Vin i nattvarden

Jag noterar att det i dagens Dagen skrivs om vinet i nattvarden samt att även en av Dagens bloggare har funderingar över saken. Frågan gäller alkoholhaltens vara eller icke-vara i nattvardsvinet. Det framskiner i artikeln att det skulle vara bibliskt grundat att använda druvjuice i nattvarden.

Jag vill i sammanhanget bara påpeka att den nytestamentliga församlingen använde normalt vin i nattvarden, dvs alkoholhaltigt vin. Det framgår klart och tydligt av 1 Kor 11:17-22. I denna text kritiserar Paulus församlingen i Korinth för att de firar nattvard på ett ovärdigt sätt, deras firande av måltiden verkar uppsplittrande och inte enande, som det borde vara. Det verkar splittrande mellan dem som är rika och dem som är fattiga. De rika tog nämligen med sig mat och vin och åt och drack sig berusade under nattvarden, medan en del fattiga inte fick något. Paulus är kritisk mot att just de fattiga, i det här fallet, får sitta och skämmas för att de inte har råd att äta och dricka vin vid nattvardsmåltiden. Paulus uttrycker sig alltså inte kritiskt mot att en del blev lite på lyran av vinet, utan snarare mot att de som hade inte delade med sig åt dem som inte hade! Hade de delat med sig, hade kanske ingen blivit på lyran, men alla uppbyggda. Utan att vara någon expert, vågar jag här påstå att det knappast var druvjuice eller alkoholfritt vin som användes! Paulus kritik grundar sig naturligtvis i det faktum att nattvarden egentligen ska uttrycka allas vår gemensamma delaktighet i Kristi kropp, att vi alla är ett i Kristus, tillhör samma familj i Kristus, osv.

En annan text som kan tolkas i anknytning härtill är den om bröllopet i Kana, Joh 2:1-12. Det är bröllop och det hemska inträffar, vinet till bröllopsmåltiden tar slut! Jesus kommer med lösningen och festen kan fortsätta. Vad gör han? Jo, han gör ett under och vatten förvandlas till vin (närmare 600 liter!). Är det nu druvjuice eller alkholfritt vin han framställer? Nej, inte om man får tro texten:

”Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ‘Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.’ Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.” (Joh 2:9-11)

Även detta var alltså ett vin man kunde bli berusad av, och med sådan god kvalité, att man borde bjuda på detta vin först och annat sämre vin sedan, när gästernas smaklökar är mer omtöcknade och inte kan känna kvalitetsskillnaden. Och hur kan detta vinunder uppenbara Jesu härlighet? Jo, det uppenbarar hans härlighet som skapare, som den som ger människan allt det goda hon behöver för vardag och fest, att han är Gud själv, kommen i mänsklig gestalt. I en psalm i Psaltaren prisas Herren:

”Lova Herren, min själ. Herre, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd… Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som gläder människans hjärta.” (Ps 104:1, 14-15)

Vinet är alltså en positiv symbol i Bibeln, det står för glädje och fest. Därför kan också den som ska ge tionde uppmanas till att för en del av tiondepengarna köpa god mat och vin och öl och hålla måltid och glädja sig inför Herren, se 5 Mos 14:22-26 där detta uttryckligen står skrivet som en uppmaning (Har dock aldrig hört någon predikan om tionde som tar upp detta – och jag har inte tänkt försöka införa någon ”lag” för oss kristna om detta!). Genom vinundret i Kana visar Jesus att han är Son till den Gud som psalm 104 talar om, att han välsignar att vi människor gläder oss genom festmåltider. Bibeln är alltså tydlig med att det vin som användes i den första kristna församlingen i nattvarden inte var någon druvjuice, utan helt normalt alkoholhaltigt vin.

Frågan om man ska använda normalt vin (dvs alkoholhaltigt) eller alkoholfria alternativ i nattvarden, är alltså ytterst en fråga om vad vi ska ta mest hänsyn till, vad som var praxis på Nya testamentets tid (vad Jesus och Paulus gjorde) eller vad som enligt vissa är det mest lämpliga ur solidaritetssynpunkt med s k nyktra alkoholister.

