Frälsning av nåd i Gamla testamentet

Det händer ibland i samtal mellan olika männskor, att man glider in på hur en människa blir frälst. Ofta dyker då tanken upp, att det är tur att vi lever i det nya förbundets tid och inte i det gamla. Tankegången ser då i regel ut som sådan, att i gamla förbundets tid (GT-tiden) så var Gud hård och ställde orimligt höga krav på människor för att överhuvudtaget ha med dem att göra och än mindre behandla dem nådigt. På den tiden blev man frälst genom sina goda gärningar och framförallt genom att man höll Mose lag med alla dessa stränga regler. Nu är det helt annorlunda, sägs det, nu blir vi frälsta genom nåd. Nu finns det inga krav på det eller det. Kom som du är, var som du är… Gud är kärlek, han är nådig, han frälser utan krav! De flesta har väl hört om den svart-vita kontrasten mellan Lag och Evangelium! Men hur är det egentligen?

Orsaken till att jag tänker på detta just nu, är att jag sitter och läser Paulus brev till Thessalonike, i vilka det finns många uttryck som går stick i stäv med den ovan beskrivna schablonbilden:

”Och nu, bröder, när ni har fått lära er av oss hur ni skall leva för att behaga Gud – och det är ju så ni lever – vill vi i herren Jesu namn vädja till er och mana er att göra ännu mer. Ni vet ju vilka föreskrifter vi gav er från Herren Jesus… ” (1 Thess 4:1-2).

”Vi föreskriver er i herren Jesu Kristi namn att dra er undan de bröder som lever utan ordning och inte följer de regler de har fått genom oss… När vi kom till er gav vi er som föreskrift… Den sortens människor föreskriver och förmanar vi…” (2 Thess 3:6-12)

Här har vi ju många uttryck som utmanar den lite mer schablonartade uppfattningen som inte vill kännas vid ordet ”krav” eller hur?

Men ett grundläggande bibliskt faktum är faktiskt, att man blev frälst av nåd även under det gamla förbundets tid! Dvs, det krävdes inga goda gärningar för att bli frälst på den tiden heller!

När Herren befriade Israels folk från Egypten var det en ren och skär nådeshandling, som inte hade någonting att göra med folkets laglydnad, goda gärningar eller dylikt att göra. Herren frälste dem därför att han ville det, därför att han älskade dem, därför att han hade gett ett löfte till fäderna om att göra det. Det förbund han slöt med folket efteråt, som innebar en mängd bud, lagar, förpliktelser för folket att hålla, var inte det som frälste folket, utan det var konsekvensen av de var frälsta. Herren säger med andra ord: Jag har frälst er av nåd, nu ska ni lyda det jag befaller er!

Betänk följande bibelord:

”Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er – ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ut slavlägret och befriade dig…” (5 Mos 7:7-8)

”Du skall veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud, ger dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.” (5 Mos 9:6)

Därför heter det i det första av de tio orden (tio Guds bud):

”Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ut slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig…” (2 Mos 20:1-2)

Gud frälste/räddade/befriade folket av nåd, på grund av sin kärlekt till dem, på grund av sitt löfte, sitt beslut. Det hade ingenting att göra med deras egen rättfärdighet eller godhet. Men konsekvensen av att de blivit frälsta var att de hädanefter skulle tillhöra Herren och vara hans folk och lyda de villkor han ställt upp, de villkor som gällde för livet i förbundet med Gud. Att inte lyda Guds lagar innebar att man lämnade det ”område” av nåd som Gud fört dem in i. Det drog förbannelse över folket. Men om det hände, var alltid omvändelsen en möjlighet. Gud är nämligen en nådig Gud, en Gud som förlåter dem som kommer till honom.

Efter israeliternas första stora syndafall, händelsen med guldkalven, och efter att Mose enträget bett Herren att förlåta folket, uppenbarar sig Herren för Mose och säger:

”Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek (nåd) och trofasthet. Han håller fast vid sin kärlek (nåd)  mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad…” (2 Mos 34:6-7)

Jag har kursiverat och skrivit ordet ”nåd” inom parentes, därför att grundtexten här har samma ord på tre ställen, även om Bibeln 2000 översatt det med två olika ord. Ett annat exempel på syndafall med dess konsekvenser, och omvändelse med dess konsekvenser, är 5 Mos 28. Vill man läsa ordet omvändelse i dess olika former mycket, kan man med fördel läsa Jeremia.

