Kristen tro, politik och sharia – ska vi engagera oss?

Med anledning av att jag uttryckt synpunkter i en annan blogg (Stefan Swärds) om kristna församlingar och politiskt engagemang, vill jag gärna komma med några tankar och synpunkter (rätt så löst sammanhållet):

  1. Att kristna engagerar sig i politik, bör eller skall göra det, är rätt så självklart. Vi är också medborgare i de samhällen vi lever i. Allt som händer i samhället angår oss lika mycket som andra. Det står ingenstans i Bibeln att vi frivilligt ska isolera oss från samhället i avskilda små ”öar”.
  2. Det finns ingen kristen motsvarighet till sharia, den islamiska lagen som bygger på Koranen, sunna, hadither mm. Det finns alltid människor som tror det. Som har läst ett eller annat i deras tycke udda stycke i Mose lag och undrar om inte vi kristna måste driva den eller den frågan, vi som säger oss tro på hela Bibeln som Guds ord. Till det vill jag som pastor säga, att om man skulle hålla sig till en något så när bokstavlig tolkning av Bibeln (i det här fallet så bokstavlig som möjligt), så framstår det som väldigt tydligt, nästintill övertydligt, att vi kristna inte är skyldiga att hålla Mose lag. Vi lyder inte under den. Alltså måste vi inte driva den som politik. Vi måste alltså inte försöka driva igenom strafflagar i Sverige som kopierats från Mose lag. Den lag som Gud förmedlade genom Mose var given till Israels folk för mer än 3.000 år sedan och gäller inte oss. Punkt! Jesus kom inte med någon ny och motsvarande lag, inte apostlarna heller. Alltså finns det ingen kristen ”sharia”, ingen religiös lagbok som helst skulle kopieras in i våra nutida samhällens lagböcker.
  3. Det finns dock en moralisk/etisk undervisning i Bibeln, i både Gamla och Nya testamentet, som är intimt sammanknuten med den bibliska människosynen och hur Gud beskrivs. Denna etiska undervisning framställs i rätt så allmänna ordalag och med en universell prägel, dvs den antas gälla alla människor, eftersom alla människor är skapade av samme Gud till hans avbilder och därmed inför honom är av lika värde. Eftersom denna undervisning är en välintegrerad del i vad som är kristen tro, kristet liv, kort sagt vad som är den kristna religionen, är detta en oskiljaktig del av ett kristet politiskt tänkande. Gud som skapat hela universum och hela mänskligheten har av naturliga skäl en hel del att säga om vårt liv som människor i samtliga avseenden. Och för Gud finns ingen uppdelning mellan det offentliga och det privata.
  4. För en svensk kristen som därför engagerar sig politiskt i Sverige, ett land med en nästan tusenårig kristen historia på en kontinent med en nästan dubbelt så lång kristen historia, finns det därför många beröringspunkter med dem som idag är sekulariserade, icke-religiösa politiker. När det gäller mycket av det som idag kallas människovärdet, allas lika rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet, religionsfrihet, demokrati, allas rätt till sjukvård, skola, omsorg, osv, så är det ett gemensamt tankegods som vuxit fram i vår världsdel genom många århundraden av kulturutbyte och kultursyntes mellan bl. a. den kristna tron och antik filosofi, där den kristna tron förmodligen varit mest drivande. Det är tack vare den kristna trons inflytande, som talet om mänskliga rättigheter har en så framträdande roll i världen idag.
  5. I många frågor av renodlat ekonomisk, teknisk natur, eller miljöfrågor, till exempel, så kan kristna utifrån sina värderingar göra vitt skilda tolkningar av vad som är den rätta politiska vägen att gå. Bibeln kan inte användas för avgöra om momsen ska vara 25 % eller 10 % eller inte finnas alls. Man kan inte använda sig av Bibeln för att avgöra om staten ska få äga banker eller inte. Bibeln säger inte heller om vi ska använda oss av kolkraft eller av kärnkraft, vindmöllor eller vågkraft. Kristna kan utifrån sina från tron hämtade värderingar dra väldigt olika slutsatser i frågor av detta slag.
  6. När det gäller frågor av mer renodlat etisk/moralisk karaktär blir det annorlunda, för då kommer vi in på områden där Bibeln med ovan nämnda etiska undervisning faktiskt har en hel del att säga. Svårigheten blir då i vilken mån detta ska implementeras i modern lagstiftning. Här tenderar vi att bli konservativa gentemot de krafter som vill ”liberalisera”. Vi tenderar att vilja att lagstiftningen ska harmoniera så mycket som möjligt med de moraliska absoluter vi finner i Bibeln (alltså inte med de strafflagar som finns i Mose lag, utan med de moraliska värderingar och principer som Bibeln undervisar om som allmängiltiga för alla människor.). Det betyder att vi vill främja en politik som är för familjen, för en traditionell syn på äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna, osv.
  7. Vi är också väldigt måna om religionsfrihet, yttrandefrihet mm. Dessa ”friheter” har varit dyrköpta för oss. Det var inte länge sedan baptister i Sverige kunde hamna i fängelse eller bli landsförvisade. Vi anser att vi ska ha religionsfrihet och därför anser vi att även andra ska få ha det. Religionsfrihet innebär inte bara rätt att tro en viss sak, utan också friheten att fritt få utöva sin religion, friheten att byta religion när man vill, friheten att försöka övertyga andra om den egna religionens förträfflighet, osv. Därför är vi emot alla former av tvång i religionens namn, vare sig den skulle komma från religiösa grupper, t.ex. sådana som vill införa den islamiska lagen, vilken ur vårt perspektiv skulle innebära kraftiga inskränkningar av vår frihet, eller det skull komma från sekulariserade, icke-religiösa grupperingar som vill tvinga på religiösa grupper sina egna sekulariserade värderingar.
  8. Frihet och goda värderingar är viktigare än den exakta nivån på vilken a-kassan ska hamna, eller exakt vilken linje regeringen väljer många andra av dessa praktiska frågor (jag säger alltså inte att de andra frågorna är oviktiga, utan att de är sekundära i förhållande till det andra). Därför kan jag inte se annat än att man som kristen bör välja parti utifrån vad som är viktigt ur ett kristet värderingsperspektiv i första hand och först i andra hand utifrån andra frågor.
  9. Jag anser det därför uteslutet att man som kristen skulle stödja vare sig höger- som vänsterextremistiska partier.
  10. Jag anser att pastorer och präster gärna kan engagera sig politiskt, men att de precis som alla andra i vissa lägen måste välja yrkesväg.
  11. Församlingen/kyrkan ska inte på något sätt vara bunden vid ett visst politiskt parti, men i vissa lägen kan det inträffa att endast ett politiskt parti företräder den linje som församlingen står för.
  12. Församlingen/kyrkan ska inte anpassa sig efter politiska partier, men gärna ge moraliskt stöd åt politiker som kämpar för de värden församlingen står för.
  13. Församlingen/kyrkan ska inte vara styrd av politiker (alltså inte vara beskaffad som Svenska kyrkan är i dagsläget), utan snarare vara ett moraliskt stöd för goda politiker med rätt värderingar. Församlingen ska vara helt oberoende av den den politiska makten.
  14. Enskilda kristna får gärna vara politiker och gärna sträva efter politisk makt och inflytande.
  15. Församlingen/kyrkan är inget politiskt parti, men i vissa lägen kan församlingen tvingas driva vissa politiska frågor väldigt starkt, t.ex. om religionsfriheten är hotad, om sunda bibliska värderingar kraftigt motarbetas. Historien är full av exempel på när kristna kyrkor eller kristna ledare tvingats till en större politisk roll än de eftersträvat pga yttre omständigheter. I sådan situationer kan vi inte som kyrka backa undan från vårt ansvar.
  16. Jag anser att socialdemokratin i Sverige har ansträngt mycket framgångsrikt och effektivt under de senaste hundra åren för att visa att man inte gillar kristen tro eller bibliska värderingar, och att de kristna som har svårt att dra korrekta slutsatser av detta visar upp en märklig brist på klarhet i tänkandet.

