Debatter om Svenska kyrkan, islamism och Anders Gerdmar

St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-ChurchDet pågår många intressanta debatter just nu. Själv har jag dock förhållit mig tämligen passiv. Man måste ju inte kommentera allt som är intressant och sedan finns det ju andra tidsmässiga aspekter också.

Det pågår ju mycket debatt överallt, bland både troende och sekulariserade om Svenska kyrkan eller främst dess högsta lednings förhållande till kristen tro och dess agerande eller icke-agerande i olika frågor. Både vad gäller det kristna korset och den kristna tron i allmänhet. Svenska kyrkan är idag liktydigt med socialdemokrati och politisk korrekthet, vilket bland annat exemplifieras i dess ensidiga och på gränsen till antisemitiska Israel-kritik. Och om det pågår det ju också en debatt. Om det sistnämnda vill jag gärna rekommendera Eli Göndörs träffsäkra inlägg på sin Facebook-sida. När det gäller den svenskkyrkliga debatten vill jag rekommendera prästen Dag Sandahls blogg där han i flera inlägg har gisslat Svenska kyrkans högsta ledning, samt inte minst denna ledarkrönika i Expressen av Eric Erfors. Jag vill också betona att det finns många bra präster och många varmt troende kristna människor inom Svenska kyrkan. Av för mig outgrundliga skäl har de hittills valt att stå kvar och de ska inte stå anklagade för vad som kommer från högre ort i samfundet.

När det gäller debatten om terrorism, islamism och islams samt Joel Halldorfs roll i denna diskussion, samt hur vi som kristna och som medborgare ska ställa oss i allt detta, så har jag hittills undvikit att kommentera, då det inte är mina största expertisområden. De som följer mig på Facebook och Twitter kan givetvis dra vissa slutsatser utifrån allt vad jag länkat till genom dessa senaste månader. Jag återkommer säkert till dessa teman på ett mer fullödigt sätt framöver. Särskilt när det gäller kristendomen och islam, korstågen och inkvisitionen.

När det gäller ju de två senare, är det av vikt att lägga märke till att att den protestantiska reformationens företrädare från 1500-talet och framåt samt upplysningsfilofernas fanbärare på 1700-talet hade ett gemensamt intresse av att svartmåla och förvränga allt detta i syfta att bedriva ”kulturkamp” – detta nyligen återinförda ord – gentemot den Katolska kyrkan. Men det är också av stor vikt att notera, att dagens bibeltroende och bekännelsetrogna protestanter, vare sig de kallar sig lutheraner eller pingstvänner, inte har något som helst att vinna på att fortsätta på den linjen, sett utifrån sina egna intressen. Med utgångspunkt i vår nuvarande sekulariserad situation i vår del av världen, har alla bibeltroende protestanter allt att vinna på att den korrekta historieskrivning kommer fram. För det är faktiskt så, att den bild av inkvisitionen och korstågen som vi fått genom vår kultur (film, böcker, populärkultur i allmänhet och genom skolväsendet) inte är i överensstämmelse med vad historiker idag säger.

Och så, Anders Gerdmar!

Läs mer

”Hur känns det?”

Det har nu gått drygt en månad sedan jag blev katolik på riktigt. Och självklart börjar många undra i enlighet med det bevingade uttrycket, ”hur känns det?” Jo, tack! Det känns mycket bra! Helt rätt! Äntligen hittat hem! Äntligen är förnuft och andlighet, rationalitet och känsla förenat i ett. Äntligen är pingstvännen och evangelikalen sammansmälta. Äntligen kan jag vara både rationell teolog och ”göra andliga upplevelser”. Äntligen kan Bibel, teologi och historia integreras och vara en helhet. Äntligen tillhör jag den Kyrka som alltid funnits där, oavbrutet, och inte någon rörelse med tveksamt kortsiktig historisk bakgrund. Borde gjort det för länge sedan! Och så vidare.