Så Israel blev frälst av nåd och inte på grund av egna goda gärningar. Gud krävde av det frälsta folket att de skulle lyda honom. Om de inte gjorde det, så hotade han med att förkasta dem från sin gemenskap. Det medförde olycka. Men, om de ångrade sig och vände om och sökte Herren, så är Herren nådig och barmhärtig och förlåtande, så att han kan välkomna dem tillbaka in i hans gemenskap igen.

Frågan är nu – finns det någon skillnad i princip mellan detta och vad vi läser i Nya testamentet? Är det inte så, att vi enligt Nya testamentets budskap blir frälsta av nåd, oberoende av våra egna gärningar? Och att Gud härefter vill att vi ska lyda honom? Och om vi syndar, så finns möjligheten till omvändelse och syndernas förlåtelse? Svaret på dessa retoriska frågor är: Ja!

Det betyder, att om vi läser Gamla testamentet med ett par ”glasögon” som säger att vi där har en religion som bygger på ”gärningsrättfärdighet” så missar vi vad som står där och förstår inget. Den enda gången som gärningsrättfärdighet hade kunnat rädda något, var före syndafallet. Om bara Adam och Eva inte hade gjort det där med frukten, så hade de förtjänat att bo kvar i Eden. Därefter står vi alla som syndare och är alla helt beroende av Guds nåd, från Adam efter syndafallet till dess Jesus kommer tillbaka.

Traditionell protestantisk teologi brukar uttrycka det ungefär så här:

Vi blir rättfärdiggjorda av nåd genom tro – Det betyder att Gud frikänner oss från vår skuld och för oss in i ett rätt förhållande till honom. Det är är renodlad nådeshandling av Gud.

Vi förblir i nåden genom att vi tillväxer i vår helgelse – Det betyder att vi som blivit rättfärdiggjorda, lever nu ett liv i tacksam lydnad till Guds bud och blir till vår karaktär mer och mer Kristuslika. Hela denna process är egentligen ett verk av den helige Ande, men den kräver vår medverkan.

Helgelsen är en frukt av Guds nåd i våra liv, den är inte något betalningsmedel för vår frälsning. Vi förtjänar inte i efterhand det vi tidigare fått gratis, men vi förblir i den av Gud givna frälsningen. Det är detta Johannes uttrycker när han skriver:

”Gud är ljus och… inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.” (1 Joh 1:5-7) ”Den som håller Guds bud (plural i grundtexten) förblir i Gud och Gud i honom.” (1 Joh 3:24).

Gud har alltså alltid frälst av nåd och genom nåd. Gud har alltid velat att de han frälst ska lyda honom. Olydnad har alltid medfört en förstörd relation till Gud. Men Gud har alltid erbjudit möjlighet till omvändelse och förlåtelse. Frälsning har aldrig gått att köpa för gärningar.

Det betyder att en hel del s k kristen läsning av Gamla testamentet inte riktigt stämmer! Det är därför jag inte riktigt är så glad i den teologiska tolkningsmodellen Lag-Evangelium.

 

 

Övriga länkar:

a    b    c    d    e

27 reaktioner till “Frälsning av nåd i Gamla testamentet”

  1. Mikael

    Nu undrar jag med tanke på all debatt, som varit runt och efter Stefan Swärd Bloggar: Varför skall kristna sorteras i olika fack höger eller vänster, postmodern, liberalteolog eller fundamentalist?

    När alla vi kristna läst den text du skrivit här så antingen vill jag/vi ha dessa Guds ord eller så förkastar jag/vi dom. Vad har detta med samfundstillhörighet att göra, om jag/vi vill ha det som står skrivet eller inte?

    Det håller inte att skylla på att det är många krig i GT, om man inte vill bli undervisad. Som jag ser det.

    Jag är ledsen över generaliseringar och betygsättningar av församlingen, som är Kristi kropp.
    Nu skriver jag med tanke på summan av inlägg i olika Bloggar.

