Om tidigare icke-katolska funderingar kring helgon

Bloggarkollegan Torbjörn Lindahl  i rikets nordligaste del har ställt en fråga till mig i en kommentar. Han vill att jag ska kommentera vad jag själv har skrivit för lite mer än tre år sedan i ett blogginlägg med rubriken Funderingar kring det katolska och det icke-katolska. Torbjörn menar nämligen att jag där gav uttryck för tankar som jag nu i egenskap av blivande katolik ofta möter av mina teologiska motståndare i kommentarsfältet. Och det är ju en intressant handske att ta upp. Jag ger därför här några funderingar – inte någon fullständig och komplett teologisk redogörelse där alla detaljer tagits med och alla tänkbara invändningar bemötts – och ett försök att måla en beskrivning av en process av förändring.

Jag skrev då – den 12 februari 2013 – med anledning av den förre påvens avgång och kommenterade en bön av honom. Bönen av Benedictus XVI löd:

”And now, let us entrust the Holy Church to the care of Our Supreme Pastor, Our Lord Jesus Christ, and implore his holy Mother Mary, so that she may assist the Cardinal Fathers with her maternal solicitude, in electing a new Supreme Pontiff.” (kursiverat av mig)

Och detta var min kommentar till detta:

Läs mer

Kan döda helgon höra våra böner?

Den katolske apologeten Dave Armstrong, som driver bloggen Biblical Evidence for Catholicism och även ger ut många böcker, har i ett av sina blogginlägg några intressanta resonemang i ämnet om döda helgon kan höra våra böner eller inte. Han tar upp både den bibliska scenen där Saul genom andebesvärjelse lyckas kalla fram den döde profeten Samuels ande – o nej, Armstrong försvarar inte spiritism! – och berättelsen om Lasaros och den rike mannen. Dessa texter handlar inte direkt om ämnet bön till helgon och huruvida dessa kan höra oss, men de bygger på vissa antaganden om verkligheten som har med detta att göra. Armstrong tar givetvis Läs mer

Israel och Kyrkan

Hur ska man se på Israel och kyrkan/församlingen? Hur ska man se på det gamla respektive det nya förbundet? Har kyrkan ersatt Israel? Finns det två frälsningsvägar? Finns det någon plats för Israel även i nya förbundets tid? Hur är det med Israel idag? Är det en skillnad på hur katoliker och protestanter tänker i denna fråga eller är skillnaden något som går på tvärs över alla kyrko- och samfundsgränser? För dem som funderar på dessa och närbesläktade frågor och som också undrar över det katolska tänkandet i denna fråga, kan jag rekommendera följande pedagogiska och icke-polemiska artikel av kardinal Avery Dulles, som publicerades i tidskriften First Things i november 2005:

Läs mer

Torbjörn Lindahl ställer relevanta frågor

Min bloggarkollega långt upp i norr, Torbjörn Lindahl, präst i Svenska kyrkan i Luleå, ställer några mycket relevanta frågor i sitt senaste blogginlägg, i vilket han förklarar varför det stockar sig i halsen på honom när man idag talar om det så kallade Reformationsjubileumet nästa år. För honom känns det inte som något att fira. Och jag känner självklart med honom. Det var bland annat därför jag i somras kände att det började bli ohållbart för mig att fortsätta min dåvarande tjänst som teologisekreterare på studentföreningen Theofil i Lund. Inget ont om Theofil! Det är en bra förening och ett uttryck för det bästa och sundaste inom protestantismen och jag är tacksam för min korta tjänstetid där. Men som protestantisk studentförening ska ju även Theofil vara med och ”fira” reformationen. Det är en helt annan sak att som Katolska kyrkan officiellt vara med och ”uppmärksamma” eller ”minnas” den, men fira – nej, tack! Jag kände under året 2016 en allt starkare obehagskänsla inför tanken på att ”fira” något sådant. Och det gör tydligen Torbjörn också.

Han har rätt perspektiv på frågan om protestantiskt och katolskt. Han skriver: Läs mer

Guds moder

Många svenska protestanter känner i dessa dagar ett stort behov av att markera att de inte är katoliker och absolut inte tänker bli det. Ett av argumenten de då tar till är att hävda att katoliker tillber Maria som en gudinna. Ibland påstås det att Maria-kulten har sitt ursprung i gamla hedniska modergudinnekulter från antiken och forntiden. mariaTidskriften Inblick är ett av de senaste exemplen på denna trend. Se mina tidigare inlägg i ämnet (1, 2, 3). Detta  ämne är ganska omfattande, men jag ska försöka vara kortfattad.

Men först måste vi klarlägga vissa enkla fakta om saken. Den Katolska kyrkan betraktar inte Maria, Jesu mor, som en gudinna. Hon är en människa. Enligt Kyrkan ska man därför inte heller tillbe eller dyrka Maria som en gudinna. Punkt. Och vördnaden för denna Maria uppstod i den förföljda kyrkan, inte i någon statskyrka. Och vördnaden för Maria växte i samband med att man förstod hennes roll bättre när man förstod bättre vem Jesus Kristus är. Det var i samband med treenighetslärans och kristologins utveckling som Maria-fromheten tog extra fart. Läs mer

Är helgon och reliker ett hedniskt arv?

