Bibeln är grunden

Jag vill här delge några lösa och ganska osystematiserade tankar angående vår evangelikala bibelsyn.

Bibeln är grunden för all sund teologi, för all sund predikan och undervisning i den kristna församlingen. Det är på den grundvalen vi ska pröva allt annat, alla former av s k karismatiska yttringar, profetior, tungotal, under och tecken, diverse s k manifestationer. Vi ska även pröva allt vi säger och gör som kyrka och församling utifrån Bibeln. Det betyder att alla s k bekännelseskrifter, trosbekännelser, psalmer, sånger, kyrkliga dokument, kyrkliga handlingar, församlingsaktiviteter, gudstjänstaktiviteter mm också ska prövas på samma grundval. Varför?

Inspirerad

Därför att Bibeln är Guds ord – dvs det Gud vill säga till oss om allt som gäller vår tro och vårt liv. Paulus skriver i 2 Tim 3:16 att

”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv…”

Uttrycket inspirerad av Gud kommer från det grekiska ordet theopneustos, som ordagrant skulle kunna översätta Gudandad. Skriften som han talar om (i första hand syftar han rent bokstavligt på det vi kallar GT, men utifrån andra texter, bl.a. 2 Pet 3:15-16, förstår vi att hela NT också är inkluderat) är alltså som sådan inspirerad av Gud till ett visst ändamål. På grund av detta och många andra bibeltexter som talar om detta, brukar vi kalla Bibeln som helhet för Guds ord.

Ett bra sätt att beskriva denna gudomliga inspiration, och som jag ursprungligen hämtat från den anglikanske teologen J I Packer, är att beskriva inspirationen som att: Guds Ande verkade i och genom de människor som skrev de olika bibelböckerna från den allra första stund någon fick en idé att skriva, och vidare under hela bokens tillkomstprocess, fram till dess att boken var helt färdigskriven, mottagen och accepterad som helig skrift i kanon. (Alltså från dess tillkomst till dess att kanonprocessen var färdig). Guds Ande verkade genom de olika bibelboksförfattarna så, att de efter sin bästa förmåga gjorde vad de kunde för att samla material, eller dikta, eller profetera, eller undervisa eller förmana, eller något annat, och sedan skriva ner alltsammans i en bok. Dessa böcker bär därför var och en för sig en prägel av de författare som skrev och är på ett sätt helt igenom mänskliga böcker från början till slut. Men samtidigt är de också Guds ord.

Inspirationen innebär alltså att böcker som är helt igenom mänskliga, samtidigt är helt igenom Guds ord. Det betyder, att det bibelböckernas författare ville ha sagt med sina böcker i mångt och mycket, och för det mesta, är vad Gud ville ha sagt. (Många skulle kanske säga att allt de ville ha sagt var vad Gud ville ha sagt, men jag tror att vi måste lämna utrymme för att Gud ibland ville säga mer  än vad den mänsklige författaren förstod just när han skrev). Men, observera, när vi läser en bok får vi inte stirra oss blinda på vad som står där, dvs på orden i texten, vi måste fråga oss vad författaren ville ha sagt!

När vi läser Bibeln ägnar vi oss alltid åt bibeltolkning. Alla gör det! En del protesterar givetvis nu och säger, att de bara läser ”bokstavligt”. Men, även det är en tolkning. Problemet är bara, att det uttrycker en omedvetenhet från din sida om att även du är en texttolkare, så när någon som tror sig läsa lika ”bokstavligt” som du kommer och har rakt motsatt uppfattning som du om vad en viss text säger, så har du väldigt svårt att argumentera för din åsikt. Ta t.ex alla som ”läser innantill” och som kommer till rakt motsatta ideer när det gäller detaljerna för Jesu återkomst, dopet mm.

Olika genrer

De olika bibelboksförfattarna levde och verkade i en annan kultur än vår och skrev sina verk under en längre tidsperiod på flera århundraden. De använde en mängd olika litterära genrer…

I Moseböckerna har vi många lagtexter av diverse slag, vilket ger utrymme för en viss tolkningsproblematik. Ingen lag kan nämligen förstås bokstavligt bara som den står, man måste fråga sig vad innebörden är. Hur ska man tillämpa det här i den eller den situationen? Vad händer om dessa förutsättningar finnes? Vad händer om just den detaljen inte finnes, men den, osv? Det är därför judarna utvecklade en lång lagtolkningstradition. Det är därför det inte bara är att ”läsa innantill”. Jesus kritiserar en del fariséer inte för att de tolkar lagar, utan för att de ibland tolkar fel (jfr Matt 23:1-3).

I Kungaböckerna har vi historiskt berättande texter som vill förklara Israels och Judas historia ur ett religiöst perspektiv. Böckerna vill predika och förmana, under det att de berättar om det historiska skeendet. Men tanken är att vi ska förstå detta utan att Gud nämns hela tiden. Tolkningsnyckel för de böckerna är bl.a. 5 Mos.

Psaltaren innehåller psalmer genom vilka olika människor uttrycker sin lov och sin hyllning, och sin bön och klagan till Gud. Vissa psalmer är djupt mänskliga i hur de uttrycker en lidande gudfruktig människas djupaste klagan inför Gud (se t.ex. Ps 137:9). Psalmerna är djupt mänskliga och visar hur vi människor kan och ska be till Gud, och samtidigt kan det finnas en profetisk dimension.

