Om Eldebos apologia pro Gardell

I den artikel som Runar Eldebo skrev i Dagen den 28 april, finns det flera konstigheter. Han uttryckssätt att vi ”konstruerar” vår kristna tro är också missledande. Uttrycket behöver inte tolkas konstigare än att vi alla gör oss en bild av, skapar oss en uppfattning om, vad som är en vettig kristen tro. Men uttryckssättet ger ett intryck av att den kristna tron är något enbart subjektivt som var och en individuellt kan forma som man vill, och att det är helt legitimt att göra så. Med det sättet att uttrycka sig, utesluter man i praktiken att det kan tänkas finnas en objektiv aspekt av den kristna tron, något som vi alla var för sig och tillsammans kan sträva efter att finna och att söka förstå. Men Eldebo har kanhända helt köpt det postmodernistiska sättet att se på tingen.

Som exempel på att man konstruerar kristen tro, drar Eldebo upp en mängd bibliska och kyrkohistoriska exempel. Redan här finner jag stor anledning att ifrågasätta det han skriver:

Jag ifrågasätter att Johannes skulle ha skrivit sitt evangelium utifrån en grekisk-filosofiska världsbilden, jag skulle vilja påstå att Johannes är mer än något annat starkt färgad av den hebreiska bakgrunden. Det han skriver om Paulus, Damaskusupplevelsen och Romarbrevet, framstår som fullständigt hämtat ur luften.

Att tala om Tomasevangeliet på det sätt Eldebo gör, är missvisande. Då missar man den klara och tydliga aspekten att kriterierna för vilka böcker som skulle ingå i NT:s kanon, var att de skulle vara apostoliska (skrivna av apostel eller någon i kretsen), ha apostolisk lära (sådan den predikades överallt i kyrkan där det fanns en kyrka), de skulle vara allmänt använda av alla kyrkor överallt (dvs inte bara av några kyrkor i viss region,stad eller liknande). Tomasevangeliet uppfyllde aldrig dessa krav. Det var aldrig någon seriös diskussion om det skulle vara med i kanon eller inte. Att fyra evangelier kom med, är historiskt belagt på ett mycket tidigt stadium och detta trots deras sinsemellan olikheter. Det visar på den spännvidd i förkunnelsen i den tidiga kyrkan som fanns, och på den tydliga gränsdragning mot villoläror som också fanns.

Origines förkastas av många pga att han predikade läror som ansågs kraftigt avvikande gentemot Skrifterna och den apostoliska läran, men han försökte i alla fall tolka Skriften i syfte att följa den.  Augustinus och Luther kunde anses vara bibelutläggare som står i den historiska kyrkans tradition, även om man inte delar deras bibeltolkningar i alla aspekter. Och att jämföra Jonas Gardell med dem – jag vill inte här i ord uttrycka vad jag anser om den jämförelsen!

Eldebo skriver om Gardells resonemang om jungfrufödelsen och hänvisar till dennes argument för att vi inte behöver tro på densamma, nämligen att jungfrufödelsen bara är omnämnd i två evangelier. Det är knappast ett argument som är särskilt starkt för en troende kristen människa. För mig räcker det med att det står i ett evangelium, jag ser ju de fyra som kompletterande berättelser. Det finns en anledning till varför Gud lät fyra komma med i kanon och inte ett! (Dessutom, nämns ju berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan bara i ett evangelium).

För att försvara sin uppfattning att Gardell är en stor teolog, skriver Eldebo  att ”det bibliska materialet för treenigheten i bästa fall är svagt och antydande” – här skulle jag vilja ta mig för pannan! Enligt min uppfattning, är treenighetsläran som läroformulering i princip ofrånkomlig för den som studerar NT med ett öppet sinne. Jag anser att detta uttalande säger mycket om vilka böcker Eldebo läser och vilka han inte läser!

I samma syfte skriver han att troendedopet entydigt är NT:s klara linje. Och här vill jag – fast jag själv är övertygad troendedöpare och håller med om att NT tydligt undervisar om troendedop, samt att bevisbördan för något annat helt ligger hos spädbarnsdöparna – här vill jag trots det ändå ta de sistnämnda i försvar. Spädbarnsdopet har långt bättre stöd i Bibeln än Jonas Gardells samlade skrifter!

När det sedan gäller Eldebos beskrivning av fyra olika kriterier som han menar har spelat roll för konstruktionen av kristen tro genom tiderna, så anser jag att han genom sitt subjektivistiska eller postmodernistiska (eller vad man nu ska kalla hans angreppssätt) sätt att nalkas vad som är kristen tro och hur den utformas, helt missar kärnan.

