Behovet av ett tydligt evangelium

Jag har i flera inlägg på denna blogg förespråkat att vi kristna måste vara tydliga i vårt budskap. Vi måste vara tydliga i vår lära och vår förkunnelse. Det är extra viktigt i en tid som vår, med den tidsanda som nu råder, att vi kan säga tydligt vad som är kristen lära och teologi. Jag förespråkar inte någon återgång till någon tänkt guldålder i  kristendomens historia, det vore omöjligt. Utan jag tror, för att generalisera en aning, att vi måste ta samma gamla evangelium och lära oss att på något sätt kommunicera detta på ett nytt sätt, så att det framgår tydligt vad vi står för.  Många blandar ihop dessa två saker, det evangelium som ska predikas och sättet på vilket vi predikar. Många kan inte förstå, att evangelium/läran ska vara detsamma, men kommunikationsmetoden annorlunda. Många tror att vi måste ändra evangelium, budskapet/läran, för att kunna kommunicera, men det vore ett stort fel och ett grovt misstag.

Behovet av en tydlig lära och förkunnelse, behovet av att man lägger mer vikt vid lära och undervisning och bibelläsning, framgår med all tydlighet när man läser i tidningen Dagen idag:

Dels får vi nyheten att Eva Brunne är vald till ny biskop för Stockholms stift, inom Svenska kyrkan. Hon har säkert många goda kvalifikationer som människa, men hon lever inte som en omvänd kristen, utan i ett registrerat partnerskap. Detta alltså trots Bibelns tydliga undervisning i detta ämne, Rom 1:18-32, 1 Kor 6:9-11 mm. Detta betyder att hennes teologi knappast kan vara av det mer bibliska slaget. Hennes motkandidat vid det slutliga valet, var en person som står den amerikanske biskopen John Shelby Spong mycket nära. Spong har en teologi och tro som gör att han överhuvud taget inte skulle kallas kristen, om han kom utifrån till en normal kristen församling idag och vill tala om kristen tro. Han skulle betraktats som en sekulariserad person med andliga intressen. Detta säger mycket om Svenska kyrkan och situationen i det samfundet idag. Kanske framför allt om situationen i SvK:s ledning, kanske mindre om enskilda präster och besökare. Nu bor jag inte i Stockholm, men jag kan inte låta bli att undra vad detta får för ekumeniska konsekvenser. Det borde få konsekvenser. Jag är glad att jag inte är medlem i Svenska kyrkan och behöver hamna i en sådan situation. Det kan inte kännas helt lätt att vara troende kristen i SvK i Stockholm idag.

Dels får vi nyheten att 17 % av den danska folkekirken (motsvarigheten till Svenska kyrkan) tror på reinkarnation, medan bara 15 % tror på Jesu uppståndelse. En svenskkyrklig präst gör en liten annan tolkning av det, men teologen Lars Johansson i Örebro (EFK) gör en mer sansad bedömning. Han säger, att om vi förlorar vår egen historia och vår egen berättelse, så förlorar vi vårt existensberättigande som kristen församling. Vi måste återknyta mer till bibeltexterna och bli läsare igen, annars har vi ingen framtid som kyrka.

Personligen, vill jag gärna anknyta till vad jag tror mig kunna utläsa av Lars Johanssons ord i den korta notis som ovan hänvisats till. Jag tror att det är livsavgörande för oss som kristen kyrka (nu tänker jag brett och över samfundsgränser) att vi kan vår egen kristna historia med rötterna bakåt genom alla århundranden (inte bara vissa väl valda århundraden) till den första kristna församlingen. Att vi kan vår kristna lära och teologi, såsom den formats från första början, grundats på hela Bibeln, reformerats på grundval av enbart Bibeln och förd vidare till oss. Och att vi kan vår Bibel, inte bara väl valda bibelcitat om kärlek och ditt och datt och inte döma och kasta första stenen och sånt, utan att vi läser texterna som helhet och t.ex. inte missar att Gud är helig och rättfärdig, att han hatar synd och att han kallar oss alla till omvändelse, och, att om vi tänker sunt och klart, så är detta ett fantastiskt erbjudande, en underbar möjlighet. Utan detta, har vi ingen identitet, utan detta har vi ingen själ. En kyrka som bara säger vad folket vill höra, saknar existensberättigande. Vi ska inte predika vad folk vill höra, vi ska predika vad Gud vill att folk ska höra, 2 Tim 4:1-5. Vi måste veta vad som är kristen lära, och att detta inte är något som ska anpassas efter tillfälliga svängningar i allmänna opinionen, som det kommer till uttryck i den massmediala propagandan. Kommunikationsmetoderna och sätten att förmedla budskapet kan vi anpassa hur mycket som helst, bara det fungerar. Men evangelium får inte förvanskas.