I Jobs bok, som räknas till den s k vishetslitteraturen, får vi se en av världslitteraturens äldsta och kanske bästa grubblerier över lidandets problem. Vi får en ramberättelse i prosa om Job och hans lidande, och om hans tre vänner som kommer för att tala tröstande ord. Ramberättelsen finns i kap 1-2 och kap 42. Däremellan utspinner sig ett samtal i poetisk form mellan Job och hand vänner, och Job och Gud angående frågan om varför Job får lida. Efter att ha bemödat sig att läsa igenom hela boken med dess flera kapitel där Jobs vänner talar, får läsaren i det sista kapitlet veta (42:7) att det Jobs vänner hade sagt, var fel! Men hela boken räknas som Guds ord!

Lukasevangeliet är en bok där författaren enligt egen utsago vill övertyga läsaren om att det var så här det gick till när Jesus levde och verkade ibland oss på jorden, under de där korta åren som hans jordeliv varade. På grundval av det, ska vi förstå att han verkligen är världens frälsare. Det är alltså en historiskt berättande text på prosa, men med ett syfte att vinna oss för tron.

1 Korinthierbrevet är ett brev från Paulus till församlingen i Korinth. Han har flera skäl att skriva det, församlingen behöver mycket undervisning och förmaning, det råder många missförstånd och överdrifter av diverse slag i församlingen, och sedan vill Paulus sätta fart på dem angående en pengainsamling. Det är alltså ett brev som starkt föranlett av specifika akuta omständigheter och därför mycket argumenterande i stilen, knappast poetiskt, och det anknyter väldigt mycket till den specifika situationen i Korinth, som vi inte vet något om förutom det vi tror att vi kan läsa ut av detta brev (och 2 Kor och Apg) och vår allmänna historiska kunskap om perioden.

Tolkning

När vi läser Bibeln bör vi vara medvetna om allt det jag ovan skrivit. Om vi är det och hela tiden frågar oss: Vad vill författaren säga…? Allt detta sammantaget gör, som jag skrev ovan, att vi när vi läser Bibeln ägnar oss åt bibeltolkning vare sig vi vet om det eller inte. Betänk följande:

  1. ”Guds ord” är inte alla enskilda fraser i Bibeln, utryckta ur sina sammanhang, utan ”Guds ord” är vad författarna och den helige Ande ville ha sagt med texten. Tänk t.ex. på Jobs bok här. I bokens sista kapitel får vi reda på att Jobs tre vänner hade talat felaktigt (!) – då kan vi ju inte rycka ut något kapitel mitt inne i Jobs bok och säga att så här säger Gud, om vi inte först har förstått Jobs bok som helhet och i hela sitt bibliska sammanhang.
  2. En poetisk text kan inte tolkas på samma sätt som en prosatext. En psalm kan inte tolkas lika ”bokstavligt” som en historiskt berättande text. Poetiska uttryck kan inte tolkas lika bokstavligt som andra uttryck, osv.
  3. Varje bibelbok i Bibeln måste förstås i hela sitt bibliska sammanhang. Vi kan t.ex. få vissa svårigheter med Predikaren och Höga Visan, om vi inte skulle ha fler bibelböcker som sätter in dessa i ett större perspektiv.
  4. Allt som står i Bibeln ska inte förstås bokstavligt, en del saker är bara sånt som ska få oss att tänka. Ordspråksboken är ett bra exempel.
  5. Bibelns författare använder sig av litterära knep, retoriska överdrifter, poetiska uttryckssätt, symboliska uttryckssätt och annat som var vanligt i deras tid. Sådant är lätt för oss att missförstå, men vi kan lära oss mer och mer.
  6. Gud hade en plan med att Bibeln blev som den blev, att det blev just dessa 66 böcker och inte några andra. Därför måste vi läsa helheten för att kunna förstå delarna.
  7. Att vi säger att Bibeln är ”Guds ord” betyder inte att Gud har dikterat Bibeln eller att bara de delar som ger intryck av att vara dikterade (som vissa profetord och liknande) är Guds ord. Att säga att Bibeln är ”Guds ord” innebär att Guds Ande inspirerat hela boken från pärm till pärm, så att helheten har ett budskap till oss. När vi förstår vad bibeltexten vill säga, hör vi Gud tala. Det är när vi förstår vad en författare ville ha sagt med sin text, som vi möter Guds tankar.
  8. Vi evangelikaler bekänner att vi tror att Bibeln är ofelbar. Det betyder att Bibeln är ofelbar i allt den vill säga och leder oss inte vilse.

När vi läser Bibeln är det därför en fördel ju mer vi kan av historia, arkeologi, grundspråken osv, men inte helt avgörande. Bibeln kan nämligen översättas! Den är Guds ord även i översättning! Alla kan läsa och förstå Bibeln, men självklart växer möjligheten att förstå, ju mer man kan  för övrigt och ju mer man läser.

Bibeln räcker

Konsekvenserna av vad jag ovan skrivit är också, att Bibeln räcker! Guds objektiva uppenbarelse i skriven form är i och med kanonprocessen avslutning (dvs när det blev fullständigt klart vilka enskilda skrifter som allmänt skulle erkännas som kanoniska, som rättesnören för våra liv) färdig. Efter Bibeln kommer ingen mer skriftlig uppenbarelse från Gud av detta slag. Dvs, inga andra böcker som mänskligheten skådat därefter kan godkännas som uppenbarelse, ingen Koranen, ingen Mormons bok, osv. Bibeln som skriven uppenbarelse anger härmed också ramarna för vad som kan anses vara legitim kristen tro. Alla våra s k tolkningstraditioner måste underkastas detta och prövas utifrån Bibeln. Så fort något inte stämmer med Bibeln, är det Bibeln som gäller.

Jag återkommer med fler inlägg om den praktiska tillämpningen av detta i vår tid. Det här var några lösa tankar grundteori, som jag i förekommande fall kanske kan hänvisa tillbaka till…

1 reaktion till “Bibeln är grunden”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.