Historiskt sett, har den kristna kyrkan normalt sett och över hela världen i detta avseende följt Nya testamentet till punkt och pricka.  I den mån man reflekterat över de människor som är fast i alkoholmissbruk, så har man likt Nya testamentets författare betraktat missbruket som en synd och som något moraliskt klandervärt. Man har i så fall ansett det som en självklarhet att missbrukaren har ett eget ansvar för att sluta supa och sluta upp med de övriga negativa handlingar som följer av supandet. Historiskt sett är det också så, att i många länder där islam tagit över genom sina militära erövringar, har det varit en självklar sak för de kristna grupper som då funnits kvar under islamiskt styre, att markera att de är kristna och inte muslimer genom att de som kristna får dricka vin och inte är totalförbjudna att göra det, som muslimerna. Och att man gör det just i en av de mest centrala kristna handlingarna – nattvarden – som är måltid i vilken normalt vin ingår som en av de två centrala ingredienserna. I det här sammanhanget får det alltså ett extra stort symbolvärde att vinet i nattvarden är alkoholhaltigt och normalt. (Helnykterismen är historiskt sett ganska ny, jag tror att den första gången uppträdde bland väckelserörelser i Nordamerika på 1700-talet och har sedan spritt sig över världen i många väckelsekristna sammanhang – alltid som en reaktion mot det överdrivna superi som florerat i den rådande kulturen och inte som ett resultat av idogt bibelstudium).

Vi som däremot lever i Sverige, lever i en annan kultur med ett annat sätt att tänka i dessa frågor och vi i frikyrkan brukar normalt sett använda alkoholfritt vin i nattvarden. Har vi fel som gör så? Ska vi som så ofta säger oss vilja efterlikna den nytestamentliga församlingen, ska vi fortsätta att vara så olik den första församlingen? Vi i vår frikyrkokultur har ofta hänvisat till bibelord av Paulus som talar om att inte väcka anstöt eller orsaka att någon kommer på fall, men som vi ovan sett tänker varken Paulus själv, eller Jesus, i de tankebanorna att alla troende ska vara helnykterister i solidaritet med dem som är nyktra alkoholister. Den övergripande tanken för oss i vår frikyrkokultur tycks alltså inte vara vad Bibeln säger i detta fall eller vad som är biblisk praxis, utan för oss är den övergripande tanken en speciellt utformning av solidaritetstanken.

Vi i Sverige tänker oerhört mycket i solidaritetstermer med dem som är missbrukare – i Sverige är missbruk inte i första hand en synd eller ett moraliskt haveri, utan i första hand en sjukdom, och därför är vi måna om att skapa smittfria miljöer. Vi är solidariska med dem som är sjuka. I NT ser man i första hand missbruket som en synd och ett moraliskt haveri och som en följd av vår syndiga natur, och har inte en tanke på att missbruket skulle innebära att det rätta bruket inte får finnas till. Att se det som en sjukdom är främmande för NT:s och hela Bibelns begreppsvärld. Det är därför två olika sätt att se på missbruket. NT ser missbruket som synd, vår kultur ser det som en sjukdom. Den kristna kyrkan genom tiderna och i världen som helhet ser det som synd, vi frikyrkliga i Sverige ser det som en sjukdom.

Frågan om man ”får” använda normalt vin i nattvarden eller om man ska fortsätta med alkoholfritt vin är därför en laddad fråga i vår kultur. Men frågan är, utifrån NT, om den frågan är rätt ställd. Vi kanske borde fråga oss: Får vi ha alkoholfritt vin eller blir det då inte en förvanskning av den ceremoni, den måltid som Jesus instiftade? Vi borde kanske ställa oss frågan: Är det verkligen rätt att låta vår kultur (den svenska i detta fallet) diktera villkoren och ramarna för hur vi firar en måltid som Jesus instiftat och som han tänkt ska firas av alla kristna i alla tider och över hela världen i alla kulturer? Vi kanske måste fråga oss vad det innebär att tänka globalt i denna fråga, och framför allt, att tänka bibliskt. Vi måste fråga oss vad det innebär, att när Jesus instiftar en sådan måltid som ska firas så ofta och av så många och i alla kulturer och tider, att han i den måltiden inkluderar en dryck med alkohol i och inte en utan, som t.ex. getmjölk eller vatten. Visste Jesus inget om solidaritet, visste han inget om alkoholister eller är det vi som har låtit vår kultur styra för mycket över vårt tänkande? Har vi rätt att ändra på det som Jesus instiftade? Är det så lätt för oss att göra lite som vi vill med nattvarden, därför att vi ser på den som en gammal ritual som inte är så viktig, men som vi ändå får dras med eftersom Jesus trots allt sade något om den?

