Ledarsida eller debattsida – om kommentarer på bloggen

Vad är denna blogg? Vad är syftet med den?

Om jag ska fatta mig kort, så är denna blogg min plattform där jag bedriver opinionsbildning för mina åsikter. Den är däremot inte ett allmänt diskussionsforum eller någon akademi där alla olika åsikter ska få brytas något så när rättvist. Det är inget fel med det sistnämnda, men det är inte det som är denna bloggs syfte. Här driver jag min linje med mina åsikter. Gärna i dialog med andra, både med dem som säger emot mig och med dem som håller med mig. Men till syvende och sist är det min linje som gäller på denna blogg.

Det betyder att denna blogg mer kan jämföras med en tidnings ledarsida än med samma tidnings debattsidor. Den kan mer jämföras med en politisk plattform för något parti än med någon statsvetenskaplig eller ekonomisk institution vid universitetet. Det betyder inte att jag gör avkall på sanningsfrågor, faktakunskap eller vetenskaplig grund, men det betyder att jag inte försöker ge lika stort utrymme åt alla åsikter. Jag driver en linje i det jag skriver. Jag driver inte ett allmänt samtalsforum som ska vara lika för alla. Det betyder att jag försöker skriva akademiskt korrekt, men dock inte akademiskt. Jag skriver inte uppsatser här som ska läggas fram vid något universitet.

Läs mer

Har jag varit oartig mot Anders Gerdmar?

Jag konstaterar att min kritik av Anders Gerdmars bok inte har fallit i god jord hos Anders Gerdmar. Han beklagar sig i ett inlägg på sin blogg med rubriken ”Stormig och rolig debatt om Guds Ord räcker”. Av det han skriver framgår det att alla som håller med honom är de roliga; jag och Lucas Eriksson som debatterat med honom i Dagen är stormen. Han skriver:

”Som sagt har jag inte ett dugg emot att föra en saklig debatt. Men jag har en policy: lika lite som jag bryr mig om osakliga inlägg och påhopp på sociala media som Facebook och Twitter gör jag det på bloggar. Därför bestämde jag min för att inte diskutera med Mikael Karlendal när han i ett första av ett flertal inlägg gjorde en rad osakliga och andra mindre trevliga kommentarer. Han får gärna göra det i sitt vardagsrum med sina vänner, men jag tänker inte vara där eller bjuda in honom till mitt. Skulle han backa på detta första inlägg hade jag kunnat jag tänka mig ett sakligt samtal.”

”Varför? Från min vetenskapliga träning är jag van vid kallt stål, vid tuffa debatter och har bara genom detta kunnat etablera mig i svensk och internationell vetenskaplig diskussion på mina expertområden genom sådan debatt. Men till spelreglerna hör gentlemannamässighet. Lite skämtsamt kan man säga att det är som en duell: man försöka döda varandra, men på ett artigt sätt. Faktum är att det handlar ju inte om att döda varandra, men låta argumenten strida.” (fet stil är gjort av mig)

Nåväl, självkritisk och självrannsakande som jag är har jag nu läst mitt första inlägg och funderat. Har jag varit osaklig och mindre trevlig? Har jag varit oartig och inte låtit argumenten strida?

Läs mer

Den bibliska modellen för kyrka och ledarskap

Finns det ett samband mellan Nya testamentets beskrivning av kyrkans ledarskap och den utveckling som vi ser i kyrkan under århundradena direkt efter apostlarnas tid? Jag tror det.

St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-ChurchKyrkohistorikerna är överens om att vid mitten av 100-talet efter Kristus, så är modellen med det så kallade monarkiska episkopatet väl etablerat i hela den kristna kyrkan överallt i världen där den finns. Det betyder att varje lokal församling i varje större stad styrdes av en biskop. Denne hade ett antal präster (presbyterer, ofta översatt ”äldste”) under sig. Och därunder fanns en mängd diakoner. Det var alltså ett hierarkiskt ledarskap. Dessa biskopar stod i en relation till varandra, därför att man såg på hela kyrkan i hela världen som en enda. Man kan se detta tänkande tydligt beskrivet redan i biskop Ignatios av Antiokias brev från runt 110 e.Kr.

Läs mer

Hur är det med Gamla testamentets apokryfer?

I min bloggserie angående Anders Gerdmars bok Guds ord räcker, har jag nu kommit fram till frågan om Gamla testamentets kanon. Ska Gamla testamentet bara innehålla de 39 skrifter som protestanterna tror eller ska det också innehålla de så kallade Gamla testamentets apokryfer som katolikerna menar ska vara med? Det handlar om ytterligare sju böcker samt om tillägg till Daniel och Ester, som alltså blir lite längre böcker i den katolska versionen. Vi katoliker kallar dessa böcker för de deuterokanoniska böckerna. Anders Gerdmar gör i sin bok ett försök att bevisa att den protestantiska kanon är den riktiga. Men har han lyckats?

