA dar de skulle bo.
    Detta gjorde Gud for att de skulle soka Honom”
    Apg.26b-27a

    Gud kommer att fa sista ordet i Mellanosternkonflikten.

    Lat oss be och verka for att manniskor (judar saval som araber) vander sina blickar fran en jordremsa upp till den levande Guden och borjar helhjartat soka Honom.

    Den bestaende friden och freden kommer endast nar FRIDSFURSTEN sjalv far komma in i manniskors hjartan och Gudsrikets far utbredas.

    Gud har en TIDSPLAN men framforallt en FRALSNINGSPLAN!

    Baruch haBah be Shem Adonai!
    Valsignad ar Han som kommer i Herrens namn!

    Mvh/ Elisabeth H-L

  5. Frid!
    Enligt internationell lag sa har palestinierna rätt till en egen stat. Jag tycker att det är oerhört omänskligt att tycka att fördrivning av ett helt folk fran sina liv och sina hem är berättigat! Att ett folk, i detta fall judarna, gör ansprak pa landet gör det knappast ok för de människor som förlorar/förlorat allt pa grund av detta. De har bott där i generationer för att sedan ifrantas sin mark, till och med sina mänskliga rättigheter. Det är inte konstigt att de blir upprörda och vill göra nagot at det!
    Detta är INTE en religiös konflikt, den har fran början handlat om landet i sig. Tyvärr finns det ledare och andra som profiterar pa att framhäva det som en sadan. Islam och judendom ligger INTE i krig med varandra, och jag känner mig smatt chockad över den grova generalisering som skett ovan, i det att författaren menar att:

    ”Deras syfter är att helt återfå kontrollen över hela landet. Varje muslim känner så i sitt hjärta, ju frommare han är, desto mer känner han så.

    Hur kan man tänka sig att skapa en fredlig lösning på konflikten, med ett delat Jerusalem, med en sådan motpart?”

    Nej, vi behöver inte aterfa kontrollen över hela landet. Däremot är en tvastatslösning det bästa i nuläget. Precis som det arbetas för. Problemen är att Israel gang pa gang arbetar mot en fredlig lösning, da man fortsätter att bygga olagligt pa ockuperad mark och driver bort civila palestinier fran sina bostäder. Hur ska fred uppnas pa det här sättet? Det är uppenbart att Israel har som avsikt att ta över hela omradet, da bosättningarna bara ökar och blir större och större. Tillslut kommer det inte finnas nagot palestinskt omrade kvar att förhandla om.
    Som muslim sa känner jag i mitt hjärta en oerhörd sorg över att människor idag far lida pa det här sättet och omvärlden ser pa i tystnad. Och som en parentes; det är inte bara muslimska araber som lider i den här konflikten, utan även era trosbröder, de kristna araberna. Konflikten gör ingen skillnad pa religion och arabernas ansprak pa land handlar om att fa leva sina liv i det som varit deras hem sa länge de kan minnas. Tyvärr verkar det dystert da en tvastadslösning verkar vara langt bort.

    Och nej, andlig konflikt är det knappast. Det lär det inte vara t ex för de som fortfarande bor i tält efter senaste kriget mot Gaza för att de inte far ta in byggmaterial för Israel. För dem och andra drabbade lär konflikten vara en högst pataglig sadan. Det är vi som i var välfärd har lyxen att sitta i vara ombonade hem och kalla den ”andlig”.
    Önskar er en god jul. Sag pa nyheterna att väldigt manga palestinska kristna tyvärr blivit hindrade av Israel att fa delta vid julfirandet i Betlehem.. Ytterligare ett tecken pa ockupationen och att den inte bara drabbar muslimer.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.