Jag är ingen expert på ceremonier, men jag är rätt säker på att det för ceremonins skull är viktigt att man gör likadant jämt, annars blir det ingen ceremoni. (Nattvarden är mycket mer än en ceremoni, men jag diskuterar bara en liten aspekt av den här och inte hela teologin). Jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda vilket bröd eller vilka småkakor som helst i nattvarden, jag tror det är viktigt att vara så nära det nytestamentliga som möjligt. Därför vill jag att det bröd som används ska vara osyrat på något sätt, eftersom det var sådant bröd Jesus använde. (Jag är ingen bak- eller brödexpert, så fråga mig inte om detaljer). Man kan inte fira nattvard med croissanter eller jordgubbstårta. Jag har hittills köpt idén med att använda alkoholfritt vin därför att det ändå kommer från vinrankan, från vindruvor, och jag tror fortfarande att den tanken håller. Det är någons sorts vin, men specielbehandlat för att inte vara alkoholhaltigt. Därigenom har jag kunnat vara både nytestamentlig och solidarisk. Men frågan är, har jag i detta avseende gått för långt i kompromiss gentemot den nytestamentliga förebilden? Jag tror inte det, men föreställ er detta: Om det inte hade funnit en enda alkoholist i hela Sverige och att ingen därför hade kommit på tanken att man skulle visa solidaritet på det här sättet och vi då i stället hade använt normalt vin i nattvarden… hur skulle vi då reagera om kristna församlingar i ett muslimskt land skulle börja använda druvjuice i nattvarden för att inte väcka anstöt bland muslimerna? Skulle vi anse att de vore moraliskt hedervärda eller skulle vi anse att de kompromissade med evangeliet, att de anpassade sig för mycket till världen?

Det bör väl tilläggas här, att de nytestamentliga författarna och även de gammaltestamentliga, skulle kategoriskt och utan undantag helt förkasta den svenska alkoholkulturen. Bibeln är emot supande! Den som super och misshandlar begår en allvarlig synd och kommer att ställas till svars för det. Ingen borde dricka så att han/hon raglar runt på våra gator och skränar. Ingen borde sjunga med i de svenska suparvisorna som glorifierar missbruket. Denna alkoholkultur som frodas extra mycket i samband med t.ex. midsommarhelgen som nu står för dörren, är i biblisk mening djupt förkastlig. Så du som är läsare av detta inlägg, gör inte misstaget att tro att jag förespråkar att kristna ”ska vara som alla andra”, att vi ska supa som andra, osv. Bibelns författare drar dock inte alla våra traditionella helnykteristiska konsekvenser av detta, och vi ser detta bl.a. i det faktum att normalt vin med alkohol i används i en av den kristna trons mest centrala ceremonier, nämligen Herrens måltid (se ovan 1 Kor 11 och Joh 2). Och denna ceremoni är mer än ”bara” en ceremoni, det är en förbundsmåltid som bekräftar och förnyar vår delaktighet i Kristus och i hans kropp, det är något oerhört stort, centralt och viktigt. Och frågan i detta inlägg är, vad detta borde få för konsekvenser för oss. Ska vi låta Bibeln styra eller ska vi låta vår missbrukskultur styra genom att vi formar våra liv som antites till den? Hittills har jag tänkt att alkoholfritt vin är OK, eftersom det kommer från vinrankan, och jag tror fortfarande att det är rätt, men har jag fel i det?