Gerdmar skriver ganska kortfattat om detta och tror förmodligen att han har ett säkert kort när det gäller detta. Jag har därför konsulterat en mer gedigen bok på området, The Biblical Canon – Its Origin, Transmission, and Authority av Lee Martin McDonald. Denne är professor emeritus i Nya testamentet och expert på just kanonfrågor. Han är protestant och har varit baptistpastor. Denna jämförelse kommer att visa sig vara mycket intressant för vårt ämne. Det Gerdmar skriver tycks inte vara förankrat i forskningen.

Läs mer

Om missvisande antikatolsk retorik

Det var intressant att läsa Anders Gerdmars debattartikel i Dagen, där han svarar på Lucas Erikssons debattinlägg. Detta blogginlägg är en kommentar till den artikeln och till en del andra saker i boken. Kontentan är att Anders Gerdmar inte alls är ekumeniskt öppen gentemot katoliker på det sätt som han tycks vilja låta påskina. För Anders Gerdmar är en godkänd katolik en halvkatolik som tänker och lever som en protestant.

Gerdmar skriver:

Lucas Eriksson tycker inte boken gynnar en dialog, och att jag skulle vilseleda är ju en ganska grov anklagelse. Dialog måste bygga på sanning. Redan de citat jag anför från katekesen är tillräckliga för att visa att romersk-katolsk tro bygger på efterbiblisk tradition och det tycks vara här Lucas Eriksson har problem. Som nykonvertit står han väl för att romersk-katolska kyrkan är den enda Kyrkan, att påven är Kristi ställ­företrädare, att man kan be till Maria?”

 

Läs mer

Nej, Anders Gerdmar, Irenaeus var inte protestant!

Jag har tidigare skrivit att jag har funnit så många enligt min mening märkliga och tunna resonemang i Anders Gerdmars bok Guds ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk, att jag har svårt att veta var jag ska börja när jag skriver om den. Här följer ett mycket uppseendeväckande och tydligt exempel.

Anders Gerdmar är väldigt angelägen om att på olika sätt slå fast den protestantiska principen sola scriptura eller Skriften allena, även om han inte lyckas prestera några bibliska bevis för denna lära (se mitt föregående inlägg). Han gör dessutom ett försök att förankra läran om Skriften allena i fornkyrkan, närmare bestämt hos kyrkofadern Irenaeus som levde under andra halvan av 100-talet. Och frågan är nu, har Gerdmar lyckats hitta en protestantisk pingstpastor bland kyrkofäderna? Har han hittat det som gör att vi katoliker måste lägga ner vårt tal om Skrift och Tradition, och erkänna att protestantismen är väl förankrad hos de tidiga kyrkofäderna?

Gerdmar skriver i ett sammanhang om hur central bibeltexterna var för kyrkofäderna i deras kamp mot heresierna, mot bland annat gnostikerna. Och det är vi katoliker helt överens med Gerdmar och andra evangelikala protestanter om. Vi har alltid trott att Bibeln är Guds ofelbara ord och inspirerat av Gud. Vi är helt överens om Skriftens centrala roll för den kristna läran och för hur vi kan bemöta heresier. Men frågan här gäller vilken roll det vi katoliker kallar Traditionen eventuellt har i förhållande till Skriften.

Läs mer

Är Skriften allena förenlig med Skriften?

I föregående inlägg skrev jag att jag tyckte att Anders Gerdmars resonemang i hans bok Guds ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk var tunt och märkligt. I detta inlägg vill jag visa läsaren på en sådan sak.

Ett av de tydligaste exemplen rör frågan om Skrift och Tradition, och om den protestantiska principen sola scriptura (Skriften allena). Här visar det sig att Gerdmar, i sitt kapitel Om Bibeln och traditionen, inte förmår bevisa denna lära utifrån Bibeln, och att den läran därför inte håller för sitt eget mått. Inget av de bibelord Gerdmar anför i sitt kapitel om detta, handlar överhuvud taget om Skriften allena. Samtidigt visar det sig att den katolska läran om Skrift och Tradition har ett stort stöd i Bibeln, långt större än andra läror som många protestanter håller för sanna. Jag ger exempel.

Läs mer

Tunn argumentation i nyutkommen bok

Jag har nu läst Anders Gerdmars nya bok Guds ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk. Jag fick den av Livets Ords förlag som ett recensionsexemplar. Så tack, förlaget! Nu sitter jag och begrundar hur jag ska skriva om denna bok. Det är nämligen inte så lätt att veta i vilken ända jag ska börja! Det finns nämligen så mycket som är tunt och märkligt i resonemangen och bibelutläggningarna, i historieskrivningen och egenuppfattningen, att det lätt skulle kunna bli en bloggtext som är minst lika lång som boken. Och det är ju inte så bra i en blogg!

