Vilseledande eller verklighetsfrämmande

Juluppropet framstår numera som i huvudsak ett verk av Equmeniakyrkans representanter. Lasse Svensson som är kyrkoledare för Equmeniakyrkan och ordförande för Sveriges kristna råd, och Karin Wiborn som är generalsekreterare för det sistnämnda, har skrivit ett debattinlägg som försvarar juluppropet mot delar av den kritik som framförts. Det kanske är de två som skrivit texten och sedan har alla andra skrivit på. Jag hävdar att dessa två antingen är avsiktligt vilseledande och försöker kasta dimridåer kring juluppropets verkliga effekter om det skulle bli politik eller så är de synnerligen verklighetsfrämmande och politiskt ansvarslösa.

Fortsätt läsa ”Vilseledande eller verklighetsfrämmande”

Invandringspolitik – biblisk och kristen?

Det står inte i Bibeln hur Sverige ska bedriva sin invandringspolitik. Det är upp till Sveriges regering och riksdag att utifrån noggranna överväganden avgöra detta, baserat både på den etik eller de värderingar vi önskar att vårt samhälle ska präglas av och på alla de ekonomiska och praktiska faktorer som är av så avgörande betydelse i en fråga som denna. Punkt!

Jag känner att jag ville skriva detta, med tanke på de otydliga signaler som Sveriges kristna råd har skickat ut i samband med bland annat det så kallade ”Juluppropet”, vars främsta tillskyndare verkar ha varit ledningen för Equmeniakyrkan  och Svenska kyrkan – två samfund vars högsta ledning gärna ägnar sig åt vänsterpolitiska utspel.

Fortsätt läsa ”Invandringspolitik – biblisk och kristen?”

Gott nytt år!

Jag vill härmed tillönska alla läsare av denna blogg ett gott nytt år!

Bilden är ett par månader gammal och är tagen från en balkong på min arbetsplats.

Det har hänt mycket under året som gått. Vissa månader har jag bloggat flitigt, vissa månader inte alls. Och så har det väl alltid varit. Men förhoppningsvis kommer jag att bli mer jämnt flitig under året som kommer. Denna nyårsafton kommer jag dock inte att dela med mig av fler djupa tankar.

Gott nytt år och god fortsättning!

Gravkyrkan i Jerusalem – platsen för Jesu grav

Den kristna tron är en historisk religion. Vår tro bygger på historiska händelser, sådant som verkligen ägt rum i vår historia. Händelser som vi ser som Guds handlande. Den största av alla dessa händelser är förstås inkarnationen – att Gud blev människa i Jesus Kristus. Och att Jesus dog och blev begravd, och att han uppstod på den tredje dagen. Och att han 40 dagar därefter for till himlen. De tidiga kristna var mycket noga med att komma ihåg vid vilka platser dessa viktiga händelser ägde rum. För dem var dessa platser heliga platser. Det står inte så mycket om dessa heliga platser i Nya testamentet. De var ju knappast i behov av att omskrivas på det sättet, då ju den generation som varit åsyna ögonvittnen fortfarande levde och kunde berätta om det muntligen (Luk 1:1-4; 1 Kor 15:6). Det lär ju sannolikt inte heller ha rått någon större strid om dessa platser under Nya testamentets tid, så att det skulle ha uppstått behov av att skriva om dem. Men en sådan helig plats är dock specifikt omnämnd i 2 Pet 1:18, även om inte det specifika berget bokstavligen namnges eller pekas ut.

Under 2016 har arkeologer för första gången sedan 1555 studerat den uthuggna stenbädden som man sedan åtminstone 300-talet officiellt har pekat ut som Jesu gravbädd, alltså den plats där Jesu döda kropp lades. Och forskarna har förundrats. Även om man säger att man i och för sig inte kan bevisa att det var just exakt på denna kalkstensbädd som Jesus lades, så finns det inget egentligt skäl att betvivla att så var fallet. 1555 täckte man över den ursprungliga gravbädden för att förhindra att människor skulle hugga bort bitar och ta med sig som reliker.