Detta inlägg förespråkar alltså inte att vi ”släpper alkoholfloden fri”, utan jag diskuterar i första hand vad som är bibliskt rätt eller inte i nattvardsfirandet. De övriga frågorna som kan väckas av detta inlägg, hur solidariska vi ska vara, om vi ska skapa alkoholfria miljöer, om alla kristna alltid ska vara helt alkoholfria av solidaritet, osv, de frågorna diskuterar jag inte här. Även om jag skulle kunna ge många synpunkter på hur jag tycker att vi kristna ska vara en motkultur gentemot det som är felaktigt i vår svenska kultur (inklusive den svenska alkoholkulturen). Jag tycker att vi ska ha ett mått av solidaritet därför att det ingår i kärleken att i viss mån uttrycka solidaritet, men det måste vara inordnat under det bibliska tänkandet och inte överordnat, det måste förstås utifrån Bibeln och inte utifrån sekulära resonemang. Vad som är synd eller inte, andligt eller oandligt, avgörs inte av någon gammal ”syndakatalog” eller av något modernt sekulärt solidaritetstänkande, utan enbart av vad Bibeln lär. Bibeln varnar skarpt emot för mycket vin och öl, Bibeln förmanar oss att inte dricka oss berusade, men Bibeln förbjuder inte drickande av vin – hur skulle Bibeln kunna förbjuda vin, när det ingår i Herrens måltid? Den som inte kan klara av detta, utan alltid ”trillar dit” och alltid får ett ”återfall”, är dock skyldig att helt undvika det som blir orsak till frestelse och fall. Bibeln betraktar dig inte som sjuk och oansvarig för det du gör, utan du är ansvarig inför Gud att handla rätt.

Så kanske det ur bibliskt perspektiv ändå är rätt att erbjuda alkoholfria alternativ till dem som önskar det. Och kanske kan man av praktiska skäl fortsätta med att bara erbjuda alkoholfritt vin till det normala nattvardsfirandet i våra församlingar. Och även om det inte är rätt att förbjuda ett måttligt bruk av vin ur bibliskt perspektiv, så är det ju inget som hindrar någon som för egen del vill leva strängare och striktare än vad Bibeln kräver, att då för egen del välja att leva helnyktert (Timoteus var tydligen en sådan, 1 Tim 5:23). Dock har man inte har rätt att upphöja det till allmän lag för andra kristna. Bibelns förmaningar och uttalanden om detta i största allmänhet visar oss dock, att vi kristna måste skapa en nykter kultur, vilket alltså inte innebär ett förbud mot vin (vilket vore inkonsekvent eftersom Jesus säger att det ska användas i nattvarden), utan att man lever måttligt, behärskat och gudfruktigt. Men man bör betänka att Jesus gärna umgicks med syndare, att många inte såg med blida ögon på detta:

”Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ‘Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ‘Se, vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.” (Matt 11:18-19)

Men när det gäller vinet i nattvarden, alltså – kanske är det OK att erbjuda alkoholfritt vin, fast man inte använde sådant på NT:s tid, och trots att det vin Jesus använde när han instiftade denna måltid var normalt jäst vin med alkohol i. Hur långt får man gå i anpassande?

14 reaktioner till “Vin i nattvarden”

  1. Wow!
    För mig som har ett luthersk (och baptistisk) perspektiv på nattvarden- en självklarhet att det ska vara vin. Då det är utifrån min tro- Jesu blod man tar del av, så tycker jag det nästan blir absurd att koppla detta till supande- detta till trotts att jag förstår problematiken med alkoholismen.
    God undervisning är det som behövs, så folk och människor förstår va de tar en del av.
    Har själv varit med båda f.d. alkoholikare samt alkisar generellt, och delad nattvard med dessa. Det har inte blivit till problem att det har varit alkohol i vinet, just därför att man förklarar va nattvarden är och består av, alltså Jesus och syndarnas förlåtelse blir det centrala och inte om det skulle vara alkohol eller inte i det lilla vin man tar del av.

    Här förvånade du mig (utifrån att du är pingst pastor). En riktig bra artikel!

  2. Tack för ett mycket bra inlägg!

    ”Men när det gäller vinet i nattvarden, alltså – kanske är det OK att erbjuda alkoholfritt vin, fast man inte använde sådant på NT:s tid, och trots att det vin Jesus använde när han instiftade denna måltid var normalt jäst vin med alkohol i. Hur långt får man gå i anpassande?”

    Anpassningen i fråga om icke jäst vin är en följd av en annan mycket allvarligare anpassning. Anpassningen att inte tro på realpresens/transsubstantiation (Jesus verkliga närvaro i brödet och vinet) som kyrkan har trott på i alla tider.