Det är sant att när människor och grupper av människor (t.ex. församlingar) bildar sig en uppfattning om vad som är en relevant kristen tro, att de då i olika grad kan vara påverkade och/eller styrda av kriterier liknande det som Eldebo beskriver. Men därmed kan man inte, enligt min mening, säga att allting som görs av detta slag är bra eller legitimit eller värt att respektera. Genom sitt sätt att beskriva det hela, missar Eldebo många poänger:

När han t.ex. jämför Gardell med Luther, och menar att de båda brottades med Bibeln som kriterium för vad man skulle tro, så haltar jämförelsen betänkligt. Det är sant att Gardell liksom Luther brottas med bibeltexter av olika slag. Men, medan Luther arbetar med bibeltexterna i syfte att finna den rätta förståelsen och sedan böja sig för detta oavsett hur obekvämt det skulle bli, så brottas Gardell endast med texterna för att finna stöd och bekräftelse för sin egen livsstil och sin egen sekularistiska världsåskådning. Att här sortera dessa båda under ett och samma kriterium visar hur missvisande Eldebos resonemang är.

När det gäller hur Eldebo skriver om det s k relevanskriteriet, i samtliga de exempel han anför, går det att göra helt andra tolkningar. Det finns många som känner sig föranledda av behovet av relevans, att på djupet bearbeta bibeltexter för att se om vi tidigare misstolkat ett ämne, men som efter denna bearbetning av bibeltexterna kommer fram till samma obekväma slutsats som förr, att jungfrufödelsen är ett historiskt faktum att tro på, att homosexuellt levnadssätt är synd, osv. Det finns många som bara vill vara relevanta, och inte på djupet bearbetar texterna eller som inte vill böja sig för vad texterna faktiskt säger, och som sedan följer tidsandan i sina uppfattningar. Så relevans är viktigt, men det har helt olika konsekvens för olika människor.

Jag delar inte Eldebos uppfattning att Gardell skriver inom ramen för det bibliska kriteriet och relevanskriteriet. Jag anser inte att Jonas Gardell driver teologi inom ramen för vad som kan anses vara kristen teologi över huvud taget. Han skriver inom ramen för en sekularistisk/postmodernistisk världsåskådning och vill söka bekräftelse för sina egna teser samt  möjligen göra upp med en kristen bakgrund. Det är helt legitimt att göra så inom ramen för sin egen livssituation, men det betyder inte att vi andra som läser, behöver erkänna det som uttryck för ”kristen” tro eller teologi.

När det gäller de övriga två kriterierna och de fyra tillsammans, anser jag att det som helhetsbeskrivning är så kantigt och dåligt formulerat, att det inte blir intressant att använda dem. Det finns poänger, men det är så mycket i helheten som är fel, att det är bättre att kasta Eldebos artikel i tidningarnas papperskvarn och glömma den, trots att jag nu genom detta inlägg har gjort viss reklam för den.

Detta är några lösa tankar och formuleringar angående Runas Eldebos mycket märkliga försvarsartikel och plädering för, att vi ska se Jonas Gardell som en stor kyrkans teolog jämförbart med Augustinus och Luther. Den kättarförklarade Origines var långt bättre, han ville i alla fall underordna sig skrifterna efter bästa förstånd. När ledande frikyrkoteologer skriver på det sätt som Eldebo gör, inser man snabbt hur långt gånget förfallet är.

25 reaktioner till “Om Eldebos apologia pro Gardell”

  1. Bra skrivet Mikael!
    Lyfte också på ögonbrynen när jag såg denna artikel…

  2. Hur kan det komma sig att denne Runar Eldebo kan få vara lärare på Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium? Speciellt frågar man sig det m t p den bl a den Bibelsyn han presenterar i sitt inlägg i Dagen. Denne man är alltså med och formar blivande pingstpastorers teologi och bibelsyn…! Tja mycket ska man höra. Undrar vad LP hade tyckt. En f d missionspastor som föreståndare för Filadelfia Sthlm och en missionspastor som ifrågasätter BIbeln utbildar pingstpastorer…

  3. Har visst motstånd från de äldre i min familj som menar att det vore bättre att inte knysta om Gardell överhuvudtaget, han mår så bra över all uppmärksamhet. Jag är inte riktigt av samma uppfattning, men det kanske finns en poäng, man ska vara varsam om de äldres råd.

