Tankar kring apologetik – och nya böcker

img_2829Mina tankar kretsar mycket kring det som Petrus skriver om i sitt första brev: ”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp” (1 Pet 3:15). Det har alltid varit en drivkraft för mig, inte bara i mina teologiska studier, utan också i annat. Petrus menar att vi kristna ska kunna ge intellektuella skäl för vår tro. Och det har varit en självklarhet genom hela den kristna historien. Man har alltid ansett att den kristna tron är den högsta graden av förnuft. Den riktigt förnuftige och vise blir kristen. Därför har jag just införskaffat dessa två nyutkomna böcker. Den ena skriven av den kände reformerta pastorn Tim Keller och den andra av den kända katolske apologeten Jimmy Akin. Jag har ju inte hunnit läsa någon av dessa böcker, men utifrån mina förutfattade meningar och kännedom om dessa båda, så tror jag att båda är mycket bra böcker. Keller har skrivit en bok utifrån sin framgångsrika församlingsbyggarverksamhet i New York och riktat den mot frågor som har att göra med hur man talar kristen tro i en sekulariserad och skeptisk omvärld. Jimmy Akin har skrivit en sort apologetisk ”Dagens-andakt-bok” som tar upp alla tänkbara frågor som spänner över hela registret – från klassiska gudsbevis, via frågor som rör kristen tro kontra annan tro, till den katolska tron specifikt. Han har skrivit ett kapitel för varje dag på året, ca en sida långt kapitel per dag. Det är alltså inte en andaktsbok, utan en bok som svarar på en apologetisk fråga per dag under året. Strålande idé.

Läs mer

”Överjordisk skönhet och helighet”

IMG_2228Min bakgrund är den svenska frikyrkligheten – mest pingströrelsen. Jag har varit pingstpastor i sex år. Lite av Svenska kyrkan och EFS har jag också med –  och drygt ett år som pastor i en EFS-och Equmeniaförsamling. Men sedan har jag gjort en stor resa. Jag har blivit övertygad om den katolska lärans sanning och blivit katolik. Det var en längre process som ledde fram till detta, och i mitt fall var jag medveten om den från någon gång runt årskiftet 2012-2013, då jag för första gången slogs av tanken att de katolska läran kanske var rätt. Innan dess skulle jag ha avfärdat den tanken som  rent nonsens. Förra året, i slutet av sommaren, började det mer och mer bli klart för mig att jag inte hade något val – min övertygelse var katolsk och jag kunde inte längre stå kvar som protestantiskt pastor eller som protestant. Jag tillkännagav offentligen mitt beslut om detta för församlingen där jag verkade och här på bloggen den 11 oktober 2015 i inlägget Nu går färden till Rom.

Läs mer

Varför lämnar människor den kristna tron?

När man gjort undersökningar i USA om varför så många unga människor lämnar den kristna tron och den kristna kyrkan – och här i denna film den Katolska kyrkan – så är svaren påfallande ofta rent intellektuella. Man anför olika skäl som att tro och vetenskap inte går att förena, att det inte finns vetenskapliga skäl att tro, att kristna gjort så många onda saker genom historien, att religionen är orsak till allt våld, etc. Och kristna har många gånger gett upp försöken att försvara tron.

I denna drygt elva minuter långa video svarar biskop Robert Barron på flera invändningar som dessa. Läs mer

Aggressiv sekularism fick kristna att rösta mot Clinton

Jag tror att en av de grundläggande orsakerna till att Donald Trump blev vald till president och inte Hilary Clinton är den aggressiva sekularism som den senare representerar – en sekulariserande rörelse som inte bara vill hävda människors frihet från att leva efter traditionell kristen etik, utan snarare vill tvinga kristna att tänka och leva i enlighet med sekulära icke-kristna normer. Jag menar att detta är av avgörande betydelse för att vi ska förstå varför så många kristna röstade på en presidentkandidat – Donal Trump – som i så många etiska och anständighetsmässiga hänseenden framstår som omöjlig att rösta på. För dessa kristna var helt enkelt alternativet mycket värre.

Om man vill hävda att samhället ska vara sekulärt, så kan man göra det genom att hävda att det gäller alla människors frihet från att vara styrd av någon viss religions krav. Då ger man människor och institutioner frihet att leva som man själv vill. Men vissa sekulära krafter vill ju i stället kräva att religiösa människor och organisationer ska efterleva den sekulära livsåskådningens normer och krav. Då vill man påtvinga alla medborgare ett och samma tänkande – de sekulära normerna för vad som är rätt och fel. Religionsfrihet är då reducerad till att vara enbart en sorts inre tankens frihet.

Läs mer

Hur kunde det gå så här?

Hur kunde det gå så här? Det är den stora frågan i dessa dagar efter valet i USA. Jag undrar också. Hur kunde det bli så att så många journalister och förståsigpåare tog så gruvligt miste? Hur kunde så många inte begripa någonting? Hur kunde man inte fatta? Det är den stora frågan för mig. Inte varför Donald Trump vann. Jag menar, kunde han vinna det republikanska partiets nominering trots allt som i våra svenska och europeiska ögon som talade emot honom, så borde det ha varit självklart för oss att han också hade kunnat vinna mot Hilary Clinton.

Om jag hade varit amerikan, hade jag mest största sannolikhet alltid varit republikan. Och under primärvalssäsongen denna gång hade jag önskat att någon annan kandidat hade tagit hem nomineringen till att vara det republikanska partiets presidentkandidat. Men hur hade jag röstat när det nu blev Donald Trump som blev kandidaten?

