Senaste nytt: Kristen ledare möter politiker på toppnivå

Ett av mina absoluta favoritbibelord är Apg 24:24-26. Det handlar om aposteln Paulus som nu sitter arresterad och ska nu få möta den romerske ståthållaren:

Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: ”Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid.” Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar, och därför lät han ofta hämta honom för att samtala med honom.

Är det någon som kan förstå varför jag associerar till detta just nu?

Hur gör kristna ledare i vårt land, om de får chansen att utlägga sin tro inför höga politiska ledare eller i TV:kanalernas pratsoffor? Finns det någon som helst ”risk” att de gör som Paulus? Jag menar, kan vi verkligen ha sådana ledare som Paulus, som när han ska prata om tron på Jesus, i stället för att betona det positiva och det som vi bejakar och alla människors lika värde, osv, i stället börjar prata om ”rättfärdighet, försakelser (eller självdisciplin, som ordet också kan översättas) och den kommande domen”?! Nu när han verkligen får chansen! Kommande domen! Inga utsvävningar här alltså, moraliska bud om hur man ska leva, vad man får och inte får göra, en Gud som är domare, en Gud som kräver att vi ska ha självdiscipin och inte ge efter för våra lustar, han är emot saker! Jag menar… hur ska vi ha det? Och hur ska vi vara som församling?

Läs gärna

Stefan Swärds blogg

Aletheia

1 reaktion till “Senaste nytt: Kristen ledare möter politiker på toppnivå”

  1. Hej Mikael

    Jag tycker också om ditt favoritbibelställe när Paulus undervisar om rättfärdighet, försakelse och dom.

    – Rättfärdig är ju nåt som varje människa önskar vara, men Paulus säger att en rättfärdig person följer lagen till punkt och pricka, och eftersom vi inte gör det är vi alla orättfärdiga. Felix och många andra blir sura när de får höra sånt här, de orkar inte lyssna färdigt – ”det räcker för den här gången…” säger såna människor. Men den som orkar lyssna färdigt får reda på att vi istället för att leva perfekt, kan bli rättfärdiggjorda på ett annat sätt – nämligen genom att ta emot rättfärdigheten som en gåva från Gud. Gud ger den fritt helt utan förtjänst till var och en som bara vill tro att det är sant, och accepterar gåvan. Här går en annan vattendelare – en del människor inser inte värdet av gåvan utan klamrar sig hellre fast vid silver och guld (ex. den rike mannen), andra blir sura för att Gud ger bort en sån fin gåva till människor som inte förtjänar det (ex. liknelsen om den hemmavarande sonen i berättelsen om den förlorade sonen). Andra tar emot gåvan men tar den inte till sig – de fortsätter att hävda att de är orättfärdiga fast de fått rättfärdigheten som en gåva. Sådan attityd tycker inte Jesus om. Det är därför han ger liknelsen om mannen som grävde ner sitt pund, och det är därför texterna ”den som har skall få, men den som inte har från honom skall tas också det han har” finns. Några finner dock hela vägen fram och går den enkla smala vägen – dvs de tar emot gåvan helhjärtat och med stor tacksamhet så klart!

    – Den som tar emot gåvan kliver rakt in i ”Guds rike” – en helt ny värld, en parallellvärld med ett nytt annorlunda liv – ett liv som varar för evigt. I det riket är allt annorlunda än vad vi var vana vid. I det riket får man t.ex. en viss utrustning som gör att man plötsligt kan hantera svåra saker som man inte kunnat innan. T.ex. kan man med frälsningens hjälm ”ta varje tanke till lydig fånge för Kristus”, vem har tidigare kunnat fånga en tanke? I den nya världen drar rättfärdigheten med stor kraft på samma sätt som synden drar i den ”vanliga” världen.

    Det är här försakelse, helgelse kommer in i bilden. Det handlar om att tillåta sig själv att dras in i rättfärdigheten (den nya världen) snarare än att dras in i synden (den gamla världen). Men det är inte jag själv som drar vare sig åt det ena eller andra hållet. Det är rättfärdigheten som drar mig in i det nya livet och synden som försöker dra mig tillbaka i det gamla. Försakelse handlar om att ge tillåtelse för den Helige Ande – sanningens Ande att dra mig i rätt riktning. Inte något jag presterar själv, eller åstadkommer. Det är därför Jesus säger – ”Min börda är lätt”.

    Den sista punkten ”domen” är den mest positiva av dem alla, för den innebär ju ett fullkomligt frikännande för oss alla som tagit emot rättfärdigheten som en gåva – helt av nåd, och utan egen förtjänst eller ära.

    Att uppfatta undervisning om ”rättfärdighet, försakelse och dom” som något negativt eller som en tung börda är fullkomligt fel. Det är rent evangelium (glada nyheter) rakt upp och ner inklusive konsekvenserna därav – helgelse och frikännande dom. Hur kan det vara negativt eller tungt att lyssna till?

    Paulus undervisar skickligt och enkelt om dessa saker i bland annat Romarbrevet, så det var synd att Felix inte gav sig lite tid att lyssna… Felix var en som det står om i psaltarpsalmen – ”det finns ingen plats för Gud i era tankar…”

    Sök först Guds rike, så skall allt det andra tillfalla dig. Guds rike är inget krångligt – Guds rike är rättfärdighet, med därtill hörande glädje och frid. Så försök förstå den enkla undervisningen om rättfärdighet som jag skrivit om här, eller lite fylligare i Paulus undervisning, så kan du som läser detta också få kliva rakt in i en ny evig parallellvärld, som finns bredvid den värld du lever i nu – den du ser och tar på och känner. Lika verklig är den andra världen, men ren och vacker och fullkomlig, för evigt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.