  2. Mikael! Jag är helt enig med dej, att frälsningen är av Guds nåd både i GT och NT. Men frågan för oss är, vad vi menar med Lag och Evangelium? Paulus undervisar i Romarbrevet och Galaterbrevet om Lagens uppgift. Jag tror, att Guds Lag gäller även idag och det är ett fatalt misstag om vi missar den i förkunnelsen. Hur vet vi, att vi är syndare? Det är Lagen, Guds heliga krav, som bevisar hur syndiga vi är.

    En god reformatorisk predikan innehåller både Lagen och Evangeliet. Allt det här ingår i frälsningen, inte som motsättningar utan belyser människans totala syndighet för att mottaga Guds frälsande nåd i Kristus!

    1. Hannu, som du formulerar dig här, har jag inte mycket att invända. Jag kunde dock inte säga allt i detta inlägg, utan kommer rätt så snart (hoppas jag) med en fortsättning.

  3. Gunnel:

    Ser ingen har svarat dig, så jag tar mig friheten (svarar även på dina frågor på kolportörens hemsida).

    Tror människan har ett naturligt behov av att sätta in andra människor i olika fack, det är ju något vi gör dagligen- medvetet eller omedvetet.

    Sen det är inte konstigt att Bibeln tolkas olika, människan har ett kött att brottas med, och om du t.ex studerar Kolosserbrevet, vill du se att evangelium på många sätt och vis är på kollisionskurs med människan.
    Här behövs ju lagen som Mikael talar om, så människan kan se sig själv ur Guds ljus, ödmjuka sig, omvända sig och ta emot den nåd Gud har för var och en av oss. Tar man inte användning av lagen, så kommer man för eller senare anpassa evangelium människan, kulturen, strömningar och annat- något som är dömt att misslyckas (se t.ex på Svenska Kyrkan).
    Du skrev innan ”Antingen vill man ha Guds ord eller förkasta det. Vi kan inte välja vissa procent av helheten.”, och det är ju precis vad mycket av senaste debbatter har handlat om. Emerging Church går ner exakt samma väg som den liberala rörelsen tog ungefär hundra år sedan.
    Liberalerna sade att nyckeln till att förstå verklig kristendom och den ”verkliga” och ”relevanta” Jesus var genom en högre kritisk, ”vetenskaplig” analys av Bibeln. Denna strävan är grundläggande för att nå ut till en vetenskaplig ålder. Emerging Church rörelsen verkar ha ersatt högre kritik med judiska studier och en postmodern kunskapsteori. Nu är nyckeln till att förstå verklig kristendom och den ”verkliga” och ”relevanta” Jesus genom en analys av första århundradet judisk praxis och en ”hebreisk” ”mind-set” som omfattar mystik och tvivel och föredrar frågor till svar.
    Men båda rörelserna änder med att underminera Bibeln som auktoritativ Guds ord, både underminera evangeliet som den centrala frågan om Skriften och kyrkans kallelse, och bådas ”upplysning” är förödande för kyrkan, och detta är åtminstone orsaken till att jag har reagerad så starkt och kraftigt.
    T.ex Rob Bell, S.26 i boken ”Elvis som hötorgkonst” så lägger Bell fram en utläggning om hur det kan gå t.ex om man tror bokstavligt på jungfrufödseln och om det sedan visar sig att detta inte var sant, och utifrån detta försöker han visa på hur dumt det är att bygga sin tro på Bibeln.
    Men frågan om ortodoxin handlar inte bara vad man själv väljer att tro när det kommer till Kristus, utan vad som är nödvändigt för att tro på Kristus. Kyrkan har i historien genom trosbekännelser visat på en sammanfattning av vad som är nödvändigt att tro på för att vara en ortodox kristen. Apostlarnas och nicaenska trosbkännelsen bekänner båda tydligt att Jesus är avlad av den Helige Ande som en nödvändig del av sann tro. En bokstavlig jungfrufödseln som en nödvändig doktrin är inte bara en kvarleva av modernistisk Evangelikalism. Utan det har varit en del av kyrkans bekännelse under alla tidsåldrar och i alla dess grenar från början. Genom att inte insistera på en bokstavlig jungfrufödseln som en del av vad som är nödvändigt för att tro, har Bell tagit tyvärr rest hela vägen till liberalism, och då har man enligt dina egna ord förkastad Bibeln, och det är ju det en del av oss reagerar på.