    Om man stiger ned en nivå i samtalet om Gardell så vore det intressant om nån kunde förklara för mej VARFÖR präster och pastorer så otroligt gärna vill framställa Gardell som en stor kyrkofader. En som ger intressanta och nya inblickar i kristen tro och som berikar kristendomen. Jag kan inte för mitt liv förstå anledningen! Vad går det här ut på? Jag blir chockerad en gång i veckan över stora teologer, framstående frikyrkomän som helt underkänner den klassiska trosbekännelsen om jungfrufödelse, död och uppståndelse. Vad tror man att man kommer fram till genom att bejaka allt detta? Vad är det för urvattnad och värdelös kristendom, kraftlös och utan evighetshopp som detta hopkok leder fram till? Är man så korkad (ursäkta) att man inte fattar hur det kommer sluta? Det är nästan så man skulle kunna börja tro på ett demoniskt inflytande som fördunklar sinnena rent fysiskt.

    Samtidigt som jag gläds över en av kristendomens största manifestationer i Sverige nånsin (Kungsan i lördags), så är jag djupt orolig inför framtiden med alla dessa medgivanden till en genuin villolärare. Som förvisso, jag vill betona det, i ett land med yttrandefrihet (fortfarande) har rätt att skriva vad han vill, har rätt att bli intervjuad i tv:s morgonsoffar, men absolut inte har rätt att kalla sej kristen i dess ursprungliga och enda mening. Framförallt har inga kristna nån rätt eller anledning att inkludera Gardell i den kristna skaran.

  4. Visst, Wildwest, jag delar mycket av dina värderingar, men problemet med Jesusmanifestationen är ju att man försöker inbilla Sveriges folk att man inte är emot något. Jag gillar den positiva ansatsen – den är pedagogiskt riktig – men marscherar man för fred är man ju emot krig, marscherar man för rättvisa är man ju emot orättvisa o.s.v. Som man nu framställer Jesusmanifestationen blir det svårt att avvisa Hans Ulfvebrand (ev. ny stockholmsbiskop) om han vill ha ett torg med John Shelby Spong eller Jonas Gardell eller K-G Hammar vid Jesusmanifestationen 2010. För allt ska ju vara så positivt – eller?

    Antingen blir Jesusmanifestationen tydligare konfessionell – kring någon viss bekännelse – och då oundvikligen med vissa gränser gentemot även sådana som vill kalla sej kristna men inte kan ”godkännas”. Jag håller med om att Jonas Gardells förkunnelse inte har mycket med kristen tro att göra; problemet är ju att den nästan är ”teologisk mainstream” bland akademiker och prästutbildare; jag läser själv i min hustrus tidskrift Tro och liv hur en prästkandidat för Svenska kyrkan menar att det är patriarkalt våldsförhärligande att förkunna Jesu död som frälsande. Och biskopar som tror att Jesus egentligen har ruttnat har vi nog haft ända sedan Nathan Söderbloms dagar. Det blir faktiskt misstänkt homofobt att ryta mer mot lekmannen Gardell än mot ansvariga yrkesteologer. Sten-Gunnar Hedin och Anders Arborelius tog debatt mot K-G Hammar, men intrycket blev ändå att de accepterade honom som kristen. Men kan någon – gärna K-G Hammar själv – förklara för mej i vilka väsentliga avseenden Hammar avviker från Gardells teologi – eller John Shelby Spongs?

    Gardell förtjänar sitt hedersdoktorat. Han har ärligt och utan krusidullfromleri fört ut universitetsteologin till folket – och den ögonöppningen kunde vi sannerligen behöva.

  5. Och földfrågan:

    Hur kan ansvariga för PTS tillåta att bibelskole-elever i pingströrelsen får utsättas för denna typ av teologi ?

    Vem har givit Eldebo tjänst vid PTS ?
    – det om något borde rendera ett avsättande.

    Detta moras kan inte få fortsätta…
    ansvariga på pingst-FFS bör ha fokus på det mest basala – om pingst öht. har någon teologi.
    I annat fall lägg net PTS !

  6. Tack till Mikael karlendal för denna MYCkET värdefulla analys och bemötande av Eldebos faktiskt tragiska insändare i DAGEN.

    Nu behöver vi som bibeltroende samlas till försvar för bibeln som Guds ofelbara ord, givet till oss människor som ett ljus på vår stig genom livet. Guds Ande har vakat över Bibelns tillblivelse och vi kan tryggt vila i dess tillförlitlighet.