Fortsätt läsa ”Gravkyrkan i Jerusalem – platsen för Jesu grav”

Ett blogginlägg som inte borde ha behövts skrivas

Jag har nyligen blivit utsatt för ett grovt verbalt personangrepp från en annan bloggare – Bengt Malmgren. Jag har funderat länge på om jag skulle svara eller inte. Men till slut har jag kommit fram till att jag ändå ska skriva ett enkelt svar, eftersom jag tycker att denne bloggare har gjort en grov och lögnaktig svartmålning av mig som person i det han skriver. Han har gjort det delvis genom lösryckta citat och påståenden, delvis genom rena felaktigheter och han försöker själv spela rollen som oskyldig. Jag beklagar verkligen att jag måste använda min blogg till detta försvarstal. Det strider mot allt vad jag vill ha bloggen till. Men tydligen måste man ibland ”tala såsom en dåre”. Det är väl lika bra att inse det. Jag vill med detta inlägg bara tillbakavisa falska anklagelser och lögnaktig beskrivning av mig som person. Jag önskar ingen diskussion. Det bästa vore om Bengt Malmgren tog bort sitt blogginlägg, så tar jag bort detta. Men eftersom han skrivit på sin blogg, så känner jag mig nödgad att komma med detta tillrättaläggande.

Fortsätt läsa ”Ett blogginlägg som inte borde ha behövts skrivas”

Ett evangeliskt exodus – varför leder teologistudier så många till Rom?

Hur kommer det sig att dussintals studenter och lärare på ett konservativt evangelikalt teologiskt seminarium i North Carolina, USA, konverterar till den Katolska kyrkan? Detta trots att de studerade och/eller arbetade på ett seminarium som var specialdesignat för att bygga upp en stark evangelikal apologetik, under ledning av sin kände och populära grundare professor Norman Geisler. Och detta trots att Geisler själv har skrivit två böcker som kritiserar den katolska tron utifrån ett evangelikalt perspektiv. En av dessa katolska konvertiter –  Douglas M Beaumont, som assisterade Norman Geisler i skrivandet av hans stora systematiska teologi – har här sammanställt en bok med nio olika konversionsberättelser som förklarar varför dessa sinsemellan olika personer valt att gå denna väg. Den heter Evangelical Exodus – Evangelical Seminarians and Their Paths to Rome. I slutet av boken har de fyra längre appendix som tar upp fyra gemensamma huvudfrågor: Bibelns kanon, hur vi kan identifiera vad som är kristen ortodoxi, problemen med de protestantiska doktrinerna Skriften allena (sola scriptura) och tron allena (sola fides).

Fortsätt läsa ”Ett evangeliskt exodus – varför leder teologistudier så många till Rom?”

Tankar kring apologetik – och nya böcker

img_2829Mina tankar kretsar mycket kring det som Petrus skriver om i sitt första brev: ”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp” (1 Pet 3:15). Det har alltid varit en drivkraft för mig, inte bara i mina teologiska studier, utan också i annat. Petrus menar att vi kristna ska kunna ge intellektuella skäl för vår tro. Och det har varit en självklarhet genom hela den kristna historien. Man har alltid ansett att den kristna tron är den högsta graden av förnuft. Den riktigt förnuftige och vise blir kristen. Därför har jag just införskaffat dessa två nyutkomna böcker. Den ena skriven av den kände reformerta pastorn Tim Keller och den andra av den kända katolske apologeten Jimmy Akin. Jag har ju inte hunnit läsa någon av dessa böcker, men utifrån mina förutfattade meningar och kännedom om dessa båda, så tror jag att båda är mycket bra böcker. Keller har skrivit en bok utifrån sin framgångsrika församlingsbyggarverksamhet i New York och riktat den mot frågor som har att göra med hur man talar kristen tro i en sekulariserad och skeptisk omvärld. Jimmy Akin har skrivit en sort apologetisk ”Dagens-andakt-bok” som tar upp alla tänkbara frågor som spänner över hela registret – från klassiska gudsbevis, via frågor som rör kristen tro kontra annan tro, till den katolska tron specifikt. Han har skrivit ett kapitel för varje dag på året, ca en sida långt kapitel per dag. Det är alltså inte en andaktsbok, utan en bok som svarar på en apologetisk fråga per dag under året. Strålande idé.