  3. ”att se det som en sjukdom är främmande för NT:s och hela Bibelns begreppsvärld. Det är därför två olika sätt att se på missbruket. NT ser missbruket som synd, vår kultur ser det som en sjukdom. Den kristna kyrkan genom tiderna och i världen som helhet ser det som synd, vi frikyrkliga i Sverige ser det som en sjukdom.”

    Att öht. se något som sjukdom är väl närmast främmande för Nt:s värld?. Där handlar det oftast om demonbesättelser, fallandesjuka mm.
    Något som fortfarande anammas av en hel del riktigt rättrogna.
    Man talar om alkohol-homosex-spelandar osv. i all oändlighet.

    Mvh MS

  4. Uppskattar denna Blogg så mycket. Så gott med hardcore bibelfakta, håller med om mycket, får många nya insikter, är inte överens i allt samtidigt som det alltid innebär hjärngympa:-). Fortsätt vara rak, tydlig och bibelcentrerad.

    Så till mina funderingar, jag är själv med i en församling som inte direkt firar nattvard, under 5-10 års tid har det hänt kanske vartannat år. Detta ska istället ske i smågrupper i hemmet och med rejäl måltid. Detta då den teologiska tolkningen är att det är just en nattvardsmåltid. Alltså inte en religöst påhittat ceremoni med litet oblat o några droppar dryck. Nej en rejäl måltid är nattvarden, mycket mat och mycket dricka i gemenskap med andra till påminnelse om det Jesus gjort. hur ser den tolkningen ut? Det är väl ändå en nattvardsmåltid o vem har någonsin påstått att de tagit en måltid eller ska äta måltid i goda vänners lag och det bjuds på ett oblat o 20 droppar dryck?

    Så över till alkoholfrågan: Jag är själv mycket kluven till frågan om alkohol eller ej som kristen och i församlingen. Kan argumentera för båda sidor och blir inte tillfreds i någon roll. Börjar dock att luta åt det nog enda rimliga: Det är helt ok att dricka alkohol om det inte gör dig berusad.

    Resonemanget som tas upp om att ta hänsyn till missbrukare, där tycker jag du gör helt rätt tolkning.

    AA:s Bibel (Stora Boken) som är utgångspunkt för alla tolvstegsprogramm och specifikt för AA behandlar frågan om hur en fd missbrukare och alkoholist ska agera i sammanhang med alkohol. Det handlar till 100% om att inte dra sig undan platser med alkohol men att dina motiv att gå dit måste utgå från en fast andlig grund och med ärliga motiv. s.119-121. Boken säger att en alkoholist som inte klarar av alla dessa svåra situationer fortfarande har en aktiv alkoholists menatalitet och att det är något som inte stämmer i hans andliga tillstånd. Boken lägger ansvaret till 100% på den tillnyktrande alkoholisten. Andra ska absolut inte ändra sina vanor för en alkoholist det är en direkt uppmaning!
    En alkoholist kan inte undvika alkohol eller försöka fly eller isolera sig från alkoholen det har han ägnat hela livet till och det är lönlöst. Vad en nykter alkoholist upptäcker är att en ny andlig och själslig grund finns som inte innebär isolering eller undvikanden utan en inställning av att hjälp och att finnas tillhands för andra att absolut inte dra sig undan. Boken säger explicit att inte undvika platser där det dricks om det finns befogad anledning att vara där.

    Argumentet att itne dricka som kristen eller att ta avstånd från alkohol som församling kan ha en utgångspunkt i en allmänt ställningstagande då alkohol skadar så många människor. Det är just utifrån den grunden som precis som nämnts det blivit en regel om absolutism i väckelsetider.

  5. Mikael,

    Ingen avvikande åsikt om vin…. men en viktig fråga.

    Var ”kärleksmåltiden” verkligen synonym med ”nattvarden”? (Att de omnämnes i samma kapitel av 1 Kor. 11 kanske inte betyder allt.)

    Min större fråga är om ”nattvard” utan ”kärleksmåltid” är biblisk.

    I min ungdom var det Merlino (0%) och sockerkaka som gällde för ”nattvard”.

    I Holland var det Portvin (17%) och Matzes. (Matzes liknar ugnsbakat tunnbröd.)

    Personligen skulle jag gissa att det var vanligt vin (~11%) och ojäst bröd bakat i stekpanna över öppen eld som användes i den ursprungliga situationen.