    Gud välsigna dig

  4. Mikael Karlendal

    Det är ju klart att Gud räddade israel av nåd/ kärlek till sitt folk, Gud kan ju till och med rädda en hedning trots att han vet att denne inte kommer att vända om och tro!

    Men den frälsningen av nåd från slaveriet, ledde inte till någon pånyttfödelse och barnaskap som nåden och tron på Jesus gör, inte heller till evig förlossning!

    Jag kan ha fel i detta men jag har uppfatta det som, att även de i GT var, så att säga tvugna att vandra i den tro Abraham hade och vara omskurna i hjärta för att få evigt liv, det räkte inte bara med laglydnad!

    Rätta mig om jag uppfattat det hela fel!

    Tack på förhand!

    Mvh Bj

  5. Camilla
    Jag lägger till dig i min favoritlista. Lite utombibliskt? 🙂

    Michael
    Tack för att du tog dig tid att svara utförligt. Saknar bara lite mellanslag. Det skulle göra susen.

    Nu har jag tagit kopia och kan studera i lugn och ro. Eftersom jag är djupt kränkt av felaktiga diagnoser i 20-årsåldern har jag blivit allergisk mot att bli instoppad i fack. Det kommer aldrig att lyckas! Jag mår pyton och går ur!

    Och blir mer och mer tacksam över min väckelsehistoria, som börjar med Predikar-Lena på 1700-talet.
    Hon satt fastkedjad vid väggen år efter år i en cell och kunde bli fri om hon bara lovade att sluta predika.

    Mikael Webmaster borde svara mig före svaret till en man eftersom jag tillhör näst största Pingstförsamlingen i Sverige.
    (Men jag får varningar överallt och är obekväm.)

    1. Gunnel, vem är det du kallar Mikael Webmaster? Men, vem det än är, så är jag övertygad om att han knappast lär anse ditt medlemskap i någon viss församling som något extra skäl att svara just dig. Frågan är ju också, om han har lovat att svara på varenda kommentar på denna blogg. Han kanske låter diskussionen bara pågå ibland, han kanske ibland tänker att den kommentaren ska jag svara på, men lite längre fram när jag funderat ut ett bra svar… osv. Men Mikael Karlendal anser i alla fall att det är både bra och dåligt med etiketter och indelning på folk, men om man gör det på ett klargörande sätt med syfte att förklara vad olika människor har för åsikter, var de hör hemma osv, så kan det vara riktigt bra, om det görs på ett något sånär sakligt sätt. Men, ingen är ju felfri. Sen anser Karlendal, förmodligen Webbmaster också, att det inte spelar någon roll om den som skriver kommentaren är en kvinna eller en man. Om man svarar och hur, beror på innehållet i kommentaren och på vad man har lust att svara/skriva just för stunden.

      Kjell, heltäckande svenskt ord? Är det heresi eller kätteri du är ute efter?

  6. Tack Mikael, bra timing med detta budskap.

    Som du väl vet går debattens vågor höga på en annan blogg med närmare 400 inlägg.

    Det finns nyttig information att inhämta, även där, eftersom en del kommentatorer har angett hur grunden ser ut för den extrema nådesförkunnelsen.

    Det kan hjälpa oss att korrigera där det spårade ur. Det handlar i högsta grad om meny-läsning (heresy) av Skriften.

    Finns det ett täckande Svenskt ord? ( http://en.wikipedia.org/wiki/Heresy#Etymology )

    /Kjell

  7. Mose lag säger inget annat än att Gud frälste av nåd och bara nåd även på GTs tid, skriver du. Mose lag säger faktiskt något annat. Hur ser du t ex på följande verser:

    3 Mos 18:5
    Ja, I skolen hålla mina stadgar och rätter, ty den människa som gör efter dem skall leva genom dem.

    5 Mos 27:26
    Förbannad vare den som icke håller denna lags ord och icke gör efter dem.

    Paulus anför som bekant dessa ord när han påvisar motsättningen mellan lag och evangelium i Gal 3.

    Gal 3:9-13a Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde. Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. Men lagen säger inte “av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe.

