St Göran mot kulturdraken

Det har blossat upp en livlig debatt i kultursverige, sedan KD:s partiledare Göran Hägglund skrev en debattartikel i DN den 17/9. På tidningen Dagens debattsida går Maria Küchen till skarpt angrepp mot Hägglund.

Efter att ha läst Hägglunds artikel, har jag dock lite svårt att förstå varför Maria Küchen är så uppretad. Jag tycker nämligen inte att det är självklart att hon borde känna sig träffad av Hägglunds artikel, ej heller hennes man. Såvida inte alla som jobbar inom den s k kulturen, måste se sig själva som ett väldigt tight skrå, och där alla måste försvara alla mot utomstående kritik.

Hägglund kritiserar en sorts vänsterns kulturelit i Sverige som står för en ganska elitistisk syn på vad som är god konst (i vid bemärkelse), en elit som också har en milt överseende attityd till rena hooliganfasoner som de typer av gatuupplopp med allmän förstörelse och våld som vissa ungdomsgrupper på vänsterkanten ägnar sig åt, och ser det som sin kulturella uppgift att provocera vanligt folk genom olika tilltag. Han kritiserar också den förmyndarposition som många på vänsterkanten önskar att staten ska ha gentemot medborgarna. Det finns mycket sunt förnuft i det Hägglund skriver. Som kristen tycker jag det är självklart att även ”kulturen” och ”politiken” ska kunna kritiseras.

Min största fråga är dock inte varför Maria Küchen av för mig obegripliga skäl känner sig träffad och känner att hon måste träda upp till försvar för allt som sker i kultursfären, utan vad tycker tidningen Dagen? Det är trots allt en ganska intressant diskussion Hägglund tar upp, och när Dagens krönikör skriver på debattsidan (hon har av vad jag minns skrivit något liknande tidigare i sommar efter ett tal av Hägglund i samma ämne) och framför kraftig kritik och gör ett tydligt ställningstagande i frågan, då vore det intressant tycker jag, att få veta vad Elisabeth Sandlund tycker. Ty Dagen kan väl knappast ställa sig helt okritiskt på den radikala kulturvänsterns sida! Det är inte bara Svenska kyrkans val som är viktiga att skriva om!

 b     e 

12 reaktioner till “St Göran mot kulturdraken”

  1. Hej hej! Min huvudinvändning mot Göran Hägglund är att han inte alls pratar om Jesus eller kristen tro när han får utrymme i sekulära media. Just nu förekommer han flitigt i radio, TV och tidningar men passar han på att prata om Jesus? Tar han den ypperliga unika chansen att förklara för sekulära väjare vad KRIST i kristdemorkaterna står för? Svaret är NEJ. det gör han inte. Kd:s troende väljare har all anledning att fråga honom varför.

    1. Välkommen till bloggen Maria! Jag håller med dig på den punkten. Helt och hållet! Men, har jag då fattat dig fel för övrigt? Dvs, tycker du trots allt det ligger en hel del i det han skriver för övrigt om kulturradikalismen/kultureliten, och att den kritiken faktiskt kan vara berättigad till stor del?

  2. Självklart ligger det inget i Hägglunds uppkräkningar. Det vill säga, han pinpointar ju det reaktionäras reaktioner på konsten och kritiken – de progressiva krafterna i samhället är ju just till för att föra utvecklingen framåt, vilket är en självklarhet, en ordboksdefinition.
    Människor har kommit till skada i hans värld av ‘eviga värden’ och när modiga människor talar om det, blir Hägglund et al förbannade. Med all rätt. De vill ju inte stå där som kejsaren naken.
    Men har han rätt i att konsten och kritiken är fel ute? Nej naturligtvis inte. Det är hans populism förstås ett exempel på att den inte är.

    Men bara så att det inte råder några som helst tvivel om den saken: angreppen på konstnärerna är gjorda av politiskt strategiska skäl och inget annat. Hägglund fiskar i grumliga vatten. Frågar du din församling nångång hur många som tänkt rösta på Sverigedemokraterna, Karlendal?

    1. Maja, jag är helt säker på att ingen i min församling kommer att rösta på Sverigedemokraterna. Och jag är lika säker på, att bara de som är extremt mycket vänster kommer att tycka att din kommentar är vettig.

    1. Maja, jag är nog inte ensam som undrar över varför just du kallar mig ”mycket tvärsäker”!

      Av tonen i dina kommentarer förstår man att Göran Hägglund varit mycket träffsäker i sin artikel. Hans kritik behövs. Det du kallar ”progressiva krafter” är många gånger inget annat än unkna diktaturkramare och vänsterfascister. Många har kommit till skada i deras värld. Många har drabbats av vänsterpopulismens extrema yttringar. Det finns inget som säger att kultur måste utmana eller bryta ner ”eviga värden”. Varför skulle det vara ett ideal eller mål? Det är eviga värden bl.a. om sammanhållning i äktenskapet, människans värde som Guds avbild, värden som tio Guds bud, som skyddar den enskilda svaga människan från förtrycket av dem som tror sig veta bäst vad ”folket” behöver.

  3. Om man kastar en käpp in i en flock hundar, så tjuter den som blir träffad, säger ordspråket. Det besannas verkligen av reaktionerna på Göran Hägglunds ord. Vad som förvånar mig är att tonen i protesterna är så ohyfsad; den består ju till stor del av invektiv och allmänna rallarsvängar. Man hade kunnat vänta en bättre argumentation av personer som menar sig stå för kulturella värden.