Gerdmar försöker verkligen. Och han är tydligen den enda på den pingst-karismatiska protestantiska sidan som vill så mycket att han försöker. Och alla de ”stora” namnen som skrivit rekommendationer till boken, i boken, är tydligen själaglada över att han gjort det. De är säkert glada att de själva inte behöver sätta sig in i frågorna och litar på att Gerdmar har klarat av det.

Läs mer

Debatter om Svenska kyrkan, islamism och Anders Gerdmar

St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-ChurchDet pågår många intressanta debatter just nu. Själv har jag dock förhållit mig tämligen passiv. Man måste ju inte kommentera allt som är intressant och sedan finns det ju andra tidsmässiga aspekter också.

Det pågår ju mycket debatt överallt, bland både troende och sekulariserade om Svenska kyrkan eller främst dess högsta lednings förhållande till kristen tro och dess agerande eller icke-agerande i olika frågor. Både vad gäller det kristna korset och den kristna tron i allmänhet. Svenska kyrkan är idag liktydigt med socialdemokrati och politisk korrekthet, vilket bland annat exemplifieras i dess ensidiga och på gränsen till antisemitiska Israel-kritik. Och om det pågår det ju också en debatt. Om det sistnämnda vill jag gärna rekommendera Eli Göndörs träffsäkra inlägg på sin Facebook-sida. När det gäller den svenskkyrkliga debatten vill jag rekommendera prästen Dag Sandahls blogg där han i flera inlägg har gisslat Svenska kyrkans högsta ledning, samt inte minst denna ledarkrönika i Expressen av Eric Erfors. Jag vill också betona att det finns många bra präster och många varmt troende kristna människor inom Svenska kyrkan. Av för mig outgrundliga skäl har de hittills valt att stå kvar och de ska inte stå anklagade för vad som kommer från högre ort i samfundet.

När det gäller debatten om terrorism, islamism och islams samt Joel Halldorfs roll i denna diskussion, samt hur vi som kristna och som medborgare ska ställa oss i allt detta, så har jag hittills undvikit att kommentera, då det inte är mina största expertisområden. De som följer mig på Facebook och Twitter kan givetvis dra vissa slutsatser utifrån allt vad jag länkat till genom dessa senaste månader. Jag återkommer säkert till dessa teman på ett mer fullödigt sätt framöver. Särskilt när det gäller kristendomen och islam, korstågen och inkvisitionen.

När det gäller ju de två senare, är det av vikt att lägga märke till att att den protestantiska reformationens företrädare från 1500-talet och framåt samt upplysningsfilofernas fanbärare på 1700-talet hade ett gemensamt intresse av att svartmåla och förvränga allt detta i syfta att bedriva ”kulturkamp” – detta nyligen återinförda ord – gentemot den Katolska kyrkan. Men det är också av stor vikt att notera, att dagens bibeltroende och bekännelsetrogna protestanter, vare sig de kallar sig lutheraner eller pingstvänner, inte har något som helst att vinna på att fortsätta på den linjen, sett utifrån sina egna intressen. Med utgångspunkt i vår nuvarande sekulariserad situation i vår del av världen, har alla bibeltroende protestanter allt att vinna på att den korrekta historieskrivning kommer fram. För det är faktiskt så, att den bild av inkvisitionen och korstågen som vi fått genom vår kultur (film, böcker, populärkultur i allmänhet och genom skolväsendet) inte är i överensstämmelse med vad historiker idag säger.

Och så, Anders Gerdmar!

Läs mer

”Hur känns det?”

Det har nu gått drygt en månad sedan jag blev katolik på riktigt. Och självklart börjar många undra i enlighet med det bevingade uttrycket, ”hur känns det?” Jo, tack! Det känns mycket bra! Helt rätt! Äntligen hittat hem! Äntligen är förnuft och andlighet, rationalitet och känsla förenat i ett. Äntligen är pingstvännen och evangelikalen sammansmälta. Äntligen kan jag vara både rationell teolog och ”göra andliga upplevelser”. Äntligen kan Bibel, teologi och historia integreras och vara en helhet. Äntligen tillhör jag den Kyrka som alltid funnits där, oavbrutet, och inte någon rörelse med tveksamt kortsiktig historisk bakgrund. Borde gjort det för länge sedan! Och så vidare.

Att bli katolik i vuxen ålder är naturligtvis inte ett känslomässigt baserat beslut även om känslor givetvis är viktiga. Jag har blivit katolik på grund av tro och övertygelse om vad som är sant och riktigt. Det är ett i högsta grad förnuftsbaserat beslut. Men det är även ett andligt beslut, om vad som är rätt och riktigt, vad som är Guds vilja. Och det är känslomässigt, då jag jag längtat/längtar efter att göra Guds vilja och gå med Gud. Och hela den process som lett fram till detta är givetvis lång. Och hur man ska beskriva detta är naturligtvis i hög grad beroende av frågan om vem man beskriver det för. Är det en helt sekulariserad svensk eller en frikyrklig dito? Är det för en liberal svenskkyrklig person eller för en bibelfundamentalistisk pingstvän eller livetsordare?

Läs mer