    Gud med oss!!!

    Hälsningar

    Berndt Isaksson, metodistpastor

  7. Andreas Holmberg: delar på ett sätt Din uppfattning om att Jesusmanifestationen är så positiv och allt inkluderande. Å andra sidan kanske den positiva bilden behövs utåt, mot sekulariserade svenskar som inte vet nånting om kristen tro. Inåt, mot den s k kristna världen, skulle man dock behöva en helt annan skärpa mot dem som helt ifrågasätter hela grundfundamentet. I min logik är det då nämligen inte längre frågan om kristen tro överhuvudtaget utan möjligen nån ism som har sin grund i kristendom.

    Det har ju varit en hel del ”bråk” kring Jesusmanifestationens ansvariga, där t ex domprost Åke Bonnier fick stiga ned. Jag läste i DN att han ändå var med i manifestationen. Det är väl okay, man kan inte gärna utesluta nån från Kungsan. Så en viss polarisering mot den kristna bilden av Jesus har funnits.

    Tror helt enkelt att manifestationen måste få vara bred på det sätt som den är, så länge det inte från talarstolarna framkommer ett annat evangelium, men däremot kan man som bibeltroende inte låta präster o pastorer undkomma kritik hur lätt och snällt som helst.

    Jag kan inte och kommer nog aldrig orka studera varken Spong eller Hammar, men det är ju talande att dessa herrar samverkade vid seminariet nyligen i Sofia kyrka. Och förnekar de kristendomens grunder sitter de i samma båt som hr Gardell, dvs det går inte att kalla dem kristna, biskopskragarna till trots.

  8. Det du här skriver och delar med sig borde egentligen vara en självklarhet bland alla evangelikala kristna, inte minst s.k. ”konservativa” såsom EFK och Pingströrelsen…men det är på inga sätt en självklarhet längre- utan många- båda pingst pastorer som EFK pastorer sprider den här form av ”teologi” och annat som Eldebo delade med sig i dagen, kanske nästan stora flertalet?

    Själv har jag precis fått hem böcker av Algot Eriksson, Sperguon, Barratt, Pethrus, Emil Gustavsson och andra- och när man läser i dessa böcker så är det ju direkt pinsamt att se hur frikyrkan står den dag i dag.

    Tack för din frimodighet! Gud välsigna och bevara dig!

  9. Läste Eldebos artikel i Kungsträdgården i lördags, hjärnan var full av intryck och jag tog inte riktigt in allt men den spontana reaktionen var att här var en massa akademisk-teologiskt dravel. När jag sedan fick veta att denne Eldebo är lärare på PTS förfärades jag. Hade föväntat mig att personen i frågan var nån svenskkyrklig lundaprofessor som tappade tron för några decennier sedan.

    Måste dock hålla med honom om Treenigheten, iaf som den definierats vid kyrkomöten genom åren.

  10. Gött!!!

    Tack för nya insikter.
    Behöver folk som står upp för något och kan förklara det.

    A

  11. Mikael! Jag är imponerad av ditt inlägg angående Eldebos artikel. Jag tror föga på Jesusmanifestationer och liknande proklamationer. Det är långt viktigare att definiera vår tro än att förena kristna med alla möjliga teologier. Det är bra, att du, Mikael, tar upp den kristna läran och försvarar den klassiska kristna tron! Fortsätt med det!

    Broderligen
    Hannu från Burseryd

  12. Eftersom PTS-pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium får ta emot kritik på denna blogg för ha anlitat Runar Eldebo som lärare på PTS, behövs ett klargörande från vårt håll.

    Runar Eldebo har enbart genom åren undervisat praktisk teologiska kurser på PTS, och varit uppskattad lärare inom det ämnesområdet. Han har alltså inte haft ansvar eller undervisat systematisk-historiska och exegetiska ämnen.

    Runar Eldebo har visserligen fungerat som ämnesansvarig för Praktisk teologi på PTS, men har för övrigt inte haft något övergripande ansvar för PTS skolverksamhet.

    Efter att ha läst Eldebos inlägg i Dagen, kan jag hålla med övriga kommentarinlägg att den upplevs inte särskilt välskriven och inte i varje enstaka fall helt genomtänkt. Men efter att också ha tagit del av Mikael Karlendals recension och kommentarerna här tycker jag nog att ni misstolkar Eldebos inlägg. Han skriver ett debattinlägg om varför den globala kristendomen ser ut som den gör idag. I inlägget tar han egentligen inte ställning för eller emot, utan försöker redogöra för vad som har format kristendomen genom tiderna. Jag tycker inte heller att han betraktar Gardell som stor teolog, ellet försöker försvara honom, utan snarare ser honom på som ett nutida fenomen – ett uttryck för den tolkningsfrihet som på gott och ont idag finns i vårt svenska samhälle.

