Sanningens Ande

I helgen firar vi pingst och då är det lämpligt att varje pingstpastor, med ett minimum av känsla för rörelsens historia, predikar om Anden. Det gör väl för övrigt förmodligen även de flesta inom andra samfund.

Något som jag särskilt tänker på denna gång är, att den helige Ande kallas ”Sanningens Ande.” Jesus säger:

”Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. (Joh 14:16-17)

”Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. (Joh 14:26)

”När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. (Joh 15:26)

”Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. (Joh 16:13)”

En av den helige Andes främsta uppgifter här i världen är, enligt bibeltexterna, att vara en sanningens Ande, att leda församlingen fram till sanningen, med sanningen och i sanningen. Detta handlar om läran. I Johannes första brev 2:18-27 och 4:1-6 samt i Johannes andra brev v 7-11 skriver Johannes och om hur församlingen skall kunna skilja mellan sanningens och villfarelsens ande, hur man kan avslöja vad som är en falsk ande. I detta fall, i de församlingar han skriver till, är det en speciell villolära som tydligen vill göra sig gällande i församlingen. Därför skriver Johannes att den som förnekar att Jesus Kristus har kommit i köttet eller i mänsklig gestalt, han är en bedragare. Alltså, när någon kommer och talar sådant som strider mot apostlarnas undervisning, då vet man att det är villfarelsens ande och inte Guds Ande som talar genom dem.

På liknande sätt skriver Paulus i 2 Kor 11:1-4 och varnar för att ta emot ett annat evangelium, en annan Jesus, en annan Ande än det ni en gång tog emot. När läran inte stämmer, är det inte Guds Ande som talar.

Hur kan det komma sig? Jo, enligt bl.a. 2 Tim 3:16-17 och 2 Pet 1:20-21 är Bibeln inspirerad av Guds Ande. När därför en förkunnelse eller undervisning inte stämmer med Bibelns lära, kan det alltså inte vara varken sanning eller helig Ande, utan lögn och bedrägeri. Den helige Ande motsäger inte sig själv. Allt som vi hör måste prövas kritiskt utifrån Bibeln. Så sanning, rätt lära och den helige Ande hör alltså intimt ihop. Medan lögn, felaktig lära och villfarelsens ande hör intimt samman. Paulus skriver:

”Anden säger uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror, spridda av hycklande lögnare med bortbränt samvete, folk som… ” (1 Tim 4:1-3.)

I 2 Tim 2:23-26 och 4:1-5 skriver han till Timoteus, att han ska fullfölja sin tjänst som förkunnare och stå fast vid det, att han ska predika, undervisa, förmana och tillrättavisa alla, även de som egentligen inte vill höra – med förhoppningen: ”Kanske låter Gud dem omvända sig och komma till insikt om sanningen, så att de nyktrar till och slipper ur den fälla där de hålls fångna av djävulen för att göra hans vilja.” (2:25-26).

I pastoralbreven (breven till Timoteus och till Titus) ser vi detta gång på gång: Den sunda läran, sanningen, Bibeln, Anden hör intimt samman. Dessa kan inte åtskiljas. En svaghet i mycken kristen verksamhet genom århundradena har ofta varit detta, att man försökt skilja dessa saker åt. Antingen sysslar man bara med läran, antingen bara med ”Anden” och andliga upplevelser. Men Bibeln visar att det inte går att göra så. Enda sättet att säkert kunna skilja mellan andar är faktiskt att bedöma utifrån den sunda apostoliska läran huruvida det som sägs är rätt. Som pastor och andlig ledare i en församling är det av avgörande vikt, att man håller sig till den sunda läran, förkunnar och undervisar och vägleder utifrån den sunda läran, och leder församlingen utifrån den sunda läran. Sund lära, rätt lära, sanning är positiva ord som vi ska stå fast vid, även om tidsandan inte gillar det.

