Jag skriver detta inlägg för att ge svar på en del av de kommentarer jag fått:
Jonas, jag vet faktiskt inte riktigt vad som är det allra bästa när det gäller medlemskap ännu. Frågan är under bearbetning. Vi har ju mer än situationen i en enstaka lokal församling att ta hänsyn till. Jag tycker det verkar vettigt att föra samtal med personer som kommer från andra kristna församlingar och vill bli medlemmar, utifrån den specifika situationen. När det gäller nykristna personer, är det naturligtvis också viktigt att föra ordentliga samtal, så att man i möjligaste mån kan försäkra sig om att vederbörande gör ett väl övervägt val om han/hon vill gå med i församlingen. Det är viktigt att den som vill bli medlem något sånär förstår vad en kristen församling är och står för. Men det finns mycket mer att säga om detta. Det är svårt för mig att kommentera vad just din församling gör, utan att veta mer konkret vad ni menar med ”lärjungaskap” och ”efterföljelse”. Min grundinställning är dock, att det ska vara lätt att komma in i församlingen, om man är kristen, bekänner Jesus som Herre och vill leva enligt Bibelns undervisning. Det enda som skulle vara uppenbara hinder är t.ex. i det aktuella fallet, om man lever i uppenbar och allvarlig synd och inte vill ändra på det. Då är man inte ännu mogen att ta steget in i församlingen. Men här kan ju som sagt också diskutera vad som är ”allvarlig” synd.
Majoy, att du uppfattar det som en extrem betoning på synd, beror förmodligen på att vi i det aktuella fallet diskuterar just en viss typ av synd och Saronkyrkans ändrade inställning till detta. Hade den kyrkan skickat ett eget fotbollslag till allsvenskan och vi diskuterat det, hade någon säkert uppfattat det som en extrem betoning på sport. Jag tror att Saronkyrkans agerande är farligt ur andlig synvinkel, på många olika sätt. Det kan bl.a. vara bedrägligt för människor som söker Gud, att de inte får reda på hela sanningen om vad Gud säger till oss människor angående vår frälsning. Saronkyrkans agerande uttrycker en trivialisering av sådant som Gud ser mycket allvarligt på, och det är givetvis inte bra.
Bobo, jag uppskattar jag din uppriktighet, även om jag hoppas att du i framtiden ska komma fram till en annan hållning i denna fråga. Jag delger dig därför gärna några synpunkter:
Du skriver: ”Så länge Gud inte på ett vettigt sätt kan förklara varför han tycker som han tycker… så tänker jag acceptera att det står som det står men inte leva efter det.” Och vidare: ”Ur ett mänskligt och medmänskligt perspektiv anser jag det förkastligt, ignorant och kränkande att se på homosexualitet med Guds ögon” Det verkar ganska uppenbart i mina ögon, att du förstår vad Bibeln och därmed Gud säger, men inte kan eller vill acceptera det. Att du rent faktiskt säger att Gud uttrycker kränkande saker, och att det är ignorant att bejaka det Gud säger, om man inte förstår varför.
Samtidigt tycker jag mig ana hos dig en önskan eller längtan efter att församlingen, och jag som pastor, inte skulle ta ett så tydligt ställningstagande i denna fråga. En önskan om (kanske) att vi i just detta fall skulle förpassa vissa bibelord till ”historiens skräpkammare”, för att citera KG Hammar, den förre ärkebiskopen. Eller att vi skulle göra någon radikal omtolkning av de i detta fallet aktuella bibelorden.
För att förtydliga i detta inlägg, vill jag här inflikna att, uppfattningen att homosexuellt leverne är synd, är en allmänkristen hållning som alla kyrkor genom historien har haft, utan något av mig känt undantag. Pingströrelsen har också alltid varit helt tydlig i denna fråga. Det anmärkningsvärda är egentligen om vi faller för trycket från den ”politiska korrektheten” och blir otydliga i denna fråga, vilket alltså Saron gjort, men inte vi och inte jag som pastor. Vi håller alltså fast vid den linje som har varit den kristna linjen tydligt och klart i snart 2.000 år. Att man kanske inte pratade så mycket om detta för 20 år sedan eller mer, beror mer på att det då inte var en stor debattfråga i samhället. Det är lite märkligt kanske, att du inte verkar ha känt till detta. Det är alltså inte så att vi plötsligt blivit tydliga eller plötsligt tagit ett tydligt ställningstagande i en ny fråga. Vi har endast på grund av en relativt nyuppkommen debattsituation tvingats återupprepa en tydlig hållning vi haft i nästan 2.000 år.
Om jag skulle känna trycket från den ”politiska korrektheten” så hårt på mina axlar, att jag ville omtolka bibelord, klippa ut dem, förkasta dem eller något liknande, därför att jag inte pallar med att stå för en åsikt som är impopulär och förtalad i massmedia, då hade jag inget i en predikstol att göra och jag skulle inte ha velat vara pastor heller, för den delen. Om vissa saker i Bibeln skulle förkastas, för att de möter motstånd, varför skulle vi då tro nånting överhuvud taget av det som står i Bibeln?
Du skriver att Gud i det här fallet inte förklarar varför han tycker som han gör… om det kan jag säga att det nog finns andra uppfattningar än din. Många skulle nog säga att Rom 1 innehåller en del av svaret. Men jag förstår, att du nog knappast godtar det som förklaring. Men poängen med ”att lyfta på hatten och gå vidare” (från dagens predikan, fast predikan handlade om ett helt annat ämne – om kallelsen) är, att vi faktiskt får acceptera det Gud säger och bejaka det som sant och rikigt och böja oss för det, även om vi inte alltid kan förstå det. Universums skapare måste inte förklara allt för oss. Han måste inte motivera sig. Det räcker med att han säger någonting. Gud och det Gud säger är inte underkastat våra godkännanden eller förkastanden. Vår roll är inte att vara domare över Gud, vår roll är att växa till i ett bibliskt och sunt kristet tänkande, och inte fortsätta att bara vara barn av vår tid, blint och viljelöst styrda av tidsandan. Jag tycker det är rätt så anmärkningsvärt om kristna människor kräver av Gud att han ”måste förklara sig” på ett sätt som faller oss på läppen innan vi kan acceptera det han säger – vem tror man i så fall att man är?
Det är bra att du är ärlig, Bobo, och jag hoppas du förstår att dessa kommentarer av mig är sagda i vänskaplig anda, även om jag är tydlig.