    Men jag försvarar egentligen inte Eldebos inlägg i Dagen, det får han själv göra. Men det är viktigt att inte övertolka eller misstolka en skribent, vilket jag tror sker i detta fall.

    Stefan Green
    Lärare och studierektor på PTS

  13. Tack Stefan Green för att du vill ta till orda för PTS räkning.

    Det gläder mig att du inte vill försvara Eldebos artikel. Jag förstår att detta måste vara svårt för dig och att du säkerligen har en god personlig relation till Runar Eldebo – det är nämligen den enda förklaringen jag kan se till din ändå väldigt överslätande positiva tolkning av hans artikel.

    Om man slänger ett snabbt öga på hans artikel igen, så ser man klart att nästan hela artikeln handlar om Gardell, att nästan hela artikeln mer eller mindre direkt går ut på att sätta in Gardell i ett ”normalt” kristet sammanhang, att kort och gott försvara Gardells plats som erkänd ”teolog” vid sidan av Luther, Augustinus, m fl. Vi ser också i artikeln att Eldebo anser att stödet för treenighetsläran i Bibeln är svagt – borde inte det i sig vara något att begrunda?

    Om min tolkning är en misstolkning, måste man nog ändå säga att Eldebo i så fall uttryckt sig synnerligen oklart! Eftersom han tydligen, enligt dig, i så fall tycks mena ungefär raka motsatsen till vad han tycks säga. Det är hög tid att de som anser sig vara teologer, lär sig att tala tydligt!

  14. Hej Mikael

    Jag utesluter inte möjligheten att även jag kan ha misstolkat Runars artikel, men jag resonerar också utifrån att jag känner honom, som du mycket riktigt säger.

    Som jag redan har sagt, uppfattar jag inte hans inlägg som särskilt välskrivet och den skapar frågor hur den skall tolkas.

    Jag vidhåller dock att Gardell inte lyfts fram i artikeln som en stor teolog, utan som ett fenomen, liksom Augustinus och Luther var fenomen i sin tid. Att var ett fenomen innebär inte automatisk att man blir en stor teolog, vilket Augustinus och Luther var, men knappast Gardell. Det är inte svårt att låta sig fascineras av Gardell, men inte nödvändigtvis av positiva skäl. Jag är själv mycket kritiskt till hans syn på Jesus, men kan ändå imponeras av Gardells kapacitet och outtröttlighet. Att han blev hedersdokter i Lund förblir emellertid obegripligt för mig, då det egentligen är gammal skåpmat han för fram.

    Att hela artikeln handlar om Gardell är egentligen inte konstigt, då mycket handlar om Gardell just nu. Gardells syn på Jesus lyfts fram i media som sann och korrekt, och det är det som Runar tar fasta på i sitt debattinlägg, som faktorer i formandet av en ”postmodern” kristendom.

    Men som sagt, Runar får försvara själv sin artikel. Jag vill bara klargöra att artikeln får stå för Runar och inte uppfattas som representativ för PTS.

    Stefan Green
    Lärare och studierektor på PTS

  15. Om nu Eldebo varit så otydlig att han genom detta attackerat ärligt troende, Bibeltrogna …… så kan han ju faktiskt lösa problemet ganska lätt.

    Bara träda fram i en ny artikel och säga: “Förlåt att jag uttryckt mej så att mina minsta bröder och systrar lockats till frestelse!”

    Men, det skulle ju kunna tänkas att det finns högmod med i bilden, och då är det ju svårt att tillämpa nådens evangelium som Johannes beskriver det i sitt första brev! Tänk om det vi anser vara ljus i själva verket är mörker……

    Bollen ligger säkert hos Eldebo. Men om han inte handlar fort och korrekt kommer han att ligga utanför ganska snart. I alla fall hos de Bibeltrogna.

  16. Haggaj:

    ”båda pingst pastorer som EFK pastorer sprider den här form av “teologi” och annat som Eldebo delade med sig i dagen, kanske nästan stora flertalet?” skrev jag i mitt svar ovan.