Man kan säga, att det Jesus säger ovan i Johannescitaten, är ungefär att,  ”Anden ska leda er apostlar fram till hela sanningen och det ska ni förmedla i undervisning, muntligt såväl som skriftligt”. Resultatet av detta kan man se i form av Nya testamentet. Det Paulus och Johannes för övrigt skriver, visar att när Anden väl lett apostlarna fram till att förkunna den sunda läran, sanningen, då kan man sedan pröva varje ”ande” utifrån det. Ingen kan med hänvisning till ”profetiskt tilltal”, ”Andens ingivelse”, eller tidsandan för den delen, eller något liknande, förkunna en lära som inte stämmer överens med vad som en gång är givet i Bibeln, genom apostlarnas och profeternas undervisning.

Därför är det så, att Anden och ordet/sanningen/den sunda läran hör ihop och får inte skiljas åt. Men när Anden väl har inspirerat och lett apostlarna fram till att skriva ner detta (i form av NT), är det utifrån det senare som vi andra, vi som är apostlarnas efterföljare, kan och ska bedöma allt som sägs komma från Anden. Andliga upplevelser och erfarenheter eller tidsandan kommer aldrig först, utan det måste bedömas utifrån Ordet. Om vi tillsammans med alla heliga genom alla tider kommer fram till, efter träget bibelstudium, att Jesus Kristus är Guds Son kommen i mänsklig gestalt, att Jesus är enda vägen till Gud, den ende genom vilken vi kan bli frälsta, att Gud kräver att vi ska tro på Jesus och omvända oss, att vi ska lyda hans befallningar, då är det detta vi ska predika även om det inte känns bekvämt i alla sammanhang. Jag vill gärna avsluta med ett av mina favoritbibelord, där en förkunnare talar som knappast blivit ordinerad till pastor någonstans idag, på grund av bristande ”vishet och ödmjukhet” (läs politisk korrekthet):

”Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: ‘Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid.'” (Apg 24:24-25).

Anknyter till: a e f g

3 reaktioner till “Sanningens Ande”

  1. Mikael Karlendal,

    Å tale om Ånden under kirkeårets pinsehøytid, er vel kanskje ikke spesielt i overenstemmelse med pinsevekkelsens historie? Det har vel tradisjonelt vært de historiske kirkesamfunnenes måte å forholde seg til Ånden på, nemlig ta ham fram kun ved denne spesielle anledningen?

    Det spesielle ved pinsevekkelsen var vel at man underviste om Ånden, livet i Ånden og Åndens gaver hele året?

    Pinsevekkelsen har historisk lagt liten vekt på kirkeårets høytider, i sin ikke-institusjonelle, ikke-tradisjonalistiske og ikke-hierarkiske form. Det er med sorg jeg konstaterer at den vekkelsen som en gang startet som en Åndens vind og et organisk fellesskap er blitt institusjonalisert, strukturalisert og til slutt fanget i sin egen historie og tradisjoner.

    Jeg nekter å tro at det skal ende slik. Det kommer en ny vind, en ny kraft og en ny kjærlighet!

  2. Are:
    Håller med dig!
    Men såsom det ser ut nu tror jag vi kommer att få se raka motsatsen, teologi utbildningar kommer söka världsliga lösningar på det problem de nu har fått, och högskole poäng kommer bli så viktiga att de kommer att använde även detta som en ursäkt för en starkare institutionell enhet. Frikyrkan i Sverige är på väg att göra samma misstag som Rom- att jämställa kyrkan med Jesus, vilket inte kan leda till något annat än en världslig Jesus, och död på allt som heter andlig liv (dock en kraftig växt av religiöst liv).

    Hoppas som dig att det ska komma en ny vind och en ny kraft och en ny kärlek (först och främst till Guds Ord), men om den kommer- så vill det nog bli som de två vittnen i uppenbarelseboken, och då är Herren nära!

    Ja lite funderingar här på natten, medan jag försöker få i ordning min dator.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.