  4. Maja du har ju förstås helt rätt. Göran gör ett mycket beräknande svep med håven. Det Göran söker är det avvisade barnets känsla. ”Inga politiker bryr sig om MIG.” Det Hägglund i sin mycket löst formulerade artikel säger är; ”Jag ser att de att ingen annan ser dig”.

    Mer än den doften lägger han inte i sin håv.

    Sedan är det precis som du konstaterar Maja att förändringar i samhället drivs av små radikala grupper som åtminstone initialt ignoreras eller bespottas av den breda massan. Vad tror ni andra att Klabbarparn och Åsa Nisse hade tyckt om kvinnlig rösträtt, kvinnliga präster, samkönade äktenskap, rasfrågor…

  5. Mikael. Av tonen i Hägglunds reaktion, och din och andras ivriga applåder, förstår man att kulturkritikerna varit mycket träffsäkra i sina analyser. Och det kommer vi naturligtvis att fortsätta med. Fascister kommer inte, som du så lustigt vänder på det, från vänster. KD är ett mariginellt parti som i ett desperat läge fiskar i grumliga vatten.

    Niclas, Klabbarparn och Åsa-Nisse hade inte gjort ett skit för kvinnlig rösträtt och samkönade äktenskap. Det är precis därför Göran Hägglund & Co har slagit sig in på att göra buskis 🙂

  6. Det är intressant när kulturelitens förespråkare (jag säger inte att de ÄR kultureliten)använder Åsa-Nisse och Klabbarparns ev. syn på kvinnlig rösträtt och samkönade äktenskap blir det faktiskt riktigt roligt. I deras förhållande hade dom varit glada att få egen rösträtt. Det hade de säkert nöjt sig med.När det gäller enkönade äktenskap hade dom nog trott är det varit landsfiskalen som driver med dem. ”Ho ho, den landsfiskalen” hade de nog tyckt.
    StigO

  7. Maja, kanske du också har skygglappar, som du borde ta av dig? Jag tror faktiskt inte att särskilt många, om ens någon, medlem i Mikaels församling kommer att rösta på SD. Om de överger kd, som jag tycker att de ska göra efter kd:s alla svek mot centrala kristna värden, så blir det nog andra borgerliga partier som får deras röster. Och kanske sossarna. För visserligen tillhör alla kristna en välbeställd öfre medelklass i Göran Hägglunds inskränkta höglöne-politikervärld. Men du och jag vet att det inte är så i den verkliga världen, där det verkliga verklighetens folk finns.

    Det finns nog många fattiga alliansväljare som har slagit knut på sig själva, och röstat mot sina egna ekonomiska intressen, för att rädda just de kristna värden som kd svikit. Det är ju samma med ”den vita medelklassen” i USA, som stödde Bush i två val. Det är ju i själva verket den vita arbetarklassen i det amerikanska ”bibelbältet”, som är medelklass endast i jämförelse med dem som har det ännu sämre – eftersom det i USA även finns en extremt fattig underklass. Som hittills lyst med sin frånvaro i Sverige, men det är en sådan underklass som den nuvarande regeringen försöker skapa med sina brutala försämringar av de sociala skyddsnäten. Och kd är faktiskt ett av de mer extrema allianspartierna i detta avseende.

    Det här har jag själv upplevt både som privatperson (sista året innan jag blev folkpensionär var en plåga) och som nämndeman i länsrätten, där min uppgift bland annat har varit att i praktiken avslå överklaganden av avslag på socialbidragsansökningar. För att den enskilde har missat att spela in telefonsamtal om att han varit sjuk, när han skulle ha möte med arbetsförmedlingen, eller inte har sökt tillräckligt många jobb som inte finns. Dessa lagar är ren sadism, som alltså utgår från att de enskilda ska utföra förnedrande pseudohandlingar för att meritera sig för försörjningsstöd, i stället för att man ser till behovet av försörjningsstöd. Utan den lilla ersättningen från länsrätten på drygt tre hundra i månaden hade jag väl inte överlevt själv.

    Det som jag vill anklaga kulturvänstern för är att den, i stället för att ställa upp för dem som har drabbats av regeringens klasspolitik, har ägnat sig åt marginella företeelser i samhället, såsom detta med homoäktenskap. Det har ju ingen bäring på de ekonomiska orättvisorna, som är det verkliga politiska sprängstoffet. Men man biter ju inte den hand som man föds av, och kulturarbetarna har väl själva levt i rädsla för att mista kulturanslagen. Minister Hägglunds försök att spela offer för en maktelit saknar motstycke i fräckhet. Hans ärende är att skrämma den svaga, fria röst,som fortfarande finns, till total tystnad.

    Det är emellertid mycket otaktiskt av oppositionspartierna att de inte räknar med de bibel- och bekännelsetrogna kristna som potentiella väljare, utan frotterar sig med den teologiskt högutbildade öfre medelklass, som försöker ersätta den traditionella kristendomen med nygnostiska irräror, exemeplvis professor Jesper Svartvik och ledarskapet i Broderskapsrörelsen – en gång i tiden en rörelse för KRISTNA socialdemokrater.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.