    Men min seriösa fråga är alltså:

    Var ”kärleksmåltiden” verkligen synonym med ”nattvarden”?

    Personligen tvivlar jag på det.

    /Kjell

  6. Självklart var det vannligt vin som användes på Bibelns och Jesu tid. Att tro något annat är bara en religiös efterkonstruktion. Sen är det en annan femma att det av hänsyn t ex till f d alkoholister åtminstone bör finnas ett alkoholfritt alternativ vid nattvarden/brödsbrytelsen/eukaristin eller vad man nu vill kalla det.

  7. ”Så till mina funderingar, jag är själv med i en församling som inte direkt firar nattvard, under 5-10 års tid har det hänt kanske vartannat år. Detta ska istället ske i smågrupper i hemmet och med rejäl måltid. Detta då den teologiska tolkningen är att det är just en nattvardsmåltid. Alltså inte en religöst påhittat ceremoni med litet oblat o några droppar dryck. Nej en rejäl måltid är nattvarden, mycket mat och mycket dricka i gemenskap med andra till påminnelse om det Jesus gjort. hur ser den tolkningen ut? Det är väl ändå en nattvardsmåltid o vem har någonsin påstått att de tagit en måltid eller ska äta måltid i goda vänners lag och det bjuds på ett oblat o 20 droppar dryck?”

    Det är en märklig slutsats att man bör fira nattvarden i hemmen utifrån att den firades i hemmen enligt NT. På NTs tid fanns inga kyrkobyggnader, de första kyrkobyggnaderna skapades ungefär ett sekel efter att sista boken i NT skrevs. Det fanns inga kyrkor på grund av att Romarriket inte tillät det på den tiden. När kyrkobyggnaderna senare byggdes så förbjöds nattvard senare att firas i hemmen.

    Resonemanget att nattvarden ska vara en ordentlig måltid och inte ceremoni bygger på resonemanget att tanken på en ceremoniel måltid var främmande för Jesus och apostlarna. Det är inte historiskt riktigt eftersom ceremoniela måltider inte var någonting ovanligt på den tiden och de flesta teologer tror att den sista måltiden var just en måltid med i alla fall ceremoniela inslag.

    Om man tycker att nattvarden bör vara en vanlig måltid och inte ceremoni alls så är det märkligt att de tidiga kristna i så fall missuppfattade syftet så tidigt eftersom det utvecklades ceremonier/liturgi och instruktioner omkring nattvarden i mycket tidig kyrkohistoria.

  8. Har varit på Torp-konferensen. Kom i samspråk med en Dagen-prenumerationssäljare, som menar att kristna har haft fel i 2000 år. Jag svarade: Det tycker Jonas Gardell också.

    Jag tyckte att den som har alkoholproblem kan avstå från vinet. Dagen-säljaren svarade att då får de ju bara en halv nattvard. Skulle det bli en hel nattvard med druvjuice, frågar jag. Varför inte byta ut både brödet och vinet mot nubbe och sill för oss om inte är helnykterister?

    Om allt är lika bra nattvard!

    Har inte delar av frikyrkligheten (och numera även delar av Svenska kyrkan) lagt sig till med Jonas Gardells syn på nattvarden, som mest liknar socialdemokraternas valprogram: ALLA SKA MED! (Obs: Jag är inte alls anti-socialdemokrat. Jag råkar bara tycka att även sossar har rätt till riktig nattvard; att det är skillnad mellan religion och politik.)

    Det är klart att alla ska med! Den, som har alkoholproblem, kan ju få en extra kopp påtår till kyrkkaffet. Eller varför inte låta dem släcka törsten med ett glas druvjuice till kyrkkaffet?

    Enligt Gardell instiftade Jesus nattvarden genom bespisningsundret, när han fick två fiskar och fem kornbröd (eller var det tvärtom?) att räcka till fem tusen personer. Detta är nattvardens djupare teologiska mening. Inte Jesu kropp och blod. Utan: Alla ska med!

    Dagen-säljaren avslutade samtalet med frågan: ”Då tror du väl inte att vi har riktig nattvard i hela frikyrkan?”

    Jag svarade: ”Och ni tror inte att jag är riktigt döpt.”