    Vidare i Rom 10.

    Rom 10:3-6 De (Pauli bröder efer köttet, judarna) känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror. Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen skall leva genom den. Men den rättfärdighet som kommer av tron säger…

    Rom 10:8b …Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

    Framgår det inte av båda dessa sammanhang att Paulus ställer lagrättfärdigheten i GT mot rättfärdigheten av nåd genom tro i NT?

    Joh 1:17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

  8. Kamau Mweru
    Jag vet inte riktigt vad du far efter när du skriver ”den extrema nådesförkunnelsen” och anklagar dem som står för denna för heresi, villfarelse.

    Antingen förkunnar vi evangelium, rättfärdiggörelse av nåd genom tro allena, eller också lagen och dess gärnignar.

    Om du menar att det förstnämnda är det du kallar för ”extrem nådesförkunnelse” och som du betecknar som villfarelse är vi i gott sällskap med t ex Paulus och Luther. Hävdar man det sistnämnda är man illa ute. Då står man emot NT samlade undervisning. Om något kan betraktas som villfarelse är det just detta. Här är stötestenen för vad som kan betecknas som sann kristendom och vad som är heresi.

  9. Stötesten är nog fel uttryck ovan. Prövosten kanske är bättre om det nu finns något sådant…

  10. >>Kamau Mweru (eftersom jag har dig på tråden s a s..)

    På tal om heresi, villolära, så kallade du vid tillfälle pingstens apostel i Sverige, Lewi Pethrus, för villolärare. Åtminstone blir det den logiska slutsatsen av att som du hävda att han predikade villolära.

    Skulle du kunna utveckla det lite. Att du m e m kallar LP för villolärare visar väl snarare var du står någonstans.

    1. Christian, jag vill bara göra dig uppmärksam på en sak: Jag gillar inte när någon bedriver privata kampanjer på min blogg. Du har nu skrivit fyra (4) kommentarer på raken. Gör inte om det! Jag gillar inte när en person översvämmar med kommentarer.

      Du får gärna kritisera det jag skriver. Du får gärna ha en annan åsikt än jag och skriva det här i kommentarer, men håll inte på med den här översvämningsmetoden!

      Jag kan inte skriva allt i ett och samma inlägg, och jag kommer ta upp en del av din kritik i inlägg som snart kommer.

  11. Mikael Karlendal skriver: ”Men ett grundläggande bibliskt faktum är faktiskt, att man blev frälst av nåd även under det gamla förbundets tid! Dvs, det krävdes inga goda gärningar för att bli frälst på den tiden heller!”

    Ja, det är ju all falsk undervisning i denna fråga som skapar problemen att förstå hur saker hänger ihop. Ytterst tycker jag mig se en rädsla för Gud och en okunskap om vem han är.

    Alltså: Ju högre och gällare man skriker och lever om när någon citerar GT, ju dunklare relation har man med Gud.

  12. Christian, jag ansluter mej igen helt till Mikaels svar och uttalanden.

    Vill du ha vidare kommentarer från mej får du emejla.

    Skriv vad du vill i bloggarna. Jag litar på att läsarna känner oss båda.

    /Kjell

  13. Haggaj!

    Du skriver!

    Alltså: Ju högre och gällare man skriker och lever om när någon citerar GT, ju dunklare relation har man med Gud.

    Kan det inte vara så, att på grund av att vi har en nära intim relation med Gud, så regerar vi, vi som du menar har en dunkel relation med Gud?

    Jag tycker du sätter dig på farisismens höga hästar, men om nu Gud kunde slå ner Paulus, så kan han väl få ner även dig, från detta bokstavens och GTs högmod!

    Bj

  14. Haggaj!

    Den som är upphängd på trä är förbannad!

    Trä = förbannelse, inte konstigt att hunden skäller, det gör ont att få förbannelsen på sig! 🙂

    Bj

  15. >>Mikael,
    OK, hårda bud i Mellerud, ska försöka vara laglydig… 😉

    Har dock inte bedrivit någon kampanj på din sida. Svarade på ditt inlägg och vände mig i ett inlägg till Kamau Mweru med anknytning till din artikel. Det tredje var dock bara ett tillrättaläggande. Det fjärde kanske var onödigt att skriva här det kan jag erkänna men etersom skällsorden om heretiker kastas hejvilt på detta och andra forum kanske det kan vara bra att känna till lite vad dessa anser vara villolära. Anser dock att t ex även KMs inlägg saknade relevans till ditt artikel.