Läs mer

Man fick 72.000 kalvinister att bli katoliker

61NiJAtgOCL._SX321_BO1,204,203,200_

Den 26 juni i år blev jag upptagen som medlem i den Katolska kyrkan. Jag skrev då om en speciell bok av Frans av Sales som i engelsk översättning heter The Catholic Controversy – A Defense of the Faith. Då hade jag inte läst den boken, utan bara om den samt givetvis en hel del om Frans av Sales. Men nu håller jag äntligen på med att läsa den. Och det är Inte en dag för tidigt! Så här skrev jag då:

”Jag har valt den franske biskopen Frans av Sales (1567-1622) till mitt skyddshelgon. Han var bland annat biskop av Genéve och verkade i regionen söder därom, eftersom staden Genéve var i kalvinisternas händer. Hela regionen hade blivit kalvinistisk tidigare under 1500-talets mitt, men Frans av Sales verkade för att återkatolicera den.

Läs mer

Reflektioner kring påvens besök

pope-francis-dove-3x2-555x370Så har då påven besökt Sverige och jag har varit på min första mässa med påven. Jag hoppas ju att det inte blir min sista. Här kommer några slutreflektioner.

När det gäller ekumeniken förhåller jag mig tämligen neutral och intar en vänta-och-se-attityd. Självklart önskar jag att alla kristna ska bli ett och bli förenade i en enda kyrka i världen, precis som Jesus bad om i Johannesevangeliet 17. Men samtidigt måste man vara realistisk när det gäller tidsperspektivet, särskilt när man betänker vad allt detta handlar om.

På det personliga planet känner jag förstås att jag varit med om något mycket stort och mycket högtidligt. Och då tänker jag inte på de ekumeniska tilldragelserna, som jag inte deltog i, utan på den mässa som påven höll i Malmö, där jag deltog.

Läs mer

Älska din nästa så mycket att du säger sanningen

När det gäller frågor om homosexualitet och hur man ska leva, står katoliker och traditionella protestantiska, evangeliska kristna på samma sida. En person som vet vad hon talar om i denna fråga är den amerikanska före detta professorn i Engelska vid Syracuse University, Rosaria Butterfield.

Hon omvände sig till kristen tro 1999. Fram till dess hade hon levt ett liv som lesbisk och varit sammanboende med sin flickvän. Hon var verksam som professor i Engelska (med huvudvikt bland annat på queer-teori) och aktiv i gay-rörelsen. Nu är hon gift med en man som är reformert pastor.

I artikeln Love Your Neighbor Enough to Speak Truth nyligen, skriver hon bland annat så här:

Läs mer

Lärdomar från 100-talet

image-2016-10-29-at-22-35

Hur gör man som pingstpastor eller som annan protestantisk pastor eller präst, om man upptäcker att den kristna kyrkan redan på 100-talet var katolsk? Lutheraner och anglikaner har inga problem med biskopar – det har dock många frikyrkliga. Men alla dessa har problem med att tala om Skrift och Tradition. Och de har problem med att erkänna påveämbetet. Hur gör man då man upptäcker att allt detta finns i ett tidigt utvecklingsstadium redan i 100-talets kyrka? Ska man dra den naturliga konsekvensen av det och bli katolik eller ska man försöka hitta bortförklaringar?

Kyrkofadern Irenaeus, som levde ungefär 130-200 och var biskop i Lyon, skrev mot slutet av 100-talet ett stort verk med titeln Mot heresierna. I detta verk bekämpar han de olika gnostiska heresier som plågade kyrkan på denna tid. När man läser vad han skriver och hur han argumenterar, så tycker jag att det är slående hur katolsk och totalt annorlunda gentemot min tidigare protestantiska bakgrund han är i sin argumentation.

Irenaeus hänvisar inte bara till Skriften som högsta auktoriteti sin argumentation, som en protestant skulle ha gjort. Han hävdar inte bara att det är självklart vad Skriften säger. Han hänvisar till (1) apostolisk succession – den rätta raden av biskopar i succession från apostlarna, (2) apostolisk tradition – som är både apostlarnas förkunnelse och den traditionella tolkningen och förståelsen av läran, (3) Skriften och till (4) biskopsstolen i Rom. Allt detta är viktigt för honom. Och allt detta hör ihop.

Läs mer

Vad sade jag i Dagen om ekumeniken och påven?

img_2288Jag är idag intervjuad i tidningen Dagen med anledning av påven Franciscus besök i Skåne nästa vecka. Dock tycker jag inte att det framgår riktigt tydligt vad jag egentligen ville ha sagt. Och det kanske är mitt fel. Jag kanske inte uttryckte mig tillräckligt tydligt. Att bli intervjuad i telefon om stora och komplexa frågor är inte alltid så enkelt. Och jag har nu förstått att det har skett ett missförstånd i kommunikationen angående korrekturen. För det mesta, gör sådant här kanske inte så mycket. Men med tanke på att jag ibland på ett hovsamt sätt framlägger min mening i olika kontroversiella frågor och deltar i debatter, vill jag gärna förtydliga det som sägs i artikeln att jag har sagt, så att inga missförstånd ska råda. Den artikel jag syftar på har rubriken, ”Vi har lämnat stridigheterna” 

När det gäller protestantiska samfund har jag sagt ungefär följande:

Läs mer