Fortsätt läsa ”Tankar kring apologetik – och nya böcker”

”Överjordisk skönhet och helighet”

IMG_2228Min bakgrund är den svenska frikyrkligheten – mest pingströrelsen. Jag har varit pingstpastor i sex år. Lite av Svenska kyrkan och EFS har jag också med –  och drygt ett år som pastor i en EFS-och Equmeniaförsamling. Men sedan har jag gjort en stor resa. Jag har blivit övertygad om den katolska lärans sanning och blivit katolik. Det var en längre process som ledde fram till detta, och i mitt fall var jag medveten om den från någon gång runt årskiftet 2012-2013, då jag för första gången slogs av tanken att de katolska läran kanske var rätt. Innan dess skulle jag ha avfärdat den tanken som  rent nonsens. Förra året, i slutet av sommaren, började det mer och mer bli klart för mig att jag inte hade något val – min övertygelse var katolsk och jag kunde inte längre stå kvar som protestantiskt pastor eller som protestant. Jag tillkännagav offentligen mitt beslut om detta för församlingen där jag verkade och här på bloggen den 11 oktober 2015 i inlägget Nu går färden till Rom.

Fortsätt läsa ””Överjordisk skönhet och helighet””

Varför lämnar människor den kristna tron?

När man gjort undersökningar i USA om varför så många unga människor lämnar den kristna tron och den kristna kyrkan – och här i denna film den Katolska kyrkan – så är svaren påfallande ofta rent intellektuella. Man anför olika skäl som att tro och vetenskap inte går att förena, att det inte finns vetenskapliga skäl att tro, att kristna gjort så många onda saker genom historien, att religionen är orsak till allt våld, etc. Och kristna har många gånger gett upp försöken att försvara tron.

I denna drygt elva minuter långa video svarar biskop Robert Barron på flera invändningar som dessa. Fortsätt läsa ”Varför lämnar människor den kristna tron?”

Aggressiv sekularism fick kristna att rösta mot Clinton

Jag tror att en av de grundläggande orsakerna till att Donald Trump blev vald till president och inte Hilary Clinton är den aggressiva sekularism som den senare representerar – en sekulariserande rörelse som inte bara vill hävda människors frihet från att leva efter traditionell kristen etik, utan snarare vill tvinga kristna att tänka och leva i enlighet med sekulära icke-kristna normer. Jag menar att detta är av avgörande betydelse för att vi ska förstå varför så många kristna röstade på en presidentkandidat – Donal Trump – som i så många etiska och anständighetsmässiga hänseenden framstår som omöjlig att rösta på. För dessa kristna var helt enkelt alternativet mycket värre.

Om man vill hävda att samhället ska vara sekulärt, så kan man göra det genom att hävda att det gäller alla människors frihet från att vara styrd av någon viss religions krav. Då ger man människor och institutioner frihet att leva som man själv vill. Men vissa sekulära krafter vill ju i stället kräva att religiösa människor och organisationer ska efterleva den sekulära livsåskådningens normer och krav. Då vill man påtvinga alla medborgare ett och samma tänkande – de sekulära normerna för vad som är rätt och fel. Religionsfrihet är då reducerad till att vara enbart en sorts inre tankens frihet.

Fortsätt läsa ”Aggressiv sekularism fick kristna att rösta mot Clinton”