    Tittar man på de teologer som i dag blir upphöjd inom frikyrkan- så vill jag våga säga att var och en av dem attackerar Bibelns auktoritet, trovärdighet och ursprung. Man kan säga att det handlar om akademisk teologi- men det är knappast ett tolerant svar, runt om i världen finns gott om teologer som tror och står för att Bibeln är Guds Ord- och formar sin forskning, teologi, argumentation och retorik därefter, här i Sverige är kanske Seth Erlandsson och tidigare Odenberg de mest kända, internationellt finns det hundratals.

    N.T Wright är ju poppis båda bland de som manar fram den nya ekumeniken som de som marknadsför ”Emerging Church”, en teolog som inte ens anser man kan ha sin rättfärdighet i Kristus (för att inte börja tala om hur han också undergräver Bibeln’s auktoritet)- håller dock med om att Wright har en lysande retorik och argumentation.
    Vilket kanske kan förklara den högmodiga beteendet till vissa teologer och pastorer (de är ju ”upplysta”).

    Själv håller jag just nu på med att läsa äldre pingst litteratur- och dagens ledande pingstvänner hade knappast fått vara medlem i Pingst under den tiden, man behöver kanske inte vara så sektrisk som en del stora gestalter från pingströrelsen historia- men dessa visste åtminstone va och vem de trodde på!…Om det försätter så här kommer Pingst se ut som Svenska Kyrkan gör i dag om 10 år.

  17. Jag blir ledsen av att läsa alla dessa inlägg. Det blir en sorg över att vi som kallar oss kristna inte klarar av att skilja på sak och person.

    För mig är det viktigt att vi inte låter kristen tro bli så otydlig, så gränslös som den riskerar bli i det moderna samhället, men samtidigt måste vi se med kärlek på personerna. För mig är det en av hörnpelarna i Jesu budskap, blandningen av skarphet i sak i kombination med en kärleksfull syn på syndarens person.

    För mig är det helt OK att kritisera Eldebo i sak, men det känns som många vill misskreditera honom som person också. Jag har en stark kristen tro och en relation till Jesus som jag lever i varje dag, men jag känner mig så på djupet sorgsen över er mina bröders texter som ovan och vet inte hur jag egentligen skall hantera det. Jag vill se på dem med kärlek, men det är svårt.

    Ett annat exempel är de grova påhoppen på HELA Svenska Kyrkan som i förra inlägget. Jag är inte med där, men jag vet att det finns hela spannet, från de som jag verkligen känner att jag till 100% delar deras syn till de som tunnat ut tron till oigenkännbarhet.
    Alla som besökt olika församlingar inser att det är olika, på olika ställen. Det blir svårt då när man drar HELA Svenska kyrkan över en kam. De enda som verkar vara helt rätt alltid är tydligen Pingst. Det känns för mig lika oreflekterat som den pingstvän som sa för nåt år sedan sa till mig. ”Jag blev frälst 1967 och jag har inte syndat sen”.

    Jag är rädd att sådan oreflekterad syn skrämmer bort människor som inte kallar sig kristna och därmed skymmer den Jesus som vi alla älskar och den tro alla vill dela med oss av.

  18. Eldebos artikel må vara något svårläst, men när man ser kommentarerna här får man intrycket av att ni överhuvudtaget inte läst artikeln. Eldebo tar i artikeln, som jag läser den, inte ställning till vad som är rätt eller fel tro utan ger en tolkningsnyckel för att förstå de mekanismer som gör att kristen tro gestalatar sig på olika sätt i olika tider och sammanhang.

    Ärligt talat är det beklämande att läsa den självgodhet som präglar somliga kommentarer.

    Mattias

  19. Måste hålla med Mattias. Eldebo är filosofiskt skolad och försökte helt enkelt föra en metod-diskussion. Han är inte originell när han formulerar kriterierna, och jag tror faktiskt inte han ville vara det heller. Däremot tänker han sig antagligen att om man är medveten om dessa kriterier så kan man på ett systematiskt sätt förstå olika bibeltolkningar bättre.

    Bibeln, Kyrklig Tradition, Sammanhang, Helig andes ledning.

    Den listan känns ju ganska rimlig, kanske till och med självklart sann. Men jag skulle personligen förtydliga listan och byta ut kriteriet ”Sammanhang” mot ”Förnuft”. Dvs. att vi låter de saker vi vet om världen oberoende av bibeln eller kyrklig tradition ha betydelse när vi gör våra bibeltolkningar. ”Sammanhang” låter subjektivistiskt på ett sätt som ”Förnuft” inte gör, även om vad som anses förnuftigt också förändras med tiden till viss del.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.