  9. Andreas
    Jag är alltså inte själv helnykterist, men tycker att en rimlig ståndpunkt för en svenskkyrklig helnykterist borde vara att avstå från all alkoholkonsumtion utom lättöl utanför nattvarden. Och inte dricka mer nattvardsvin än motsvarande mängden alkohol i en halv flaska lättöl. Helnykterister får dricka lättöl. Ytterst små mängder alkohol finns ju f.ö. i flera livsmedel.

    Att frågan om nattvardsvinen plötsligt har poppat upp nu, kan bero på att den mycket negativa förändring i Svenska kyrkans nattvardsritual som skett de senaste tio åren, och som bl.a. fått till följd att det blivit svårare att på ett diskret sätt avstå från vinet. Återgå till den gamla ordningen!

  10. Ett stort tack Mikael för denna utomordentliga utläggning om vin i biblisk kontext. Fint att se någon som törs hålla en biblisk linje i denna för Sveriges kristenhet så känsliga fråga.

    När det gäller den kristna kvällsmaten (nattvard betyder kvällsmat) så är jag helt övertygad om att vår frälsare inte introducerade någon sådan. Det han gjorde var att han markerade två saker då han tillsammans med sina lärjungar åt den traditionella judisk/bibliska påskmåltiden. Han markerade det mellersta matzan (osyrat bröd) och den tredje bägaren som dracks efter själva måltiden och gav dessa två detaljer i påskmåltiden en speciellt innebörd. Hans lärjungar skulle minnas honom då de åt och drack dessa.

    Varje år då hans lärjungar åt påskmåltiden den 14 nisan skulle de minnas honom då de åt av det brödet och drack av den bägaren. Som judar gjorde de det år efter år, årtionde efter årtionde, ända tills den judiska dominansen i den messianska rörelsen avtog drastiskt (år 135) och ickejudar som var främmande och även hyste förakt för allt ”judiskt”, tog över och ryckte ut de två elementen från dess rätta plats. På så sätt växte den kristna nattvarden fram som en ceremoni och ett sakramentalt inslag i den kristna gudstjänsten. Detta var inte vad Jesus avsett.

    Det finns två saker som har varit teologiska stridsämnen i kristendomen i alla tider: dopet och nattvarden. Om man förstått den biblisk/judiska bakgrunden till dessa båda, så skulle bitarna fallit på plats och man hade besparats åtskilligt med lidande och problem. Istället växte en antisemitism fram bland kyrkofäderna som omöjliggjorde den sanna förståelsen på vissa områden.

    Frälsningen är från judarna, sa Jesus. Skulle kyrkofäderna tagit med detta i beräkningen hade många debatter och strider kunnat undvikas.
    MVH

  11. Johan skrev: ”Anpassningen i fråga om icke jäst vin är en följd av en annan mycket allvarligare anpassning. Anpassningen att inte tro på realpresens/transsubstantiation (Jesus verkliga närvaro i brödet och vinet) som kyrkan har trott på i alla tider.”

    – Nej, Johan! Transsubstantiationstanken är en än mer allvarlig anpassning, en anpassning till den babyloniska mysteriekulten. Jag vet inte hur långt tillbaka du räknar ”kyrkan”, men någon kyrka fanns det inte under apostlarnas tid.
    MVH

  12. Vi vet att det var vin som dracks vid den första nattvarden, och Jesu löftesord gäller vin och inte något annat. Druvsaft, som inte är jäst, får alltså inte förekomma.

    Hur ska man då lösa problemet med de som inte vågar dricka vin för att trilla dit? För det första; när vi tar emot brödet tar vi emot inte bara Jesu kropp utan även hans blod. Man kan alltså avstå från att dricka från kalken och bara ta emot brödet. En annan lösning är intinktion, men inte på det felaktiga sätt som sker i Svenska kyrkan med att man själv doppar, utan vi bör göra som är vanligt i katolska kyrkan, nämligen att prästen själv doppar oblaten i vinet och ger i munnen till kommunikanten. Endast lite vin i kalken finns då vilket prästen komsumerar helt och hållet (det förekommer ju i Sv K att man har jättekalkar med vin som sedan hälls ut på kyrkogården, vilket ju är fruktansvärt eftersom det är Jesus Kristus man häller ut).

    För övrigt är det inte något fel med transubstantionen. Konsubnstantionen och transsubstantionen är bara två olika sätt att se på realpresesen i nattvarden.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.