Att bli katolik i vuxen ålder är naturligtvis inte ett känslomässigt baserat beslut även om känslor givetvis är viktiga. Jag har blivit katolik på grund av tro och övertygelse om vad som är sant och riktigt. Det är ett i högsta grad förnuftsbaserat beslut. Men det är även ett andligt beslut, om vad som är rätt och riktigt, vad som är Guds vilja. Och det är känslomässigt, då jag jag längtat/längtar efter att göra Guds vilja och gå med Gud. Och hela den process som lett fram till detta är givetvis lång. Och hur man ska beskriva detta är naturligtvis i hög grad beroende av frågan om vem man beskriver det för. Är det en helt sekulariserad svensk eller en frikyrklig dito? Är det för en liberal svenskkyrklig person eller för en bibelfundamentalistisk pingstvän eller livetsordare?

Läs mer

Äntligen katolik!

Idag den 26 juni 2016 har det äntligen hänt! Jag har upptagits som medlem i den Katolska kyrkan. Nu är jag katolik. Och jag har nu fått ta emot tre sakrament i den Katolska kyrkan, bikten, eukaristin och konfirmationen. Denna process började rent formellt någon gång efter den 11 oktober förra året, då jag offentligt tillkännagav mitt syfte att bli katolik och som jag skrivit om här. Efter det datumet tog jag kontakt med den katolska kyrkoherden här i Blekinge och påbörjade min trosundervisning i syfte att bli katolik. Och nu är jag framme!13522483_900937680017906_1850454479_n

Den andliga och tankemässiga processen började givetvis tidigare. De som följt min blogg har under en längre tid kunnat skönja en tilltagande ”katolicering” av min teologi. I backspegeln kan man naturligtvis hitta både det ena och det andra i sitt tidigare liv som var uttryck för denna gradvisa process. Men kanske den första och stora direkta händelsen var, när jag någon gång i slutet av 2012 eller början av 2013 för första gången i mitt liv slogs av tanken, att den Katolska kyrkan kanske faktisk har rätt. Sedan dess har jag läst och studerat, lyssnat och samtalat, haft en enorm brottningskamp och samtidigt upplevt en stor glädje i att äntligen hitta hem. Och resten är historia, som man brukar säga. Och även om jag inte tog kontakt med någon katolsk präst i syfte att konvertera innan jag offentligt tillkännagivit mina avsikter för församlingen och på bloggen, så har jag givetvis känt mig starkt dragen till det katolska i mycket god tid innan jag tog steget. Men det är inte plats att beskriva den processen här.

Läs mer

Halldorf, pingströrelsen och tystnadens metod

Joel Halldorf skriver i sin ledare i Dagen idag om den svenska pingströrelsens teologiska metod för att förändra läran. Han tar sin utgångspunkt i den förändrade synen på idrott som ägde rum under 1960-70-talen. Han skriver:

”Att en ung kyrklig rörelse ändrar sig på en del områden är i sig inte något underligt. Men förändringen av synen på idrott i Pingströrelsen verkar ha skett utan några egentliga diskussioner. Först är idrotten bannlyst och kritiserad, sedan följer under 1960-talet ett antal års tystnad. Därefter, på 1970-talet, är fotbollen accepterad och dyker exempelvis upp som ett förslag på passande aktivitet för ungdomslägren. Helt plötsligt har en förändring skett. Men man letar förgäves efter uppgörelser, reflektioner över kursändringen eller förklaringar till varför man ändrat sig. Denna tysta kursändring är inte något olycksfall i arbetet, utan något som Pingströrelsen gjort till metod.”

Läs mer

Är det rimligt av Ebba Busch Thor att gå i Pride-tåget?

Någon gång måste politiker ta strid. Någon gång måste de våga leda och bilda opinion, och inte bara som en vindflöjel ängsligt fråga efter vart opinionens vindar blåser. Det gäller inte minst dem som för tillfället är i minoritet. Det har uppenbarligen KD:s partiledare Ebba Busch Thor glömt.

När Olof Palme mördades, drog jag inte slutsatsen att jag skulle gå i socialdemokraternas förstamajtåg i syfte att visa att jag tror att även socialdemokrater har lika mycket människovärde som andra. Inte heller när Anna Lindh mördades. Och jag drog inte ens den slutsatsen när Breivik mördade alla dessa socialdemokratiska ungdomar i Norge.