Alla pastorer, präster och andra andliga ledare i  Sverige idag, borde läsa 2 Timoteusbrevet grundligt och gång på gång! Det brevet säger allt!

4 reaktioner till “Behovet av ett tydligt evangelium”

  1. Man kan inte annat än bara hålla med dig. Men jag tror inte att tillståndet i Stockholms stift av Svenska kyrkan är typiskt för Svk. Det är ännu sämre. Men med 76 % av svenska folket som medlemmar kan inte svenska kyrkan vara något annat än en förskönad spegelbild av hela folket. Så också Stockholms stift av Svk, som sammanfaller med den mest sekulariserade delen av Sverige. När jag skriver att Svk är en förskönad spegelbild, menar jag att det ändå finns mycket kristen tro i Svk.

    Du undrar vad tillståndet i Stockholms stift kan få för ekumeniska konsekvenser för resten av landet. Jo det får den konsekvensen att kristna i Svenska kyrkan och frikyrkorna i resten av landet, måste ta ett ansvar för tillståndet i Stockholms stift. Det får den konsekvensen att Jesusmanifestationen inte kan vara en rent stockholmsk angelägenhet, utan måste vara en nationell angelägenhet, då kristna från resten av landet åker upp till Stockholm och visar stockholmarna vad genuin kristen tro är. Ni kör väl ett abbonnerat X2000 från nordvästra Skåne nästa år? Men det räcker inte att tänka stort, att bli många, utan det gäller också att nå ut stockholmarna.

    Du är en av de få (en annan är Stanley Sjöberg) som har upptäckt att det inte är den ”klassiska” liberalteologin som håller på att ta över Stockholms stift, utan en ny hednareligion: nygnosticismen. Den är på bred frammarsch inom Svenska kyrkan, men troligen även i de frikyrkliga pastorsutbildningarna och i speciellt inom den västeuropeiska och amerikanska delen den värdsomfattande Katolska kyrkan genom ”We are the Church” (i Tyskland ”Wir sind die Kirche” och i Sverige ”Katolsk vision”, som leds av Gert Gelotte, som är ledarskribent i en av Sveriges största landsortstidningar, Göteborgs-Posten.)

    Bakom den världsvida nygnostiska rörelsen står två händelser under 1900-talet. Karl-Gustav Jung, som var kalvinistisk kyrkoherdeson och psykiatriker vid det berömda mentalsjukhuset Burghölzi i Schweiz trodde sig under 1890-talet ha upptäckt ärftliga minnen (artefakter) hos patienter i sjukhuset, och särskilt hos en patient som kallas solfallosmannen. Denne hade, enligt Jung, sett en penis på solen, och hade därigenom bevittnat själva skapelsen. Detta var enligt Jung ett minne av skapelsen hos de först skapade människorna, vilket hade ärvts genetiskt från generation till generation.

    Jungs förhoppningar om att gå till historien som ett vetenskapligt geni, gruaades emellertid av neo-darwinismen, dvs nyupptäckten av Mendels ärftlighetslära, och den under 1910-talet konstruerade syntesen mellan Mendels och Darwins läror. Något annat sätt att överföra sina minnen till kommande generationer än genom muntlig eller skriftlig traditionsöverföring, ansågs ej längre möjligt. Efter att ha drabbats av en svår depression i början av 1910-talet, lancerade Jung 1916 sin teori, som en ny religion under psykoanalisk täckmantel. Denna religion var påverkad av de få kända gnostiska skrifterna under början av 1900-talet, vilka hade kommit till Europa till följd av kolonialismen, men ännu mer av skildringar av germanska hedniska fruktbarhetsriter i Burghölzis patientbibliotek.