    Du hävda alltså att vi blir frälsta av nåd och att detta gällde även i GT, om jag tolkat dig korrekt. Att säga att frälsningen är av nåd är dock inget unikt för evangelium, det säger även katoliker, judar och muslimer. Det som är unikt för evangelium är att det är av nåd ALLENA, genom tro ALLENA.

    Det handlar inte om att vi genom våra gärningar ska blidka en sträng gud, som därefter eventuellt kan benåda oss, om vi varit tillräckligt duktiga, om vi presterat tillräckligt etc.

    Nåden är fri och oförtjänt och tillägnas genom tro och tro ALLENA. Detta är evangelium. Allt handlar om; av nåd genom tro. Gärningar kan inte tillföra något i detta sammanhang, rättfärdiggörelsen.

    Frågan blir då vad du menar med frälst av nåd?

    1. Om du alltså anser att det är av nåd, behövs det då ö h t några gärningar från vår sida för att förtjäna frälsningen?

    2. Om det inte gör det, vad har lagen för funktion för troende i NT, särskilt mot bakgrund av vad Paulus lär om lagens avskaffande i Kristus.

    3. Om du anser att gärningar är nödvändiga för frälsningen, hur kan det då vara av nåd genom tro ALLENA?

    >>Kamau Mweru
    Jag har svarat dig på glandberger.net.

    1. Gunnel, tack för detta.

      Jag har faktiskt hållit i en bibelstudieserie en gång i Malmö, med anledning av Jonas Gardells bok ”Om Gud”, och jag behöver kanske inte säga att jag inte delar hans uppfattningar.

      Jag ändrade till att kalla mig vid namn, eftersom jag ansåg att det är mera rakt och tydligt, liksom ”Stefan Swärd”. Jag vill att folk ska veta direkt vem det är om tycker. Sen är det ju så även med mig, att det inte går att skilja på privatpersonen, pastorn, teologen, tänkaren, tyckaren osv. Jag tycker ju och tror samma saker oavsett om jag är privatperson eller pastor. Så efter en kort tid med titeln ”Ängelholmspastorn”, så tyckte jag att det blev för opersonligt och inte tillräckligt rakt och tydligt.

  16. Tack Mikael Karlendal för en välskriven och bibliskt sund artikel!
    Även om det Nyare förbundet är ett starkare förbund där nåden kan nå fler människor, så läser vi att ”Noa fann nåd inför Herren” och hur skulle kung David fått sin synd förlåten utan nåd?
    Må Herren låta dig nå ut med detta angelägna budskap i denna tid av laglöshet.
    Tack än en gång!

  17. Christian:

    Har du över huvud taget läst Mikaels text? De flesta av dina frågor/påståenden finns ju svar på i artikeln!

    Mikael:
    Dessutom; som hednakristen behöver vi väl inte hålla allting i lagen? Jag tänker nu t.ex. på offer, reningsritualer, vilken mat man äter osv?

    Sa inte Jesus att lagen sammanfattas i två bud: Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta osv, och din nästa så som dig själv?

    Sedan skulle jag vilja veta vad som gäller ang. sabbat (för en hednakristen alltså).

    Mvh / Ann-Katrin

    1. Välkommen till bloggen, Ann-Katrin. Jag tänker skriva om Mose lag och hednakristna i ett inlägg framöver och argumentera för min åsikt. Men kortfattat, svarar jag att vi inte behöver hålla de lagar du nämner. Ha tålamod, snart skriver jag längre om detta!

  18. Ni satte in en text:

    “Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek (nåd) och trofasthet. Han håller fast vid sin kärlek (nåd) mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad…” (2 Mos 34:6-7)

    Den framställer Gud som eventuellt en av flera gudar, det är märkligt. Men som muslim, har jag upptäckt en liknande formulering i Qoranen;

    [36:58] En nåderik Herre skall hälsa dem med ordet: ”Fred!”
    (Översättning av Muhammed Knut Bernström – nu död)

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.