Läs mer

Är det legitimt att kalla Gud för ”moder”?

Joel Halldorf skriver i Dagen med rätta en kritisk krönika om den teologi som ligger bakom de märkliga språkbruk som somliga försöker införa i Svenska kyrkans liturgi – böner där man åkallar Gud som fader och moder, och där man försöker undvika ord som ”fader” och ”herre” och kanske använder ordet ”Gud” i stället. Han skriver:

”I Bibelns värld innebär kunskap om någons namn makt över personen. Vad ska vi då säga om den som hittar på nya namn på Gud? Nej, denna form av tippex-teologi, där obekväma namn stryks eller uppdateras, är ett dåligt alternativ. Människan har rätt att ge namn åt skapelsen. Skaparens namn får hon nöja sig med att ta emot.

”Men hur ska vi då hantera det problem som den feministiska teologin här identifierat: att brutala härskare och grymma fäder märkt så mycket av vårt tal av Gud?

”Språket som vi använder är sårat och kan fortsätta att såra. Om vi inte är aktsamma spelar det ingen roll hur renläriga vi tror oss vara: kvarnstenen väntar ändå på oss. Lösningen är emellertid inte att byta ut fadersspråket mot andra namn. Den friheten blir en chimär…” Läs mer

Om tidigare icke-katolska funderingar kring helgon

Bloggarkollegan Torbjörn Lindahl  i rikets nordligaste del har ställt en fråga till mig i en kommentar. Han vill att jag ska kommentera vad jag själv har skrivit för lite mer än tre år sedan i ett blogginlägg med rubriken Funderingar kring det katolska och det icke-katolska. Torbjörn menar nämligen att jag där gav uttryck för tankar som jag nu i egenskap av blivande katolik ofta möter av mina teologiska motståndare i kommentarsfältet. Och det är ju en intressant handske att ta upp. Jag ger därför här några funderingar – inte någon fullständig och komplett teologisk redogörelse där alla detaljer tagits med och alla tänkbara invändningar bemötts – och ett försök att måla en beskrivning av en process av förändring.

Jag skrev då – den 12 februari 2013 – med anledning av den förre påvens avgång och kommenterade en bön av honom. Bönen av Benedictus XVI löd:

”And now, let us entrust the Holy Church to the care of Our Supreme Pastor, Our Lord Jesus Christ, and implore his holy Mother Mary, so that she may assist the Cardinal Fathers with her maternal solicitude, in electing a new Supreme Pontiff.” (kursiverat av mig)

Och detta var min kommentar till detta:

Läs mer

Kan döda helgon höra våra böner?

Den katolske apologeten Dave Armstrong, som driver bloggen Biblical Evidence for Catholicism och även ger ut många böcker, har i ett av sina blogginlägg några intressanta resonemang i ämnet om döda helgon kan höra våra böner eller inte. Han tar upp både den bibliska scenen där Saul genom andebesvärjelse lyckas kalla fram den döde profeten Samuels ande – o nej, Armstrong försvarar inte spiritism! – och berättelsen om Lasaros och den rike mannen. Dessa texter handlar inte direkt om ämnet bön till helgon och huruvida dessa kan höra oss, men de bygger på vissa antaganden om verkligheten som har med detta att göra. Armstrong tar givetvis Läs mer

Israel och Kyrkan

Hur ska man se på Israel och kyrkan/församlingen? Hur ska man se på det gamla respektive det nya förbundet? Har kyrkan ersatt Israel? Finns det två frälsningsvägar? Finns det någon plats för Israel även i nya förbundets tid? Hur är det med Israel idag? Är det en skillnad på hur katoliker och protestanter tänker i denna fråga eller är skillnaden något som går på tvärs över alla kyrko- och samfundsgränser? För dem som funderar på dessa och närbesläktade frågor och som också undrar över det katolska tänkandet i denna fråga, kan jag rekommendera följande pedagogiska och icke-polemiska artikel av kardinal Avery Dulles, som publicerades i tidskriften First Things i november 2005:

Läs mer