    När den andra stora händelsen, upptäckten av Nag Hamadi-fyndet 1945 (en mängd gnostiska skrikfter från 300-talet) inträffade, fanns redan en nygnostisk organisation i Europa och USA, genom Jungs psykoanalytiska rörelse, som erbjuder kristna kyrkor undervisning i själavård – och därtill har bidragit till reformeringen av den psykiatriska sjukvården. Jungs förklaring till de psykiska sjukdomarna är nämligen de judiska och kristna ”pålagringarna” på våra ärftliga minnen från vår egen hedniska forntid.

    Vid en tidpunkt då psykiska sjukdomar ansågs obotliga, hade Jung ett nytt frälsande evangelium till psykiatrins patienter: Allt var kristendomens fel, och de psykiska sjukdomarna kunde botas av utbildade jung-terapeuter genom samtalsterapi. (Det finns idag flera olika ”skolor” inom psykoterapin. Alla utgår inte från Jungs läror.)

    Målet för nygnostikerna i våra kristna kyrkor är utan tvekan att befria ”Jesu enkla lära” från de kristna dogmerna. Och ”Jesu enkla lära” är för nygnostikerna detsamma som ”det kristna kärleksbudet”, som de uppfattar som ett bejakande av alla frivilliga former av sexuell kärlek. Under Jung-religionens första år (omkr. 1920) praktiserades både promiskuitet och utlevd homosexualitet bland rörelsens heterosexuella medlemmar. Knark (som tidigare hade provats som psykiatriska mediciner vid Burghölzi) förekom och sänkte trösklarna vid de sexeualla seanserna.

    Till skillnad mot de klassiska liberalteologin, som förnekar allt övernaturligt men bejakar den kristna moralfilosofin, förkastar nygnosticiemen den kristna moralfolosofin men tror att det kan finnas en gud – som dock inte har meddelat sig med oss människor under historisk tid varför vi strängt taget inte kan veta något om denna förmodade gud. Således är Biblen och andra religiösa skrifter fromma människors tankar om gud, men bygger inte på någon uppenbarad kunskap om Gud.

    Beviset för Guds existens finner nygnostikerna i sitt eget inre (som förre ärekbiskopen K-G Hammar gärna talade om som den verkliga källan till kunskap i den kristna tron), genom den gudslängtan som finns hos de flesta människor. ”Artefaktaerna” – de genetiskt ärtliga minnena från vår hedniska forntid, spökar nog också. K-G Hammar är idag ordförande för Institutet för kontextuell teologi, som har 1/3-del av Svenska kyrkans prästeer som medlemmar, varav särskilt många i Stockholms stift.

    Eftersom både den antika gnosticisen och den nutida nygnosticismen använder en retorik, som liknar kristet svärmeri, behövs naturligtvis tydlighet i den kristna undervisningen. Men det behövs också religionskunskap och kristendomskunskap på ett mycket grundläggande plan, t.ex. hur religioner skiljer sig från sekulära livsåskådningar, samt att kristendomen (liksom islam) är en uppenbarad religion, vad som menas med det, att kristendomen (liksom islam) gör anspråk på verklig kunskap om Gud, som han låtit uppenbara för oss.

    Anledningen till att jag skrivit ”liksom islam” inom parantes, är att muslimer som konverterar till kristendomen inte behöver undervisas om så grundläggande religiösa begrepp som ”uppenbarelse”, ”sanning” o.s.v. Men det är just denna grundkunskap för det religiösa tänkandet, som har gått förlorad i den sekulariserade västvärlden. Det handlar inte bara om att kommunicera, utan även om att kommunicera sådant, som är själklarheter som inte behöver förklaras, för den som har vuxit upp i en traditionellt religiös miljö.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.