Många protestanter är av den uppfattningen att den katolska tron på Maria och andra helgon, och bön till dem, är hednisk avgudadyrkan och vidskepelse som smugit sig in i den kristna kyrkan under antiken eller medeltiden. Många tror att detta skedde efter att kejsar Konstantin ”gjorde kyrkan till statskyrka”. De tror att bön till Maria har sitt ursprung i hednisk dyrkan av olika modergudinnor, som var vanlig i antikens värld. På samma sätt tror man att vördnaden för reliker är ett hedniskt arv från samma tid eller senare. Det kan dock inte bli mer fel än så. I detta blogginlägg börjar jag med frågorna om Konstantin och relikerna.cropped-St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-Church.jpg

 

Konstantin

Kejsar Konstantin, som blev medkejsare i Romarriket (en av fyra) år 306, ensam kejsare 324 och dog 337, gjorde inte kyrkan till statskyrka. Det är helt enkelt ett felaktigt påstående. Konstantin blev själv kristet troende någon gång tidigt under sin kejserliga karriär, men han döptes först strax innan sin död. Han gjorde kristendomen till en tillåten och laglig religion. Dessförinnan hade den alltså var olagligt och hade bara ett par år innan, i början av 300-talet, varit utsatt för en av de största förföljelserna någonsin. Eftersom Konstantin själv var troende och menade att det vore bra för riket om den kristna tron spreds, så började han också gynna kyrkan på olika sätt, bland annat genom att betala för olika kyrkobyggnationer. Men kyrkan blev inte statens religion förrän i slutet av 300-talet, långt efter Konstantins död.

Läs mer

Varför tror protestanter på katolska traditioner?

Det finns många saker man skulle kunna skriva om utifrån tidningen Inblicks förra och lite mer anti-katolska nummer. Det är numret där de riktigt rejält frikyrkliga tar i från magen och uttrycker sin rädsla för katolicismen, i detta fallet mest representerad av den katolska vördnaden för Maria. Tillförordnade chefredaktören Ruben Agnarsson framför på olika sätt sin oro över att detta har sitt ursprung i forntida modergudinnekulter. IMG_2317 Det ligger naturligtvis ingenting i det överhuvud taget och av flera skäl, som jag ska återkomma till. Det har faktiskt lika lite med det att göra som bilder av solen på SMHI:s väderkartor har med dyrkan av Solguden att göra. Jämförelsen mellan modergudinnekulter och vördnaden för Maria ligger på samma nivå. Men innan jag skriver mer utförligt om det, vill jag först förbereda det genom att resonera en aning utifrån Sven Nilssons gästkrönika i tidningen. Och som parentes, jag tar med bilden av det aktuella numret av Inblick även denna gång. Den är så katolsk på något sätt! Och det vill jag ju gärna ge mitt stöd till.

En lämplig utgångspunkt för kommande resonemang om den katolska läran om Maria, är att börja fundera över varför vi överhuvud taget håller olika läror för sanna. Varför tror vi det eller det? Protestanter brukar hävda att vi bara ska tro på de läror som uttryckligen har sitt stöd i Bibeln (Skriften-allena-principen). Och de är därför negativa till det katolska talet om Skrift och tradition, och det katolska talet om ett läroämbete. Sven Nilsson som varit pastor inom både Örebromissionen (fint namn) och Trosrörelsen, skriver:

Läs mer

Tidskriften Inblick och behovet av att vara anti-katolik

Det är intressant att läsa vad som händer i den protestantiska världen i Sverige idag. Många är uppriktigt rädda! De fruktar att den Katolska kyrkan ska växa och göra Sverige katolskt igen. Och allt detta beror på en handfull konvertiter varav Ulf Ekman och Peder Bergqvist på stiftelsen Berget kanske är de mest kända, samt någon enstaka blivande katolik som jag själv. De sista månaderna har flera artiklar i tidningen Dagen till synes oprovocerat gett uttryck för denna fruktan. Bloggen Aletheia har alltid och konsekvent varit rädd för detta, långt innan någon känd person konverterade. Och nu senast har tidningen Inblick gett uttryck för detta i sitt förra nummer (18 feb 2016), i vilket man ägna både ledarartikeln och tre andra artiklar åt detta fenomen.

IMG_2317Detta är inget jag vill ironisera över. De har naturligtvis rätt att oroa sig. Vi vill verkligen åter göra Sverige katolskt! Riktigt katolskt! Det är den enkla sanningen. Och vi som är konvertiter eller blivande sådana – från att ha varit aktiva kristna troende i protestantiska sammanhang – vi är naturligtvis extra medvetna om detta. Kanske mer än de flesta som är födda katoliker. De senare har på grund av historien i vårt land ofta en ganska försynt inställning, en sorts attityd av att inte vilja förnärma eller göra väsen av sig. Det har varit nog svårt att vara katolik i Sverige ändå. Ända fram till 1950-talet var det till exempel omöjligt för en katolik i Sverige att studera till läkare eller bli rektor för en skola. Med en sådan bakgrund formas man till en viss försiktighet. Med en sådan bakgrund i Sverige, har svenska katoliker snarast som regel haft en sorts inställning av att ”bara du låter mig finnas i fred, så ska jag inte störa dig”. Och kanske har vissa missförstånd om vad Andra Vatikankonciliet säger om ekumenik bidragit till att befästa denna inställning. Men det är annorlunda med oss som kommer in i det hela i vuxen ålder.

Läs mer

Kort och enkelt om påven

Detta är en lättfattlig och enkel film som förklarar påvedömet och som hämtats från Katolska kyrkans hemsida. Den är naturligtvis inte heltäckande på något sätt, men den ger vissa fingervisningar. Jag kan förutom detta lilla bidrag från Katolska kyrkan säga, att jag har läst i tidningen Inblicks senaste nummer. Både intervjuerna och ledarartikeln och krönikan. Inblick har ju nu i chefredaktörens time-out-period uppenbarligen bestämt sig för att ”förtydliga” sin inställning till Katolska kyrkan. Intressant att man ser ett sådant behov! Också intressant att läsa Ruben Arnarssons uppgörelse med sin gamle läromästare Ulf Ekman. Jag kan säga som så…

Läs mer