5 reaktioner till “Kristen tro, politik och sharia – ska vi engagera oss?”

  1. Kan inte låta bli att vara den förste kommentatorn till Din blogg, Mikael. Det kliade bara i fingrarna. Jag hoppade hit eftersom Du skrivit hos Stefan Swärd. Sen Dina undervisningskvällar i Centrumkyrkan i Sundbyberg för många år sen har jag Dej i gott minne och glömmer aldrig att Du alltid hälsade oss med ”pax vobiscum”. Vi undrade hemma vart Du tog vägen sen, nu vet jag att Du är i Ängelholm. Då finns anledning att besöka den staden en söndag…

    Nu kommenterade jag Dej på Stefans blogg innan jag läste Dina kommentarer här om kristna och politik. Som rabiat antikommunist håller jag förstås med Dej om att det är väldigt svårt för mej att förstå mej på hur man överhuvudtaget kan vara kristen (bibeltroende varianten) och socialist. Men det är lika svårt med vilket parti som helst om man ska hålla sej till kristen etik/moral numera, vare sej man är folkpartist, moderat eller vad som helst. Hur ska man kunna rösta på KD som backat upp abortturism? Hur ska man kunna rösta på moderaterna, mitt gamla parti där jag varit kommunalpolitiskt engagerad i 11 år innan jag flyttade utomlands för ett tag, som varken engagerar sej för försvar, polis eller mera värdekonservativa ideal längre? Hur ska man kunna vara miljöpartist och stödja partimotioner om månggifte? Det är lika illa överallt, alla trängs i mitten och inga utstickande åsikter får finnas till i detta land.

  2. Hej!

    Roligt att höra av dig och tack för de fina orden!

    Jag håller med om att det inte är helt lätt att välja inom politiken. Ibland frestas man till en viss känsla av hopplöshet.
    Men ibland måste man kanske välja det alternativ som man anser vara det minst onda, eftersom att inte välja alls kanske leder till att det ännu värre alternativet vinner.
    Men vad tror du om tanken att välja det parti som i alla fall mer än de andra står för kristna värden och sedan verka inifrån för att dess politik ska bli mer samstämmig med vad du själv tycker, t.ex. i försvarsfrågan, Natofrågan, osv?
    Det är ju också så, att de kristna värdenas praktiska implementering i praktisk politik inte alltid innebär ett bokstavligt avskrivande av bibeltexterna. Som sagt, det är ju ingen kristen sharia vi driver.

  3. Hej Mikael,

    Ja, efter det att uppgivenhetstankarna släpper är det inte så mycket annat att göra än att rösta på det/de partier där det finns mest avtryck av kristendom. Men jag har faktiskt aktivt funderat på att sluta rösta… Det är ett stort hopp från en person som en gång löst var på tal som kommunalråd…

    Min mors pastor från ungdomsåren, en schweizamerikan vid namn Hans Waldvogel, sa så här: rösta på det parti som ger dej mest frihet att framföra dina åsikter och stå för din tro. Det är nog där man får börja.

    För den som är yngre och inte så desillusionerad kan det vara en vits att försöka bända ett parti mera åt värdekonservativa åsikter igen. Jag orkar inte.

  4. Hej igen!

    Ja, det är väl alltid en början. Sen kanske inspirationen med tiden kommer tillbaka. Ibland kan vi ju inte själva förutsäga de stora förändringar som äger rum, t.ex. Berlinmurens fall.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.